ori – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 30 Results  ar2005.emcdda.europa.eu
  PrevalenÅ£a ÅŸi modelul...  
În aproape toate ţările, prevalenţa consumului de canabis este mai mare în rândul băieţilor decât al fetelor. Diferenţele pe grupe de sex sunt mai mari în cazul elevilor care declară că au consumat canabis de mai mult de 40 de ori pe parcursul vieţii (22).
In nearly all countries, prevalence of cannabis use is higher among males than in females. Gender differences are more marked for students who report having used cannabis 40 or more times in their life (22).
Dans presque tous les pays, la prévalence de l'usage de cannabis est plus élevée chez les hommes que chez les femmes. La différence entre les sexes est plus marquée chez les élèves qui déclarent avoir consommé du cannabis plus de 40 fois dans leur vie (22).
In fast allen Ländern ist die Prävalenz des Cannabiskonsums bei Männern höher als bei Frauen. Bei Schülern, die angeben haben, mindestens 40 Mal in ihrem Leben Cannabis konsumiert zu haben, sind die geschlechtsspezifischen Unterschiede stärker ausgeprägt (22).
En casi todos los países, la prevalencia del consumo de cannabis es más elevada en los hombres que en las mujeres. Las diferencias entre sexos son más marcadas entre los estudiantes que admiten haber consumido cannabis al menos 40 veces a lo largo de su vida (22).
Tra il 1999 e il 2003 vi è stato nella Repubblica ceca un aumento del 5% del numero di studenti che hanno riferito di aver provato la cannabis a 13 anni o prima. Tredici altri paesi dell’Unione europea hanno registrato lievi incrementi (1-3%) (24). Solo Paesi Bassi e Regno Unito riportano un calo (dell’1%).
Σε όλες σχεδόν τις χώρες, η επικράτηση της χρήσης κάνναβης είναι υψηλότερη στους άνδρες από ό,τι στις γυναίκες. Οι διαφορές φύλου είναι εντονότερες στους μαθητές που αναφέρουν ότι έκαναν χρήση κάνναβης τουλάχιστον 40 φορές στη ζωή τους (22).
In vrijwel alle landen is de prevalentie van cannabisgebruik hoger onder mannen dan onder vrouwen. De genderverschillen zijn nog groter voor scholieren die aangeven dat zij in hun leven minimaal veertig keer cannabis hebben gebruikt (22).
Téměř ve všech zemích je prevalence užívání konopí vyšší u mužů než u žen. Rozdíly mezi pohlavími jsou výraznější u studentů, kteří uvádějí, že užili konopí v životě čtyřicetkrát a vícekrát (22).
I næsten alle lande er cannabisbrug mere udbredt blandt mænd end blandt kvinder. Kønsforskellene er mere markante for elever, som angav at have brugt cannabis 40 eller flere gange i deres liv (22).
Peaaegu kõikides riikides on kanepi tarbimise levimus meeste hulgas suurem kui naiste hulgas. Soolised erinevused on märgatavamad õpilaste puhul, kes teatasid, et on tarbinud kanepit 40 või enam korda elu jooksul (22).
Kannabiksen käytön levinneisyys on lähes kaikissa maissa korkeampi miesten kuin naisten keskuudessa. Sukupuolten välinen ero tulee selvästi esiin, kun tarkastellaan koululaisia, jotka ilmoittavat käyttäneensä kannabista vähintään 40 kertaa elämässään (22).
A kannabiszhasználat előfordulása szinte valamennyi országban magasabb a férfiaknál, mint a nők között. A nemek közötti különbségek hangsúlyosabbak azon diákok esetében, akik saját bevallásuk szerint életük során 40 vagy több alkalommal fogyasztottak kannabiszt(22).
I nesten alle land er prevalensen av cannabisbruk høyere blant gutter enn blant jenter. Kjønnsforskjellene er mer markert for dem som rapporterer at de i løpet av livet har brukt cannabis 40 ganger eller mer (22).
W prawie wszystkich państwach rozpowszechnienie zażywania pochodnych konopi jest wyższe wśród chłopców niż wśród dziewcząt. Różnice dotyczące płci są bardziej widoczne wśród młodzieży, która stosowała pochodne konopi 40 i więcej razy w życiu (22).
Skoro vo všetkých krajinách je prevalencia užívania kanabisu vyššia medzi chlapcami než medzi dievčatami. Rozdiely podľa pohlavia sú zreteľnejšie medzi školákmi, ktorí priznali, že v živote užili kanabis 40-krát a viac (22).
V skoraj vseh državah je razširjenost uživanja konoplje višja med moškimi kot med ženskami. Razlike med spoloma so opaznejše med dijaki, ki so konopljo v svojem življenju zaužili 40-krat ali več (22).
I nästan alla länder är bruket av cannabis vanligare bland pojkar än bland flickor. Könsskillnaderna är tydligare bland elever som säger sig ha använt cannabis vid 40 eller fler tillfällen(22).
Gandrīz visās valstīs kaņepju lietošanas izplatība ir augstāka vīriešu dzimuma respondentu vidū salīdzinājumā ar sieviešu dzimuma respondentiem. Dzimuma atšķirības ir ievērojamākas starp skolēniem, kas atzinuši, ka ir lietojuši marihuānu 40 vai vairāk reizes savas dzīves laikā (22).
  press5-ro  
Aceastǎ tendinIǎ de creştere în 20 de Iǎri în perioada 1998–2003, afirmǎ agenIia, este deosebit de evidentǎ în Estonia şi Polonia, unde infracIiunile consemnate la regimul drogurilor au crescut de zece şi respectiv trei ori (2).
This upward trend in 20 countries over the period 1998–2003 is particularly marked, says the agency, in Estonia and Poland, where reported drug law offences increased around ten-fold and three-fold respectively (2). However, in some countries, reports of such offences showed a decline in 2003: Belgium, Spain, Italy, Malta, Austria and Slovenia.
Cette tendance à la hausse observée dans 20 pays au cours de la période 1998–2003 est particulièrement marquée, souligne l’Observatoire, en Estonie et en Pologne, où les infractions liées à la drogue signalées ont respectivement décuplé et triplé (2). Toutefois, certains pays ont enregistré une diminution des signalements de
Diese Zunahme in 20 Ländern im Zeitraum 1998–2003 ist, so die Beobachtungsstelle, besonders in Estland und Polen ausgeprägt, wo sich die Zahl der gemeldeten Drogendelikte etwa verzehnfacht bzw. verdreifacht hat (2). In einigen Ländern wurden allerdings im Jahr 2003 weniger Drogendelikte gemeldet, und zwar in Belgien, Spanien, Italien, Malta, Österreich und Slowenien.
Según la agencia, esta tendencia al alza, registrada en 20 países entre los años 1998–2003, es particularmente acusada en Estonia y Polonia, donde estos delitos se multiplicaron por diez y por tres respectivamente (2). Por el contrario, en algunos países como Bélgica, España, Italia, Malta, Austria y
Deze opwaartse trend in 20 landen in de periode 1998–2003 is volgens het agentschap het meest uitgesproken in Estland en Polen, waar de gerapporteerde drugsdelicten respectievelijk vertien- en verdrievoudigd zijn (2). In enkele landen – België, Spanje, Italië, Malta, Oostenrijk en Slovenië – zijn de aangiften van dergelijke delicten in 2003 echter afgenomen.
v Estonsku, kde se pocet hlášených drogových trestných cinn zvýšil desetkrát, a v Polsku, kde se jejich pocet ztrojnásobil (2). V nekterých zemích však pocet techto trestných cinn v roce 2003 klesl, konkrétne v Belgii, Španelsku, Itálii, na Malte, v Rakousku a Slovinsku.
Denne voksende tendens i 20 lande i perioden 1998–2003 er særlig markant, udtaler agenturet, i Estland og Polen, hvor de indberettede narkotikalovovertrædelser henholdsvist tidobledes og tredobledes (2). Men i visse lande viste de indberettede tal et fald i sådanne overtrædelser i 2003: Belgien, Spanien, Italien, Malta, Østrig og Slovenien.
Ifølge byrået har trenden i perioden 1998–2003 vært oppadgående i 20 land og særlig i Estland og Polen, hvor antallet anmeldte brudd på narkotikalovgivningen ble hhv. tidoblet og tredoblet (2). I enkelte land har imidlertid antallet anmeldte narkotikalovbrudd gått ned i 2003: Belgia, Spania, Italia, Malta, Østerrike og Slovenia.
W opinii Agencji, w latach 1998–2003, rosnaca tendencja odnotowana w 20 krajach jest szczególnie widoczna w Estonii i Polsce, gdzie liczba przestepstw narkotykowych wzrosła odpowiednio około dziesieciokrotnie i trzykrotnie (2). Jednakze, w niektórych krajach, takich jak Belgia, Hiszpania, Włochy, Malta, Austria i Słowenia, raporty poswiecone tego typu przestepstwom wskazuja na ich spadek w 2003 r.
a PoÍsku, odkiaÍ bolo hlásené desaÍnásobné resp. trojnásobné zvýšenie poctu porušení protidrogovej legislatívy (2). V správach z iných krajín sa však uvádza pokles týchto porušení v roku 2003. Sem patria: Belgicko, Španielsko, Taliansko, Malta, Rakúsko a Slovinsko.
Ta trend narašcanja v 20 državah v obdobju od 1998–2003 je po mnenju Agencije še posebej izrazit v Estoniji in na Poljskem, kjer se je število zabeleženih kršitev zakonodaje na podrocju drog povecalo za približno desetkrat oziroma trikrat (2).Toda v nekaterih državah, v Belgiji, Španiji, Italiji, na Malti, v Avstriji in v Sloveniji, se je po porocilih število tovrstnih kaznivih dejanj leta 2003 zmanjšalo.
Denna uppåtgående trend i 20 länder under perioden 1998–2003 är enligt narkotikacentrumet särskilt tydlig i Estland och Polen, där de rapporterade narkotikabrotten ökade ungefär tio respektive tre gånger så mycket (2). I vissa länder konstaterades dock att sådana brott minskade under 2003, nämligen i Belgien, Spanien,
Kǎ uzsver Agentura, ši pieaugošǎ tendence 20 valstis laika posmǎ no 1998. lidz 2003. gadam ir sevišfii izteikta Igaunijǎ un Polijǎ, kur zinoto narkotiku likumpǎrkǎpumu skaits attiecigi palielinǎjies aptuveni desmit un tris reizes (2). Tomer dažǎs valstis – Be!gijǎ, Spǎnijǎ, Itǎlijǎ, Maltǎ, Austrijǎ un Slovenijǎ – zinojumu skaits par minetajiem pǎrkǎpumiem 2003. gadǎ ir samazinǎjies.
  press3-ro  
AgenIia declarǎ cǎ dupǎ o creştere de şapte ori în ultimii 10 ani, cel puIin 530.000 de clienIi beneficiazǎ acum de tratament de substituIie în 28 de Iǎri diferite (cele 25 de ţǎri membre UE, Norvegia, Bulgaria şi România), atât în centrele specializate de tratament cât prin intermediul medicilor generalişti.
Following a seven-fold increase over the last decade, says the agency, at least 530,000 clients now receive substitution treatment across 28 countries (EU-25, Norway, Bulgaria and Romania), whether through specialist treatment centres or general practitioners. And it is estimated that somewhere between one-quarter and a half of those with opiate problems in Europe may now be receiving treatment of this kind.
D’après l’OEDT, le nombre de patients recevant actuellement un traitement de substitution a été multiplié par sept durant la dernière décennie, pour atteindre au moins 530 000 patients dans 28 pays (UE-25, la Norvège, la Bulgarie et la Roumanie), que ce soit par l’intermédiaire de centres de traitement spécialisés ou de médecins généralistes. Il semblerait en outre que le quart, voire la moitié des personnes présentant des problèmes liés aux opiacés en Europe reçoive actuellement un traitement de ce genre.
Nach einem Anstieg um das Siebenfache im vergangenen Jahrzehnt erhalten nach Angaben der Agentur nun mindestens 530 000 Patienten in 28 Ländern (EU-25, Norwegen, Bulgarien und Rumänien) eine Substitutionstherapie, der sie sich in spezialisierten Therapiezentren oder bei Allgemeinmedizinern unterziehen. Schätzungen zufolge bekommen zwischen einem Viertel und der Hälfte der Personen die in Europa Opiatprobleme haben eine derartige Behandlung.
Aproximadamente unas 530.000 personas (la cifra se ha multiplicado por siete en una década) se someten en la actualidad a terapias de sustitución en 28 países (UE-25, Noruega, Bulgaria y Rumanía), bien sea en centros especializados, bien bajo la supervisión de médicos generalistas. Se calcula que hoy en día entre un 25 y un 50% de los europeos que tienen problemas con los opiáceos pueden estar recibiendo este tipo de tratamiento.
Agentura uvádí, že využívání substitucní lécby v posledním desetiletí sedminásobne vzrostlo – v soucasnosti se jí podrobuje piinejmenším 530 000 klientn ve 28 zemích (v 25 clenských státech EU, v Norsku, Bulharsku a Rumunsku), a to ve specializovaných lécebných centrech nebo prostiednictvím praktických lékain. Odhaduje se, že tato lécba je nyní v Evrope poskytována ctvrtine až polovine osob závislých na opiátech.
Efter en syvdobbelt stigning i løbet af de sidste 10 år, siger agenturet, at mindst 530 000 klienter nu modtager substitutionsbehandling i 28 lande (EU-25, Norge, Bulgarien og Rumænien), enten gennem specialiserede behandlingscentre eller alment praktiserende læger. Og det anslås, at et sted mellem en fjerdedel og halvdelen af dem med opiatproblemer i Europa nu kan modtage denne form for behandling.
Viraston mukaan korvaushoidossa olevien määrä on viime vuosikymmenen aikana kasvanut seitsenkertaisesti. Ainakin 530 000 asiakasta 28 maassa (EU:n 25 jäsenvaltiota, Norja, Bulgaria ja Romania) saa korvaushoitoa joko erikoistuneissa hoitoyksiköissä tai yleislääkärin hoidossa. Euroopan opiaattiongelmaisista ainakin neljäsosa, ehkä jopa puolet on arvioiden mukaan tällaisessa hoidossa.
A Központ szerint az utóbbi évtizedben bekövetkezett hétszeres növekedést követöen Európa 28 országában (EU-25, valamint Norvégia, Bulgária és Románia) jelenleg legalább 530 000 kliens vesz részt – szakosodott kezelöhelyeken vagy az alapellátáson belül – helyettesítö kezelésben. Úgy becsülik, hogy Európában az opiát- problémákkal küzdök egynegyede – fele részesül manapság ilyen jellegü kezelésben.
W ostatniej dekadzie liczba uzaleznionych wzrosła siedmiokrotnie (dane Agencji), a co najmniej 530 tys. pacjentów poddanych jest obecnie leczeniu w 28 krajach (UE-25, Norwegia, Bułgaria i Rumunia) w specjalistycznych osrodkach leczenia lub pod kierunkiem lekarzy ogólnych. Szacuje sie, ze od jednej czwartej do jednej drugiej osób uzaleznionych od opiatów w Europie moze byc obecnie poddana tego typu leczeniu.
V 28 krajinách (EÚ-25, Nórsku, Bulharsku a Rumunsku) sa podÍa agentúry v dôsledku sedemnásobného zvýšenia za posledné desaÍrocie nachádza minimálne 530 000 klientov v substitucnej liecbe, a to buá v špecializovaných liecebných centrách alebo pod dozorom všeobecných lekárov. Odhaduje sa, že približne štvrtina až polovica Íudí v Európe, ktorí majú problém s opiátmi, dostáva tento druh liecby.
Kot pravi agencija, je glede na sedemkratni porast v zadnjem desetletju, vsaj 530.000 oseb v 28 državah (EU-25, Norveška, Bolgarija, Romunija) v programih nadomestnega zdravljenja, bodisi v specializianih centrih za zdravljenje ali pri splošnem zdravniku. Poleg tega se ocenjuje, da je vsaj med cetrtino in polovico tistih, ki imajo probleme zaradi uporabe opiatov, vkljucenih v takšno vrsto obravnave.
Efter en sjufaldig ökning under det senaste årtiondet får nu minst 530 000 klienter i 28 länder (EU-25, Norge, Bulgarien och Rumänien) substitutionsbehandling, antingen vid specialiserade behandlingscentrer eller hos allmänpraktiserande läkare, uppger narkotikacentrumet. Man uppskattar även att mellan en fjärdedel och hälften av alla med opiatproblem i Europa nu kan få denna typ av behandling.
Pec septinkǎrteja pieauguma pedejo desmit gadu laikǎ, uzsver agentura, vismaz 530 000 klientu šobrid sanem aizvietošanas terapiju 28 valstis (ES-25, Norvegijǎ, Bulgǎrijǎ un Rumǎnijǎ), vai nu ǎrstešanǎs centros speciǎlistu uzraudzibǎ vai pie terapeitiem. Ir aprefiinǎts, ka aptuveni viena ceturtda!a lidz pusei no šiem klientiem ar opiǎta atkaribas problemǎm Eiropǎ tagad sanem šǎda veida terapiju.
  Date privind cererile d...  
Printre clienţii care urmează tratamentul pentru dependenţă de ATS, consumatorii ocazionali şi cei zilnici sunt reprezentaţi în proporţii egale. În ţările în care proporţia clienţilor tratamentului pentru dependenţă de metamfetamină este mai mare, majoritatea clienţilor consumă drogul de 2–6 ori pe săptămână (65).
Among ATS clients in treatment, there are equal numbers of occasional and daily users. In the countries where the proportion of amphetamine clients is higher, most clients use the drug 2–6 times a week (65).
Parmi les patients qui suivent un traitement pour usage de STA, on trouve autant de consommateurs occasionnels que quotidiens. Dans les pays où la proportion de patients usagers d'amphétamines est plus élevée, la plupart des patients prennent de la drogue entre 2 et 6 fois par semaine (65).
Unter den in Behandlung befindlichen ATS-Patienten sind die Anteile der Gelegenheitskonsumenten und der täglichen Konsumenten gleich hoch. In den Ländern mit einem höheren Anteil von Amphetaminpatienten konsumieren die meisten Patienten die Droge zwei- bis sechsmal wöchentlich (65).
Entre los pacientes de EA sometidos a tratamiento, el número de consumidores ocasionales y diarios es el mismo. En los países donde el porcentaje de pacientes por consumo de anfetaminas es más elevado, la mayoría consumen la droga de 2 a 6 veces a la semana (65).
Tra i pazienti di ATS in terapia, si trovano in pari percentuale consumatori occasionali e consumatori quotidiani. Nei paesi in cui la percentuale di pazienti in cura per consumo di anfetamine è più alta, la maggior parte di essi fa uso della droga 2-6 volte alla settimana (65).
Στους χρήστες ATS υπό θεραπεία, υπάρχει ίσος αριθμός περιστασιακών και καθημερινών χρηστών. Στις χώρες όπου το ποσοστό ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από τις αμφεταμίνες είναι υψηλότερο, τα περισσότερα από τα άτομα αυτά κάνουν χρήση των ουσιών 2 έως 6 φορές εβδομαδιαίως (65).
Het aantal incidentele en dagelijkse gebruikers is gelijk verdeeld onder de ATS-cliënten in behandeling. In landen waar het percentage amfetaminecliënten hoger is, gebruiken de meeste cliënten de drug twee tot zes keer per week (65).
Mezi léčenými klienty užívajícími ATS je stejný počet příležitostných a denních uživatelů. V zemích, kde je část klientů užívajících amfetamin vyšší, užívá většina klientů drogu dvakrát až šestkrát týdně (65).
Blandt ATS-klienter i behandling er antallet af lejlighedsvise og daglige brugere det samme. I de lande, hvor andelen af amfetaminklienter er højere, bruger de fleste klienter stoffet 2–6 gange om ugen (65).
Hoidossa olevissa amfetamiinin kaltaisten piristeiden käyttäjissä on yhtä paljon satunnaisia ja päivittäisiä käyttäjiä. Maissa, joissa amfetamiiniasiakkaiden osuus on muita korkeampi, useimmat asiakkaat käyttävät tätä huumetta 2–6 kertaa viikossa (65).
A gyógykezelésben részt vevő ATS-páciensek között egyenlő számban képviseltetik magukat az alkalmi és mindennapi használók. Azokban az országokban, ahol az amfetaminhasználó páciensek aránya magasabb, a legtöbb páciens heti 2–6 alkalommal használja a kábítószert(65).
For ATS-klientene i behandlingsapparatet er tallene for sporadisk og daglig bruk like store. I landene der andelen amfetaminklienter er høyere, bruker de fleste klientene stoffet 2-6 ganger i uken (65).
Wśród pacjentów uzależnionych od ATS przechodzących leczenie, liczba osób zażywających sporadycznie i osób zażywających codziennie jest taka sama. W państwach, w których odsetek pacjentów uzależnionych od amfetaminy jest wyższy, większość pacjentów zażywa narkotyk od 2 do 6 razy na tydzień (65).
Medzi liečenými klientmi ATS sú zhodné počty príležitostných a denných užívateľov. V krajinách, kde je pomer amfetamínových klientov vyšší, užíva väčšina užívateľov drogu 2- až 6-krát za týždeň (65).
Med osebami, ki se zdravijo zaradi odvisnosti od SAT, je enako število priložnostnih in vsakodnevnih uživalcev. V državah, v katerih je delež uporabnikov amfetamina višji, večina oseb drogo uživa od 2- do 6-krat na teden (65).
Bland missbrukare som genomgår behandling är det lika många som missbrukar vid enstaka tillfällen som dagligen. I länder med en högre andel amfetaminmissbrukare använder de flesta drogen 2–6 gånger i veckan(65).
Starp ATS lietotājiem, kas saņem ārstēšanu, ir vienāds skaits gadījuma rakstura un ikdienas lietotāju. Valstīs, kur amfetamīna lietotāju īpatsvars ir lielāks, lielākā daļa pacientu lieto šo narkotiku 2–6 reizes nedēļā (65).
  press5-ro  
Această tendinţă de creştere în 20 de ţări în perioada 1998–2003, afirmă agenţia, este deosebit de evidentă în Estonia şi Polonia, unde infracţiunile consemnate la regimul drogurilor au crescut de zece şi respectiv trei ori (2).
Cette tendance à la hausse observée dans 20 pays au cours de la période 1998–2003 est particulièrement marquée, souligne l’Observatoire, en Estonie et en Pologne, où les infractions liées à la drogue signalées ont respectivement décuplé et triplé (2). Toutefois, certains pays ont enregistré une diminution des signalements de telles infractions en 2003: il s’agit de la Belgique, de l’Espagne, de l’Italie, de Malte, de l’Autriche et de la Slovénie.
Diese Zunahme in 20 Ländern im Zeitraum 1998–2003 ist, so die Beobachtungsstelle, besonders in Estland und Polen ausgeprägt, wo sich die Zahl der gemeldeten Drogendelikte etwa verzehnfacht bzw. verdreifacht  hat (2). In einigen Ländern wurden allerdings im Jahr 2003 weniger Drogendelikte gemeldet, und zwar in Belgien, Spanien, Italien, Malta, Österreich und Slowenien.
Según la agencia, esta tendencia al alza, registrada en 20 países entre los años 1998–2003, es particularmente acusada en Estonia y Polonia, donde estos delitos se multiplicaron por diez y por tres respectivamente (2). Por el contrario, en algunos países como Bélgica, España, Italia, Malta, Austria y Eslovenia esta tasa registró un descenso en 2003.
Questo andamento crescente in 20 paesi nel periodo compreso tra il 1998–2003, annuncia l’agenzia,               è particolarmente marcato in Estonia e Polonia, dove le segnalazioni di reati contro le normative sugli stupefacenti sono, rispettivamente, pressoché decuplicate e triplicate (2). Tuttavia, in alcuni paesi, Belgio Spagna, Italia, Malta, Austria e Slovenia, le segnalazioni di tali reati sono diminuite nel 2003.
Σύμφωνα με το ΕΚΠΝΤ, αυτή η αυξητική τάση που παρατηρείται σε 20 χώρες κατά την περίοδο 1998?2003 είναι ιδιαίτερα αξιοσημείωτη στην Εσθονία και την Πολωνία, όπου, βάσει των αναφορών, τα αδικήματα που εμπίπτουν στη νομοθεσία περί ναρκωτικών δεκαπλασιάστηκαν και τριπλασιάστηκαν, αντιστοίχως (2). Εντούτοις, σε ορισμένες χώρες οι αναφορές των εν λόγω αδικημάτων μειώθηκαν το 2003: πρόκειται για το Βέλγιο, την Ισπανία, την Ιταλία, τη Μάλτα, την Αυστρία και τη Σλοβενία.
Deze opwaartse trend in 20 landen in de periode 1998–2003 is volgens het agentschap het meest uitgesproken in Estland en Polen, waar de gerapporteerde drugsdelicten respectievelijk vertien- en verdrievoudigd zijn (2). In enkele landen – België, Spanje, Italië, Malta, Oostenrijk en Slovenië – zijn de aangiften van dergelijke delicten in 2003 echter afgenomen.
Denne voksende tendens i 20 lande i perioden 1998–2003 er særlig markant, udtaler agenturet, i Estland og Polen, hvor de indberettede narkotikalovovertrædelser henholdsvist tidobledes og tredobledes (2). Men i visse lande viste de indberettede tal et fald i sådanne overtrædelser i 2003: Belgien, Spanien, Italien, Malta, Østrig og Slovenien.
Aruandes märgitakse, et 20-s riigis aastail 1998–2003 ilmnenud tõusutrend on eriti märgatav Eestis ja Poolas, kus teatati vastavalt ligikaudu kümne- ja kolmekordsest narkootikumidega seotud õigusrikkumiste arvu   kasvust (2). Mõnes riigis, näiteks Belgias, Hispaanias, Itaalias, Maltal, Austrias ja Sloveenias selliste õigusrikkumiste arv 2003. aastal siiski vähenes.
Tämä kasvusuuntaus 20 maassa vuosina 1998–2003 on viraston mukaan erityisen selvä Virossa, jossa ilmoitetut rikokset huumelainsäädäntöä vastaan lisääntyivät kymmenkertaisesti, ja Puolassa, jossa ne lisääntyivät kolminkertaisesti (2). Joidenkin maiden raportit osoittavat näiden rikosten määrän kuitenkin vähentyneen vuonna 2003. Näitä maita olivat Belgia, Espanja, Italia, Malta, Itävalta ja Slovenia.
Az 1998 és 2003 közötti idoszakban, 20 országban tapasztalt emelkedo tendencia különösen Észtországra  és Lengyelországra jellemzo, ahol a jelentett kábítószer-buncselekmények száma megtízszerezodött, illetve megháromszorozódott (2). Néhány országban azonban az ilyen jellegu buncselekményekrol szóló beszámolók 2003-ban csökkenést jeleztek, így Belgiumban, Spanyolországban, Olaszországban, Máltán, Ausztriában és Szlovéniában.
Ifølge byrået har trenden i perioden 1998–2003 vært oppadgående i 20 land og særlig i Estland og Polen,  hvor antallet anmeldte brudd på narkotikalovgivningen ble hhv. tidoblet og tredoblet (2). I enkelte land har imidlertid antallet anmeldte narkotikalovbrudd gått ned i 2003: Belgia, Spania, Italia, Malta, Østerrike og Slovenia.
W opinii Agencji, w latach 1998–2003, rosnaca tendencja odnotowana w 20 krajach jest szczególnie widoczna w Estonii i Polsce, gdzie liczba przestepstw narkotykowych wzrosla odpowiednio okolo dziesieciokrotnie i trzykrotnie (2). Jednakze, w niektórych krajach, takich jak Belgia, Hiszpania, Wlochy, Malta, Austria i Slowenia, raporty poswiecone tego typu przestepstwom wskazuja na ich spadek w 2003 r.
Rastúci trend, pozorovaný v období medzi 1998–2003 v 20 krajinách, je obzvlášt výrazný v Estónsku a Polsku, odkial bolo hlásené desatnásobné resp. trojnásobné zvýšenie poctu porušení protidrogovej legislatívy (2). V správach z iných krajín sa však uvádza pokles týchto porušení v roku 2003. Sem patria: Belgicko, Španielsko, Taliansko, Malta, Rakúsko a Slovinsko.
Ta trend narašcanja v 20 državah v obdobju od 1998–2003 je po mnenju Agencije še posebej izrazit v Estoniji in na Poljskem, kjer se je število zabeleženih kršitev zakonodaje na podrocju drog povecalo za približno desetkrat oziroma trikrat (2).Toda v nekaterih državah, v Belgiji, Španiji, Italiji, na Malti, v Avstriji in v Sloveniji, se je po porocilih število tovrstnih kaznivih dejanj leta 2003 zmanjšalo.
Denna uppåtgående trend i 20 länder under perioden 1998–2003 är enligt narkotikacentrumet särskilt tydlig i Estland och Polen, där de rapporterade narkotikabrotten ökade ungefär tio respektive tre gånger så mycket (2). I vissa länder konstaterades dock att sådana brott minskade under 2003, nämligen i Belgien, Spanien, Italien, Malta, Österrike och Slovenien.
Ka uzsver Agentura, ši pieaugoša tendence 20 valstis laika posma no 1998. lidz 2003. gadam ir seviški izteikta Igaunija un Polija, kur zinoto narkotiku likumparkapumu skaits attiecigi palielinajies aptuveni desmit un tris reizes (2). Tomer dažas valstis – Belgija, Spanija, Italija, Malta, Austrija un Slovenija – zinojumu skaits par minetajiem parkapumiem 2003. gada ir samazinajies.
  press1-ro  
Spania şi Ţǎrile de Jos consemneazǎ cele mai mari confiscǎri de cocainǎ din UE. În aceste douǎ Iǎri, volumul confiscǎrilor a crescut de peste douǎ ori între 2002 şi 2003.
Nejvetší objemy zachyceného kokainu v EU hlásí Španelsko a Nizozemsko. Tyto objemy se v obou zemích mezi lety 2002 a 2003 více než zdvojnásobily.
Spanien og Nederlandene tegner sig for de mest omfattende beslaglæggelser af kokain i EU. Mængden blev mere end fordoblet i begge lande i perioden 2002–2003.
Hispaanias ja Madalmaades on kinni peetud ELi suurimad kokaiinikogused. Mõlemas riigis konfiskeeritud kogused kasvasid aastail 2002–2003 üle kahe korra.
Espanja ja Alankomaat ovat ilmoittaneet suurimmat määrät takavarikoitua kokaiinia EU:ssa. Kummassakin maassa määrät yli kaksinkertaistuivat vuosina 2002–2003.
Az EU-n belül Spanyolországban és Hollandiában foglalták le a legnagyobb mennyiségü kokaint. A lefoglalások mindkét országban több mint duplájára nöttek 2002 és 2003 között.
Ca. 10% av alle søknader om behandling for narkotikaproblemer i Europa gjelder nå kokainbruk, selv om det er registrert store variasjoner fra et land til et annet. De høyeste andelene av klienter som søker behandling for
Po podatkih porocila dandanes vec Evropejcev poišce zdravstveno pomoc zaradi težav, povezanih z uporabo kokaina. Okoli 10% povpraševanj po zdravstveni pomoci zaradi težav z drogami v Evropi je povezanih z
Spanien och Nederländerna rapporterar de största kokainbeslagen i EU. Volymerna mer än fördubblades i båda dessa länder mellan 2002 och 2003.
  Comunicate de presă  
Această tendinţă de creştere în 20 de ţări în perioada 1998–2003, afirmă agenţia, este deosebit de evidentă în Estonia şi Polonia, unde infracţiunile consemnate la regimul drogurilor au crescut de zece şi respectiv trei ori (2).
This upward trend in 20 countries over the period 1998–2003 is particularly marked, says the agency, in Estonia and Poland, where reported drug law offences increased around ten-fold and three-fold respectively (2). However, in some countries, reports of such offences showed a decline in 2003: Belgium, Spain, Italy, Malta, Austria and Slovenia.
Cette tendance à la hausse observée dans 20 pays au cours de la période 1998–2003 est particulièrement marquée, souligne l’Observatoire, en Estonie et en Pologne, où les infractions liées à la drogue signalées ont respectivement décuplé et triplé (2). Toutefois, certains pays ont enregistré une diminution des signalements de telles infractions en 2003: il s’agit de la Belgique, de l’Espagne, de l’Italie, de Malte, de l’Autriche et de la Slovénie.
Diese Zunahme in 20 Ländern im Zeitraum 1998–2003 ist, so die Beobachtungsstelle, besonders in Estland und Polen ausgeprägt, wo sich die Zahl der gemeldeten Drogendelikte etwa verzehnfacht bzw. verdreifacht hat (2). In einigen Ländern wurden allerdings im Jahr 2003 weniger Drogendelikte gemeldet, und zwar in Belgien, Spanien, Italien, Malta, Österreich und Slowenien.
Según la agencia, esta tendencia al alza, registrada en 20 países entre los años 1998–2003, es particularmente acusada en Estonia y Polonia, donde estos delitos se multiplicaron por diez y por tres respectivamente (2). Por el contrario, en algunos países como Bélgica, España, Italia, Malta, Austria y Eslovenia esta tasa registró un descenso en 2003.
Questo andamento crescente in 20 paesi nel periodo compreso tra il 1998-2003, annuncia l’agenzia, è particolarmente marcato in Estonia e Polonia, dove le segnalazioni di reati contro le normative sugli stupefacenti sono, rispettivamente, pressoché decuplicate e triplicate (2). Tuttavia, in alcuni paesi, Belgio Spagna, Italia, Malta, Austria e Slovenia, le segnalazioni di tali reati sono diminuite nel 2003.
Segundo o OEDT, esta tendência crescente em 20 países ao longo do período de 1998 a 2003 é particularmente significativa na Estónia e na Polónia, países onde as infracções à legislação em matéria de droga notificadas decuplicaram e triplicaram, respectivamente (2). Porém, nalguns países, como é o caso da Bélgica, da Espanha, da Itália, de Malta, da Áustria e da Eslovénia, registou-se um declínio deste tipo de infracções em 2003.
Σύμφωνα με το ΕΚΠΝΤ, αυτή η αυξητική τάση που παρατηρείται σε 20 χώρες κατά την περίοδο 1998–2003 είναι ιδιαίτερα αξιοσημείωτη στην Εσθονία και την Πολωνία, όπου, βάσει των αναφορών, τα αδικήματα που εμπίπτουν στη νομοθεσία περί ναρκωτικών δεκαπλασιάστηκαν και τριπλασιάστηκαν, αντιστοίχως (2). Εντούτοις, σε ορισμένες χώρες οι αναφορές των εν λόγω αδικημάτων μειώθηκαν το 2003: πρόκειται για το Βέλγιο, την Ισπανία, την Ιταλία, τη Μάλτα, την Αυστρία και τη Σλοβενία.
Deze opwaartse trend in 20 landen in de periode 1998–2003 is volgens het agentschap het meest uitgesproken in Estland en Polen, waar de gerapporteerde drugsdelicten respectievelijk vertien- en verdrievoudigd zijn (2). In enkele landen – België, Spanje, Italië, Malta, Oostenrijk en Slovenië – zijn de aangiften van dergelijke delicten in 2003 echter afgenomen.
Agentura uvádí, že tento vzrůstající trend patrný ve 20 zemích v období let 1998-2003 je zvláště výrazný v Estonsku, kde se počet hlášených drogových trestných činů zvýšil desetkrát, a v Polsku, kde se jejich počet ztrojnásobil (2). V některých zemích však počet těchto trestných činů v roce 2003 klesl, konkrétně v Belgii, Španělsku, Itálii, na Maltě, v Rakousku a Slovinsku.
Denne voksende tendens i 20 lande i perioden 1998–2003 er særlig markant, udtaler agenturet, i Estland og Polen, hvor de indberettede narkotikalovovertrædelser henholdsvist tidobledes og tredobledes (2). Men i visse lande viste de indberettede tal et fald i sådanne overtrædelser i 2003: Belgien, Spanien, Italien, Malta, Østrig og Slovenien.
Aruandes märgitakse, et 20-s riigis aastail 1998–2003 ilmnenud tõusutrend on eriti märgatav Eestis ja Poolas, kus teatati vastavalt ligikaudu kümne- ja kolmekordsest narkootikumidega seotud õigusrikkumiste arvu kasvust (2). Mõnes riigis, näiteks Belgias, Hispaanias, Itaalias, Maltal, Austrias ja Sloveenias selliste õigusrikkumiste arv 2003. aastal siiski vähenes.
Tämä kasvusuuntaus 20 maassa vuosina 1998–2003 on viraston mukaan erityisen selvä Virossa, jossa ilmoitetut rikokset huumelainsäädäntöä vastaan lisääntyivät kymmenkertaisesti, ja Puolassa, jossa ne lisääntyivät kolminkertaisesti (2). Joidenkin maiden raportit osoittavat näiden rikosten määrän kuitenkin vähentyneen vuonna 2003. Näitä maita olivat Belgia, Espanja, Italia, Malta, Itävalta ja Slovenia.
Az 1998 és 2003 közötti időszakban, 20 országban tapasztalt emelkedő tendencia különösen Észtországra és Lengyelországra jellemző, ahol a jelentett kábítószer-bűncselekmények száma megtízszereződött, illetve megháromszorozódott (2). Néhány országban azonban az ilyen jellegű bűncselekményekről szóló beszámolók 2003-ban csökkenést jeleztek, így Belgiumban, Spanyolországban, Olaszországban, Máltán, Ausztriában és Szlovéniában.
Ifølge byrået har trenden i perioden 1998–2003 vært oppadgående i 20 land og særlig i Estland og Polen, hvor antallet anmeldte brudd på narkotikalovgivningen ble hhv. tidoblet og tredoblet (2). I enkelte land har imidlertid antallet anmeldte narkotikalovbrudd gått ned i 2003: Belgia, Spania, Italia, Malta, Østerrike og Slovenia.
W opinii Agencji, w latach 1998–2003, rosnąca tendencja odnotowana w 20 krajach jest szczególnie widoczna w Estonii i Polsce, gdzie liczba przestępstw narkotykowych wzrosła odpowiednio około dziesięciokrotnie i trzykrotnie (2). Jednakże, w niektórych krajach, takich jak Belgia, Hiszpania, Włochy, Malta, Austria i Słowenia, raporty poświęcone tego typu przestępstwom wskazują na ich spadek w 2003 r.
Rastúci trend, pozorovaný v období medzi 1998–2003 v 20 krajinách, je obzvlášť výrazný v Estónsku a Poľsku, odkiaľ bolo hlásené desaťnásobné resp. trojnásobné zvýšenie počtu porušení protidrogovej legislatívy (2). V správach z iných krajín sa však uvádza pokles týchto porušení v roku 2003. Sem patria: Belgicko, Španielsko, Taliansko, Malta, Rakúsko a Slovinsko.
Ta trend naraščanja v 20 državah v obdobju od 1998–2003 je po mnenju Agencije še posebej izrazit v Estoniji in na Poljskem, kjer se je število zabeleženih kršitev zakonodaje na področju drog povečalo za približno desetkrat oziroma trikrat (2).Toda v nekaterih državah, v Belgiji, Španiji, Italiji, na Malti, v Avstriji in v Sloveniji, se je po poročilih število tovrstnih kaznivih dejanj leta 2003 zmanjšalo.
Denna uppåtgående trend i 20 länder under perioden 1998–2003 är enligt narkotikacentrumet särskilt tydlig i Estland och Polen, där de rapporterade narkotikabrotten ökade ungefär tio respektive tre gånger så mycket (2). I vissa länder konstaterades dock att sådana brott minskade under 2003, nämligen i Belgien, Spanien, Italien, Malta, Österrike och Slovenien.
  Comunicate de presă  
Agenţia declară că după o creştere de şapte ori în ultimii 10 ani, cel puţin 530.000 de clienţi beneficiază acum de tratament de substituţie în 28 de ţări diferite (cele 25 de ţări membre UE, Norvegia, Bulgaria şi România), atât în centrele specializate de tratament cât prin intermediul medicilor generalişti.
Following a seven-fold increase over the last decade, says the agency, at least 530,000 clients now receive substitution treatment across 28 countries (EU-25, Norway, Bulgaria and Romania), whether through specialist treatment centres or general practitioners. And it is estimated that somewhere between one-quarter and a half of those with opiate problems in Europe may now be receiving treatment of this kind.
D’après l’OEDT, le nombre de patients recevant actuellement un traitement de substitution a été multiplié par sept durant la dernière décennie, pour atteindre au moins 530 000 patients dans 28 pays (UE-25, la Norvège, la Bulgarie et la Roumanie), que ce soit par l’intermédiaire de centres de traitement spécialisés ou de médecins généralistes. Il semblerait en outre que le quart, voire la moitié des personnes présentant des problèmes liés aux opiacés en Europe reçoive actuellement un traitement de ce genre.
Nach einem Anstieg um das Siebenfache im vergangenen Jahrzehnt erhalten nach Angaben der Agentur nun mindestens 530 000 Patienten in 28 Ländern (EU-25, Norwegen, Bulgarien und Rumänien) eine Substitutionstherapie, der sie sich in spezialisierten Therapiezentren oder bei Allgemeinmedizinern unterziehen. Schätzungen zufolge bekommen zwischen einem Viertel und der Hälfte der Personen die in Europa Opiatprobleme haben eine derartige Behandlung.
Aproximadamente unas 530.000 personas (la cifra se ha multiplicado por siete en una década) se someten en la actualidad a terapias de sustitución en 28 países (UE-25, Noruega, Bulgaria y Rumanía), bien sea en centros especializados, bien bajo la supervisión de médicos generalistas. Se calcula que hoy en día entre un 25 y un 50% de los europeos que tienen problemas con los opiáceos pueden estar recibiendo este tipo de tratamiento.
In seguito all’aumento registrato nell’ultimo decennio nei 28 paesi (EU-25, Norvegia, Bulgaria e Romania) – gli utenti sono aumentatati di sette volte – prosegue l’agenzia, attualmente sono almeno 530 000 i pazienti che beneficiano di una terapia di sostituzione, attraverso i centri terapeutici specializzati o i medici generici. Secondo le stime, inoltre in Europa, tra un quarto e la metà delle persone dipendenti da oppiacei avrebbero attualmente la possibilità di accedere a tale tipo di terapia.
Segundo a Agência, o número de utentes aumentou sete vezes na última década, sendo, neste momento, 530 000, pelo menos, os que recebem tratamento de substituição em 28 países (UE-25, Noruega, Bulgária e Roménia) quer em unidades especializadas quer através de médicos de clínica geral. E estima-se que entre um quarto e metade dos consumidores problemáticos de opiáceos poderão estar a receber este tipo de tratamento.
Ο αριθμός των ατόμων που υποβάλλονται σε θεραπεία υποκατάστασης επταπλασιάστηκε την τελευταία δεκαετία, δηλώνει ο Οργανισμός. Σήμερα, τουλάχιστον 530.000 άτομα υποβάλλονται σε θεραπεία υποκατάστασης σε 28 χώρες (τις 25 χώρες της ΕΕ, τη Νορβηγία, τη Βουλγαρία και τη Ρουμανία), είτε σε εξειδικευμένα κέντρα είτε σε γενικούς ιατρούς. Εκτιμάται ότι ένας αριθμός μεταξύ του ενός τετάρτου και του μισού των ατόμων με προβλήματα οπιούχων στην Ευρώπη μπορεί πλέον να υποβάλλεται σε αυτού του είδους τη θεραπεία.
Na een verzevenvoudiging in de afgelopen tien jaar, krijgen tegenwoordig minstens 530 000 cliënten in 28 landen substitutiemiddelen (EU-25, Noorwegen, Bulgarije en Roemenië), via gespecialiseerde centra of de huisarts. Geschat wordt dat een kwart tot de helft van de opiaatverslaafden in Europa momenteel een dergelijke behandeling ondergaat.
Agentura uvádí, že využívání substituční léčby v posledním desetiletí sedminásobně vzrostlo – v současnosti se jí podrobuje přinejmenším 530 000 klientů ve 28 zemích (v 25 členských státech EU, v Norsku, Bulharsku a Rumunsku), a to ve specializovaných léčebných centrech nebo prostřednictvím praktických lékařů. Odhaduje se, že tato léčba je nyní v Evropě poskytována čtvrtině až polovině osob závislých na opiátech.
Efter en syvdobbelt stigning i løbet af de sidste 10 år, siger agenturet, at mindst 530 000 klienter nu modtager substitutionsbehandling i 28 lande (EU-25, Norge, Bulgarien og Rumænien), enten gennem specialiserede behandlingscentre eller alment praktiserende læger. Og det anslås, at et sted mellem en fjerdedel og halvdelen af dem med opiatproblemer i Europa nu kan modtage denne form for behandling.
Läbides viimase kümne aasta jooksul seitsmekordse kasvu, saavad agentuuri andmetel 530 000 klienti 28 riigis (EL 25 riiki, Norra, Bulgaaria ja Rumeenia) asendusravi kas eriarsti ravikeskustes või üldarstide juures. Hinnanguliselt saab umbes veerandi ja poole vahel Euroopa opiaadisõltlastest asendusravi.
Viraston mukaan korvaushoidossa olevien määrä on viime vuosikymmenen aikana kasvanut seitsenkertaisesti. Ainakin 530 000 asiakasta 28 maassa (EU:n 25 jäsenvaltiota, Norja, Bulgaria ja Romania) saa korvaushoitoa joko erikoistuneissa hoitoyksiköissä tai yleislääkärin hoidossa. Euroopan opiaattiongelmaisista ainakin neljäsosa, ehkä jopa puolet on arvioiden mukaan tällaisessa hoidossa.
A Központ szerint az utóbbi évtizedben bekövetkezett hétszeres növekedést követően Európa 28 országában (EU-25, valamint Norvégia, Bulgária és Románia) jelenleg legalább 530 000 kliens vesz részt – szakosodott kezelőhelyeken vagy az alapellátáson belül – helyettesítő kezelésben. Úgy becsülik, hogy Európában az opiát-problémákkal küzdők egynegyede – fele részesül manapság ilyen jellegű kezelésben.
Etter en syvdobling i løpet av det siste tiåret mottar nå minst 530 000 klienter substitusjonsbehandling i 28 land (EU-25, Norge, Bulgaria og Romania), enten gjennom spesialiserte behandlingsinstitusjoner eller allmenleger. Og det er anslått at et sted mellom en firedel og halvparten av alle med opiatproblemer i Europa nå mottar denne formen for behandling.
W ostatniej dekadzie liczba uzależnionych wzrosła siedmiokrotnie (dane Agencji), a co najmniej 530 tys. pacjentów poddanych jest obecnie leczeniu w 28 krajach (UE-25, Norwegia, Bułgaria i Rumunia) w specjalistycznych ośrodkach leczenia lub pod kierunkiem lekarzy ogólnych. Szacuje się, że od jednej czwartej do jednej drugiej osób uzależnionych od opiatów w Europie może być obecnie poddana tego typu leczeniu.
V 28 krajinách (EÚ-25, Nórsku, Bulharsku a Rumunsku) sa podľa agentúry v dôsledku sedemnásobného zvýšenia za posledné desaťročie nachádza minimálne 530 000 klientov v substitučnej liečbe, a to buď v špecializovaných liečebných centrách alebo pod dozorom všeobecných lekárov. Odhaduje sa, že približne štvrtina až polovica ľudí v Európe, ktorí majú problém s opiátmi, dostáva tento druh liečby.
Kot pravi agencija, je glede na sedemkratni porast v zadnjem desetletju, vsaj 530.000 oseb v 28 državah (EU-25, Norveška, Bolgarija, Romunija) v programih nadomestnega zdravljenja, bodisi v specializianih centrih za zdravljenje ali pri splošnem zdravniku. Poleg tega se ocenjuje, da je vsaj med četrtino in polovico tistih, ki imajo probleme zaradi uporabe opiatov, vključenih v takšno vrsto obravnave.
Efter en sjufaldig ökning under det senaste årtiondet får nu minst 530 000 klienter i 28 länder (EU-25, Norge, Bulgarien och Rumänien) substitutionsbehandling, antingen vid specialiserade behandlingscentrer eller hos allmänpraktiserande läkare, uppger narkotikacentrumet. Man uppskattar även att mellan en fjärdedel och hälften av alla med opiatproblem i Europa nu kan få denna typ av behandling.
  Mortalitatea globală à...  
Mortalitatea globală în rândul consumatorilor de opiacee este de până la 20 de ori sau chiar mai ridicată decât mortalitatea populaţiei generale de aceeaşi vârstă. Acest nivel înalt al mortalităţii este şi mai ridicat în rândul celor care consumă droguri prin injectare.
Opiate users have an overall mortality that is up to 20 times or more higher than that of the general population of the same age. This increased mortality is particularly high among injectors. Despite the low prevalence of opiate addiction, this condition has a significant impact on the mortality of young adults in Europe (Bargagli et al., 2004).
Les usagers d'opiacés présentent un taux de mortalité jusqu'à 20 fois supérieur, voire davantage encore, à celui de la population générale du même âge. Cette mortalité accrue est particulièrement élevée chez les UDVI. Malgré la faible prévalence de la dépendance aux opiacés, cette situation a un impact significatif sur la mortalité des jeunes adultes en Europe (Bargagli et al., 2004).
Die Mortalität unter Opiatkonsumenten ist bis zu zwanzig Mal höher als in der Allgemeinbevölkerung der gleichen Altersgruppe. Besonders hoch ist die Mortalität unter injizierenden Opiatkonsumenten. Trotz der niedrigen Prävalenz der Opiatabhängigkeit hat diese einen erheblichen Einfluss auf die Mortalität junger Erwachsener in Europa (Bargagli et al., 2004).
La mortalidad general de los consumidores de opiáceos es hasta 20 veces o más elevada que la de la población general de la misma edad. Esta elevada mortalidad es particularmente alta entre los que se inyectan. A pesar de la baja prevalencia de la adicción a los opiáceos, ésta tiene un impacto significativo sobre la mortalidad de los adultos jóvenes en Europa (Bargagli y cols., 2004).
Tra i consumatori di oppiacei si registra una mortalità complessiva anche superiore a 20 volte rispetto alla popolazione generale della stessa età. Ciò è particolarmente evidente tra i soggetti assumono droga per via parenterale. Nonostante la bassa prevalenza dipendenza da oppiacei, questa condizione incide ugualmente sulla mortalità dei giovani adulti in Europa (Bargagli e altri, 2004).
Η συνολική θνησιμότητα στους χρήστες οπιούχων είναι έως και 20 φορές υψηλότερη από ό,τι στον γενικό πληθυσμό της ίδιας ηλικίας. Η αυξημένη αυτή θνησιμότητα είναι ιδιαίτερα υψηλή στους ΧΕΝ. Παρά τη χαμηλή επικράτηση της εξάρτησης από τα οπιούχα, η κατάσταση αυτή έχει σημαντικό αντίκτυπο στη θνησιμότητα των νεαρών ενηλίκων στην Ευρώπη (Bargagli κ.ά., 2004).
De sterfte onder opiatengebruikers is ten minste twintig keer zo hoog als onder de algemene bevolking in dezelfde leeftijdsgroep. Met name drugsspuiters lopen een hoog risico om als gevolg van opiatengebruik te overlijden. Ondanks de lage prevalentie van opiatenverslavingen, hebben deze toch een aanzienlijk effect op het sterftecijfer onder jongvolwassenen in Europa (Bargagli et al., 2004).
Uživatelé opiátů mají celkovou úmrtnost až dvacetkrát i vícekrát vyšší než je úmrtnost běžné populace stejného věku. Tato zvýšená úmrtnost je obzvláště vysoká u osob, které drogy užívají nitrožilně. Navzdory nízké prevalenci závislosti na opiátech má tento stav významný dopad na úmrtnost mladých dospělých v Evropě (Bargagli a kol., 2004).
Opiatbrugere har en samlet dødelighed, der er op til 20 gange eller derover højere end for befolkningen som helhed i samme aldersgruppe. Denne øgede dødelighed er særlig høj blandt intravenøse stofbrugere. Trods den lave udbredelse af opiatafhængighed har dette forhold en betydelig indvirkning på dødeligheden blandt unge voksne i Europa (Bargagli m.fl., 2004).
Opiaaditarbijate üldine suremus on 20 või enam korda kõrgem kui kogu samaealise elanikkonna üldine suremus. See üldine suurenenud suremus on eriti kõrge süstivate narkomaanide hulgas. Opiaadisõltuvuse madalast levimusest hoolimata avaldab see märkimisväärset mõju noorte täiskasvanute suremusele Euroopas (Bargagli et al., 2004).
Opiaattien käyttäjien kuolleisuus on vähintään 20-kertainen verrattuna samanikäiseen väestöön yleensä. Kuolleisuus on erityisen korkea injektiokäyttäjien keskuudessa. Opiaattiriippuvuuden alhaisesta levinneisyydestä huolimatta sillä on merkittävä vaikutus nuorten aikuisten kuolleisuuteen Euroopassa (Bargagli et al., 2004).
Az opiáthasználók átlagos halálozása hússzor nagyobb vagy még annál is magasabb, mint az azonos korú általános népesség halálozása. Ez a fokozott mortalitás különösen magas az injekciós használóknál. Az opiátfüggőség alacsony előfordulása ellenére ez a tény komoly hatással van a fiatal európai felnőttek halálozására (Bargagli és mások, 2004).
Opiatbrukere har en total dødelighet som er inntil 20 ganger eller mer, høyere enn for befolkningen generelt på samme alder. Denne økte dødeligheten er særlig høy blant sprøytebrukere. Til tross for den lave utbredelsen av opiatavhengighet, har dette forholdet en signifikant innvirkning på dødeligheten blant unge voksne i Europa (Bargagli et al., 2004).
Śmiertelność wśród osób zażywających opiaty jest ogólnie do 20 razy wyższa niż śmiertelność populacji ogólnej w tym samym wieku. Ten podniesiony poziom śmiertelności jest szczególnie wysoki w grupie osób wstrzykujących narkotyki. Pomimo niskiego rozpowszechnienia uzależnienia od opiatów, stan ten ma szczególny wpływ na stopień śmiertelności młodych osób dorosłych w Europie (Bargagli et al., 2004).
Úmrtnosť užívateľov opiátov je aj viac ako 20-krát vyššia, ako úmrtnosť všeobecnej populácie v rovnakom veku. Táto zvýšená úmrtnosť je obzvlášť vysoká medzi injekčnými užívateľmi. Napriek nízkej prevalencii závislosti od opiátov má táto okolnosť významný vplyv na úmrtnosť mladých dospelých v Európe (Bargagli a kol. 2004).
Splošna smrtnost med uživalci opiatov je 20-krat večja kot v celotni populaciji enake starosti. Ta večja smrtnost je zlasti visoka med uživalci, ki si drogo vbrizgavajo. Kljub nizki razširjenosti zasvojenosti z opiati ta položaj močno vpliva na smrtnost mlajših odraslih v Evropi (Bargagli et al., 2004).
Den övergripande dödligheten bland opiatmissbrukare är upp till 20 gånger högre än hos befolkningen som helhet i samma ålder. Den ökade dödligheten är särskilt hög bland injektionsmissbrukare. Trots den låga prevalensen av opiatmissbruk har detta tillstånd en betydande inverkan på dödligheten för unga vuxna i Europa (Bargagli m.fl., 2004).
Vispārējā mirstība opiātu lietotāju vidū ir vairāk kā 20 reizes augstāka par mirstību tā paša vecuma iedzīvotāju vidū kopumā. Šie paaugstinātie mirstības rādītāji ir īpaši augsti starp injicējamo narkotiku lietotājiem. Neskatoties uz opiātu atkarības zemo izplatību, šim apstāklim ir būtiska ietekme uz jaunu pieaugušo mirstības rādītājiem Eiropā (Bargagli et al., 2004).
  Capitolul 7: Aspecte le...  
Între 1998 şi 2003, numărul infracţiunilor „raportate” sub incidenţa legislaţiei privind drogurile a crescut în majoritatea statelor membre ale Uniunii Europene. Această creştere a fost deosebit de accentuată (de două ori sau chiar mai mult) în Estonia şi Polonia.
Between 1998 and 2003, the number of ‘reports’ of drug law offences increased in most EU countries. Increases were particularly marked (twofold or more) in Estonia and Poland. However, the number of ‘reports’ decreased in 2003 in Belgium, Spain, Italy (since 2001), Hungary, Malta, Austria and Slovenia (since 2002) (172).
Entre 1998 et 2003, le nombre de «rapports» d'infractions à la législation antidrogue a augmenté dans la plupart des pays. Les augmentations ont été particulièrement significatives (multiplication par deux, voire plus) en Estonie et en Pologne. Cependant, le nombre de «rapports» a diminué en 2003 en Belgique, en Espagne, en Italie (depuis 2001), en Hongrie, à Malte, en Autriche et en Slovénie (depuis 2002) (172).
Im Zeitraum 1998 bis 2003 hat sich die Anzahl der „Berichte“ über Drogendelikte in den meisten EU-Ländern erhöht. Ein besonders hoher Anstieg (auf das Doppelte oder mehr) war in Estland und Polen zu verzeichnen. In Belgien, Spanien, Italien (seit 2001), Ungarn, Malta, Österreich und Slowenien (seit 2002) ist die Zahl der „Berichte“ jedoch 2003 zurückgegangen (172).
Durante el período 1998-2003, el número de «notificaciones» de infracciones a la legislación antidroga aumentó en la mayoría de los países de la UE. Los incrementos fueron especialmente notables (dos veces o más) en Estonia y Polonia. Sin embargo, el número de «notificaciones» realizadas en 2003 descendió en Bélgica, España, Italia (desde 2001), Hungría, Malta, Austria y Eslovenia (desde 2002) (172).
Tra il 1998 e il 2003 il numero delle “segnalazioni” di reati contro le normative sugli stupefacenti è aumentato nella maggior parte dei paesi dell’UE. Particolarmente marcati (pari al doppio o più) sono stati gli aumenti registrati in Estonia e Polonia. Tuttavia, il numero di "relazioni" è diminuito nel 2003 in Belgio, Spagna, Italia (dal 2001), Ungheria, Malta, Austria e Slovenia (dal 2002) (172).
Στο διάστημα 1998-2003, ο αριθμός των «αναφορών» αδικημάτων που εμπίπτουν στην νομοθεσία περί ναρκωτικών αυξήθηκε στις περισσότερες χώρες της ΕΕ. Η αύξηση αυτή ήταν ιδιαίτερα αξιοσημείωτη (αύξηση κατά 100 % ή και περισσότερο) στην Εσθονία και την Πολωνία. Ωστόσο, οι «αναφορές» αδικημάτων που εμπίπτουν στην νομοθεσία περί ναρκωτικών μειώθηκαν το 2003 στο Βέλγιο, την Ισπανία, την Ιταλία (από το 2001), την Ουγγαρία, τη Μάλτα, την Αυστρία και τη Σλοβενία (από το 2002) (172).
Tussen 1998 en 2003 is het aantal “aangiften” van drugsdelicten in de meeste EU-landen toegenomen. De grootste stijgingen (ten minste een verdubbeling) worden gemeld door Estland en Polen. Het aantal “aangiften” van drugsdelicten is in 2003 echter afgenomen in België, Spanje, Italië (sinds 2001), Hongarije, Malta, Oostenrijk en Slovenië (sinds 2002) (172).
V letech 1998 až 2003 vzrostl ve většině zemí EU počet „hlášení“ o porušování protidrogových právních předpisů. Značný růst (dvojnásobný i vyšší) byl zaznamenán v Estonsku a Polsku. V roce 2003 se však počet „hlášení“ snížil v Belgii, Španělsku, Itálii (od roku 2001), Maďarsku, na Maltě, v Rakousku a Slovinsku (od roku 2002) (172).
Mellem 1998 og 2003 steg antallet af 'indberetninger' af narkotikalovovertrædelser i de fleste EU-lande. Stigningerne var især markante (fordobling eller mere) i Estland og Polen. Dog faldt antallet af 'indberetninger' i 2003 i Belgien, Spanien, Italien (siden 2001), Ungarn, Malta, Østrig og Slovenien (siden 2002) (172).
Vuosina 1998–2003 huumerikoksista tehdyt "ilmoitukset" lisääntyivät useimmissa EU-maissa. Nousu oli erittäin huomattavaa (vähintään kaksinkertaista) Virossa ja Puolassa. Huumerikoksista tehdyt "ilmoitukset" vähenivät kuitenkin vuonna 2003 Belgiassa, Espanjassa, Italiassa (vuodesta 2001 lähtien), Unkarissa, Maltalla, Itävallassa ja Sloveniassa (vuodesta 2002 lähtien) (172).
Az 1998 és 2003 közötti időszakban a kábítószer-bűncselekményekről szóló „jelentések” száma az Európai Unió legtöbb tagállamában nőtt. A növekedés különösen jelentős (kétszeres vagy többszörös) volt Észtországban és Lengyelországban. A bűncselekményekről szóló „jelentések” száma azonban 2003-ban csökkent Belgiumban, Spanyolországban, Olaszországban (2001 óta), Magyarországon, Máltán, Ausztriában és Szlovéniában (2002 óta)(172).
Mellom 1998 og 2003 økte antallet ”rapporter” om brudd på narkotikalovgivningen i de fleste EU-statene. Det var særlig en markert økning (fordobling eller mer) i Estland og Polen. Antallet ”rapporter” gikk imidlertid ned i 2003 i Belgia, Spania, Italia (etter 2001), Ungarn, Malta, Østerrike og Slovenia (etter 2002) (172).
W latach 1998-2003 liczba „zgłoszeń” dotyczących przestępstw przeciwko prawu antynarkotykowemu wzrosła w większości państw UE. Wzrost ten był szczególnie znaczący (wzrost dwukrotny i większy) w Estonii i Polsce. Jednakże liczba „zgłoszeń” w roku 2003 spadła w przypadku Belgii, Hiszpanii, Włoch (od 2001 roku) oraz Węgier, Austrii, Malty i Słowenii (od 2002 roku) (172).
V období 1998 až 2003 sa vo väčšine krajín EÚ zvýšil počet „správ“ o porušení protidrogovej legislatívy. K obzvlášť výraznému zvýšeniu (dvojnásobnému a väčšiemu) došlo v Estónsku a Poľsku. Počet „správ“ však v roku 2003 klesol v Belgicku, Španielsku, Taliansku (od roku 2001), v Maďarsku, na Malte a v Slovinsku (od roku 2002) (172).
V obdobju med letoma 1998 in 2003 je število "poročil" o kršitvah zakonov o drogah naraslo v večini držav EU. Povečanja so bila še posebej opazna (dvakratno ali več) v Estoniji in na Poljskem. Vendar pa je število "poročil" v letu 2003 upadlo v Belgiji, Španiji, Italiji (od leta 2001), na Madžarskem, Malti, v Avstriji in Sloveniji (od leta 2002) (172).
Mellan 1998 och 2003 ökade antalet ”rapporterade fall” av narkotikabrott i de flesta EU-länderna. Ökningarna var särskilt stora (minst en fördubbling) i Estland och Polen. Antalet ”rapporterade fall” minskade dock 2003 i Belgien, Spanien, Italien (sedan 2001), Ungern, Malta, Österrike och Slovenien (sedan 2002)(172).
Laika posmā no 1998. līdz 2003. gadam ziņojumu skaits par narkotiku likumdošanas pārkāpumiem pieauga lielākajā daļā ES valstu. Pieaugums bija īpaši ievērojams (divkārtīgi un vairāk) Igaunijā un Polijā. Taču 2003. gadā šādu ziņojumu skaits samazinājās Beļģijā, Spānijā, Itālijā (kopš 2001. gada), Ungārijā, Maltā, Austrijā un Slovēnijā (kopš 2002. gada) (172).
  press3-ro  
Agentia declara ca dupa o crestere de sapte ori în ultimii 10 ani, cel putin 530.000 de clienti beneficiaza acum de tratament de substitutie în 28 de tari diferite (cele 25 de tari membre UE, Norvegia, Bulgaria si România), atât în centrele specializate de tratament cât prin intermediul medicilor generalisti.
D’après l’OEDT, le nombre de patients recevant actuellement un traitement de substitution a été multiplié par sept durant la dernière décennie, pour atteindre au moins 530 000 patients dans 28 pays (UE-25, la Norvège, la Bulgarie et la Roumanie), que ce soit par l’intermédiaire de centres de traitement spécialisés ou de médecins généralistes. Il semblerait en outre que le quart, voire la moitié des personnes présentant des problèmes liés aux opiacés en Europe reçoive actuellement un traitement de ce genre.
Nach einem Anstieg um das Siebenfache im vergangenen Jahrzehnt erhalten nach Angaben der Agentur nun mindestens 530 000 Patienten in 28 Ländern (EU-25, Norwegen, Bulgarien und Rumänien) eine Substitutionstherapie, der sie sich in spezialisierten Therapiezentren oder bei Allgemeinmedizinern unterziehen. Schätzungen zufolge bekommen zwischen einem Viertel und der Hälfte der Personen die in Europa Opiatprobleme haben eine derartige Behandlung.
Aproximadamente unas 530.000 personas (la cifra se ha multiplicado por siete en una década) se someten en la actualidad a terapias de sustitución en 28 países (UE-25, Noruega, Bulgaria y Rumanía), bien sea en centros especializados, bien bajo la supervisión de médicos generalistas. Se calcula que hoy en día entre un 25 y un 50% de los europeos que tienen problemas con los opiáceos pueden estar recibiendo este tipo de tratamiento.
In seguito all’aumento registrato nell’ultimo decennio nei 28 paesi (EU-25, Norvegia, Bulgaria e Romania) – gli utenti sono aumentatati di sette volte – prosegue l’agenzia, attualmente sono almeno 530 000 i pazienti che beneficiano di una terapia di sostituzione, attraverso i centri terapeutici specializzati o i medici generici. Secondo le stime, inoltre in Europa, tra un quarto e la metà delle persone dipendenti da oppiacei avrebbero attualmente la possibilità di accedere a tale tipo di terapia.
Segundo a Agência, o número de utentes aumentou sete vezes na última década, sendo, neste momento, 530 000, pelo menos, os que recebem tratamento de substituição em 28 países (UE-25, Noruega, Bulgária   e Roménia) quer em unidades especializadas quer através de médicos de clínica geral. E estima-se que entre um quarto e metade dos consumidores problemáticos de opiáceos poderão estar a receber este tipo de tratamento.
Ο aριθµός tων atόµων pου υpοßάλλονtaι se θeρapeίa υpοκatάstasης eptapλasιάstηκe tην teλeυtaίa deκaetίa, dηλώνeι ο Οργaνιsµός. Sήµeρa, tουλάχιstον 530.000 άtοµa υpοßάλλονtaι se θeρapeίa υpοκatάstasης se 28 χώρeς (tις 25 χώρeς tης ΕΕ, tη Νορßηγίa, tη Βουλγaρίa κaι tη Ρουµaνίa), eίte se eξeιdικeυµένa κένtρa eίte se γeνικούς ιatρούς. Εκtιµάtaι όtι ένaς aριθµός µetaξύ tου eνός tetάρtου κaι tου µιsού tων atόµων µe pροßλήµata οpιούχων stην Ευρώpη µpορeί pλέον νa υpοßάλλetaι se aυtού tου eίdους tη θeρapeίa.
Na een verzevenvoudiging in de afgelopen tien jaar, krijgen tegenwoordig minstens 530 000 cliënten in          28 landen substitutiemiddelen (EU-25, Noorwegen, Bulgarije en Roemenië), via gespecialiseerde centra of de huisarts. Geschat wordt dat een kwart tot de helft van de opiaatverslaafden in Europa momenteel een dergelijke behandeling ondergaat.
ostlo – v soucasnosti se jí podrobuje prinejmenším 530 000 klientu ve 28 zemích (v 25 clenských státech EU, v Norsku, Bulharsku a Rumunsku), a to ve specializovaných lécebných centrech nebo prostrednictvím praktických lékaru. Odhaduje se, že tato lécba je nyní v Evrope poskytována ctvrtine až polovine osob závislých na opiátech.
Efter en syvdobbelt stigning i løbet af de sidste 10 år, siger agenturet, at mindst 530 000 klienter nu modtager substitutionsbehandling i 28 lande (EU-25, Norge, Bulgarien og Rumænien), enten gennem specialiserede behandlingscentre eller alment praktiserende læger. Og det anslås, at et sted mellem en fjerdedel og halvdelen af dem med opiatproblemer i Europa nu kan modtage denne form for behandling.
Läbides viimase kümne aasta jooksul seitsmekordse kasvu, saavad agentuuri andmetel 530 000 klienti 28 riigis (EL 25 riiki, Norra, Bulgaaria ja Rumeenia) asendusravi kas eriarsti ravikeskustes või üldarstide juures. Hinnanguliselt saab umbes veerandi ja poole vahel Euroopa opiaadisõltlastest asendusravi.
Viraston mukaan korvaushoidossa olevien määrä on viime vuosikymmenen aikana kasvanut seitsenkertaisesti. Ainakin 530 000 asiakasta 28 maassa (EU:n 25 jäsenvaltiota, Norja, Bulgaria ja Romania) saa korvaushoitoa joko erikoistuneissa hoitoyksiköissä tai yleislääkärin hoidossa. Euroopan opiaattiongelmaisista ainakin neljäsosa, ehkä jopa puolet on arvioiden mukaan tällaisessa hoidossa.
A Központ szerint az utóbbi évtizedben bekövetkezett hétszeres növekedést követoen Európa 28 országában (EU-25, valamint Norvégia, Bulgária és Románia) jelenleg legalább 530 000 kliens vesz részt – szakosodott kezelohelyeken vagy az alapellátáson belül – helyettesíto kezelésben. Úgy becsülik, hogy Európában az opiát-problémákkal küzdok egynegyede – fele részesül manapság ilyen jellegu kezelésben.
Etter en syvdobling i løpet av det siste tiåret mottar nå minst 530 000 klienter substitusjonsbehandling i           28 land (EU-25, Norge, Bulgaria og Romania), enten gjennom spesialiserte behandlingsinstitusjoner eller allmenleger. Og det er anslått at et sted mellom en firedel og halvparten av alle med opiatproblemer i Europa nå mottar denne formen for behandling.
W ostatniej dekadzie liczba uzaleznionych wzrosla siedmiokrotnie (dane Agencji), a co najmniej 530 tys. pacjentów poddanych jest obecnie leczeniu w 28 krajach (UE-25, Norwegia, Bulgaria i Rumunia) w specjalistycznych osrodkach leczenia lub pod kierunkiem lekarzy ogólnych. Szacuje sie, ze od jednej czwartej do jednej drugiej osób uzaleznionych od opiatów w Europie moze byc obecnie poddana tego typu leczeniu.
V 28 krajinách (EÚ-25, Nórsku, Bulharsku a Rumunsku) sa podla agentúry v dôsledku sedemnásobného zvýšenia za posledné desatrocie nachádza minimálne 530 000 klientov v substitucnej liecbe, a to bud v špecializovaných liecebných centrách alebo pod dozorom všeobecných lekárov. Odhaduje sa, že približne štvrtina až polovica ludí v Európe, ktorí majú problém s opiátmi, dostáva tento druh liecby.
Kot pravi agencija, je glede na sedemkratni porast v zadnjem desetletju, vsaj 530.000 oseb v 28 državah    (EU-25, Norveška, Bolgarija, Romunija) v programih nadomestnega zdravljenja, bodisi v specializianih centrih za zdravljenje ali pri splošnem zdravniku. Poleg tega se ocenjuje, da je vsaj med cetrtino in polovico tistih, ki imajo probleme zaradi uporabe opiatov, vkljucenih v takšno vrsto obravnave.
Efter en sjufaldig ökning under det senaste årtiondet får nu minst 530 000 klienter i 28 länder (EU-25, Norge, Bulgarien och Rumänien) substitutionsbehandling, antingen vid specialiserade behandlingscentrer eller hos allmänpraktiserande läkare, uppger narkotikacentrumet. Man uppskattar även att mellan en fjärdedel och hälften av alla med opiatproblem i Europa nu kan få denna typ av behandling.
Pec septinkarteja pieauguma pedejo desmit gadu laika, uzsver agentura, vismaz 530 000 klientu šobrid sanem aizvietošanas terapiju 28 valstis (ES-25, Norvegija, Bulgarija un Rumanija), vai nu arstešanas centros specialistu uzraudziba vai pie terapeitiem. Ir aprekinats, ka aptuveni viena ceturtdala lidz pusei no šiem klientiem ar opiata atkaribas problemam Eiropa tagad sanem šada veida terapiju.
  Noi evoluÅ£ii à®n comba...  
În Estonia, situaţia măsurilor de prevenire a răspândirii infecţiei cu HIV s-a ameliorat în 2003. Numărul de teste primare HIV a crescut de 2,6 ori faţă de 2002, deşi numărul de teste pozitive a înregistrat doar o creştere uşoară.
In Estonia, the situation regarding the prevention of the spread of HIV improved in 2003. The number of primary HIV tests increased 2.6-fold compared with 2002, although the number of positive tests increased only slightly. Pre- and post-test counselling services also improved in terms of quantity as well as quality. In Romania, programmes aimed at preventing the spread of HIV/AIDS in penitentiaries and among prisoners were developed in cooperation with some international non-governmental organisations (NGOs).
En Estonie, la prévention de la propagation du VIH s'est améliorée en 2003. Le nombre de tests VIH primaires a été multiplié par 2,6 par rapport à 2002, bien que le nombre de tests positifs n'ait que légèrement progressé. Les services de conseil préalable et postérieur au test se sont également améliorés, tant au plan quantitatif que qualitatif. En Roumanie, des programmes visant à prévenir la propagation du VIH/SIDA dans les prisons et parmi les détenus ont été mis en oeuvre en coopération avec plusieurs organisations non gouvernementales internationales.
In Estland hat sich die Situation im Hinblick auf die Prävention der Verbreitung von HIV im Jahr 2003 verbessert. Die Zahl der HIV-Ersttests stieg gegenüber 2002 um das 2,6-fache, wobei die Zahl der positiven Tests jedoch nur leicht zunahm. Die vor und nach den Tests angebotenen Beratungsdienste wurden ebenfalls sowohl quantitativ als auch qualitativ verbessert. In Rumänien wurden in Zusammenarbeit mit einigen internationalen Nichtregierungsorganisationen (NRO) Programme zur Prävention der Verbreitung von HIV/AIDS in Haftanstalten und unter Häftlingen erarbeitet.
En 2003, Estonia mejoró su situación con respecto a la prevención de la propagación del VIH. El número de análisis primarios de VIH aumentó en 2,6 veces en comparación con 2002, aunque el número de pruebas positivas sólo registró un discreto incremento. Los servicios de asesoramiento antes y después de las pruebas también mejoraron en cuanto a cantidad y calidad. En Rumanía se han desarrollado programas dirigidos a prevenir la propagación del VIH/SIDA en las cárceles y entre los presos, en cooperación con algunas organizaciones no gubernamentales (ONG) internacionales.
In Estonia la situazione della prevenzione dell’infezione da HIV è migliorata nel 2003. Il numero di test primari per l’HIV è aumentato di 2,6 volte rispetto al 2002, mentre il numero di esiti positivi ha registrato una crescita ridotta. Anche i servizi di consulenza pre- e post-esame sono migliorati dal punto di vista sia quantitativo sia qualitativo. In Romania sono stati elaborati, in collaborazione con alcune organizzazioni non governative internazionali, programmi finalizzati a prevenire la diffusione di HIV/AIDS nei penitenziari e tra i detenuti.
Na Estónia, a situação em termos de prevenção da propagação do VIH melhorou em 2003. O número de testes primários de VIH aumentou 2,6 vezes relativamente a 2002, embora o número de testes positivos tenha aumentado muito pouco. Os serviços de aconselhamento pré e pós-teste também melhoraram em quantidade e qualidade. Na Roménia, os programas destinados a prevenir a propagação do VIH/SIDA nas penitenciárias e entre os reclusos foram desenvolvidos em cooperação com algumas organizações não governamentais (ONG).
Στην Εσθονία, η κατάσταση όσον αφορά την πρόληψη της εξάπλωσης του ιού HIV βελτιώθηκε το 2003. Ο αριθμός των εξετάσεων για κύρια διάγνωση του ιού HIV αυξήθηκε 2,6 φορές σε σύγκριση με το 2002, μολονότι ο αριθμός των θετικών εξετάσεων σημείωσε μικρή μόνον αύξηση. Επίσης αυξήθηκε ο αριθμός και βελτιώθηκε η ποιότητα των υπηρεσιών συμβουλευτικής πριν από και μετά τις εξετάσεις. Στη Ρουμανία, προγράμματα με στόχο την πρόληψη της εξάπλωσης του ιού HIV/AIDS στα σωφρονιστικά ιδρύματα και στους κρατούμενους αναπτύχθηκαν σε συνεργασία με ορισμένες διεθνείς μη κυβερνητικές οργανώσεις (ΜΚΟ).
In 2003 is de preventie van de verspreiding van HIV in Estland verbeterd. Ten opzichte van 2002 is het aantal primaire HIV-tests in dit land met een factor 2,6 toegenomen, terwijl het aantal positieve tests slechts licht is gestegen. De counselingfaciliteiten voor en na de tests zijn ook verbeterd, zowel in kwantitatief als kwalitatief opzicht. In samenwerking met een aantal non-gouvernementele organisaties (NGO’s) zijn er in Roemenië programma’s ontwikkeld voor de preventie van de verspreiding van HIV/aids in penitentiaire inrichtingen en onder gevangenen.
V Estonsku se situace v prevenci šíření HIV zlepšila v roce 2003. Počet primárních testů HIV se ve srovnání s rokem 2002 zvýšil 2,6násobně, i když počet pozitivních testů se zvýšil jen mírně. Poradenské služby před provedením testu a po něm se zlepšily jak z hlediska kvantity, tak kvality. V Rumunsku byly programy zaměřené na prevenci HIV/AIDS ve věznicích a mezi vězni vyvíjeny ve spolupráci s některými mezinárodními nevládními organizacemi.
I Estland skete der i 2003 en forbedring af situationen med hensyn til at forebygge spredning af hiv. Antallet af primære hiv-test steg med det 2,6-dobbelte i forhold til 2002, selv om antallet af positive test kun steg lidt. Rådgivningstjenesterne før og efter test er også blevet forbedret med hensyn til såvel kvantitet som kvalitet. I Rumænien blev der i samarbejde med en række internationale ikke-statslige organisationer (ngo'er) udviklet programmer, der tager sigte på at forhindre spredning af hiv/aids i fængsler og blandt indsatte.
2003. aastal paranes Eestis HIVi leviku tõkestamisega seotud olukord. Esmakordsete HIV-testide arv suurenes 2002. aastal 2,6 korda, kuigi positiivsete testide arv suurenes väga vähe. Testide eel ja järel pakutavate nõustamisteenuste arv suurenes ja need paranesid kvaliteedilt. Rumeenias töötati koostöös mõnede rahvusvaheliste valitsusväliste organisatsioonidega välja programme, mille eesmärk on ennetada HIVi/AIDSi levikut kinnipidamisasutustes ja vangide hulgas.
Virossa edistyttiin vuonna 2003 hiv:n leviämisen ehkäisemisen alalla. Hiv-testien määrä kasvoi 2,6-kertaisesti vuoteen 2002 verrattuna, mutta positiivisten testitulosten määrä kasvoi vain vähän. Myös testiä edeltävät ja seuraavat neuvontapalvelut kehittyivät niin määrällisesti kuin laadullisestikin. Romaniassa kehitettiin yhteistyössä joidenkin kansainvälisten kansalaisjärjestöjen kanssa ohjelmia, joilla pyritään ehkäisemään hiv:n/aidsin leviämistä vankiloissa ja vankien keskuudessa.
Észtországban 2003-ban javult a helyzet a HIV terjedésének megelőzése tekintetében. Az elsődleges HIV-tesztek száma a 2002-eshez képest 2,6-szorosára emelkedett, ugyanakkor a pozitív tesztek száma csak kismértékben nőtt. A teszt előtti és utáni tanácsadási szolgáltatások szintén fejlődtek, mind mennyiségi, mind minőségi értelemben. Romániában a HIV/AIDS fogva tartottak és elítéltek közötti terjedésének megelőzését célzó programokat dolgoztak ki, néhány nemzetközi civil szervezettel (NGO-k) együttműködésben.
I Estland ble situasjonen når det gjaldt forebygging av spredningen av HIV forbedret i 2003. Antallet primære HIV-tester økte 2,6 ganger sammenlignet med 2002, til tross for bare en liten øking i antallet positive tester. Tilbudet om rådgivningstjenester før og etter testing ble også forbedret både, både i kvantitet og kvalitet. I Romania ble programmer for å forebygge spredningen av HIV/AIDS i straffeanstalter og blant innsatte utarbeidet i samarbeid med enkelte internasjonale frivillige organisasjoner (NGOer).
W Estonii w 2003 roku poprawie uległa sytuacja w odniesieniu do zapobiegania rozprzestrzeniania wirusa HIV. Liczba pierwotnych testów HIV wzrosła 2,6 razy w porównaniu z rokiem 2002, przy czym liczba testów z wynikiem pozytywnym wzrosła jedynie nieznacznie. Usługi doradztwa przed testami i po nich także się poprawiły i to zarówno co do ich ilości, jak i jakości. W Rumunii programy skierowane na zapobieganie rozprzestrzeniania wirusa HIV/AIDS w zakładach penitencjarnych i wśród więźniów były przygotowywane we współpracy z kilkoma międzynarodowymi organizacjami pozarządowymi (NGO).
V Estónsku sa v roku 2003 zlepšila situácia v prevencii šírenia HIV. Počet primárnych testov HIV sa zvýšil 2,6-násobne v porovnaní s rokom 2002, hoci počet pozitívnych testov vzrástol iba mierne. Kvantitatívne i kvalitatívne sa zlepšili aj poradenské služby pred testami a po nich. V Rumunsku vyvinuli v spolupráci s niektorými medzinárodnými mimovládnymi organizáciami (NGO) programy zamerané na prevenciu šírenia HIV/AIDS v nápravných zariadeniach a medzi väzňami.
V Estoniji se je položaj v zvezi s preprečevanjem širjenja virusa HIV leta 2003 izboljšal. Število primarnih testov na HIV se je povečalo za 2,6-krat v primerjavi z letom 2002, čeprav se je število pozitivnih testov samo rahlo povečalo. Tudi svetovalne storitve pred testiranjem in po njem so se izboljšale z vidika količine in kakovosti. V Romuniji so se programi za preprečevanje širjenja HIV/aidsa v poboljševalnicah in med zaporniki razvili v sodelovanju z nekaterimi mednarodnimi nevladnimi organizacijami.
I Estland förbättrades situationen när det gäller att förebygga spridningen av hiv under 2003. Antalet primära hiv-test ökade 2,6 gånger jämfört med 2002, även om antalet positiva tester endast ökade något. Rådgivningstjänster före och efter testet förbättrades också såväl kvantitativt som kvalitativt. I Rumänien utvecklades program i samarbete med några internationella icke-statliga organisationer som syftar till att förhindra spridningen av hiv/aids på kriminalvårdsanstalter och bland interner.
Igaunijā situācija attiecībā uz HIV izplatības novēršanu uzlabojās 2003. gadā. Primāro HIV testu skaits pieauga 2,6 reizes salīdzinājumā ar 2002. gadu, lai gan pozitīvo testu skaits pieauga tikai nedaudz. Arī pirms un pēc testu veikšanas konsultācijas pakalpojumi uzlabojās gan daudzuma, gan kvalitatīves ziņā. Rumānijā programmas, kas vērstas uz HIV/ AIDS izplatības novēršanu labošanas iestādēs un ieslodzīto vidū, tika izstrādātas sadarbībā ar nevalstiskajām organizācijām.
  Decese legate de consum...  
În ultimii ani, ţările baltice au raportat o serie de decese în cazul cărora examenul toxicologic a identificat prezenţa fentanilului, de multe ori concomitent cu heroină. În raportul său naţional, Suedia a raportat 13 decese legate de consumul de fentanil în rândul CDI în 2003, faţă de doar câteva cazuri ocazionale în anii precedenţi.
In recent years, the Baltic countries have reported some deaths in which fentanyl was found in the toxicological investigation, frequently concomitantly with heroin. In its national report, Sweden reported 13 deaths related to fentanyl among IDUs in 2003, compared with only occasional cases in previous years. For information about the role of buprenorphine in drug-related deaths, see the selected issue on buprenorphine.
Ces dernières années, les pays baltes ont déclaré plusieurs décès dans lesquels l'examen toxicologique avait mis en évidence la présence de fentanyl, souvent en association avec de l'héroïne. Dans son rapport national, la Suède a déclaré 13 décès liés au fentanyl chez les UDVI en 2003, alors qu'elle ne rapportait que des cas occasionnels les années précédentes. Pour plus d'informations sur le rôle de la buprénorphine dans les décès liés à la drogue, voir la question particulière consacrée à la buprénorphine.
In den letzten Jahren berichteten die baltischen Länder über einige Todesfälle, bei denen in der toxikologischen Analyse Fentanyl, oft in Verbindung mit Heroin, nachgewiesen wurde. In seinem nationalen Bericht meldet Schweden 13 Todesfälle für das Jahr 2003 im Zusammenhang mit Fentanyl unter IDU, während in den Vorjahren nur vereinzelte Fälle festgestellt wurden. Informationen über drogenbedingte Todesfälle im Zusammenhang mit Buprenorphin sind dem ausgewählten Thema über Buprenorphin zu entnehmen.
En los últimos años, los países bálticos han registrado varias muertes con detección de fentanilo en los análisis toxicológicos, frecuentemente combinado con heroína. En su informe nacional de 2003, Suecia registra 13 casos de muertes relacionadas con fentanilo entre los consumidores de drogas por vía parenteral, mientras que en años anteriores esto sólo había ocurrido de forma ocasional. Para más información sobre el papel de la buprenorfina en las muertes relacionadas con las drogas, véase la cuestión particular sobre la buprenorfina.
Negli ultimi anni, i paesi baltici hanno segnalato taluni decessi in cui dall’indagine tossicologica era emerso fentanil spesso in combinazione con eroina. Nella sua relazione nazionale la Svezia parla di 13 decessi nel 2003 imputabili al fentanil tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale, rispetto a un unico caso occasionale registrato negli anni precedenti. Per maggiori informazioni sul ruolo della buprenorfina nei decessi correlati al consumo di stupefacenti si rimanda alla questione specifica sulla buprenorfina.
Nos últimos anos, os Estados bálticos têm comunicado algumas mortes em que o fentanil foi detectado na investigação toxicológica, muitas vezes de forma concomitante com a heroína. No seu relatório nacional, a Suécia comunicou 13 mortes relacionadas com o fentanil entre os consumidores de droga injectada, em 2003, quando nos anos anteriores esses casos eram meramente ocasionais. Para as informações sobre o papel da buprenorfina nas mortes relacionadas com a droga, ver o tema específico relativo à buprenorfina.
Τα τελευταία χρόνια, οι χώρες της Βαλτικής ανέφεραν ορισμένους θανάτους στους οποίους εντοπίσθηκε φαιντανύλη κατά την τοξικολογική εξέταση, συχνά ταυτόχρονα με ηρωίνη. Στην εθνική έκθεσή της, η Σουηδία ανέφερε 13 θανάτους συνδεόμενους με φαιντανύλη στους ΧΕΝ το 2003, σε σύγκριση με περιστασιακούς μόνον θανάτους τα προηγούμενα χρόνια. Για πληροφορίες σχετικά με τον ρόλο της βουπρενορφίνης σε θανάτους που συνδέονται με τα ναρκωτικά, βλέπε επιλεγμένο θέμα για τη βουπρενορφίνη.
In de afgelopen jaren hebben de Baltische landen enkele sterfgevallen gemeld waarbij in de toxicologische analyse fentanyl is aangetroffen, vaak samen met heroïne. In het Zweedse nationale verslag wordt voor 2003 melding gemaakt van dertien sterfgevallen onder ID’s waarbij fentanyl is betrokken, terwijl dergelijke sterfgevallen de jaren daarvoor slechts sporadisch voorkwamen. Voor nadere informatie over de rol van buprenorfine in drugsgerelateerde sterfgevallen wordt verwezen naar de speciale kwestie over buprenorfine.
Severské země v posledních letech uvedly několik úmrtí, ve kterých byl v toxikologickém šetření zjištěn fentanyl, často společně s heroinem. Ve své národní zprávě Švédsko uvedlo 13 úmrtí souvisejících s fentanylem mezi injekčními uživateli drog v roce 2003 ve srovnání s pouze příležitostnými případy v letech předchozích. Informace o úloze buprenorfinu v úmrtích souvisejících s drogami viz vybrané téma o buprenorfinu.
I de senere år har de baltiske lande indberettet dødsfald, hvor der var påvist fentanyl i forbindelse med den toksikologiske undersøgelse, hyppigt samtidig med heroin. I sin nationale rapport rapporterede Sverige om 13 dødsfald i forbindelse med fentanyl blandt intravenøse stofbrugere i 2003 i forhold til kun lejlighedsvise tilfælde i tidligere år. Flere oplysninger om buprenorphins rolle i forbindelse med narkotikarelaterede dødsfald findes i forbindelse med det udvalgte tema om buprenorphin.
Viimastel aastatel on Balti riigid teatanud mõnedest surmajuhtumitest, mille puhul leiti toksikoloogilisel uurimisel fentanüüli, sageli koos heroiiniga. Rootsi teatas oma riiklikus aruandes fentanüüliga seotud 13 surmajuhtumist süstivate narkomaanide hulgas 2003. aastal, võrreldes üksnes harvade juhtumitega varasematel aastatel. Teabe saamiseks buprenorfiini rolli kohta narkootikumidega seotud surmades tutvu valikteemaga buprenorfiini kohta.
Baltian maat ovat viime vuosina ilmoittaneet joitakin kuolemantapauksia, joissa toksikologisessa tutkimuksessa on löydetty fentanyyliä, usein yhdessä heroiinin kanssa. Ruotsi ilmoitti kansallisessa raportissaan, että vuonna 2003 injektiokäyttäjien kuolemista 13:een liittyi fentanyyliä, kun edellisinä vuosina näitä tapauksia oli todettu vain satunnaisesti. Buprenorfiinin osuutta huumekuolemissa käsitellään buprenorfiinia koskevassa erityiskysymyksessä.
Az elmúlt években a balti országokból jelentettek néhány olyan halálesetet, amelyekben a toxikológiai vizsgálat fentanilt talált, gyakran heroin kíséretében. Svédország országjelentésében 2003-ban 13, fentanillal összefüggő halálesetről tett jelentést az injekciós kábítószer-használók körében, míg a korábbi években ez csak elvétve fordult elő. Bővebb információért a buprenorfin szerepéről a kábítószerrel összefüggő halálesetekben lásd a buprenorfinról szóló kiválasztott témát.
I de senere år har landene i Baltikum rapportert en del dødsfall der fentanyl er påvist i de toksikologiske undersøkelsene, ofte sammen med heroin. Sverige rapporterte i sin nasjonale rapport 13 dødsfall relatert til fentanyl blant sprøytebrukere i 2003, sammenlignet med bare sporadiske tilfeller i de foregående årene. For informasjon om buprenorfins rolle i narkotikarelaterte dødsfall, se det utvalgte aspektet buprenorfin.
W ostatnich latach państwa bałtyckie doniosły o kilku zgonach, których jako przyczynę badania toksykologiczne podały fentanyl, często towarzyszący heroinie. W swoim Sprawozdaniu krajowym Szwecja przekazała informację o13 zgonach związanych z fentanylem w grupie osób zażywających narkotyki dożylnie w roku 2003, w porównaniu z jedynie sporadycznymi przypadkami występującymi rok wcześniej. Informacje dotyczące roli buprenorfiny w zgonach związanych z zażywaniem narkotyków znajdują się w części zagadnień wybranych dotyczącej buprenorfiny.
V ostatných rokov informovali pobaltské štáty o niekoľkých úmrtiach, pri ktorých bol v toxikologickom náleze fentanyl, často v sprievode heroínu. Vo svojej národnej správe v roku 2003 uviedlo Švédsko 13 úmrtí súvisiacich s fentanylom medzi IDU, pričom v predchádzajúcich rokoch išlo len o občasné prípady. Informácie o role buprenorfínu pri úmrtiach súvisiacich s drogami pozri vo vybranej otázke o buprenorfíne.
V zadnjih letih so baltske države poročale o nekaterih smrtnih primerih, v katerih je bil s toksikološko preiskavo najden fentanil, pogosto v povezavi s heroinom. Švedska je v svojem nacionalnem poročilu leta 2003 poročala o 13 smrtnih žrtvah, povezanih s fentanilom, med injicirajočimi uživalci drog, v primerjavi z redkimi primeri v prejšnjih letih. Več informacij o vlogi buprenorfina v smrtnih primerih, povezanih z drogo, najdete v izbranem poglavju o buprenorfinu.
De senaste åren har Östersjöländerna redovisat några dödsfall där fentanyl förekommit och upptäckts i den toxikologiska undersökningen, ofta i kombination med heroin. I Sveriges nationella rapport redovisade landet 13 fentanylrelaterade dödsfall bland injektionsmissbrukare år 2003, att jämföra med endast ett fåtal fall tidigare år. Information om buprenorfinets roll vid narkotikarelaterade dödsfall finns i temakapitlet om buprenorfin.
Pēdējo gadu laikā Baltijas valstis ir ziņojušas par atsevišķiem nāves gadījumiem, kad toksikoloģijas analīzēs tika atklāts fentanīls, bieži kopā ar heroīnu. Savā nacionālajā ziņojumā Zviedrija ir minējusi 13 nāves gadījumus, kas saistīti ar fentanilu injicējamo narkotiku lietotāju vidū 2003. gadā, salīdzinājumā ar tikai nedaudziem atsevišķiem gadījumiem iepriekšējos gados. Informāciju par buprenorfīna ietekmi uz narkotikām saistītajiem nāves gadījumiem skatīt atsevišķajā tēmā par buprenorfīnu.
  Mortalitatea globală à...  
În plus, condiţiile de trai şi alţi factori decât consumul de droguri ca atare (lipsa adăpostului, bolile psihice, violenţa, malnutriţia etc.) pot contribui substanţial la un nivel ridicat al mortalităţii în rândul consumatorilor de droguri.
In addition, living conditions and factors other than drug use per se (homelessness, mental illness, violence, poor nutrition, etc.) may contribute substantially to the high mortality among drug users. Studies have shown that mortality among psychiatric patients is four times higher than that of the general population (Korkeila, 2000) and that mortality among homeless people is also three to four times higher than in the general population (Hwang, 2001).
Par ailleurs, les conditions de vie et des facteurs autres que l'usage de drogue proprement dit (perte du logement, maladie mentale, violence, mauvaise nutrition, etc.) peuvent contribuer largement au taux élevé de mortalité chez les usagers de drogue. Des études ont montré que la mortalité parmi les patients relevant de la psychiatrie est quatre fois plus élevée que celle de la population générale (Korkeila, 2000) et que la mortalité parmi les sans-abris est également trois à quatre fois supérieure à celle de la population générale (Hwang, 2001).
(falta de hogar, enfermedad mental, violencia, malnutrición, etc.) pueden contribuir de forma importante a la elevada mortalidad entre los consumidores de drogas. Los estudios han demostrado que la mortalidad entre pacientes psiquiátricos es cuatro veces superior a la de la población general (Korkeila, 2000) y que la mortalidad entre la gente sin hogar es también tres o cuatro veces más alta que la de la población general (Hwang, 2001).
Possono inoltre contribuire sostanzialmente all’elevata mortalità tra i consumatori di droga le condizioni di vita e i fattori diversi dal consumo (mancanza di una dimora fissa, malattia mentale, violenza, alimentazione inadeguata ecc.). Da alcuni studi è emerso che la mortalità tra i pazienti psichiatrici è quattro volte superiore rispetto alla popolazione generale (Korkeila, 2000) e che la mortalità tra i senza tetto è da tre a quattro volte maggiore rispetto alla popolazione generale (Hwang, 2001).
Além disso, as condições de vida e outros factores que não o consumo de droga propriamente dito (situação de sem-abrigo, doenças mentais, violência, subnutrição, etc.) podem contribuir substancialmente para a elevada mortalidade entre os consumidores de droga. Alguns estudos demonstram que a mortalidade entre os doentes psiquiátricos é quatro vezes mais elevada do que a da população em geral (Korkeila, 2000) e que a mortalidade entre os sem-abrigo também é três ou quatro vezes superior à da população em geral (Hwang, 2001).
Επιπλέον, οι συνθήκες διαβίωσης και παράγοντες πέραν της ίδιας της χρήσης ναρκωτικών (έλλειψη στέγης, διανοητικές νόσοι, βία, κακή διατροφή κλπ.) ενδέχεται να συμβάλλουν σημαντικά στην υψηλή θνησιμότητα στους χρήστες ναρκωτικών. Μελέτες έχουν δείξει ότι η θνησιμότητα στους ψυχασθενείς είναι τέσσερις φορές υψηλότερη από εκείνη του γενικού πληθυσμού (Korkeila, 2000) και ότι η θνησιμότητα στους αστέγους είναι επίσης τρεις έως τέσσερις φορές υψηλότερη από εκείνη του γενικού πληθυσμού (Hwang, 2001).
Daarnaast kunnen de leefomstandigheden en andere factoren dan het drugsgebruik op zich (dakloosheid, mentale stoornissen, geweld, slechte voeding e.d.) een grote invloed hebben op de hoge sterfte onder drugsgebruikers. Uit onderzoeken is gebleken dat de sterfte onder psychiatrische patiënten vier keer zo hoog is als onder de algemene bevolking (Korkeila, 2000) en dat de sterfte onder daklozen eveneens drie tot vier keer hoger is dan onder de algemene bevolking (Hwang, 2001).
Navíc mohou k vysoké úmrtnosti uživatelů drog podstatným způsobem přispívat i životní podmínky a jiné faktory než užívání drog samých (bezdomovectví, duševní onemocnění, násilí, špatná výživa atd.). Studie prokázaly, že úmrtnost mezi psychiatrickými pacienty je čtyřikrát vyšší než úmrtnost běžné populace (Korkeila, 2000) a že úmrtnost mezi lidmi bez domova je také třikrát až čtyřikrát vyšší než u běžné populace (Hwang, 2001).
Desuden kan levevilkår og andre faktorer end selve stofbrugen (hjemløshed, psykisk sygdom, vold, dårlig ernæring osv.) i vidt omfang bidrage til den høje dødelighed blandt stofbrugere. Undersøgelser har vist, at dødeligheden blandt psykiatriske patienter er fire gange højere end for befolkningen som helhed (Korkeila, 2000), og at dødeligheden blandt hjemløse også er 3–4 gange højere end for befolkningen som helhed (Hwang, 2001).
Lisaks võivad elutingimused ja ka muud tegurid peale narkootikumide tarbimise (kodutus, vaimuhaigused, vägivald, halb toitumus jne) iseenesest juba oluliselt suurendada narkomaanide kõrget suremust. Uuringud on näidanud, et psühhiaatriapatsientide hulgas on suremus neli korda kõrgem kui kogu elanikkonna hulgas üldiselt (Korkeila, 2000) ja et ka kodutute hulgas on suremus kolm kuni neli korda kõrgem kui kogu elanikkonna hulgas üldiselt (Hwang, 2001).
Lisäksi elinolot ja muut tekijät kuin itse huumeidenkäyttö (asunnottomuus, mielenterveyssairaudet, väkivalta, huono ravitsemus jne.) saattavat vaikuttaa huomattavassa määrin huumeidenkäyttäjien korkeaan kuolleisuuteen. Tutkimukset ovat osoittaneet, että psykiatristen potilaiden kuolleisuus on neljä kertaa korkeampi kuin muun väestön (Korkeila, 2000) ja että myös asunnottomien kuolleisuus on kolme tai neljä kertaa korkeampi kuin muun väestön (Hwang, 2001).
A fentieken kívül a kábítószer-használók magas mortalitásához az életkörülmények és más, az önmagában vett kábítószer-használattól eltérő tényezők (hajléktalanság, mentális betegségek, erőszak, alultápláltság stb.) is jelentős mértékben hozzájárulhatnak. Az e téren végzett tanulmányokból kiderül, hogy a pszichiátriai betegek halálozása négyszer nagyobb, mint az általános népességé (Korkeila, 2000), a hajléktalanoké pedig az általános népességének három-négyszerese (Hwang, 2001).
I tillegg kan levevilkår og andre faktorer enn narkotikabruken som sådan (boligmangel, psykiske lidelser, vold, underernæring osv.) være en vesentlig årsak til den høye dødeligheten blant narkotikabrukere. Studier har vist at dødeligheten blant psykiatriske pasienter er fire ganger høyere enn for befolkningen generelt (Korkeila, 2000), og at hjemløse også har tre til fire ganger høyere dødelighet enn befolkningen for øvrig (Hwang, 2001).
Ponadto znaczny wpływ na wysoką śmiertelność w grupie osób zażywających narkotyki mogą mieć warunki bytowe i czynniki inne niż samo przyjmowanie narkotyków (bezdomność, choroby psychiczne, przemoc, niedożywienie itd.). Badania wykazały, że śmiertelność wśród pacjentów chorych psychicznie jest cztery razy wyższa niż śmiertelność notowana względem populacji ogólnej (Korkeila, 2000), a śmiertelność wśród osób bezdomnych jest również od trzech do czterech razy wyższa niż w przypadku populacji ogólnej (Hwang, 2001).
K vysokej úmrtnosti užívateľov drog môžu okrem samotného užívania drog podstatne prispievať životné podmienky a iné faktory (bezdomovstvo, duševná choroba, násilie, podvýživa atď.). Zo štúdií vyplýva, že úmrtnosť psychiatrických pacientov je štyrikrát vyššia ako úmrtnosť všeobecnej populácie (Korkeila 2000) a úmrtnosť bezdomovcov je tiež tri- až štyrikrát vyššia ako všeobecnej populácie (Hwang 2001).
Poleg tega lahko življenjske razmere in drugi dejavniki, kot je samo uživanje drog (brezdomstvo, duševna bolezen, nasilje, slaba prehrana itd.), močno prispevajo k višji smrtnosti med uživalci drog. Študije so pokazale, da je smrtnost med psihiatričnimi bolniki štirikrat večja od smrtnosti celotnega prebivalstva (Korkeila, 2000) in da je smrtnost med brezdomci prav tako od tri- do štirikrat višja kot pri celotnem prebivalstvu (Hwang, 2001).
Dessutom kan levnadsförhållandena i övrigt och andra faktorer än själva narkotikamissbruket (hemlöshet, psykisk sjukdom, våld, undernäring etc.) vara bidragande orsaker till den höga dödligheten bland narkotikamissbrukare. Studier visar att dödligheten bland psykiatripatienter är fyra gånger högre än hos befolkningen som helhet (Korkeila, 2000) och att dödligheten bland hemlösa är tre till fyra gånger högre än hos befolkningen som helhet (Hwang, 2001).
Papildus tam, dzīves apstākļi un faktori, kas nav saistīti ar narkotiku lietošanu kā tādu (bezpajumtnieku dzīve, garīgās saslimšanas, slikts uzturs, u.c.) var ievērojami paaugstināt mirstības rādītājus narkotiku lietotāju vidū. Pētījumi ir pierādījuši, ka mirstība psihiatrijas pacientu vidū ir četras reizes augstāka nekā iedzīvotāju vidū vispār (Korkeila, 2000), un arī mirstība bezpajumtnieku vidū ir trīs līdz četras reizes augstāka par mirstību iedzīvotāju vidū kopumā (Hwang, 2001).
  TendinÅ£e  
O comparaţie a rezultatelor sondajelor ESPAD din şcoli din 1995, 1999 şi 2003 (Hibell et al., 2004) a arătat că, în majoritatea statelor membre şi a ţărilor candidate, prevalenţa consumului de canabis pe parcursul vieţii la elevii cu vârste între 15 şi 16 ani a crescut cu 2 % sau mai mult (Figura 5).
A comparison of the results of the 1995, 1999 and 2003 ESPAD schools surveys (Hibell et al., 2004) shows that, in almost all Member States and candidate countries that participated in the survey, the prevalence of lifetime use of cannabis among 15- to 16-year-old school students increased by 2 % or more (Figure 5). In more than half of these countries, prevalence estimates have doubled or trebled since 1995. The highest relative increases occurred mainly in eastern European Member States that had reported lifetime cannabis prevalence rates of less than 10 % in 1995. In none of the countries surveyed by ESPAD was there a continuous and noticeable decrease in lifetime use of cannabis across the three surveys.
Une comparaison des résultats des enquêtes ESPAD en milieu scolaire réalisées en 1995, 1999 et 2003 (Hibell et al., 2004) montre que, dans presque tous les États membres et les pays candidats qui ont participé à l'enquête, la prévalence au cours de la vie de la consommation de cannabis chez les élèves de 15 à 16 ans a augmenté de 2 % ou plus (graphique 5). Dans plus de la moitié de ces pays, les estimations de prévalence ont doublé ou triplé depuis 1995. Les hausses relatives les plus élevées concernent principalement les États membres d'Europe orientale qui ont fait état de taux de prévalence au cours de la vie de l'usage de cannabis inférieurs à 10 % en 1995. Dans aucun des pays participant à l'enquête ESPAD il n’a été observé, au fil des trois enquêtes, une baisse continue et remarquable de l'usage de cannabis au cours de la vie.
Ein Vergleich der Ergebnisse aus den ESPAD-Schulumfragen der Jahre 1995, 1999 und 2003 (Hibell et al., 2004) zeigt, dass in fast allen an der Umfrage beteiligten Mitgliedstaaten sowie Beitritts- und Kandidatenländern die Prävalenz des Lebenszeitkonsums von Cannabis unter 15- bis 16-jährigen Schülern um 2 % oder mehr gestiegen ist (Abbildung 5). In über der Hälfte dieser Länder haben sich die Prävalenzschätzungen seit 1995 verdoppelt oder verdreifacht. Die höchsten relativen Zunahmen wurden vor allem in den osteuropäischen Mitgliedstaaten verzeichnet, die 1995 für den Cannabiskonsum Lebenszeitprävalenzraten von unter 10 % gemeldet hatten. In keinem der im Rahmen der ESPAD untersuchten Länder wurde im Zuge der drei Erhebungen ein kontinuierlicher und spürbarer Rückgang der Lebenszeitprävalenz des Cannabiskonsums festgestellt.
La comparación de los resultados de las encuestas escolares ESPAD de los años 1995, 1999 y 2003 (Hibell y cols., 2004) demuestra que, en casi todos los Estados miembros y países candidatos participantes en la encuesta, la prevalencia de vida del consumo de cannabis aumentó un 2 % o más entre los escolares de 15 y 16 años (gráfico 5). En más de la mitad de estos países, las estimaciones de prevalencia se han doblado o triplicado desde 1995. Los mayores incrementos relativos se produjeron principalmente en los Estados miembros de Europa del Este que habían declarado tasas de prevalencia de consumo de cannabis a lo largo de la vida inferiores al 10 % en 1995. Ninguno de los países encuestados por el ESPAD registró un descenso continuado e importante del consumo de cannabis a lo largo de la vida en ninguna de las tres encuestas.
Un confronto con i risultati delle indagini ESPAD nelle scuole del 1995, 1999 e 2003 (Hibell e altri, 2004) mostra che, in quasi tutti gli Stati membri e nei paesi candidati che hanno partecipato all’attività, la prevalenza del consumo una tantum di cannabis tra gli studenti di 15-16 anni è aumentata del 2% o più (Grafico 5). In oltre la metà di questi paesi le stime sulla prevalenza sono raddoppiate o triplicate dal 1995. Gli aumenti relativi più alti si sono avuti soprattutto negli Stati membri dell’Europa orientale, che hanno riferito una prevalenza dell’uso una tantum di cannabis pari a meno del 10% nel 1995. In nessuno dei paesi partecipanti alle tre indagini si è registrato un calo continuo ed evidente del consumo una tantum di cannabis.
Η σύγκριση των πορισμάτων των ερευνών του ESPAD σε μαθητές τα έτη 1995, 1999 και 2003 (Hibell κ.ά., 2004) δείχνει ότι, σε όλα σχεδόν τα κράτη μέλη και τις υποψήφιες χώρες που συμμετείχαν στην έρευνα, η επικράτηση της χρήσης κάνναβης σε όλη τη ζωή στους 15χρονους και 16χρονους μαθητές αυξήθηκε κατά τουλάχιστον 2 % (διάγραμμα 5). Σε περισσότερες από τις μισές από τις χώρες αυτές, οι εκτιμήσεις για την επικράτηση διπλασιάσθηκαν ή τριπλασιάσθηκαν από το 1995. Οι υψηλότερες σχετικές αυξήσεις καταγράφονται κυρίως στα κράτη μέλη της Ανατολικής Ευρώπης που είχαν αναφέρει ποσοστά επικράτησης της χρήσης κάνναβης σε όλη τη ζωή κατώτερα του 10 % το 1995. Σε καμία από τις χώρες που συμμετείχαν στις έρευνες του ESPAD δεν παρατηρείται συνεχής και αξιοσημείωτη μείωση της χρήσης κάνναβης σε όλη τη ζωή μεταξύ των τριών ερευνών.
Uit een vergelijking van de ESPAD-schoolenquêtes 1995, 1999 en 2003 (Hibell et al., 2004) blijkt dat de prevalentie van het “ooit”-gebruik onder 15- en 16-jarige scholieren in vrijwel alle lidstaten en kandidaat-lidstaten die aan de enquête hebben deelgenomen, met 2% of meer is toegenomen (figuur 5). In meer dan de helft van deze landen zijn de prevalentieschattingen sinds 1995 verdubbeld of verdrievoudigd. De hoogste relatieve stijgingen doen zich in de Oost-Europese lidstaten voor, waar voor 1995 prevalentiepercentages voor het “ooit”-gebruik van cannabis werden gerapporteerd van minder dan 10%. Voor geen van de landen die deelgenomen hebben aan de drie ESPAD-enquêtes is een continue en waarneembare afname van het “ooit”-gebruik van cannabis geconstateerd.
Srovnání výsledků průzkumů ESPAD ve školách v letech 1995, 1999 a 2003 (Hibell a kol., 2004) ukazuje, že ve většině členských a kandidátských států, které se průzkumu zúčastnily, se prevalence celoživotního užívání konopí studenty ve věku 15–16 let zvýšila o 2 % či více (obr. 5). Ve více než polovině z těchto zemí se odhady prevalence od roku 1995 zdvojnásobily či ztrojnásobily. K nejvyššímu relativnímu zvýšení došlo především ve východoevropských členských zemích, které v roce 1995 uváděly celoživotní prevalenci užívání konopí nižší než 10 %. Ani v jedné ze zemí, jež byly předmětem průzkumu ESPAD, neexistoval v rámci tří provedených průzkumů trvalý a zjevný trend poklesu celoživotního užívání konopí.
En sammenligning af resultaterne af ESPAD-skoleundersøgelserne fra 1995, 1999 og 2003 (Hibell m.fl., 2004) viser, at i næsten alle medlemsstater og kandidatlande, der deltog i undersøgelsen, steg langtidsprævalensen for cannabisbrug blandt 15–16-årige skoleelever med 2 % eller mere (figur 5). I mere end halvdelen af disse lande er prævalensskønnene blevet fordoblet eller tredoblet siden 1995. De højeste relative stigninger forekom hovedsagelig i de østeuropæiske medlemsstater, som havde indberettet en langtidsprævalens for cannabisbrug på under 10 % i 1995. I ingen af de lande, der var omfattet af ESPAD-undersøgelserne, var der et kontinuerligt og mærkbart fald i langtidsprævalensen for cannabisbrug i løbet af de tre undersøgelser.
1995., 1999. ja 2003. aasta ESPADi kooliuuringute tulemuste võrdlemine (Hibell et al., 2004) näitab, et peaaegu kõikides uuringus osalenud liikmesriikides ja kandidaatriikides suurenes elu jooksul kanepi tarbimise levimus 15–16aastaste kooliõpilaste hulgas 2% või rohkem (joonis 5). Rohkem kui pooltes nendest riikidest on levimuse määr pärast 1995. aastat kahe- või kolmekordistunud. Suhteline kasv oli kõige suurem peamiselt nendes Ida-Euroopa liikmesriikides, kus 1995. aastal oli elu jooksul kanepi tarbimise levimuse määr alla 10%. Kolme küsitlusuuringu jooksul ei ilmnenud ühegis riigis, kus ESPADi uuring läbi viidi, et kanepi tarbimise määr oleks elu jooksul püsivalt ja märgatavalt vähenenud.
Vuosien 1995, 1999 ja 2003 ESPAD-koululaiskyselyjen tulosten vertailussa (Hibell et al., 2004) ilmenee, että lähes kaikissa kyselyyn osallistuneissa jäsenvaltioissa ja ehdokasvaltioissa kannabista ainakin kerran käyttäneiden 15- ja 16-vuotiaiden osuus on kasvanut vähintään 2 prosenttia (kaavio 5). Yli puolessa näistä maista levinneisyysarviot ovat kaksin- tai kolminkertaistuneet vuodesta 1995. Kasvu on ollut suhteellisesti voimakkainta lähinnä itäeurooppalaisissa jäsenvaltioissa, jotka ilmoittivat kannabista ainakin kerran käyttäneiden osuudeksi alle 10 prosenttia vuonna 1995. Kannabista ainakin kerran käyttäneiden osuus ei ole vähentynyt jatkuvasti ja huomattavasti yhdessäkään ESPAD-kyselyyn osallistuneessa maassa näiden kolmen kyselyn aikana.
Az 1995-ös, 1999-es és 2003-as ESPAD iskolai felmérések (Hibell és mások, 2004) eredményeinek összehasonlítása azt mutatja, hogy szinte valamennyi, a felmérésben részt vevő tagállamban és tagjelölt országban a kannabiszhasználat életprevalenciája a 15–16 éves diákoknál 2%-kal vagy többel nőtt (Figure 5). Az előfordulás 1995 óta a becslések szerint ezen országok több mint felében megduplázódott vagy akár meg is háromszorozódott. A legmagasabb relatív növekedés főként a kelet-európai tagállamokban következett be, ahol 1995-ben a kannabisz tekintetében 10% alatti életprevalenciát jelentettek. A kannabiszhasználat életprevalenciájában folyamatos és észrevehető mértékű csökkenést az ESPAD által vizsgált országok egyikében sem figyeltek meg a három felmérés során.
En sammenligning av resultatene fra ESPAD-skoleundersøkelsene i 1995, 1999 og 2003 (Hibell et al., 2004) viser at i nesten alle medlemsstatene og søkerlandene som deltok i undersøkelsen, var livstidsprevalensen for cannabisbruk blant 15-16 år gamle skoleelever gått opp med 2 % eller mer (figur 5). I mer enn halvparten av disse landene er anslagene over utbredelsen doblet eller tredoblet siden 1995. De høyeste relative økningene fant hovedsakelig sted i de medlemsstatene i Øst-Europa som i 1995 oppga en livstidsprevalens for cannabis på under 10 %. Ingen av landene som deltok i ESPAD-undersøkelsen, hadde en kontinuerlig, merkbar nedgang i livstidsbruken av cannabis i de tre undersøkelsene.
Porównanie wyników szkolnych badań ESPAD przeprowadzonych w latach 1995, 1999 i 2003 (Hibell et al., 2004) wykazuje, że w prawie wszystkich Państwach Członkowskich i w państwach kandydujących, które uczestniczyły w badaniu, wskaźnik przynajmniej jednokrotnego zażycia pochodnych konopi indyjskich w grupie 15- i 16-letniej młodzieży szkolnej wzrósł o 2% lub więcej (Wykres 5). W ponad połowie z tych państw, dane szacunkowe co do rozpowszechnienia podwoiły się lub potroiły od 1995 roku. Najwyższy wzrost odnotowano głównie w Państwach Członkowskich z Europy Wschodniej, które w 1995 roku zanotowały wskaźnik przynajmniej jednokrotnego zażycia pochodnych konopi indyjskich na poziomie poniżej 10%. W trakcie trzech badań, w żadnym z państw badanych przez ESPAD nie zanotowano stałego lub zauważalnego spadku wskaźnika przynajmniej jednokrotnego zażycia pochodnych konopi.
Porovnanie výsledkov z prieskumov ESPAD na školách v rokoch 1995, 1999 a 2003 (Hibell a kol. 2004) ukazuje v takmer všetkých členských štátoch a kandidátskych krajinách, ktoré sa na prieskume zúčastnili, zvýšenie prevalencie celoživotného užívania kanabisu medzi 15- až 16-ročnými žiakmi o 2 % alebo viac (obrázok 5). Vo viac ako polovici týchto krajín sa od roku 1995 odhadovaná prevalencia zdvojnásobila alebo strojnásobila. K najvyššiemu relatívnemu nárastu došlo hlavne vo východoeurópskych členských štátoch, ktoré v roku 1995 uvádzali hodnoty celoživotnej prevalencie užívania kanabisu pod 10 %. V žiadnej z krajín, v ktorých sa uskutočnila trojica prieskumov ESPAD, nenastal sústavný a významný pokles celoživotného užívania kanabisu.
Primerjava rezultatov šolskih raziskav ESPAD za leta 1995, 1999 in 2003 (Hibell et al., 2004) kaže, da se je v skoraj vseh državah članicah in državah kandidatkah, ki so sodelovale v raziskavi, število 15- in 16-letnih dijakov, ki so konopljo v življenju kdaj že zaužili, povečalo za 2 % ali več (prikaz 5). V več kot polovici teh držav so se ocene o razširjenosti od leta 1995 podvojile ali potrojile. Najvišje relativno povečanja je bilo zlasti zaslediti v vzhodnoevropskih državah članicah, v katerih so leta 1995 poročali, da je v življenju že kdaj poskusilo konopljo manj kot 10 % ljudi. V nobeni od držav, vključenih v raziskavo ESPAD, ni bilo v vseh treh raziskavah opaziti nobenega stalnega in opaznega zmanjšanja števila ljudi, ki so konopljo v življenju kdaj zaužili.
En jämförelse av resultaten av ESPAD-undersökningarna i skolor 1995, 1999 och 2003 (Hibell m.fl., 2004) visar att livstidsprevalensen för cannabisanvändning bland skolelever i åldern 15–16 år ökade med 2 % eller mer (figur 5) i nästan alla medlemsstater och kandidatländer. I mer än hälften av dessa länder har den uppskattade prevalensen fördubblats eller tredubblats sedan 1995. De största relativa ökningarna inträffade i medlemsstater i Östeuropa som hade rapporterat prevalenstal under 10 % år 1995. I inget av de länder som omfattades av ESPAD-undersökningarna minskade livstidsprevalensen för cannabisanvändning stadigt eller märkbart under de tre undersökningarna.
  Date privind cererile d...  
Pe parcursul perioadei de opt ani dintre 1996–2003, proporţia clienţilor tratamentului pentru dependenţă de canabis din totalul clienţilor noi care au solicitat tratament pentru toate drogurile a crescut în multe ţări de cel puţin două ori (44), înregistrându-se o creştere similară şi în ceea ce priveşte numărul total de clienţi.
Among the approximately 480 000 treatment demands reported in total, cannabis is reported as the primary drug in about 12 % of cases, making it the second drug after heroin. Over the eight-year period 1996–2003, the proportion of cannabis clients among new clients seeking treatment for all drugs increased by at least two-fold in many countries (44), with a similar rise in numbers of clients. However, this analysis should be treated with caution as it is based on a restricted number of countries that can provide the data necessary for a time-trend comparison.
Parmi les quelque 480 000 demandes de traitement recensées au total, le cannabis constitue la drogue primaire dans environ 12 % des cas, ce qui en fait la seconde substance après l'héroïne. Au cours des huit années écoulées entre 1996 et 2003, la proportion de consommateurs de cannabis parmi les nouveaux patients demandant un traitement, toutes drogues confondues, a au moins doublé dans de nombreux pays (44), tout comme le nombre de patients. Cependant, cette analyse doit être interprétée avec prudence dans la mesure où elle repose sur un nombre limité de pays capables de fournir les données nécessaires à une comparaison de l'évolution des tendances dans le temps.
Bei den etwa 480 000 insgesamt gemeldeten Behandlungsnachfragen wird Cannabis in rund 12 % der Fälle als Primärdroge genannt. Damit steht es an zweiter Stelle hinter Heroin. Im Laufe der acht Jahre von 1996 bis 2003 ist der Anteil der Cannabispatienten an den Erstpatienten, die sich wegen Drogenproblemen in Behandlung begeben, in vielen Ländern um mindestens das Doppelte gestiegen (44), wobei auch bei der Zahl der Patienten insgesamt ein ähnlicher Anstieg verzeichnet wurde. Diese Analyse ist jedoch mit Vorsicht zu interpretieren, da sie auf einer begrenzten Zahl von Ländern basiert, die die erforderlichen Daten für einen Vergleich der Tendenzen im Zeitverlauf bereitstellen können.
Casi el 12 % de las 480.000 demandas de tratamiento declaradas mencionan el cannabis como droga principal, lo que lo sitúa en segundo lugar por detrás de la heroína. Durante el período de ocho años comprendido entre 1996 y 2003, el porcentaje de pacientes de cannabis entre los nuevos pacientes que solicitaron tratamiento por todo tipo de drogas se multiplicó al menos por dos en muchos países (44), con un aumento similar del número de pacientes. No obstante, este análisis debe tomarse con precaución, ya que se basa en una cantidad limitada de países que pueden proporcionar los datos necesarios para realizar una comparación de tendencias temporales.
Tra le circa 480 000 domande di trattamento riportate in totale, la cannabis è segnalata come droga primaria nel 12% circa dei casi, seconda dopo l’eroina. Nel periodo 1996-2003 (otto anni) la percentuale di consumatori di cannabis tra i nuovi soggetti che hanno chiesto un trattamento per tutte le sostanze è aumentato di almeno il doppio in molti paesi (44), con aumenti analoghi del numero di pazienti. Quest’analisi, tuttavia, andrebbe considerata con cautela, essendo fondata su un numero ristretto di paesi in grado di fornire i dati necessari per un confronto delle tendenze nel tempo.
Από τις περίπου 480 000 αιτήσεις για θεραπεία που αναφέρονται συνολικά, η κάνναβη δηλώνεται ως η κύρια ουσία από την οποία ζητεί να απεξαρτηθεί ο χρήστης σε περίπου 12 % των περιπτώσεων, καθιστώντας την τη δεύτερη ουσία μετά την ηρωίνη. Κατά την οκταετία 1996–2003, το ποσοστό των χρηστών κάνναβης που ζητούν θεραπεία μεταξύ των ατόμων που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από το σύνολο των ναρκωτικών τουλάχιστον διπλασιάσθηκε σε πολλές χώρες (44), με παρόμοια αύξηση του αριθμού των ατόμων υπό θεραπεία. Ωστόσο, η ανάλυση αυτή πρέπει να αντιμετωπίζεται με προσοχή, καθώς βασίζεται σε περιορισμένο αριθμό χωρών που μπορούν να παράσχουν τα απαραίτητα στοιχεία για μια σύγκριση των τάσεων σε βάθος χρόνου.
In totaal zijn er ongeveer 480 000 aanvragen voor behandeling gerapporteerd en in 12% van de gevallen is cannabis de drug die primair de aanleiding vormt om in behandeling te gaan; daarmee is cannabis na heroïne de drug waarvoor de vraag naar behandeling het grootst is. Gedurende de periode van acht jaar tussen 1996 en 2003 is het percentage cannabiscliënten onder alle nieuwe cliënten die voor drugs in behandeling gaan, in de meeste landen minimaal verdubbeld (44), met een dienovereenkomstige stijging van het aantal cliënten. Hierbij dient echter de nodige voorzichtigheid te worden betracht, omdat slechts een beperkt aantal landen de noodzakelijke gegevens voor een trendmatige analyse over die acht jaar ter beschikking kan stellen.
Z celkového počtu asi 480 000 hlášených žádostí o léčbu je konopí jako primární droga uváděno asi ve 12 % případů, což jej činí druhou nejčetnější drogou po heroinu. Během osmiletého období (1996–2003) se podíl klientů užívajících konopí v porovnání se všemi novými klienty užívajícími drogy, kteří vyhledali léčbu, v mnoha zemích zvýšil alespoň o dvě třetiny (44). Tomu odpovídal i nárůst počtu klientů. K této analýze je však třeba přistupovat opatrně, neboť je založena na omezeném počtu zemí, které mohou poskytnout údaje nezbytné pro srovnání časových trendů.
Blandt de ca. 480 000 behandlingsanmodninger, der er indberettet i alt, angives cannabis som det primære stof i ca. 12 % af tilfældene, hvorved det indtager en andenplads efter heroin. I otteårsperioden 1996–2003 blev andelen af cannabisklienter blandt nye klienter, der søgte behandling for brug af alle stoffer, mindst fordoblet i mange lande (44) med en tilsvarende stigning i antallet af klienter. Denne analyse bør dog behandles med forsigtighed, da den er baseret på et begrænset antal lande, der kan fremvise de fornødne data til en sammenligning af tidstendenser.
Kokku ligikaudu 480 000 ravinõudluse juhtumi hulgas esineb kanep kui esmane uimasti umbes 12% juhtudest, olles selles osas heroiini järel teisel kohal. Kaheksa aasta jooksul, 1996–2003, suurenes paljudes riikides kanepi tõttu ravi taotlevate klientide osakaal uute ravi taotlevate klientide hulgas kõikide narkootikumide arvestuses vähemalt kaks korda (44), samavõrra suurenes ka klientide arv. Sellesse analüüsi tuleb siiski suhtuda ettevaatusega, kuna siin on kasutatud infot piiratud arvust riikidest, mis suudavad esitada vajalikke andmeid suundumuste võrdlemiseks ajaperspektiivis.
Yhteensä noin 480 000:n hoitoon hakeutumisen joukossa kannabis on ilmoitettu pääasialliseksi huumeeksi noin 12 prosentissa tapauksista, mikä tekee siitä toiseksi yleisimmän heroiinin jälkeen. Kannabisasiakkaiden osuus kaikkien huumeiden takia hoitoon hakeutuvista uusista asiakkaista on vuodesta 1996 vuoteen 2003 ulottuvana kahdeksan vuoden ajanjaksona vähintään kaksinkertaistunut useissa maissa (44), ja asiakkaiden lukumäärä on kasvanut samassa suhteessa. Tähän analyysiin on kuitenkin syytä suhtautua varoen, sillä se perustuu rajalliseen määrään maita, jotka pystyvät toimittamaan ajallisten suuntausten vertailuun tarvittavia tietoja.
Az összes bejelentett körülbelül 480 000 gyógykezelési igény közül első számú kábítószerként az esetek körülbelül 12%-ában nevezik meg a kannabiszt, amivel a heroin után a második. Az 1996–2003 közötti nyolcéves időszak során a kábítószer-problémák miatt gyógykezelt összes új beteg között a kannabisz miatt kezelésért folyamodók aránya sok országban legalább kétszeresére nőtt(44), és a betegek száma is ugyanilyen arányban emelkedett. Ezt az elemzést azonban óvatosan kell kezelni, mivel arra a korlátozott számú országra alapul, amelyek biztosítani tudják az időbeli tendenciák összehasonlításához szükséges adatokat.
Blant de om lag 480 000 søknadene om behandling som totalt ble rapportert, er cannabis oppgitt som primærrusmiddel i rundt 12 % av tilfellene, noe som plasserer stoffet på andreplass etter heroin. I løpet av åtteårsperioden 1996-2003 ble andelen cannabisklienter av alle nye klienter som søkte behandling uansett narkotisk stoff, nesten doblet i mange land (44), med en tilsvarende økning i antallet klienter. Denne analysen bør imidlertid behandles med varsomhet da den er gjort på grunnlag av data fra et begrenset antall land som kan legge fram nødvendige tidstrender for sammenligning.
W łącznej grupie około 480 000 zgłoszeń zapotrzebowania na leczenie, pochodne konopi indyjskich jawią się jako narkotyk główny w 12% przypadków, plasując tę substancję na drugim miejscu za heroiną. W ciągu ośmiu lat, od 1996 do 2003 roku, stosunek liczby pacjentów uzależnionych od pochodnych konopi indyjskich do liczby nowych pacjentów wnioskujących o leczenie z uzależnienia od narkotyków wzrósł w wielu państwach co najmniej dwukrotnie (44), przy podobnym wzroście liczby pacjentów. Analiza ta powinna być jednak traktowana ostrożnie, jako że oparta jest na ograniczonej liczbie państw, które mogą dostarczyć dane konieczne do porównania trendu w czasie.
Medzi približne 480 000 žiadosťami o liečbu, uvádzanými celkom, sa uvádza kanabis ako primárna droga v asi 12 % prípadov a to ho zaraďuje na druhé miesto po heroíne. V priebehu ôsmich rokov 1996 až 2003 vzrástol podiel klientov kanabisu medzi novými klientmi, uchádzajúcimi sa o liečbu z drogovej závislosti vo viacerých krajinách (44) najmenej dvojnásobne a podobne sa zvýšil aj počet klientov. Túto analýzu však treba brať opatrne, pretože vychádza z obmedzeného počtu krajín, ktoré môžu poskytnúť údaje potrebné na porovnanie trendu v čase.
Izmed okoli 480.000 povpraševanj po zdravljenju, o katerih so skupaj poročali, so v okoli 12 % primerov kot o primarni drogi poročali o konoplji, kar je druga droga za heroinom. V osemletnem obdobju med letoma 1996 in 2003 se je v mnogih državah delež uživalcev konoplje med novimi osebami, ki se zdravijo zaradi odvisnosti od vseh vrst drog, povečal za skoraj dvakrat (44), s podobnim povečanjem v številu zdravljenih oseb. Vendar je to analizo treba obravnavati pazljivo, ker temelji na omejenem številu držav, ki lahko zagotovijo potrebne podatke za primerjavo časovnih trendov.
Bland de ungefär 480 000 personer som efterfrågade behandling uppges cannabis vara primärdrog i omkring 12 % av fallen, vilket innebär att det är den näst vanligaste drogen efter heroin. Under de åtta åren mellan 1996 och 2003 ökade andelen cannabisklienter bland nya klienter som sökte behandling för alla droger med åtminstone det dubbla i många länder(44), och en liknande ökning skedde i fråga om antalet klienter. Denna analys bör dock tolkas med försiktighet eftersom den baseras på det begränsade antal länder som kan lämna de uppgifter som krävs för en jämförelse av tidstrender.
No aptuveni 480 000 ārstēšanas pieprasījumiem, par kuriem ir ziņots, kaņepes ir primārā narkotika aptuveni 12% gadījumu, nosakot, ka tā ir otrā pēc heroīna. Astoņu gadu laikā no 1996. līdz 2003. gadam kaņepju pacientu proporcionālais daudzums jauno pacientu vidū, kuri vēlas ārstēties, daudzās valstīs pieaudzis pat divkārtīgi (44), līdzīgs pieaugums ir vērojams arī kopējā pacientu skaitā. Taču šī analīze ir jāvērtē piesardzīgi, jo tā ir balstīta uz ierobežotu valstu skaitu, kuras var sniegt nepieciešamos datus noteikta laika tendenču salīdzinājumam.
  press1-ro  
Spania si Tarile de Jos consemneaza cele mai mari confiscari de cocaina din UE. În aceste doua tari, volumul confiscarilor a crescut de peste doua ori între 2002 si 2003.
Spanje en Nederland melden de grootste hoeveelheden cocaïne die in de EU in beslag zijn genomen. Deze zijn tussen 2002 en 2003 in beide landen meer dan verdubbeld.
Spanien og Nederlandene tegner sig for de mest omfattende beslaglæggelser af kokain i EU. Mængden blev mere end fordoblet i begge lande i perioden 2002–2003.
Hispaanias ja Madalmaades on kinni peetud ELi suurimad kokaiinikogused. Mõlemas riigis konfiskeeritud kogused kasvasid aastail 2002–2003 üle kahe korra.
Espanja ja Alankomaat ovat ilmoittaneet suurimmat määrät takavarikoitua kokaiinia EU:ssa. Kummassakin maassa määrät yli kaksinkertaistuivat vuosina 2002–2003.
Az EU-n belül Spanyolországban és Hollandiában foglalták le a legnagyobb mennyiségu kokaint.                  A lefoglalások mindkét országban több mint duplájára nottek 2002 és 2003 között.
Spanien och Nederländerna rapporterar de största kokainbeslagen i EU. Volymerna mer än fördubblades i båda dessa länder mellan 2002 och 2003.
  InformaÅ£ii privind cap...  
Capturile de fentanil şi metilfentanil – opiacee sintetice de până la 100 de ori mai puternice decât heroina – au fost raportate din nou în 2003 în Estonia, în timp ce Letonia a raportat prima sa captură de 3-metilfentanil în 2003, iar Austria prima sa captură de fentanil în ianuarie 2004.
Seizures of fentanyl and methylfentanyl – synthetic opiates that are up to 100 times more potent than heroin – were reported again in 2003 in Estonia, while Latvia reported its first seizure of 3-methylfentanyl in 2003 and Austria its first seizure of fentanyl in January 2004. In Estonia, the poor quality of the heroin available on the local market has been compensated for since 2002 by the introduction of these two synthetic opiates, under the names ‘white Chinese’, ‘white Persian’ or ‘synthetic heroin’ (Reitox national reports, 2004).
Des saisies de fentanyl et de méthylfentanyl (opiacés de synthèse jusqu'à 100 fois plus puissants que l'héroïne) ont été déclarées en Estonie en 2003, tandis que la Lettonie faisait état de sa première saisie de 3-méthylfentanyl en 2003 et que l'Autriche déclarait sa première saisie de fentanyl en janvier 2004. En Estonie, la qualité médiocre de l'héroïne disponible sur le marché local est compensée depuis 2002 par l'introduction de ces deux opiacés de synthèse, connus sous le nom de «blanche chinoise», «blanche persane» ou «héroïne de synthèse» (rapports nationaux Reitox, 2004).
Estland meldete 2003 erneut Sicherstellungen von Fentanyl und Methylfentanyl – synthetischen Opiaten, die bis zu 100 Mal potenter sind als Heroin –, während in Lettland 2003 erstmals 3-Methylfentanyl und in Österreich im Januar 2004 ebenfalls erstmalig Fentanyl sichergestellt wurde. In Estland wird die schlechte Qualität des auf dem lokalen Markt erhältlichen Heroins seit 2002 durch die Einführung dieser beiden synthetischen Opiate kompensiert, die unter den Bezeichnungen „China White“, „Persian White“ oder „synthetisches Heroin“ vertrieben werden (Nationale Reitox-Berichte, 2004).
Estonia volvió a efectuar incautaciones de fentanilo y metilfentanilo (opiáceos sintéticos hasta 100 veces más potentes que la heroína) en 2003. Letonia también realizó su primera incautación de 3-metilfentanilo en 2003. Austria realizó su primera incautación de fentanilo en enero de 2004. En Estonia, la baja calidad de la heroína disponible en el mercado local se ha visto compensada desde 2002 por la introducción de estos dos opiáceos sintéticos, denominados «china blanca», «persa blanca» o «heroína sintética» (Informes nacionales de la red Reitox, 2004).
Nel 2003 sono stati nuovamente riferiti in Estonia sequestri di fentanil e metilefentanil (oppiacei sintetici fino a 100 volte più potenti dell’eroina), mentre la Lettonia ha segnalato il suo primo sequestro di 3-metilfentanil nel 2003 e l’Austria il primo sequestro di fentanil nel gennaio 2004. In Estonia la scarsa qualità dell’eroina disponibile sul mercato locale è stata controbilanciata a partire dal 2002 dall’introduzione di questi due oppiacei sintetici, noti con i nomi di “cinese bianca”, “persiana bianca” o “eroina sintetica” (relazioni nazionali Reitox, 2004).
Nesse ano, voltaram a ser comunicadas apreensões de fentanil e metilfentanil – opiáceos sintéticos que chegam a ser até cem vezes mais potentes do que a heroína – na Estónia, ao passo que a Letónia notificou a sua primeira apreensão de 3-metilfentanil também em 2003 e a Áustria a sua primeira apreensão de fentanil em Janeiro de 2004. Na Estónia, a má qualidade da heroína disponível no mercado local foi compensada, desde 2002, pela introdução destes dois opiáceos sintéticos, com os nomes de “chinesa branca”, “persa branca” ou “heroína sintética” (Relatórios Nacionais Reitox, 2004).
Κατασχέσεις φαιντανύλης και μεθυλφαιντανύλης – συνθετικών οπιούχων που είναι έως 100 φορές ισχυρότερα από την ηρωίνη  – αναφέρθηκαν και πάλι το 2003 στην Εσθονία, ενώ η Λεττονία ανέφερε την πρώτη κατάσχεση 3-μεθυλφαιντανύλης το 2003 και η Αυστρία την πρώτη κατάσχεση φαιντανύλης τον Ιανουάριο του 2004. Στην Εσθονία, η κακή ποιότητα της διαθέσιμης ηρωίνης στην τοπική αγορά αντισταθμίσθηκε από το 2002 με την εισαγωγή των δύο αυτών συνθετικών οπιούχων, με τις ονομασίες «λευκή κινεζική», «λευκή περσική» ή «συνθετική ηρωίνη» (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2004).
In 2003 zijn er wederom fentanyl- en methylfentanylvangsten (synthetische opiaten die tot honderd keer sterker zijn dan heroïne) gerapporteerd in Estland. Daarnaast heeft Letland in 2003 de eerste 3-methylfentanylvangst gemeld en Oostenrijk de eerste fentanylvangst (in januari 2004). In Estland wordt de slechte kwaliteit van de heroïne die op de lokale markt beschikbaar is, sinds 2002 gecompenseerd door de introductie van beide synthetische opiaten onder namen als “white Chinese”, “white Persian” of “synthetische heroïne” (nationale Reitox-verslagen, 2004).
Záchyty fentanylu a metylfentanylu – syntetických opiátů, které jsou až stokrát silnější než heroin – byly v roce 2003 opět hlášeny v Estonsku, zatímco Lotyšsko uvádělo svůj první záchyt 3-metylfentanylu v roce 2003 a Rakousko svůj první záchyt fentanylu v lednu 2004. V Estonsku byla špatná kvalita heroinu dostupného na místním trhu od roku 2002 kompenzována zavedením těchto dvou syntetických opiátů pod názvy „bílý čínský“, „bílý perský“ nebo „syntetický heroin“ (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2004).
Der er igen i 2003 meldt om beslaglæggelser af fentanyl og methylfentanyl – syntetiske opiater, der er op til 100 gange stærkere end heroin – i Estland, mens Letland indberettede sin første beslaglæggelse af 3-methylfentanyl i 2003 og Østrig sin første beslaglæggelse af fentanyl i januar 2004. I Estland er den dårlige kvalitet af den heroin, der udbydes på det lokale marked, siden 2002 blevet opvejet af indførelsen af disse to syntetiske opiater, under navnet 'China White', 'Persian White' eller 'syntetisk heroin' (nationale Reitox-rapporter, 2004).
Fentanüüli ja metüülfentanüüli – heroiinist kuni 100 korda kangemate sünteetiliste opiaatide – konfiskeerimistest teatati uuesti 2003. aastal Eestis, samal ajal kui Läti teatas oma esimesest 3-metüülfentanüüli konfiskeerimisest 2003. aastal ja Austria oma esimesest fentanüüli konfiskeerimisest 2004. aastal. Eestis on alates 2002. aastast kohalikul turul kättesaadava heroiini kehva kvaliteeti kompenseerinud nende kahe sünteetilise opiaadi ilmumine „valge hiinlase”, „valge pärslase” või „sünteetilise heroiini” nime all (Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa teabevõrgu riikide teabekeskuste aruanded, 2004).
Virossa takavarikoitiin jälleen vuonna 2003 fentanyyliä ja metyylifentanyyliä – jopa sata kertaa heroiinia vahvempia synteettisiä opiaatteja. Latvia ilmoitti vuonna 2003 ensimmäisestä 3-metyylifentanyylin takavarikosta, ja Itävalta ilmoitti tammikuussa 2004 ensimmäisestä fentanyylin takavarikosta. Viron markkinoilla liikkuvan heroiinin heikkoa laatua on vuodesta 2002 lähtien kompensoitu näillä kahdella synteettisellä opiaatilla, joista käytetään nimiä "valkoinen kiinalainen", "valkoinen persialainen" tai "synteettinen heroiini" (Reitoxin kansalliset raportit, 2004).
Fentanil és metilfentanil – a heroinnál csaknem 100-szor hatásosabb szintetikus opiátok – lefoglalásokról Észtország 2003-ban ismét beszámolt, míg Lettország 2003-ban első 3-metilfentanil lefoglalását jelentette, Ausztriában pedig 2004 januárjában foglaltak le először fentanilt. Észtországban a helyi piacon elérhető heroin rossz minőségét 2002 óta e két, „fehér kínai”, „fehér perzsa” vagy szintetikus heroin” néven forgalmazott szintetikus opiát megjelenése kompenzálja (Reitox országjelentések, 2004).
Beslag av fentanyl og metylfentanyl – syntetiske opiater som er inntil 100 ganger sterkere enn heroin – ble på ny rapportert i Estland i 2003, mens Latvia rapporterte om sitt første beslag av 3-metylfentanyl i 2003 og Østerrike sitt første beslag av fentanyl i januar 2004. I Estland har det lokale markedets heroin av dårlig kvalitet siden 2002 blitt byttet ut med disse to syntetiske opiatene, som der går under betegnelsene ”hvit kineser”, ”hvit perser” eller ”syntetisk heroin” (nasjonale Reitox-rapporter).
Konfiskaty fentanylu i metylofentanylu, syntetycznych opiatów o prawie 100-krotnie większej sile niż heroina, ponownie przeprowadzono w roku 2003 w Estonii. Na Łotwie w roku 2003 doszło do pierwszej konfiskaty 3-metylofentanylu, a w Austrii, w styczniu 2004 roku, do pierwszej konfiskaty fentanylu. Niska jakość heroiny dostępnej na rynku lokalnym w Estonii jest od 2002 roku równoważona przez wprowadzenie tych dwóch nowych opiatów syntetycznych. Noszą one nazwy: „biały Chińczyk”, „biały Pers” lub „syntetyczna heroina” (Sprawozdania krajowe Reitox, 2004)
Zachytenia fentanylu a metylfentanylu – syntetických opiátov s až 100-krát vyššou potenciou ako heroín – uvádzalo v roku 2003 znovu Estónsko, kým Lotyšsko oznámilo prvé zachytenie 3-metylfentanylu v roku 2003 a Rakúsko prvé zachytenie fentanylu v januári 2004. Nízka kvalita heroínu dostupného na miestnom trhu v Estónsku sa od roku 2002 vyrovnáva uvedením týchto dvoch syntetických opiátov pod názvami „biely Číňan“, „biely Peržan“ alebo „syntetický heroín“ na trh (národné správy Reitox 2004).
O zasegih fentanila in metilfentanila, sintetičnih opiatov, ki sta do 100-krat močnejša od heroina, so leta 2003 ponovno poročali v Estoniji, medtem ko je Latvija leta 2003 poročala o svojem prvem zasegu 3-metilfentanila, Avstrija pa o prvem zasegu fentanila januarja 2004. V Estoniji je od leta 2002 slabo kakovost heroina, razpoložljivega na lokalnem trgu, nadomestila uvedba teh dveh sintetičnih drog pod imeni "Beli Kitajec", "Beli Perzijec" ali "sintetični heroin" (oziroma trimetil fentamil) (nacionalna poročila Reitox, 2004).
År 2003 rapporterades det återigen om beslag av fentanyl och metylfentanyl (syntetiska opiater som är upp till hundra gånger starkare än heroin) i Estland medan Lettland redovisade sitt första beslag av 3-metylfentanyl år 2003 och Österrike sitt första beslag av fentanyl i januari 2004. I Estland har dessa två syntetiska opiater med namnen ”China White”, ”Persian White” eller ”syntetiskt heroin” kompenserat för den låga kvaliteten på heroinet på den lokala marknaden sedan 2002 (Nationella Reitox-rapporter, 2004).
  Date privind cererea de...  
Analiza datelor privind noii clienţi care recurg la centrele de tratament în ambulatoriu permite o descriere mai detaliată a profilului consumatorilor de opiacee. Există de 2,8 ori mai mulţi bărbaţi decât femei care solicită un nou tratament pentru consumul primar de opiacee; cu toate acestea, distribuţia pe sexe variază considerabil de la o ţară la alta, de la 5:1 la 2:1, cu excepţia Ciprului, unde raportul dintre bărbaţi şi femei este foarte ridicat (11:1), şi a Suediei, unde acesta este foarte scăzut (0,9:1), iar femeile sunt mai numeroase decât bărbaţii în rândul consumatorilor de opiacee (113).
Data analysis on new clients attending outpatient treatment centres allows a more detailed description of the profile of opiate users. There are 2.8 men for every woman asking for new treatment for primary opiate use; however, gender ratios vary considerably by country, from 5:1 to 2:1, with the exceptions of Cyprus, where the male to female ratio is very high (11:1), and Sweden, where it is very low (0.9:1) and women outnumber men among opiate users (113).
L'analyse des données relatives aux nouveaux patients fréquentant des centres de soins ambulatoires permet de décrire avec plus de précision le profil des usagers d'opiacés. On compte 2,8 hommes pour une femme demandant un nouveau traitement pour usage primaire d'opiacés. Cependant, la proportion entre les sexes varie considérablement selon les pays, de 5 pour 1 à 2 pour 1, à l'exception de Chypre, où le rapport homme-femme est très élevé (11 pour 1) et de la Suède, où il est très bas (0,9 pour 1) et où les femmes consommatrices d'opiacés sont plus nombreuses que les hommes (113).
Die Analyse der Daten über Erstpatienten, die an einer Therapie in ambulanten Behandlungseinrichtungen teilnehmen, ermöglicht eine detailliertere Darstellung des Profils der Opiatkonsumenten. Auf jede Frau, die eine Erstbehandlung beantragt und Opiate als Primärdroge angibt, kommen 2,8 Männer. Zwischen den Ländern gibt es jedoch erhebliche Unterschiede im Verhältnis zwischen Männern und Frauen: Es variiert zwischen 5:1 und 2:1, mit Ausnahme von Zypern, wo der Quotient sehr hoch ist (11:1) und Schweden, wo er sehr niedrig ist (0,9:1) und der Anteil der Frauen an den Opiatkonsumenten den der Männer überwiegt (113).
El análisis de los datos de los nuevos pacientes que acuden a centros de tratamiento ambulatorios permite realizar una descripción más detallada del perfil de los consumidores de opiáceos. Entre las personas que solicitan nuevo tratamiento por consumo principal de opiáceos hay 2,8 hombres por cada mujer; no obstante, la relación entre sexos varía considerablemente según los países, de 5:1 a 2:1, con la excepción de Chipre, donde la proporción hombre-mujer es muy elevada (11:1), y Suecia, donde es muy baja (0,9:1) y hay más mujeres que hombres entre los consumidores de opiáceos (113).
L’analisi dei dati sui nuovi pazienti che frequentano le strutture terapeutiche ambulatoriali consente di fornire una descrizione più dettagliata del profilo dei consumatori di oppiacei. Fanno per la prima volta richiesta di entrare in terapia per consumo primario di oppiacei 2,8 uomini per ogni donna; tuttavia, il rapporto di genere varia notevolmente da paese a paese (da 5:1 a 2:1), a eccezione di Cipro, dove il rapporto uomo-donna è molto alto (11:1), e della Svezia, dove è molto basso (0,9:1) e le donne superano gli uomini tra i consumatori di oppiacei (113).
A análise dos dados sobre os novos utentes que frequentam os centros de tratamento em regime ambulatório permite descrever mais pormenorizadamente o perfil dos consumidores de opiáceos. Por cada mulher que solicita a entrada em tratamento por consumo de opiáceos como droga principal, há 2,8 homens na mesma situação; no entanto, os rácios entre os géneros variam consideravelmente consoante o país, de 5:1 a 2:1, com as excepções de Chipre, onde o rácio entre os sexos masculino e feminino é muito elevado (11:1), e a Suécia, onde é muito baixo (0,9:1) e as mulheres são em maior número do que os homens entre os consumidores de opiáceos (113).
Η ανάλυση των στοιχείων που αφορούν τα άτομα που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία σε κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής επιτρέπει την αναλυτικότερη περιγραφή του προφίλ των χρηστών οπιούχων. Στα άτομα που ζητούν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιούχα ως κύρια ουσία αντιστοιχούν 2,8 άνδρες για κάθε μία γυναίκα· ωστόσο, η αναλογία των δύο φύλων διαφέρει σημαντικά από χώρα σε χώρα, από 5:1 έως 2:1, με την εξαίρεση της Κύπρου, όπου η αναλογία ανδρών-γυναικών είναι πολύ υψηλή (11:1), και τη Σουηδία, όπου είναι πολύ χαμηλή (0,9:1) και οι γυναίκες που κάνουν χρήση οπιούχων είναι περισσότερες από τους άνδρες (113).
Op basis van een analyse van de gegevens van nieuwe cliënten die extramurale behandelcentra bezoeken, kan een beter profiel worden geschetst van opiatengebruikers. Op elke 2,8 mannen staat 1 vrouw die voor het eerst om een behandeling voor primair opiatengebruik vraagt; de verhouding tussen de seksen varieert echter sterk per land, namelijk van 5:1 tot 2:1, met als uitschieters Cyprus waar de man-vrouw-ratio erg hoog is (11:1) en Zweden, waar die ratio erg laag is (0,9:1) en er meer nieuwe vrouwelijke dan mannelijke opiatencliënten zijn (113).
Rozbor údajů o nových klientech navštěvujících ambulantní léčebná střediska umožňuje podrobnější popis profilu uživatelů opiátů. O novou léčbu, primárně kvůli užívání opiátů, žádá 2,8krát více mužů než žen. Poměry pohlaví se však v jednotlivých zemích značně liší – od 5:1 do 2:1. Zvláště výjimečný je Kypr, kde je poměr mužů k ženám velmi vysoký (11:1), a Švédsko, kde je velmi nízký (0,9:1) a ženy muže mezi uživateli opiátů početně převyšují (113).
En analyse af dataene om nye klienter i ambulant behandling giver mulighed for en nærmere beskrivelse af opiatbrugernes profil. Der er 2,8 mænd for hver kvinde, der anmoder om ny behandling for primært opiatbrug; dette forhold mellem mandlige og kvindelige brugere varierer imidlertid betydeligt mellem landene, nemlig fra 5:1 til 2:1, bortset fra Cypern, hvor forholdet mellem mandlige og kvindelige brugere er meget højt (11:1), og Sverige, hvor det er meget lavt (0,9:1), og der er flere kvinder end mænd blandt opiatbrugerne (113).
Ambulatoorsetes ravikeskustes ravi saavate uute klientide andmete analüüs võimaldab opiaatide tarbijaid täpsemalt kirjeldada. Uute klientide hulgas, kes taotlevad ravi opiaatide tõttu, on 2,8 meest ühe naise kohta; siiski on sugude suhe riigiti märkimisväärselt erinev, ulatudes 5:1 kuni 2:1, kusjuures eranditeks on Küpros, kus meeste ja naiste osakaalu erinevus on väga suur (11:1), ja Rootsi, kus see on väga väike (0,9:1) ning naisi on opiaaditarbijate hulgas rohkem kui mehi (113).
Avohoitokeskusten uusia asiakkaita koskevien tietojen analyysi mahdollistaa opiaattien käyttäjien tarkemman profiloinnin. Pääasiallisesti opiaattien käytön takia hoitoon hakeutuvissa uusissa asiakkaissa on 2,8 miestä jokaista naista kohti. Sukupuolten välinen suhdeluku kuitenkin vaihtelee maittain 5/1:stä 2/1:een, lukuun ottamatta Kyprosta, jossa suhdeluku on erittäin korkea (11/1), ja Ruotsia, jossa se on hyvin alhainen (0,9/1) siten, että opiaattien käyttäjissä on enemmän naisia kuin miehiä (113).
A járóbeteg-ellátó központokat felkereső új páciensek adatainak elemzése lehetővé teszi az opiáhasználók profiljának részletesebb leírását. Az elsősorban opiáthasználat miatt gyógykezelést kérő új pácienseknél a férfiak és a nők aránya 2,8:1; a nemek aránya azonban országonként erősen változhat, 5:1 és 2:1 között mozog, Ciprus kivételével, ahol a férfi–nő arány szélsőségesen magas (11:1), illetve Svédországot leszámítva, ahol a különbség nagyon alacsony (0,9:1), ráadásul az opiáthasználók között  a nők száma meghaladja a férfiakét(113).
En dataanalyse over nye klienter i polikliniske behandlingssentre gir en mer detaljert beskrivelse av profilen for opiatbrukere. Det er 2,8 menn for hver kvinne som søker behandling for bruk av opiater som primærrusmiddel. Kjønnsforholdet varierer imidlertid betydelig fra land til land, fra 5:1 til 2:1, med unntak av Kypros, hvor forholdet mann:kvinne er veldig høyt (11:1), og Sverige, hvor det er veldig lavt (0,9:1), og det er flere kvinner enn menn blant opiatbrukerne (113).
Analiza danych nowych pacjentów zgłaszających się do centrów leczenia pozaszpitalnego pozwala na przedstawienie bardziej szczegółowego opisu profilu osób zażywających opiaty. O nowe leczenie ze względu na zażywanie opiatów jako narkotyku głównego ubiega się2,8 mężczyzn na jedną kobietę, choć wskaźniki dotyczące płci różnią się znacznie między poszczególnymi państwami. Od 5:1 do 2:1 z wyjątkiem Cypru, gdzie stosunek liczby mężczyzn do liczby kobiet jest bardzo wysoki (11:1) i Szwecji, gdzie jest on bardzo niski (0,9:1), a kobiet zażywających opiaty jest więcej niż mężczyzn (113).
Analýza údajov o nových klientoch navštevujúcich strediská ambulantnej liečby umožňuje podrobnejšie opísať profil užívateľov opiátov. O novú liečbu, primárne kvôli užívaniu opiátov, žiada 2,8-krát viac mužov ako žien; pomery pohlaví sú však podľa krajiny značne rozdielne od 5 : 1 do 2 : 1 s výnimkami na Cypre, kde je veľmi vysoký pomer mužov k ženám (11 : 1) a vo Švédsku, kde je veľmi nízky (0,9 : 1) a kde medzi užívateľmi opiátov ženy prevyšujú počet mužov (113).
Analiza podatkov o osebah, na novo vključenih v zunajbolnišnične centre za zdravljenje odvisnosti, omogoča podrobnejši opis profila uživalcev opiatov. 2,8 moškega na eno žensko na novo povprašuje po zdravljenju zaradi primarnega uživanja opiatov; vendar se razmerja med spoloma zelo razlikujejo po državah, od 5 : 1 do 2 : 1, izjemi sta le Ciper, kjer je razmerje med moškimi in ženskami izredno veliko (11 : 1), ter Švedska, kjer je izredno nizko (0,9 : 1) in število žensk med uživalci opiatov presega število moških (113).
En analys av uppgifterna om nya klienter som behandlas på behandlingscentrum inom öppenvården ger en mer detaljerad beskrivning av opiatmissbrukarnas profil. Det går 2,8 män på varje kvinna som söker behandling för primärt opiatmissbruk. Könsfördelningen varierar dock avsevärt mellan olika länder, från 5:1 till 2:1, med undantag för Cypern där antalet män i förhållande till antalet kvinnor är mycket högt (11:1), och Sverige där det är mycket lågt (0.9:1) och där fler kvinnliga än manliga opiatmissbrukare söker behandling(113).
Datu analīze par jaunajiem pacientiem, kuri saņem ārstēšanu ambulatorajos centros ļauj sīkāk raksturot opiātu lietotāju profilu. Tie ir 2,8 vīrieši uz katru sievieti, kas vēlas saņemt ārstēšanu no primārās opiātu atkarības; taču dzimumu sadalījums būtiski atšķiras valstu starpā, no 5:1 līdz 2:1, ar izņēmumu Kiprā, kur vīriešu attiecība pret sievietēm ir ļoti augsta (11:1), un Zviedriju, kur tā ir ļoti zema (0,9:1) un sieviešu skaits pārsniedz vīriešu skaitu opiātu lietotāju vidū (113).
  Date privind cererile d...  
O analiză a datelor privind tratamentul realizată la Londra pentru perioada din 1995–1996 până în 2000–2001, numărul clienţilor consumatori de cocaină a crescut de peste două ori (GLADA, 2004), deşi de la un nivel iniţial redus (de la 735 la 1 917).
Many countries report increases in cocaine use among clients seeking treatment; from 1996 to 2003, the proportion of new clients demanding treatment for cocaine use grew from 4.8 % to 9.3 %, and the number of new clients asking for treatment for primary cocaine use rose from 2 535 to 6 123. In the Netherlands, in 2003, for the first time, new clients demanding treatment for cocaine use exceeded those demanding treatment for opiate use. From an analysis of treatment data produced in London, during the period 1995–96 to 2000–01, the number of clients using cocaine more than doubled (GLADA, 2004), albeit from a low baseline (735 to 1 917).
De nombreux pays font état d'une hausse de l'usage de cocaïne chez les patients en demande de traitement. Entre 1996 et 2003, la proportion de nouveaux patients en demande de traitement pour usage de cocaïne est passée de 4,8 à 9,3 %, et le nombre de nouveaux patients en demande de traitement pour usage primaire de cocaïne est passé de 2 535 à 6 123. Aux Pays-Bas, en 2003, les nouveaux patients demandant un traitement pour usage de cocaïne a dépassé pour la première fois les patients en demande de traitement pour usage d'opiacés. Il ressort d'une analyse des données relatives aux traitements réalisée à Londres en 1995-1996 et en 2000-2001 que les patients consommant de la cocaïne a plus que doublé (GLADA, 2004), même si le nombre de départ était peu élevé (735 à 1 917).
Viele Länder berichten über eine Zunahme des Kokainkonsums unter den Patienten, die sich in Behandlung begeben: Zwischen 1996 und 2003 nahm der Anteil der Erstpatienten, die wegen Kokainkonsums eine Therapie beantragten, von 4,8 % auf 9,3 % zu, und die Zahl der Erstpatienten, die bei der Behandlung Kokain als Primärdroge nannten, stieg von 2 535 auf 6 123. In den Niederlanden überstieg 2003 erstmals die Zahl der Erstpatienten, die sich wegen Kokainkonsums einer Behandlung unterzogen, die Zahl der Erstpatienten, die wegen Opiatkonsums eine Therapie beantragten. Einer in London durchgeführten Analyse der Behandlungsdaten für den Zeitraum 1995/1996 bis 2000/2001 zufolge hat sich die Zahl der Patienten, die Kokain konsumieren, mehr als verdoppelt (GLADA, 2004), wenn auch von einem niedrigen Ausgangsniveau aus (von 735 auf 1 917).
Muchos países registran aumentos en el consumo de cocaína entre los pacientes que solicitan tratamiento; de 1996 a 2003, el porcentaje de nuevos pacientes que solicitaron tratamiento por consumo de cocaína pasó del 4,8 % al 9,3 %, y el número de nuevos pacientes que solicitaron tratamiento por consumo primario de cocaína aumentó de 2.535 a 6.123. En 2003, Países Bajos, el número de nuevos pacientes que solicitaron tratamiento por consumo de cocaína en los Países Bajos superó por primera vez la cifra de quienes solicitaron tratamiento por consumo de opiáceos. Según un análisis de datos de tratamiento realizado en Londres entre 1995–96 y 2000–01, el número de pacientes consumidores de cocaína aumentó hasta más del doble (GLADA, 2004), si bien a partir de unos niveles iniciales bajos (735 a 1.917).
Molti paesi segnalano aumenti del consumo di cocaina tra i pazienti che chiedono di essere sottoposti a terapia: dal 1996 al 2003 la percentuale di nuovi pazienti che ha chiesto una terapia per il consumo di cocaina è cresciuta dal 4,8% al 9,3%, mentre il numero di nuovi pazienti che desiderano sottoporsi a terapia per consumo primario di cocaina è salito da 2 535 a 6 123. Nei Paesi Bassi il numero di nuovi pazienti che ha chiesto di entrare in terapia a causa della cocaina nel 2003 ha superato per la prima volta il numero di chi invece ha fatto la stessa richiesta a causa di una dipendenza dagli oppiacei. Da un’analisi dei dati terapeutici raccolti a Londra tra il 1995-1996 e il 2000-2001 si evince che i pazienti che consumano cocaina sono più che raddoppiati (GLADA, 2004), sia pur da un punto di partenza basso (735-1917).
Πολλές χώρες αναφέρουν αύξηση της χρήσης κοκαΐνης στα άτομα που ζητούν θεραπεία· στο διάστημα από το 1996 έως το 2003, το ποσοστό των ατόμων που ζήτησαν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη αυξήθηκε από 4,8 % σε 9,3 %, και ο αριθμός των ατόμων που ζήτησαν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη, ως κύρια ουσία, αυξήθηκε από 2 535 σε 6 123. Στις Κάτω Χώρες, το 2003, για πρώτη φορά, ο αριθμός των ατόμων που ζήτησαν για πρώτη φορά θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη ξεπέρασε τον αριθμό εκείνων που ζήτησαν θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιούχα. Από την ανάλυση στοιχείων σχετικών με τη θεραπεία που συγκεντρώθηκαν στο Λονδίνο, κατά το διάστημα 1995–96 έως 2000–01, προκύπτει ότι ο αριθμός των χρηστών κοκαΐνης που ζήτησαν θεραπεία υπερδιπλασιάσθηκε (GLADA, 2004), έστω και αν ο αρχικός αριθμός ήταν χαμηλός (από 735 σε 1 917).
Veel landen rapporteren een stijging van het aantal cocaïnegebruikers dat om behandeling vraagt; van 1996 tot 2003 steeg hun aandeel van 4,8 tot 9,3%; het aantal nieuwe cliënten dat behandeling zocht voor primair cocaïnegebruik steeg van 2 535 tot 6 123. In 2003 was er in Nederland voor het eerst sprake van een groter aantal cliënten dat in behandeling wilde gaan voor cocaïnegebruik dan voor opiatengebruik. Uit een analyse van therapiegegevens in Londen over de periode 1995/1996 tot 2000/2001 bleek dat het aantal cliënten dat cocaïne gebruikte, was verdubbeld (GLADA, 2004), zij het wel vanaf een laag basisniveau (van 735 tot 1 917).
Mnohé země uvádějí zvýšení užívání kokainu u klientů vyhledávajících léčbu. Od roku 1996 do roku 2003 vzrostl podíl nových klientů žádajících o léčbu závislosti na kokainu ze 4,8 % na 9,3 % a počet nových klientů žádajících o léčbu v souvislosti s primárním užívání kokainu stoupl z 2 535 na 6 123. V Nizozemsku v roce 2003 poprvé převýšil počet nových klientů požadujících léčení závislosti na kokainu počet osob požadujících léčení závislosti na opiátech. Z rozboru údajů o léčení shromážděných v Londýně během období 1995–1996 až 2000–2001 vyplývá, že se počet klientů užívajících kokain více než zdvojnásobil (GLADA, 2004), ačkoli začal na nízké základní úrovni (růst ze 735 osob na 1 917).
Mange lande melder om stigninger i kokainbrugen blandt klienter, der søger behandling; i perioden 1996–2003 steg andelen af nye klienter, der søgte behandling for kokainbrug fra 4,8 % til 9,3 %, og antallet af nye klienter, der søgte behandling for primært kokainbrug, steg fra 2 535 til 6 123. I Nederlandene oversteg antallet af nye klienter, der søgte behandling for kokainbrug, i 2003 for første gang antallet af nye klienter, der søgte behandling for opiatbrug. Det fremgår af en analyse af behandlingsdata produceret i London, at antallet af klienter, der brugte kokain, blev mere end fordoblet i perioden fra 1995–1996 til 2000–2001 (GLADA, 2004), om end fra et lavt udgangspunkt (735 til 1 917).
Useat maat ilmoittavat kokaiinin käytön lisääntyneen hoitoon hakeutuvien asiakkaiden keskuudessa; vuosina 1996–2003 kokaiinin käytön takia hoitoon hakeutuneiden uusien asiakkaiden osuus kasvoi 4,8:sta 9,3 prosenttiin, ja pääasiallisesti kokaiinin käytön takia hoitoon hakeutuneiden uusien asiakkaiden määrä kasvoi 2 535:stä 6 123:een. Alankomaissa kokaiinin käytön takia hoitoon hakeutuneiden uusien asiakkaiden määrä ylitti vuonna 2003 ensimmäisen kerran opiaattien käytön takia hoitoon hakeutuneiden uusien asiakkaiden määrän. Lontoossa vuodesta 1995–1996 vuoteen 2001–2001 kerätyn hoitotiedon analyysissä ilmeni, että kokaiinia käyttäneiden asiakkaiden määrä yli kaksinkertaistui (GLADA, 2004), joskin lähtöluku oli alhainen (735:stä 1 917:ään).
Sok ország számolt be a kokainhasználat növekedéséről a gyógykezelésre jelentkező páciensek között; a kokainhasználat miatt gyógykezelésre jelentkező új páciensek aránya 1996–2003 között 4,8%-ről 9,3%-ra nőtt, az elsődleges kokainhasználat miatt gyógykezelést igénylő új páciensek száma pedig 2535-ről 6123-ra emelkedett. Hollandiában 2003-ban első ízben, a kokainhasználat miatt gyógykezelésre jelentkező új páciensek száma meghaladta az opiáthasználat miatt gyógykezelést igénylőkét. A Londonban összegyűjtött gyógykezelési adatok elemzése alapján az 1995–96 és 2000–01 közötti időszakban a kokaint fogyasztó páciensek száma több mint kétszeresére nőtt (GLADA, 2004), igaz, a kiinduló érték alacsony volt (735-ről 1917-re).
Mange land rapporterer om økt kokainbruk blant klientene som oppsøker behandlingsapparatet. Fra 1996 til 2003 økte andelen nye klienter som søkte behandling for kokainbruk fra 4,8 % til 9,3 %, og antallet nye klienter i behandling for kokain som primærrusmiddel økte fra 2 535 til 6 123. I 2003 fikk Nederland for første gang flere søknader om behandling for kokainbruk enn for opiatbruk. En analyse av behandlingsdata fra London viser at antallet klienter som brukte kokain, ble mer enn doblet i perioden 1995-96 til 2000-01 (GLADA, 2004), dog fra en lav baselinje (735 til 1 917).
Wiele państw donosi o wzroście zażywania kokainy wśród pacjentów wymagających leczenia. W latach 1996-2003 odsetek nowych pacjentów wymagających leczenia z uzależnienia od kokainy wzrósł od 4,8% do 9,3%, a liczba nowych pacjentów zgłaszających się na leczenie z uzależnienia od kokainy jako narkotyku głównego wzrosła z 2 535 do 6 123. W 2003 roku, w Holandii, po raz pierwszy liczba nowych pacjentów wymagających leczenia z uzależnienia od kokainy przewyższyła liczbę nowych pacjentów wymagających leczenia z uzależnienia od opiatów. Na podstawie analizy danych leczenia przygotowanej w Londynie można stwierdzić, że w okresie od 1995-96 do 2000-01 liczba pacjentów uzależnionych od kokainy zwiększyła się ponad dwukrotnie (GLADA, 2004), przy czym liczby wyjściowe były niskie (z 735 do 1 917).
Mnohé krajiny uvádzajú prírastky v užívaní kokaínu medzi klientmi, ktorí sa uchádzajú o liečbu; od roku 1996 do roku 2003 sa podiel nových klientov žiadajúcich o liečbu kvôli užívaniu kokaínu zvýšil zo 4,8 % na 9,3 % a počet nových klientov žiadajúcich o liečbu kvôli primárnemu užívaniu kokaínu vzrástol z 2 535 na 6 123. V Holandsku v roku 2003 po prvýkrát prevýšil počet nových klientov žiadajúcich o liečbu kvôli užívaniu kokaínu počet žiadateľov o liečbu kvôli užívaniu opiátov. Z analýzy údajov o liečbe, vypracovanej v Londýne, v období 1995/1996 až 2000/2001 sa počet klientov užívajúcich kokaín viac ako zdvojnásobil (GLADA 2004), aj keď len z dolnej základnej čiary (zo 735 na 1 917).
Mnogo držav poroča o povečanju uživanja kokaina med osebami, ki se zdravijo; v obdobju med letoma 1996 in 2003 je delež oseb, ki so na novo povpraševale po zdravljenju zaradi uživanja kokaina, narasel s 4,8 % na 9,3 %, medtem ko se je število oseb, ki na novo povprašujejo po zdravljenju zaradi primarnega uživanja kokaina, povečalo z 2535 na 6123. Na Nizozemskem je leta 2003 število oseb, ki na novo iščejo zdravljenje zaradi uživanja kokaina, prvič preseglo število tistih, ki so povpraševali po zdravljenju zaradi uživanja opiatov. Iz analize podatkov o zdravljenju, ki je nastala v Londonu v obdobjih 1995–1996 in 2000–2001, se je število uživalcev kokaina več kot podvojilo (GLADA, 2004), čeprav je bilo izhodišče nizko (s 735 na 1917).
Många länder rapporterar att kokainmissbruket har ökat bland klienter som söker behandling. Mellan 1996 och 2003 ökade andelen nya klienter som sökte behandling för kokainmissbruk från 4,8 % till 9,3 %, och antalet nya klienter som sökte behandling för ett primärt kokainmissbruk steg från 2 535 till 6 123. I Nederländerna var antalet nya klienter som sökte behandling för kokainmissbruk 2003 för första gången högre än antalet nya klienter som sökte behandling för opiatmissbruk. En analys av behandlingsuppgifter som togs fram i London under perioden 1995/96–2000/01 visade att antalet klienter som använde kokain mer än fördubblades (GLADA, 2004), om än från en låg utgångsnivå (735 till 1 917).
Daudzas valstis ziņo par kokaīna lietošanas pieaugumu to pacientu vidū, kas vēlas saņemt ārstēšanu; no 1996. līdz 2003. gadam jauno pacientu skaits, kas vēlas ārstēties no kokaīna atkarības, pieauga no 4,8 % līdz 9,3 %, un jauno pacientu skaits, kas vēlas ārstēties no primārās kokaīna atkarības, pieauga no 2 535 līdz 6 123. Nīderlandē 2003. gadā pirmo reizi jauno pacientu skaits, kam nepieciešama ārstēšana no kokaīna atkarības, pārsniedza to pacientu skaitu, kam nepieciešama ārstēšana no opiātu atkarības. Analizējot datus, kas iegūti Londonā laika posmā no 1995.–1996.gada līdz 2000.–2001. gadam, var redzēt ka kokaīnu lietojošo pacientu skaits ir vairāk kā dubultojies (GLADA, 2004), kaut gan pamatā šis skaits saglabājas neliels (735 līdz 1 917).
  Decese legate de consum...  
Consumul de cocaină este frecvent în rândul consumatorilor de opiacee, iar cocaina este identificată de multe ori în analizele toxicologice pentru cazurile de supradoză de opiacee, pe lângă alte substanţe cum sunt alcoolul şi bezodiazepinele.
There have been growing concerns about the health risks of cocaine use, particularly because of the trend of increasing recreational use observed in some countries, especially in settings (discos, clubs) frequented by youth groups. Despite the difficulties in estimating the number of cocaine-related deaths, this measure may act as a valuable indicator of increased risk or help to identify risky patterns of use. Although acute deaths in which cocaine is present without opiates seem to be infrequent in Europe, it is likely that current statistics are inadequate in recording cocaine-related deaths. The information that is available about cocaine deaths at the European level is limited and is reported in different forms. Cocaine use is frequent among opiate users, and it is common to find cocaine in toxicological analyses of cases of opiate overdoses, in addition to other substances such as alcohol and benzodiazepines.
Les risques sanitaires liés à l'usage de cocaïne suscitent des inquiétudes croissantes, en particulier en raison de la tendance à la hausse de la consommation récréative que l'on observe dans plusieurs pays, en particulier dans les endroits fréquentés par les jeunes (discothèques, clubs). En dépit de la difficulté d'estimer le nombre de décès liés à la cocaïne, cette mesure peut servir d'indicateur précieux de l'augmentation du risque ou contribuer à identifier les modèles de consommation à risque. Bien que les décès soudains pour lesquels de la cocaïne non associée à des opiacés a été décelée semblent rares en Europe, il est probable que les statistiques actuelles n'enregistrent pas de manière adéquate les décès dus à la cocaïne. Les informations disponibles concernant les décès liés à la cocaïne sont limitées en Europe et sont rapportées sous différentes formes. La consommation de cocaïne est fréquente chez les usagers d'opiacés et il est courant de trouver des traces de cocaïne dans les analyses toxicologiques de personnes ayant eu une surdose d'opiacés, sans compter d'autres substances comme l'alcool et les benzodiazépines.
Es herrscht zunehmend Besorgnis über die Gesundheitsrisiken des Kokainkonsums, vor allem aufgrund der in einigen Ländern beobachteten Tendenz eines steigenden Kokainkonsums in der Freizeit, insbesondere in von Jugendgruppen besuchten Einrichtungen (Diskotheken, Klubs). Trotz der Schwierigkeiten bei der Schätzung der Zahl der kokainbedingten Todesfälle könnte dieser Wert als ein nützlicher Indikator für ein erhöhtes Risiko dienen oder helfen, risikobehaftete Konsummuster zu ermitteln. Obwohl akute Todesfälle, die ausschließlich auf Kokain zurückzuführen sind und nicht mit Opiaten in Zusammenhang stehen, in Europa offenbar relativ selten sind, ist davon auszugehen, dass die aktuellen Statistiken zur Erfassung kokainbedingter Todesfälle nicht geeignet sind. Die über kokainbedingte Todesfälle verfügbaren Daten auf europäischer Ebene sind begrenzt und werden in unterschiedlicher Form bereitgestellt. Kokain wird häufig von Opiatkonsumenten eingenommen, und in der Regel wird bei Fällen einer Überdosierung von Opiaten bei der toxikologischen Analyse neben anderen Substanzen wie Alkohol und Benzodiazepinen auch Kokain festgestellt.
Cada vez es mayor la preocupación por los riesgos que el consumo de cocaína puede entrañar para la salud, especialmente debido a la tendencia al alza del consumo recreativo que se observa en algunos países, sobre todo en ambientes (discotecas y clubes) frecuentados por grupos de jóvenes. A pesar de lo difícil que resulta calcular el número de muertes relacionadas con el consumo de cocaína, este parámetro puede ser un indicador valioso del aumento del riesgo o puede ayudar a determinar pautas de consumo peligrosas. Aunque las muertes súbitas por consumo de cocaína sin la presencia de opiáceos parecen infrecuentes en Europa, es probable que las estadísticas actuales sean inadecuadas para registrar las muertes relacionadas con la cocaína. La información disponible sobre las muertes por cocaína en Europa es limitada y está registrada en diferentes formatos. Es frecuente el consumo de cocaína entre los consumidores de opiáceos y normal encontrar cocaína en los análisis toxicológicos de los casos de sobredosis por opiáceos, además de otras sustancias como alcohol y benzodiacepinas.
Cresce l’inquietudine legata ai rischi per la salute derivanti dal consumo di cocaina, riconducibili soprattutto a un aumento dell’uso a scopo ricreativo osservato in alcuni paesi, in particolare negli ambienti (discoteche, club) frequentati dai giovani. Nonostante la difficoltà a stimare il numero di decessi riconducibili alla cocaina, questo dato può fungere da valido indicatore del rischio accresciuto o aiutare a individuare i modelli di consumo più pericolosi. Benché i decessi acuti dovuti a cocaina non associata a oppiacei sembrino poco frequenti in Europa, è possibile che le statistiche attuali siano inadeguate per rilevare questo fenomeno. Le informazioni disponibili sui decessi per cocaina a livello europeo sono infatti limitate e vengono fornite in forma diversa. Il consumo di cocaina è frequente tra i consumatori di oppiacei e non è raro il riscontro di cocaina nelle analisi tossicologiche effettuate sui cadaveri di persone morte per overdose di oppiacei, accanto ad altre sostanze quali alcol e benzodiazepine.
Η ανησυχία σχετικά με τους κινδύνους που εγκυμονεί για την υγεία η χρήση κοκαΐνης αυξάνει, κυρίως λόγω της τάσης αυξημένης ψυχαγωγικής χρήσης που παρατηρείται σε ορισμένες χώρες, ιδίως σε χώρους (ντίσκο, κλαμπ) στους οποίους συχνάζουν ομάδες νέων. Παρά τη δυσκολία εκτίμησης του αριθμού των θανάτων που συνδέονται με την κοκαΐνη, η μέτρηση αυτή μπορεί να αποτελέσει πολύτιμο δείκτη αυξημένου κινδύνου ή να συμβάλει στον προσδιορισμό επικίνδυνων προτύπων χρήσης. Μολονότι οι αιφνίδιοι θάνατοι στους οποίους ανιχνεύεται κοκαΐνη χωρίς την παρουσία οπιούχων φαίνονται ασυνήθιστοι στην Ευρώπη, είναι πιθανό τα τρέχοντα στατιστικά στοιχεία να είναι ανεπαρκή για την καταγραφή των θανάτων που συνδέονται με την κοκαΐνη. Τα διαθέσιμα στοιχεία σχετικά με τους θανάτους που οφείλονται στην κοκαΐνη στην Ευρώπη είναι περιορισμένα και δηλώνονται με διαφορετικούς τρόπους. Η χρήση κοκαΐνης είναι συχνό φαινόμενο στους χρήστες οπιούχων, και στις τοξικολογικές αναλύσεις ανιχνεύεται συχνά κοκαΐνη σε περιπτώσεις υπερβολικής δόσης οπιούχων, σε συνδυασμό με άλλες ουσίες, όπως αλκοόλ και βενζοδιαζεπίνες.
De bezorgdheid over de gezondheidsrisico’s van cocaïnegebruik neemt toe, met name gezien de trend in een aantal landen van een stijgend recreatief gebruik in vooral door groepen jongeren bezochte disco’s en clubs. Ondanks de problemen bij het schatten van het aantal sterfgevallen als gevolg van cocaïne, kan deze trend toch een nuttige indicator zijn voor verhoogde risico’s en een bijdrage leveren aan het in kaart brengen van risicopatronen van cocaïnegebruik. Acute sterfgevallen waarbij cocaïne een rol speelt (en waarbij er geen sprake is van opiatengebruik) lijken in Europa weinig voor te komen, maar dat is waarschijnlijk ook een gevolg van het feit dat cocaïnegerelateerde sterfgevallen in de huidige statistieken onvoldoende als zodanig geregistreerd worden. Er is op Europees niveau slechts beperkte informatie over sterfgevallen als gevolg van cocaïne beschikbaar en deze wordt ook nog eens op uiteenlopende wijze gerapporteerd. Cocaïnegebruik komt vaak voor onder opiatengebruikers en het is niet ongebruikelijk dat in de toxicologische analyses van slachtoffers van een overdosis opiaten niet alleen andere stoffen zoals alcohol en benzodiazepinen, maar ook cocaïne wordt aangetroffen.
Existují rostoucí obavy ze zdravotních rizik užívání kokainu, zvláště vzhledem k trendu zvyšujícího se rekreačního užívání pozorovaného v některých zemích, zejména v prostředích často navštěvovaných mladými lidmi (diskotéky, kluby). Navzdory obtížím při odhadování počtu úmrtí souvisejících s kokainem může tento údaj působit jako cenný ukazatel zvýšeného rizika nebo pomoci identifikovat riskantní vzorce užívání. Ačkoli akutní úmrtí, u nichž je přítomen kokain bez opiátů, se v Evropě nezdají být častá, je pravděpodobné, že jsou současné statistiky při zaznamenávání úmrtí souvisejících s kokainem nedostatečné. Informace, které jsou o úmrtích souvisejících s kokainem na evropské úrovni k dispozici, jsou omezené a uváděné v různých formách. Užívání kokainu je časté u uživatelů opiátů. Kokain se vedle dalších látek, jako alkohol a benzodiazepiny, běžně nachází při toxikologických zkouškách v případech předávkování opiáty.
Sundhedsrisiciene ved kokainbrug har givet anledning til stigende bekymring, navnlig på grund af den tendens til øget brug i fritiden, der er registreret i nogle lande, især i miljøer (diskoteker, klubber), der frekventeres af ungdomsgrupper. Trods vanskelighederne ved at anslå antallet af kokainrelaterede dødsfald, kan dette tal fungere som en værdifuld indikator for øget risiko eller hjælpe med at identificere risikofyldte brugsmønstre. Selv om akutte dødsfald, der involverer kokain uden opiater, synes at være sjældne i Europa, er det sandsynligt, at de nuværende statistikker ikke giver fyldestgørende oplysninger om kokainrelaterede dødsfald. De oplysninger, der foreligger om dødsfald forårsaget af kokain på europæisk plan, er begrænsede og indberettes i forskellige former. Kokainbrug er udbredt blandt opiatbrugere, og det er almindeligt at finde kokain i toksikologiske analyser af tilfælde af opiatoverdoser, foruden andre stoffer som f.eks. alkohol og benzodiazepiner.
Terviseriskid kokaiinitarbimisel põhjustavad üha rohkem muret, eriti seoses mõnedes riikides täheldatud kasvava meelelahutusliku tarbimisega eelkõige nendes paikades (diskod, klubid), mida külastavad noorterühmad. Hoolimata sellest, et kokaiiniga seotud surmade arvu hindamine on keeruline, võib see näitaja olla väärtuslik suurenenud riski indikaator või aidata tuvastada ohtlikke tarbimisharjumusi. Kuigi üksnes opiaatideta kokaiinist tingitud surmajuhtumid on Euroopas harvad, ei pruugit olemasolev statistika kajastada kokaiiniga seotud surmajuhtumeid adekvaatselt. Euroopa tasandil on kokaiiniga seotud surmade kohta käiv info piiratud ja seda esitatakse erinevas vormis. Kokaiini tarbimine on levinud opiaaditarbijate hulgas ja opiaatide üledoosi juhtumite toksikoloogilistes analüüsides leitakse tavaliselt ka kokaiini koos teiste ainetega nagu alkohol ja bensodiasepiinid.
Huoli kokaiinin käytön terveysriskeistä on kasvamassa etenkin siksi, että joissakin maissa on havaittu viihdekäytön lisääntyneen erityisesti nuorisoryhmien suosimissa ympäristöissä (diskot, yökerhot). Kokaiinikuolemien lukumäärän arviointi on vaikeaa, mutta se voi auttaa tunnistamaan riskin kasvun tai riskialttiita käyttötapoja. Vaikka sellaiset äkilliset kuolemat, joihin liittyy kokaiinia muttei opiaatteja, vaikuttavat olevan Euroopassa harvinaisia, kokaiinikuolemat kirjataan todennäköisesti puutteellisesti nykyisiin tilastoihin. Kokaiinikuolemista Euroopan tasolla saatavilla oleva tieto on rajallista, ja sen kirjaamismuodot vaihtelevat. Kokaiinin käyttö on yleistä opiaattien käyttäjien keskuudessa, ja opiaattien yliannostustapausten toksikologisissa analyyseissä löydetään usein kokaiinia muiden aineiden, kuten alkoholin ja bentsodiatsepiinien lisäksi.
A kokainhasználat egészségügyi kockázataival kapcsolatban egyre növekvő aggályok merültek fel, különösen a néhány országban megfigyelhető, növekvő tendenciát mutató rekreációs kokainhasználat miatt, ami különösen a fiatalok csoportjai által látogatott helyszíneken (diszkókban, klubokban) jellemző. Bár a kokainnal összefüggő halálesetek pontos számát nehéz felbecsülni, ez a mérőszám a fokozott kockázat hasznos mutatója lehetne, illetve segítene felismerni a kockázatos használatformákat. Ugyan Európában ritkának tűnnek az olyan akut halálesetek, amikor a kokain opiátok nélkül van jelen, valószínűsíthető, hogy a jelenlegi statisztika nem tartja nyilván megfelelően a kokainnal összefüggő haláleseteket. A kokain okozta halálesetekről európai szinten korlátozott információ áll rendelkezésre, és a jelentések formája is különböző. A kokainfogyasztás az opiáthasználók között gyakori, ezért az opiát-túladagolásos esetek toxikológiai elemzése gyakran kimutatja a kokaint is, az egyéb anyagokon, pl. alkoholon és benzodiazepineken kívül.
Det er økende bekymring omkring helserisikoene ved kokainbruk, særlig fordi man i enkelte land observerer en trend med økende rekreasjonsbruk av kokain, særlig i miljøer (diskoteker, klubber) som tiltrekker seg yngre mennesker. Til tross for problemene med å tallfeste antallet kokainrelaterte dødsfall, kan dette målet være en nyttig indikator på økt risiko eller bidra til å identifisere risikofylte bruksmønstre. Selv om Europa synes å ha lav forekomst av akutte dødsfall der kokain er til stede uten opiater, er det sannsynlig at dagens statistikker ikke fanger opp kokainrelaterte dødsfall på en dekkende måte. Informasjonen som foreligger om kokaindødsfall på europeisk plan, er begrenset, og rapporteringen foregår på ulike måter. Kokainbruk forekommer hyppig blant opiatbrukere, og i tilfeller med opiatoverdoser avdekker de toksikologiske analysene ofte kokain, foruten andre stoffer som alkohol og benzodiazepiner.
Wzrastają obawy co do ryzyka dla zdrowia wynikającego z zażywania kokainy, zwłaszcza z uwagi na pojawienie się trendu zwiększonego zażywania rekreacyjnego zaobserwowanego w niektórych państwach szczególnie w miejscach (dyskoteki, kluby) uczęszczanych przez grupy młodych ludzi. Pomimo trudności w oszacowaniu liczby przypadków śmiertelnych wywołanych przez kokainę, miara ta może być wartościowym wskaźnikiem zwiększonego ryzyka lub pomocą w określeniu ryzykownych schematów zażywania. Choć nagłe przypadki śmiertelne z obecnością kokainy - a bez występowania opiatów - nie są w Europie częste, możliwe jest, że bieżące statystyki niewłaściwie odnotowują zgony powiązane z kokainą. Na szczeblu europejskim dostępne informacje dotyczące zgonów spowodowanych kokainą są ograniczone i przekazywane w różnej formie. Zażywanie kokainy jest częste u osób zażywających także opiaty i często podczas badań toksykologicznych wykonywanych w przypadkach przedawkowania opiatów wykrywa się kokainę, a także inne substancje, takie jak alkohol czy benzodiazepiny.
Stále rastú obavy zo zdravotných rizík užívania kokaínu, najmä vzhľadom na stúpajúcu tendenciu rekreačného užívania, pozorovanú v niektorých krajinách, osobitne v prostredí navštevovanom mládežou (na diskotékach, v kluboch). Napriek ťažkostiam pri odhadovaní počtu úmrtí súvisiacich s kokaínom môže toto meranie pôsobiť ako cenný indikátor zvýšeného rizika alebo pomôcka na určenie rizikových vzorov užívania. Aj keď sa zdá, že v Európe nie sú časté akútne úmrtia, pri ktorých je prítomný kokaín bez opiátov, je pravdepodobné, že súčasné štatistiky neadekvátne zaznamenávajú úmrtia súvisiace s kokaínom. Dostupné informácie o úmrtiach súvisiacich s kokaínom sú na európskej úrovni obmedzené a majú rôzne formy. Užívanie kokaínu je časté medzi užívateľmi opiátov a kokaín sa popri iných látkach, ako alkohol a benzodiazepíny, bežne nachádza v toxikologických analýzach prípadov predávkovania opiátmi.
Vse bolj zaskrbljujoče je tveganje za zdravje ljudi zaradi uživanja kokaina, zlasti zato, ker je v nekaterih državah opazen trend povečevanja rekreativnega uživanja, zlasti v okoljih, ki jih obiskujejo skupine mladih (diskoteke, klubi). Kljub težavam pri ocenitvi števila smrtnih primerov zaradi uživanja kokaina je lahko ta ukrep dragocen kazalec povečanega tveganja ali pomoč za prepoznavanje tveganih vzorcev uživanja. Čeprav se zdi, da akutni smrtni primeri, v katerih je kokain prisoten brez opiatov, v Evropi niso pogosti, obstaja verjetnost, da trenutni statistični podatki niso primerni za beleženje smrtnih primerov zaradi uživanja kokaina. Informacije o smrtnih primerih zaradi kokaina, ki so na voljo na evropski ravni, so omejene in o njih se poroča na različne načine. Uživanje kokaina je pogosto med uživalci opiatov in ni nenavadno, da se kokain najde v toksikoloških analizah smrtnih primerov zaradi prevelikih odmerkov opiatov, poleg drugih snovi, kot so alkohol in benzodiazepini.
Det har funnits en växande oro över kokainets hälsorisker, särskilt mot bakgrund av det ökande rekreationella bruk som har kunnat iakttas i vissa länder, inte minst på ställen (diskotek, klubbar) som frekventeras av ungdomar. Trots svårigheterna att beräkna antalet kokainrelaterade dödsfall kan detta mått vara en värdefull indikator på ökade risker och bidra till att klarlägga riskabla användningsmönster. Även om akuta dödsfall där kokain förekommer utan opiater verkar vara ovanliga i Europa är den nuvarande statistiken över kokainrelaterade dödsfall förmodligen ofullständig. Den tillgängliga informationen om kokainrelaterade dödsfall i Europa totalt sett är begränsad och rapporteras i olika forum. Kokainanvändning är vanlig bland opiatmissbrukare och kokain påträffas ofta i toxikologiska analyser i samband med opiatöverdoser, vid sidan om andra ämnen som alkohol och benzodiazepiner.
  Prevenirea consumului d...  
Consumul de canabis este influenţat de factori sociali, personali şi legaţi de egali, factori care joacă un rol important în ceea ce priveşte riscul ca un individ să fie afectat pe termen lung de problema drogurilor; astfel, munca de prevenire se concentrează de multe ori asupra acestor aspecte şi nu asupra drogului în sine (Morral et al., 2002).
A difficult issue for those engaging in the responses to cannabis is where to draw the line between a prevention perspective and a treatment perspective. Cannabis use is influenced by social, peer and personal factors, and these factors play an important part in an individual’s risk of developing a long-term drug problem; thus, prevention work often focuses on these areas rather than on the drug itself (Morral et al., 2002). For example, an evaluation of the Ausweg project, Austria, found that young people notified for first-time cannabis offences were less likely than expected to exhibit personality deficits, illustrating the importance of situational, social and peer influences, rather than individual psychological problems, on drug use (Rhodes et al., 2003; Butters, 2004). A number of projects do focus, however, on cannabis and advise young people on reducing their drug use. An example from Germany is the ‘Quit the Shit’ website, which is an innovative website-based counselling programme for cannabis users.
Pour les personnes qui luttent contre la consommation de cannabis, un problème épineux consiste à définir la frontière entre la prévention et le traitement. La consommation de cannabis est influencée par des facteurs sociaux, personnels et liés aux pairs et ces facteurs jouent un rôle important dans le risque que court un individu de rencontrer un problème sur le long terme. Par conséquent, le travail de prévention est souvent axé sur ces questions plutôt que sur la drogue proprement dite (Morral et al., 2002). Ainsi, une évaluation du projet Ausweg en Autriche a montré que les jeunes interpellés pour la première fois pour un délit lié au cannabis semblaient moins enclins que prévu à présenter des défaillances caractérielles, mettant ainsi en évidence l'importance des influences situationnelles, sociales et des pairs plutôt que des problèmes psychologiques personnels sur l'usage de drogue (Rhodes et al., 2003; Butters, 2004). Plusieurs projets se concentrent toutefois sur le cannabis et conseillent aux jeunes de réduire leur consommation de drogue. C'est le cas, par exemple, du site web allemand «Quit the Shit», qui est un programme novateur sur l'Internet de conseil aux usagers de cannabis.
Eine schwierige Frage für jene, die sich mit Maßnahmen zur Bekämpfung des Cannabiskonsums beschäftigen, liegt darin, wo die Grenze zwischen Prävention und Behandlung zu ziehen ist. Der Cannabiskonsum wird durch soziale und persönliche Faktoren sowie durch die Peer-Gruppe beeinflusst. Diese Faktoren sind von großer Bedeutung für das Risiko des Einzelnen, ein langfristiges Drogenproblem zu entwickeln. Daher liegt der Schwerpunkt bei der Prävention häufig eher auf diesen Bereichen als auf der Droge selbst (Morral et al., 2002). Beispielsweise wurde bei einer Bewertung des österreichischen Projekts Ausweg festgestellt, dass Jugendliche, die erstmals Cannabisdelikte begangen haben, seltener als erwartet Persönlichkeitsdefizite aufweisen. Dies belegt, dass die Einflüsse durch situative und soziale Faktoren sowie Peer-Gruppen für den Drogenkonsum von größerer Bedeutung sind als individuelle psychische Probleme (Rhodes et al., 2003; Butters, 2004). Dennoch liegt bei einer Reihe von Projekten der Schwerpunkt auf Cannabis und der Beratung Jugendlicher, wie sie ihren Drogenkonsum verringern können. Ein Beispiel aus Deutschland ist die Website „Quit the Shit“. Dabei handelt es sich um ein innovatives Internetportal, das Beratung für Cannabiskonsumenten anbietet.
Una questione spinosa per chi intende reagire a questo scenario resta l’individuazione del limite tra prevenzione e trattamento. Il consumo di cannabis è influenzato da fattori sociali, personali e legati al gruppo, i quali fattori rivestono un ruolo importante nel rischio individuale di sviluppare un problema di droga a lungo termine; l’opera di prevenzione pertanto si concentra spesso su tali sfere piuttosto che non sulla droga stessa (Morral e altri, 2002). Per esempio, in seguito ad una valutazione del progetto Ausweg (Austria) è emerso, contrariamente alle previsioni, che sono meno elevate le probabilità che i giovani alla prima denuncia per reati in connessione con la cannabis siano affetti da deficit della personalità, ciò a conferma dell’importanza dell’influsso sul consumo di droga dei fattori situazionali, sociali e del gruppo anziché dei problemi psicologici individuali (Rhodes e altri, 2003; Butters, 2004). Alcuni progetti, è vero, pongono la cannabis al centro delle attività e offrono ai giovani un servizio di consulenza finalizzato a ridurne il consumo. Un esempio in tal senso viene dalla Germania, dal sito web “Quit the Shit”, che rappresenta un programma di consulenza on line innovativo per i consumatori di cannabis.
Ένα δύσκολο θέμα για αυτούς που ασχολούνται με την αντιμετώπιση της χρήσης της κάνναβης είναι ο εντοπισμός της διαχωριστικής γραμμής ανάμεσα στην πρόληψη και στη θεραπεία. Η χρήση κάνναβης επηρεάζεται από κοινωνικούς και προσωπικούς παράγοντες καθώς και από τους συνομηλίκους, παράγοντες οι οποίοι διαδραματίζουν σημαντικό ρόλο στον κίνδυνο που διατρέχει ένα άτομο να αποκτήσει μακροχρόνιο πρόβλημα ναρκωτικών· ως εκ τούτου, το έργο της πρόληψης επικεντρώνεται συχνά στους τομείς αυτούς περισσότερο από ό,τι στο ίδιο το ναρκωτικό (Morral κ.ά., 2002). Για παράδειγμα, από την αξιολόγηση του σχεδίου Ausweg, στην Αυστρία, προέκυψε ότι οι νέοι που διέπραξαν για πρώτη φορά αδικήματα σχετικά με τη χρήση κάνναβης εμφάνιζαν λιγότερα προβλήματα προσωπικότητας από όσα αναμένονταν, γεγονός που καταδεικνύει τη σημασία των επιρροών από τις συνθήκες, την κοινωνία και τους συνομηλίκους, σε αντίθεση με τα προσωπικά ψυχολογικά προβλήματα, σε σχέση με τη χρήση ναρκωτικών (Rhodes κ.ά., 2003· Butters, 2004). Παρ’ όλα αυτά, ορισμένα σχέδια επικεντρώνονται στην κάνναβη και παρέχουν συμβουλές στους νέους ώστε να μειώσουν τη χρήση ναρκωτικών. Ένα παράδειγμα από τη Γερμανία είναι η ιστοθέση «Quit the Shit», ένα καινοτόμο πρόγραμμα παροχής συμβουλών στους χρήστες κάνναβης μέσω μιας ιστοθέσης.
Een moeilijk punt voor degenen die zich bezighouden met maatregelen tegen cannabis, is de vraag waar de lijn getrokken moet worden tussen preventie en behandeling. Het gebruik van cannabis wordt beïnvloed door sociale en persoonlijke factoren en door leeftijdsgenoten. Deze factoren spelen een belangrijke rol bij het risico dat iemand al dan niet een langdurig drugsprobleem zal ontwikkelen. Daarom zijn preventieve activiteiten vaak meer op deze factoren gericht dan op de drug zelf (Morral et al., 2002). Bij een evaluatie van het Oostenrijkse project “Ausweg” is gebleken dat jongeren die vanwege hun eerste cannabisdelict met de politie in aanraking zijn gekomen, minder vaak dan verwacht persoonlijkheidsstoornissen vertoonden. Dit onderstreept het feit dat sociale en omgevingsfactoren en de leeftijdsgenoten meer invloed op het drugsgebruik hebben dan individuele psychologische problemen (Rhodes et al., 2003; Butters, 2004). Een aantal projecten is echter wel specifiek op cannabis gericht waarbij jonge mensen het advies krijgen om hun drugsgebruik te verminderen. Een voorbeeld hiervan is de Duitse website “Quit the Shit”, een innovatief counselingprogramma voor drugsgebruikers via internet.
Obtížnou otázkou pro ty, kteří se věnují boji s konopím, je, kde stanovit hranici mezi prevencí a léčbou. Užívání konopí je ovlivněno společenskými, generačními a osobními faktory a tyto faktory představují důležitou část rizika jednotlivce, že se u něj vyvine dlouhodobý drogový problém. Prevence se proto často zaměřuje spíše na tyto oblasti než na drogu jako takovou (Morral a kol., 2002). Při hodnocení rakouského projektu Ausweg se například zjistilo, že mladí lidé, u nichž byl poprvé hlášen trestný čin spojený s konopím, vykazovali osobnostní nedostatky méně často, než se čekalo, což dokládá důležitost situačních, sociálních a generačních vlivů na užívání drog spíše než individuálních psychologických problémů (Rhodes a kol., 2003; Butters, 2004). Na konopí se však zaměřuje několik projektů, které radí mladým lidem v otázkách snižování užívání drog. Příkladem z Německa je internetová stránka „Quit the Shit!“, která obsahuje inovační internetový poradenský program pro uživatele konopí.
Det er en vanskelig problemstilling for dem, der arbejder inden for forebyggelse af cannabisbrug, at afgøre, hvor grænsen mellem forebyggelse og behandling skal trækkes. Cannabisbrug er påvirket af sociale, kammeratskabsmæssige og personlige faktorer, og disse faktorer spiller en vigtig rolle for den enkeltes risiko for at udvikle et narkotikaproblem på længere sigt; forebyggende arbejde fokuserer således ofte snarere på disse områder end på selve stoffet (Morral m.fl., 2002). F.eks. fremgik det af en evaluering af det østrigske Ausweg-projekt, at unge, der blev anmeldt for førstegangsovertrædelser i forbindelse med cannabis, i mindre grad end forventet udviste personlighedsforstyrrelser, hvilket illustrerer, at det snarere er situationsmæssige, sociale og kammeratskabsmæssige forhold end individuelle psykologiske problemer, der influerer på stofbrug (Rhodes m.fl., 2003; Butters, 2004). Der findes imidlertid en række projekter, som fokuserer på cannabis og rådgiver unge om, hvordan de kan nedsætte deres stofbrug. Et eksempel fra Tyskland er 'Quit the Shit'-webstedet, som er et innovativt internetbaseret rådgivningsprogram for cannabisbrugere.
Kanepiga seotud probleemide lahendamisega tegelevate inimeste jaoks on raske küsimus see, kuhu tõmmata piir ennetuse ja ravi vahel. Kanepitarbimist mõjutavad sotsiaalsed, kaaslastega seotud ja isiklikud faktorid ning need võivad oluliselt mõjutada riski, et inimesel kujuneb välja pikaajaline narkoprobleem; seepärast keskendutakse ennetustöös sageli pigem nendele valdkondadele kui vastavale uimastile (Morral et al., 2002). Näiteks Austria projekti Ausweg hindamise käigus leiti, et kanepiga seotud esmakordse õigusrikkumise toime pannud noorte inimeste puhul oli oodatust harvem tegemist isiksuse häiretega, mis näitab selgelt, et sotsiaalsed tegurid ja kaaslased mõjutavad uimastite tarbimist palju rohkem kui individuaalsed psühholoogilised probleemid (Rhodes et al., 2003; Butters, 2004). Siiski on mitmed projektid keskendunud kanepile ning nende raames soovitatakse noortel inimestel uimastitarbimist vähendada. Üks näide Saksamaalt on veebilehekülg „Quit the Shit” − innovatiivne veebipõhine nõustamisprogramm kanepitarbijatele.
Kannabiskysymysten käsittelyssä on myös pohdittava hankalaa kysymystä ehkäisevän työn ja hoidon välisestä rajasta. Kannabiksen käyttöön vaikuttavat sosiaaliset, vertaisryhmään liittyvät ja henkilökohtaiset tekijät, joilla on suuri merkitys yksilön riskille kehittää pitkäaikainen huumeongelma. Ehkäisevässä huumetyössä keskitytäänkin usein enemmän näihin tekijöihin kuin itse huumeeseen (Morral et al., 2002). Esimerkiksi Itävallassa toteutetun Ausweg-hankkeen arvioinnissa ilmeni, että kannabisrikoksesta ensimmäisen kerran pidätetyillä nuorilla oli odotettua vähemmän persoonallisuushäiriöitä, mikä osoittaa tilanteen, sosiaalisen ympäristön ja vertaisryhmän vaikuttavan huumeidenkäyttöön enemmän kuin henkilökohtaiset psykologiset ongelmat (Rhodes et al., 2003; Butters, 2004). Useissa hankkeissa keskitytään kuitenkin kannabikseen ja neuvotaan nuoria vähentämään huumeidenkäyttöä. Esimerkkinä tästä on saksalainen "Quit the Shit" -verkkosivusto, joka on innovatiivinen verkkosivustopohjainen neuvontaohjelma kannabiksen käyttäjille.
A kannabiszra adott válaszokkal foglalkozók számára az egyik különösen nehéz kérdés az, hogy hol kell meghúzni a határt a megelőzési és a gyógykezelési nézőpont között. A kannabiszhasználatot társadalmi, kortárs és személyes tényezők befolyásolják, és ezek a tényezők fontos szerepet játszanak az egyén kábítószer-problémájának hosszú távú kialakulása kockázatában; így tehát a megelőző munka gyakran inkább ezekre a területekre, mint magára a kábítószerre összpontosít (Morral és mások, 2002). Például az osztrák Ausweg projekt értékelése során megállapították, hogy a kannabisz-bűncselekményekért első alkalommal feljelentett fiatalok a feltételezettnél ritkábban tanúsítottak személyiségi hiányosságokat, ami jelzi, hogy a helyzeti, társadalmi és kortárs befolyás fontosságát a droghasználat szempontjából többre kell értékelni, mint az egyéni pszichológiai problémákét (Rhodes és mások, 2003; Butters, 2004). Számos projekt azonban a kannabiszt helyezi a középpontba, és a drogfogyasztásuk csökkentésében nyújt tanácsadást a fiataloknak. Ennek egyik németországi példája a „Quit the Shit” weboldal, amely egy innovatív, honlap alapú tanácsadó program kannabiszhasználók részére.
Et vanskelig tema for de arbeider med tiltak mot cannabis, er å vite hvor de skal trekke grensen mellom forebyggings- og behandlingsperspektivet. Bruken av cannabis påvirkes av jevnaldrende og av sosiale og personlige faktorer, og disse faktorene spiller en viktig rolle for den enkeltes risiko for å utvikle et langsiktig narkotikaproblem; derfor fokuserer forebyggingen ofte på disse områdene snarere enn på stoffet som sådan (Morral et al., 2002). For eksempel viste en evaluering av Ausweg-prosjektet i Østerrike at ungdommer som fikk en første advarsel for cannabisbruk, i mindre grad enn forventet hadde personlighetsforstyrrelser, og dette viser klart at når det gjelder narkotikabruk, spiller situasjon, sosiale forhold og venner en større rolle enn individuelle psykologiske problemer (Rhodes et al., 2003; Butters, 2004). En rekke prosjekter fokuserer imidlertid på cannabis og råder ungdommene til å redusere rusmiddelbruken. Et eksempel fra Tyskland er nettstedet ”Quit the Shit”, som er et nyskapende nettbasert rådgivningsprogram for cannabisbrukere.
Trudną kwestią dla osób zajmujących się reakcją na pochodne konopi jest określenie, gdzie postawić granicę między podejściem zapobiegawczym a podejściem leczniczym. Na stosowanie pochodnych konopi indyjskich wpływ mają czynniki społeczne, rówieśnicze i osobiste. Właśnie te czynniki odgrywają w przypadku jednostki ważną rolę w kształtowaniu wielkości ryzyka pojawienia się długoterminowego problemu narkotykowego. Zatem praca zapobiegawcza często koncentruje się raczej na wspomnianych obszarach, a nie na samym narkotyku (Morral et al., 2002). Przykładowo, ocena projektu Ausweg z Austrii wykazała, że ludzie młodzi notowani po raz pierwszy za przestępstwa związane z konopiami indyjskimi, wykazywali deficyt osobowości rzadziej niż się spodziewano, wskazując tym samym, że na zażywanie narkotyków istotnie wpływa raczej sytuacja, społeczeństwo i rówieśnicy, a nie indywidualne problemy psychologiczne (Rhodes et al., 2003; Butters, 2004). Kilka projektów koncentruje się jednak na pochodnych konopi indyjskich i doradza ludziom młodym, jak ograniczyć zażywanie narkotyków. Przykładem z Niemiec jest strona internetowa „Quit the Shit”, która jest innowacyjnym programem doradztwa dla zażywających pochodne konopi, wykorzystującym Internet.
Težko vprašanje za tiste, ki so vpleteni v odzive na konopljo, je, kako potegniti črto med vidikom preventive in vidikom zdravljenja. Na uživanje konoplje vplivajo socialni, vrstniški in osebni dejavniki, ti dejavniki pa imajo pomembno vlogo pri tveganju, da posameznik razvije dolgotrajno težave zaradi drog; tako je preventivno delo pogosto osredotočeno na ta vprašanja in ne na vprašanja samih drog (Morral et al., 2002). Pri oceni avstrijskega projekta Ausweg je bilo na primer ugotovljeno, da bodo mladi, ki so bili prijavljeni zaradi kaznivega dejanja, storjenega prvič v zvezi drogo, veliko manj verjetno izkazovali motnje osebnosti, kar ponazarja pomen situacijskih, socialnih in vrstniških vplivov na uživanje droge ter manj na posamezne psihološke probleme (Rhodes et al., 2003; Butters, 2004). Številni projekti pa so vseeno usmerjeni na konopljo in svetovanje mladim glede zmanjšanja njihovega uživanja droge. Nemški primer je spletna stran "Quit the Shit", ki je inovativni spletni svetovalni program za uživalce konoplje.
En svår fråga för dem som deltar i arbetet mot cannabisanvändning är var man skall dra gränsen mellan ett förebyggande perspektiv och ett behandlingsperspektiv. Cannabisanvändning påverkas av sociala och personliga faktorer och av jämnårigas beteende och dessa faktorer spelar en viktig roll för individens risk att utveckla ett långvarigt narkotikaproblem. Det förebyggande arbetet är därför ofta mer inriktat på dessa saker än på själva drogen (Morral m.fl., 2002). En utvärdering av Ausweg-projektet i Österrike visade till exempel att unga människor som anmäls för förstagångsförbrytelser där cannabis är inblandat inte uppvisar personlighetsbrister i den utsträckning som förväntades, vilket visar att situationsrelaterade, sociala faktorer och jämnårigas inflytande spelar en större roll än individuella psykologiska problem (Rhodes m.fl., 2003; Butters, 2004). Samtidigt är flera projekt inriktade på cannabis och på att ge unga människor råd om hur de kan minska sin narkotikaanvändning. Ett exempel från Tyskland är webbplatsen ”Quit the Shit”, som är ett innovativt webbplatsbaserat rådgivningsprogram för personer som använder cannabis.
  Prevenirea à®n ÅŸcoală  
Grecia oferă un foarte bun exemplu de deplasare a politicilor de prevenire dinspre abordarea tradiţională bazată pe informaţii şi individuală (consiliere) spre punerea în aplicare a unei strategii reale în domeniul sănătăţii publice care să poată maximiza acoperirea abordărilor bazate pe programe. Numărul programelor de prevenire în şcoală din Grecia a crescut de peste două ori între 2000 şi 2003, iar numărul programelor în familie a crescut de trei ori în aceeaşi perioadă.
Greece provides a particularly good example of moving prevention policies away from traditional information-based and individualistic (counselling) approaches towards the implementation of a true public health strategy that can maximise coverage through programme-based approaches. The number of school-based prevention programmes in Greece more than doubled between 2000 and 2003, and family-based programmes increased threefold over the same period. Malta and the United Kingdom also increased the role of programme-based approaches in their prevention policies: the Blueprint Programme seeks to determine how international research on effective drug prevention can be adapted within the English school system, and is based upon evidence suggesting that combining school-based education on drugs with parental involvement, media campaigns, local health initiatives and community partnerships is more effective than school interventions alone. Six million pounds (€8.5 million) has been allocated to this programme over five years (32).
La Grèce donne un particulièrement bon exemple du passage des politiques de prévention traditionnelles fondées sur l'information et des approches individualistes (de conseil) vers la mise en œuvre d'une véritable stratégie de santé publique susceptible d'optimiser la couverture en recourant à une approche programmatique. Le nombre de programmes scolaires de prévention en Grèce a plus que doublé entre 2000 et 2003 et les programmes axés sur la famille ont triplé au cours de la même période. Malte et le Royaume-Uni ont renforcé le rôle des approches programmatiques dans leurs politiques de prévention respectives. Ainsi, le «Blueprint Programme» s'efforce d'adapter la recherche internationale sur une prévention efficace de la drogue au système scolaire britannique et se fonde sur des éléments suggérant que la combinaison de l'éducation scolaire sur les méfaits de la drogue et la participation des parents, les campagnes dans les médias, les initiatives de santé locales et les partenariats entre communautés est plus efficace que la seule intervention dans les écoles. Six millions de livres sterling (8,5 millions d'euros) ont été alloués à ce programme sur cinq ans (32).
Grecia es un buen ejemplo de políticas de prevención alejadas de los tradicionales enfoques individualistas y basados en la información (asesoramiento) y orientadas a la aplicación de una verdadera estrategia de salud pública que logren el máximo alcance a través de programas. El número de programas de prevención escolar en Grecia aumentó más del doble entre 2000 y 2003, y los programas familiares se multiplicaron por tres en el mismo período. Malta y Reino Unido también reforzaron el papel de los programas en sus políticas de prevención: el programa «Blueprint» trata de determinar cómo pueden adaptarse los estudios internacionales sobre la prevención eficaz frente a las drogas al sistema escolar inglés y se basa en pruebas que demuestran que la educación escolar sobre drogas es más eficaz si se combina con la participación de los padres, las campañas en los medios de comunicación, las iniciativas sanitarias locales y las asociaciones comunitarias que por sí sola. En un periodo de cinco años se han dedicado a este programa seis millones de libras (8,5 millones de euros) (32).
La Grecia offre un esempio particolarmente valido di trasformazione delle politiche di prevenzione, svincolandole dagli approcci tradizionali individuali (consulenza) e orientati all’informazione, in favore dell’approntamento di una vera strategia di sanità pubblica in grado di ottimizzare la copertura grazie ad approcci di tipo programmatico. Il numero dei programmi preventivi scolastici in Grecia è più che raddoppiato nel periodo 2000-2003, mentre i programmi a base familiare sono triplicati nello stesso periodo. Anche Malta e il Regno Unito hanno valorizzato il ruolo degli approcci di tipo programmatico nelle proprie politiche preventive: il programma Blueprint mira a determinare in che modo la ricerca internazionale sulla prevenzione efficace della droga possa essere trasferita al sistema scolastico inglese, e si fonda sull’evidenza che l’informazione scolastica sul tema delle droghe, con il coinvolgimento dei genitori, è più efficace dei semplici interventi educativi della scuola se associata a campagne dei media, iniziative sanitarie locali e partenariati con le comunità. Al programma sono stati accordati per un periodo di cinque anni sei milioni di sterline (8,5 milioni di euro) (32).
Η Ελλάδα αποτελεί ένα ιδιαίτερα χαρακτηριστικό παράδειγμα της μετατόπισης των πολιτικών πρόληψης από τις παραδοσιακές βασισμένες στην πληροφόρηση και ατομικές (συμβουλευτικές) προσεγγίσεις στην υλοποίηση μιας πραγματικής στρατηγικής για τη δημόσια υγεία, η κάλυψη της οποίας μπορεί να μεγιστοποιηθεί μέσω προσεγγίσεων πρόληψης στο πλαίσιο προγραμμάτων. Ο αριθμός των προγραμμάτων πρόληψης στα σχολεία υπερδιπλασιάσθηκε στην Ελλάδα στο διάστημα από το 2000 έως το 2003, τα δε προγράμματα που βασίζονται στην οικογένεια τριπλασιάσθηκαν στο ίδιο διάστημα. Η Μάλτα και το Ηνωμένο Βασίλειο αύξησαν επίσης τον ρόλο των προσεγγίσεων βάσει προγραμμάτων στο πλαίσιο των πολιτικών τους για την πρόληψη των ναρκωτικών: στόχος του Blueprint Programme είναι να προσδιορισθεί ο τρόπος προσαρμογής της διεθνούς έρευνας σχετικά με την αποτελεσματική πρόληψη των ναρκωτικών στο εκπαιδευτικό σύστημα της Αγγλίας, και βασίζεται σε στοιχεία που υποδηλώνουν ότι ο συνδυασμός της σχολικής εκπαίδευσης για τα ναρκωτικά με την εμπλοκή των γονέων, τις εκστρατείες των μέσων ενημέρωσης, τις τοπικές πρωτοβουλίες για την υγεία και τις κοινοτικές συμπράξεις είναι πιο αποτελεσματικός από τις σχολικές παρεμβάσεις μόνες τους. Στο πρόγραμμα αυτό διατέθηκαν έξι εκατομμύρια λίρες στερλίνες (8,5 εκατομμύρια ευρώ) για διάστημα πέντε ετών (32).
Het voorbeeld van Griekenland illustreert op treffende wijze dat het preventiebeleid steeds minder gebruik maakt van de traditionele op voorlichting en individuele counseling gebaseerde strategieën en steeds meer gericht wordt op de tenuitvoerlegging van specifiek volksgezondheidsbeleid, waarbij via een programmatische aanpak een zo groot mogelijke doelgroep wordt bereikt. Tussen 2000 en 2003 is het aantal preventieprogramma’s in Griekse scholen meer dan verdubbeld en in dezelfde periode is het aantal programma’s dat op de gezinssituatie is gericht verdrievoudigd. Ook Malta en het Verenigd Koninkrijk hebben de programmagerichte aanpak in hun preventiebeleid versterkt: In het “Blueprint”- programma wordt onderzocht hoe internationaal onderzoek naar effectieve drugspreventie in het Engelse schoolsysteem kan worden ingepast. Het programma is gebaseerd op onderzoeksmateriaal dat wijst op een grotere effectiviteit van drugseducatie in combinatie met betrokkenheid van de ouders, mediacampagnes, lokale gezondheidsinitiatieven en maatschappelijke partnerschappen dan van uitsluitend schoolinterventies. Voor een periode van vijf jaar is er voor dit programma 6 miljoen GBP (8,5 miljoen EUR) gereserveerd (32).
Řecko je zvláště dobrým příkladem posunu politiky prevence od tradičních informačních a individualistických (poradenských) přístupů k zavádění skutečné strategie veřejného zdraví, jejíž záběr lze maximalizovat prostřednictvím přístupu na bázi programů. Počet školních programů prevence v Řecku se v letech 2000 až 2003 více než zdvojnásobil a programy zaměřené na rodinu se za stejné období ztrojnásobily. Malta a Spojené království rovněž zvýšily úlohu, kterou v jejich politice prevence hraje přístup na bázi programů: cílem programu Blueprint je zjistit, jak lze adaptovat mezinárodní výzkum účinné protidrogové prevence na anglický systém školství. Program je založen na důkazech, které svědčí o tom, že kombinování školní protidrogové výchovy s účastí rodičů, kampaněmi v hromadných sdělovacích prostředcích, místními zdravotním iniciativami a partnerskou spoluprácí v rámci komunit je efektivnější než školní intervence samy o sobě. Na tento program bylo za pět let věnováno šest milionů liber (8,5 milionů eur) (32).
Grækenland er et særligt godt eksempel på et land, hvor man med hensyn til forebyggelsesindsatsen har bevæget sig væk fra traditionelle informationsbaserede og individualistiske (rådgivning) tilgange og i stedet har gennemført en egentlig folkesundhedsstrategi, som kan gøre dækningen størst mulig gennem programbaserede tilgange. Antallet af skolebaserede forebyggelsesprogrammer i Grækenland blev mere end fordoblet mellem 2000 og 2003, og antallet af familiebaserede blev tredoblet i samme periode. Malta og Det Forenede Kongerige har også lagt større vægt på programbaserede tilgange i deres forebyggelsespolitikker: Blueprint-programmet har til formål at fastslå, hvordan den internationale forskning i effektiv narkotikaforebyggelse kan tilpasses det britiske skolesystem, og tager udgangspunkt i, at det er mere effektivt at kombinere skolebaseret oplysning om narkotika med forældreinddragelse, mediekampagner, lokale sundhedsinitiativer og partnerskaber mellem lokalsamfund end blot at gennemføre en indsats på skolerne. Der er bevilget seks mio. GBP (8,5 mio. EUR) til dette program over en periode på fem år (32).
Kreeka on eriti hea näide sellest, kuidas asendada traditsiooniline teabele rajatud ja individuaalne (nõustamisel põhinev) lähenemine tegeliku rahvatervise strateegiaga, mille puhul saavutatakse programmipõhise lähenemise kaudu maksimaalne kaetus. Aastatel 2000–2003 kasvas koolides läbiviidavate ennetusprogrammide arv Kreekas rohkem kui kahekordseks ning perekonnapõhiste programmide arv kasvas sama ajavahemiku jooksul kolmekordseks. Malta ja Ühendkuningriik suurendasid samuti programmipõhise lähenemise osa oma ennetuspoliitikas: programmi Blueprint raames püütakse välja selgitada, kuidas rakendada Inglise koolisüsteemis tõhusa narkoennetustöö rahvusvahelisi uuringuid, ja see on rajatud tõdemusele, et koolides antava narkootikumidealase hariduse ühendamine lapsevanemate kaasamise, meediakampaaniate, kohalike tervishoiualgatuste ja kogukondliku partnerlusega on palju tõhusam kui üksnes ennetav sekkumine koolides. Viie aasta jooksul on sellele programmile eraldatud kuus miljonit naela (8,5 miljonit eurot) (32).
Kreikka tarjoaa erityisen hyvän esimerkin ehkäisypolitiikkojen siirtämisestä perinteisistä tietopohjaisista ja yksilöllisistä (neuvonta) lähestymistavoista kohti todellista kansanterveysstrategiaa, jolla voidaan maksimoida kattavuus ohjelmapohjaisten lähestymistapojen kautta. Kouluissa toteutettavien ehkäisevän huumetyön ohjelmien määrä on yli kaksinkertaistunut Kreikassa vuosina 2000–2003, ja perhelähtöisten ohjelmien määrä on kolminkertaistunut samana ajanjaksona. Myös Malta ja Yhdistynyt kuningaskunta ovat kasvattaneet ohjelmapohjaisten lähestymistapojen roolia ehkäisypolitiikoissaan: Blueprint Programme -ohjelmassa pyritään selvittämään, miten tehokasta huumeidenkäytön ehkäisyä koskevaa kansainvälistä tutkimusta voitaisiin hyödyntää englantilaisessa koulujärjestelmässä, ja se pohjautuu näyttöön siitä, että kouluissa tarjottavan huumevalistuksen yhdistäminen vanhempien osallistamiseen, tiedotusvälineiden kampanjoihin, paikallisiin terveydenhoitoaloitteisiin ja yhteisön kumppanuuksiin on tehokkaampaa kuin toimien toteuttaminen yksinomaan koulujen tasolla. Ohjelmaan on myönnetty kuusi miljoonaa puntaa (8,5 miljoonaa euroa) viideksi vuodeksi (32).
Görögország különösen jó példával szolgál a prevenciós politikák terén a hagyományos, tájékoztatáson alapuló és individualisztikus (tanácsadó) módszertől való elmozdulásra egy valódi közegészségügyi stratégia végrehajtása felé, amely program alapú megoldások révén maximálisra tudja növelni hatókörét. Görögországban az iskolai megelőzési programok száma 2000 és 2003 között több mint kétszeresére nőtt, a családi alapú programok pedig ugyanebben az időszakban megháromszorozódtak. Málta és az Egyesült Királyság szintén növelte a program alapú megoldások szerepét a prevenciós politikában: a kidolgozott modellprogrammal (Blueprint Programme) azt próbálja meghatározni, hogy a hatékony drogmegelőzésre irányuló nemzetközi kutatás hogyan ültethető át az angol iskolarendszerbe; alapjául pedig az a bizonyított tény szolgál, hogy a kábítószerekre vonatkozó iskolai oktatás szülői részvétellel, médiakampányokkal, helyi egészségügyi kezdeményezésekkel és közösségi partnerségekkel kombinálva hatékonyabb, mint az iskolai beavatkozások egyedül. Erre a programra a következő öt évre hatmillió fontot (8,5 millió €) irányoztak elő(32).
Hellas gir et meget godt eksempel på hvordan det forebyggende arbeidet kan bevege seg bort fra tradisjonelle opplysningsbaserte og individualistiske (rådgivende) tilnærmingsmåter til en reell folkehelsestrategi hvis dekning maksimeres gjennom programbaserte metoder. Antallet skolebaserte forebyggende programmer i Hellas ble mer enn doblet fra 2000 til 2003 og antallet familiebaserte programmer tredoblet i samme periode. Malta og Storbritannia har også satset mer på programbaserte tilnærminger i det forebyggende arbeidet. For eksempel søker “Blueprint Programme” å fastslå hvordan internasjonal forskning om effektiv narkotikaforebygging kan tilpasses innenfor det engelske skolesystemet. Det tar utgangspunkt i dokumentasjon som fastslår at kombinasjonen av skolebasert opplæring om narkotika med foreldreengasjement, mediekampanjer, initiativer fra lokale helsemyndigheter og partnerskap i nærmiljøet er mer effektiv enn skoleintervensjoner alene. Seks millioner pund (8,5 mill. euro) er avsatt til dette programmet over fem år (32).
Grecja jest szczególnie dobrym przykładem przejścia z tradycyjnej polityki zapobiegawczej, opartej na informacji i indywidualnym (doradczym) podejściu, na prawdziwą strategię zdrowia publicznego, która może zmaksymalizować zasięg oddziaływania poprzez podejścia programowe. Liczba szkolnych programów zapobiegawczych w Grecji wzrosła ponad dwukrotnie w latach 2000–2003, w tym też okresie programów opartych na rodzinie przybyło trzykrotnie. Malta i Wielka Brytania również zwiększyły w swojej polityce zapobiegawczej rolę nastawienia programowego: Program Blueprint pragnie ustalić, jak można wprowadzić międzynarodowe badania nad efektywnym zapobieganiem narkotykom do angielskiego systemu szkolnictwa. Program ten oparty jest na dowodach sugerujących, że połączenie szkolnej edukacji w dziedzinie narkotyków z zaangażowaniem rodziców, kampaniami medialnymi, lokalnymi inicjatywami zdrowotnymi i partnerstwem wśród społeczności jest bardziej efektywne niż same interwencje szkolne. W ciągu pięciu lat na program ten przeznaczono sześć milionów funtów (8,5 miliona euro) (32).
Grčija je izredno dober primer ločitve politik preprečevanja zlorab drog od tradicionalnih informacijskih in posameznih (svetovalnih) pristopov za izvajanje resnične javnozdravstvene strategije, ki lahko poveča pokritost s pristopi, temelječimi na programih. Število programov preprečevanja zlorab drog v vzgojno-izobraževalnih ustanovah v Grčiji se je v obdobju med letoma 2000 in 2003 več kot podvojilo, programi preprečevanja v družinskem okolju pa so se v istem obdobju potrojili. Tudi Malta in Združeno kraljestvo sta v svojih preventivnih politikah povečala vlogo pristopov preprečevanja, ki temelji na programih: program Blueprint želi določiti, kako se lahko mednarodne raziskave o učinkovitem preprečevanju zlorabe drog prilagodijo v angleškem šolskem sistemu, in temelji na dokazih, ki namigujejo, da je združevanje izobraževanja o drogah v vzgojno-izobraževalnih ustanovah z vključenostjo staršev, medijskih kampanj, lokalnih zdravstvenih pobud in partnerstev s skupnostjo učinkovitejše kot same intervencije v šolah. V petih letih je bilo za ta program namenjenih šest milijonov GBP (8,5 milijona EUR) (32).
Grekland är ett bra exempel på hur preventionspolicyn rör sig bort från traditionella informationsbaserade och individuella (rådgivnings)metoder och utvecklas mer till en folkhälsostrategi som genom det programbaserade tillvägagångssättet omfattar så många som möjligt. Antalet skolbaserade preventionsprogram i Grekland mer än fördubblades mellan 2000 och 2003, medan antalet familjebaserade program tredubblades under samma period. Malta och Storbritannien gav också programbaserade tillvägagångssätt en större roll i sina preventionsstrategier: Blueprint-programmet går ut på att fastställa hur internationell forskning om effektiv narkotikaprevention kan tillämpas inom det brittiska skolsystemet och baseras på bevis som tyder på att en kombination av narkotikaupplysning i skolor och föräldraengagemang, mediekampanjer, lokala hälsoinitiativ och samarbeten på lokal nivå är effektivare än enbart insatser i skolorna. Programmet har fått ett anslag på 6 miljoner pund (8,5 miljoner euro) för en femårsperiod(32).
  Tratamentul dependenÅ£e...  
În termeni simpli, opţiunile disponibile pentru tratamentul consumului problematic de opiacee pot fi clasificate în trei categorii generale: tratament sub supraveghere medicală (MAT), terapie prin abstinenţă şi terapie de menţinere (aceasta din urmă nu va fi analizată în prezentul document).
In simple terms, the options available for the treatment of problem opiate use can be divided into three general categories: medically assisted treatment (MAT), drug-free treatment and withdrawal treatment (the last mentioned will not be explored here). However, addressing issues of dependence and withdrawal is only one aspect of successfully treating opiate problems. Helping the individual re-enter society through social integration, i.e. finding work and secure housing, and developing the necessary social and coping skills to avoid relapse, are likely to be equally important in ensuring a positive outcome in the longer term. Numerous studies have noted that those with opiate drug problems often have multiple treatment contacts and that therapeutic goals, especially abstinence, may not necessarily be achieved in an individual’s first treatment contact, but may be gained through repeated therapeutic interventions.
Pour parler simplement, on peut répartir en trois catégories les options disponibles pour traiter l'usage problématique d'opiacés: le traitement médicalement assisté (TMA), l'abstinence sans substitution («drug-free») et le traitement du syndrome de sevrage (ce dernier traitement ne sera pas détaillé ici).Toutefois, s'attaquer à la dépendance et au syndrome de sevrage n'est qu'un aspect d'une résolution efficace des problèmes liés à l'usage d'opiacés. Aider l'individu à se réinsérer dans la société par l'intégration sociale, c'est-à-dire à trouver un travail et un logement, et développer les compétences sociales et de contrôle de soi nécessaires pour éviter la rechute, sont probablement deux éléments tout aussi importants pour garantir un résultat positif à long terme. De nombreuses études ont révélé que les personnes qui ont un problème de consommation d'opiacés ont souvent de multiples contacts de traitement et que les objectifs thérapeutiques, en particulier l'abstinence, ne sont pas nécessairement atteints lors du premier contact, mais peuvent l'être via des interventions thérapeutiques répétées.
Vereinfacht können die für die Behandlung problematischen Opiatkonsums verfügbaren Möglichkeiten in drei allgemeine Kategorien eingeteilt werden: medikamentengestützte Behandlung, drogenfreie Behandlung und Entzugsbehandlung (letztere wird in diesem Bericht nicht weiter ausgeführt). Die Auseinandersetzung mit der Abhängigkeit und dem Entzug ist jedoch nur ein Aspekt einer erfolgreichen Behandlung problematischer Opiatkonsumenten. Die Unterstützung des Einzelnen bei der Wiedereingliederung in die Gesellschaft durch soziale Integration, d. h. die Beschaffung eines Arbeitsplatzes und einer sicheren Wohnung, sowie die Entwicklung der erforderlichen sozialen Kompetenz und der Fähigkeit zur Problembewältigung, um einen Rückfall zu vermeiden, sind vermutlich ebenso wichtig, um langfristig ein positives Ergebnis zu erzielen. In zahlreichen Studien wurde festgestellt, dass problematische Opiatkonsumenten häufig zahlreiche Behandlungskontakte haben und therapeutische Ziele, insbesondere Abstinenz, nicht unbedingt bei der ersten Behandlung, sondern erst durch wiederholte therapeutische Maßnahmen erreicht werden können.
En términos generales, las opciones disponibles para el tratamiento del consumo problemático de opiáceos pueden dividirse en tres categorías: tratamiento con asistencia médica (TAM), tratamiento sin drogas y tratamiento de privación (este último no se analiza en este informe). Sin embargo, solucionar los problemas de dependencia y de privación es tan sólo uno de los aspectos del correcto tratamiento de los problemas de consumo de opiáceos. Ayudar a que el individuo se reintegre en la sociedad, es decir, a que encuentre trabajo y un alojamiento estable, y que desarrolle las capacidades sociales y la fortaleza de ánimo necesarias para evitar la recaída, probablemente sean factores igual de importantes para asegurar un resultado positivo a largo plazo. Numerosos estudios demuestran que las personas que tienen problemas de consumo de opiáceos suelen realizar varios intentos de someterse a tratamiento y que los objetivos terapéuticos, sobre todo la abstinencia, pueden no alcanzarse en el primer contacto de la persona con el tratamiento, pero sí mediante repetidas intervenciones terapéuticas.
In breve, le opzioni disponibili per il trattamento del consumo problematico di oppiacei possono essere raggruppate in tre grandi categorie: trattamento medicalmente assistito (MAT), trattamento in regime di astinenza e trattamento di disassuefazione (non considerato nella relazione annuale). Affrontare la questione della dipendenza e della disassuefazione è tuttavia soltanto uno degli aspetti del trattamento efficace del problema degli oppiacei. Altrettanto importanti nel garantire un esito positivo nel lungo termine sono i tentativi di aiutare l’individuo a rientrare nella società attraverso un’integrazione sociale, ossia trovandogli un lavoro e un alloggio sicuro, favorendo lo sviluppo delle indispensabili competenze sociali e delle strategie di coping per evitare le ricadute. Numerosi studi hanno messo in evidenza che i soggetti che consumano oppiacei si sottopongono a più cicli terapeutici e che gli obiettivi terapeutici, tra i quali soprattutto l’astinenza, vengono raggiunti non necessariamente nel corso del primo trattamento, bensì attraverso ripetuti interventi terapeutici.
Sucintamente, as opções disponíveis para o tratamento do consumo problemático de opiáceos podem ser divididas em três categorias gerais: tratamento medicamente assistido (TMA), tratamento sem droga e tratamento da síndroma da abstinência (este último não será aqui analisado). Contudo, a abordagem dos problemas da dependência e da desabituação física é apenas um dos aspectos a considerar para um tratamento bem sucedido dos problemas relacionados com os opiáceos. É provável que ajudar os indivíduos a reinserirem-se na sociedade através da integração social, isto é, arranjando trabalho e um alojamento seguro e desenvolvendo as competências sociais e de resistência necessárias para evitarem recaídas, seja igualmente importante para garantir um resultado positivo a longo prazo. Numerosos estudos salientam que as pessoas com problemas de consumo de opiáceos têm frequentemente múltiplos contactos de tratamento e que os objectivos terapêuticos, sobretudo o da abstinência, podem não ser necessariamente alcançados no primeiro contacto de tratamento de um indivíduo, mas sim obtidos através de intervenções terapêuticas repetidas.
Οι διαθέσιμες επιλογές για τη θεραπεία της προβληματικής χρήσης οπιούχων μπορούν να ταξινομηθούν σχηματικά σε τρεις ευρείες κατηγορίες: θεραπεία με ιατρική υποστήριξη, στεγνά θεραπευτικά προγράμματα και αποτοξίνωση (η τελευταία δεν θα εξετασθεί στην παρούσα έκθεση). Ωστόσο, η αντιμετώπιση της εξάρτησης και της αποτοξίνωσης είναι μία μόνον πτυχή της επιτυχημένης θεραπείας της προβληματικής χρήσης οπιούχων. Η παροχή συνδρομής στους ενδιαφερομένους ώστε να επανενταχθούν στην κοινωνία, δηλαδή η εξεύρεση εργασίας και ασφαλούς κατοικίας και η ανάπτυξη των αναγκαίων κοινωνικών δεξιοτήτων και δεξιοτήτων αντιμετώπισης κρίσης για την αποφυγή της υποτροπής, είναι πιθανό να είναι εξίσου σημαντικοί παράγοντες για την εξασφάλιση θετικής έκβασης μακροπρόθεσμα. Πολλές εκθέσεις επισημαίνουν ότι οι προβληματικοί χρήστες οπιούχων έχουν συχνά πολλαπλές επαφές με θεραπευτικές υπηρεσίες και ότι οι θεραπευτικοί στόχοι, και ιδίως η αποχή, δεν είναι απαραίτητο να επιτευχθούν από την πρώτη επαφή του ενδιαφερόμενου με θεραπευτική υπηρεσία αλλά μπορούν να επιτευχθούν μέσω επαναλαμβανόμενων θεραπευτικών παρεμβάσεων.
De beschikbare behandelingen voor problematisch drugsgebruik kunnen globaal in drie categorieën worden onderverdeeld: behandelingen met behulp van medicatie, drugsvrije therapieën en ontwenningskuren (op deze laatste behandelingsvorm zal in het kader van dit verslag niet nader worden ingegaan). De aanpak van verslavings- en ontwenningsverschijnselen is echter slechts een van de aspecten die een rol spelen bij een succesvolle behandeling van opiatenproblemen. Voor een positief resultaat op lange termijn is het waarschijnlijk net zo belangrijk om de betrokkenen te ondersteunen bij de terugkeer in de maatschappij via sociale integratie, d.w.z. door het zoeken van werk en een vaste huisvesting en het ontwikkelen van de noodzakelijke sociale en andere vaardigheden om een terugval te voorkomen. Uit talloze studies is gebleken dat problematische opiatengebruikers vaak meerdere behandelingen volgen en dat de therapeutische doelstellingen, met name volledige drugsonthouding, niet noodzakelijkerwijs tijdens de eerste behandeling van een drugsgebruiker verwezenlijkt hoeven te worden, maar dat die doelen ook middels herhaalde behandelinterventies bereikt kunnen worden.
Jednoduše řečeno lze možnosti léčby problémového užívání opiátů rozdělit do tří obecných kategorií: léčba s farmakologickou podporou, abstinenčně orientovaná léčba a detoxifikace (posledně uvedená kategorie zde nebude zkoumána). Avšak pojmenování problémů závislosti a abstinence je jen jeden aspekt úspěšného léčení problémů s opiáty. Pomoci jednotlivci znovu se začlenit do společnosti přes sociální integraci, tj. najít práci a jisté bydlení a rozvíjet nutné sociální a jiné dovednosti umožňující zabránit návratu do původního stavu, je pravděpodobně stejně důležité pro dosažení kladného výsledku v delším období. Četné studie uváděly, že osoby s problémy s opiáty mají často četné léčebné kontakty a že terapeutických cílů, zejména abstinence, nemusí být nutně dosaženo v prvním léčebném kontaktu jednotlivce, ale lze k nim dospět opakovanými terapeutickými zásahy.
I korte træk kan behandlingsmulighederne i forbindelse med problematisk opiatbrug inddeles i tre generelle kategorier: medicinsk støttet behandling, stoffri behandling og abstinensbehandling (sidstnævnte vil ikke blive behandlet nærmere i denne forbindelse). Løsningen af afhængigheds- og abstinensproblemer indgår imidlertid kun som ét aspekt af en vellykket behandling af opiatproblemer. For at sikre et positivt resultat på længere sigt er det formentlig lige så vigtigt at hjælpe den enkelte med at genindtræde i samfundet gennem social integration, dvs. finde arbejde og bolig, og udvikle de nødvendige sociale færdigheder og evnen til at kunne klare sig for at undgå tilbagefald. Det er fremgået af talrige undersøgelser, at personer med opiatproblemer ofte har mange behandlingskontakter, og at de terapeutiske målsætninger, især afholdenhed, ikke nødvendigvis opnås i forbindelse med en persons første behandlingskontakt, men først gennem gentagne terapeutiske interventioner.
Lihtsustatult võib probleemse opiaaditarbimise olemasolevad ravivõimalused jagada kolme üldkategooriasse: ravimitega ravi, ravimivaba ravi ja võõrutusravi (viimast siinkohal ei puudutata). Siiski moodustab sõltuvuse ja võõrutuse teema käsitlemine vaid ühe tahu opiaadiprobleemi edukast ravimisest. Pikaajalises perspektiivis on positiivse tulemuse kindlustamiseks sama oluline aidata inimesel sotsiaalse lõimimise teel − töökoha ja turvalise kodu leidmine, tagasilanguse vältimiseks vajaliku sotsiaalse toimetulekuvõime arendamine − ühiskonda naasta. Arvukad uuringud on näidanud, et probleemsetel opiaaditarbijatel on sageli mitmeid ravikontakte ning et esimene ravikontakt ei vii alati ravieesmärkide, eelkõige karskuse saavutamiseni, kuid neid eesmärke on võimalik saavutada korduvate raviotstarbeliste sekkumiste kaudu.
Opiaattien ongelmakäytön hoitovaihtoehdot voidaan jakaa kolmeen pääluokkaan: lääkehoito, lääkkeetön hoito ja vieroitushoito (viimeksi mainittua ei tarkastella tässä raportissa). Riippuvuuteen ja vieroitukseen liittyvien näkökohtien käsittely on kuitenkin vain osa opiaattiongelmien menestyksekästä hoitoa. Yksilön auttaminen takaisin osaksi yhteiskuntaa sosiaalisen kuntoutuksen kautta, kuten auttamalla työn ja asunnon saannissa, sekä huumeisiin sortumisen ehkäisemiseen tarvittavien sosiaalisten taitojen ja selviytymistaitojen kehittäminen ovat todennäköisesti yhtä tärkeitä myönteisen tuloksen saavuttamiseksi pitkällä aikavälillä. Monissa tutkimuksissa on pantu merkille, että opiaattiongelmaisilla on usein lukuisia hoitokontakteja ja ettei hoitotavoitteita, etenkään huumeista pidättäytymistä, saavuteta aina ensimmäisen hoitokontaktin aikana, mutta ne voidaan saavuttaa toistuvilla hoitotoimilla.
Némileg leegyszerűsítve, a problematikus opiáthasználat kezelésére rendelkezésre álló lehetőségeket három átfogó kategóriába sorolhatjuk: ezek a gyógyszeresen támogatott kezelés (MAT), a gyógyszermentes kezelés és az elvonásos gyógykezelés (ez utóbbit itt részleteiben nem tárgyaljuk). Az opiátproblémák sikeres gyógykezelésének azonban csak egy aspektusa a függőség és az elvonás kérdéseinek kezelése. A hosszú távú pozitív eredmény érdekében valószínűleg ugyanennyire fontos az egyén társadalomba való visszatérése társadalmi integrációjának helyreállítása, például munkahely és a biztonságos lakáskörülmények megtalálása, illetve a visszaesés elkerüléséhez szükséges szociális és életvezetési készségek kialakítása révén. Számos tanulmány megállapította már, hogy az opiátproblémával küzdő páciensek gyakran többször lépnek be a kezelésbe, mivel a terápiás célokat, különösen az absztinenciát nem feltétlenül sikerül az egyén első kezelési kapcsolatában elérni, de ez sokszor ismételt terápiás beavatkozásokkal elérhető.
For å si det enkelt kan tilgjengelige alternativer for å behandle problematisk opiatbruk deles inn i tre hovedgrupper: legemiddelassistert rehabilitering (LAR), medikamentfri behandling og avvenningsbehandling (sistnevnte blir ikke behandlet her). Å ta for seg avhengighetsspørsmål og avvenning er imidlertid bare ett aspekt ved en vellykket behandling av opiatproblemer. Det å hjelpe en person tilbake til samfunnet gjennom sosial integrasjon, dvs. finne arbeid og sikre bolig, og utvikle nødvendige sosiale ferdigheter og mestringsferdigheter for å unngå tilbakefall, er sannsynligvis like viktig for å sikre et positivt resultat på lengre sikt. Tallrike studier har anført at personer med opiatproblemer ofte er flere ganger i kontakt med behandlingstjenestene, og at terapeutiske mål, særlig avholdenhet, ikke nødvendigvis kan oppnås ved den første kontakten, men kanskje gjennom gjentatt terapeutisk intervensjon.
Możliwości dostępne w leczeniu osób problemowo zażywających opiaty mogą zostać podzielone na trzy ogólne kategorie: leczenie farmakologiczne (MAT), leczenie niefarmakologiczne i leczenie odwykowe (ostatni z wymienionych typów leczenia nie będzie tutaj analizowany). Jednakże zajęcie się kwestiami uzależnienia i głodu narkotycznego to zaledwie jeden aspekt udanego leczenia problemów z uzależnieniem od opiatów. Pomoc danej osobie w powrocie do społeczeństwa na drodze integracji społecznej, tj. znalezienie pracy i miejsca zamieszkania, oraz rozwinięcie u tej osoby niezbędnych umiejętności społecznych i zdolności radzenia sobie, by uniknąć nawrotu problemu, jest prawdopodobnie równie ważna w zapewnieniu pozytywnego wyniku w perspektywie długoterminowej. Wiele badań wskazuje, że osoby z problemami uzależnienia od opiatów często mają wielokrotny kontakt z leczeniem, a cele terapeutyczne, zwłaszcza abstynencja, niekoniecznie mogą zostać osiągnięte przy pierwszym takim kontakcie, jednak mogą być uzyskane dzięki powtarzanym interwencjom terapeutycznym.
Možnosti dostupnej liečby problémového užívania opiátov sa zjednodušene dajú rozdeliť na tri hlavné kategórie: lekársky asistovanú liečbu (MAT), bezdrogovú, tzv. „čistú“ liečbu a abstinenčnú liečbu (o ktorej tu nebude reč). Riešenie problémov závislosti a abstinencie je však len jednou stránkou úspešnej liečby problémov s opiátmi. Pomoc jednotlivcovi pri jeho návrate do spoločnosti cestou sociálnej integrácie, t.j. nájdenie práce a bezpečného bývania a rozvinutie nevyhnutných sociálnych a iných zručností s cieľom zabrániť recidíve, sú pri dlhodobejšom zabezpečovaní kladného výsledku pravdepodobne rovnako dôležité. V početných štúdiách sa uvádza, že osoby, ktoré majú problémy s opiátovými drogami, často nastupujú na liečenie viackrát a že ciele liečby, najmä abstinencia, sa nemusia bezpodmienečne dosiahnuť pri prvom liečebnom styku, ale ich možno dosiahnuť opakovanými terapeutickými intervenciami.
Na splošno lahko možnosti, ki so na voljo za zdravljenje problematičnega uživanja opiatov, razdelimo v tri splošne kategorije: z zdravili podprto zdravljenje, zdravljenje brez drog in zdravljenje z odvajanjem (zadnja možnost ne bo obravnavana tukaj). Vendar je obravnavanje vprašanj odvisnosti in odvajanja samo en vidik uspešnega zdravljenja težav v zvezi z opiati. Pomoč posamezniku, da se ponovno vključi v družbo s t. i. socialno reintegracijo, kar pomeni, da si najde delo in zagotovi prebivališče, ter razvoj potrebnih družbenih spretnosti, s katerimi se lahko spopade in prepreči ponovitev težav, bosta verjetno enako pomembna pri zagotavljanju pozitivnega rezultata na dolgi rok. V številnih študijah je bilo ugotovljeno, da so ljudje s težavami zaradi uživanja opiatov stopili v stik z več službami za zdravljenje in ni nujno, da se terapevtski cilji, zlasti abstinenca, dosežejo pri prvem stiku posameznika z zdravstveno službo, ampak se dosežejo s ponavljajočimi terapevtskimi intervencijami.
De behandlingsalternativ som finns tillgängliga för problemmissbruk av opiater kan grovt sett delas in i tre huvudsakliga kategorier: behandling med läkemedel, drogfri behandling och avvänjning (det sista alternativet undersöks inte här). Hantering av beroende och avvänjning är emellertid bara en aspekt av en framgångsrik behandling av opiatproblem. När det gäller att säkerställa ett positivt resultat på lång sikt är det förmodligen lika viktigt att hjälpa personen att komma tillbaka till samhället genom social integrering, dvs. att hitta arbete och ett säkert boende samt att utveckla nödvändiga sociala egenskaper för att förhindra återfall. Ett stort antal studier har visat att opiatmissbrukare ofta har flera behandlingskontakter och att målen med behandlingen, framför allt abstinens, inte alltid uppnås vid individens första behandlingskontakt, utan först efter flera behandlingsinsatser.
), ārstēšana bez zālēm un ārstējot bez konkrētās narkotikas (pēdējais veids šajā ziņojumā nav apskatīts). Taču atkarības un atteikšanās problēmu risināšana ir tikai viens sekmīgas opiātu atkarības ārstēšanas aspekts. Palīdzība personai atgriezties sabiedrībā ar sociālās integrācijas palīdzību, piemēram, atrodot darbu un drošu mājvietu, un nepieciešamo sociālo prasmju attīstīšana, lai izvairītos no atkārtotiem gadījumiem, ir tikpat svarīga pozitīva rezultāta nodrošināšanā ilgtermiņā. Virkne pētījumu ir atzīmējuši, ka personām ar opiātu atkarības problēmām ir vairāki ārstēšanās mēģinājumi, un ka terapeitiskos mērķus, jo īpaši atturēšanos, ne vienmēr izdodas sasniegt ar pirmo ārstēšanās reizi, taču pie tiem var nonākt ar atkārtotas terapijas darbībām.
  Prevenirea à®n ÅŸcoală  
Grecia oferă un foarte bun exemplu de deplasare a politicilor de prevenire dinspre abordarea tradiţională bazată pe informaţii şi individuală (consiliere) spre punerea în aplicare a unei strategii reale în domeniul sănătăţii publice care să poată maximiza acoperirea abordărilor bazate pe programe. Numărul programelor de prevenire în şcoală din Grecia a crescut de peste două ori între 2000 şi 2003, iar numărul programelor în familie a crescut de trei ori în aceeaşi perioadă.
Greece provides a particularly good example of moving prevention policies away from traditional information-based and individualistic (counselling) approaches towards the implementation of a true public health strategy that can maximise coverage through programme-based approaches. The number of school-based prevention programmes in Greece more than doubled between 2000 and 2003, and family-based programmes increased threefold over the same period. Malta and the United Kingdom also increased the role of programme-based approaches in their prevention policies: the Blueprint Programme seeks to determine how international research on effective drug prevention can be adapted within the English school system, and is based upon evidence suggesting that combining school-based education on drugs with parental involvement, media campaigns, local health initiatives and community partnerships is more effective than school interventions alone. Six million pounds (€8.5 million) has been allocated to this programme over five years (32).
La Grèce donne un particulièrement bon exemple du passage des politiques de prévention traditionnelles fondées sur l'information et des approches individualistes (de conseil) vers la mise en œuvre d'une véritable stratégie de santé publique susceptible d'optimiser la couverture en recourant à une approche programmatique. Le nombre de programmes scolaires de prévention en Grèce a plus que doublé entre 2000 et 2003 et les programmes axés sur la famille ont triplé au cours de la même période. Malte et le Royaume-Uni ont renforcé le rôle des approches programmatiques dans leurs politiques de prévention respectives. Ainsi, le «Blueprint Programme» s'efforce d'adapter la recherche internationale sur une prévention efficace de la drogue au système scolaire britannique et se fonde sur des éléments suggérant que la combinaison de l'éducation scolaire sur les méfaits de la drogue et la participation des parents, les campagnes dans les médias, les initiatives de santé locales et les partenariats entre communautés est plus efficace que la seule intervention dans les écoles. Six millions de livres sterling (8,5 millions d'euros) ont été alloués à ce programme sur cinq ans (32).
Grecia es un buen ejemplo de políticas de prevención alejadas de los tradicionales enfoques individualistas y basados en la información (asesoramiento) y orientadas a la aplicación de una verdadera estrategia de salud pública que logren el máximo alcance a través de programas. El número de programas de prevención escolar en Grecia aumentó más del doble entre 2000 y 2003, y los programas familiares se multiplicaron por tres en el mismo período. Malta y Reino Unido también reforzaron el papel de los programas en sus políticas de prevención: el programa «Blueprint» trata de determinar cómo pueden adaptarse los estudios internacionales sobre la prevención eficaz frente a las drogas al sistema escolar inglés y se basa en pruebas que demuestran que la educación escolar sobre drogas es más eficaz si se combina con la participación de los padres, las campañas en los medios de comunicación, las iniciativas sanitarias locales y las asociaciones comunitarias que por sí sola. En un periodo de cinco años se han dedicado a este programa seis millones de libras (8,5 millones de euros) (32).
La Grecia offre un esempio particolarmente valido di trasformazione delle politiche di prevenzione, svincolandole dagli approcci tradizionali individuali (consulenza) e orientati all’informazione, in favore dell’approntamento di una vera strategia di sanità pubblica in grado di ottimizzare la copertura grazie ad approcci di tipo programmatico. Il numero dei programmi preventivi scolastici in Grecia è più che raddoppiato nel periodo 2000-2003, mentre i programmi a base familiare sono triplicati nello stesso periodo. Anche Malta e il Regno Unito hanno valorizzato il ruolo degli approcci di tipo programmatico nelle proprie politiche preventive: il programma Blueprint mira a determinare in che modo la ricerca internazionale sulla prevenzione efficace della droga possa essere trasferita al sistema scolastico inglese, e si fonda sull’evidenza che l’informazione scolastica sul tema delle droghe, con il coinvolgimento dei genitori, è più efficace dei semplici interventi educativi della scuola se associata a campagne dei media, iniziative sanitarie locali e partenariati con le comunità. Al programma sono stati accordati per un periodo di cinque anni sei milioni di sterline (8,5 milioni di euro) (32).
Η Ελλάδα αποτελεί ένα ιδιαίτερα χαρακτηριστικό παράδειγμα της μετατόπισης των πολιτικών πρόληψης από τις παραδοσιακές βασισμένες στην πληροφόρηση και ατομικές (συμβουλευτικές) προσεγγίσεις στην υλοποίηση μιας πραγματικής στρατηγικής για τη δημόσια υγεία, η κάλυψη της οποίας μπορεί να μεγιστοποιηθεί μέσω προσεγγίσεων πρόληψης στο πλαίσιο προγραμμάτων. Ο αριθμός των προγραμμάτων πρόληψης στα σχολεία υπερδιπλασιάσθηκε στην Ελλάδα στο διάστημα από το 2000 έως το 2003, τα δε προγράμματα που βασίζονται στην οικογένεια τριπλασιάσθηκαν στο ίδιο διάστημα. Η Μάλτα και το Ηνωμένο Βασίλειο αύξησαν επίσης τον ρόλο των προσεγγίσεων βάσει προγραμμάτων στο πλαίσιο των πολιτικών τους για την πρόληψη των ναρκωτικών: στόχος του Blueprint Programme είναι να προσδιορισθεί ο τρόπος προσαρμογής της διεθνούς έρευνας σχετικά με την αποτελεσματική πρόληψη των ναρκωτικών στο εκπαιδευτικό σύστημα της Αγγλίας, και βασίζεται σε στοιχεία που υποδηλώνουν ότι ο συνδυασμός της σχολικής εκπαίδευσης για τα ναρκωτικά με την εμπλοκή των γονέων, τις εκστρατείες των μέσων ενημέρωσης, τις τοπικές πρωτοβουλίες για την υγεία και τις κοινοτικές συμπράξεις είναι πιο αποτελεσματικός από τις σχολικές παρεμβάσεις μόνες τους. Στο πρόγραμμα αυτό διατέθηκαν έξι εκατομμύρια λίρες στερλίνες (8,5 εκατομμύρια ευρώ) για διάστημα πέντε ετών (32).
Het voorbeeld van Griekenland illustreert op treffende wijze dat het preventiebeleid steeds minder gebruik maakt van de traditionele op voorlichting en individuele counseling gebaseerde strategieën en steeds meer gericht wordt op de tenuitvoerlegging van specifiek volksgezondheidsbeleid, waarbij via een programmatische aanpak een zo groot mogelijke doelgroep wordt bereikt. Tussen 2000 en 2003 is het aantal preventieprogramma’s in Griekse scholen meer dan verdubbeld en in dezelfde periode is het aantal programma’s dat op de gezinssituatie is gericht verdrievoudigd. Ook Malta en het Verenigd Koninkrijk hebben de programmagerichte aanpak in hun preventiebeleid versterkt: In het “Blueprint”- programma wordt onderzocht hoe internationaal onderzoek naar effectieve drugspreventie in het Engelse schoolsysteem kan worden ingepast. Het programma is gebaseerd op onderzoeksmateriaal dat wijst op een grotere effectiviteit van drugseducatie in combinatie met betrokkenheid van de ouders, mediacampagnes, lokale gezondheidsinitiatieven en maatschappelijke partnerschappen dan van uitsluitend schoolinterventies. Voor een periode van vijf jaar is er voor dit programma 6 miljoen GBP (8,5 miljoen EUR) gereserveerd (32).
Řecko je zvláště dobrým příkladem posunu politiky prevence od tradičních informačních a individualistických (poradenských) přístupů k zavádění skutečné strategie veřejného zdraví, jejíž záběr lze maximalizovat prostřednictvím přístupu na bázi programů. Počet školních programů prevence v Řecku se v letech 2000 až 2003 více než zdvojnásobil a programy zaměřené na rodinu se za stejné období ztrojnásobily. Malta a Spojené království rovněž zvýšily úlohu, kterou v jejich politice prevence hraje přístup na bázi programů: cílem programu Blueprint je zjistit, jak lze adaptovat mezinárodní výzkum účinné protidrogové prevence na anglický systém školství. Program je založen na důkazech, které svědčí o tom, že kombinování školní protidrogové výchovy s účastí rodičů, kampaněmi v hromadných sdělovacích prostředcích, místními zdravotním iniciativami a partnerskou spoluprácí v rámci komunit je efektivnější než školní intervence samy o sobě. Na tento program bylo za pět let věnováno šest milionů liber (8,5 milionů eur) (32).
Grækenland er et særligt godt eksempel på et land, hvor man med hensyn til forebyggelsesindsatsen har bevæget sig væk fra traditionelle informationsbaserede og individualistiske (rådgivning) tilgange og i stedet har gennemført en egentlig folkesundhedsstrategi, som kan gøre dækningen størst mulig gennem programbaserede tilgange. Antallet af skolebaserede forebyggelsesprogrammer i Grækenland blev mere end fordoblet mellem 2000 og 2003, og antallet af familiebaserede blev tredoblet i samme periode. Malta og Det Forenede Kongerige har også lagt større vægt på programbaserede tilgange i deres forebyggelsespolitikker: Blueprint-programmet har til formål at fastslå, hvordan den internationale forskning i effektiv narkotikaforebyggelse kan tilpasses det britiske skolesystem, og tager udgangspunkt i, at det er mere effektivt at kombinere skolebaseret oplysning om narkotika med forældreinddragelse, mediekampagner, lokale sundhedsinitiativer og partnerskaber mellem lokalsamfund end blot at gennemføre en indsats på skolerne. Der er bevilget seks mio. GBP (8,5 mio. EUR) til dette program over en periode på fem år (32).
Kreeka on eriti hea näide sellest, kuidas asendada traditsiooniline teabele rajatud ja individuaalne (nõustamisel põhinev) lähenemine tegeliku rahvatervise strateegiaga, mille puhul saavutatakse programmipõhise lähenemise kaudu maksimaalne kaetus. Aastatel 2000–2003 kasvas koolides läbiviidavate ennetusprogrammide arv Kreekas rohkem kui kahekordseks ning perekonnapõhiste programmide arv kasvas sama ajavahemiku jooksul kolmekordseks. Malta ja Ühendkuningriik suurendasid samuti programmipõhise lähenemise osa oma ennetuspoliitikas: programmi Blueprint raames püütakse välja selgitada, kuidas rakendada Inglise koolisüsteemis tõhusa narkoennetustöö rahvusvahelisi uuringuid, ja see on rajatud tõdemusele, et koolides antava narkootikumidealase hariduse ühendamine lapsevanemate kaasamise, meediakampaaniate, kohalike tervishoiualgatuste ja kogukondliku partnerlusega on palju tõhusam kui üksnes ennetav sekkumine koolides. Viie aasta jooksul on sellele programmile eraldatud kuus miljonit naela (8,5 miljonit eurot) (32).
Kreikka tarjoaa erityisen hyvän esimerkin ehkäisypolitiikkojen siirtämisestä perinteisistä tietopohjaisista ja yksilöllisistä (neuvonta) lähestymistavoista kohti todellista kansanterveysstrategiaa, jolla voidaan maksimoida kattavuus ohjelmapohjaisten lähestymistapojen kautta. Kouluissa toteutettavien ehkäisevän huumetyön ohjelmien määrä on yli kaksinkertaistunut Kreikassa vuosina 2000–2003, ja perhelähtöisten ohjelmien määrä on kolminkertaistunut samana ajanjaksona. Myös Malta ja Yhdistynyt kuningaskunta ovat kasvattaneet ohjelmapohjaisten lähestymistapojen roolia ehkäisypolitiikoissaan: Blueprint Programme -ohjelmassa pyritään selvittämään, miten tehokasta huumeidenkäytön ehkäisyä koskevaa kansainvälistä tutkimusta voitaisiin hyödyntää englantilaisessa koulujärjestelmässä, ja se pohjautuu näyttöön siitä, että kouluissa tarjottavan huumevalistuksen yhdistäminen vanhempien osallistamiseen, tiedotusvälineiden kampanjoihin, paikallisiin terveydenhoitoaloitteisiin ja yhteisön kumppanuuksiin on tehokkaampaa kuin toimien toteuttaminen yksinomaan koulujen tasolla. Ohjelmaan on myönnetty kuusi miljoonaa puntaa (8,5 miljoonaa euroa) viideksi vuodeksi (32).
Görögország különösen jó példával szolgál a prevenciós politikák terén a hagyományos, tájékoztatáson alapuló és individualisztikus (tanácsadó) módszertől való elmozdulásra egy valódi közegészségügyi stratégia végrehajtása felé, amely program alapú megoldások révén maximálisra tudja növelni hatókörét. Görögországban az iskolai megelőzési programok száma 2000 és 2003 között több mint kétszeresére nőtt, a családi alapú programok pedig ugyanebben az időszakban megháromszorozódtak. Málta és az Egyesült Királyság szintén növelte a program alapú megoldások szerepét a prevenciós politikában: a kidolgozott modellprogrammal (Blueprint Programme) azt próbálja meghatározni, hogy a hatékony drogmegelőzésre irányuló nemzetközi kutatás hogyan ültethető át az angol iskolarendszerbe; alapjául pedig az a bizonyított tény szolgál, hogy a kábítószerekre vonatkozó iskolai oktatás szülői részvétellel, médiakampányokkal, helyi egészségügyi kezdeményezésekkel és közösségi partnerségekkel kombinálva hatékonyabb, mint az iskolai beavatkozások egyedül. Erre a programra a következő öt évre hatmillió fontot (8,5 millió €) irányoztak elő(32).
Hellas gir et meget godt eksempel på hvordan det forebyggende arbeidet kan bevege seg bort fra tradisjonelle opplysningsbaserte og individualistiske (rådgivende) tilnærmingsmåter til en reell folkehelsestrategi hvis dekning maksimeres gjennom programbaserte metoder. Antallet skolebaserte forebyggende programmer i Hellas ble mer enn doblet fra 2000 til 2003 og antallet familiebaserte programmer tredoblet i samme periode. Malta og Storbritannia har også satset mer på programbaserte tilnærminger i det forebyggende arbeidet. For eksempel søker “Blueprint Programme” å fastslå hvordan internasjonal forskning om effektiv narkotikaforebygging kan tilpasses innenfor det engelske skolesystemet. Det tar utgangspunkt i dokumentasjon som fastslår at kombinasjonen av skolebasert opplæring om narkotika med foreldreengasjement, mediekampanjer, initiativer fra lokale helsemyndigheter og partnerskap i nærmiljøet er mer effektiv enn skoleintervensjoner alene. Seks millioner pund (8,5 mill. euro) er avsatt til dette programmet over fem år (32).
Grecja jest szczególnie dobrym przykładem przejścia z tradycyjnej polityki zapobiegawczej, opartej na informacji i indywidualnym (doradczym) podejściu, na prawdziwą strategię zdrowia publicznego, która może zmaksymalizować zasięg oddziaływania poprzez podejścia programowe. Liczba szkolnych programów zapobiegawczych w Grecji wzrosła ponad dwukrotnie w latach 2000–2003, w tym też okresie programów opartych na rodzinie przybyło trzykrotnie. Malta i Wielka Brytania również zwiększyły w swojej polityce zapobiegawczej rolę nastawienia programowego: Program Blueprint pragnie ustalić, jak można wprowadzić międzynarodowe badania nad efektywnym zapobieganiem narkotykom do angielskiego systemu szkolnictwa. Program ten oparty jest na dowodach sugerujących, że połączenie szkolnej edukacji w dziedzinie narkotyków z zaangażowaniem rodziców, kampaniami medialnymi, lokalnymi inicjatywami zdrowotnymi i partnerstwem wśród społeczności jest bardziej efektywne niż same interwencje szkolne. W ciągu pięciu lat na program ten przeznaczono sześć milionów funtów (8,5 miliona euro) (32).
Grčija je izredno dober primer ločitve politik preprečevanja zlorab drog od tradicionalnih informacijskih in posameznih (svetovalnih) pristopov za izvajanje resnične javnozdravstvene strategije, ki lahko poveča pokritost s pristopi, temelječimi na programih. Število programov preprečevanja zlorab drog v vzgojno-izobraževalnih ustanovah v Grčiji se je v obdobju med letoma 2000 in 2003 več kot podvojilo, programi preprečevanja v družinskem okolju pa so se v istem obdobju potrojili. Tudi Malta in Združeno kraljestvo sta v svojih preventivnih politikah povečala vlogo pristopov preprečevanja, ki temelji na programih: program Blueprint želi določiti, kako se lahko mednarodne raziskave o učinkovitem preprečevanju zlorabe drog prilagodijo v angleškem šolskem sistemu, in temelji na dokazih, ki namigujejo, da je združevanje izobraževanja o drogah v vzgojno-izobraževalnih ustanovah z vključenostjo staršev, medijskih kampanj, lokalnih zdravstvenih pobud in partnerstev s skupnostjo učinkovitejše kot same intervencije v šolah. V petih letih je bilo za ta program namenjenih šest milijonov GBP (8,5 milijona EUR) (32).
Grekland är ett bra exempel på hur preventionspolicyn rör sig bort från traditionella informationsbaserade och individuella (rådgivnings)metoder och utvecklas mer till en folkhälsostrategi som genom det programbaserade tillvägagångssättet omfattar så många som möjligt. Antalet skolbaserade preventionsprogram i Grekland mer än fördubblades mellan 2000 och 2003, medan antalet familjebaserade program tredubblades under samma period. Malta och Storbritannien gav också programbaserade tillvägagångssätt en större roll i sina preventionsstrategier: Blueprint-programmet går ut på att fastställa hur internationell forskning om effektiv narkotikaprevention kan tillämpas inom det brittiska skolsystemet och baseras på bevis som tyder på att en kombination av narkotikaupplysning i skolor och föräldraengagemang, mediekampanjer, lokala hälsoinitiativ och samarbeten på lokal nivå är effektivare än enbart insatser i skolorna. Programmet har fått ett anslag på 6 miljoner pund (8,5 miljoner euro) för en femårsperiod(32).
  Date privind cererile d...  
Cocaina este consumată adesea în combinaţie cu un alt drog secundar, de multe ori canabis (40 %) sau cu alcool (37 %). Studiile locale privind consumatorii prin injectare sugerează că, în unele zone, combinarea heroinei şi a cocainei în aceeaşi injecţie câştigă popularitate (şi este numită uneori de consumatorii prin injectare „speedball”).
Cocaine is often used in combination with another subsidiary drug, often cannabis (40 %) or alcohol (37 %). Local studies of drug injectors suggest that, in some areas, the combination of heroin and cocaine within an injection is becoming more popular (sometimes referred to by drug injectors as ‘speedballing’). If this is the case, it is not evident in the overall treatment demand data from most countries, in which only a small proportion of clients report the combined use of heroin and cocaine. However, this is not true for all countries; for example, in the Netherlands, an analysis of treatment demand data for cocaine users suggests that many cocaine clients are polydrug consumers and that the largest group is composed of those using both cocaine and heroin (Mol et al., 2002).
La cocaïne est fréquemment utilisée avec une autre drogue subsidiaire, souvent le cannabis (40 % des cas) ou l'alcool (37 %). Des études locales menées auprès d'usagers qui s'injectent la drogue montrent que, dans certaines régions, l'injection d'une combinaison d'héroïne et de cocaïne (parfois appelée «speedballing» ou «cocktail») devient de plus en plus populaire. Si tel est effectivement le cas, cette constatation ne ressort pas des données globales sur les demandes de traitement de la plupart des pays, où seule une petite partie des patients déclare combiner héroïne et cocaïne. Ce n'est toutefois pas vrai dans tous les pays. Aux Pays-Bas, par exemple, une analyse des données relatives aux demandes de traitement pour les cocaïnomanes suggère que de nombreux usagers de cocaïne sont des polytoxicomanes et que le groupe le plus important se compose de patients qui consomment à la fois de la cocaïne et de l'héroïne (Mol et al., 2002).
Kokain wird häufig in Kombination mit anderen Sekundärdrogen konsumiert, zumeist mit Cannabis (40 %) oder Alkohol (37 %). Lokale Studien unter injizierenden Drogenkonsumenten belegen, dass in einigen Gebieten die Kombination von Heroin und Kokain in einer Injektion (von den Drogenkonsumenten zuweilen als „Speedballing“ bezeichnet) zunehmend Verbreitung findet. Sollte dies zutreffen, kommt es in den Gesamtdaten zur Behandlungsnachfrage der meisten Länder nicht zum Ausdruck, in denen nur ein kleiner Teil der Patienten angibt, eine Kombination aus Heroin und Kokain zu konsumieren. Dies gilt jedoch nicht für alle Länder. In den Niederlanden wurde beispielsweise in einer Analyse der Behandlungsnachfragedaten von Kokainkonsumenten festgestellt, dass viele Kokainkonsumenten mehrere Drogen konsumieren und die meisten dieser polyvalenten Drogenkonsumenten sowohl Kokain als auch Heroin einnehmen (Mol et al., 2002).
») Si esto es así, no resulta evidente a partir de los datos totales de solicitudes de tratamiento facilitados por la mayoría de países, donde sólo un pequeño porcentaje de los pacientes declara consumir heroína y cocaína combinadas. No obstante, esto no es aplicable a todos los países; por ejemplo, en los Países Bajos, un análisis de los datos de las solicitudes de tratamiento realizadas por consumidores de cocaína indica que muchos de los pacientes de cocaína son politoxicómanos, y que quienes consumen cocaína y heroína conforman el grupo de mayor tamaño (Mol y cols., 2002).
). Se così fosse, ciò tuttavia non emergerebbe dai dati generali riferiti alle richieste di terapia provenienti dalla maggior parte dei paesi, dove solo una percentuale minore di pazienti ammette l’uso combinato di eroina e cocaina. Questo non si verifica ovunque: nei Paesi Bassi, per esempio, un’analisi dei dati riferiti alle richieste di terapia dei consumatori di cocaina evidenzia che molti pazienti cocainomani fanno uso di più sostanze stupefacenti e che il gruppo più corposo è costituito dai soggetti che usano la cocaina in associazione all’eroina (Mol e altri, 2002).
Η κοκαΐνη χρησιμοποιείται συχνά σε συνδυασμό με μια άλλη δευτερεύουσα ουσία, συχνά την κάνναβη (40 %) ή το αλκοόλ (37 %). Τοπικές έρευνες σε χρήστες ενέσιμων ναρκωτικών υποδηλώνουν ότι, σε ορισμένες περιοχές, ο συνδυασμός ηρωίνης και κοκαΐνης στην ίδια ένεση γίνεται ολοένα και πιο διαδεδομένος (ορισμένες φορές αναφέρεται από τους χρήστες ενέσιμων ναρκωτικών ως «speedballing»). Εάν ισχύει κάτι τέτοιο, αυτό δεν είναι εμφανές στα συνολικά στοιχεία σχετικά με την αίτηση για θεραπεία από τις περισσότερες χώρες, στα οποία ένα μικρό μόνον ποσοστό ατόμων που ζητούν θεραπεία αναφέρει συνδυασμένη χρήση ηρωίνης και κοκαΐνης. Ωστόσο, αυτό δεν ισχύει για όλες τις χώρες· για παράδειγμα, στις Κάτω Χώρες, η ανάλυση των στοιχείων σχετικά με την αίτηση για θεραπεία για τους χρήστες κοκαΐνης υποδηλώνει ότι πολλά άτομα που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη κάνουν πολλαπλή χρήση ναρκωτικών και ότι η μεγαλύτερη ομάδα απαρτίζεται από άτομα που κάνουν χρήση κοκαΐνης και ηρωίνης (Mol κ.ά., 2002).
Cocaïne wordt veelal in combinatie met een andere secundaire drug gebruikt, vaak met cannabis (40%) of alcohol (37%). Uit lokale onderzoeken naar drugsspuiters blijkt dat de combinatie van heroïne en cocaïne in één spuit in bepaalde gebieden aan populariteit wint (door de drugsspuiters zelf soms “speedballing” genoemd). Dit wordt in de meeste landen overigens niet bevestigd door de algemene gegevens over de behandelvraag omdat slechts een klein percentage van de cliënten aangeeft heroïne in combinatie met cocaïne te gebruiken. Dit geldt echter niet voor alle landen. Uit een analyse van de gegevens over de vraag naar behandeling onder cocaïnegebruikers in Nederland blijkt bijvoorbeeld dat veel cocaïnecliënten polydrugsgebruikers zijn en dat de grootste groep zowel cocaïne als heroïne gebruikt. (Mol et al., 2002).
Kokain se často užívá v kombinaci s jinou vedlejší drogou, mnohdy konopím (40 %) nebo alkoholem (37 %). Místní studie osob užívajících drogu nitrožilně naznačují, že v některých oblastech se kombinace heroinu a kokainu v jedné injekci stává stále populárnější (tyto osoby o tomto často hovoří jako o „speedballingu“). Pokud tomu tak je, není tato skutečnost zřejmá z celkových údajů o žádostech o léčbu z většiny zemí, ve kterých pouze malá část klientů uvádí kombinované užívání heroinu a kokainu. To však neplatí pro všechny země, např. v Nizozemsku rozbor údajů o žádostech o léčbu pro uživatele kokainu naznačuje, že mnozí klienti žádající o léčbu v souvislosti s konopím jsou konzumenti více druhů drog a že největší skupina se skládá z osob užívajících jak kokain, tak heroin (Mol a kol., 2002).
Kokain bruges ofte sammen med et andet stof, ofte cannabis (40 %) eller alkohol (37 %). Lokale undersøgelser af intravenøse stofbrugere viser, at blandingen af heroin og kokain i samme sprøjte er ved at blive mere populær i nogle områder (af intravenøse stofbrugere undertiden kaldet en 'speedball'). Hvis dette er tilfældet, fremgår det ikke klart af dataene om den generelle behandlingsefterspørgsel fra de fleste lande, hvor kun en lille andel af klienterne angiver kombineret brug af heroin og kokain. Dette gælder imidlertid ikke for alle lande; f.eks. i Nederlandene viser en analyse af data om behandlingsefterspørgsel blandt kokainbrugere, at mange kokainklienter er blandingsbrugere, og at den største gruppe består af personer, der bruger både kokain og heroin (Mol m.fl., 2002).
Kokaiinia käytetään usein yhdessä toissijaisen päihteen, yleensä kannabiksen (40 %) tai alkoholin (37 %), kanssa. Suonensisäisten huumeiden käyttäjistä tehdyt paikalliset tutkimukset viittaavat siihen, että heroiinin ja kokaiinin yhdistelmä ruiskeena (jota käyttäjät kutsuvat toisinaan "speedballiksi") on joillakin alueilla kasvattamassa suosiotaan. Jos tämä pitää paikkansa, se ei näy tiedoista, joita useimmat maat ovat toimittaneet yleisestä hoidontarpeesta ja joiden mukaan vain pieni osa asiakkaista ilmoittaa käyttävänsä heroiinia ja kokaiinia yhdessä. Tämä ei kuitenkaan koske kaikkia maita, esimerkiksi Alankomaiden tiedot kokaiinin käyttäjien hoidontarpeesta viittaavat siihen, että monet kokaiiniasiakkaat ovat huumeiden sekakäyttäjiä ja että heistä suurimman ryhmän muodostavat ne, jotka käyttävät sekä kokaiinia että heroiinia (Mol et al., 2002).
A kokaint gyakran más kiegészítő kábítószerrel, sokszor kannabisszal (40%) vagy alkohollal (37%) kombináltan használják. A kábítószert injektálók között végzett helyi vizsgálat azt mutatta, hogy egyes területeken kezd népszerűvé válni a heroin és kokain egy injekcióban beadott kombinációja (ezt a kábítószert injektálók olykor a „speedballing” néven említik). Ha ez így is van, a legtöbb ország átfogó gyógykezelési igényekről jelentett adataiból ez nem tűnik ki, ezek szerint ugyanis csak a páciensek kis része számolt be a kokain és a heroin kombinált használatáról. Ez azonban nem mondható el mindegyik országról; így például Hollandiában a kokainhasználókra vonatkozó gyógykezelési igények adatainak elemzése arra utal, hogy sok kokainfogyasztó valójában polidrogfogyasztó, és hogy a legnagyobb csoport a kokaint és heroint egyaránt használókból áll (Mol és mások, 2002).
Kokain brukes ofte i kombinasjon med et annet rusmiddel, ofte cannabis (40 %) eller alkohol (37 %). Lokale studier blant sprøytebrukere viser at det i enkelte områder er blitt populært å kombinere heroin og kokain i sprøytene (sprøytebrukerne kaller det gjerne selv ”speedballing”). Hvis så er tilfelle, er ikke dette noe som vises igjen i de samlede dataene over behandlingsbehov i de fleste land, hvor bare en liten andel av klientene oppgir kombinasjonsbruk av heroin og kokain. Dette gjelder imidlertid ikke alle land, for i Nederland tyder en analyse av dataene for kokainbrukeres behandlingsbehov på at mange kokainklienter er blandingsbrukere, og at den største gruppen består av folk som bruker både kokain og heroin (Mol et al., 2002).
Kokaina częsta zażywana jest w połączeniu z innym narkotykiem drugorzędnym, często są nim pochodne konopi indyjskich (40%) lub alkohol (37%). Lokalne badania nad osobami wstrzykującymi narkotyk sugerują, że na niektórych obszarach coraz bardziej popularne staje się połączenie heroiny i kokainy w ramach jednej iniekcji (sami zażywający określają to czasami jako „speedballing”). Jeżeli jest tak faktycznie, nie jest to widoczne w danych o całościowym zapotrzebowaniu na leczenie pochodzących z większości państw. Dane wspominają jedynie o niewielkich liczbach pacjentów zażywających łącznie heroinę i kokainę. Nie jest tak jednak w przypadku wszystkich państw, przykładowo holenderska analiza danych o zapotrzebowaniu na leczenie z uzależnienia od kokainy wskazuje, że wielu pacjentów uzależnionych od kokainy to w rzeczywistości osoby stosujące kilka narkotyków, a ich największa grupa to ludzie zażywający zarówno kokainę, jak i heroinę (Mol et al., 2002).
Kokain se pogosto uporablja v kombinaciji z drugo pomožno drogo, pogosto konopljo (40 %) ali alkoholom (37 %). Lokalne študije o injicirajočih uživalcih drog kažejo, da na nekaterih območjih kombinacija heroina in kokaina v injekciji postaja vedno bolj priljubljena (včasih jo injicirajoči uživalci drog imenujejo "speedball"). To v skupnih podatkih o povpraševanjih po zdravljenju iz večine držav ni jasno, saj v teh državah samo majhen delež oseb poroča o kombiniranem uživanju heroina in kokaina. Vendar to ne velja za vse države; na Nizozemskem analiza podatkov o povpraševanju po zdravljenju zaradi uživanja kokaina na primer kaže, da veliko uživalcev kokaina uživa več drog hkrati ter da največjo skupino sestavljajo tisti, ki uživajo kokain in heroin (Mol et al., 2002).
Kokain används ofta i kombination med andra droger, till exempel cannabis (40 %) eller alkohol (37 %). Lokala undersökningar av injektionsmissbrukare tyder på att kombinationen heroin och kokain i injektioner på vissa håll håller på att öka i popularitet (en kombination som av injektionsmissbrukare ibland kallas ”speedballing”). Om så är fallet märks detta inte i uppgifterna om den totala behandlingsefterfrågan från de flesta länder, där bara en liten andel av klienterna säger sig använda en kombination av heroin och kokain. Detta gäller emellertid inte alla länder. I Nederländerna tyder en analys av uppgifterna om behandlingsefterfrågan bland kokainmissbrukare exempelvis på att många kokainklienter missbrukar flera droger och att den största gruppen består av personer som använder både kokain och heroin (Mol m.fl., 2002).
Kokaīnu bieži lieto kombinācijā ar citām narkotikām, bieži tās ir kaņepes (40 %) vai alkohols (37 %). Vietējie pētījumi par narkotiku injicēšanu norāda, ka dažās zonās populārāka kļūst heroīna un kokaīna apvienošana injekcijās (narkotiku lietotāji, kas narkotikas injicē, to bieži sauc par "ātrumbumbu"). Ja tas tā ir, tas nav saskatāms vispārējos datos par ārstēšanās pieprasījumu lielākajā daļā valstu, kurās tikai neliela daļa pacientu atzīst kombinētu heroīna un kokaīna lietošanu. Taču tas neattiecas uz visām valstīm, piemēram, Nīderlandē analīze par ārstēšanās pieprasījumu kokaīna lietotājiem norāda, ka daudzi kokaīna pacienti lieto vairākas narkotikas, un lielāko daļu veido lietotāji, kas lieto gan kokaīnu, gan heroīnu (Mol et al., 2002).
  Cuvà¢nt à®nainte  
Cantitatea şi calitatea datelor care sunt acum disponibile şi pot fi folosite în analiza din prezentul raport anual reflectă nu doar realizările tehnice ale grupurilor de lucru ştiinţifice care furnizează informaţii, ci şi angajamentul factorilor de decizie din întreaga Europă de a investi în procesul de colectare a datelor şi de a susţine acest proces.
The EMCDDA has been working with the Member States of the European Union for more than 10 years to develop a comprehensive picture of the European drug phenomenon. The quantity and quality of the data now available to inform the analysis in this year’s annual report reflect not only the technical achievements of the scientific working groups that provide the information, but also the commitment of policy-makers across Europe to invest in and support the data collection process. This is a concrete example of the benefits of working together at the European level. Member States differ not only in respect of the drug problems they face, but also in the ways in which they have responded to these challenges. Despite these differences, there has also now emerged what can regarded as a European perspective on the drugs issue. A strong consensus now exists on the need to base actions on a sound understanding of the situation, to share experiences on what works and to act together whenever it is possible to achieve common benefits. These aspirations can be found in the new EU strategy and action plan on drugs and also form the key themes of our reporting here.
L’OEDT déploie ses efforts en association avec les Etats membres depuis plus de 10 ans en vue d’établir une vue d’ensemble exhaustive du phénomène de la toxicomanie en Europe. La quantité et la qualité des données aujourd’hui disponibles pour alimenter les analyses présentées dans le rapport annuel témoignent de l’ampleur du travail technique accompli par les groupes de travail scientifiques qui fournissent les informations et illustrent la volonté des décideurs politiques européens d’investir dans le processus de collecte de données et de soutenir ce processus. Il s’agit d’un exemple concret des avantages offerts par la coopération au niveau européen. Les Etats membres connaissent des situations différentes en ce qui concerne les problèmes de toxicomanie auxquels ils sont confrontés, ils ont en outre adopté des approches différentes pour réagir à ces défis. En dépit des différences, nous avons assisté à l’émergence de ce que l’on pourrait considérer comme une approche européenne en matière de lutte contre les drogues. Un large consensus s’est formé prônant la nécessité de fonder les actions sur une compréhension lucide de la situation, de mettre en commun les expériences couronnées de succès et de tirer profit de toutes les opportunités d’agir de conserve de manière à engranger des résultats en commun. Ces aspirations sont exprimées dans la nouvelle stratégie antidrogue et dans le nouveau plan d’action antidrogue de l’UE, elles constituent les thèmes centraux de notre rapport.
In Zusammenarbeit mit den Mitgliedstaaten der Europäischen Union erstellt die EBDD seit mehr als 10 Jahren ein umfassendes Bild des europäischen Drogenphänomens. Quantität und Qualität der verfügbaren Daten, die der Analyse im Rahmen des vorliegenden Jahresberichts zugrunde liegen, sind nicht nur Ausdruck der fachlichen Leistung jener wissenschaftlichen Arbeitsgruppen, die diese Informationen bereitstellen, sondern auch des Engagements von politischen Entscheidungsträgern in ganz Europa, in das Datenerhebungsverfahren zu investieren und diesen Prozess zu unterstützen. Dies ist ein konkretes Beispiel für den Nutzen einer Zusammenarbeit auf europäischer Ebene. Unterschiede zwischen den Mitgliedstaaten ergeben sich nicht nur aus den Drogenproblemen, mit denen sie konfrontiert sind, sondern auch aus der Art und Weise, wie sie sich diesen Herausforderungen gestellt haben. Dessen ungeachtet kann man heute auch von einer europäischen Perspektive in der Behandlung der Drogenproblematik sprechen. Es herrscht weitgehend Einigkeit darin, dass Maßnahmen nur auf der Grundlage eines umfassenden Verständnisses der Situation, des Austauschs von Arbeitserfahrungen und – wenn irgend möglich – eines gemeinsamen Handelns getroffen werden dürfen, wenn ein Nutzeffekt für alle erzielt werden soll. Diese Bestrebungen wurden in die neue Strategie und den Aktionsplan der EU zur Drogenbekämpfung aufgenommen und haben auch als Schlüsselthemen in den vorliegenden Bericht Eingang gefunden.
El OEDT trabaja desde hace más de diez años con los Estados miembros de la Unión Europea en la elaboración de un panorama general del fenómeno de la droga en Europa. La cantidad y calidad de los datos que alimentan el análisis en el informe anual de este año reflejan no sólo los logros técnicos de los grupos de trabajo científicos, sino también el compromiso de los políticos de toda Europa en invertir en los procesos de recogida de datos y prestarles su apoyo. Es éste un ejemplo concreto de las ventajas de la colaboración a escala europea. Los Estados miembros difieren no sólo por el tipo de problemas a que se enfrentan, sino por el modo de resolverlos. Pese a tales diferencias, parece estar naciendo lo que podría considerarse como una perspectiva europea sobre la cuestión de las drogas. En la actualidad se ha alcanzado un importante consenso sobre la necesidad de actuar sólo sobre la base de una profunda comprensión de la situación, de compartir experiencias sobre lo que funciona y de trabajar en colaboración siempre que sea posible, para compartir los beneficios. Estas aspiraciones subyacen a la nueva estrategia y plan de acción contra la droga de la Unión Europea, y son los pilares que sustentan el presente informe.
Per oltre 10 anni, l’OEDT ha collaborato con gli Stati membri dell’Unione europea per sviluppare un quadro esaustivo del fenomeno della droga a livello europeo. La quantità e la qualità dei dati attualmente disponibili, che ispirano l’analisi della relazione annuale di quest’anno, rispecchiano non solo la prestazione tecnica dei gruppi di lavoro scientifici che forniscono le informazioni, ma anche l’impegno dei responsabili delle decisioni politiche in Europa per sostenere e investire nel processo di raccolta dei dati. Si tratta di un esempio concreto dei benefici apportati dal lavoro in comune a livello europeo. Gli Stati membri non differiscono solo per i problemi di droga cui devono far fronte, ma anche per i modi in cui hanno risposto a tali sfide. Malgrado tali differenze, attualmente è anche emersa quella che potremmo considerare la prospettiva europea sul problema delle droghe. Esiste un forte consenso sulla necessità di fondare le azioni su una solida comprensione della situazione, di condividere le esperienze di ciò che funziona e di agire assieme ogniqualvolta è possibile conseguire benefici comuni. Tali aspirazioni sono individuabili nella nuova strategia e nel piano d’azione sulle droghe dell’UE e costituiscono anche i temi principali della presente relazione.
O OEDT tem vindo a trabalhar há mais de 10 anos, em associação com os Estados‑Membros da União Europeia, no desenvolvimento de um panorama abrangente do fenómeno da droga na Europa. A quantidade e a qualidade dos dados agora disponíveis para a realização das análises do relatório anual deste ano reflectem não só os avanços técnicos alcançados pelos grupos de trabalho científicos que fornecem a informação, como também o desempenho dos decisores políticos em toda a Europa em investir e apoiar o processo de recolha de dados. Este é um exemplo concreto dos benefícios de a Europa trabalhar em conjunto. Os Estados‑Membros divergem entre si não apenas no que diz respeito ao tipo de problema com que se deparam em matéria de toxicodependência, mas também nas respostas adoptadas para enfrentar tais desafios. Ao mesmo tempo, e apesar destas diferenças, emergiu agora aquilo a que poderemos chamar de uma perspectiva europeia face à questão da toxicodependência. É possível hoje observar um forte consenso quanto à necessidade de fundamentar a acção numa compreensão lúcida da situação, de partilhar as experiências dos resultados positivos e de agir em conjunto sempre que possível para obter benefícios comuns. Estas aspirações estão presentes na nova Estratégia da UE de luta contra a droga e no Plano de Acção da UE e constituem igualmente os temas-chave do presente relatório.
Το ΕΚΠΝΤ συνεργάζεται με τα κράτη μέλη της Ευρωπαϊκής Ένωσης εδώ και περισσότερα από 10 χρόνια με στόχο τη δημιουργία ολοκληρωμένης εικόνας σχετικά με το φαινόμενο της τοξικομανίας στην Ευρώπη. Η ποσότητα και η ποιότητα των δεδομένων που είναι σήμερα διαθέσιμα με στόχο την τροφοδότηση των αναλύσεων που παρουσιάζονται στο πλαίσιο της φετινής ετήσιας έκθεσης αντικατοπτρίζουν τόσο τα τεχνικά επιτεύγματα των επιστημονικών ομάδων εργασίας που παρέχουν τις πληροφορίες όσο και τη δέσμευση των πολιτικών ιθυνόντων σε ολόκληρη την Ευρώπη, αφενός, να επενδύσουν στη διεργασία συλλογής δεδομένων και, αφετέρου, να την υποστηρίξουν. Πρόκειται για ένα συγκεκριμένο παράδειγμα των πλεονεκτημάτων που προκύπτουν από τη συνεργασία σε ευρωπαϊκό επίπεδο. Τα κράτη μέλη αντιμετωπίζουν διαφορετικά προβλήματα ναρκωτικών και έχουν υιοθετήσει διαφορετικές προσεγγίσεις για την αντιμετώπιση αυτών των προκλήσεων. Παρά τις διαφορές αυτές, παρακολουθούμε σήμερα την εμφάνιση μιας προοπτικής όσον αφορά το πρόβλημα των ναρκωτικών η οποία μπορεί να θεωρηθεί ευρωπαϊκή. Έχει εκδηλωθεί μεγάλη συναίνεση ως προς τις εξής ανάγκες: ανάληψη δράσεων με βάση τη βαθιά κατανόηση της κατάστασης, ανταλλαγή επιτυχημένων εμπειριών και συνεργασία, όποτε είναι εφικτό, για την επίτευξη κοινού οφέλους. Αυτές οι επιδιώξεις εκφράζονται στη νέα στρατηγική και το σχέδιο δράσης της ΕΕ για τα ναρκωτικά και αποτελούν τα βασικά θέματα της παρούσας έκθεσης.
Het EWDD werkt nu al ruim 10 jaar samen met de lidstaten van de Europese Unie om een gedetailleerd beeld te krijgen van het drugsverschijnsel in Europa. De kwantiteit en kwaliteit van de nu beschikbare gegevens voor de analyse in dit jaarverslag weerspiegelen niet alleen de technische prestaties van de wetenschappelijke werkgroepen die de informatie aanleveren, maar ook de motivatie van beleidsmakers in heel Europa om te investeren in het proces van gegevensverzameling en dit proces te blijven steunen. Dit vormt een concreet voorbeeld van de voordelen die samenwerking op Europees niveau biedt. De lidstaten verschillen niet alleen wat de drugsproblematiek betreft, maar zij reageren hierop ook ieder op hun eigen wijze. Desondanks kan er nu ook gesproken worden van een, wat beschouwd kan worden als Europese, kijk op de drugsproblematiek. Er bestaat brede overeenstemming over de noodzaak, acties te baseren op een goed inzicht in de situatie, ervaringen met goede methoden te delen en waar mogelijk samen te werken om daarvan ook samen profijt te hebben. Deze aspiraties zijn terug te vinden in de nieuwe EU-drugsstrategie en het actieplan inzake drugsbestrijding en vormen tevens de hoofdthema’s van ons verslag.
Již 10 let spolupracuje Evropské monitorovací centrum pro drogy a drogovou závislost s členskými státy Evropské unie na zmapování drogového fenoménu v Evropě. Kvantita a kvalita dostupných údajů, na jejichž základě byly vypracovány analýzy zahrnuté do letošní výroční zprávy, odráží nejenom technické úspěchy vědeckých pracovních skupin, které informace poskytují, ale i odhodlání evropských politických činitelů investovat do procesu shromažďování dat a podporovat jej. Dosažené výsledky jsou konkrétním příkladem přínosu spolupráce na evropské úrovni. Členské státy se liší nejenom drogovými problémy, kterým čelí, ale i způsobem, jakým na ně reagují. Navzdory těmto rozdílům však vzniká cosi, co lze považovat za evropský pohled na drogovou problematiku. V současnosti panuje široká shoda, co se týče nutnosti jednat na základě velmi dobrého pochopení situace, sdílet osvědčené postupy a, je-li to možné, společně podniknout kroky, které jsou přínosem pro všechny. Tyto cíle jsou součástí nové protidrogové strategie a akčního plánu EU a zároveň jsou klíčovými tématy této zprávy.
EMCDDA har nu i over 10 år samarbejdet med medlemsstaterne i Den Europæiske Union om at give et samlet billede af narkotikasituationen i Europa. Mængden og kvaliteten af oplysningerne, som nu er tilgængelige som baggrund for denne årsberetning, afspejler ikke kun de tekniske resultater, som de videnskabelige arbejdsgrupper, der formidler oplysningerne, er nået frem til, men også europæiske beslutningstageres ønske om at investere i og støtte dataindsamlingsprocessen. Dette er et konkret eksempel på fordelene ved at samarbejde på europæisk plan. Der er forskel på medlemsstaterne, ikke bare når det gælder de narkotikaproblemer, som de står overfor, men også med hensyn til den måde, de imødegår problemerne på. Men på trods af disse forskelle kan man nu se, at der er ved at opstå det, man kunne kalde et europæisk perspektiv på narkotikaproblemet. Der er nu udbredt enighed om, at det er nødvendigt, at de foranstaltninger, der træffes, baseres på et solidt kendskab til situationen, at der udveksles erfaringer om, hvilke midler, der er effektive, og at der handles i fællesskab, så snart det er muligt at opnå fælles fordele. Disse målsætninger er nedfældet i EU’s nye narkotikastrategi og -handlingsplan og udgør også de vigtigste temaer i denne årsberetning.
EMCDDA on teinud koostööd Euroopa Liidu liikmesriikidega enam kui kümme aastat, kujundades põhjaliku pildi uimastitest. Andmete hulk ja kvaliteet, mis on kättesaadavad, informeerides meid käesoleva aasta aruande analüüsist, kajastavad mitte üksnes andmetega varustavate teaduslike töörühmade tehnilisi saavutusi, vaid ka kogu Euroopa poliitika kujundajate pühendumust investeerida andmete kogumise protsessi ja toetada seda. See on konkreetne näide Euroopa tasandil tehtava koostöö kasust. Liikmesriigid erinevad mitte ainult nende ees seisvate narkootikumide probleemide poolest, vaid ka neile reageerimise osas. Hoolimata erinevustest on tekkinud ka uimastiprobleemi Euroopa väljavaade. Me suhtume kindla üksmeelega vajadusse lähtuda olukorra usaldusväärsest tundmisest, jagada kogemusi selle kohta, mis toimib, ja tegutseda igal võimalusel koos, saavutamaks ühiseid eesmärke. Neid püüdlusi võib leida Euroopa Liidu uuest narkootikumide strateegiast ja tegevusplaanist ning need on samuti meie siinse aruande põhiteemadeks.
Seurantakeskus on työskennellyt Euroopan unionin jäsenvaltioiden kanssa yli 10 vuoden ajan luodakseen kattavan kuvan Euroopan huumeilmiöstä. Nyt saatavilla olevien, tämän vuoden vuosiraportin sisältämässä analyysissa käytettyjen tietojen määrä ja laatu ovat osoituksena sekä tiedot toimittaneiden tieteellisten työryhmien teknisestä taidosta että Euroopan poliittisten päättäjien sitoutumisesta tiedonkeruuprosessiin. Tämä on konkreettinen esimerkki eduista, joita yhteistyö Euroopan tasolla tuo mukanaan. Jäsenvaltiot eroavat toisistaan niin huumeongelmiensa suhteen kuin siinäkin, miten ne ovat vastanneet näihin haasteisiin. Näistä eroista huolimatta on muotoutunut eurooppalainen näkökulma huumekysymyksiin. Nyt vallitsee vahva yksimielisyys siitä, että toimenpiteiden on perustuttava tilanteen hyvään ymmärtämiseen, että on jaettava kokemuksia siitä, mikä toimii, ja että on toimittava yhdessä aina kuin mahdollista, jotta saavutetaan yhteistä hyötyä. Nämä pyrkimykset sisältyvät EU:n uuteen huumeita koskevaan strategiaan ja toimintasuunnitelmaan ja ovat myös tämän raporttimme keskeisiä aiheita.
Az EMCDDA már több mint tíz éve dolgozik az Európai Unió tagállamaival az európai kábítószer-jelenség átfogó képének kialakításán. Az idei éves jelentésben található elemzés alapjául szolgáló, jelenleg rendelkezésre álló adatok mennyisége és minősége nem csupán az információt biztosító tudományos munkacsoportok technikai eredményeit tükrözik, hanem azt a tényt is, hogy Európa-szerte a szakpolitika-formálók elkötelezett támogatói az adatgyűjtési folyamatnak, és készek arra forrásokat biztosítani. Ez konkrét példája annak, hogy milyen haszonnal járhat az európai szintű együttműködés. A tagállamok nem csupán a helyi kábítószer-problémák tekintetében különböznek egymástól, hanem abban is, hogy milyen válaszokat adnak erre a kihívásra. A különbségek ellenére mára már kialakult egy Európa-szerte érvényesnek tekinthető, közös megközelítés is a kábítószer-kérdéssel kapcsolatban. Jelenleg teljes egyetértés uralkodik abban a tekintetben, hogy az intézkedéseket a helyzet elmélyült ismeretére kell alapozni, továbbá hogy szükség van a működő megoldásokról való ismeretek megosztására és - amikor csak lehetséges - az együttes fellépésre a közös eredmények érdekében. Ezek a törekvések a kábítószerrel kapcsolatos új, európai stratégia és cselekvési terv részét képezik, és egyben ezen jelentés kulcsfontosságú témáit is alkotják.
I samarbeid med medlemsstatene i Den europeiske union har EONN nå i over ti år arbeidet for å gi et samlet bilde av narkotikasituasjonen i Europa. Mengden og kvaliteten på dataene som nå er tilgjengelig som underlag for årets rapport, gjenspeiler ikke bare det tekniske nivået hos de gruppene av forskere som har produsert informasjonen, men også engasjementet hos beslutningstakere over hele Europa når det gjelder å investere i og støtte datainnsamlingen. Dette er et konkret eksempel på hva som kan oppnås ved å samarbeide på europeisk plan. Medlemsstatene er forskjellige, ikke bare når det gjelder hvilke narkotikaproblemer de har, men også når det gjelder den måten de har angrepet problemene på. Men til tross for ulikhetene kan vi nå se konturene av hva som kan betraktes som et europeisk perspektiv på narkotikaproblemet. Det er bred enighet om nødvendigheten av at alle tiltak som iverksettes, baseres på en grundig forståelse av situasjonen, av å utveksle erfaringer om hva som virker, og å handle sammen, så sant det er mulig, for å oppnå felles fordeler. Disse ambisjonene er nedfelt i EUs nye narkotikastrategi og ‑handlingsplan, og det er de samme ambisjonene som er nøkkeltemaene i vår rapport.
EMCDDA już od dziesięciu lat współpracuje z Państwami Członkowskimi w celu opracowania pełnego obrazu zjawiska narkotykowego w Europie. Ilość i jakość danych obecnie dostępnych do analizy w tegorocznym sprawozdaniu odzwierciedla nie tylko techniczne osiągnięcia naukowych grup roboczych dostarczających informacje, ale również zaangażowanie decydentów z całej Europy w proces inwestowania i wspierania gromadzenia danych. Stanowi to konkretny przykład korzyści płynących ze wzajemnej współpracy na szczeblu europejskim. Państwa Członkowskie różnią się nie tylko napotykanymi problemami narkotykowymi, ale również sposobami ich rozwiązywania. Pomimo tych różnic, wyłoniło się coś co można uznać za europejskie spojrzenie na problem narkotykowy. Obecnie panuje zgoda, że działania należy oprzeć na dobrym rozpoznaniu sytuacji, wymianie doświadczeń w zakresie skutecznych działań oraz wzajemnej współpracy, jeżeli istnieje możliwość osiągnięcia wspólnych korzyści. Aspiracje te znajdujące się w nowej strategii i planie działania UE w zakresie narkotyków stanowią również kluczowe tematy niniejszego sprawozdania.
Centrum EMCDDA spolupracuje už viac ako desať rokov s členskými krajinami Európskej únie na mapovaní drogového fenoménu v Európe. Kvantita a kvalita dostupných údajov, ktoré poskytujú analytický prehľad v tejto výročnej správe, odzrkadľuje nielen technické výsledky vedeckých pracovných skupín, ktoré údaje poskytujú, ale aj záväzok politikov v Európe investovať do procesu zhromažďovania údajov a podporovať ho. Je to konkrétny príklad prínosu spoločnej práce na európskej úrovni. Členské štáty nielenže čelia odlišným drogovým problémom, ale na ne aj rôznymi spôsobmi reagujú. Napriek týmto rozdielom však v súčasnosti vzniklo niečo, čo môžeme nazvať európsky pohľad na problémy súvisiace s drogami. V súčasnosti existuje konsenzus týkajúci sa potreby konať na základe dôkladného pochopenia situácie, zdieľať skúseností o tom, čo funguje a, ak je to možné, spoločne podniknúť kroky tak, aby to bolo pre všetkých prínosom. Tieto ambície sú súčasťou novej protidrogovej stratégie a akčného plánu EÚ a zároveň sú aj kľúčovými témami v tejto správe.
Center že več kot 10 let sodeluje z državami članicami Evropske unije, z namenom da bi razvil obsežen prikaz pojava drog v Evropi. Količina in kakovost podatkov, ki so bili na voljo za izvedbo analize v letošnjem letnem poročilu, ne prikazujeta le tehnični dosežek znanstvenih delovnih skupin, ki te informacije nudijo, temveč tudi zavezanost oblikovalcev politik po vsej Evropi k podpiranju postopka zbiranja podatkov ter k investiranju vanj. Vse to predstavlja konkreten primer koristnosti skupnega delovanja na evropski ravni. Države članice se ne razlikujejo le glede na probleme z drogo, s katerimi se srečujejo, temveč tudi glede načinov odzivanja na tovrstne izzive. Kljub tem razlikam je sedaj prišlo do pojava, ki ga lahko imenujemo Evropski vidik problema drog. Obstaja namreč močan konsenz glede potrebe po utemeljevanju dejavnosti na dobrem razumevanju stanja, glede delitve izkušenj o tem kaj deluje in kaj ne, ter glede skupnega delovanja, kadarkoli le-to prinaša skupne koristi. Tovrstna prizadevanja je možno najti v novi strategiji Evropske unije in v akcijskem načrtu o drogah, predstavljajo pa tudi ključne teme našega tokratnega poročanja.
ECNN har arbetat med Europeiska unionens medlemsstater i mer än 10 år för att utarbeta en uttömmande bild av narkotikafenomenet i Europa. De nu tillgängliga uppgifternas kvantitet och kvalitet som ligger till grund för analysen i årsrapporten återspeglar inte endast tekniska landvinningar som de vetenskapliga arbetsgrupperna som lämnar informationen gjort utan också de politiska beslutfattarnas åtagande att investera i och stödja processen för insamling av uppgifter. Detta är ett konkret exempel på fördelarna med att arbeta tillsammans på EU-nivå. Medlemsstaterna skiljer sig inte endast åt vad gäller de narkotikaproblem de står inför utan också på vilket sätt de angripit problemen. Trots dessa skillnader har det nu trätt fram något som kan ses som ett EU-perspektiv på narkotikafrågan. Ett stort samförstånd finns nu om behovet att basera åtgärder på en välgrundad förståelse av situationen, att dela erfarenheter om vad som fungerar och att agera tillsammans när så är möjligt för att åstadkomma gemensamma fördelar. Dessa ambitioner finns i EU:s nya narkotikastrategi och handlingsplan mot narkotika och utgör också huvudtemata i vår rapportering här.
EMCDDA ir sadarbojusies ar Eiropas Savienības dalībvalstīm vairāk nekā 10 gadus ar mērķi izstrādāt visaptverošu atspoguļojumu par Eiropas narkomānijas fenomenu. Tagad pieejamo analīzes datu apjoms un kvalitāte šī gada pārskatā ziņo ne tikai par informācijas sniedzēju zinātnes darba grupu tehnisko sasniegumu, bet arī par visas Eiropas politikas veidotāju uzņemšanos ieguldīt un atbalstīt datu vākšanas procesu. Šis ir konkrēts piemērs Eiropas līmeņa sadarbības ieguvumam. Dalībvalstis atšķiras ne tikai narkotiku lietošanas problēmu ziņā, bet arī ar to, kādā veidā tās atbild uz šiem izaicinājumiem. Par spīti šīm atšķirībām varētu teikt, ka tagad ir apzināta Eiropas perspektīva attiecībā uz narkotiku apkarošanas jautājumu. Tagad pastāv liela vienprātība par nepieciešamību vadīties darbībās pēc situācijas pareizu izpratni, apmainīties ar labas prakses pieredzi un strādāt kopā katrreiz, kad ir iespējams sasniegt kopēju ieguvumu. Šie centieni ir atrodami jaunajā ES narkomānijas apkarošanas stratēģijā un rīcības plānā, kā arī ir iespēja veidot pamattēmas no mūsu pašreizējā ziņojuma.
  Cuvà¢nt à®nainte  
Cantitatea şi calitatea datelor care sunt acum disponibile şi pot fi folosite în analiza din prezentul raport anual reflectă nu doar realizările tehnice ale grupurilor de lucru ştiinţifice care furnizează informaţii, ci şi angajamentul factorilor de decizie din întreaga Europă de a investi în procesul de colectare a datelor şi de a susţine acest proces.
The EMCDDA has been working with the Member States of the European Union for more than 10 years to develop a comprehensive picture of the European drug phenomenon. The quantity and quality of the data now available to inform the analysis in this year’s annual report reflect not only the technical achievements of the scientific working groups that provide the information, but also the commitment of policy-makers across Europe to invest in and support the data collection process. This is a concrete example of the benefits of working together at the European level. Member States differ not only in respect of the drug problems they face, but also in the ways in which they have responded to these challenges. Despite these differences, there has also now emerged what can regarded as a European perspective on the drugs issue. A strong consensus now exists on the need to base actions on a sound understanding of the situation, to share experiences on what works and to act together whenever it is possible to achieve common benefits. These aspirations can be found in the new EU strategy and action plan on drugs and also form the key themes of our reporting here.
L’OEDT déploie ses efforts en association avec les Etats membres depuis plus de 10 ans en vue d’établir une vue d’ensemble exhaustive du phénomène de la toxicomanie en Europe. La quantité et la qualité des données aujourd’hui disponibles pour alimenter les analyses présentées dans le rapport annuel témoignent de l’ampleur du travail technique accompli par les groupes de travail scientifiques qui fournissent les informations et illustrent la volonté des décideurs politiques européens d’investir dans le processus de collecte de données et de soutenir ce processus. Il s’agit d’un exemple concret des avantages offerts par la coopération au niveau européen. Les Etats membres connaissent des situations différentes en ce qui concerne les problèmes de toxicomanie auxquels ils sont confrontés, ils ont en outre adopté des approches différentes pour réagir à ces défis. En dépit des différences, nous avons assisté à l’émergence de ce que l’on pourrait considérer comme une approche européenne en matière de lutte contre les drogues. Un large consensus s’est formé prônant la nécessité de fonder les actions sur une compréhension lucide de la situation, de mettre en commun les expériences couronnées de succès et de tirer profit de toutes les opportunités d’agir de conserve de manière à engranger des résultats en commun. Ces aspirations sont exprimées dans la nouvelle stratégie antidrogue et dans le nouveau plan d’action antidrogue de l’UE, elles constituent les thèmes centraux de notre rapport.
In Zusammenarbeit mit den Mitgliedstaaten der Europäischen Union erstellt die EBDD seit mehr als 10 Jahren ein umfassendes Bild des europäischen Drogenphänomens. Quantität und Qualität der verfügbaren Daten, die der Analyse im Rahmen des vorliegenden Jahresberichts zugrunde liegen, sind nicht nur Ausdruck der fachlichen Leistung jener wissenschaftlichen Arbeitsgruppen, die diese Informationen bereitstellen, sondern auch des Engagements von politischen Entscheidungsträgern in ganz Europa, in das Datenerhebungsverfahren zu investieren und diesen Prozess zu unterstützen. Dies ist ein konkretes Beispiel für den Nutzen einer Zusammenarbeit auf europäischer Ebene. Unterschiede zwischen den Mitgliedstaaten ergeben sich nicht nur aus den Drogenproblemen, mit denen sie konfrontiert sind, sondern auch aus der Art und Weise, wie sie sich diesen Herausforderungen gestellt haben. Dessen ungeachtet kann man heute auch von einer europäischen Perspektive in der Behandlung der Drogenproblematik sprechen. Es herrscht weitgehend Einigkeit darin, dass Maßnahmen nur auf der Grundlage eines umfassenden Verständnisses der Situation, des Austauschs von Arbeitserfahrungen und – wenn irgend möglich – eines gemeinsamen Handelns getroffen werden dürfen, wenn ein Nutzeffekt für alle erzielt werden soll. Diese Bestrebungen wurden in die neue Strategie und den Aktionsplan der EU zur Drogenbekämpfung aufgenommen und haben auch als Schlüsselthemen in den vorliegenden Bericht Eingang gefunden.
El OEDT trabaja desde hace más de diez años con los Estados miembros de la Unión Europea en la elaboración de un panorama general del fenómeno de la droga en Europa. La cantidad y calidad de los datos que alimentan el análisis en el informe anual de este año reflejan no sólo los logros técnicos de los grupos de trabajo científicos, sino también el compromiso de los políticos de toda Europa en invertir en los procesos de recogida de datos y prestarles su apoyo. Es éste un ejemplo concreto de las ventajas de la colaboración a escala europea. Los Estados miembros difieren no sólo por el tipo de problemas a que se enfrentan, sino por el modo de resolverlos. Pese a tales diferencias, parece estar naciendo lo que podría considerarse como una perspectiva europea sobre la cuestión de las drogas. En la actualidad se ha alcanzado un importante consenso sobre la necesidad de actuar sólo sobre la base de una profunda comprensión de la situación, de compartir experiencias sobre lo que funciona y de trabajar en colaboración siempre que sea posible, para compartir los beneficios. Estas aspiraciones subyacen a la nueva estrategia y plan de acción contra la droga de la Unión Europea, y son los pilares que sustentan el presente informe.
Per oltre 10 anni, l’OEDT ha collaborato con gli Stati membri dell’Unione europea per sviluppare un quadro esaustivo del fenomeno della droga a livello europeo. La quantità e la qualità dei dati attualmente disponibili, che ispirano l’analisi della relazione annuale di quest’anno, rispecchiano non solo la prestazione tecnica dei gruppi di lavoro scientifici che forniscono le informazioni, ma anche l’impegno dei responsabili delle decisioni politiche in Europa per sostenere e investire nel processo di raccolta dei dati. Si tratta di un esempio concreto dei benefici apportati dal lavoro in comune a livello europeo. Gli Stati membri non differiscono solo per i problemi di droga cui devono far fronte, ma anche per i modi in cui hanno risposto a tali sfide. Malgrado tali differenze, attualmente è anche emersa quella che potremmo considerare la prospettiva europea sul problema delle droghe. Esiste un forte consenso sulla necessità di fondare le azioni su una solida comprensione della situazione, di condividere le esperienze di ciò che funziona e di agire assieme ogniqualvolta è possibile conseguire benefici comuni. Tali aspirazioni sono individuabili nella nuova strategia e nel piano d’azione sulle droghe dell’UE e costituiscono anche i temi principali della presente relazione.
O OEDT tem vindo a trabalhar há mais de 10 anos, em associação com os Estados‑Membros da União Europeia, no desenvolvimento de um panorama abrangente do fenómeno da droga na Europa. A quantidade e a qualidade dos dados agora disponíveis para a realização das análises do relatório anual deste ano reflectem não só os avanços técnicos alcançados pelos grupos de trabalho científicos que fornecem a informação, como também o desempenho dos decisores políticos em toda a Europa em investir e apoiar o processo de recolha de dados. Este é um exemplo concreto dos benefícios de a Europa trabalhar em conjunto. Os Estados‑Membros divergem entre si não apenas no que diz respeito ao tipo de problema com que se deparam em matéria de toxicodependência, mas também nas respostas adoptadas para enfrentar tais desafios. Ao mesmo tempo, e apesar destas diferenças, emergiu agora aquilo a que poderemos chamar de uma perspectiva europeia face à questão da toxicodependência. É possível hoje observar um forte consenso quanto à necessidade de fundamentar a acção numa compreensão lúcida da situação, de partilhar as experiências dos resultados positivos e de agir em conjunto sempre que possível para obter benefícios comuns. Estas aspirações estão presentes na nova Estratégia da UE de luta contra a droga e no Plano de Acção da UE e constituem igualmente os temas-chave do presente relatório.
Το ΕΚΠΝΤ συνεργάζεται με τα κράτη μέλη της Ευρωπαϊκής Ένωσης εδώ και περισσότερα από 10 χρόνια με στόχο τη δημιουργία ολοκληρωμένης εικόνας σχετικά με το φαινόμενο της τοξικομανίας στην Ευρώπη. Η ποσότητα και η ποιότητα των δεδομένων που είναι σήμερα διαθέσιμα με στόχο την τροφοδότηση των αναλύσεων που παρουσιάζονται στο πλαίσιο της φετινής ετήσιας έκθεσης αντικατοπτρίζουν τόσο τα τεχνικά επιτεύγματα των επιστημονικών ομάδων εργασίας που παρέχουν τις πληροφορίες όσο και τη δέσμευση των πολιτικών ιθυνόντων σε ολόκληρη την Ευρώπη, αφενός, να επενδύσουν στη διεργασία συλλογής δεδομένων και, αφετέρου, να την υποστηρίξουν. Πρόκειται για ένα συγκεκριμένο παράδειγμα των πλεονεκτημάτων που προκύπτουν από τη συνεργασία σε ευρωπαϊκό επίπεδο. Τα κράτη μέλη αντιμετωπίζουν διαφορετικά προβλήματα ναρκωτικών και έχουν υιοθετήσει διαφορετικές προσεγγίσεις για την αντιμετώπιση αυτών των προκλήσεων. Παρά τις διαφορές αυτές, παρακολουθούμε σήμερα την εμφάνιση μιας προοπτικής όσον αφορά το πρόβλημα των ναρκωτικών η οποία μπορεί να θεωρηθεί ευρωπαϊκή. Έχει εκδηλωθεί μεγάλη συναίνεση ως προς τις εξής ανάγκες: ανάληψη δράσεων με βάση τη βαθιά κατανόηση της κατάστασης, ανταλλαγή επιτυχημένων εμπειριών και συνεργασία, όποτε είναι εφικτό, για την επίτευξη κοινού οφέλους. Αυτές οι επιδιώξεις εκφράζονται στη νέα στρατηγική και το σχέδιο δράσης της ΕΕ για τα ναρκωτικά και αποτελούν τα βασικά θέματα της παρούσας έκθεσης.
Het EWDD werkt nu al ruim 10 jaar samen met de lidstaten van de Europese Unie om een gedetailleerd beeld te krijgen van het drugsverschijnsel in Europa. De kwantiteit en kwaliteit van de nu beschikbare gegevens voor de analyse in dit jaarverslag weerspiegelen niet alleen de technische prestaties van de wetenschappelijke werkgroepen die de informatie aanleveren, maar ook de motivatie van beleidsmakers in heel Europa om te investeren in het proces van gegevensverzameling en dit proces te blijven steunen. Dit vormt een concreet voorbeeld van de voordelen die samenwerking op Europees niveau biedt. De lidstaten verschillen niet alleen wat de drugsproblematiek betreft, maar zij reageren hierop ook ieder op hun eigen wijze. Desondanks kan er nu ook gesproken worden van een, wat beschouwd kan worden als Europese, kijk op de drugsproblematiek. Er bestaat brede overeenstemming over de noodzaak, acties te baseren op een goed inzicht in de situatie, ervaringen met goede methoden te delen en waar mogelijk samen te werken om daarvan ook samen profijt te hebben. Deze aspiraties zijn terug te vinden in de nieuwe EU-drugsstrategie en het actieplan inzake drugsbestrijding en vormen tevens de hoofdthema’s van ons verslag.
Již 10 let spolupracuje Evropské monitorovací centrum pro drogy a drogovou závislost s členskými státy Evropské unie na zmapování drogového fenoménu v Evropě. Kvantita a kvalita dostupných údajů, na jejichž základě byly vypracovány analýzy zahrnuté do letošní výroční zprávy, odráží nejenom technické úspěchy vědeckých pracovních skupin, které informace poskytují, ale i odhodlání evropských politických činitelů investovat do procesu shromažďování dat a podporovat jej. Dosažené výsledky jsou konkrétním příkladem přínosu spolupráce na evropské úrovni. Členské státy se liší nejenom drogovými problémy, kterým čelí, ale i způsobem, jakým na ně reagují. Navzdory těmto rozdílům však vzniká cosi, co lze považovat za evropský pohled na drogovou problematiku. V současnosti panuje široká shoda, co se týče nutnosti jednat na základě velmi dobrého pochopení situace, sdílet osvědčené postupy a, je-li to možné, společně podniknout kroky, které jsou přínosem pro všechny. Tyto cíle jsou součástí nové protidrogové strategie a akčního plánu EU a zároveň jsou klíčovými tématy této zprávy.
EMCDDA har nu i over 10 år samarbejdet med medlemsstaterne i Den Europæiske Union om at give et samlet billede af narkotikasituationen i Europa. Mængden og kvaliteten af oplysningerne, som nu er tilgængelige som baggrund for denne årsberetning, afspejler ikke kun de tekniske resultater, som de videnskabelige arbejdsgrupper, der formidler oplysningerne, er nået frem til, men også europæiske beslutningstageres ønske om at investere i og støtte dataindsamlingsprocessen. Dette er et konkret eksempel på fordelene ved at samarbejde på europæisk plan. Der er forskel på medlemsstaterne, ikke bare når det gælder de narkotikaproblemer, som de står overfor, men også med hensyn til den måde, de imødegår problemerne på. Men på trods af disse forskelle kan man nu se, at der er ved at opstå det, man kunne kalde et europæisk perspektiv på narkotikaproblemet. Der er nu udbredt enighed om, at det er nødvendigt, at de foranstaltninger, der træffes, baseres på et solidt kendskab til situationen, at der udveksles erfaringer om, hvilke midler, der er effektive, og at der handles i fællesskab, så snart det er muligt at opnå fælles fordele. Disse målsætninger er nedfældet i EU’s nye narkotikastrategi og -handlingsplan og udgør også de vigtigste temaer i denne årsberetning.
EMCDDA on teinud koostööd Euroopa Liidu liikmesriikidega enam kui kümme aastat, kujundades põhjaliku pildi uimastitest. Andmete hulk ja kvaliteet, mis on kättesaadavad, informeerides meid käesoleva aasta aruande analüüsist, kajastavad mitte üksnes andmetega varustavate teaduslike töörühmade tehnilisi saavutusi, vaid ka kogu Euroopa poliitika kujundajate pühendumust investeerida andmete kogumise protsessi ja toetada seda. See on konkreetne näide Euroopa tasandil tehtava koostöö kasust. Liikmesriigid erinevad mitte ainult nende ees seisvate narkootikumide probleemide poolest, vaid ka neile reageerimise osas. Hoolimata erinevustest on tekkinud ka uimastiprobleemi Euroopa väljavaade. Me suhtume kindla üksmeelega vajadusse lähtuda olukorra usaldusväärsest tundmisest, jagada kogemusi selle kohta, mis toimib, ja tegutseda igal võimalusel koos, saavutamaks ühiseid eesmärke. Neid püüdlusi võib leida Euroopa Liidu uuest narkootikumide strateegiast ja tegevusplaanist ning need on samuti meie siinse aruande põhiteemadeks.
Seurantakeskus on työskennellyt Euroopan unionin jäsenvaltioiden kanssa yli 10 vuoden ajan luodakseen kattavan kuvan Euroopan huumeilmiöstä. Nyt saatavilla olevien, tämän vuoden vuosiraportin sisältämässä analyysissa käytettyjen tietojen määrä ja laatu ovat osoituksena sekä tiedot toimittaneiden tieteellisten työryhmien teknisestä taidosta että Euroopan poliittisten päättäjien sitoutumisesta tiedonkeruuprosessiin. Tämä on konkreettinen esimerkki eduista, joita yhteistyö Euroopan tasolla tuo mukanaan. Jäsenvaltiot eroavat toisistaan niin huumeongelmiensa suhteen kuin siinäkin, miten ne ovat vastanneet näihin haasteisiin. Näistä eroista huolimatta on muotoutunut eurooppalainen näkökulma huumekysymyksiin. Nyt vallitsee vahva yksimielisyys siitä, että toimenpiteiden on perustuttava tilanteen hyvään ymmärtämiseen, että on jaettava kokemuksia siitä, mikä toimii, ja että on toimittava yhdessä aina kuin mahdollista, jotta saavutetaan yhteistä hyötyä. Nämä pyrkimykset sisältyvät EU:n uuteen huumeita koskevaan strategiaan ja toimintasuunnitelmaan ja ovat myös tämän raporttimme keskeisiä aiheita.
Az EMCDDA már több mint tíz éve dolgozik az Európai Unió tagállamaival az európai kábítószer-jelenség átfogó képének kialakításán. Az idei éves jelentésben található elemzés alapjául szolgáló, jelenleg rendelkezésre álló adatok mennyisége és minősége nem csupán az információt biztosító tudományos munkacsoportok technikai eredményeit tükrözik, hanem azt a tényt is, hogy Európa-szerte a szakpolitika-formálók elkötelezett támogatói az adatgyűjtési folyamatnak, és készek arra forrásokat biztosítani. Ez konkrét példája annak, hogy milyen haszonnal járhat az európai szintű együttműködés. A tagállamok nem csupán a helyi kábítószer-problémák tekintetében különböznek egymástól, hanem abban is, hogy milyen válaszokat adnak erre a kihívásra. A különbségek ellenére mára már kialakult egy Európa-szerte érvényesnek tekinthető, közös megközelítés is a kábítószer-kérdéssel kapcsolatban. Jelenleg teljes egyetértés uralkodik abban a tekintetben, hogy az intézkedéseket a helyzet elmélyült ismeretére kell alapozni, továbbá hogy szükség van a működő megoldásokról való ismeretek megosztására és - amikor csak lehetséges - az együttes fellépésre a közös eredmények érdekében. Ezek a törekvések a kábítószerrel kapcsolatos új, európai stratégia és cselekvési terv részét képezik, és egyben ezen jelentés kulcsfontosságú témáit is alkotják.
I samarbeid med medlemsstatene i Den europeiske union har EONN nå i over ti år arbeidet for å gi et samlet bilde av narkotikasituasjonen i Europa. Mengden og kvaliteten på dataene som nå er tilgjengelig som underlag for årets rapport, gjenspeiler ikke bare det tekniske nivået hos de gruppene av forskere som har produsert informasjonen, men også engasjementet hos beslutningstakere over hele Europa når det gjelder å investere i og støtte datainnsamlingen. Dette er et konkret eksempel på hva som kan oppnås ved å samarbeide på europeisk plan. Medlemsstatene er forskjellige, ikke bare når det gjelder hvilke narkotikaproblemer de har, men også når det gjelder den måten de har angrepet problemene på. Men til tross for ulikhetene kan vi nå se konturene av hva som kan betraktes som et europeisk perspektiv på narkotikaproblemet. Det er bred enighet om nødvendigheten av at alle tiltak som iverksettes, baseres på en grundig forståelse av situasjonen, av å utveksle erfaringer om hva som virker, og å handle sammen, så sant det er mulig, for å oppnå felles fordeler. Disse ambisjonene er nedfelt i EUs nye narkotikastrategi og ‑handlingsplan, og det er de samme ambisjonene som er nøkkeltemaene i vår rapport.
EMCDDA już od dziesięciu lat współpracuje z Państwami Członkowskimi w celu opracowania pełnego obrazu zjawiska narkotykowego w Europie. Ilość i jakość danych obecnie dostępnych do analizy w tegorocznym sprawozdaniu odzwierciedla nie tylko techniczne osiągnięcia naukowych grup roboczych dostarczających informacje, ale również zaangażowanie decydentów z całej Europy w proces inwestowania i wspierania gromadzenia danych. Stanowi to konkretny przykład korzyści płynących ze wzajemnej współpracy na szczeblu europejskim. Państwa Członkowskie różnią się nie tylko napotykanymi problemami narkotykowymi, ale również sposobami ich rozwiązywania. Pomimo tych różnic, wyłoniło się coś co można uznać za europejskie spojrzenie na problem narkotykowy. Obecnie panuje zgoda, że działania należy oprzeć na dobrym rozpoznaniu sytuacji, wymianie doświadczeń w zakresie skutecznych działań oraz wzajemnej współpracy, jeżeli istnieje możliwość osiągnięcia wspólnych korzyści. Aspiracje te znajdujące się w nowej strategii i planie działania UE w zakresie narkotyków stanowią również kluczowe tematy niniejszego sprawozdania.
Centrum EMCDDA spolupracuje už viac ako desať rokov s členskými krajinami Európskej únie na mapovaní drogového fenoménu v Európe. Kvantita a kvalita dostupných údajov, ktoré poskytujú analytický prehľad v tejto výročnej správe, odzrkadľuje nielen technické výsledky vedeckých pracovných skupín, ktoré údaje poskytujú, ale aj záväzok politikov v Európe investovať do procesu zhromažďovania údajov a podporovať ho. Je to konkrétny príklad prínosu spoločnej práce na európskej úrovni. Členské štáty nielenže čelia odlišným drogovým problémom, ale na ne aj rôznymi spôsobmi reagujú. Napriek týmto rozdielom však v súčasnosti vzniklo niečo, čo môžeme nazvať európsky pohľad na problémy súvisiace s drogami. V súčasnosti existuje konsenzus týkajúci sa potreby konať na základe dôkladného pochopenia situácie, zdieľať skúseností o tom, čo funguje a, ak je to možné, spoločne podniknúť kroky tak, aby to bolo pre všetkých prínosom. Tieto ambície sú súčasťou novej protidrogovej stratégie a akčného plánu EÚ a zároveň sú aj kľúčovými témami v tejto správe.
Center že več kot 10 let sodeluje z državami članicami Evropske unije, z namenom da bi razvil obsežen prikaz pojava drog v Evropi. Količina in kakovost podatkov, ki so bili na voljo za izvedbo analize v letošnjem letnem poročilu, ne prikazujeta le tehnični dosežek znanstvenih delovnih skupin, ki te informacije nudijo, temveč tudi zavezanost oblikovalcev politik po vsej Evropi k podpiranju postopka zbiranja podatkov ter k investiranju vanj. Vse to predstavlja konkreten primer koristnosti skupnega delovanja na evropski ravni. Države članice se ne razlikujejo le glede na probleme z drogo, s katerimi se srečujejo, temveč tudi glede načinov odzivanja na tovrstne izzive. Kljub tem razlikam je sedaj prišlo do pojava, ki ga lahko imenujemo Evropski vidik problema drog. Obstaja namreč močan konsenz glede potrebe po utemeljevanju dejavnosti na dobrem razumevanju stanja, glede delitve izkušenj o tem kaj deluje in kaj ne, ter glede skupnega delovanja, kadarkoli le-to prinaša skupne koristi. Tovrstna prizadevanja je možno najti v novi strategiji Evropske unije in v akcijskem načrtu o drogah, predstavljajo pa tudi ključne teme našega tokratnega poročanja.
ECNN har arbetat med Europeiska unionens medlemsstater i mer än 10 år för att utarbeta en uttömmande bild av narkotikafenomenet i Europa. De nu tillgängliga uppgifternas kvantitet och kvalitet som ligger till grund för analysen i årsrapporten återspeglar inte endast tekniska landvinningar som de vetenskapliga arbetsgrupperna som lämnar informationen gjort utan också de politiska beslutfattarnas åtagande att investera i och stödja processen för insamling av uppgifter. Detta är ett konkret exempel på fördelarna med att arbeta tillsammans på EU-nivå. Medlemsstaterna skiljer sig inte endast åt vad gäller de narkotikaproblem de står inför utan också på vilket sätt de angripit problemen. Trots dessa skillnader har det nu trätt fram något som kan ses som ett EU-perspektiv på narkotikafrågan. Ett stort samförstånd finns nu om behovet att basera åtgärder på en välgrundad förståelse av situationen, att dela erfarenheter om vad som fungerar och att agera tillsammans när så är möjligt för att åstadkomma gemensamma fördelar. Dessa ambitioner finns i EU:s nya narkotikastrategi och handlingsplan mot narkotika och utgör också huvudtemata i vår rapportering här.
EMCDDA ir sadarbojusies ar Eiropas Savienības dalībvalstīm vairāk nekā 10 gadus ar mērķi izstrādāt visaptverošu atspoguļojumu par Eiropas narkomānijas fenomenu. Tagad pieejamo analīzes datu apjoms un kvalitāte šī gada pārskatā ziņo ne tikai par informācijas sniedzēju zinātnes darba grupu tehnisko sasniegumu, bet arī par visas Eiropas politikas veidotāju uzņemšanos ieguldīt un atbalstīt datu vākšanas procesu. Šis ir konkrēts piemērs Eiropas līmeņa sadarbības ieguvumam. Dalībvalstis atšķiras ne tikai narkotiku lietošanas problēmu ziņā, bet arī ar to, kādā veidā tās atbild uz šiem izaicinājumiem. Par spīti šīm atšķirībām varētu teikt, ka tagad ir apzināta Eiropas perspektīva attiecībā uz narkotiku apkarošanas jautājumu. Tagad pastāv liela vienprātība par nepieciešamību vadīties darbībās pēc situācijas pareizu izpratni, apmainīties ar labas prakses pieredzi un strādāt kopā katrreiz, kad ir iespējams sasniegt kopēju ieguvumu. Šie centieni ir atrodami jaunajā ES narkomānijas apkarošanas stratēģijā un rīcības plānā, kā arī ir iespēja veidot pamattēmas no mūsu pašreizējā ziņojuma.
  Mortalitatea globală à...  
În plus, condiţiile de trai şi alţi factori decât consumul de droguri ca atare (lipsa adăpostului, bolile psihice, violenţa, malnutriţia etc.) pot contribui substanţial la un nivel ridicat al mortalităţii în rândul consumatorilor de droguri.
In addition, living conditions and factors other than drug use per se (homelessness, mental illness, violence, poor nutrition, etc.) may contribute substantially to the high mortality among drug users. Studies have shown that mortality among psychiatric patients is four times higher than that of the general population (Korkeila, 2000) and that mortality among homeless people is also three to four times higher than in the general population (Hwang, 2001).
Par ailleurs, les conditions de vie et des facteurs autres que l'usage de drogue proprement dit (perte du logement, maladie mentale, violence, mauvaise nutrition, etc.) peuvent contribuer largement au taux élevé de mortalité chez les usagers de drogue. Des études ont montré que la mortalité parmi les patients relevant de la psychiatrie est quatre fois plus élevée que celle de la population générale (Korkeila, 2000) et que la mortalité parmi les sans-abris est également trois à quatre fois supérieure à celle de la population générale (Hwang, 2001).
(falta de hogar, enfermedad mental, violencia, malnutrición, etc.) pueden contribuir de forma importante a la elevada mortalidad entre los consumidores de drogas. Los estudios han demostrado que la mortalidad entre pacientes psiquiátricos es cuatro veces superior a la de la población general (Korkeila, 2000) y que la mortalidad entre la gente sin hogar es también tres o cuatro veces más alta que la de la población general (Hwang, 2001).
Possono inoltre contribuire sostanzialmente all’elevata mortalità tra i consumatori di droga le condizioni di vita e i fattori diversi dal consumo (mancanza di una dimora fissa, malattia mentale, violenza, alimentazione inadeguata ecc.). Da alcuni studi è emerso che la mortalità tra i pazienti psichiatrici è quattro volte superiore rispetto alla popolazione generale (Korkeila, 2000) e che la mortalità tra i senza tetto è da tre a quattro volte maggiore rispetto alla popolazione generale (Hwang, 2001).
Além disso, as condições de vida e outros factores que não o consumo de droga propriamente dito (situação de sem-abrigo, doenças mentais, violência, subnutrição, etc.) podem contribuir substancialmente para a elevada mortalidade entre os consumidores de droga. Alguns estudos demonstram que a mortalidade entre os doentes psiquiátricos é quatro vezes mais elevada do que a da população em geral (Korkeila, 2000) e que a mortalidade entre os sem-abrigo também é três ou quatro vezes superior à da população em geral (Hwang, 2001).
Επιπλέον, οι συνθήκες διαβίωσης και παράγοντες πέραν της ίδιας της χρήσης ναρκωτικών (έλλειψη στέγης, διανοητικές νόσοι, βία, κακή διατροφή κλπ.) ενδέχεται να συμβάλλουν σημαντικά στην υψηλή θνησιμότητα στους χρήστες ναρκωτικών. Μελέτες έχουν δείξει ότι η θνησιμότητα στους ψυχασθενείς είναι τέσσερις φορές υψηλότερη από εκείνη του γενικού πληθυσμού (Korkeila, 2000) και ότι η θνησιμότητα στους αστέγους είναι επίσης τρεις έως τέσσερις φορές υψηλότερη από εκείνη του γενικού πληθυσμού (Hwang, 2001).
Daarnaast kunnen de leefomstandigheden en andere factoren dan het drugsgebruik op zich (dakloosheid, mentale stoornissen, geweld, slechte voeding e.d.) een grote invloed hebben op de hoge sterfte onder drugsgebruikers. Uit onderzoeken is gebleken dat de sterfte onder psychiatrische patiënten vier keer zo hoog is als onder de algemene bevolking (Korkeila, 2000) en dat de sterfte onder daklozen eveneens drie tot vier keer hoger is dan onder de algemene bevolking (Hwang, 2001).
Navíc mohou k vysoké úmrtnosti uživatelů drog podstatným způsobem přispívat i životní podmínky a jiné faktory než užívání drog samých (bezdomovectví, duševní onemocnění, násilí, špatná výživa atd.). Studie prokázaly, že úmrtnost mezi psychiatrickými pacienty je čtyřikrát vyšší než úmrtnost běžné populace (Korkeila, 2000) a že úmrtnost mezi lidmi bez domova je také třikrát až čtyřikrát vyšší než u běžné populace (Hwang, 2001).
Desuden kan levevilkår og andre faktorer end selve stofbrugen (hjemløshed, psykisk sygdom, vold, dårlig ernæring osv.) i vidt omfang bidrage til den høje dødelighed blandt stofbrugere. Undersøgelser har vist, at dødeligheden blandt psykiatriske patienter er fire gange højere end for befolkningen som helhed (Korkeila, 2000), og at dødeligheden blandt hjemløse også er 3–4 gange højere end for befolkningen som helhed (Hwang, 2001).
Lisaks võivad elutingimused ja ka muud tegurid peale narkootikumide tarbimise (kodutus, vaimuhaigused, vägivald, halb toitumus jne) iseenesest juba oluliselt suurendada narkomaanide kõrget suremust. Uuringud on näidanud, et psühhiaatriapatsientide hulgas on suremus neli korda kõrgem kui kogu elanikkonna hulgas üldiselt (Korkeila, 2000) ja et ka kodutute hulgas on suremus kolm kuni neli korda kõrgem kui kogu elanikkonna hulgas üldiselt (Hwang, 2001).
Lisäksi elinolot ja muut tekijät kuin itse huumeidenkäyttö (asunnottomuus, mielenterveyssairaudet, väkivalta, huono ravitsemus jne.) saattavat vaikuttaa huomattavassa määrin huumeidenkäyttäjien korkeaan kuolleisuuteen. Tutkimukset ovat osoittaneet, että psykiatristen potilaiden kuolleisuus on neljä kertaa korkeampi kuin muun väestön (Korkeila, 2000) ja että myös asunnottomien kuolleisuus on kolme tai neljä kertaa korkeampi kuin muun väestön (Hwang, 2001).
A fentieken kívül a kábítószer-használók magas mortalitásához az életkörülmények és más, az önmagában vett kábítószer-használattól eltérő tényezők (hajléktalanság, mentális betegségek, erőszak, alultápláltság stb.) is jelentős mértékben hozzájárulhatnak. Az e téren végzett tanulmányokból kiderül, hogy a pszichiátriai betegek halálozása négyszer nagyobb, mint az általános népességé (Korkeila, 2000), a hajléktalanoké pedig az általános népességének három-négyszerese (Hwang, 2001).
I tillegg kan levevilkår og andre faktorer enn narkotikabruken som sådan (boligmangel, psykiske lidelser, vold, underernæring osv.) være en vesentlig årsak til den høye dødeligheten blant narkotikabrukere. Studier har vist at dødeligheten blant psykiatriske pasienter er fire ganger høyere enn for befolkningen generelt (Korkeila, 2000), og at hjemløse også har tre til fire ganger høyere dødelighet enn befolkningen for øvrig (Hwang, 2001).
Ponadto znaczny wpływ na wysoką śmiertelność w grupie osób zażywających narkotyki mogą mieć warunki bytowe i czynniki inne niż samo przyjmowanie narkotyków (bezdomność, choroby psychiczne, przemoc, niedożywienie itd.). Badania wykazały, że śmiertelność wśród pacjentów chorych psychicznie jest cztery razy wyższa niż śmiertelność notowana względem populacji ogólnej (Korkeila, 2000), a śmiertelność wśród osób bezdomnych jest również od trzech do czterech razy wyższa niż w przypadku populacji ogólnej (Hwang, 2001).
K vysokej úmrtnosti užívateľov drog môžu okrem samotného užívania drog podstatne prispievať životné podmienky a iné faktory (bezdomovstvo, duševná choroba, násilie, podvýživa atď.). Zo štúdií vyplýva, že úmrtnosť psychiatrických pacientov je štyrikrát vyššia ako úmrtnosť všeobecnej populácie (Korkeila 2000) a úmrtnosť bezdomovcov je tiež tri- až štyrikrát vyššia ako všeobecnej populácie (Hwang 2001).
Poleg tega lahko življenjske razmere in drugi dejavniki, kot je samo uživanje drog (brezdomstvo, duševna bolezen, nasilje, slaba prehrana itd.), močno prispevajo k višji smrtnosti med uživalci drog. Študije so pokazale, da je smrtnost med psihiatričnimi bolniki štirikrat večja od smrtnosti celotnega prebivalstva (Korkeila, 2000) in da je smrtnost med brezdomci prav tako od tri- do štirikrat višja kot pri celotnem prebivalstvu (Hwang, 2001).
Dessutom kan levnadsförhållandena i övrigt och andra faktorer än själva narkotikamissbruket (hemlöshet, psykisk sjukdom, våld, undernäring etc.) vara bidragande orsaker till den höga dödligheten bland narkotikamissbrukare. Studier visar att dödligheten bland psykiatripatienter är fyra gånger högre än hos befolkningen som helhet (Korkeila, 2000) och att dödligheten bland hemlösa är tre till fyra gånger högre än hos befolkningen som helhet (Hwang, 2001).
Papildus tam, dzīves apstākļi un faktori, kas nav saistīti ar narkotiku lietošanu kā tādu (bezpajumtnieku dzīve, garīgās saslimšanas, slikts uzturs, u.c.) var ievērojami paaugstināt mirstības rādītājus narkotiku lietotāju vidū. Pētījumi ir pierādījuši, ka mirstība psihiatrijas pacientu vidū ir četras reizes augstāka nekā iedzīvotāju vidū vispār (Korkeila, 2000), un arī mirstība bezpajumtnieku vidū ir trīs līdz četras reizes augstāka par mirstību iedzīvotāju vidū kopumā (Hwang, 2001).
  Decese legate de consum...  
Mai multe ţări au raportat informaţii privind decesele legate de consumul cocaină în 2003 (Rapoartele naţionale Reitox): Germania (25 de cazuri în care a fost implicată numai cocaină şi 93 în care a fost implicată cocaina în combinaţie cu alte droguri; în 2002, cifrele au fost 47 şi respectiv 84), Franţa (10 provocate numai de cocaină şi unul în asociere cu un medicament), Grecia (două cazuri provocate de cocaină), Ungaria (patru cazuri provocate de supradoze de cocaină), Ţările de Jos (17 decese provocate de cocaină în 2003, cu o tendinţă de creştere între 1994, două cazuri, şi 2002, 37 de cazuri), Austria (cocaina a fost identificată în 30 % din decesele legate de consumul droguri, singură în numai trei cazuri şi într-un caz în asociere cu gaz), Portugalia (cocaina a fost identificată în 37 % dintre decesele legate de consumul de droguri) şi în Regatul Unit („menţionarea” cocainei în certificatele de deces a crescut de la 85 în 2000, la 115 în 2001 şi la 171 în 2002, pe parcursul perioadei 1993–2001 înregistrându-se o creştere de opt ori).
Several countries reported information about cocaine deaths in 2003 (Reitox national reports): Germany (25 cases involving cocaine alone and 93 involving cocaine in combination with other drugs; in 2002, the corresponding figures were 47 and 84), France (10 deaths due to cocaine alone and one associated with a medicine), Greece (two cases due to cocaine), Hungary (four deaths due to cocaine overdose), the Netherlands (17 deaths due to cocaine in 2003, with an increasing trend between 1994, two cases, and 2002, 37 cases), Austria (cocaine was found in 30 % of drug-related deaths, but alone in only three cases and in one case in association with gas), Portugal (cocaine was found in 37 % of drug-related deaths) and the United Kingdom (‘mentions’ of cocaine in death certificates increased from 85 in 2000, to 115 in 2001 and 171 in 2002, with an eightfold increase over the period 1993–2001). In its 2003 Reitox national report, Spain reported that, in 2001, cocaine was present in 54 % of all drug-related deaths; in 39 cases (8 % of all drug-related deaths) death occurred in the absence of opiates, of which 21 were caused by cocaine only and five were caused by cocaine and alcohol.
Plusieurs pays ont fourni des informations sur les décès liés à la cocaïne en 2003 (rapports nationaux Reitox), parmi lesquels l'Allemagne (25 cas dus uniquement à la cocaïne et 93 dus à un mélange de cocaïne et d'autres drogues; en 2002, les chiffres correspondants étaient de 47 et 84 décès), la France (10 décès dus uniquement à la cocaïne et un cas de cocaïne associée à un médicament), la Grèce (deux décès dus à la cocaïne), la Hongrie (quatre décès dus à une surdose de cocaïne), les Pays-Bas (17 décès liés à la cocaïne en 2003, avec une tendance à la hausse entre 1994 – 2 cas – et 2002 – 37 cas), l'Autriche (de la cocaïne a été décelée dans 30 % des décès liés à la drogue, mais trois décès étaient dus uniquement à la cocaïne et un décès à la cocaïne associée à un gaz), le Portugal (de la cocaïne a été décelée dans 37 % des décès liés à la drogue) et le Royaume-Uni (les «mentions» de cocaïne dans les certificats de décès sont passées de 85 en 2000 à 115 en 2001 et à 171 en 2002, soit une multiplication par huit entre 1993 et 2001). Dans son rapport national Reitox, l'Espagne indiquait qu'en 2001, de la cocaïne avait été décelée dans 54 % des décès liés à la drogue; dans 39 cas (8 % de tous les décès liés à la drogue), il n'y avait pas d'opiacés, 21 décès étant dus uniquement à la cocaïne et cinq au mélange cocaïne et alcool.
Im Jahr 2003 haben mehrere Länder Daten über kokainbedingte Todesfälle übermittelt (Nationale Reitox-Berichte): Deutschland (25 Fälle, die ausschließlich auf Kokain zurückzuführen waren, und 93 Fälle, in denen Kokain in Verbindung mit anderen Drogen im Spiel war; 2002 betrugen die entsprechenden Zahlen 47 bzw. 84); Frankreich (10 Todesfälle aufgrund von Kokain und ein Todesfall aufgrund von Kokain in Verbindung mit einem Arzneimittel), Griechenland (zwei Todesfälle durch Kokain), Ungarn (vier Todesfälle aufgrund einer Kokain-Überdosierung), die Niederlande (17 Todesfälle durch Kokain 2003, wobei zwischen 1994 mit zwei Fällen und 2002 mit 37 Fällen eine Zunahme zu verzeichnen war), Österreich (Kokain wurde in 30 % der drogenbedingten Todesfälle festgestellt, jedoch waren nur drei Fälle ausschließlich auf Kokain zurückzuführen; ein Todesfall durch Kokain in Verbindung mit Gas), Portugal (Kokain wurde in 37 % der drogenbedingten Todesfälle nachgewiesen) und das Vereinigte Königreich (Zunahme der „Erwähnungen“ von Kokain im Totenschein von 85 im Jahr 2000 auf 115 im Jahr 2001 und 171 im Jahr 2002; die Zahl der Erwähnungen verachtfachte sich im Zeitraum von 1993 bis 2001). Dem nationalen Reitox-Bericht 2003 Spaniens zufolge spielte im Jahr 2001 in 54 % aller drogenbedingten Todesfälle Kokain eine Rolle; von den 39 Todesfällen (8 % aller drogenbedingten Todesfälle), bei denen keine Opiate festgestellt wurden, waren 21 ausschließlich auf Kokain zurückzuführen und fünf wurden durch Kokain in Verbindung mit Alkohol verursacht.
Varios países han facilitado información sobre muertes por cocaína en 2003 (informes nacionales de la red Reitox): Alemania (25 casos por cocaína sola y 93 por cocaína combinada con otras drogas; en 2002, las cifras fueron 47 y 84, respectivamente), Francia (10 muertes por cocaína sola y una por cocaína asociada a un medicamento), Grecia (dos casos por cocaína), Hungría (cuatro muertes por sobredosis de cocaína), los Países Bajos (17 muertes por cocaína en 2003, con una tendencia al alza entre 1994 —dos casos— y 2002 —37 casos—), Austria (se halló cocaína en el 30 % de las muertes relacionadas con el consumo de drogas, aunque solamente en tres casos se halló cocaína sola y en un caso asociada a un gas), Portugal (se halló cocaína en el 37 % de las muertes relacionadas con el consumo de drogas) y el Reino Unido (la «mención» de la cocaína en los certificados de defunción pasó de 85 casos en 2000 a 115 en 2001 y 171 en 2002, multiplicándose por ocho entre 1993 y 2001). En su informe nacional Reitox, España ha declarado que, en 2001, la cocaína estuvo presente en el 54 % de las muertes relacionadas con el consumo de drogas; en 39 casos (el 8 % de todas las muertes relacionadas con drogas) la muerte se produjo en ausencia de opiáceos, y 21 de estos casos se debieron a cocaína únicamente y cinco a la mezcla de cocaína y alcohol.
Nel 2003 alcuni paesi hanno inoltrato informazioni sui decessi per cocaina (relazioni nazionali Reitox): la Germania (25 casi attribuibili alla sola cocaina e 93 dovuti a cocaina in associazione con altre droghe; nel 2002 i dati corrispondenti erano 47 e 84), la Francia (10 decessi per la sola cocaina e uno associato a un farmaco), la Grecia (due casi per cocaina), l’Ungheria (quattro decessi imputabili a un’overdose di cocaina), i Paesi Bassi (17 decessi per cocaina nel 2003, con una tendenza all’aumento tra il 1994, due casi, e il 2002, 37 casi), l’Austria (riscontro di cocaina nel 30% dei decessi per droga; la cocaina è stata individuata tuttavia come unica causa di decesso in soli tre casi e in un caso in associazione a gas), il Portogallo (riscontro di cocaina nel 37% dei decessi per droga) e il Regno Unito (le “menzioni” della cocaina nei certificati di morte sono aumentate da 85 nel 2000, a 115 nel 2001 e a 171 nel 2002, pari a un incremento di otto volte nel periodo 1993-2001). Nella relazione nazionale Reitox 2003, la Spagna riferisce che nel 2001 la cocaina era stata osservata nel 54% di tutti i decessi per droga. In 39 casi (l’8% di tutti i decessi per droga) il decesso si è verificato in assenza di oppiacei; 21 di questi casi erano imputabili alla sola cocaina, cinque al consumo di cocaina e alcol.
de cocaína), Países Baixos (17 mortes devidas à cocaína em 2003, com uma tendência crescente entre 1994, com dois casos, e 2002, com 37 casos), Áustria (foi detectada cocaína em 30% das mortes relacionadas com droga, mas apenas em três casos não estava associada a outras drogas e num caso houve associação com gás), Portugal (foi detectada cocaína em 37% das mortes relacionadas com a droga) e Reino Unido (as “menções” de cocaína em certificados de óbito aumentaram de 85 em 2000, para 115 em 2001 e 171 em 2002, tendo octuplicado no período de 1993 a 2001). No seu relatório nacional Reitox relativo a 2003, a Espanha comunicou que, em 2001, a cocaína estava presente em 54% das mortes relacionadas com a droga; em 39 casos (8% das mortes relacionadas com a droga) a morte verificou-se sem associação a opiáceos, sendo 21 deles causados apenas por cocaína e cinco por cocaína e álcool.
Αρκετές χώρες ανέφεραν στοιχεία σχετικά με θανάτους που οφείλονται σε κοκαΐνη το 2003 (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox): η Γερμανία (25 περιπτώσεις που αφορούσαν αποκλειστικά κοκαΐνη και 93 που αφορούσαν κοκαΐνη σε συνδυασμό με άλλα ναρκωτικά· το 2002, οι αντίστοιχοι αριθμοί ήταν 47 και 84), η Γαλλία (10 θάνατοι οφειλόμενοι αποκλειστικά στην κοκαΐνη και ένας σχετιζόμενος με ένα φάρμακο), η Ελλάδα (δύο περιπτώσεις οφειλόμενες σε κοκαΐνη), η Ουγγαρία (τέσσερις θάνατοι οφειλόμενοι σε υπερβολική δόση κοκαΐνης), οι Κάτω Χώρες (17 θάνατοι οφειλόμενοι σε κοκαΐνη το 2003, με αυξανόμενη τάση από το 1994, δύο περιπτώσεις, έως το 2002, 37 περιπτώσεις), η Αυστρία (ανιχνεύθηκε κοκαΐνη σε 30 % των θανάτων που συνδέονταν με ναρκωτικά, τρεις θάνατοι οφειλόμενοι αποκλειστικά σε κοκαΐνη και μία περίπτωση σε συνδυασμό με φυσικό αέριο), η Πορτογαλία (ανιχνεύθηκε κοκαΐνη σε 37 % των θανάτων που συνδέονταν με ναρκωτικά) και το Ηνωμένο Βασίλειο (οι «αναφορές» κοκαΐνης σε πιστοποιητικά θανάτου αυξήθηκαν από 85 το 2000 σε 115 το 2001 και 171 το 2002, και οκταπλασιάσθηκαν στην περίοδο 1993–2001). Στην εθνική έκθεση του δικτύου Reitox για το 2003, η Ισπανία ανάφερε ότι, το 2001, ανιχνεύθηκε κοκαΐνη σε 54 % του συνόλου των θανάτων που συνδέονταν με ναρκωτικά· σε 39 περιπτώσεις (8 % του συνόλου των θανάτων που συνδέονταν με ναρκωτικά) ο θάνατος προκλήθηκε χωρίς την παρουσία οπιούχων, σε 21 εξ αυτών οφειλόταν αποκλειστικά στην κοκαΐνη και σε πέντε οφειλόταν στον συνδυασμό κοκαΐνης και αλκοόλ.
De volgende landen hebben informatie verstrekt over sterfgevallen in 2003 als gevolg van cocaïne (nationale Reitox-verslagen): Duitsland (25 gevallen waarbij uitsluitend cocaïne is betrokken en 93 gevallen van cocaïne in combinatie met andere drugs; de cijfers voor 2002 waren respectievelijk 47 en 84); Frankrijk (10 sterfgevallen als gevolg van uitsluitend cocaïne en 1 in combinatie met een geneesmiddel); Griekenland (2 gevallen als gevolg van cocaïne), Hongarije (4 sterfgevallen als gevolg van een cocaïneoverdosis), Nederland (17 sterfgevallen in 2003 als gevolg van cocaïne, met een stijgende tendens tussen 1994 - 2 sterfgevallen - en 2002 - 37 gevallen); Oostenrijk (in 30% van de drugsgerelateerde sterfgevallen werd cocaïne aangetroffen, maar in slechts 3 gevallen was er sprake van uitsluitend cocaïne en in 1 geval betrof het een combinatie van cocaïne en gas); Portugal (hier is in 37% van de drugsgerelateerde sterfgevallen cocaïne aangetroffen) en het Verenigd Koninkrijk (de “meldingen” van cocaïne op overlijdensakten is toegenomen van 85 in 2000, tot 115 in 2001 en 171 in 2002, zodat het aantal meldingen tussen 1993 en 2001 verachtvoudigd is). In het nationale Reitox-verslag 2003 meldt Spanje dat in 2001 in 54% van alle drugsgerelateerde sterfgevallen cocaïne aangetroffen is; in 39 gevallen (dat is 8% van alle drugsgerelateerde sterfgevallen) speelden opiaten geen rol, 21 van die 39 sterfgevallen waren uitsluitend aan cocaïne toe te schrijven en 5 aan cocaïne in combinatie met alcohol.
V roce 2003 několik zemí (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox) poskytlo informace o úmrtích souvisejících s kokainem: Německo (25 případů zahrnujících kokain samotný a 93 zahrnujících kokain v kombinaci s dalšími drogami; v roce 2002 byly odpovídající hodnoty 47 a 84), Francie (10 úmrtí v důsledku kokainu samotného a 1 spojené s léky), Řecko (2 případy v důsledku kokainu), Maďarsko (4 úmrtí v důsledku předávkování kokainem), Nizozemsko (17 úmrtí v důsledku kokainu v roce 2003, s rostoucím trendem od roku 1994 (2 případy) do roku 2002 (37 případů)), Rakousko (kokain byl zjištěn u 30 % úmrtí souvisejících s drogami, ale sám o sobě jen ve 3 případech a v 1 případě ve spojení s plynem), Portugalsko (kokain by zjištěn u 37 % úmrtí souvisejících s drogami) a Spojené království („zmínky“ o kokainu v úmrtních listech se zvýšily z 85 v roce 2000 na 115 v roce 2001 a 171 v roce 2002, přičemž v období 1993–2001 došlo k osminásobnému zvýšení). Španělsko ve své národní zprávě Reitox v roce 2003 uvedlo, že v roce 2001 byl kokain přítomen v 54 % všech úmrtí souvisejících s drogami; v 39 případech (8 % všech úmrtí souvisejících s drogami) nastala smrt při absenci opiátů, z nichž 21 bylo způsobeno jen kokainem a 5 kokainem a alkoholem.
En række lande indberettede oplysninger om kokainrelaterede dødsfald i 2003 (nationale Reitox-rapporter): Tyskland (25 tilfælde, der alene kunne tilskrives kokain, og 93 tilfælde, hvor kokain forekom sammen med andre stoffer; i 2002 var de tilsvarende tal 47 og 84), Frankrig (10 dødsfald forårsaget af kokain alene og ét i forbindelse med et lægemiddel), Grækenland (to tilfælde som følge af kokain), Ungarn (fire dødsfald forårsaget af en overdosis af kokain), Nederlandene (17 kokainrelaterede dødsfald i 2003, med en stigende tendens mellem 1994, to tilfælde, og 2002, 37 tilfælde), Østrig (kokain blev fundet i 30 % af de narkotikarelaterede dødsfald, men alene i kun tre tilfælde og i ét tilfælde i forbindelse med gas), Portugal (kokain blev fundet i 37 % af de narkotikarelaterede dødsfald) og Det Forenede Kongerige ('omtaler' af kokain i dødsattester steg fra 85 i 2000, til 115 i 2001 og 171 i 2002, med en ottedobling i perioden 1993–2001). I sin nationale Reitox-rapport for 2003 har Spanien angivet, at kokain i 2001 var involveret i 54 % af alle narkotikarelaterede dødsfald; i 39 tilfælde (8 % af alle narkotikarelaterede dødsfald) var der tale om dødsfald, uden at opiater var involveret, hvoraf 21 var forårsaget af kokain alene og fem af kokain og alkohol.
2003. aastal teatas mitu riiki kokaiinisurmadest (Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa teabevõrgu riiklike teabekeskuste aruanded): Saksamaa (25 ainult kokaiiniga seotud juhtumit ja 93 juhtumit, kus kokaiin esines koos teiste uimastitega; 2002. aastal oli vastavad arvud 47 ja 84), Prantsusmaa (10 ainult kokaiinist tingitud surma ja üks koos ravimiga), Kreeka (kaks kokaiinist tingitud juhtumit), Ungari (neli surma kokaiini üledoosi tõttu), Madalmaad (17 surma kokaiini tõttu 2003. aastal, kasvava tendentsiga 1994. aasta kahest 2002. aasta 37 juhtumini), Austria (kokaiini leiti 30% uimastitega seotud surmade puhul, aga ainult kolmel juhul üksnes kokaiini ja ühel juhul kokaiini koos gaasiga), Portugal (kokaiini tuvastati 37% uimastitega seotud surmade puhul) ja Ühendkuningriik (kokaiini mainimine surmatunnistustel sagenes 85 juhtumilt 2000. aastal 115 juhtumile 2001. ja 171 juhtumile 2002. aastal, kaheksakordse kasvuga ajavahemikul 1993–2001). Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa teabevõrgu riigi teabekeskuse 2003. aasta aruandes teatas Hispaania, et 2001. aastal oli kokaiin esindatud 54%-l kõigist uimastitega seotud surmadest; 39 juhul (8% kõigist uimastitega seotud surmadest) ei olnud opiaadid surmaga seotud, neist 21 surmajuhtumit olid põhjustatud ainult kokaiinist ning viis kokaiini ja alkoholi koosmõjust.
Useat maat ilmoittivat vuonna 2003 tietoja kokaiinikuolemista (Reitoxin kansalliset raportit): Saksa (25 tapausta. joihin liittyi vain kokaiinia, ja 93 tapausta, joihin liittyi sekä kokaiinia että muita huumeita; vuonna 2002 nämä luvut olivat 47 ja 84), Ranska (10 yksinomaan kokaiinista aiheutunutta kuolemaa ja yksi, johon liittyi myös jokin lääke), Kreikka (kaksi kokaiinista aiheutunutta kuolemaa), Unkari (kolme kokaiinin yliannostuksesta johtunutta kuolemaa), Alankomaat (17 kokaiinista aiheutunutta kuolemaa vuonna 2003, lukumäärä on kasvanut kahdesta tapauksesta vuonna 1994 37 tapaukseen vuonna 2002), Itävalta (kokaiinia löydettiin 30 prosentissa huumeisiin liittyneistä kuolemantapauksista, mutta sitä esiintyi yksin vain kolmessa tapauksessa ja kaasun kanssa yhdessä tapauksessa), Portugali (kokaiinia löydettiin 37 prosentissa huumeisiin liittyneistä kuolemantapauksista) ja Yhdistynyt kuningaskunta (kokaiinin "maininnat" kuolintodistuksissa lisääntyivät 85:stä vuonna 2000 aina 115:een vuonna 2001 ja 171:een vuonna 2005, ja niiden määrä kahdeksankertaistui vuosina 1993–2001). Espanja ilmoitti vuoden 2003 Reitoxin kansallisessa raportissaan, että kokaiinia esiintyi 54 prosentissa kaikista huumeisiin liittyneistä kuolemantapauksista, 39 tapauksessa (8 prosentissa kaikista huumekuolemista) kuolemaan ei liittynyt opiaatteja, ja näistä 21 tapausta aiheutui yksinomaan kokaiinista ja viisi kokaiinista ja alkoholista.
Kokain okozta halálesetekről 2003-ban számos ország tett jelentést (Reitox országjelentések): Németország (25 esetben a kokain egymagában, 93 esetben más drogokkal kombináltan volt jelen; 2002-ben a megfelelő számadat 47, illetve 84), Franciaország (10 haláleset kizárólag a kokain miatt, egy esetben pedig egy gyógyszerrel együtt), Görögország (két kokain okozta eset), Magyarország (négy kokain-túladagolásos haláleset), Hollandia (17 haláleset a kokain miatt 2003-ban, az 1994-es két esettől a 2002-es 37 esetig növekvő tendenciával), Ausztria (a kábítószerrel összefüggő halálesetek 30%-ában találtak kokaint, de egymagában csak három esetben, illetve egy esetben gázzal együtt), Portugália (a kábítószerrel összefüggő halálesetek 37%-ában találtak kokaint) és az Egyesült Királyság (a kokain „említése” a halotti bizonyítványokon a 2000-es 85-ről 2001-re 115-re, 2002-re pedig 171-re emelkedett, az 1993–2001 közötti időszakban összesen nyolcszoros növekedés következtében). A 2003-as Reitox országjelentésben Spanyolország arról számolt be, hogy 2001-ben a kokain az összes kábítószerrel összefüggő haláleset 54%-ában volt jelen; 39 esetben (az összes kábítószerrel összefüggő haláleset 8%-a) a halál opiátok nélkül következett be, ezek közül 21-et kizárólag a kokain okozott, ötöt pedig a kokain és az alkohol együttesen.
Flere land la fram informasjon om kokaindødsfall i 2003 (nasjonale Reitox-rapporter): Tyskland (25 tilfeller med kokain alene og 93 med kokain i kombinasjon med andre rusmidler; tilsvarende tall for 2002 var 47 og 84), Frankrike (10 dødsfall som skyldtes kokain alene og ett i forbindelse med et legemiddel), Hellas (to tilfeller som skyldtes kokain), Ungarn (fire dødsfall på grunn av kokainoverdose), Nederland (17 dødsfall i 2003 på grunn av kokain, med en oppadgående trend fra to tilfeller i 1994 til 37 i 2002), Østerrike (kokain ble funnet i 30 % av alle narkotikarelaterte dødsfall, men alene i bare tre tilfeller og i forbindelse med gass i et tilfelle), Portugal (kokain funnet i 37 % av alle narkotikarelaterte dødsfall) og Storbritannia (antallet dødsattester hvor kokain nevnes, økte fra 85 i 2000 til 115 i 2001 og 171 i 2002, med en åttedobling i perioden 1993-2001). I sin nasjonale Reitox-rapport 2003 oppga Spania at kokain ble påvist i 54 % av alle narkotikarelaterte dødsfall i 2001. Av 39 dødsfall (8 % av alle narkotikarelaterte dødsfall) som inntraff uten spor av opiater, skyldtes 21 kokain alene og fem kokain og alkohol.
W 2003 roku kilka państw doniosło o przypadkach śmiertelnych spowodowanych przez kokainę (Sprawozdania krajowe Reitox). Były to Niemcy (25 przypadków związanych wyłącznie z kokainą i 93 przypadki dotyczące kokainy w powiązaniu z innymi narkotykami, w 2002 roku dane wynosiły odpowiednio 47 i 84), Francja (10 zgonów z powodu zażycia wyłącznie kokainy i jeden powiązany z lekiem), Grecja (dwa przypadki spowodowane kokainą), Węgry (cztery zgony z powodu przedawkowania kokainy), Holandia (17 przypadków śmiertelnych spowodowanych przez kokainę w roku 2003 z trendem rosnącym od roku 1994 – dwa przypadki do roku 2002 – 37 przypadków), Austria (kokainę wykryto w przypadku 30% zgonów powiązanych z narkotykami, choć kokaina występowała sama jedynie w trzech przypadkach, a w jednym w połączeniu z gazem), Portugalia (kokaina wykryta w przypadku 37% zgonów powiązanych z narkotykami) i Wielka Brytania (liczba „wzmianek” o kokainie w świadectwach zgonu wzrosła z 85 w 2000 roku do 115 w 2001 roku i 171 w 2002 roku, z ośmiokrotnym wzrostem w okresie 1993-2001). W swoim Sprawozdaniu krajowym Reitox za rok 2003 Hiszpania wykazała, że w roku 2001 kokaina była obecna w 54% przypadków zgonów powiązanych z narkotykami, w 39 przypadkach (8% wszystkich zgonów z powodu narkotyków) śmierć nastąpiła bez udziału opiatów, w tym 21 spowodowała wyłącznie kokaina, a pięć było wynikiem połączenia kokainy i alkoholu.
V roku 2003 poskytli informácie o kokaínovej smrti viaceré krajiny (národné správy Reitox): Nemecko (25 prípadov súvisiacich len s kokaínom a 93 súvisiacich s kokaínom v kombinácii s inými drogami; v roku 2002, to bolo 47 a 84 prípadov), Francúzsko (10 úmrtí súvisiacich len s kokaínom a jeden súvisiaci s liekmi), Grécko (2 prípady súvisiace s kokaínom), Maďarsko (4 úmrtia po predávkovaní kokaínom), Holandsko (17 úmrtí zapríčinených kokaínom v roku 2003, so zvyšujúcim sa trendom od roku 1994 s dvoma prípadmi do roku 2002 s 37 prípadmi), Rakúsko (kokaín zistili v 30 % úmrtí súvisiacich s drogami, ale samotný kokaín iba v troch prípadoch a v jednom prípade v spojení s plynom), Portugalsko (kokaín bol zistený v 37 % úmrtí súvisiacich s drogami) a Spojené kráľovstvo (počet „zmienok“ o kokaíne v úmrtných listoch stúpol z 85 v roku 2000 na 115 v roku 2001 a na 171 v roku 2002, pritom v období 1993 až 2002 vzrástol osemnásobne). Španielsko uviedlo vo svojej národnej správe Reitox v roku 2003, že v roku 2001 bol kokaín prítomný pri 54 % všetkých úmrtí súvisiacich s drogami; v 39 prípadoch (8 % všetkých úmrtí súvisiacich s drogami) nastala smrť bez účasti opiátov, z nich 21 zapríčinil len kokaín a päť kokaín s alkoholom.
Leta 2003 je podatke o smrtnih primerih zaradi uživanja kokaina sporočilo več držav (nacionalna poročila Reitox: Nemčija (25 primerov, ki vključujejo izključno kokain, in 93 primerov, ki vključujejo kokain v kombinaciji z drugimi drogami; ustrezni številki za leto 2002 sta bili 47 oziroma 84), Francija (10 smrtnih primerov izključno zaradi kokaina in en primer, povezan z zdravilom), Grčija (dva primera zaradi kokaina), Madžarska (štirje smrtni primeri zaradi prevelikega odmerka kokaina), Nizozemska (17 smrtnih primerov zaradi kokaina leta 2003 in naraščajoč trend med letom 1994, ko sta bila dva primera, in letom 2002, ko je bilo 37 primerov), Avstrija (kokain so odkrili v 30 % smrtnih primerov zaradi uživanja drog, izključno kokain pa samo v treh primerih in v enem primeru, povezanem s plinom), Portugalska (kokain je bil najden v 37 % smrtnih primerov zaradi uživanja drog) in Združeno kraljestvo (število "omemb" kokaina v mrliških listih se je s 85 leta 2000 povečalo na 115 leta 2001 ter 171 leta 2002, s kar osemkratnim povečanjem v obdobju med letoma 1993 in 2001). Španija je leta 2003 v svojem nacionalnem poročilu Reitox poročala, da je bil leta 2001 kokain prisoten v 54 % vseh smrtnih primerov zaradi uživanja drog; v 39 % primerih (8 % vseh smrtnih primerov zaradi uživanja drog) je smrt nastopila brez prisotnosti opiatov, od tega jo je v 21 primerih povzročil izključno kokain ter v 5 kokain in alkohol.
Flera länder rapporterade uppgifter om kokainrelaterade dödsfall 2003 (Nationella Reitox-rapporter): Tyskland (25 fall där enbart kokain förekom och 93 där kokain förekom i kombination med andra droger; år 2002 var motsvarande siffror 47 och 84), Frankrike (10 dödsfall som tillskrevs enbart kokain och ett dödsfall som tillskrevs ett läkemedel), Grekland (2 fall som tillskrevs kokain), Ungern (4 dödsfall till följd av kokainöverdoser), Nederländerna (17 dödsfall som tillskrevs kokain under 2003, med en stigande trend mellan 1994, 2 fall, och 2002, 37 fall), Österrike (kokain påträffades i 30 % av de drogrelaterade dödsfallen, men bara 3 fall tillskrevs enbart kokain och 1 fall kokain i förening med gas), Portugal (kokain påträffades i 37 % av de drogrelaterade dödsfallen) och Storbritannien (”omnämnandena” av kokain i dödsattester ökade från 85 år 2000, till 115 år 2001 och 171 år 2002, och ökade med åtta gånger under perioden 1993–2001). I sin nationella Reitox-rapport för 2003 rapporterade Spanien att kokain förekom i 54 % av alla drogrelaterade dödsfall 2001; i 39 fall (8 % av alla drogrelaterade dödsfall) inträffade döden utan att det fanns opiater med i bilden och i 21 av dessa fall var orsaken enbart kokain, medan 5 orsakades av kokain och alkohol.