pa – Übersetzung – Keybot-Wörterbuch

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Français English Spacer Help
Ausgangssprachen Zielsprachen
Keybot 515 Ergebnisse  ar2005.emcdda.europa.eu
  Wykres 14  
Ujęte są jedynie państwa, w których występują pacjenci zgłaszający opiaty jako narkotyk główny i/lub państwa, które przekazały dane.
Only countries where there are clients with opiates as primary drug and/or countries supplying data are reported.
Seuls les pays dans lesquels on recense des patients consommant des opiacés comme drogue primaire et/ou des pays fournissant des données sont repris.
Es sind ausschließlich die Länder erfasst, in denen es Patienten gibt, die Opiate als Primärdroge konsumieren, und/oder Länder, die Daten bereitgestellt haben.
Solamente se informa de países donde hay pacientes que consumen opiáceos como droga principal y/o países que suministran datos.
Sono riportati solo i paesi in cui sono presenti pazienti che riferiscono gli oppiacei come droga primaria e/o i paesi che hanno fornito informazioni.
Só estão abrangidos os países com utentes que consomem opiáceos como primeira droga e/ou os países que fornecem dados.
Αναφέρονται μόνον οι χώρες όπου υπάρχουν άτομα υπό θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιούχα ως κύρια ουσία ή/και οι χώρες που παρείχαν στοιχεία.
Heeft uitsluitend betrekking op landen met cliënten die opiaten als primaire drug gebruiken en/of landen die gegevens verstrekken..
Uvedeny jsou pouze země, kde jsou klienti, kteří užívají opiáty jako primární drogu, anebo země, které poskytly údaje.
Kun oplysninger fra lande, hvor der er klienter med opiater som primært stof, og/eller lande, der indberetter data.
Esitatud on andmed vaid nende riikide kohta, kus on opiaate esimese uimastina tarvitajaid ja/või riikide kohta, mis on andmeid esitanud.
Kaaviossa esitetään tiedot vain maista, joissa on opiaatteja päähuumeena käyttäviä asiakkaita, ja/tai maista, jotka ovat toimittaneet tietoja.
Csak azokról az országokról készült jelentés, ahol voltak elsődleges drogként opiátot használó páciensek és/vagy az adatközlő országokról.
Bare land som har klienter med opiater som primærrusmiddel og/eller land som har lagt fram data, er tatt med.
Rapoartele vizează numai ţările în care există clienţi consumatori de opiacee ca drog principal şi/sau ţările care furnizează date.
Uvedené sú iba údaje z krajín, v ktorých užívajú klienti opiáty ako primárnu drogu alebo z krajín, ktoré poskytli údaje.
Prijavljene so samo države, v katerih se osebe zdravijo zaradi uživanja opiatov kot primarne droge, in/ali države, ki so poslale podatke.
Endast länder där det finns klienter som har opiater som primärdrog och/eller länder som lämnat uppgifter redovisas.
Ziņoti dati tikai par tām valstīm, kur pacientiem primārā narkotika ir opiāti, un/ vai valstīm, kas iesniegušas datus.
  Wykres 14  
Wykres 14: Nowi pacjenci leczenia pozaszpitalnego zażywający opiaty dożylnie jako odsetek całkowitej liczby nowych pacjentów uzależnionych od opiatów w ujęciu według państw w 2003 roku
Figure 14: New outpatient clients injecting opiates as a proportion of the total number of new opiates clients by country, 2003
Graphique 14: Nouveaux patients ambulatoires consommant des opiacés par voie intraveineuse en pourcentage du nombre total de nouveaux patients consommateurs d'opiacés par pays, 2003
Abbildung 14: Anteil der ambulanten Erstpatienten, die Opiate injizieren, an der Gesamtzahl neuer Opiatpatienten nach Land, 2003
Gráfico 14: Nuevos pacientes ambulatorios que se inyectan opiáceos como un porcentaje del número total de nuevos pacientes de opiáceos por país, 2003
Grafico 14: Pazienti nuovi in regime ambulatoriale che assumono oppiacei per via parenterale, rispetto al totale dei pazienti nuovi in terapia per oppiacei, suddivisi per paese (2003)
Figura 14: Novos utentes de tratamento em regime ambulatório que injectam opiáceos, em percentagem do número total de novos utentes consumidores de opiáceos por país, 2003
Διάγραμμα 14: Νέες αιτήσεις για θεραπεία εξωτερικής παραμονής χρηστών ενέσιμων οπιούχων επί του συνολικού αριθμού νέων αιτήσεων θεραπείας για απεξάρτηση από τα οπιούχα ανά χώρα για το 2003
Figuur 14: Nieuwe ambulante cliënten die opiaten injecteren ten opzichte van alle nieuwe opiatencliënten (per land, 2003)
Obrázek 14: Podíl nových klientů ambulantní léčby, kteří si nitrožilně aplikují opiáty, z celkového počtu nových klientů užívajících opiáty v jednotlivých zemích v roce 2003
Figur 14: Intravenøse opiatbrugere blandt nye klienter, der behandles ambulant, som andel af det samlede antal nye opiatklienter pr. land, 2003
Joonis 14: Ambulatoorset ravi saavate opiaate süstivate uute klientide osakaal opiaate süstivate uute klientide koguarvust riikide kaupa 2003. aastal
Kaavio 14: Opiaatteja suonensisäisesti käyttävien uusien avohoitopotilaiden osuus kaikista uusista opiaattiasiakkaista maittain vuonna 2003
14. ábra: Új injekciós opiáthasználó járóbeteg-páciensek az összes új opiáthasználó számának arányában, országok szerint, 2003
Figur 14: Nye polikliniske klienter som injiserer opiater, som andel av det totale antallet nye opiatklienter, etter land, 2003
Figura 14: Noi clienţi în regim de ambulatoriu care îşi injectează opiacee, ca proporţie din numărul total de noi clienţi consumatori de opiacee pe ţară, 2003
Obrázok 14: Podiel nových ambulantných klientov, ktorí injekčne užívajú opiáty z celkového počtu opiátových klientov v jednotlivých krajinách v roku 2003
Prikaz 14: Osebe, ki se na novo, izvenklinično zdravijo zaradi odvisnosti od vbrizgavanja opiatov, kot delež skupnega števila novih zdravljenih oseb zaradi uživanja opiatov po državah, 2003
Figur 14: Nya klienter inom öppenvården som injicerar opiater som en andel av det totala antalet nya opiatklienter efter land, 2003
14. attēls: Jaunie ambulatorie pacienti, kuri injicē narkotikas, kā proporcionāla daļa no kopējiem jaunajiem opiātu pacientiem pa valstīm 2003. gadā
  Wykres 22  
Wykres 22: Nowo zdiagnozowane przypadki zakażenia wirusem HIV wśród osób zażywających narkotyki dożylnie w wybranych państwach UE, w Rosji i na Ukrainie, w ujęciu według roku sprawozdania
Figure 22: HIV infections newly diagnosed in injecting drug users in selected EU countries, Russia and Ukraine, by year of report
Graphique 22: Infections par le VIH nouvellement diagnostiquées chez des UDVI dans certains pays de l'UE, la Russie et l'Ukraine, par année de rapport
Abbildung 22: Neu diagnostizierte HIV-Infektionen bei injizierenden Drogenkonsumenten in ausgewählten EU-Ländern, Russland und der Ukraine, nach Berichtsjahr
Gráfico 22: Infecciones por VIH recientemente diagnosticadas en consumidores de drogas por vía parenteral en países de la UE seleccionados, Rusia y Ucrania, por año de notificación.
Grafico 22: Infezioni da HIV diagnosticate di recente nei consumatori di stupefacenti per via parenterale in taluni paesi selezionati dell’UE, in Russia e Ucraina, per anno di segnalazione
Figura 22: Casos de infecção pelo VIH recentemente diagnosticados em consumidores de droga injectada em países da UE seleccionados, Rússia e Ucrânia, por ano de relatório
Διάγραμμα 22: Νέες διαγνώσεις μόλυνσης από τον ιό HIV σε χρήστες ενέσιμων ναρκωτικών σε επιλεγμένες χώρες της ΕΕ, στη Ρωσία και την Ουκρανία, ανά έτος αναφοράς
Figuur 22: Nieuw gediagnosticeerde HIV-infecties onder injecterende drugsgebruikers in een aantal geselecteerde EU-landen, Rusland en Oekraïne (naar jaar van rapportage)
Obrázek 22: Případy infekce HIV nově diagnostikované u injekčních uživatelů drog ve vybraných zemích EU, v Rusku a na Ukrajině podle roku hlášení
Figur 22: Nydiagnosticerede tilfælde af hiv-infektion blandt intravenøse stofbrugere i udvalgte EU-lande, Rusland og Ukraine, efter indberetningsår
Joonis 22: Süstivate uimastitarbijate hulgas diagnoositud uute HIV-nakkusjuhtude arv valitud ELi riikides, Venemaal ja Ukrainas teavitamise aasta kaupa
Kaavio 22: Huumeiden injektiokäyttäjillä diagnosoidut hiv-tartunnat tietyissä EU-maissa, Venäjällä ja Ukrainassa raportointivuoden mukaan
22. ábra: Injekciós kábítószer-használóknál újonnan diagnosztizált HIV fertőzések az EU kiválasztott országaiban, Oroszországban és Ukrajnában, a jelentés éve szerint
Figur 22: Nylig diagnostisert HIV-smitte hos sprøytebrukere i utvalgte EU-land, Russland og Ukraina, etter rapporteringsår
Figura 22: Cazurile de infecţie cu HIV nou diagnosticate la consumatorii de droguri injectabile din anumite state membre ale Uniunii Europene, Rusia şi Ucraina, pe an de raportare
Obrázok 22: Prípady nákazy HIV, najnovšie diagnostikované u injekčných užívateľov drog vo vybraných krajinách EÚ, v Rusku a na Ukrajine podľa rokov oznámenia
Prikaz 22: Na novo ugotovljene okužbe s HIV pri injicirajočih uživalcih drog v izbranih državah EU, Rusiji in Ukrajini po letih poročanja
22. attēls: No jauna diagnosticētie HIV inficēšanās gadījumi injicējamo narkotiku lietotāju vidū atsevišķās ES valstīs, Krievijā un Ukrainā sadalījumā pa ziņošanas gadiem.
  Wykres 18  
Wykres 18: Wprowadzenie programów wymiany igieł i strzykawek w 23 państwach UE, Norwegii i Bułgarii
Figure 18: Introduction of needle and syringe programmes in 23 EU countries, Norway and Bulgaria
Graphique 18: Introduction de programmes d'échange de seringues dans 23 pays de l'UE, en Norvège et en Bulgarie
Abbildung 18: Einführung von Nadel- und Spritzenaustauschprogrammen in 24 EU-Mitgliedstaaten, Norwegen und Bulgarien
Gráfico 18: Introducción de programas de intercambio de agujas y jeringuillas en 23 países de la UE, Noruega y Bulgaria
Grafico 18: Introduzione dei programmi di scambio di aghi e siringhe in 23 paesi dell’UE, in Norvegia e in Bulgaria
Διάγραμμα 18: Θέσπιση προγραμμάτων ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων σε 24 χώρες της ΕΕ, τη Νορβηγία και τη Βουλγαρία
Figur 18: Indførelse af nåle- og sprøjteprogrammer i 24 EU-lande, Norge og Bulgarien
Joonis 18: Nõela- ja süstlaprogrammide käivitamine 24 ELi riigis, Norras ja Bulgaarias
Kaavio 18: Neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmien täytäntöönpano 24 EU-maassa, Norjassa ja Bulgariassa
18. ábra: Tű- és fecskendőcsere-programok bevezetése az EU 23 országában, Norvégiában és Bulgáriában
Figur 18: Innføring av sprøytespiss- og sprøytebytteprogrammer i 24 EU-land, Norge og Bulgaria
Figura 18: Introducerea programelor pentru ace şi siringi în 24 de state membre ale Uniunii Europene, Norvegia şi Bulgaria
Obrázok 18: Zavedenie programov výmeny ihiel a striekačiek v 24 krajinách EÚ, Nórsku a Bulharsku
Prikaz 18: Uvedba programov zamenjave injekcijskih igel in brizg za enkratno uporabo v 24 državah EU, na Norveškem in v Bolgariji
18. attēls: Adatu un šļirču programmu ieviešana 24 ES dalībvalstīs, Norvēģijā un Bulgārijā
  Ekstazy  
(81) Zakres ten oparty jest na danych pochodzących jedynie z kilku państw, tj. Danii, Niemiec, Francji, Luksemburga i Holandii.
(81) This range is based on data from a few countries only, namely Denmark, Germany, France, Luxembourg and the Netherlands.
(81) Cette fourchette ne repose que sur les données de quelques pays, à savoir le Danemark, l'Allemagne, la France, le Luxembourg et les Pays-Bas.
(81) Diese Spanne basiert auf Daten aus einigen wenigen Ländern, nämlich aus Dänemark, Deutschland, Frankreich, Luxemburg und den Niederlanden.
(81) Este margen está basado en los datos obtenidos de un pequeño número de países, concretamente Dinamarca, Alemania, Francia, Luxemburgo y los Países Bajos.
(81) Questo intervallo è stato calcolato in base ai dati forniti da pochi paesi, ossia Danimarca, Germania, Francia, Lussemburgo e Paesi Bassi.
(81) Το εύρος αυτό βασίζεται σε στοιχεία από μερικές μόνον χώρες, και συγκεκριμένα τη Δανία, τη Γερμανία, τη Γαλλία, το Λουξεμβούργο και τις Κάτω Χώρες.
(81) Deze spreiding is gebaseerd op gegevens van slechts een paar landen, namelijk Denemarken, Duitsland, Frankrijk, Luxemburg en Nederland.
(81) Tento rozsah vychází pouze z údajů z několika zemí, a to z Dánska, Německa, Francie, Lucemburska a Nizozemska.
(81) Dette er baseret på data fra nogle få lande, nemlig Danmark, Tyskland, Frankrig, Luxembourg og Nederlandene.
(81) Vaihteluväli perustuu vain muutamasta maasta, nimittäin Tanskasta, Saksasta, Ranskasta, Luxemburgista ja Alankomaista, saatuihin tietoihin.
(81) Ehhez a tartományhoz csak néhány ország, konkrétan Dánia, Németország, Franciaország, Luxemburg és Hollandia adatai szolgálnak alapul.
(81) Denne spredningen er basert på data fra bare noen få land, nemlig Danmark, Tyskland, Frankrike, Luxembourg og Nederland.
(81) Acest interval de valori se bazează pe datele din câteva ţări, respectiv din Danemarca, Germania, Franţa, Luxemburg şi Ţările de Jos.
(81) Toto sa opiera o údaje iba piatich krajín, a to Dánska, Nemecka, Francúzska, Luxemburska a Holandska.
(81) Ta obseg temelji na podatkih iz samo nekaterih držav, in sicer Danske, Nemčije, Francije, Luksemburga in Nizozemske.
(81) Detta intervall baseras på uppgifter från endast ett fåtal länder, nämligen Danmark, Tyskland, Frankrike, Luxemburg och Nederländerna.
  Wykres 14  
Ujęte są jedynie państwa, w których występują pacjenci zgłaszający opiaty jako narkotyk główny i/lub państwa, które przekazały dane.
Only countries where there are clients with opiates as primary drug and/or countries supplying data are reported.
Seuls les pays dans lesquels on recense des patients consommant des opiacés comme drogue primaire et/ou des pays fournissant des données sont repris.
Es sind ausschließlich die Länder erfasst, in denen es Patienten gibt, die Opiate als Primärdroge konsumieren, und/oder Länder, die Daten bereitgestellt haben.
Solamente se informa de países donde hay pacientes que consumen opiáceos como droga principal y/o países que suministran datos.
Sono riportati solo i paesi in cui sono presenti pazienti che riferiscono gli oppiacei come droga primaria e/o i paesi che hanno fornito informazioni.
Só estão abrangidos os países com utentes que consomem opiáceos como primeira droga e/ou os países que fornecem dados.
Αναφέρονται μόνον οι χώρες όπου υπάρχουν άτομα υπό θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιούχα ως κύρια ουσία ή/και οι χώρες που παρείχαν στοιχεία.
Heeft uitsluitend betrekking op landen met cliënten die opiaten als primaire drug gebruiken en/of landen die gegevens verstrekken..
Uvedeny jsou pouze země, kde jsou klienti, kteří užívají opiáty jako primární drogu, anebo země, které poskytly údaje.
Kun oplysninger fra lande, hvor der er klienter med opiater som primært stof, og/eller lande, der indberetter data.
Esitatud on andmed vaid nende riikide kohta, kus on opiaate esimese uimastina tarvitajaid ja/või riikide kohta, mis on andmeid esitanud.
Kaaviossa esitetään tiedot vain maista, joissa on opiaatteja päähuumeena käyttäviä asiakkaita, ja/tai maista, jotka ovat toimittaneet tietoja.
Csak azokról az országokról készült jelentés, ahol voltak elsődleges drogként opiátot használó páciensek és/vagy az adatközlő országokról.
Bare land som har klienter med opiater som primærrusmiddel og/eller land som har lagt fram data, er tatt med.
Rapoartele vizează numai ţările în care există clienţi consumatori de opiacee ca drog principal şi/sau ţările care furnizează date.
Uvedené sú iba údaje z krajín, v ktorých užívajú klienti opiáty ako primárnu drogu alebo z krajín, ktoré poskytli údaje.
Prijavljene so samo države, v katerih se osebe zdravijo zaradi uživanja opiatov kot primarne droge, in/ali države, ki so poslale podatke.
Endast länder där det finns klienter som har opiater som primärdrog och/eller länder som lämnat uppgifter redovisas.
Ziņoti dati tikai par tām valstīm, kur pacientiem primārā narkotika ir opiāti, un/ vai valstīm, kas iesniegušas datus.
  Nowe osiÄ…gniÄ™cia doty...  
W przypadku jednej grupy państw (Niemcy, Grecja, Hiszpania, Francja, Cypr, Luksemburg, Holandia, Polska, Słowenia, Wielka Brytania) leczenie niefarmakologiczne osób problemowo zażywających opiaty prowadzi się głównie pozaszpitalnie, gdy tymczasem mniejsza grupa państw donosi o przewadze stosowania leczenia hospitalizacyjnego (Irlandia, Włochy, Austria), a inne państwa nie wykazują wyraźnej przewagi w stosowaniu którejś z metod (Szwecja, Norwegia).
The setting in which drug-free treatment is provided varies considerably. In one group of countries (Germany, Greece, Spain, France, Cyprus, Luxembourg, Netherlands, Poland, Slovenia, the United Kingdom) drug-free treatment of problem opiate users takes place predominantly in outpatient settings, whereas a smaller group of countries report predominant use of inpatient settings (Ireland, Italy, Austria) and others show no clear predominance (Sweden, Norway).
La structure dans laquelle l'abstinence sans traitement de substitution est appliquée varie considérablement d’un pays à l’autre. Dans un groupe de pays (Allemagne, Grèce, Espagne, France, Chypre, Luxembourg, Pays-Bas, Pologne, Slovénie, Royaume‑Uni), l'abstinence sans traitement de substitution destinée aux usagers d'opiacés à problème se déroule essentiellement dans des centres de soins ambulatoires, tandis qu'un groupe plus restreint de pays indiquent que ce type de traitement se passe principalement dans des centres de soins résidentiels (Irlande, Italie, Autriche) et d'autres ne mentionnent pas de prédominance claire (Suède, Norvège).
Hinsichtlich der Art der Einrichtungen, in denen drogenfreie Behandlungen angeboten werden, gibt es erhebliche Unterschiede. In zahlreichen Ländern (in Deutschland, Griechenland, Spanien, Frankreich, Zypern, Luxemburg, den Niederlanden, Polen, Slowenien und dem Vereinigten Königreich) findet die drogenfreie Behandlung problematischer Drogenkonsumenten überwiegend in ambulanten Einrichtungen statt, während sie in einer kleineren Gruppe von Ländern vor allem stationär erbracht wird (Irland, Italien und Österreich) und in wieder anderen (Schweden, Norwegen) nicht eindeutig festgestellt werden kann, welche Form von Behandlungseinrichtungen überwiegt.
El entorno donde se aplica el tratamiento sin droga varía de forma considerable. En un grupo de países (Alemania, Grecia, España, Francia, Chipre, Luxemburgo, Países Bajos, Polonia, Eslovenia y Reino Unido), el tratamiento sin droga del consumo problemático de opiáceos se realiza sobre todo en entornos ambulatorios, mientras que otro grupo más pequeño de países (Irlanda, Italia y Austria) lo realiza en un entorno hospitalario, y en un tercer grupo (Suecia y Noruega) no se observa un predominio claro.
L’ambiente in cui il trattamento in situazione di astinenza viene erogato varia notevolmente. In un gruppo di paesi (Germania, Grecia, Spagna, Francia, Cipro, Lussemburgo, Paesi Bassi, Polonia, Slovenia, Regno Unito) il trattamento in situazione di astinenza dei consumatori problematici di oppiacei avviene prevalentemente in regime ambulatoriale, mentre un gruppo più ristretto di paesi riferisce un uso predominante in regime di ricovero ospedaliero (Irlanda, Italia, Austria) e altri non riferiscono una netta prevalenza per l’uno o per l'altro regime (Svezia, Norvegia).
O contexto em que o tratamento sem droga é oferecido varia consideravelmente. Num grupo de países (Alemanha, Grécia, Espanha, França, Chipre, Luxemburgo, Países Baixos, Polónia, Eslovénia, Reino Unido) o tratamento sem droga dos consumidores problemáticos de opiáceos tem predominantemente lugar em regime ambulatório, enquanto um grupo menor de países comunicam um recurso predominante ao tratamento em regime de internamento (Irlanda, Itália, Áustria) e outros não revelam uma predominância clara (Suécia, Noruega).
Οι χώροι στους οποίους παρέχεται θεραπεία χωρίς τη χορήγηση ναρκωτικών ουσιών διαφέρουν σημαντικά. Σε μια ομάδα χωρών (Γερμανία, Ελλάδα, Ισπανία, Γαλλία, Κύπρος, Λουξεμβούργο, Κάτω Χώρες, Πολωνία, Σλοβενία, Ηνωμένο Βασίλειο), η θεραπεία χωρίς τη χορήγηση ναρκωτικών ουσιών των προβληματικών χρηστών οπιούχων πραγματοποιείται κυρίως σε κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής, ενώ μια μικρότερη ομάδα χωρών αναφέρει ότι χρησιμοποιούνται κυρίως κέντρα εσωτερικής παραμονής (Ιρλανδία, Ιταλία, Αυστρία), και άλλες χώρες δεν εμφανίζουν σαφή προτίμηση (Σουηδία, Νορβηγία).
De settings waarin drugsvrije behandelingen worden uitgevoerd lopen aanzienlijk uiteen. In sommige landen vindt de drugsvrije behandeling van problematische opiatengebruikers voornamelijk via extramurale settings plaats (Duitsland, Griekenland, Spanje, Frankrijk, Cyprus, Luxemburg, Nederland, Polen, Slovenië en het Verenigd Koninkrijk), een kleinere groep landen geeft aan dat dit voornamelijk via intramurale behandelcentra gebeurt (Ierland, Italië en Oostenrijk), terwijl er in sommige andere landen geen duidelijke voorkeur lijkt te bestaan (Zweden en Noorwegen).
Prostředí, ve kterém se abstinenčně orientovaná léčba poskytuje, se značně liší. V jedné skupině zemí (Německo, Řecko, Španělsko, Francie, Kypr, Lucembursko, Nizozemsko, Polsko, Slovinsko, Spojené království) probíhá abstinenčně orientovaná léčba problémových uživatelů opiátů převážně v ambulantním prostředí, zatímco menší skupina zemí uvádí převládající využívání ústavního prostředí (Irsko, Itálie, Rakousko) a jiné země nevykazují žádné zásadní preference (Švédsko, Norsko).
Der er stor forskel på, hvor den stoffrie behandling finder sted. I én gruppe lande (Tyskland, Grækenland, Spanien, Frankrig, Cypern, Luxembourg, Nederlandene, Polen, Slovenien, Det Forenede Kongerige) foregår den stoffrie behandling af problematiske opiatbrugere hovedsagelig ambulant, mens en mindre gruppe lande har angivet, at behandlingen hovedsagelig foregår under indlæggelse (Irland, Italien, Østrig), og der i andre lande ikke er nogen klar overvægt (Sverige, Norge).
Ravimivaba ravi pakutakse väga erinevates tingimustes. Mõnedes riikides (Saksamaal, Kreekas, Hispaanias, Prantsusmaal, Küprosel, Luksemburgis, Madalmaades, Poolas, Sloveenias, Ühendkuningriigis) toimub probleemsete opiaaditarbijate ravimivaba ravi valdavalt ambulatoorsetes tingimustes, samal ajal kui väike osa riike teatab valdavalt statsionaarse ravi kasutamisest (Iirimaa, Itaalia, Austria) ning ülejäänud ei esita selget eelistust (Rootsi, Norra).
Lääkkeetöntä hoitoa annetaan hyvin erilaisissa ympäristöissä. Joissakin maissa (Saksa, Kreikka, Espanja, Ranska, Kypros, Luxemburg, Alankomaat, Puola, Slovenia, Yhdistynyt kuningaskunta) opiaattien ongelmakäyttäjille tarjotaan lääkkeetöntä hoitoa pääasiallisesti avohoidossa, kun taas pienemmässä ryhmässä maita (Irlanti, Italia, Itävalta) suositaan laitoshoitoa ja joissakin muissa maissa (Ruotsi, Norja) kumpikaan hoitomuoto ei ole selkeästi hallitseva.
A gyógyszermentes kezelés megvalósításának körülményei igen változatosak. Az országok egyik csoportjában (Németország, Görögország, Spanyolország, Franciaország, Ciprus, Luxemburg, Hollandia, Lengyelország, Szlovénia, az Egyesült Királyság) a problematikus opiáthasználók gyógyszermentes kezelése elsősorban járóbeteg-ellátásban történik, míg az országok kisebb része elsősorban a fekvőbeteg-gyógykezelésről számolt be (Írország, Olaszország, Ausztria), más országok esetében pedig nem volt egyértelmű dominancia (Svédország, Norvégia).
Miljøet behandlingen tilbys i, er svært varierende. I en gruppe land (Tyskland, Hellas, Spania, Frankrike, Kypros, Luxemburg, Nederland, Polen, Slovenia, Storbritannia) skjer medikamentfri behandling av problematiske opiatbrukere hovedsakelig poliklinisk, mens en mindre gruppe land hovedsakelig bruker innleggelse (Irland, Italia, Østerrike) og atter andre ikke har noen preferanse (Sverige, Norge).
Cadrul în care se asigură terapia prin abstinenţă variază considerabil. În unele ţări (Germania, Grecia, Spania, Franţa, Cipru, Luxemburg, Ţările de Jos, Polonia, Slovenia, Regatul Unit), terapia prin abstinenţă a consumatorilor problematici de opiacee se desfăşoară predominant în servicii de ambulatoriu, în timp ce într-un număr limitat de ţări se recurge predominant la internarea pacienţilor (Irlanda, Italia, Austria), iar în alte ţări nu există o predominanţă clară (Suedia, Norvegia).
Prostredie, v ktorom sa bezdrogová liečba zabezpečuje, je veľmi rozmanité. V jednej skupine štátov (Nemecko, Grécko, Španielsko, Francúzsko, Cyprus, Luxembursko, Holandsko, Poľsko, Slovinsko, Spojené kráľovstvo) sa bezdrogová liečba problémových užívateľov opiátov uskutočňuje prevažne v ambulantnom prostredí, kým menšia skupina krajín uvádza prevažné využívanie lôžkových zariadení (Írsko, Taliansko, Rakúsko) a inde nehovoria o prevahe (Švédsko, Nórsko).
Okolje, v katerem je na voljo zdravljenje brez drog, se zelo razlikuje. V eni skupini držav (Nemčija, Grčija, Španija, Francija, Ciper, Luksemburg, Nizozemska, Poljska, Slovenija, Združeno kraljestvo) zdravljenje brez drog problematičnih uživalcev opiatov po navadi poteka v izvenbolnišničnih prostorih, medtem ko manjša skupina držav poroča o prevladujoči uporabi bolnišničnih okolij (Irska, Italija, Avstrija), druge pa ne kažejo nobene prevlade (Švedska, Norveška).
De miljöer där drogfri behandling erbjuds är sinsemellan mycket olika. I en grupp länder (Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Cypern, Luxemburg, Nederländerna, Polen, Slovenien, Storbritannien) sker drogfri behandling av problemmissbrukare av opiater främst inom öppenvården, medan en mindre grupp länder rapporterar att slutenvård är vanligast (Irland, Italien, Österrike). I vissa andra länder är inte någon av dessa vårdtyper vanligare än någon annan (Sverige, Norge).
Apstākļi, kādos tiek nodrošināta ārstēšana no atkarības, būtiski atšķiras. Vienā valstu grupā (Vācija, Grieķija, Spānija, Francija, Kipra, Luksemburga, Nīderlande, Polija, Slovēnija un Apvienotā Karaliste) problemātisko opiātu lietotāju ārstēšana bez zālēm notiek galvenokārt ambulatori, taču mazāka valstu grupa ziņo par ārstēšanu stacionārā (Īrija, Itālija, Austrija) un citās valstīs nav izteikta pārsvara (Zviedrija, Norvēģija).
  Leczenie niefarmakologi...  
W odróżnieniu od leczenia farmakologicznego, w przypadku którego w wielu Państwach Członkowskich prowadzone są centralne rejestry krajowe, rejestry leczenia niefarmakologicznego należą do rzadkości, a wiarygodne, jasne dane ilościowe dla tych metod leczenia są skąpe.
Unlike MAT, for which centralised national registers exist in many Member States, registers of drug-free treatment are rare, and reliable, clear, quantitative data for this method of treatment are scarce. Although it is not possible to make an accurate comparison with MAT, reports from Member States indicate that MAT is the principal form of treatment for problem opiate users in the majority of EU Member States and at an aggregated EU level. However, some countries report a general preference for drug-free treatment rather than MAT (Estonia, Cyprus, Lithuania, Poland and Finland). In a number of countries, notably Greece, Spain and Norway, levels of MAT and drug-free treatment appear to be similar.
À la différence du traitement médicalement assisté, pour lequel il existe des registres nationaux centralisés dans de nombreux États membres, les registres des traitements par abstinence sans substitution sont rares, tout comme les données fiables, claires et quantitatives sur ce mode de traitement. Bien qu'il soit impossible de procéder à une comparaison précise avec les traitements médicalement assistés, les rapports des États membres indiquent que ces derniers sont la principale forme de traitement des usagers d'opiacés à problème dans la majorité des États membres de l'UE et au niveau communautaire agrégé. Cependant, certains pays affichent une préférence générale pour l'abstinence sans traitement de substitution plutôt que pour les TMA (Estonie, Chypre, Lituanie, Pologne et Finlande). Dans quelques pays, notamment la Grèce, l'Espagne et la Norvège, les chiffres relatifs aux TMA et à l'abstinence sans traitement de substitution semblent similaires.
Während für die medikamentengestützte Behandlung in vielen Mitgliedstaaten zentrale nationale Register existieren, gibt es nur vereinzelt Register für die drogenfreie Behandlung, und auch verlässliche, eindeutige und quantitative Daten für diese Behandlungsmethode stehen nur in geringem Maße zur Verfügung. Es ist zwar nicht möglich, einen präzisen Vergleich mit der medikamentengestützten Behandlung durchzuführen, die Berichte aus den Mitgliedstaaten deuten jedoch darauf hin, dass die medikamentengestützte Behandlung in den meisten EU-Mitgliedstaaten und auf EU-Ebene insgesamt die häufigste Therapieform für problematische Opiatkonsumenten darstellt. Einige Länder berichten jedoch, dass der drogenfreien Behandlung gegenüber der medikamentengestützten Therapie insgesamt der Vorzug gegeben wird (Estland, Zypern, Litauen, Polen und Finnland). In einigen Ländern, vor allem in Griechenland, Spanien und Norwegen, werden offenbar medikamentengestützte und drogenfreie Therapien in nahezu gleichem Maße durchgeführt.
A diferencia del tratamiento con asistencia médica, para el cual existen registros nacionales centralizados en muchos de los Estados miembros, los registros del tratamiento sin droga son raros, y apenas se dispone de datos fiables, claros y cuantitativos sobre este método. Aunque no es posible realizar una comparación exacta con el TAM, los informes de los Estados miembros indican que esta es la principal forma de tratamiento para los consumidores de opiáceos en la mayoría de Estados miembros de la UE y en el conjunto de la UE. No obstante, algunos países registran una preferencia general por el tratamiento sin droga frente al tratamiento con asistencia médica (Estonia, Chipre, Lituania, Polonia y Finlandia). Los niveles de ambos tipos de tratamiento parecen ser similares en algunos países, especialmente en Grecia, España y Noruega.
A differenza del trattamento medicalmente assistito, per il quale esistono registri nazionali centralizzati in molti Stati membri, i registri per il trattamento in situazione di astinenza sono rari; scarsi inoltre sono i dati affidabili, chiari e quantitativi per questo metodo terapeutico. Pur essendo impossibile fare un confronto accurato con il trattamento medicalmente assistito, le relazioni provenienti dagli Stati membri individuano in quest’ultimo la forma principale di trattamento per i consumatori problematici di oppiacei nella maggior parte di essi nonché a livello comunitario. Taluni Stati riportano peraltro una tendenza a prediligere il trattamento in situazione di astinenza rispetto al trattamento medicalmente assistito (Estonia, Cipro, Lituania, Polonia e Finlandia). In altri Stati, vale a dire Grecia, Spagna e Norvegia, il numero dei trattamenti medicalmente assistiti e quello dei trattamenti in situazione di astinenza sembrano equivalersi.
Ao contrário do tratamento medicamente assistido, relativamente ao qual existem registos nacionais centralizados em muitos Estados-Membros, os registos do tratamento sem droga são raros, e escasseiam os dados quantitativos fiáveis e claros para este método de tratamento. Embora não seja possível fazer uma comparação precisa com o tratamento medicamente assistido, os relatórios dos Estados-Membros indicam que este último constitui a principal forma de tratamento para os consumidores problemáticos de opiáceos na maioria dos Estados-Membros da UE e a um nível agregado da União. Contudo, alguns países comunicam uma preferência generalizada pelo tratamento sem droga relativamente ao tratamento medicamente assistido (Estónia, Chipre, Lituânia, Polónia e Finlândia). Em vários países, nomeadamente a Grécia, Espanha e Noruega, os níveis de tratamento medicamente assistido e de tratamento sem droga parecem ser semelhantes.
Σε αντίθεση με τη θεραπεία με ιατρική υποστήριξη, για την οποία υπάρχουν κεντρικά εθνικά αρχεία σε πολλά κράτη μέλη, τα αρχεία για τα στεγνά θεραπευτικά προγράμματα είναι σπάνια, όπως επίσης σπανίζουν τα αξιόπιστα, σαφή, ποσοτικά στοιχεία σχετικά με αυτή τη μέθοδο θεραπείας. Μολονότι δεν είναι δυνατόν να γίνει ακριβής σύγκριση με τη θεραπεία με ιατρική υποστήριξη, οι αναφορές από τα κράτη μέλη δείχνουν ότι η θεραπεία με ιατρική υποστήριξη είναι η κύρια μορφή θεραπείας για τους προβληματικούς χρήστες οπιούχων στην πλειονότητα των κρατών μελών της ΕΕ και συνολικά σε επίπεδο ΕΕ. Ωστόσο, ορισμένες χώρες αναφέρουν μια γενική προτίμηση για τα στεγνά θεραπευτικά προγράμματα σε σχέση με τη θεραπεία με ιατρική υποστήριξη (Εσθονία, Κύπρος, Λιθουανία, Πολωνία και Φινλανδία). Σε ορισμένες χώρες, και συγκεκριμένα στην Ελλάδα, την Ισπανία και τη Νορβηγία, τα επίπεδα θεραπείας με ιατρική υποστήριξη και θεραπείας χωρίς τη χορήγηση ναρκωτικών ουσιών φαίνεται να είναι παρόμοια.
De meeste lidstaten gebruiken centrale nationale registers voor behandelingen met behulp van medicatie, maar voor drugsvrije therapieën gebeurt dat zelden, en betrouwbare, duidelijke, kwantitatieve gegevens voor deze behandelmethode zijn dan ook schaars. Hoewel een nauwkeurige vergelijking met behandelingen met behulp van medicatie niet mogelijk is, blijkt uit de verslagen van een aantal lidstaten dat een behandeling met medicatie in de meerderheid van de lidstaten van de EU (en ook op communautair niveau als geheel) de belangrijkste behandelmethode voor problematische opiatengebruikers is. In sommige landen wordt echter in het algemeen de voorkeur gegeven aan drugsvrije behandelingen (Estland, Cyprus, Litouwen, Polen en Finland) in plaats van behandelingen met behulp van medicatie. In een aantal andere landen, met name Griekenland, Spanje en Noorwegen, lijken beide behandelmethoden ongeveer even vaak toegepast te worden.
Na rozdíl od léčby s farmakologickou podporou, pro kterou v mnoha členských státech existují centralizované národní rejstříky, jsou rejstříky abstinenčně orientované léčby vzácné. Spolehlivé, jasné a kvantitativní údaje o této metodě léčby jsou zřídkakdy k dispozici. Ačkoli není možné provést přesné srovnání s léčbou s farmakologickou podporou, zprávy z členských států svědčí o tom, že léčba s farmakologickou podporou je hlavní formou léčby pro problémové uživatele opiátů jak na úrovni jednotlivých členských států EU, tak v EU celkově. Některé země však uvádějí obecnou preferenci abstinenčně orientované léčby v porovnání s léčbou s farmakologickou podporou (Estonsko, Kypr, Litva, Polsko a Finsko). V řadě zemí, zejména v Řecku, Španělsku a Norsku, se zdají úrovně léčby s farmakologickou podporou a abstinenčně orientované léčby být obdobné.
I modsætning til den medicinsk støttede behandling, hvor der findes centraliserede nationale registre i mange medlemsstater, findes der sjældent registre over stoffri behandling, og der foreligger meget få pålidelige, klare, kvantitative data for denne behandlingsmetode. Selv om det ikke er muligt at foretage en nøjagtig sammenligning med den medicinsk støttede behandling, fremgår det af indberetninger fra medlemsstaterne, at den medicinsk støttede behandling er den primære behandlingsform i forbindelse med problematiske opiatbrugere i de fleste EU-medlemsstater og på EU-plan som helhed. Nogle lande har imidlertid angivet, at de generelt foretrækker stoffri behandling frem for medicinsk støttet behandling (Estland, Cypern, Litauen, Polen og Finland). I en række lande, navnlig Grækenland, Spanien og Norge, synes antallet af personer i medicinsk støttet behandling og stoffri behandling stort set at være det samme.
Erinevalt ravimitega ravist, mille kohta on kesksed riiklikud registrid paljudes liikmesmaades, leidub registreid ravimivaba ravi kohta harva ning usaldusväärseid, selgeid, kvantitatiivseid andmeid on selle meetodi kohta napilt. Kuigi täpne võrdlus ravimitega raviga ei ole võimalik, näitavad liikmesriikide aruanded, et ravimitega ravi on probleemsete opiaaditarvitajate peamine ravivorm enamikus ELi liikmesriikides ja Euroopa Liidu tasandil üldiselt. Mõned riigid siiski teatavad ravimivaba ravi üldisest eelistamisest ravimitega ravile (Eesti, Küpros, Leedu, Poola ja Soome). Mõnedes riikides, eriti Kreekas, Hispaanias ja Norras, on ravimitega ravi ja ravimivaba ravi tase võrdne.
Lääkehoidon alalla on monissa jäsenvaltioissa keskitetyt kansalliset rekisterit, mutta lääkkeettömän hoidon rekisterit ovat harvinaisia, ja tästä menetelmästä on vain vähän luotettavaa, selkeää määrällistä tietoa. Vaikka lääkkeettömän hoidon ja lääkehoidon välillä on mahdotonta tehdä täsmällisiä vertailuja, jäsenvaltioiden raporteista voidaan todeta, että lääkehoito on opiaattien ongelmakäyttäjien pääasiallinen hoitomuoto useimmissa EU:n jäsenvaltioissa ja EU:n tasolla yleisesti. Joissakin maissa suositaan kuitenkin lääkkeetöntä hoitoa lääkehoidon sijaan (Viro, Kypros, Liettua, Puola ja Suomi). Useissa maissa, etenkin Kreikassa, Espanjassa ja Norjassa, lääkehoito ja lääkkeetön hoito vaikuttavat olevan jokseenkin yhtä yleisiä.
A gyógyszeresen támogatott gyógykezeléstől eltérően – amelyről számos tagállamban központi nyilvántartást vezetnek –, a gyógyszermentes gyógykezelésre vonatkozó nyilvántartás ritka, és csak elvétve fordul elő megbízható, egyértelmű, számszerűsített adat erről a kezelési módról. Bár a gyógyszeresen támogatott kezeléssel pontosan nem összehasonlítható, a tagállamoktól érkező jelentések azt jelzik, hogy a tagállamok többségében, illetve EU-szintű összesítésben is a gyógyszeresen támogatott kezelés a problematikus opiáthasználók kezelésének elsődleges formája. Ugyanakkor néhány ország (Észtország, Ciprus, Litvánia, Lengyelország és Finnország) a gyógyszermentes kezelés preferenciájáról számolt be a gyógyszeresen támogatott kezeléssel szemben. A gyógyszeresen támogatott kezelés és a gyógyszermentes kezelés szintje több országban, nevezetesen Görögországban, Spanyolországban és Norvégiában, hasonlónak tűnik.
I motsetning til legemiddelassistert rehabilitering, der mange medlemsstater har sentraliserte nasjonale registre, er det få som har noe register over den medikamentfrie behandlingen, og pålitelige, utvetydige kvantitative data for denne behandlingsformen er mangelvare. Selv om en nøyaktig sammenligning med LAR ikke er mulig, tyder rapporter fra medlemsstatene på at LAR i hovedsak er den mest utbredte behandlingen for problematiske narkotikabrukere i flertallet av EUs medlemsstater og aggregert i EU. Imidlertid rapporterer enkelte land om en generell preferanse for medikamentfri behandling framfor legemiddelassistert rehabilitering (Estland, Kypros, Litauen, Polen og Finland). I en rekke land, særlig Hellas, Spania og Norge, synes legemiddelassistert og medikamentfri behandling å være like utbredt.
Spre deosebire de TSM, pentru care există registre naţionale centralizate în multe state membre, registrele privind terapia prin abstinenţă sunt rare, la fel ca şi datele cantitative clare şi fiabile privind această metodă de tratament. Deşi nu se poate realiza o comparaţie corectă cu TSM, rapoartele înaintate de statele membre indică faptul că TSM este principala formă de tratament pentru consumatorii problematici de opiacee în majoritatea statelor membre ale Uniunii Europene, precum şi la nivel european global. Cu toate acestea, unele ţări indică o preferinţă generală pentru terapia prin abstinenţă faţă de TSM (Estonia, Cipru, Lituania, Polonia şi Finlanda). Într-o serie de ţări, mai ales în Grecia, Spania şi Norvegia, TSM şi terapia prin abstinenţă se situează la niveluri similare.
Na rozdiel od MAT, pri ktorej v mnohých členských štátoch existujú centralizované celoštátne registre, registre bezdrogovej liečby sú zriedkavé a spoľahlivé, zrozumiteľné kvantitatívne údaje o tomto spôsobe liečby sú vzácnosťou. Aj keď nie je možné robiť presné porovnanie s MAT, správy z členských štátov naznačujú, že MAT je hlavnou formou liečby problémových užívateľov opiátov vo väčšine členských štátov EÚ aj na súhrnnej úrovni EÚ. Niektoré krajiny (Estónsko, Cyprus, Litva, Poľsko a Fínsko) však uviedli, že všeobecne uprednostňujú bezdrogovú liečbu pred MAT. Vo viacerých krajinách, najmä v Grécku, Španielsku a Nórsku sú MAT a bezdrogová liečba zdanlivo na rovnakej úrovni.
V nasprotju z zdravljenjem, podprtem z zdravili, za katero v mnogih državah članicah obstajajo centralizirani nacionalni registri, so registri zdravljenja brez drog redki in zanesljivi, jasni, kvantitativni podatki za to vrsto metode zdravljenja so pičli. Čeprav ni mogoče narediti natančne primerjave z zdravljenjem, podprtim z zdravili, poročila iz držav članic kažejo, da je z zdravili podprto zdravljenje glavna oblika zdravljenja za problematične uživalce drog v večini držav članic EU in na skupni ravni EU. Vendar nekatere države poročajo o splošni večji priljubljenosti zdravljenja brez drog v primerjavi z zdravljenjem, podprtim z zdravili (Estonija, Ciper, Litva, Poljska in Finska). V številnih državah, zlasti Grčiji, Španiji in na Norveškem, so ravni z zdravili podprtega zdravljenja in zdravljenja brez drog podobne.
Till skillnad från behandling med läkemedel, där det finns centrala nationella register i många medlemsstater, är register över drogfribehandling sällsynta och därför är det ont om tillförlitliga, tydliga och kvantitativa uppgifter om denna behandlingsmetod. Även om det inte går att göra en korrekt jämförelse med behandling med läkemedel tyder rapporter från medlemsstaterna på att behandling med läkemedel är den vanligaste behandlingsformen för problemmissbrukare av opiater i majoriteten av EU:s medlemsstater och på samlad EU-nivå. I vissa länder rapporteras det dock att drogfribehandling i allmänhet föredras framför behandling med läkemedel (Estland, Cypern, Litauen, Polen och Finland). I flera länder, framför allt Grekland, Spanien och Norge, tycks nivåerna för behandling med läkemedel och drogfri behandling vara lika höga.
  Leczenie niefarmakologi...  
W odróżnieniu od leczenia farmakologicznego, w przypadku którego w wielu Państwach Członkowskich prowadzone są centralne rejestry krajowe, rejestry leczenia niefarmakologicznego należą do rzadkości, a wiarygodne, jasne dane ilościowe dla tych metod leczenia są skąpe.
Unlike MAT, for which centralised national registers exist in many Member States, registers of drug-free treatment are rare, and reliable, clear, quantitative data for this method of treatment are scarce. Although it is not possible to make an accurate comparison with MAT, reports from Member States indicate that MAT is the principal form of treatment for problem opiate users in the majority of EU Member States and at an aggregated EU level. However, some countries report a general preference for drug-free treatment rather than MAT (Estonia, Cyprus, Lithuania, Poland and Finland). In a number of countries, notably Greece, Spain and Norway, levels of MAT and drug-free treatment appear to be similar.
À la différence du traitement médicalement assisté, pour lequel il existe des registres nationaux centralisés dans de nombreux États membres, les registres des traitements par abstinence sans substitution sont rares, tout comme les données fiables, claires et quantitatives sur ce mode de traitement. Bien qu'il soit impossible de procéder à une comparaison précise avec les traitements médicalement assistés, les rapports des États membres indiquent que ces derniers sont la principale forme de traitement des usagers d'opiacés à problème dans la majorité des États membres de l'UE et au niveau communautaire agrégé. Cependant, certains pays affichent une préférence générale pour l'abstinence sans traitement de substitution plutôt que pour les TMA (Estonie, Chypre, Lituanie, Pologne et Finlande). Dans quelques pays, notamment la Grèce, l'Espagne et la Norvège, les chiffres relatifs aux TMA et à l'abstinence sans traitement de substitution semblent similaires.
Während für die medikamentengestützte Behandlung in vielen Mitgliedstaaten zentrale nationale Register existieren, gibt es nur vereinzelt Register für die drogenfreie Behandlung, und auch verlässliche, eindeutige und quantitative Daten für diese Behandlungsmethode stehen nur in geringem Maße zur Verfügung. Es ist zwar nicht möglich, einen präzisen Vergleich mit der medikamentengestützten Behandlung durchzuführen, die Berichte aus den Mitgliedstaaten deuten jedoch darauf hin, dass die medikamentengestützte Behandlung in den meisten EU-Mitgliedstaaten und auf EU-Ebene insgesamt die häufigste Therapieform für problematische Opiatkonsumenten darstellt. Einige Länder berichten jedoch, dass der drogenfreien Behandlung gegenüber der medikamentengestützten Therapie insgesamt der Vorzug gegeben wird (Estland, Zypern, Litauen, Polen und Finnland). In einigen Ländern, vor allem in Griechenland, Spanien und Norwegen, werden offenbar medikamentengestützte und drogenfreie Therapien in nahezu gleichem Maße durchgeführt.
A diferencia del tratamiento con asistencia médica, para el cual existen registros nacionales centralizados en muchos de los Estados miembros, los registros del tratamiento sin droga son raros, y apenas se dispone de datos fiables, claros y cuantitativos sobre este método. Aunque no es posible realizar una comparación exacta con el TAM, los informes de los Estados miembros indican que esta es la principal forma de tratamiento para los consumidores de opiáceos en la mayoría de Estados miembros de la UE y en el conjunto de la UE. No obstante, algunos países registran una preferencia general por el tratamiento sin droga frente al tratamiento con asistencia médica (Estonia, Chipre, Lituania, Polonia y Finlandia). Los niveles de ambos tipos de tratamiento parecen ser similares en algunos países, especialmente en Grecia, España y Noruega.
A differenza del trattamento medicalmente assistito, per il quale esistono registri nazionali centralizzati in molti Stati membri, i registri per il trattamento in situazione di astinenza sono rari; scarsi inoltre sono i dati affidabili, chiari e quantitativi per questo metodo terapeutico. Pur essendo impossibile fare un confronto accurato con il trattamento medicalmente assistito, le relazioni provenienti dagli Stati membri individuano in quest’ultimo la forma principale di trattamento per i consumatori problematici di oppiacei nella maggior parte di essi nonché a livello comunitario. Taluni Stati riportano peraltro una tendenza a prediligere il trattamento in situazione di astinenza rispetto al trattamento medicalmente assistito (Estonia, Cipro, Lituania, Polonia e Finlandia). In altri Stati, vale a dire Grecia, Spagna e Norvegia, il numero dei trattamenti medicalmente assistiti e quello dei trattamenti in situazione di astinenza sembrano equivalersi.
Ao contrário do tratamento medicamente assistido, relativamente ao qual existem registos nacionais centralizados em muitos Estados-Membros, os registos do tratamento sem droga são raros, e escasseiam os dados quantitativos fiáveis e claros para este método de tratamento. Embora não seja possível fazer uma comparação precisa com o tratamento medicamente assistido, os relatórios dos Estados-Membros indicam que este último constitui a principal forma de tratamento para os consumidores problemáticos de opiáceos na maioria dos Estados-Membros da UE e a um nível agregado da União. Contudo, alguns países comunicam uma preferência generalizada pelo tratamento sem droga relativamente ao tratamento medicamente assistido (Estónia, Chipre, Lituânia, Polónia e Finlândia). Em vários países, nomeadamente a Grécia, Espanha e Noruega, os níveis de tratamento medicamente assistido e de tratamento sem droga parecem ser semelhantes.
Σε αντίθεση με τη θεραπεία με ιατρική υποστήριξη, για την οποία υπάρχουν κεντρικά εθνικά αρχεία σε πολλά κράτη μέλη, τα αρχεία για τα στεγνά θεραπευτικά προγράμματα είναι σπάνια, όπως επίσης σπανίζουν τα αξιόπιστα, σαφή, ποσοτικά στοιχεία σχετικά με αυτή τη μέθοδο θεραπείας. Μολονότι δεν είναι δυνατόν να γίνει ακριβής σύγκριση με τη θεραπεία με ιατρική υποστήριξη, οι αναφορές από τα κράτη μέλη δείχνουν ότι η θεραπεία με ιατρική υποστήριξη είναι η κύρια μορφή θεραπείας για τους προβληματικούς χρήστες οπιούχων στην πλειονότητα των κρατών μελών της ΕΕ και συνολικά σε επίπεδο ΕΕ. Ωστόσο, ορισμένες χώρες αναφέρουν μια γενική προτίμηση για τα στεγνά θεραπευτικά προγράμματα σε σχέση με τη θεραπεία με ιατρική υποστήριξη (Εσθονία, Κύπρος, Λιθουανία, Πολωνία και Φινλανδία). Σε ορισμένες χώρες, και συγκεκριμένα στην Ελλάδα, την Ισπανία και τη Νορβηγία, τα επίπεδα θεραπείας με ιατρική υποστήριξη και θεραπείας χωρίς τη χορήγηση ναρκωτικών ουσιών φαίνεται να είναι παρόμοια.
De meeste lidstaten gebruiken centrale nationale registers voor behandelingen met behulp van medicatie, maar voor drugsvrije therapieën gebeurt dat zelden, en betrouwbare, duidelijke, kwantitatieve gegevens voor deze behandelmethode zijn dan ook schaars. Hoewel een nauwkeurige vergelijking met behandelingen met behulp van medicatie niet mogelijk is, blijkt uit de verslagen van een aantal lidstaten dat een behandeling met medicatie in de meerderheid van de lidstaten van de EU (en ook op communautair niveau als geheel) de belangrijkste behandelmethode voor problematische opiatengebruikers is. In sommige landen wordt echter in het algemeen de voorkeur gegeven aan drugsvrije behandelingen (Estland, Cyprus, Litouwen, Polen en Finland) in plaats van behandelingen met behulp van medicatie. In een aantal andere landen, met name Griekenland, Spanje en Noorwegen, lijken beide behandelmethoden ongeveer even vaak toegepast te worden.
Na rozdíl od léčby s farmakologickou podporou, pro kterou v mnoha členských státech existují centralizované národní rejstříky, jsou rejstříky abstinenčně orientované léčby vzácné. Spolehlivé, jasné a kvantitativní údaje o této metodě léčby jsou zřídkakdy k dispozici. Ačkoli není možné provést přesné srovnání s léčbou s farmakologickou podporou, zprávy z členských států svědčí o tom, že léčba s farmakologickou podporou je hlavní formou léčby pro problémové uživatele opiátů jak na úrovni jednotlivých členských států EU, tak v EU celkově. Některé země však uvádějí obecnou preferenci abstinenčně orientované léčby v porovnání s léčbou s farmakologickou podporou (Estonsko, Kypr, Litva, Polsko a Finsko). V řadě zemí, zejména v Řecku, Španělsku a Norsku, se zdají úrovně léčby s farmakologickou podporou a abstinenčně orientované léčby být obdobné.
I modsætning til den medicinsk støttede behandling, hvor der findes centraliserede nationale registre i mange medlemsstater, findes der sjældent registre over stoffri behandling, og der foreligger meget få pålidelige, klare, kvantitative data for denne behandlingsmetode. Selv om det ikke er muligt at foretage en nøjagtig sammenligning med den medicinsk støttede behandling, fremgår det af indberetninger fra medlemsstaterne, at den medicinsk støttede behandling er den primære behandlingsform i forbindelse med problematiske opiatbrugere i de fleste EU-medlemsstater og på EU-plan som helhed. Nogle lande har imidlertid angivet, at de generelt foretrækker stoffri behandling frem for medicinsk støttet behandling (Estland, Cypern, Litauen, Polen og Finland). I en række lande, navnlig Grækenland, Spanien og Norge, synes antallet af personer i medicinsk støttet behandling og stoffri behandling stort set at være det samme.
Erinevalt ravimitega ravist, mille kohta on kesksed riiklikud registrid paljudes liikmesmaades, leidub registreid ravimivaba ravi kohta harva ning usaldusväärseid, selgeid, kvantitatiivseid andmeid on selle meetodi kohta napilt. Kuigi täpne võrdlus ravimitega raviga ei ole võimalik, näitavad liikmesriikide aruanded, et ravimitega ravi on probleemsete opiaaditarvitajate peamine ravivorm enamikus ELi liikmesriikides ja Euroopa Liidu tasandil üldiselt. Mõned riigid siiski teatavad ravimivaba ravi üldisest eelistamisest ravimitega ravile (Eesti, Küpros, Leedu, Poola ja Soome). Mõnedes riikides, eriti Kreekas, Hispaanias ja Norras, on ravimitega ravi ja ravimivaba ravi tase võrdne.
Lääkehoidon alalla on monissa jäsenvaltioissa keskitetyt kansalliset rekisterit, mutta lääkkeettömän hoidon rekisterit ovat harvinaisia, ja tästä menetelmästä on vain vähän luotettavaa, selkeää määrällistä tietoa. Vaikka lääkkeettömän hoidon ja lääkehoidon välillä on mahdotonta tehdä täsmällisiä vertailuja, jäsenvaltioiden raporteista voidaan todeta, että lääkehoito on opiaattien ongelmakäyttäjien pääasiallinen hoitomuoto useimmissa EU:n jäsenvaltioissa ja EU:n tasolla yleisesti. Joissakin maissa suositaan kuitenkin lääkkeetöntä hoitoa lääkehoidon sijaan (Viro, Kypros, Liettua, Puola ja Suomi). Useissa maissa, etenkin Kreikassa, Espanjassa ja Norjassa, lääkehoito ja lääkkeetön hoito vaikuttavat olevan jokseenkin yhtä yleisiä.
A gyógyszeresen támogatott gyógykezeléstől eltérően – amelyről számos tagállamban központi nyilvántartást vezetnek –, a gyógyszermentes gyógykezelésre vonatkozó nyilvántartás ritka, és csak elvétve fordul elő megbízható, egyértelmű, számszerűsített adat erről a kezelési módról. Bár a gyógyszeresen támogatott kezeléssel pontosan nem összehasonlítható, a tagállamoktól érkező jelentések azt jelzik, hogy a tagállamok többségében, illetve EU-szintű összesítésben is a gyógyszeresen támogatott kezelés a problematikus opiáthasználók kezelésének elsődleges formája. Ugyanakkor néhány ország (Észtország, Ciprus, Litvánia, Lengyelország és Finnország) a gyógyszermentes kezelés preferenciájáról számolt be a gyógyszeresen támogatott kezeléssel szemben. A gyógyszeresen támogatott kezelés és a gyógyszermentes kezelés szintje több országban, nevezetesen Görögországban, Spanyolországban és Norvégiában, hasonlónak tűnik.
I motsetning til legemiddelassistert rehabilitering, der mange medlemsstater har sentraliserte nasjonale registre, er det få som har noe register over den medikamentfrie behandlingen, og pålitelige, utvetydige kvantitative data for denne behandlingsformen er mangelvare. Selv om en nøyaktig sammenligning med LAR ikke er mulig, tyder rapporter fra medlemsstatene på at LAR i hovedsak er den mest utbredte behandlingen for problematiske narkotikabrukere i flertallet av EUs medlemsstater og aggregert i EU. Imidlertid rapporterer enkelte land om en generell preferanse for medikamentfri behandling framfor legemiddelassistert rehabilitering (Estland, Kypros, Litauen, Polen og Finland). I en rekke land, særlig Hellas, Spania og Norge, synes legemiddelassistert og medikamentfri behandling å være like utbredt.
Spre deosebire de TSM, pentru care există registre naţionale centralizate în multe state membre, registrele privind terapia prin abstinenţă sunt rare, la fel ca şi datele cantitative clare şi fiabile privind această metodă de tratament. Deşi nu se poate realiza o comparaţie corectă cu TSM, rapoartele înaintate de statele membre indică faptul că TSM este principala formă de tratament pentru consumatorii problematici de opiacee în majoritatea statelor membre ale Uniunii Europene, precum şi la nivel european global. Cu toate acestea, unele ţări indică o preferinţă generală pentru terapia prin abstinenţă faţă de TSM (Estonia, Cipru, Lituania, Polonia şi Finlanda). Într-o serie de ţări, mai ales în Grecia, Spania şi Norvegia, TSM şi terapia prin abstinenţă se situează la niveluri similare.
Na rozdiel od MAT, pri ktorej v mnohých členských štátoch existujú centralizované celoštátne registre, registre bezdrogovej liečby sú zriedkavé a spoľahlivé, zrozumiteľné kvantitatívne údaje o tomto spôsobe liečby sú vzácnosťou. Aj keď nie je možné robiť presné porovnanie s MAT, správy z členských štátov naznačujú, že MAT je hlavnou formou liečby problémových užívateľov opiátov vo väčšine členských štátov EÚ aj na súhrnnej úrovni EÚ. Niektoré krajiny (Estónsko, Cyprus, Litva, Poľsko a Fínsko) však uviedli, že všeobecne uprednostňujú bezdrogovú liečbu pred MAT. Vo viacerých krajinách, najmä v Grécku, Španielsku a Nórsku sú MAT a bezdrogová liečba zdanlivo na rovnakej úrovni.
V nasprotju z zdravljenjem, podprtem z zdravili, za katero v mnogih državah članicah obstajajo centralizirani nacionalni registri, so registri zdravljenja brez drog redki in zanesljivi, jasni, kvantitativni podatki za to vrsto metode zdravljenja so pičli. Čeprav ni mogoče narediti natančne primerjave z zdravljenjem, podprtim z zdravili, poročila iz držav članic kažejo, da je z zdravili podprto zdravljenje glavna oblika zdravljenja za problematične uživalce drog v večini držav članic EU in na skupni ravni EU. Vendar nekatere države poročajo o splošni večji priljubljenosti zdravljenja brez drog v primerjavi z zdravljenjem, podprtim z zdravili (Estonija, Ciper, Litva, Poljska in Finska). V številnih državah, zlasti Grčiji, Španiji in na Norveškem, so ravni z zdravili podprtega zdravljenja in zdravljenja brez drog podobne.
Till skillnad från behandling med läkemedel, där det finns centrala nationella register i många medlemsstater, är register över drogfribehandling sällsynta och därför är det ont om tillförlitliga, tydliga och kvantitativa uppgifter om denna behandlingsmetod. Även om det inte går att göra en korrekt jämförelse med behandling med läkemedel tyder rapporter från medlemsstaterna på att behandling med läkemedel är den vanligaste behandlingsformen för problemmissbrukare av opiater i majoriteten av EU:s medlemsstater och på samlad EU-nivå. I vissa länder rapporteras det dock att drogfribehandling i allmänhet föredras framför behandling med läkemedel (Estland, Cypern, Litauen, Polen och Finland). I flera länder, framför allt Grekland, Spanien och Norge, tycks nivåerna för behandling med läkemedel och drogfri behandling vara lika höga.
  Nowe osiÄ…gniÄ™cia doty...  
Kilka państw (Niemcy, Austria i Portugalia) wydało instrukcje dla personelu medycznego zaangażowanego w leczenie odwykowe. Wysiłki prowadzone w ramach rządowej strategii antynarkotykowej w Wielkiej Brytanii pokazują, że inwestując w budżet, organizację, monitorowanie i personel, można ograniczyć listy oczekujących na leczenie, dzięki czemu więcej osób problemowo zażywających narkotyki może uzyskać dostęp do leczenia i mu się poddać.
Several countries (Germany, Austria and Portugal) have issued manuals for medical staff involved in drug-related treatment. Efforts in the framework of the united Kingdom government’s drug strategy have shown that, by investing in budget, organisation, monitoring and staff, waiting lists can be reduced and more problem drug users can gain access to and remain in treatment. In England, 41 % more problem drug users were in contact with drug treatment services in 2003–04 than in 1998–99, and waiting times have been cut by two-thirds since 2001. In 2003–04, 72 % of clients had either successfully completed structured treatment or were retained in treatment, compared with 57 % in 2000–03 (NTA, 2004).
Plusieurs pays (Allemagne, Autriche et Portugal) ont publié des manuels destinés au personnel médical qui participe au traitement de l'usage de drogue. Les efforts déployés dans le cadre de la stratégie antidrogue du gouvernement britannique ont montré qu'en investissant dans le budget, l'organisation, le suivi et le personnel, les listes d'attente peuvent être raccourcies et que davantage d'usagers de drogue à problème peuvent avoir accès au traitement et les suivre. En Angleterre, 41 % d'usagers de drogue à problème supplémentaires ont eu des contacts avec des services de traitement de la toxicomanie en 2003-2004 par rapport à 1998-1999 et les temps d'attente ont été réduits de deux tiers depuis 2001. En 2003-2004, 72 % des patients avaient terminé avec succès un programme structuré ou étaient restés en traitement, contre 57 % au cours de la période 2002-2003 (NTA, 2004).
In mehreren Ländern (Deutschland, Österreich und Portugal) wurden Handbücher für das an der Drogenbehandlung beteiligte medizinische Personal herausgegeben. Die im Rahmen der Drogenstrategie der Regierung des Vereinigten Königreichs unternommenen Bemühungen haben gezeigt, dass durch Investitionen in Mittelausstattung, Organisation, Überwachung und Personal die Wartelisten verkürzt werden und mehr problematische Drogenkonsumenten Zugang zu Behandlung erhalten und in Behandlung bleiben können. In England lag der Anteil der problematischen Drogenkonsumenten, die Kontakt zu Drogenbehandlungsdiensten hatten, im Zeitraum 2003/2004 um 41 % über dem entsprechenden Wert in den Jahren 1998/1999, und die Wartezeiten wurden seit 2001 um zwei Drittel verkürzt. In den Jahren 2003/2004 hatten 72 % der Patienten entweder erfolgreich eine strukturierte Behandlung abgeschlossen oder befanden sich weiterhin in Behandlung, während ihr Anteil im Zeitraum 2002/2003 bei 57 % lag (NTA, 2004).
Varios países (Alemania, Austria y Portugal) han publicado manuales para el personal médico que participa en el tratamiento de las drogodependencias. Los esfuerzos realizados en el marco de la estrategia antidroga del Gobierno británico demuestran que, si se invierte en presupuesto, organización, seguimiento y personal, pueden reducirse las listas de espera y aumentar el número de drogodependientes que obtienen y siguen un tratamiento. En Inglaterra, en el período 2003-2004, estuvieron en contacto con los servicios de tratamiento antidroga un 41 % más de drogodependientes que en 1998–1999, y los tiempos de espera se han reducido en dos tercios desde 2001. En 2003–2004, el 72 % de los pacientes había completado con éxito un tratamiento estructurado o permanecía en tratamiento, frente al 57 % de 2002–2003 (NTA, 2004).
In Germania, Austria e Portogallo sono stati divulgati manuali per il personale medico che eroga servizi di trattamento per tossicodipendenti. Gli sforzi profusi dal governo britannico, nel quadro della strategia contro le droghe, hanno mostrato che investimenti in termini di bilancio, organizzazione, monitoraggio e personale consentono di ridurre le liste di attesa, permettendo a un maggior numero di consumatori problematici di droga di accedere al servizio e di restare in terapia. In Inghilterra, nel biennio 2003-2004, i consumatori problematici di droga in contatto con i servizi terapeutici per i tossicodipendenti sono saliti del 41% rispetto al biennio 1998-1999 mentre, rispetto al 2001, i tempi di attesa si sono ridotti dei due terzi. Inoltre, sempre nel biennio 2003-2004, il 72% dei pazienti aveva terminato con esito positivo un trattamento strutturato completo o era rimasto in terapia rispetto al 57% del periodo 2002-2003 (NTA, 2004).
Diversos países (Alemanha, Áustria e Portugal) publicaram manuais destinados ao pessoal médico envolvido nos tratamentos relacionados com a toxicodependência. Os esforços realizados no âmbito da estratégia governamental de luta contra a droga do Reino Unido mostraram que, investindo no orçamento, na organização, na monitorização e no pessoal, as listas de espera podem ser reduzidas e um maior número de consumidores problemáticos de droga pode aceder ao tratamento e nele permanecer. Em Inglaterra, houve mais 41% de consumidores problemáticos de droga em contacto com os serviços de tratamento da toxicodependência em 2003–2004 do que em 1998–1999, e o tempo de espera sofreu uma redução de dois terços desde 2001. Em 2003–2004, 72% dos utentes tinham concluído com êxito um tratamento estruturado ou mantiveram-se em tratamento, comparativamente a 57% em 2000‑2003 (NTA, 2004).
Αρκετές χώρες (Γερμανία, Αυστρία και Πορτογαλία) εξέδωσαν εγχειρίδια για το ιατρικό προσωπικό που παρέχει θεραπευτικές υπηρεσίες σχετικές με τα ναρκωτικά. Οι προσπάθειες στο πλαίσιο της στρατηγικής για τα ναρκωτικά της κυβέρνησης του Ηνωμένου Βασιλείου έδειξαν ότι, χάρη στις επενδύσεις σε διαθέσιμα κονδύλια, σε οργάνωση, σε παρακολούθηση και σε προσωπικό, οι λίστες αναμονής έγιναν μικρότερες και ο αριθμός των προβληματικών χρηστών ναρκωτικών που απόκτησε πρόσβαση σε θεραπεία και παρέμεινε υπό θεραπεία αυξήθηκε. Στην Αγγλία, ο αριθμός των προβληματικών χρηστών ναρκωτικών που ήρθαν σε επαφή με θεραπευτικές υπηρεσίες αυξήθηκε κατά 41 % το 2003–04 σε σχέση με το 1998–99, και ο χρόνος αναμονής μειώθηκε κατά τα δύο τρίτα από το 2001. Το 2003–04, 72 % των ατόμων που ζήτησαν θεραπεία είτε είχε ολοκληρώσει επιτυχώς μια διαρθρωμένη θεραπεία είτε παρέμενε υπό θεραπεία, σε σύγκριση με 57 % το 2002–03 (NTA, 2004).
Verschillende landen (Duitsland, Oostenrijk en Portugal) hebben handboeken uitgegeven voor medisch personeel dat bij drugsgerelateerde behandelingen is betrokken. Uit maatregelen in het kader van de drugsstrategie van de regering van het Verenigd Koninkrijk is gebleken dat de wachtlijsten verkleind kunnen worden en meer problematische drugsgebruikers in behandeling kunnen gaan en ook blijven, indien meer geld beschikbaar wordt gesteld voor organisatie, monitoring en personeel. Vergeleken bij 1998-1999 is het aantal problematische drugsgebruikers dat in het Verenigd Koninkrijk een beroep deed op faciliteiten voor drugsbehandelingen, in 2003-2004 met 41% gestegen. Daarnaast zijn de wachttijden voor een behandeling sinds 2001 met twee derde afgenomen. In 2003-2004 heeft 72% van de cliënten ofwel een gestructureerde behandeling succesvol afgerond ofwel de behandeling voortgezet; in 2002-2003 was dit slechts 57% (NTA, 2004).
Několik zemí (Německo, Rakousko a Portugalsko) vydalo příručky pro zdravotnický personál zapojený do léčení drogové závislosti. Úsilí v rámci protidrogové strategie vlády Spojeného království ukázalo, že investováním do rozpočtu, organizace, monitorování a personálu mohou být seznamy čekatelů zkráceny a více problémových uživatelů drog může získat přístup k léčení a zůstat v něm. V Anglii bylo v letech 2003 a 2004 v kontaktu se službami drogové léčby o 41 % problémových uživatelů více než v letech 1998 a 1999 a doba čekání na léčení byla od roku 2001 zkrácena o dvě třetiny. V období 2003–2004 72 % klientů buď úspěšně dokončilo strukturovanou léčbu, nebo bylo v léčení ponecháno ve srovnání s 57 % v období 2002–2003 (NTA, 2004).
En række lande (Tyskland, Østrig og Portugal) har udarbejdet manualer til lægepersonale, der er involveret i narkotikarelateret behandling. Bestræbelser som led i den britiske regerings narkotikastrategi har vist, at ventelister kan nedbringes og flere problematiske stofbrugere kan få adgang til og mulighed for at forblive i behandling ved at gøre en ekstra indsats på budget-, organisations-, overvågnings- og personaleområdet. I England var 41 % flere problematiske stofbrugere i kontakt med narkotikabehandlingstjenester i 2003–2004 end i 1998–1999, og ventetiderne er blevet nedbragt med to tredjedele siden 2001. I 2003–2004 havde 72 % af klienterne enten med godt resultat afsluttet en struktureret behandling eller var fortsat i behandling i forhold til 57 % i 2000–03 (NTA, 2004).
Mitmed riigid (Saksamaa, Austria ja Portugal) on andnud välja uimastiravis osalevatele meditsiinitöötajatele mõeldud käsiraamatuid. Ühendkuningriigi valitsuse uimastistrateegia raames tehtud pingutused on näidanud, et eelarvesse, korraldustöösse, seiresse ja personali investeerides on võimalik ootejärjekordi kärpida ning rohkem probleemseid uimastitarbijaid pääseb ja jääb ravile. Inglismaal oli aastatel 2003–2004 41% rohkem probleemseid uimastitarbijaid uimastiravi teenustega seotud kui aastatel 1998–1999 ning ooteajad olid 2001. aastaga võrreldes kahe kolmandiku võrra lühenenud. Aastatel 2003–2004 oli 72% kliente kas edukalt lõpetanud struktureeritud ravi või jätkas seda, aastatel 2000–2003 oli see protsent 57 (NTA, 2004).
Useat maat (Saksa, Itävalta ja Portugali) ovat laatineet oppaita huumehoidon alalla työskentelevälle henkilöstölle. Yhdistyneen kuningaskunnan hallituksen huumestrategian puitteissa tehdyssä työssä on tullut esiin, että jonotuslistoja voidaan lyhentää ja entistä useampi huumeiden ongelmakäyttäjä voi saada hoitoa ja pysyä hoidossa, jos budjettiin, organisointiin, seurantaan ja henkilöstöön investoidaan riittävästi. Englannissa huumehoitopalveluihin oli vuosina 2003–2004 yhteydessä 41 prosenttia enemmän huumeiden ongelmakäyttäjiä kuin vuosina 1998–1999, ja jonotusaika on lyhentynyt kaksi kolmasosaa siitä, mikä se oli vuonna 2001. Vuosina 2003–2004 asiakkaista 72 prosenttia oli joko saattanut menestyksekkäästi päätökseen jäsennetyn hoidon tai jatkoi vielä hoitoa, kun vuosina 2002–2003 heidän osuutensa oli vain 57 prosenttia (NTA, 2004).
Több országban (Németország, Ausztria és Portugália) kézikönyveket adtak ki a kábítószer-kezelésben részt vevő orvosi személyzet részére. Az Egyesült Királyság kormányzati drogstratégiájának keretében tett erőfeszítések azt igazolják, hogy a költségvetésre, szervezésre, monitorozásra és munkatársakra fordított befektetések segítségével a várólisták lerövidíthetők, így több problematikus kábítószer-használó juthat be és maradhat benn a kezelésben. Angliában 2003–04-ben 41%-kal több problematikus kábítószer-használó állt kapcsolatban a kábítószeres gyógykezelést biztosító szolgálatokkal, mint 1998–99-ben, és a várakozási idő 2001 óta kétharmadával csökkent. 2003–04-ben a páciensek 72%-a vagy sikeresen befejezte a szervezett kezelést, vagy kezelésben maradt, szemben a 2002–03-as 57%-kal (NTA, 2004).
Flere land (Tyskland, Østerrike og Portugal) har utarbeidet håndbøker for behandlingstiltakenes medisinske personell. Arbeid som er gjort innenfor rammen av den britiske regjeringens narkotikastrategi har vist at ved å investere i budsjett, organisasjon, overvåking og ansatte, reduseres ventelistene, og flere problematiske narkotikabrukere får tilgang til og blir værende i behandling. I England var 41 % flere problematiske narkotikabrukere i kontakt med behandlingstjenestene i 2003-04 enn i 1998-99, og ventetiden er gått ned med to tredeler siden 2001. I 2003-04 hadde 72 % av klientene enten avsluttet strukturert behandling og var rusfrie, eller var i behandling, mot 57 % i 2002-03 (NTA, 2004).
Mai multe ţări (Germania, Austria şi Portugalia) au elaborat manuale pentru personalul medical implicat în tratamentul legat de droguri. Eforturile depuse în cadrul strategiei guvernamentale a Regatului Unit privind drogurile au demonstrat că, investind în buget, organizare, monitorizare şi personal, listele de aşteptare pot fi reduse şi tot mai mulţi consumatori de droguri pot avea acces la tratament şi îl pot urma. În Anglia, în 2003–2004, cu 41 % mai mulţi consumatori problematici de droguri au fost în contact cu serviciile de tratament pentru dependenţă de droguri decât în 1998–1999, iar timpii de aşteptare s-au redus cu două treimi din 2001. În 2003–2004, 72 % din clienţi fie au încheiat cu succes tratamentul structurat, fie s-au menţinut sub tratament, faţă de numai 57 % în 2002–2003 (NTA, 2004).
Niekoľko krajín (Nemecko, Rakúsko a Portugalsko) vydalo príručky pre zdravotníckych pracovníkov pôsobiacich v liečbe súvisiacej s drogami. Snahy v rámci protidrogovej stratégie vlády Spojeného kráľovstva ukázali, že investovaním do rozpočtu, organizácie, sledovania a pracovníkov možno skrátiť zoznamy čakateľov a viac problémových užívateľov drog môže získať prístup k liečbe a ostať v nej. V Anglicku bolo v rokoch 2003 – 04 o 41 % viac problémových užívateľov drog v styku so službami protidrogovej liečby, než v rokoch 1998 – 1999 a čakacie lehoty sa od roku 2001 skrátili o dve tretiny. V rokoch 2003 – 2004 úspešne dokončilo štruktúrovanú liečbu alebo bolo znovu prijatých na liečenie 72 % klientov oproti 57 % v rokoch 2002 – 2003 (NTA 2004).
Več držav (Nemčija, Avstrija in Portugalska) je izdalo priročnike za zdravniško osebje, ki je vključeno v zdravljenje, povezano z drogami. Prizadevanja v okviru strategije boja proti drogam vlade Združenega kraljestva so pokazala, da se lahko z vlaganjem v proračun, organizacijo, spremljanje in osebje čakalne liste skrajšajo in več problematičnim uživalcem drog se lahko omogoči dostop do zdravljenja, v katerem lahko tudi ostanejo. V Angliji je bilo v letih 2003–2004 41 % več problematičnih uživalcev drog v stiku s službami za zdravljenje odvisnosti od drog kot v letih 1998–1999, od leta 2001 pa so se čakalne liste skrajšale za dve tretjini. V letih 2003–2004 je 72 % oseb bodisi uspešno končalo strukturirano zdravljenje ali jih je bilo zadržanih na zdravljenju v primerjavi s 57 % v letih 2000–2003 (NTA, 2004).
Flera länder (Tyskland, Österrike och Portugal) har utformat handböcker för vårdpersonal som arbetar med narkotikarelaterad behandling. Insatser som gjorts inom ramen för Storbritanniens regerings narkotikastrategi visar att man genom att investera i budget, organisation, övervakning och personal kan minska väntelistorna så att fler problemmissbrukare kan få tillgång till och fortsätta genomgå behandling. I England var 41 % fler problemmissbrukare i kontakt med missbruksvården år 2003–2004 än år 1998–1999 och väntetiderna har minskat med två tredjedelar sedan 2001. År 2003–2004 hade 72 % av klienterna antingen framgångsrikt genomgått strukturerad behandling eller genomgick fortfarande behandling, jämfört med 57 % år 2002–2003 (NTA, 2004).
Vairākas valstis (Vācija, Austrija un Portugāle) ir izdevušas rokasgrāmatas, kas paredzētas medicīnas darbiniekiem, par ārstēšanu no narkotiku atkarības. Apvienotās Karalistes valdības narkotiku apkarošanas stratēģijā ieguldītās pūles ir parādījušas, ka, ieguldot budžetā, organizācijā, uzraudzībā un personālā, var samazināt gaidīšanas rindas, un lielāks skaits problemātisko narkotiku lietotāju var piekļūt ārstēšanai un saņemt to ilgāk. Anglijā problemātisko narkotiku lietotāju skaits, kas kontaktējās ar atkarības ārstēšanas dienestiem, palielinājās par 41 % 2003.–2004. gadā, salīdzinot ar 1998. –1999. gadu, un gaidīšanas rindas ir samazinājušās par divām trešdaļām kopš 2001. gada. 2003.–2004. gadā 72 % no pacientiem bija vai nu sekmīgi beiguši strukturēto ārstēšanos, vai arī turpināja ārstēšanos, salīdzinot ar 57% 2000.–2003. gadā (NTA, 2004).
  Leczenie niefarmakologi...  
W odróżnieniu od leczenia farmakologicznego, w przypadku którego w wielu Państwach Członkowskich prowadzone są centralne rejestry krajowe, rejestry leczenia niefarmakologicznego należą do rzadkości, a wiarygodne, jasne dane ilościowe dla tych metod leczenia są skąpe.
Unlike MAT, for which centralised national registers exist in many Member States, registers of drug-free treatment are rare, and reliable, clear, quantitative data for this method of treatment are scarce. Although it is not possible to make an accurate comparison with MAT, reports from Member States indicate that MAT is the principal form of treatment for problem opiate users in the majority of EU Member States and at an aggregated EU level. However, some countries report a general preference for drug-free treatment rather than MAT (Estonia, Cyprus, Lithuania, Poland and Finland). In a number of countries, notably Greece, Spain and Norway, levels of MAT and drug-free treatment appear to be similar.
À la différence du traitement médicalement assisté, pour lequel il existe des registres nationaux centralisés dans de nombreux États membres, les registres des traitements par abstinence sans substitution sont rares, tout comme les données fiables, claires et quantitatives sur ce mode de traitement. Bien qu'il soit impossible de procéder à une comparaison précise avec les traitements médicalement assistés, les rapports des États membres indiquent que ces derniers sont la principale forme de traitement des usagers d'opiacés à problème dans la majorité des États membres de l'UE et au niveau communautaire agrégé. Cependant, certains pays affichent une préférence générale pour l'abstinence sans traitement de substitution plutôt que pour les TMA (Estonie, Chypre, Lituanie, Pologne et Finlande). Dans quelques pays, notamment la Grèce, l'Espagne et la Norvège, les chiffres relatifs aux TMA et à l'abstinence sans traitement de substitution semblent similaires.
Während für die medikamentengestützte Behandlung in vielen Mitgliedstaaten zentrale nationale Register existieren, gibt es nur vereinzelt Register für die drogenfreie Behandlung, und auch verlässliche, eindeutige und quantitative Daten für diese Behandlungsmethode stehen nur in geringem Maße zur Verfügung. Es ist zwar nicht möglich, einen präzisen Vergleich mit der medikamentengestützten Behandlung durchzuführen, die Berichte aus den Mitgliedstaaten deuten jedoch darauf hin, dass die medikamentengestützte Behandlung in den meisten EU-Mitgliedstaaten und auf EU-Ebene insgesamt die häufigste Therapieform für problematische Opiatkonsumenten darstellt. Einige Länder berichten jedoch, dass der drogenfreien Behandlung gegenüber der medikamentengestützten Therapie insgesamt der Vorzug gegeben wird (Estland, Zypern, Litauen, Polen und Finnland). In einigen Ländern, vor allem in Griechenland, Spanien und Norwegen, werden offenbar medikamentengestützte und drogenfreie Therapien in nahezu gleichem Maße durchgeführt.
A diferencia del tratamiento con asistencia médica, para el cual existen registros nacionales centralizados en muchos de los Estados miembros, los registros del tratamiento sin droga son raros, y apenas se dispone de datos fiables, claros y cuantitativos sobre este método. Aunque no es posible realizar una comparación exacta con el TAM, los informes de los Estados miembros indican que esta es la principal forma de tratamiento para los consumidores de opiáceos en la mayoría de Estados miembros de la UE y en el conjunto de la UE. No obstante, algunos países registran una preferencia general por el tratamiento sin droga frente al tratamiento con asistencia médica (Estonia, Chipre, Lituania, Polonia y Finlandia). Los niveles de ambos tipos de tratamiento parecen ser similares en algunos países, especialmente en Grecia, España y Noruega.
A differenza del trattamento medicalmente assistito, per il quale esistono registri nazionali centralizzati in molti Stati membri, i registri per il trattamento in situazione di astinenza sono rari; scarsi inoltre sono i dati affidabili, chiari e quantitativi per questo metodo terapeutico. Pur essendo impossibile fare un confronto accurato con il trattamento medicalmente assistito, le relazioni provenienti dagli Stati membri individuano in quest’ultimo la forma principale di trattamento per i consumatori problematici di oppiacei nella maggior parte di essi nonché a livello comunitario. Taluni Stati riportano peraltro una tendenza a prediligere il trattamento in situazione di astinenza rispetto al trattamento medicalmente assistito (Estonia, Cipro, Lituania, Polonia e Finlandia). In altri Stati, vale a dire Grecia, Spagna e Norvegia, il numero dei trattamenti medicalmente assistiti e quello dei trattamenti in situazione di astinenza sembrano equivalersi.
Ao contrário do tratamento medicamente assistido, relativamente ao qual existem registos nacionais centralizados em muitos Estados-Membros, os registos do tratamento sem droga são raros, e escasseiam os dados quantitativos fiáveis e claros para este método de tratamento. Embora não seja possível fazer uma comparação precisa com o tratamento medicamente assistido, os relatórios dos Estados-Membros indicam que este último constitui a principal forma de tratamento para os consumidores problemáticos de opiáceos na maioria dos Estados-Membros da UE e a um nível agregado da União. Contudo, alguns países comunicam uma preferência generalizada pelo tratamento sem droga relativamente ao tratamento medicamente assistido (Estónia, Chipre, Lituânia, Polónia e Finlândia). Em vários países, nomeadamente a Grécia, Espanha e Noruega, os níveis de tratamento medicamente assistido e de tratamento sem droga parecem ser semelhantes.
Σε αντίθεση με τη θεραπεία με ιατρική υποστήριξη, για την οποία υπάρχουν κεντρικά εθνικά αρχεία σε πολλά κράτη μέλη, τα αρχεία για τα στεγνά θεραπευτικά προγράμματα είναι σπάνια, όπως επίσης σπανίζουν τα αξιόπιστα, σαφή, ποσοτικά στοιχεία σχετικά με αυτή τη μέθοδο θεραπείας. Μολονότι δεν είναι δυνατόν να γίνει ακριβής σύγκριση με τη θεραπεία με ιατρική υποστήριξη, οι αναφορές από τα κράτη μέλη δείχνουν ότι η θεραπεία με ιατρική υποστήριξη είναι η κύρια μορφή θεραπείας για τους προβληματικούς χρήστες οπιούχων στην πλειονότητα των κρατών μελών της ΕΕ και συνολικά σε επίπεδο ΕΕ. Ωστόσο, ορισμένες χώρες αναφέρουν μια γενική προτίμηση για τα στεγνά θεραπευτικά προγράμματα σε σχέση με τη θεραπεία με ιατρική υποστήριξη (Εσθονία, Κύπρος, Λιθουανία, Πολωνία και Φινλανδία). Σε ορισμένες χώρες, και συγκεκριμένα στην Ελλάδα, την Ισπανία και τη Νορβηγία, τα επίπεδα θεραπείας με ιατρική υποστήριξη και θεραπείας χωρίς τη χορήγηση ναρκωτικών ουσιών φαίνεται να είναι παρόμοια.
De meeste lidstaten gebruiken centrale nationale registers voor behandelingen met behulp van medicatie, maar voor drugsvrije therapieën gebeurt dat zelden, en betrouwbare, duidelijke, kwantitatieve gegevens voor deze behandelmethode zijn dan ook schaars. Hoewel een nauwkeurige vergelijking met behandelingen met behulp van medicatie niet mogelijk is, blijkt uit de verslagen van een aantal lidstaten dat een behandeling met medicatie in de meerderheid van de lidstaten van de EU (en ook op communautair niveau als geheel) de belangrijkste behandelmethode voor problematische opiatengebruikers is. In sommige landen wordt echter in het algemeen de voorkeur gegeven aan drugsvrije behandelingen (Estland, Cyprus, Litouwen, Polen en Finland) in plaats van behandelingen met behulp van medicatie. In een aantal andere landen, met name Griekenland, Spanje en Noorwegen, lijken beide behandelmethoden ongeveer even vaak toegepast te worden.
Na rozdíl od léčby s farmakologickou podporou, pro kterou v mnoha členských státech existují centralizované národní rejstříky, jsou rejstříky abstinenčně orientované léčby vzácné. Spolehlivé, jasné a kvantitativní údaje o této metodě léčby jsou zřídkakdy k dispozici. Ačkoli není možné provést přesné srovnání s léčbou s farmakologickou podporou, zprávy z členských států svědčí o tom, že léčba s farmakologickou podporou je hlavní formou léčby pro problémové uživatele opiátů jak na úrovni jednotlivých členských států EU, tak v EU celkově. Některé země však uvádějí obecnou preferenci abstinenčně orientované léčby v porovnání s léčbou s farmakologickou podporou (Estonsko, Kypr, Litva, Polsko a Finsko). V řadě zemí, zejména v Řecku, Španělsku a Norsku, se zdají úrovně léčby s farmakologickou podporou a abstinenčně orientované léčby být obdobné.
I modsætning til den medicinsk støttede behandling, hvor der findes centraliserede nationale registre i mange medlemsstater, findes der sjældent registre over stoffri behandling, og der foreligger meget få pålidelige, klare, kvantitative data for denne behandlingsmetode. Selv om det ikke er muligt at foretage en nøjagtig sammenligning med den medicinsk støttede behandling, fremgår det af indberetninger fra medlemsstaterne, at den medicinsk støttede behandling er den primære behandlingsform i forbindelse med problematiske opiatbrugere i de fleste EU-medlemsstater og på EU-plan som helhed. Nogle lande har imidlertid angivet, at de generelt foretrækker stoffri behandling frem for medicinsk støttet behandling (Estland, Cypern, Litauen, Polen og Finland). I en række lande, navnlig Grækenland, Spanien og Norge, synes antallet af personer i medicinsk støttet behandling og stoffri behandling stort set at være det samme.
Erinevalt ravimitega ravist, mille kohta on kesksed riiklikud registrid paljudes liikmesmaades, leidub registreid ravimivaba ravi kohta harva ning usaldusväärseid, selgeid, kvantitatiivseid andmeid on selle meetodi kohta napilt. Kuigi täpne võrdlus ravimitega raviga ei ole võimalik, näitavad liikmesriikide aruanded, et ravimitega ravi on probleemsete opiaaditarvitajate peamine ravivorm enamikus ELi liikmesriikides ja Euroopa Liidu tasandil üldiselt. Mõned riigid siiski teatavad ravimivaba ravi üldisest eelistamisest ravimitega ravile (Eesti, Küpros, Leedu, Poola ja Soome). Mõnedes riikides, eriti Kreekas, Hispaanias ja Norras, on ravimitega ravi ja ravimivaba ravi tase võrdne.
Lääkehoidon alalla on monissa jäsenvaltioissa keskitetyt kansalliset rekisterit, mutta lääkkeettömän hoidon rekisterit ovat harvinaisia, ja tästä menetelmästä on vain vähän luotettavaa, selkeää määrällistä tietoa. Vaikka lääkkeettömän hoidon ja lääkehoidon välillä on mahdotonta tehdä täsmällisiä vertailuja, jäsenvaltioiden raporteista voidaan todeta, että lääkehoito on opiaattien ongelmakäyttäjien pääasiallinen hoitomuoto useimmissa EU:n jäsenvaltioissa ja EU:n tasolla yleisesti. Joissakin maissa suositaan kuitenkin lääkkeetöntä hoitoa lääkehoidon sijaan (Viro, Kypros, Liettua, Puola ja Suomi). Useissa maissa, etenkin Kreikassa, Espanjassa ja Norjassa, lääkehoito ja lääkkeetön hoito vaikuttavat olevan jokseenkin yhtä yleisiä.
A gyógyszeresen támogatott gyógykezeléstől eltérően – amelyről számos tagállamban központi nyilvántartást vezetnek –, a gyógyszermentes gyógykezelésre vonatkozó nyilvántartás ritka, és csak elvétve fordul elő megbízható, egyértelmű, számszerűsített adat erről a kezelési módról. Bár a gyógyszeresen támogatott kezeléssel pontosan nem összehasonlítható, a tagállamoktól érkező jelentések azt jelzik, hogy a tagállamok többségében, illetve EU-szintű összesítésben is a gyógyszeresen támogatott kezelés a problematikus opiáthasználók kezelésének elsődleges formája. Ugyanakkor néhány ország (Észtország, Ciprus, Litvánia, Lengyelország és Finnország) a gyógyszermentes kezelés preferenciájáról számolt be a gyógyszeresen támogatott kezeléssel szemben. A gyógyszeresen támogatott kezelés és a gyógyszermentes kezelés szintje több országban, nevezetesen Görögországban, Spanyolországban és Norvégiában, hasonlónak tűnik.
I motsetning til legemiddelassistert rehabilitering, der mange medlemsstater har sentraliserte nasjonale registre, er det få som har noe register over den medikamentfrie behandlingen, og pålitelige, utvetydige kvantitative data for denne behandlingsformen er mangelvare. Selv om en nøyaktig sammenligning med LAR ikke er mulig, tyder rapporter fra medlemsstatene på at LAR i hovedsak er den mest utbredte behandlingen for problematiske narkotikabrukere i flertallet av EUs medlemsstater og aggregert i EU. Imidlertid rapporterer enkelte land om en generell preferanse for medikamentfri behandling framfor legemiddelassistert rehabilitering (Estland, Kypros, Litauen, Polen og Finland). I en rekke land, særlig Hellas, Spania og Norge, synes legemiddelassistert og medikamentfri behandling å være like utbredt.
Spre deosebire de TSM, pentru care există registre naţionale centralizate în multe state membre, registrele privind terapia prin abstinenţă sunt rare, la fel ca şi datele cantitative clare şi fiabile privind această metodă de tratament. Deşi nu se poate realiza o comparaţie corectă cu TSM, rapoartele înaintate de statele membre indică faptul că TSM este principala formă de tratament pentru consumatorii problematici de opiacee în majoritatea statelor membre ale Uniunii Europene, precum şi la nivel european global. Cu toate acestea, unele ţări indică o preferinţă generală pentru terapia prin abstinenţă faţă de TSM (Estonia, Cipru, Lituania, Polonia şi Finlanda). Într-o serie de ţări, mai ales în Grecia, Spania şi Norvegia, TSM şi terapia prin abstinenţă se situează la niveluri similare.
Na rozdiel od MAT, pri ktorej v mnohých členských štátoch existujú centralizované celoštátne registre, registre bezdrogovej liečby sú zriedkavé a spoľahlivé, zrozumiteľné kvantitatívne údaje o tomto spôsobe liečby sú vzácnosťou. Aj keď nie je možné robiť presné porovnanie s MAT, správy z členských štátov naznačujú, že MAT je hlavnou formou liečby problémových užívateľov opiátov vo väčšine členských štátov EÚ aj na súhrnnej úrovni EÚ. Niektoré krajiny (Estónsko, Cyprus, Litva, Poľsko a Fínsko) však uviedli, že všeobecne uprednostňujú bezdrogovú liečbu pred MAT. Vo viacerých krajinách, najmä v Grécku, Španielsku a Nórsku sú MAT a bezdrogová liečba zdanlivo na rovnakej úrovni.
V nasprotju z zdravljenjem, podprtem z zdravili, za katero v mnogih državah članicah obstajajo centralizirani nacionalni registri, so registri zdravljenja brez drog redki in zanesljivi, jasni, kvantitativni podatki za to vrsto metode zdravljenja so pičli. Čeprav ni mogoče narediti natančne primerjave z zdravljenjem, podprtim z zdravili, poročila iz držav članic kažejo, da je z zdravili podprto zdravljenje glavna oblika zdravljenja za problematične uživalce drog v večini držav članic EU in na skupni ravni EU. Vendar nekatere države poročajo o splošni večji priljubljenosti zdravljenja brez drog v primerjavi z zdravljenjem, podprtim z zdravili (Estonija, Ciper, Litva, Poljska in Finska). V številnih državah, zlasti Grčiji, Španiji in na Norveškem, so ravni z zdravili podprtega zdravljenja in zdravljenja brez drog podobne.
Till skillnad från behandling med läkemedel, där det finns centrala nationella register i många medlemsstater, är register över drogfribehandling sällsynta och därför är det ont om tillförlitliga, tydliga och kvantitativa uppgifter om denna behandlingsmetod. Även om det inte går att göra en korrekt jämförelse med behandling med läkemedel tyder rapporter från medlemsstaterna på att behandling med läkemedel är den vanligaste behandlingsformen för problemmissbrukare av opiater i majoriteten av EU:s medlemsstater och på samlad EU-nivå. I vissa länder rapporteras det dock att drogfribehandling i allmänhet föredras framför behandling med läkemedel (Estland, Cypern, Litauen, Polen och Finland). I flera länder, framför allt Grekland, Spanien och Norge, tycks nivåerna för behandling med läkemedel och drogfri behandling vara lika höga.
  Okienko 2  
Zachowania i działania obejmowane zwyczajowo terminem „naruszanie porządku publicznego związane z narkotykami” od dawna obserwowane są w większości Państw Członkowskich, państw kandydujących i w Norwegii.
Public nuisance is an emerging concern within drug policy debate, at both national and European level. Behaviours and activities usually covered by the term ‘drug-related public nuisance’ have long existed in most of the Member States, candidate countries and Norway. Hence, we are looking not at new phenomena, but rather at a new tendency in drug policy, apparent in at least some Member States, to categorise and collate these phenomena under an umbrella concept, and to set the reduction in their occurrence as an objective of national drug strategy.
Les nuisances publiques constituent une préoccupation nouvelle dans le débat politique sur la drogue au plan national et européen. Les comportements et activités généralement couverts par l'expression «nuisances publiques liées à la drogue» existent depuis longtemps dans la plupart des États membres, les pays candidats et la Norvège. Il ne s'agit donc pas d'un phénomène nouveau, mais plutôt d'une nouvelle tendance de la politique antidrogue, qui émerge dans quelques États membres, à classer et à regrouper ces phénomènes sous un concept générique et à considérer la réduction de leur fréquence comme un objectif de la stratégie nationale antidrogue.
Die Störung der öffentlichen Ordnung ist sowohl auf nationaler als auch auf europäischer Ebene in zunehmendem Maße Gegenstand der politischen Drogendebatte. Die Verhaltensweisen und Aktivitäten, die gewöhnlich unter dem Begriff „drogenbedingte Störung der öffentlichen Ordnung“ zusammengefasst werden, sind in den meisten Mitgliedstaaten, den Beitritts- bzw. Kandidatenländern und in Norwegen bereits seit langer Zeit zu beobachten. Es geht hier also nicht um ein neues Phänomen, sondern vielmehr um die neue, zumindest in einigen Mitgliedstaaten zu beobachtende Tendenz in der Drogenpolitik, diese Erscheinungen unter einem Oberbegriff einzustufen und zusammenzuführen und ihre Reduzierung als Ziel in der nationalen Drogenstrategie zu verankern.
Las alteraciones del orden público constituyen una nueva preocupación en el debate sobre la política en materia de drogas, tanto a nivel nacional como europeo. Los comportamientos y actividades comprendidas normalmente bajo el término «alteraciones del orden público relacionadas con las drogas» existen desde hace mucho tiempo en la mayoría de Estados miembros, los países candidatos y Noruega. Por lo tanto, no se trata de un fenómeno nuevo, sino de una nueva tendencia en la política antidroga -evidente por lo menos en algunos Estados miembros- a clasificar y comparar estos conceptos englobándolos en una misma categoría, y a convertir en objetivo de la estrategia nacional en materia de drogas la reducción de su incidencia.
I reati contro l’ordine pubblico rappresentano un problema emergente nel dibattito sulle politiche in materia di droga a livello tanto nazionale quanto europeo. I comportamenti e le azioni solitamente compresi nella definizione di “reati contro l’ordine pubblico connessi alla droga” si osservano da tempo nella maggior parte degli Stati membri, dei paesi candidati all’adesione e in Norvegia. Non si sta quindi prendendo atto di nuovi fenomeni, bensì si osserva una nuova tendenza della strategia in materia di droga, perlomeno in alcuni Stati membri, a classificare e a raggruppare tali fenomeni sotto un’unica definizione e a fissare tra gli obiettivi della strategia nazionale in materia di droga la riduzione di tali fenomeni.
A perturbação da ordem pública é uma preocupação emergente no debate sobre a política em matéria de droga, tanto a nível nacional como a nível europeu. Os comportamentos e actividades normalmente abrangidos pelo termo “perturbação da ordem pública relacionada com a droga” já existem há muito na maioria dos Estados-Membros, nos países candidatos e na Noruega. Não estamos, portanto, perante um fenómeno novo, mas sim face a uma nova tendência nesta política, visível pelo menos em alguns Estados-Membros, para classificar e compilar estes fenómenos sob um conceito central e para integrar a redução da sua ocorrência entre os objectivos da estratégia nacional de luta contra a droga.
Η όχληση του κοινού είναι ένα πρόβλημα που αναφέρεται ολοένα και περισσότερο στις συζητήσεις σχετικά με την πολιτική για τα ναρκωτικά, τόσο σε εθνικό όσο και σε ευρωπαϊκό επίπεδο. Οι συμπεριφορές και οι δραστηριότητες που καλύπτονται συνήθως από τον όρο «όχληση του κοινού συνδεόμενη με τα ναρκωτικά» υπάρχουν εδώ και καιρό στα περισσότερα κράτη μέλη, στις υποψήφιες χώρες και στη Νορβηγία. Επομένως, δεν πρόκειται για νέα φαινόμενα, αλλά μάλλον για μια νέα τάση στην πολιτική για τα ναρκωτικά, εμφανή σε ορισμένα τουλάχιστον κράτη μέλη, με στόχο την ταξινόμηση σε κατηγορίες και τη συγκέντρωση των φαινομένων αυτών κάτω από μια συνολική έννοια, και τη συμπερίληψη της μείωσης της εμφάνισής τους στους στόχους της εθνικής στρατηγικής για την καταπολέμηση των ναρκωτικών.
Op zowel nationaal als Europees niveau speelt de problematiek van de publieke overlast een steeds grotere rol in het debat over het drugsbeleid. De meeste lidstaten, kandidaat-lidstaten en Noorwegen rangschikken al geruime tijd bepaalde gedragingen en activiteiten onder het begrip “drugsgerelateerde publieke overlast”. Het gaat dan ook niet om nieuwe verschijnselen, maar meer om een nieuwe tendens in het drugsbeleid, die zich in ieder geval in een aantal lidstaten voordoet, om deze verschijnselen onder een parapluconcept samen te brengen en om het terugdringen ervan als een van de doelstellingen van de nationale drugsstrategie op te nemen.
Rušení veřejného pořádku je otázka, která se stává předmětem debat v rámci protidrogové politiky na národní i evropské úrovni. Chování a aktivity, jež lze obvykle zahrnout pod pojem „rušení veřejného pořádku související s drogami“, již dlouho existují ve většině členských států, kandidátských zemí a v Norsku. Proto před námi nestojí nové jevy, ale spíše nová tendence v protidrogové politice, která je patrná alespoň v některých členských státech. Jedná se o trend kategorizovat a shrnout tyto jevy pod určitou zastřešující koncepci a stanovit omezení jejich výskytu jako cíl národní protidrogové strategie.
Forstyrrelse af den offentlige orden giver anledning til stigende bekymring i den narkotikapolitiske debat på både nationalt og europæisk plan. De adfærdsmønstre og aktiviteter, der normalt er omfattet af udtrykket 'narkotikarelateret forstyrrelse af den offentlige orden', har længe eksisteret i hovedparten af medlemsstaterne, kandidatlandene og Norge. Der er således ikke tale om nye fænomener, men snarere om en ny tendens i forbindelse med narkotikapolitikken, som har gjort sig gældende i det mindste i nogle medlemsstater, hvor disse fænomener henføres og samles under et paraplybegreb, og en nedbringelse af forekomsten heraf opstilles som et mål for den nationale narkotikastrategi.
Üldust häiriv tegevus on üha suurenev mure uimastipoliitika alastes aruteludes nii riiklikul kui Euroopa tasandil. „Uimastitega seotud üldust häiriva tegevuse” mõiste all käsitletav käitumine ja tegevused on enamikus liikmesriikides, kandidaatriikides ja Norras kaua eksisteerinud. Seega ei ole tegemist uue nähtusega, küll aga uue, vähemalt mõnedes liikmesriikides täheldatava suundumusega uimastipoliitikas, liigitada ja koondada need nähtused ühe ja sama mõiste alla ja seada nende esinemise vähendamine riikliku uimastistrateegia eesmärgiks.
Yleinen haitta on kasvava huolenaihe huumepolitiikasta sekä kansallisella että Euroopan tasolla käytävissä keskusteluissa. "Huumeisiin liittyvällä yleisellä haitalla" tavallisesti tarkoitettua käyttäytymistä ja toimintaa on esiintynyt useimmissa jäsenvaltioissa, ehdokasvaltioissa ja Norjassa jo pitkään. Ilmiö ei siis ole uusi, mutta ainakin joissakin maissa on huumepolitiikan alalla ilmaantunut uusi suuntaus tämän ilmiön luokittelemiseksi ja yhdistämiseksi yleisen käsitteen alle ja sen esiintymisen vähentämisen asettamiseksi kansallisen huumestrategian tavoitteeksi.
A drogpolitikáról folyó vitán belül a közrend megzavarása mind országos, mind európai szinten egyre nagyobb figyelmet kap. A „kábítószerrel összefüggő közrendzavarás” kifejezéshez tartozó viselkedések és tevékenységek régóta léteznek a tagállamokban, tagjelölt országokban és Norvégiában. Nem új jelenséggel van tehát dolgunk, inkább csak egy új tendenciával a drogpolitikán belül – legalábbis néhány tagállamban –, amely arra irányul, hogy egy gyűjtőfogalomhoz sorolják és összevessék ezeket a jelenségeket, előfordulásuk csökkentését pedig a nemzeti drogstratégia egyik célkitűzésévé emeljék.
Ordensforstyrrelse er et tema som stadig oftere dukker opp i den narkotikapolitiske debatten på nasjonalt og europeisk plan. De fleste medlemsstatene, søkerlandene og Norge har lenge opplevd atferd og aktiviteter som vanligvis omfattes av begrepet “narkotikarelatert ordensforstyrrelse”. Det er altså ikke snakk om et nytt fenomen, men heller en ny tendens innen narkotikapolitikken – som i hvert fall kan sees i noen medlemsstater – til å kategorisere og kollatere disse fenomenene under et paraplybegrep og sette reduksjon av forekomsten av disse opp som et mål for den nasjonale narkotikastrategien.
Tulburarea ordinii publice constituie o preocupare tot mai importantă în cadrul dezbaterii asupra politicilor privind drogurile atât la nivel naţional cât şi la nivel european. Comportamentele şi activităţile definite de obicei de termenul „tulburarea ordinii publice legată de droguri” există de mult timp în statele membre, în ţările candidate şi în Norvegia. Prin urmare, nu este vorba de un fenomen nou, ci mai degrabă de o nouă tendinţă în cadrul politicilor privind drogurile, care a devenit evidentă cel puţin în câteva state membre, de a clasifica şi reuni aceste fenomene într-un concept de tip umbrelă, precum şi de a transforma reducerea incidenţei acestora în obiectiv al strategiei naţionale privind drogurile.
Verejné pohoršenie je nový problém v politickej diskusii o drogách tak na národnej, ako aj európskej úrovni. Správanie a aktivity, na ktoré sa „verejné pohoršenie súvisiace s drogami“ vzťahuje, existujú vo väčšine členských štátov, kandidátskych krajín a v Nórsku dávno. Nedívame sa teda na nové javy, ale skôr na novú snahu, zrejmú prinajmenšom v protidrogovej politike niektorých členských štátov, kategorizovať a zhromaždiť tieto javy v rámci jedného zastrešujúceho pojmu a ako cieľ národnej protidrogovej stratégie znížiť ich výskyt.
Motenje javnega reda in miru je naraščajoča skrb v razpravah o politiki drog na nacionalni in evropski ravni. Vedenja in dejavnosti, ki so po navadi zajeti z izrazom "motenje javnega reda in miru zaradi drog", že dolgo obstajajo v večini držav članic, držav kandidatk in na Norveškem. Tako se sedaj ne srečujemo z novim pojavom, ampak z novo težnjo na področju politike drog, ki se je pojavila vsaj v nekaterih državah članicah, da bi te pojave razvrstili in zbrali v okvir krovnega koncepta ter zmanjšanje njihovega pojavljanja postavili kot cilj v nacionalni strategiji boja proti drogam.
Inom den politiska debatten om narkotika på både nationell och europeisk nivå har den olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten i allt högre grad kommit att bli en fråga som ger upphov till oro. Beteenden och aktiviteter som oftast omfattas av termen ”olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten” har länge funnits i de flesta medlemsstater, kandidatländer och Norge. Det handlar alltså inte om något nytt fenomen, utan snarare om en ny tendens inom narkotikapolitiken, som är tydlig i åtminstone några medlemsstater, och som går ut på att kategorisera och samla dessa fenomen under ett paraplykoncept och att ha som mål att minska deras förekomst.
  Konfiskaty oraz dane ry...  
W roku 2003 Azja (56%) oraz Europa (34%) nadal miały największy udział w ilości heroiny przychwytywanej na całym świecie. Udział Europy wzrasta, zwłaszcza ze względu na wzrost przejęć heroiny we wschodnich i południowo-wschodnich państwach europejskich (CND, 2005).
In volume terms, in 2003, Asia (56 %) and Europe (34 %) continued to account for most of the heroin seized worldwide. Europe’s share is on the increase, in particular because of increased heroin seizures in eastern and south-eastern European countries (CND, 2005). Since 1998, the EU country accounting for the greatest number of seizures and quantity of heroin seized has been the United Kingdom, followed by Spain in terms of number of seizures and Italy in terms of quantities intercepted (165). In 2002, the United Kingdom was responsible for about 30 % of both heroin seizures and the total amount of heroin seized in the EU.
En termes de volume, en 2003, l'Asie (56 %) et l'Europe (34 %) continuent à représenter la majeure partie de l'héroïne saisie dans le monde. Les saisies européennes continuent à augmenter, en particulier grâce aux saisies accrues d'héroïne dans les pays de l'est et du sud-est de l'Europe (CND, 2005). Depuis 1998, le pays de l'UE ayant réalisé le plus grand nombre de saisies et ayant saisi la plus grande quantité d'héroïne est le Royaume‑Uni, devant l'Espagne, pour le nombre de saisies, et l'Italie, pour la quantité saisie (165). En 2002, le Royaume‑Uni représentait environ 30 % des saisies d'héroïne et de la quantité totale d'héroïne saisie dans l'UE.
Was die Menge betrifft, so wurde auch im Jahr 2003 weltweit das meiste Heroin in Asien (56 %) und Europa (34 %) sichergestellt. Der Anteil Europas steigt, was insbesondere auf die zunehmenden Heroinsicherstellungen in den ost- und südosteuropäischen Ländern zurückzuführen ist (CND, 2005). Seit 1998 ist das Vereinigte Königreich das EU-Land mit der größten Zahl und Menge an Heroinsicherstellungen. An zweiter Stelle folgen Spanien (zahlenmäßig) bzw. Italien (mengenmäßig) (165). Im Jahr 2002 entfielen auf das Vereinigte Königreich 30 % sowohl der Heroinsicherstellungen als auch der insgesamt in der EU beschlagnahmten Heroinmenge.
En términos de volumen, Asia (56 %) y Europa (34 %) continuaron siendo las zonas del mundo donde se incautó más heroína en 2003. La cuota europea va en aumento, sobre todo debido al incremento de las incautaciones de heroína en los países de Europa del Este y sudoriental (CDE, 2005). Desde 1998, el país de la UE con mayor número de incautaciones y mayor cantidad de heroína incautada es el Reino Unido, seguido de España por número de incautaciones y de Italia por cantidades interceptadas (165). En 2002, el Reino Unido fue el responsable del 30 % de las incautaciones de heroína y de la cantidad total de heroína aprehendida en la UE.
In termini di volumi sequestrati, Asia (56%) ed Europa (34%) hanno continuato a essere nel 2003 il principale teatro delle intercettazioni. La percentuale dell’Europa è in crescita, in particolare dopo l’aumento dei sequestri di eroina nei paesi dell’Europa orientale e sudorientale (CND, 2005). Dal 1998 il paese europeo che registra il sia il maggior numero di sequestri che di quantità sequestrate è il Regno Unito, seguito da Spagna per numero di sequestri e Italia per quantità intercettata (165). Nel 2002 il Regno Unito era responsabile di circa il 30% dei sequestri di eroina e dei quantitativi complessivi di eroina intercettata nell’UE.
Em termos de volume, em 2003, a Ásia (56%) e a Europa (34%) continuaram a ser responsáveis pela maior parte das apreensões de heroína efectuadas em todo o mundo. A percentagem da Europa está a aumentar, sobretudo devido ao acréscimo das apreensões heroína nos países do leste e do sudeste da Europa (CND, 2005). Desde 1998, que o país da UE responsável pelo maior número de apreensões de heroína e de quantidades apreendidas desta droga é o Reino Unido, seguido da Espanha em termos do número de apreensões e da Itália em termos de quantidades apreendidas (165). Em 2002, o Reino Unido foi responsável por cerca de 30% das apreensões de heroína e da quantidade total de heroína apreendida na UE.
Από άποψη όγκου, το 2003, η Ασία (56 %) και η Ευρώπη (34 %) εξακολούθησαν να αντιπροσωπεύουν το μεγαλύτερο μέρος της ηρωίνης που κατασχέθηκε παγκοσμίως. Το ποσοστό της Ευρώπης εμφάνισε αύξηση, ιδίως λόγω των αυξημένων κατασχέσεων ηρωίνης στις χώρες της ανατολικής και νοτιοανατολικής Ευρώπης (CND, 2005). Από το 1998, το Ηνωμένο Βασίλειο είναι η χώρα της ΕΕ με τον μεγαλύτερο αριθμό και τη μεγαλύτερη ποσότητα κατασχέσεων ηρωίνης, ακολουθούμενο από την Ισπανία όσον αφορά τον αριθμό των κατασχέσεων και την Ιταλία όσον αφορά τις κατασχεθείσες ποσότητες (165). Το 2002, το Ηνωμένο Βασίλειο πραγματοποίησε περίπου 30 % του συνολικού αριθμού κατασχέσεων ηρωίνης και των συνολικών κατασχεθεισών ποσοτήτων ηρωίνης στην ΕΕ.
Wat de hoeveelheid betreft, is wereldwijd de meeste heroïne ook in 2003 in Azië (56%) en in Europa (34%) in beslag genomen. De rol van Europa wordt hierbij steeds groter, met name door het gestegen aantal heroïnevangsten in Oost- en Zuidoost-Europese landen (CND, 2005). Sinds 1998 vinden de meeste heroïnevangsten (ook wat de in beslag genomen hoeveelheden betreft) in het Verenigd Koninkrijk plaats, gevolgd door Spanje wat het aantal heroïnevangsten, en Italië wat de in beslag genomen hoeveelheden betreft (165). In 2002 was het Verenigd Koninkrijk goed voor ongeveer 30% van zowel het totale aantal heroïnevangsten als de hoeveelheid in beslag genomen heroïne in de EU.
Pokud jde o objem, v roce 2003 se Asie (56 %) a Evropa (34 %) nadále podílely na většině heroinu zachyceného po celém světě. Podíl Evropy je na vzestupu, zejména kvůli zvýšeným záchytům v zemích východní a jihovýchodní Evropy (CND, 2005). Počínaje rokem 1998 bylo zemí EU s největším počtem záchytů a množstvím zachyceného heroinu Spojené království, následované Španělskem v počtu záchytů a Itálií v zachyceném množství (165). V roce 2002 bylo ve Spojeném království provedeno téměř 30 % záchytů heroinu a bylo zde zachyceno i téměř 30 % z celkového množství heroinu zachyceného v EU.
Mængdemæssigt tegnede Asien (56 %) og Europa (34 %) sig i 2003 fortsat for størstedelen af heroinbeslaglæggelserne i verden. Europas andel er stigende, navnlig på grund af det øgede antal heroinbeslaglæggelser i de øst- og sydøsteuropæiske lande (CND, 2005). Siden 1998 har det EU-land, der har tegnet sig for det største antal heroinbeslaglæggelser og den største mængde beslaglagt heroin, været Det Forenede Kongerige, efterfulgt af Spanien med hensyn til antallet af beslaglæggelser og Italien med hensyn til de beslaglagte mængder (165). I 2002 var Det Forenede Kongerige ansvarligt for ca. 30 % af både heroinbeslaglæggelserne og den samlede mængde beslaglagt heroin i EU.
Mahu osas konfiskeeriti 2003. aastal maailma peamised heroiinikogused jätkuvalt Aasias (56%) ja Euroopas (34%). Euroopa osakaal tõuseb eriti tänu Ida- ja Kagu-Euroopa riikides suurenenud heroiini konfiskeerimistele (CND, 2005). Euroopa Liidu riikidest konfiskeeriti alates 1998. aastast suurimal arvul ja suurimates kogustes heroiini Ühendkuningriigis, konfiskeerimiste arvult järgnes Hispaania ja kinni peetud koguste poolest Itaalia (165). Ühendkuningriigi arvele langes 2002. aastal umbes 30% Euroopa Liidus toimunud heroiini konfiskeerimiste üldarvust ning samuti konfiskeeritud üldkogusest.
Vuonna 2003 suurin osa maailmassa takavarikoidusta heroiinista takavarikoitiin edelleen Aasiassa (56 %) ja Euroopassa (34 %). Euroopan osuus on kasvamassa erityisesti Itä- ja Kaakkois-Euroopan maissa tehtyjen heroiinitakavarikkojen lisääntymisen johdosta (CND, 2005). EU:ssa heroiinitakavarikkojen ja takavarikoidun heroiinin määrä on vuodesta 1998 lähtien ollut suurin Yhdistyneessä kuningaskunnassa, takavarikkoja on tehty toiseksi eniten Espanjassa ja takavarikoitu määrä on ollut toiseksi suurin Italiassa (165). Vuonna 2002 Yhdistyneen kuningaskunnan osuus sekä kaikista heroiinitakavarikoista että takavarikoidun heroiinin kokonaismäärästä EU:ssa oli noin 30 prosenttia.
Volumen tekintetében 2003-ban a világszerte lefoglalt heroin legnagyobb részét változatlanul Ázsia (56%) és Európa (34%) könyvelte el. Európa részesedése növekedést mutat, különösen a kelet- és délkelet-európai országokban megszaporodott heroinlefoglalások miatt (CND, 2005). 1998 óta a legnagyobb számú és mennyiségű heroinlefoglalások az Európai Unió országai közül az Egyesült Királyságban voltak, akit a lefoglalások számát tekintve Spanyolország, az elkobzott mennyiség szerint pedig Olaszország követ a sorban(165). 2002-ben az Egyesült Királyságban volt az Európai Unió összes heroinlefoglalásának körülbelül 30%-a, mind a lefoglalások számát, mind a lefoglalt mennyiséget tekintve.
Regnet i volum sto fortsatt Asia (56 %) og Europa (34 %) for mesteparten av heroinen som ble beslaglagt i verden i 2003. Europas andel øker, noe vi særlig på ser av de økte heroinbeslagene i land i Øst- og Sørøst-Europa (CND, 2005). Etter 1998 har Storbritannia vært det EU-landet som har stått for det største antallet beslag og de største beslaglagte kvantaene av heroin, etterfulgt av Spania når det gjelder antall beslag og Italia når det gjelder beslaglagte kvanta (165). I 2002 tok Storbritannia om lag 30 % av alle heroinbeslag og av den totale mengden heroin som ble beslaglagt i EU.
În termeni cantitativi, în 2003, Asia (56 %) şi Europa (34 %) au continuat să înregistreze majoritatea capturilor de heroină la nivel mondial. Proporţia reprezentată de Europa este în creştere, mai ales datorită capturilor mai mari de heroină din ţările est şi sud-est europene (CND, 2005). Începând din 1998, Regatul Unit a fost statul membru al Uniunii Europene cu cel mai mare număr de capturi şi cu cea mai mare cantitate de heroină capturată, fiind urmat de Spania în ceea ce priveşte numărul de capturi şi, respectiv, de Italia din punctul de vedere al cantităţilor interceptate (165). În 2002, Regatul Unit a înregistrat aproximativ 30 % atât din numărul capturilor de heroină cât şi din cantitatea de heroină capturată în Uniunea Europeană.
Pokiaľ ide o množstvá, aj v roku 2003 sa najviac heroínu na svete zachytilo v Ázii (56 %) a Európe (34 %). Podiel Európy sa zvyšuje, najmä heroínom zachyteným v krajinách východnej a juhovýchodnej Európy (CND 2005). V EÚ je od roku 1998 najväčší počet zachytení aj najväčšie množstvá zachyteného heroínu v Spojenom kráľovstve, po ktorom v počte zachytení nasleduje Španielsko a v zachytenom množstve Taliansko (165). V roku 2002 bolo v Spojenom kráľovstve okolo 30 % zachytení heroínu aj 30 % celkového množstva heroínu zachyteného v EÚ.
Količinsko gledano je leta 2003 še vedno veljalo, da se največ heroina na svetu zaseže v Aziji (56 %) in Evropi (34 %). Delež Evrope se povečuje, zlasti zaradi večjih zasegov heroina v vzhodnih in jugovzhodnih evropskih državah (CND, 2005). Od leta 1998 je bilo po številu in količini zasegov heroina na prvem mestu Združeno kraljestvo, temu pa je sledila Španija z vidika števila zasegov in Italija z vidika zaseženih količin (165). Leta 2002 je bilo za okoli 30 % števila zasegov heroina in celotne količine zaseženega heroina v EU odgovorno Združeno kraljestvo.
I fråga om beslagtagna mängder var det även 2003 i Asien (56 %) och Europa (34 %) som den största delen av heroinbeslagen i världen skedde. Europas andel ökar, framför allt eftersom heroinbeslagen ökar i östra och sydöstra Europa (CND, 2005). Sedan 1998 har Storbritannien varit ledande bland EU-länderna när det gäller både antalet heroinbeslag och beslagtagna heroinmängder, med Spanien på andra plats när det gäller antalet beslag och Italien på andra plats när det gäller beslagtagna mängder(165). 2002 låg Storbritannien bakom omkring 30 % av både heroinbeslagen och den totala mängden beslagtaget heroin inom EU.
  Ekstazy  
W latach 1998-2001 gwałtownie wzrosła liczba konfiskat ekstazy (78) na szczeblu UE. Jednakże od roku 2002 liczba ta spadała i w oparciu o trendy występujące w państwach, w których dostępne są dane, spadek ten najprawdopodobniej utrzymał się też w roku 2003.
The number of ecstasy seizures (78) at EU level increased rapidly over the period 1998–2001. However, since 2002 numbers of seizures have decreased and, based upon trends in countries from which data are available, this decline seems likely to have continued in 2003. Quantities of ecstasy intercepted (79) increased steeply from 1998 to 2000 and since then at a slower pace. In 2003, however, quantities seized decreased in most of the countries reporting data. However, the apparent decline in EU ecstasy seizures (both numbers and quantities) in 2003 has to be confirmed against missing 2003 data – in particular from the United Kingdom – once they are available.
Le nombre de saisies d'ecstasy (78) au niveau de l'UE a augmenté rapidement au cours de la période 1998-2001. Toutefois, depuis 2002, les chiffres des saisies sont en baisse et, selon les tendances dans les pays pour lesquels des données sont disponibles, ce recul semble s'être poursuivi en 2003. Les quantités d'ecstasy interceptées (79) ont fortement augmenté entre 1998 et 2000 et progressent plus lentement depuis. En 2003, cependant, les quantités saisies ont diminué dans la plupart des pays qui transmettent des données. Le déclin apparent des saisies d'ecstasy dans l'UE (à la fois en nombre et en quantité) doit toutefois être confirmé pour 2003 à la lumière des données manquantes pour cette même année (en particulier au Royaume-Uni), dès qu'elles seront disponibles.
Die Zahl der Sicherstellungen von Ecstasy (78) ist auf EU-Ebene im Zeitraum 1998 bis 2001 rapide gestiegen. Seit 2002 ist die Zahl der Sicherstellungen jedoch gesunken, und angesichts der Tendenzen in den Ländern, für die Daten vorliegen, ist anzunehmen, dass sich dieser Rückgang 2003 fortgesetzt hat. Die beschlagnahmten Ecstasymengen (79) sind zunächst zwischen 1998 und 2000 drastisch und seitdem langsamer gestiegen. Im Jahr 2003 sind die sichergestellten Mengen jedoch in den meisten Berichtsländern rückläufig. Der offensichtliche Rückgang (sowohl der Zahl als auch der Mengen) der Sicherstellungen von Ecstasy in der EU im Jahr 2003 kann jedoch erst bestätigt werden, wenn die derzeit noch fehlenden Daten für das Jahr 2003 – insbesondere für das Vereinigte Königreich – vorliegen.
El número de incautaciones de éxtasis (78) a nivel de la UE aumentó rápidamente durante el período de 1998 a 2001. Sin embargo, ha descendido desde 2002 y, de acuerdo con las tendencias de los países que han facilitado información, parece probable que este descenso haya continuado en 2003. Las cantidades de éxtasis interceptadas (79) aumentaron de forma escalonada de 1998 a 2000 y desde entonces lo han hecho más lentamente. Sin embargo, se observa un descenso de las cantidades incautadas en 2003 en la mayoría de países que han facilitado datos. No obstante, el aparente descenso de las incautaciones de éxtasis en la UE (tanto en número como en cantidades incautadas) deberá cotejarse con la información correspondiente a 2003 (en particular la del Reino Unido) cuando se disponga de ella.
Il numero di sequestri di ecstasy (78) a livello europeo è aumentato rapidamente nel periodo 1998-2001. Tuttavia, dal 2002 il numero di sequestri è diminuito e, sulla base della tendenza osservata nei paesi che hanno messo a disposizione dei dati, questo calo sembra essere proseguito anche nel 2003. I quantitativi di ecstasy intercettati (79) sono cresciuti enormemente dal 1998 al 2000 e, da allora, in maniera più graduale. Peraltro, nel 2003, è stata registrata una flessione dei quantitativi sequestrati dalla maggior parte dei paesi che hanno fornito informazioni. Tuttavia l’apparente declino dei sequestri nell’Unione europea nel 2003 (in termini sia di numeri che di quantitativi) deve essere confermato sulla scorta dei dati che ancora devono pervenire (soprattutto dal Regno Unito).
Ο αριθμός των κατασχέσεων έκστασης (78) σε επίπεδο ΕΕ σημείωσε ραγδαία αύξηση στο διάστημα 1998–2001. Ωστόσο, από το 2002 ο αριθμός των κατασχέσεων μειώθηκε και, βάσει των τάσεων στις χώρες για τις οποίες υπάρχουν διαθέσιμα δεδομένα, η μείωση αυτή είναι πιθανό να συνεχίσθηκε το 2003. Οι κατασχεθείσες ποσότητες έκστασης (79) σημείωσαν απότομη αύξηση μεταξύ 1998 και 2000, η οποία συνεχίσθηκε με αργότερους ρυθμούς. Το 2003, ωστόσο, οι κατασχεθείσες ποσότητες μειώθηκαν στις περισσότερες χώρες που ανέφεραν στοιχεία. Ωστόσο, η φαινομενική μείωση των κατασχέσεων έκστασης στην ΕΕ (τόσο σε αριθμό όσο και σε ποσότητες) το 2003 πρέπει να εξακριβωθεί όταν θα είναι διαθέσιμα τα ελλείποντα στοιχεία για το 2003 – ιδίως από το Ηνωμένο Βασίλειο.
Het aantal ecstasyvangsten (78) op communautair niveau is tussen 1998 en 2001 snel toegenomen. Sinds 2002 is dit aantal echter weer gedaald en op basis van de trends in landen waarvoor gegevens beschikbaar zijn, lijkt deze trend zich in 2003 te hebben voortgezet. De hoeveelheid geconfisqueerde ecstasy (79) is tussen 1998 en 2000 sterk toegenomen, maar in de jaren daarna is die stijging wat afgezwakt. In 2003 hebben de meeste landen waarvoor gegevens beschikbaar zijn, een afname van de in beslag genomen hoeveelheden gerapporteerd. Deze kennelijke afname van ecstasyvangsten in de EU (zowel qua aantal als hoeveelheid) dient echter nog getoetst te worden aan de hand van de nog ontbrekende gegevens over 2003 - met name die van het Verenigd Koninkrijk - zodra deze beschikbaar zijn.
Počet záchytů extáze (78) na úrovni EU se v období let 1998 až 2001 prudce zvýšil. Od roku 2002 se však počty záchytů snížily a na základě trendů v zemích, ze kterých jsou k dispozici údaje, se zdá, že tento pokles pravděpodobně pokračoval i v roce 2003. Zaznamenaná množství extáze (79) se od roku 1998 do roku 2000 zvyšovala strmě, později však již jen pomalejším tempem. V roce 2003 se však zachycená množství ve většině zemí poskytujících údaje snížila. Zjevný pokles záchytů extáze v EU (jak počet, tak množství) v roce 2003 je však třeba potvrdit po doplnění chybějících údajů z roku 2003 (zejména ze Spojeného království), jakmile budou k dispozici.
Antallet af ecstasybeslaglæggelser (78) på EU-plan var hastigt stigende i perioden 1998–2001. Siden 2002 er antallet af beslaglæggelser imidlertid faldet, og tendenserne i de lande, for hvilke der foreligger data, tyder på, at dette fald formentlig er fortsat i 2003. De beslaglagte ecstasymængder (79) voksede hastigt i perioden 1998–2000 og siden langsommere. I 2003 faldt de beslaglagte mængder imidlertid i de fleste af de lande, der indberetter data herom. Det tilsyneladende fald i ecstasybeslaglæggelser på EU-plan (både antal og mængder) i 2003 bør imidlertid kontrolleres, når de manglende data for 2003 – især fra Det Forenede Kongerige – foreligger.
Ekstaasitakavarikkojen lukumäärä (78) EU:n tasolla kasvoi nopeasti ajanjaksolla 1998–2001. Takavarikkojen lukumäärä on kuitenkin laskenut vuodesta 2002 lähtien, ja niiden maiden suuntausten perusteella, joista saatiin tietoja, lasku vaikuttaa jatkuneen vuonna 2003. Takavarikoidun ekstaasin määrät (79) kasvoivat jyrkästi vuosina 1998–2000, minkä jälkeen kasvu on hidastunut. Takavarikoidut määrät kuitenkin laskivat vuonna 2003 useimmissa tietoja toimittaneissa maissa. Ekstaasitakavarikkojen ilmeinen väheneminen EU:ssa vuonna 2003 (sekä takavarikkojen lukumäärän että takavarikoitujen määrien osalta) on kuitenkin varmistettava sitten, kun vuoden 2003 puuttuvat tiedot – etenkin Yhdistyneen kuningaskunnan tiedot – saadaan.
Az extasylefoglalások száma(78) az EU szintjén az 1998–2001 közötti időszakban rohamosan nőtt. 2002 óta azonban a lefoglalások száma csökkent, és – az adatokat szolgáltató országokban tapasztalható tendenciák alapján – ez a visszaesés valószínűleg 2003-ban is folytatódott. A lefoglalt extasy mennyisége(79) 1998-tól 2000-ig meredeken, majd azóta lassabb ütemben emelkedett. 2003-ban azonban a lefoglalt mennyiség szinte valamennyi adatszolgáltató országban csökkent. Az extasylefoglalások 2003-as látszólagos visszaesését (a számuk és mennyiségük terén egyaránt) az EU szintjén azonban meg kell erősíteni az egyelőre hiányzó 2003-as adatokkal – különösen az Egyesült Királyság adataival –, amint azok elérhetővé válnak.
Antallet ecstasybeslag (78) på EU-nivå økte raskt i perioden 1998-2001. Etter 2002 har imidlertid antallet beslag gått ned, og på bakgrunn av trender i land med tilgjengelige data, synes denne nedgangen å ha fortsatt i 2003. Antallet ecstasybeslag (79) økte kraftig fra 1998 til 2000 for deretter å flate ut. I 2003 økte imidlertid antallet beslag i flesteparten av landene som har lagt fram data. Imidlertid må den tilsynelatende nedgangen i ecstasybeslag i EU (både antall og kvanta) i 2003 verifiseres mot manglende data for 2003 – særlig fra Storbritannia – så snart disse foreligger.
Numărul capturilor de Ecstasy (78) de la nivelul Uniunii Europene a crescut rapid în perioada 1998–2001. Totuşi, din 2002 numărul capturilor a scăzut şi, pe baza tendinţelor din ţările pentru care există date, este posibil ca această scădere să fi continuat şi în 2003. Cantităţile de Ecstasy interceptate (79) au crescut abrupt din 1998 în 2000, iar apoi într-un ritm mai lent. Totuşi, în 2003, cantităţile confiscate au scăzut în majoritatea ţărilor care au raportat date. Însă reducerea aparentă a capturilor de Ecstasy din Uniunea Europeană (atât în privinţa numărului cât şi a cantităţilor) din 2003 trebuie confirmată pe baza datelor lipsă pentru 2003 – în special cu cele privind Regatul Unit – când acestea vor fi disponibile.
Počet zachytení extázy (78) v EÚ v období rokov1998 – 2001 rýchlo rástol. Od roku 2002 však počty zachytení klesali a podľa trendov v krajinách, z ktorých sú údaje k dispozícii, bude pravdepodobne tento klesajúci trend pokračovať aj v roku 2003. Množstvá zachytenej extázy (79) od roku 1998 do roku 2000 prudko vzrástli a odvtedy stúpajú pomalšie. V roku 2003 však zachytené množstvá klesli vo väčšine krajín, ktoré poskytli údaje. Viditeľný pokles počtu zachytení i zachytených množstiev extázy v EÚ v roku 2003 treba potvrdiť po poskytnutí údajov, ktoré chýbajú za rok 2003 najmä zo Spojeného kráľovstva.
Število zasegov ekstazija (78) na ravni EU se je izredno hitro povečalo v obdobju med letoma 1998 in 2001. Vendar se zasežene količine od leta 2001 zmanjšujejo in na podlagi trendov v državah, za katere so na voljo podatki, se zdi, da se je upad nadaljeval leta 2003. Zasežene količine ekstazija (79) so strmo narasle od leta 1998 do 2000, nato se je ritem upočasnil. Vendar so se leta 2003 zasežene količine zmanjšale v večini držav, ki so sporočile podatke. Vendar pa je očiten upad zasegov ekstazija v EU (število in količine) leta 2003 treba potrditi, ko bodo na voljo manjkajoči podatki za leto 2002 – zlasti iz Združenega kraljestva.
Antalet ecstasybeslag(78) i EU som helhet ökade snabbt under perioden 1998–2001. Sedan 2002 har antalet beslag emellertid minskat och trenderna i de länder för vilka det finns tillgängliga uppgifter tyder på att denna minskning även fortsatte under 2003. Mängden beslagtagen ecstasy(79) ökade kraftigt från 1998 till 2000 och även därefter, om än i långsammare takt. Under 2003 minskade dock de beslagtagna kvantiteterna i de flesta av de länder som har inkommit med uppgifter. Nedgången i beslagen av ecstasy (i fråga om såväl antal som mängd) inom EU under 2003 måste dock kontrolleras mot de uppgifter för 2003 som saknas – i synnerhet uppgifter för Storbritannien – så snart de finns tillgängliga.
  Okienko 4  
EMCDDA przygotowało zestaw wspólnych punktów głównych („Europejski Kwestionariusz Modelowy”, EMQ), który wdrażany jest w większości badań sondażowych przeprowadzanych w Państwach Członkowskich UE lub jest z nimi zgodny.
The EMCDDA has developed a set of common core items (‘European model questionnaire’, EMQ) that is implemented in, or compatible with, most surveys in the EU Member States. The EMQ is included in a report available on the EMCDDA website (2). ‘Lifetime use’ may be of limited value as an indicator of the current situation among adults (although it could be a reasonable indicator among school children), but in conjunction with other measures it can give insight into aspects of patterns of use (continuation or discontinuation of use) and the generational dynamics of the spread of drug use. ‘Last 12 months’ use’ gives an indication of recent drug use, although often this use will be occasional, and ‘last 30 days’ use’ gives an indication of more current use, which will include people using the drug frequently.
L'OEDT a mis au point un questionnaire de base commun (le «questionnaire type européen» ou EMQ) qui est utilisé dans la plupart des enquêtes menées dans les États membres de l'UE, ou est compatible avec celles-ci. L'EMQ est présenté dans un rapport disponible sur le site web de l'OEDT (2). L'«usage au cours de la vie» peut n'avoir qu'un intérêt limité en tant qu'indicateur de la situation actuelle au sein de la population adulte (bien qu'elle puisse être un indicateur raisonnable chez les élèves) mais, associée à d'autres mesures, elle peut donner une idée de certains aspects des modes de consommation (poursuite ou interruption de la consommation) et de la dynamique générationnelle de l'étendue de l'usage de drogue. L'«usage au cours des douze derniers mois» donne une indication de la consommation récente de drogue, bien qu'elle soit souvent occasionnelle, tandis que l'«usage au cours des trente derniers jours» indique un usage plus actuel, qui inclura des personnes prenant de la drogue fréquemment.
El OEDT ha desarrollado una serie de temas básicos comunes («Modelo de cuestionario europeo», EMQ) que se aplican o son compatibles con la mayoría de encuestas de los Estados miembros de la UE. Este cuestionario se incluye en un informe disponible en el sitio web del OEDT (2). El concepto «consumo a lo largo de la vida» puede que tenga un valor limitado como indicador de la situación actual entre adultos (aunque podría ser un indicador razonable entre escolares) pero, junto con otras medidas, puede ofrecer una visión interna de las pautas de consumo (continuación o interrupción del consumo) y de la dinámica generacional de la expansión del consumo de drogas. El «consumo en los últimos 12 meses» proporciona una indicación del consumo reciente de drogas, aunque en ocasiones este consumo sea ocasional, y el «consumo en los últimos 30 días» ofrece información del consumo más actual, que incluye personas que consumen la droga frecuentemente.
L’OEDT ha elaborato un insieme di tematiche comuni (“Questionario europeo”, EMQ) che viene usato da o è compatibile con la maggior parte delle indagini realizzate negli Stati membri dell'UE. L’EMQ è inserito in una relazione disponibile sul sito web dell’OEDT (2). Il “consumo una tantum” può essere di limitato valore come indicatore della situazione corrente tra gli adulti (nonostante possa essere un indicatore ragionevole tra gli scolari), ma associato ad altre misure può favorire la comprensione di taluni aspetti dei modelli di consumo (continuazione o cessazione del consumo) nonché delle dinamiche generazionali della diffusione del consumo di stupefacenti. Il “consumo negli ultimi 12 mesi” fornisce un’indicazione del consumo recente di stupefacenti, sebbene si tratti spesso di un consumo occasionale, mentre il “consumo negli ultimi 30 giorni” segnala un consumo più attuale, un dato che comprende anche le persone che fanno uso frequente di droga.
Το ΕΚΠΝΤ ανέπτυξε ένα σύνολο κοινών βασικών θεμάτων (Πρότυπο Ευρωπαϊκό Ερωτηματολόγιο), το οποίο εφαρμόζεται στις περισσότερες έρευνες που διενεργούνται στα κράτη μέλη της ΕΕ ή είναι συμβατό με αυτές. Το Πρότυπο Ευρωπαϊκό Ερωτηματολόγιο περιλαμβάνεται σε μια έκθεση που είναι διαθέσιμη στην ιστοθέση του ΕΚΠΝΤ (2). Η «δοκιμή τουλάχιστον μία φορά σε όλη τη ζωή» μπορεί να έχει περιορισμένη αξία ως δείκτης της τρέχουσας κατάστασης στους ενηλίκους (μολονότι μπορεί να είναι ένας χρήσιμος δείκτης για τους μαθητές), αλλά σε συνδυασμό με άλλες μετρήσεις παρέχει πληροφορίες σχετικά με πτυχές των προτύπων χρήσης (συνέχιση ή διακοπή της χρήσης) και με τη δυναμική της εξάπλωσης της χρήσης ναρκωτικών από γενεά σε γενεά. Η «χρήση κατά το τελευταίο δωδεκάμηνο» παρέχει μια ένδειξη σχετικά με την πρόσφατη χρήση ναρκωτικών, μολονότι συχνά η χρήση αυτή είναι περιστασιακή, και η «χρήση κατά τις τελευταίες 30 ημέρες» παρέχει μια ένδειξη σχετικά με την τρέχουσα χρήση, η οποία περιλαμβάνει τα άτομα που κάνουν συχνή χρήση ναρκωτικών.
Het EWDD heeft een reeks gemeenschappelijke kernitems ontwikkeld (de “Europese modelenquête”) die geïmplementeerd zijn in, of compatibel zijn met de meeste enquêtes in de lidstaten van de EU. De modelenquête is opgenomen in een verslag dat via de website van het EWDD toegankelijk is (2). Waarschijnlijk is het “ooit”-gebruik een slechte indicator voor de huidige situatie onder volwassenen (hoewel het een redelijke indicator voor scholieren zou kunnen zijn), maar samen met andere gegevens kan dat “ooit”-gebruik wel inzicht geven in gebruikpatronen (voortzetten van of stoppen met drugsgebruik) en van verschillen tussen generaties met betrekking tot de verspreidingsgraad van het drugsgebruik. Het “laatste 12 maanden”-gebruik geeft een indicatie van het recent gebruik, hoewel dat vaak een incidenteel karakter zal hebben, en het “laatste maand”-gebruik vormt een indicatie van het meer actuele gebruik en omvat ook de mensen die een bepaalde drug vaak gebruiken.
EMCDDA vypracovala soustavu společných základních bodů („evropský modelový dotazník“ (European Model Questionnaire, EMQ)), která je používána ve většině průzkumů v členských státech EU nebo je s těmito průzkumy kompatibilní. Evropský modelový dotazník je součástí zprávy, která je k dispozici na internetových stránkách EMCDDA (2). „Celoživotní užívání“ jako ukazatel současné situace u dospělých může mít omezenou hodnotu (i když může být vhodným ukazatelem u školních dětí), ale ve spojení s dalšími měřítky může poskytnout obraz o aspektech vzorců užívání (pokračování nebo přerušení užívání) a o generační dynamice šíření užívání drog. „Užívání během posledních 12 měsíců“ je ukazatelem užívání drog v poslední době, i když často bývá takové užívání příležitostné, a „užívání během posledních 30 dnů“ je ukazatelem aktuálnějšího užívání v současné době, které bude zahrnovat osoby, které užívají drogy často.
EONN har udviklet en række fælles kerneelementer ('europæisk modelspørgeskema'), som gennemføres i eller er kompatibelt med de fleste undersøgelser i EU-medlemsstaterne. Det europæiske modelspørgeskema findes på EONN's websted (2). 'Langtidsprævalens' kan have begrænset værdi som indikator for den nuværende situation blandt voksne (selv om den kunne være en hensigtsmæssig indikator blandt skoleelever), men sammen med andre mål kan den give et indblik i aspekter af brugsmønstre (fortsat brug eller ophør med brug) og generationsdynamikken med hensyn til udbredelsen af stofbrug. 'De seneste 12 måneder' giver en indikation af nylig stofbrug, selv om denne brug ofte vil være lejlighedsvis, og 'de senest 30 dage' giver en indikation af mere aktuel brug, som omfatter personer, der anvender stoffet hyppigt.
Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskus on välja töötanud ühtse põhiteemade paketi (Euroopa näidisküsimustiku), mida rakendatakse enamikus ELi liikmesriikides teostatavates uuringutes või mis on nendega ühildatav. Euroopa näidisküsimustiku leiab aruandest, mis on kättesaadav Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa Järelevalvekeskuse veebilehel (2). „Tarbimine elu jooksul” ei pruugi anda täielikku ettekujutust praegusest olukorrast täiskasvanute hulgas (kuigi see võib olla otstarbekas näitaja koolinoorte puhul), koos teiste näitajatega võib see aga anda pildi tarbimisharjumuste teatud aspektidest (tarbimise jätkamine või lõpetamine) ja uimastitarbimise leviku põlvkondadevahelistest erinevustest. „Viimased 12 kuud” annab ettekujutuse hiljutisest uimastitarbimisest, kuigi see on tihti juhuslik, ja „viimased 30 päeva” annab pigem ülevaate praegusest kasutamisest, hõlmates inimesi, kes tarbivad uimasteid sageli.
EMCDDA on laatinut sarjan yhteisiä keskeisiä kysymyksiä ("eurooppalainen mallikyselylomake"), jota käytetään useimmissa EU:n jäsenvaltioissa tehtävissä kyselyissä tai joka on ainakin vertailukelpoinen niiden kanssa. Eurooppalainen mallikyselylomake löytyy EMCDDA:n verkkosivustolla olevasta raportista (2). "Käyttöä ainakin kerran elämässä" kuvaava tunnusluku ei välttämättä anna tarkkaa kuvaa nykytilanteesta aikuisten keskuudessa (se saattaa antaa kohtuullisen hyvän kuvan tilanteesta koululaisten keskuudessa), mutta yhdessä muiden mittareiden kanssa se saattaa valaista käyttötapoja (käytön jatkaminen tai lopettaminen) ja sukupolvien välisiä eroja huumeidenkäytön yleisyydessä. "Käyttö viimeisten 12 kuukauden aikana" kertoo viimeaikaisesta käytöstä, joskin tällainen käyttö on usein satunnaista, ja "käyttö viimeisten 30 päivän aikana" kertoo nykyisestä käytöstä ja kattaa huumetta säännöllisesti käyttävät henkilöt.
Az EMCDDA kidolgozta azon közös alapelemek sorát („Európai modellkérdőív”, EMQ), amelyek az EU legtöbb tagállamának országos felméréseiben szerepelnek vagy azokkal összeegyeztethetők. Az EMQ szerepel az EMCDDA weboldalán megtalálható jelentésben (2). A „kipróbálás” a felnőttekre jellemző jelenlegi helyzet mutatójaként korlátozott értékű információ (ugyanakkor az iskoláskorú gyermekeknél fontos mutató lehet), de más mérésekkel együtt betekintést adhat a használatformák egyes aspektusaiba (a használat folytatása vagy abbahagyása) és a droghasználat terjedésének generációs dinamikájába. Az „előző 12 havi használat” a közelmúltbeli kábítószer-használatot jelzi, noha ez a használat gyakran csak alkalmi, az „előző 30 napban” történt használat pedig a legutóbbi használatról ad képet, amelyben benne lesznek a rendszeres kábítószer-használók.
EONN har utarbeidet et sett felles kjerne-”items” til den europeiske spørreskjemamodellen (“European Model Questionnaire – EMQ) som er implementert i eller kompatible med de fleste spørreskjemaene i EUs medlemsstater. EMQ er tatt med i en rapport på EONNs nettsted (2). “Livstidsbruk” kan være av begrenset verdi som indikator for nåværende situasjon blant voksne (selv om den kan være en rimelig indikator blant skoleelever), men kan sammen med andre tiltak gi kunnskaper om visse aspekter ved bruksmønstrene (fortsatt eller avsluttet bruk) og generasjonsdynamikken i utbredelsen av narkotikabruk. “Bruk siste 12 måneder” gir en indikasjon på nyere narkotikabruk, selv om denne bruken ofte vil være sporadisk, og ”bruk siste 30 dager” gir en indikasjon på mer aktuell bruk og vil omfatte personer som bruker stoffet hyppig.
OEDT a elaborat o serie de elemente esenţiale comune [„European Model Questionnaire” - EMQ (Chestionarul model european)] care sunt incluse în majoritatea sondajelor din statele membre ale Uniunii Europene sau care sunt compatibile cu acestea. EMQ este cuprins într-un raport care poate fi consultat pe site-ul OEDT (2). „Consumul pe parcursul vieţii” poate avea o valoare limitată ca indicator al situaţiei actuale în rândul adulţilor (deşi poate fi un indicator acceptabil în rândul elevilor), dar, coroborat cu alte măsuri, poate oferi informaţii privind diverse aspecte ale modelelor de consum (continuarea sau întreruperea consumului) şi privind dinamica pe generaţii a răspândirii consumului de droguri. „Consumul în ultimele 12 luni” indică consumul recent de droguri, deşi acest consum este frecvent ocazional, iar „consumul în ultimele 30 de zile” indică un consum mai de actualitate, cuprinzând persoanele care consumă drogul frecvent.
Center je razvil sklop skupnih osrednjih elementov ("evropski vzorčni vprašalnik", EMQ), ki se uporabljajo v večini raziskav v državah članicah EU ali se z njimi primerjajo. Evropski vzorčni vprašalnik je vključen v poročilo, ki je na voljo na spletni strani Centra (2). "Uživanje kadar koli v življenju" je lahko omejena vrednost za kazalec trenutnega stanja med odraslimi (čeprav bi lahko bil sprejemljiv kazalec med šolsko mladino), vendar lahko skupaj z drugimi ukrepi da vpogled v vidike uživanja drog (nadaljevanje ali prenehanje uživanja) ter generacijsko dinamiko širjenja uživanja drog. "Uživanje v zadnjih 12 mesecih" daje vpogled v nedavno uživanje drog, čeprav bo to uživanje pogosto občasno, medtem ko "uživanje v zadnjih 30 dneh" navaja bolj redno uživanje, ki bo vključevalo osebe, ki drogo uživajo pogosto.
ECNN har utformat en rad vanliga centrala frågor (”Europeisk modellenkät”, EMQ) som genomförs i eller som är jämförbara med de flesta undersökningar i EU:s medlemsstater. EMQ ingår i en rapport som finns på ECNN:s webbplats (2). ”Användning någon gång” kan ha ett begränsat värde som indikator för den aktuella situationen bland vuxna (men skulle kunna vara en bra indikator bland skolbarn), men i samband med andra åtgärder kan den ge insyn i aspekter som rör missbruksmönster (fortsättning eller upphörande av användning) och generationsdynamik när det gäller spridningen av narkotikabruk. ”Användning de senaste 12 månaderna” ger en antydan om narkotikabruket under senare tid, fast denna typ av användning sker oftast vid enstaka tillfällen och ”användning de senaste 30 dagarna” ger en antydan om aktuell användning, inklusive de personer som använder drogen regelbundet.
  Ekstazy  
W latach 1998-2001 gwałtownie wzrosła liczba konfiskat ekstazy (78) na szczeblu UE. Jednakże od roku 2002 liczba ta spadała i w oparciu o trendy występujące w państwach, w których dostępne są dane, spadek ten najprawdopodobniej utrzymał się też w roku 2003.
The number of ecstasy seizures (78) at EU level increased rapidly over the period 1998–2001. However, since 2002 numbers of seizures have decreased and, based upon trends in countries from which data are available, this decline seems likely to have continued in 2003. Quantities of ecstasy intercepted (79) increased steeply from 1998 to 2000 and since then at a slower pace. In 2003, however, quantities seized decreased in most of the countries reporting data. However, the apparent decline in EU ecstasy seizures (both numbers and quantities) in 2003 has to be confirmed against missing 2003 data – in particular from the United Kingdom – once they are available.
Le nombre de saisies d'ecstasy (78) au niveau de l'UE a augmenté rapidement au cours de la période 1998-2001. Toutefois, depuis 2002, les chiffres des saisies sont en baisse et, selon les tendances dans les pays pour lesquels des données sont disponibles, ce recul semble s'être poursuivi en 2003. Les quantités d'ecstasy interceptées (79) ont fortement augmenté entre 1998 et 2000 et progressent plus lentement depuis. En 2003, cependant, les quantités saisies ont diminué dans la plupart des pays qui transmettent des données. Le déclin apparent des saisies d'ecstasy dans l'UE (à la fois en nombre et en quantité) doit toutefois être confirmé pour 2003 à la lumière des données manquantes pour cette même année (en particulier au Royaume-Uni), dès qu'elles seront disponibles.
Die Zahl der Sicherstellungen von Ecstasy (78) ist auf EU-Ebene im Zeitraum 1998 bis 2001 rapide gestiegen. Seit 2002 ist die Zahl der Sicherstellungen jedoch gesunken, und angesichts der Tendenzen in den Ländern, für die Daten vorliegen, ist anzunehmen, dass sich dieser Rückgang 2003 fortgesetzt hat. Die beschlagnahmten Ecstasymengen (79) sind zunächst zwischen 1998 und 2000 drastisch und seitdem langsamer gestiegen. Im Jahr 2003 sind die sichergestellten Mengen jedoch in den meisten Berichtsländern rückläufig. Der offensichtliche Rückgang (sowohl der Zahl als auch der Mengen) der Sicherstellungen von Ecstasy in der EU im Jahr 2003 kann jedoch erst bestätigt werden, wenn die derzeit noch fehlenden Daten für das Jahr 2003 – insbesondere für das Vereinigte Königreich – vorliegen.
El número de incautaciones de éxtasis (78) a nivel de la UE aumentó rápidamente durante el período de 1998 a 2001. Sin embargo, ha descendido desde 2002 y, de acuerdo con las tendencias de los países que han facilitado información, parece probable que este descenso haya continuado en 2003. Las cantidades de éxtasis interceptadas (79) aumentaron de forma escalonada de 1998 a 2000 y desde entonces lo han hecho más lentamente. Sin embargo, se observa un descenso de las cantidades incautadas en 2003 en la mayoría de países que han facilitado datos. No obstante, el aparente descenso de las incautaciones de éxtasis en la UE (tanto en número como en cantidades incautadas) deberá cotejarse con la información correspondiente a 2003 (en particular la del Reino Unido) cuando se disponga de ella.
Il numero di sequestri di ecstasy (78) a livello europeo è aumentato rapidamente nel periodo 1998-2001. Tuttavia, dal 2002 il numero di sequestri è diminuito e, sulla base della tendenza osservata nei paesi che hanno messo a disposizione dei dati, questo calo sembra essere proseguito anche nel 2003. I quantitativi di ecstasy intercettati (79) sono cresciuti enormemente dal 1998 al 2000 e, da allora, in maniera più graduale. Peraltro, nel 2003, è stata registrata una flessione dei quantitativi sequestrati dalla maggior parte dei paesi che hanno fornito informazioni. Tuttavia l’apparente declino dei sequestri nell’Unione europea nel 2003 (in termini sia di numeri che di quantitativi) deve essere confermato sulla scorta dei dati che ancora devono pervenire (soprattutto dal Regno Unito).
Ο αριθμός των κατασχέσεων έκστασης (78) σε επίπεδο ΕΕ σημείωσε ραγδαία αύξηση στο διάστημα 1998–2001. Ωστόσο, από το 2002 ο αριθμός των κατασχέσεων μειώθηκε και, βάσει των τάσεων στις χώρες για τις οποίες υπάρχουν διαθέσιμα δεδομένα, η μείωση αυτή είναι πιθανό να συνεχίσθηκε το 2003. Οι κατασχεθείσες ποσότητες έκστασης (79) σημείωσαν απότομη αύξηση μεταξύ 1998 και 2000, η οποία συνεχίσθηκε με αργότερους ρυθμούς. Το 2003, ωστόσο, οι κατασχεθείσες ποσότητες μειώθηκαν στις περισσότερες χώρες που ανέφεραν στοιχεία. Ωστόσο, η φαινομενική μείωση των κατασχέσεων έκστασης στην ΕΕ (τόσο σε αριθμό όσο και σε ποσότητες) το 2003 πρέπει να εξακριβωθεί όταν θα είναι διαθέσιμα τα ελλείποντα στοιχεία για το 2003 – ιδίως από το Ηνωμένο Βασίλειο.
Het aantal ecstasyvangsten (78) op communautair niveau is tussen 1998 en 2001 snel toegenomen. Sinds 2002 is dit aantal echter weer gedaald en op basis van de trends in landen waarvoor gegevens beschikbaar zijn, lijkt deze trend zich in 2003 te hebben voortgezet. De hoeveelheid geconfisqueerde ecstasy (79) is tussen 1998 en 2000 sterk toegenomen, maar in de jaren daarna is die stijging wat afgezwakt. In 2003 hebben de meeste landen waarvoor gegevens beschikbaar zijn, een afname van de in beslag genomen hoeveelheden gerapporteerd. Deze kennelijke afname van ecstasyvangsten in de EU (zowel qua aantal als hoeveelheid) dient echter nog getoetst te worden aan de hand van de nog ontbrekende gegevens over 2003 - met name die van het Verenigd Koninkrijk - zodra deze beschikbaar zijn.
Počet záchytů extáze (78) na úrovni EU se v období let 1998 až 2001 prudce zvýšil. Od roku 2002 se však počty záchytů snížily a na základě trendů v zemích, ze kterých jsou k dispozici údaje, se zdá, že tento pokles pravděpodobně pokračoval i v roce 2003. Zaznamenaná množství extáze (79) se od roku 1998 do roku 2000 zvyšovala strmě, později však již jen pomalejším tempem. V roce 2003 se však zachycená množství ve většině zemí poskytujících údaje snížila. Zjevný pokles záchytů extáze v EU (jak počet, tak množství) v roce 2003 je však třeba potvrdit po doplnění chybějících údajů z roku 2003 (zejména ze Spojeného království), jakmile budou k dispozici.
Antallet af ecstasybeslaglæggelser (78) på EU-plan var hastigt stigende i perioden 1998–2001. Siden 2002 er antallet af beslaglæggelser imidlertid faldet, og tendenserne i de lande, for hvilke der foreligger data, tyder på, at dette fald formentlig er fortsat i 2003. De beslaglagte ecstasymængder (79) voksede hastigt i perioden 1998–2000 og siden langsommere. I 2003 faldt de beslaglagte mængder imidlertid i de fleste af de lande, der indberetter data herom. Det tilsyneladende fald i ecstasybeslaglæggelser på EU-plan (både antal og mængder) i 2003 bør imidlertid kontrolleres, når de manglende data for 2003 – især fra Det Forenede Kongerige – foreligger.
Ekstaasitakavarikkojen lukumäärä (78) EU:n tasolla kasvoi nopeasti ajanjaksolla 1998–2001. Takavarikkojen lukumäärä on kuitenkin laskenut vuodesta 2002 lähtien, ja niiden maiden suuntausten perusteella, joista saatiin tietoja, lasku vaikuttaa jatkuneen vuonna 2003. Takavarikoidun ekstaasin määrät (79) kasvoivat jyrkästi vuosina 1998–2000, minkä jälkeen kasvu on hidastunut. Takavarikoidut määrät kuitenkin laskivat vuonna 2003 useimmissa tietoja toimittaneissa maissa. Ekstaasitakavarikkojen ilmeinen väheneminen EU:ssa vuonna 2003 (sekä takavarikkojen lukumäärän että takavarikoitujen määrien osalta) on kuitenkin varmistettava sitten, kun vuoden 2003 puuttuvat tiedot – etenkin Yhdistyneen kuningaskunnan tiedot – saadaan.
Az extasylefoglalások száma(78) az EU szintjén az 1998–2001 közötti időszakban rohamosan nőtt. 2002 óta azonban a lefoglalások száma csökkent, és – az adatokat szolgáltató országokban tapasztalható tendenciák alapján – ez a visszaesés valószínűleg 2003-ban is folytatódott. A lefoglalt extasy mennyisége(79) 1998-tól 2000-ig meredeken, majd azóta lassabb ütemben emelkedett. 2003-ban azonban a lefoglalt mennyiség szinte valamennyi adatszolgáltató országban csökkent. Az extasylefoglalások 2003-as látszólagos visszaesését (a számuk és mennyiségük terén egyaránt) az EU szintjén azonban meg kell erősíteni az egyelőre hiányzó 2003-as adatokkal – különösen az Egyesült Királyság adataival –, amint azok elérhetővé válnak.
Antallet ecstasybeslag (78) på EU-nivå økte raskt i perioden 1998-2001. Etter 2002 har imidlertid antallet beslag gått ned, og på bakgrunn av trender i land med tilgjengelige data, synes denne nedgangen å ha fortsatt i 2003. Antallet ecstasybeslag (79) økte kraftig fra 1998 til 2000 for deretter å flate ut. I 2003 økte imidlertid antallet beslag i flesteparten av landene som har lagt fram data. Imidlertid må den tilsynelatende nedgangen i ecstasybeslag i EU (både antall og kvanta) i 2003 verifiseres mot manglende data for 2003 – særlig fra Storbritannia – så snart disse foreligger.
Numărul capturilor de Ecstasy (78) de la nivelul Uniunii Europene a crescut rapid în perioada 1998–2001. Totuşi, din 2002 numărul capturilor a scăzut şi, pe baza tendinţelor din ţările pentru care există date, este posibil ca această scădere să fi continuat şi în 2003. Cantităţile de Ecstasy interceptate (79) au crescut abrupt din 1998 în 2000, iar apoi într-un ritm mai lent. Totuşi, în 2003, cantităţile confiscate au scăzut în majoritatea ţărilor care au raportat date. Însă reducerea aparentă a capturilor de Ecstasy din Uniunea Europeană (atât în privinţa numărului cât şi a cantităţilor) din 2003 trebuie confirmată pe baza datelor lipsă pentru 2003 – în special cu cele privind Regatul Unit – când acestea vor fi disponibile.
Počet zachytení extázy (78) v EÚ v období rokov1998 – 2001 rýchlo rástol. Od roku 2002 však počty zachytení klesali a podľa trendov v krajinách, z ktorých sú údaje k dispozícii, bude pravdepodobne tento klesajúci trend pokračovať aj v roku 2003. Množstvá zachytenej extázy (79) od roku 1998 do roku 2000 prudko vzrástli a odvtedy stúpajú pomalšie. V roku 2003 však zachytené množstvá klesli vo väčšine krajín, ktoré poskytli údaje. Viditeľný pokles počtu zachytení i zachytených množstiev extázy v EÚ v roku 2003 treba potvrdiť po poskytnutí údajov, ktoré chýbajú za rok 2003 najmä zo Spojeného kráľovstva.
Število zasegov ekstazija (78) na ravni EU se je izredno hitro povečalo v obdobju med letoma 1998 in 2001. Vendar se zasežene količine od leta 2001 zmanjšujejo in na podlagi trendov v državah, za katere so na voljo podatki, se zdi, da se je upad nadaljeval leta 2003. Zasežene količine ekstazija (79) so strmo narasle od leta 1998 do 2000, nato se je ritem upočasnil. Vendar so se leta 2003 zasežene količine zmanjšale v večini držav, ki so sporočile podatke. Vendar pa je očiten upad zasegov ekstazija v EU (število in količine) leta 2003 treba potrditi, ko bodo na voljo manjkajoči podatki za leto 2002 – zlasti iz Združenega kraljestva.
Antalet ecstasybeslag(78) i EU som helhet ökade snabbt under perioden 1998–2001. Sedan 2002 har antalet beslag emellertid minskat och trenderna i de länder för vilka det finns tillgängliga uppgifter tyder på att denna minskning även fortsatte under 2003. Mängden beslagtagen ecstasy(79) ökade kraftigt från 1998 till 2000 och även därefter, om än i långsammare takt. Under 2003 minskade dock de beslagtagna kvantiteterna i de flesta av de länder som har inkommit med uppgifter. Nedgången i beslagen av ecstasy (i fråga om såväl antal som mängd) inom EU under 2003 måste dock kontrolleras mot de uppgifter för 2003 som saknas – i synnerhet uppgifter för Storbritannien – så snart de finns tillgängliga.
  Okienko 7  
Ludzki wirus niedoboru odporności (HIV) rozprzestrzenił się ostatnio na skalę epidemii masowej wśród osób zażywających narkotyki dożylnie w Rosji i na Ukrainie, to samo dotyczy sytuacji Państw Członkowskich UE regionu Morza Bałtyckiego.
Human immunodeficiency virus (HIV) has shown massive and recent epidemic spread among IDUs in Russia and the Ukraine, as it has in the EU Member States of the Baltic region. In 2001, the rate of newly diagnosed infections related to intravenous drug use peaked in Estonia and in the Russian Federation, at 991 and 333 cases per million population respectively. However, in the Ukraine, the peak was reached earlier in 1997, at 146 cases per million, as a result of widespread IDU-related transmission, after which rates of new IDU-related HIV diagnoses declined but more recently have increased again.
Le virus d'immunodéficience humaine (VIH) a provoqué récemment une épidémie massive parmi les UDVI en Russie et en Ukraine tout comme dans les pays baltes membres de l'UE. En 2001, le taux d'infections nouvellement diagnostiquées liées à l'usage de drogue par injection a atteint un niveau record en Estonie et dans la Fédération de Russie, avec respectivement 991 et 333 cas par million d'habitants. En Ukraine, le pic a toutefois été atteint en 1997, avec 146 cas par million d'habitant en raison d'une transmission étendue due à l'usage de drogue par injection. Par la suite, les pourcentages de nouveaux cas de VIH diagnostiqués liés à l'usage de drogue par voie intraveineuse ont baissé, avant de remonter plus récemment.
In jüngster Zeit war eine massive epidemische Ausbreitung des Human-Immunschwäche-Virus unter injizierenden Drogenkonsumenten in Russland und der Ukraine sowie in den baltischen EU-Mitgliedstaaten zu beobachten. Im Jahr 2001 erreichte die Rate der neu diagnostizierten Infektionen im Zusammenhang mit dem intravenösen Drogenkonsum in Estland und der Russischen Föderation mit 991 bzw. 333 Fällen je eine Million Einwohner ihren Höhepunkt. In der Ukraine jedoch wurde mit 146 Fällen je eine Million Einwohner der Höchststand bereits 1997 verzeichnet. Dies war eine Folge der weit verbreiteten Übertragung durch injizierende Drogenkonsumenten. Danach gingen die Raten der neu diagnostizierten HIV-Infektionen im Zusammenhang mit injizierenden Drogenkonsumenten zurück, stiegen jedoch in letzter Zeit erneut an.
El virus de la inmunodeficiencia humana (VIH) se ha propagado en los últimos tiempos de forma masiva y epidémica entre los consumidores de drogas por vía parenteral de Rusia y Ucrania, al igual que en los Estados miembros de la UE de la Región Báltica. En 2001, la tasa de nuevos diagnósticos de infecciones relacionadas con el consumo intravenoso de drogas alcanzó su máximo en Estonia y en la Federación Rusa, con cifras de 991 y 333 casos por millón de habitantes, respectivamente. Sin embargo, Ucrania ya había alcanzado su máximo en 1997, con 146 casos por millón de habitantes (debido a una transmisión generalizada relacionada con el consumo de drogas por vía parenteral), después lo cual se registró un descenso de las tasas de nuevos diagnósticos de casos de VIH relacionados con este tipo de consumo, si bien han vuelto a aumentar recientemente.
Negli ultimi anni il virus dell’immunodeficienza umana (HIV) ha fatto registrare una diffusione epidemica massiccia tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale in Russia e in Ucraina, così come nei paesi Baltici. Nel 2001 il tasso più elevato di nuove infezioni diagnosticate nei consumatori di stupefacenti per via parenterale è stato segnalato dall’Estonia e dalla Federazione russa, con rispettivamente 991 e 333 casi per milione di abitanti. Tuttavia, nel 1997 il picco è stato riportato dall’Ucraina, con 146 casi per milione di abitanti, in conseguenza di un’ampia trasmissione dovuta al consumo di sostanze stupefacenti per via parenterale; la percentuale dei nuovi casi di HIV diagnosticati per consumo di stupefacenti per via parenterale è quindi scesa, per di nuovo aumentare di recente.
O vírus da imunodeficiência humana (VIH) tem revelado uma propagação epidémica maciça e recente entre os consumidores de droga injectada (CDI) na Rússia e na Ucrânia, tal como nos Estados-Membros da UE da região do Báltico. Em 2001, a taxa de casos de infecção pelo VIH recentemente diagnosticados relacionados com o consumo de droga por via endovenosa atingiu um pico na Estónia e na Federação Russa, com 991 e 333 casos por milhão de habitantes, respectivamente. Na Ucrânia, porém, o pico foi atingido mais cedo, em 1997, com 146 casos por milhão de habitantes, em resultado de uma vasta transmissão relacionada com o consumo de droga injectada, a que se seguiu uma diminuição das taxas de novos casos de VIH relacionados com este consumo, os quais voltaram, no entanto, a aumentar recentemente.
Ο ιός της ανοσολογικής ανεπάρκειας του ανθρώπου (HIV) εμφάνισε μαζική και πρόσφατη επιδημική εξάπλωση τους ΧΕΝ στη Ρωσία και την Ουκρανία, όπως και στα κράτη μέλη της ΕΕ στη Βαλτική. Το 2001, ο αριθμός των νεοδιαγνωσθεισών λοιμώξεων που συνδέονταν με ενδοφλέβια χρήση ναρκωτικών κορυφώθηκε στην Εσθονία και στη Ρωσική Ομοσπονδία, με 991 και 333 περιπτώσεις ανά εκατομμύριο κατοίκους αντίστοιχα. Ωστόσο, στην Ουκρανία, ο μέγιστος αριθμός περιπτώσεων καταγράφηκε νωρίτερα, το 1997, με 146 περιπτώσεις ανά εκατομμύριο κατοίκους, ως αποτέλεσμα της ευρείας μετάδοσης που συνδεόταν με τη χρήση ενέσιμων ναρκωτικών· στη συνέχεια, ο αριθμός των νέων διαγνώσεων του ιού HIV που συνδέονταν με ενέσιμη χρήση ναρκωτικών μειώθηκε, αλλά πρόσφατα σημείωσε εκ νέου αύξηση.
Het Humaan Immunodeficiëntie Virus (HIV) heeft zich onlangs massaal, zelfs epidemisch verspreid onder ID’s in Rusland en Oekraïne en in de lidstaten van de EU in de Baltische regio. In 2001 bereikte het aantal nieuw gediagnosticeerde infecties als gevolg van injecterend drugsgebruik een piek in Estland en de Russische Federatie met 991 respectievelijk 333 gevallen per miljoen inwoners. In Oekraïne heeft die piek zich al eerder voorgedaan, en wel in 1997 met 146 gevallen per miljoen inwoners, als gevolg van een omvangrijke besmetting onder injecterende drugsgebruikers. Na 1997 is het aantal nieuwe HIV-diagnoses onder ID’s weliswaar afgenomen, maar onlangs is het aantal HIV-gevallen weer toegenomen.
Virus lidské imunodeficience (HIV) se v poslední době mohutně a epidemicky rozšířil mezi injekčními uživateli drog v Rusku a na Ukrajině stejně jako v pobaltských členských státech EU. V roce 2001 dosáhla míra nově diagnostikovaných infekcí souvisejících s nitrožilním užíváním drog vrcholu v Estonsku a Ruské federaci (v Estonsku bylo zaznamenáno 991 případů na milion obyvatel a v Ruské federaci 333). Na Ukrajině však bylo maxima dosaženo dříve, v roce 1997, kdy bylo zaznamenáno 146 případů na milion obyvatel v důsledku široce rozšířeného přenosu spojeného s nitrožilní aplikací drog. Poté začal počet nově diagnostikovaných případů HIV v souvislosti s nitrožilní aplikací drog klesat, ale v poslední době se začal opět zvyšovat.
Med hensyn til human immundefekt virus (hiv) har der været en massiv og nylig epidemisk spredning blandt intravenøse stofbrugere i Rusland og Ukraine samt i EU-medlemsstaterne i Østersøregionen. I 2001 toppede antallet af nydiagnosticerede tilfælde af infektion, som var relateret til intravenøs stofbrug, i Estland og Den Russiske Føderation med henholdsvis 991 og 333 tilfælde pr. én million indbyggere. I Ukraine toppede antallet imidlertid tidligere i 1997 med 146 tilfælde pr. én million indbyggere som følge af en udbredt smittespredning blandt intravenøse stofbrugere, hvorefter antallet af nye hiv-diagnoser blandt intravenøse stofbrugere faldt, men i den senere tid igen er steget.
Inimese immuunpuudulikkuse viiruse (HIV) epideemia on viimasel ajal levinud laialdaselt süstivate uimastitarbijate hulgas Venemaal ja Ukrainas, nii nagu ka ELi liikmesriikides Balti regioonis. Uute diagnoositud HIV-nakkusjuhtumite määr veeni süstivate narkomaanide hulgas jõudis Eestis ja Vene Föderatsioonis maksimumini 2001. aastal, olles vastavalt 991 ja 333 juhtumit miljoni elaniku kohta. Ukrainas jõudis antud määr maksimumini varem, 1997. aastal, saavutades taseme 146 juhtumit miljoni kohta, olles põhjustatud laialdasest nakkuse edasikandumisest süstivate narkomaanide hulgas; seejärel uute diagnoositud HIV-nakkusjuhtumite määr süstivate narkomaanide puhul alanes, kuid on viimasel ajal hakanud taas tõusma.
Immuunikatovirus (hiv) on levinnyt viimeaikoina voimakkaana epidemiana injektiokäyttäjien keskuudessa Venäjällä ja Ukrainassa samoin kuin Baltian alueen EU-maissa. Vuonna 2001 huumeiden injektiokäyttöön liittyvien uusien diagnosoitujen tapausten määrä nousi huippuunsa Virossa (991 tapausta miljoonaa asukasta kohti) ja Venäjällä (333 tapausta miljoonaa asukasta kohti). Ukrainassa huippu saavutettiin kuitenkin jo aikaisemmin vuonna 1997, jolloin luku nousi injektiokäyttöön liittyvien tartuntojen epidemian seurauksena 126 tapaukseen miljoonaa asukasta kohti. Uusien injektiokäyttöön liittyvien hiv-tapausten määrä laski sittemmin, mutta se on viime aikoina kääntynyt jälleen kasvuun.
A humán immundeficiencia vírus (HIV) nemrégiben masszív járványszerű elterjedést mutatott az injekciós kábítószer-használóknál Oroszországban és Ukrajnában, valamint a balti régió EU-tagállamaiban. Észtországban és az Orosz Föderációban az intravénás kábítószer-használattal összefüggésbe hozható, újonnan diagnosztizált fertőzések száma 2001-ben tetőzött, egymillió lakosra jutó 991, illetve 333 esettel. Ukrajnában azonban a csúcsot korábban, 1997-ben érték el, amikor az injekciós kábítószer-használók közötti széles körű fertőzés következtében 146 eset/millió fő arányt jegyeztek fel; ezt követően az injekciós kábítószer-használókkal összefüggő, újonnan diagnosztizált HIV-fertőzés gyakorisága visszaesett, de a közelmúltban ismét emelkedett.
HIV (humant immunsviktvirus) har hatt en massiv epidemisk spredning blant sprøytebrukere i Russland og Ukraina i den senere tid, og det samme er tilfellet i EU-medlemsstatene i den baltiske region. I 2001 nådde antallet nye diagnostiserte tilfeller som følge av intravenøs narkotikabruk en topp i Estland og Den russiske føderasjon med hhv. 991 og 333 tilfeller pr. million innbyggere. Ukraina nådde imidlertid toppen tidligere, i 1997, med 146 tilfeller pr. million, som et resultat av omfattende sprøytebrukrelatert smitte. Antallet nye sprøytebrukrelaterte HIV-diagnoser gikk deretter ned, for så å øke igjen.
Virusul imunodeficienţei umane (HIV) a prezentat o răspândire epidemică masivă şi recentă în rândul CDI din Rusia şi Ucraina, dar şi în statele membre ale Uniunii Europene din zona Mării Baltice În 2001, rata cazurilor noi de infecţie diagnosticate legate de consumul de droguri intravenoase a atins punctul de vârf în Estonia şi în Federaţia Rusă, cu 991 şi, respectiv, 333 de cazuri la un milion de locuitori. În Ucraina, punctul de vârf a fost atins mai devreme, în 1997, cu 146 cazuri la un milion de locuitori, ca urmare a transmisiei pe scară largă prin CDI, după care ratele noilor cazuri diagnosticate de infecţie cu HIV legate de CDI au scăzut, dar recent au început din nou să crească.
Virus človeške imunske pomanjkljivosti (HIV) se med injicirajočimi uživalci drog v Rusiji in Ukrajini hitro širi z množičnimi epidemijami, kot se je na primer zgodilo v državah članicah EU baltske regije. Leta 2001 je stopnja na novo odkritih okužb, povezanih z intravenoznim uživanjem drog, dosegla vrh v Estoniji in Ruski federaciji z 991 oziroma 333 primeri na milijon prebivalcev. Vendar je bil vrh v Ukrajini dosežen prej v začetku leta 1997, saj je znašal 146 primerov na milijon prebivalcev, zaradi zelo razširjenega prenašanja v zvezi z injicirajočimi uživalci drog, po katerem je delež novo odkritih diagnoz okužbe s HIV upadlo, vendar pa je nedavno ponovno naraslo.
Hiv-viruset har på senare tid haft en kraftig epidemisk spridning bland injektionsmissbrukarna i såväl Ryssland och Ukraina som EU:s medlemsstater i Östersjöregionen. 2001 nådde antalet nydiagnostiserade infektioner med koppling till intravenöst narkotikamissbruk en topp i Estland och Ryssland med 991 respektive 333 fall per en miljon invånare. I Ukraina nådde man redan år 1997 en topp med 146 fall per en miljon invånare, vilket var ett resultat av omfattande smitta med koppling till injektionsmissbruk. Därefter sjönk antalet nya hiv-diagnoser med koppling till injektionsmissbruk, men på senare tid har de ökat igen.
Cilvēka imunodeficīta vīruss (HIV) ir uzrādījis plašu nesenu epidēmiju injicējamo narkotiku lietotāju vidū Krievijā un Ukrainā, tāpat kā Baltijas reģiona ES dalībvalstīs. 2001. gadā no jauna diagnosticētu inficēšanās gadījumu skaits, kas saistīti ar intravenozo narkotiku lietošanu, strauji pieauga Igaunijā un Krievijas Federācijā, sasniedzot attiecīgi 991 un 333 gadījumus uz miljonu iedzīvotājiem. Taču Ukrainā maksimālais līmenis tika sasniegts jau agrāk - 1997. gadā, liecinot par 146 gadījumiem uz miljons iedzīvotājiem, un tas bija plašās izplatīšanās saistībā ar injicējamo narkotiku lietošanu rezultāts, pēc tam jauno ar injicējamo narkotiku lietošanu saistīto HIV inficēšanās gadījumu skaits samazinājās, taču pēdējā laikā tas ir atkal pieaudzis.
  Okienko 2  
Zachowania i działania obejmowane zwyczajowo terminem „naruszanie porządku publicznego związane z narkotykami” od dawna obserwowane są w większości Państw Członkowskich, państw kandydujących i w Norwegii.
Public nuisance is an emerging concern within drug policy debate, at both national and European level. Behaviours and activities usually covered by the term ‘drug-related public nuisance’ have long existed in most of the Member States, candidate countries and Norway. Hence, we are looking not at new phenomena, but rather at a new tendency in drug policy, apparent in at least some Member States, to categorise and collate these phenomena under an umbrella concept, and to set the reduction in their occurrence as an objective of national drug strategy.
Les nuisances publiques constituent une préoccupation nouvelle dans le débat politique sur la drogue au plan national et européen. Les comportements et activités généralement couverts par l'expression «nuisances publiques liées à la drogue» existent depuis longtemps dans la plupart des États membres, les pays candidats et la Norvège. Il ne s'agit donc pas d'un phénomène nouveau, mais plutôt d'une nouvelle tendance de la politique antidrogue, qui émerge dans quelques États membres, à classer et à regrouper ces phénomènes sous un concept générique et à considérer la réduction de leur fréquence comme un objectif de la stratégie nationale antidrogue.
Die Störung der öffentlichen Ordnung ist sowohl auf nationaler als auch auf europäischer Ebene in zunehmendem Maße Gegenstand der politischen Drogendebatte. Die Verhaltensweisen und Aktivitäten, die gewöhnlich unter dem Begriff „drogenbedingte Störung der öffentlichen Ordnung“ zusammengefasst werden, sind in den meisten Mitgliedstaaten, den Beitritts- bzw. Kandidatenländern und in Norwegen bereits seit langer Zeit zu beobachten. Es geht hier also nicht um ein neues Phänomen, sondern vielmehr um die neue, zumindest in einigen Mitgliedstaaten zu beobachtende Tendenz in der Drogenpolitik, diese Erscheinungen unter einem Oberbegriff einzustufen und zusammenzuführen und ihre Reduzierung als Ziel in der nationalen Drogenstrategie zu verankern.
Las alteraciones del orden público constituyen una nueva preocupación en el debate sobre la política en materia de drogas, tanto a nivel nacional como europeo. Los comportamientos y actividades comprendidas normalmente bajo el término «alteraciones del orden público relacionadas con las drogas» existen desde hace mucho tiempo en la mayoría de Estados miembros, los países candidatos y Noruega. Por lo tanto, no se trata de un fenómeno nuevo, sino de una nueva tendencia en la política antidroga -evidente por lo menos en algunos Estados miembros- a clasificar y comparar estos conceptos englobándolos en una misma categoría, y a convertir en objetivo de la estrategia nacional en materia de drogas la reducción de su incidencia.
I reati contro l’ordine pubblico rappresentano un problema emergente nel dibattito sulle politiche in materia di droga a livello tanto nazionale quanto europeo. I comportamenti e le azioni solitamente compresi nella definizione di “reati contro l’ordine pubblico connessi alla droga” si osservano da tempo nella maggior parte degli Stati membri, dei paesi candidati all’adesione e in Norvegia. Non si sta quindi prendendo atto di nuovi fenomeni, bensì si osserva una nuova tendenza della strategia in materia di droga, perlomeno in alcuni Stati membri, a classificare e a raggruppare tali fenomeni sotto un’unica definizione e a fissare tra gli obiettivi della strategia nazionale in materia di droga la riduzione di tali fenomeni.
A perturbação da ordem pública é uma preocupação emergente no debate sobre a política em matéria de droga, tanto a nível nacional como a nível europeu. Os comportamentos e actividades normalmente abrangidos pelo termo “perturbação da ordem pública relacionada com a droga” já existem há muito na maioria dos Estados-Membros, nos países candidatos e na Noruega. Não estamos, portanto, perante um fenómeno novo, mas sim face a uma nova tendência nesta política, visível pelo menos em alguns Estados-Membros, para classificar e compilar estes fenómenos sob um conceito central e para integrar a redução da sua ocorrência entre os objectivos da estratégia nacional de luta contra a droga.
Η όχληση του κοινού είναι ένα πρόβλημα που αναφέρεται ολοένα και περισσότερο στις συζητήσεις σχετικά με την πολιτική για τα ναρκωτικά, τόσο σε εθνικό όσο και σε ευρωπαϊκό επίπεδο. Οι συμπεριφορές και οι δραστηριότητες που καλύπτονται συνήθως από τον όρο «όχληση του κοινού συνδεόμενη με τα ναρκωτικά» υπάρχουν εδώ και καιρό στα περισσότερα κράτη μέλη, στις υποψήφιες χώρες και στη Νορβηγία. Επομένως, δεν πρόκειται για νέα φαινόμενα, αλλά μάλλον για μια νέα τάση στην πολιτική για τα ναρκωτικά, εμφανή σε ορισμένα τουλάχιστον κράτη μέλη, με στόχο την ταξινόμηση σε κατηγορίες και τη συγκέντρωση των φαινομένων αυτών κάτω από μια συνολική έννοια, και τη συμπερίληψη της μείωσης της εμφάνισής τους στους στόχους της εθνικής στρατηγικής για την καταπολέμηση των ναρκωτικών.
Op zowel nationaal als Europees niveau speelt de problematiek van de publieke overlast een steeds grotere rol in het debat over het drugsbeleid. De meeste lidstaten, kandidaat-lidstaten en Noorwegen rangschikken al geruime tijd bepaalde gedragingen en activiteiten onder het begrip “drugsgerelateerde publieke overlast”. Het gaat dan ook niet om nieuwe verschijnselen, maar meer om een nieuwe tendens in het drugsbeleid, die zich in ieder geval in een aantal lidstaten voordoet, om deze verschijnselen onder een parapluconcept samen te brengen en om het terugdringen ervan als een van de doelstellingen van de nationale drugsstrategie op te nemen.
Rušení veřejného pořádku je otázka, která se stává předmětem debat v rámci protidrogové politiky na národní i evropské úrovni. Chování a aktivity, jež lze obvykle zahrnout pod pojem „rušení veřejného pořádku související s drogami“, již dlouho existují ve většině členských států, kandidátských zemí a v Norsku. Proto před námi nestojí nové jevy, ale spíše nová tendence v protidrogové politice, která je patrná alespoň v některých členských státech. Jedná se o trend kategorizovat a shrnout tyto jevy pod určitou zastřešující koncepci a stanovit omezení jejich výskytu jako cíl národní protidrogové strategie.
Forstyrrelse af den offentlige orden giver anledning til stigende bekymring i den narkotikapolitiske debat på både nationalt og europæisk plan. De adfærdsmønstre og aktiviteter, der normalt er omfattet af udtrykket 'narkotikarelateret forstyrrelse af den offentlige orden', har længe eksisteret i hovedparten af medlemsstaterne, kandidatlandene og Norge. Der er således ikke tale om nye fænomener, men snarere om en ny tendens i forbindelse med narkotikapolitikken, som har gjort sig gældende i det mindste i nogle medlemsstater, hvor disse fænomener henføres og samles under et paraplybegreb, og en nedbringelse af forekomsten heraf opstilles som et mål for den nationale narkotikastrategi.
Üldust häiriv tegevus on üha suurenev mure uimastipoliitika alastes aruteludes nii riiklikul kui Euroopa tasandil. „Uimastitega seotud üldust häiriva tegevuse” mõiste all käsitletav käitumine ja tegevused on enamikus liikmesriikides, kandidaatriikides ja Norras kaua eksisteerinud. Seega ei ole tegemist uue nähtusega, küll aga uue, vähemalt mõnedes liikmesriikides täheldatava suundumusega uimastipoliitikas, liigitada ja koondada need nähtused ühe ja sama mõiste alla ja seada nende esinemise vähendamine riikliku uimastistrateegia eesmärgiks.
Yleinen haitta on kasvava huolenaihe huumepolitiikasta sekä kansallisella että Euroopan tasolla käytävissä keskusteluissa. "Huumeisiin liittyvällä yleisellä haitalla" tavallisesti tarkoitettua käyttäytymistä ja toimintaa on esiintynyt useimmissa jäsenvaltioissa, ehdokasvaltioissa ja Norjassa jo pitkään. Ilmiö ei siis ole uusi, mutta ainakin joissakin maissa on huumepolitiikan alalla ilmaantunut uusi suuntaus tämän ilmiön luokittelemiseksi ja yhdistämiseksi yleisen käsitteen alle ja sen esiintymisen vähentämisen asettamiseksi kansallisen huumestrategian tavoitteeksi.
A drogpolitikáról folyó vitán belül a közrend megzavarása mind országos, mind európai szinten egyre nagyobb figyelmet kap. A „kábítószerrel összefüggő közrendzavarás” kifejezéshez tartozó viselkedések és tevékenységek régóta léteznek a tagállamokban, tagjelölt országokban és Norvégiában. Nem új jelenséggel van tehát dolgunk, inkább csak egy új tendenciával a drogpolitikán belül – legalábbis néhány tagállamban –, amely arra irányul, hogy egy gyűjtőfogalomhoz sorolják és összevessék ezeket a jelenségeket, előfordulásuk csökkentését pedig a nemzeti drogstratégia egyik célkitűzésévé emeljék.
Ordensforstyrrelse er et tema som stadig oftere dukker opp i den narkotikapolitiske debatten på nasjonalt og europeisk plan. De fleste medlemsstatene, søkerlandene og Norge har lenge opplevd atferd og aktiviteter som vanligvis omfattes av begrepet “narkotikarelatert ordensforstyrrelse”. Det er altså ikke snakk om et nytt fenomen, men heller en ny tendens innen narkotikapolitikken – som i hvert fall kan sees i noen medlemsstater – til å kategorisere og kollatere disse fenomenene under et paraplybegrep og sette reduksjon av forekomsten av disse opp som et mål for den nasjonale narkotikastrategien.
Tulburarea ordinii publice constituie o preocupare tot mai importantă în cadrul dezbaterii asupra politicilor privind drogurile atât la nivel naţional cât şi la nivel european. Comportamentele şi activităţile definite de obicei de termenul „tulburarea ordinii publice legată de droguri” există de mult timp în statele membre, în ţările candidate şi în Norvegia. Prin urmare, nu este vorba de un fenomen nou, ci mai degrabă de o nouă tendinţă în cadrul politicilor privind drogurile, care a devenit evidentă cel puţin în câteva state membre, de a clasifica şi reuni aceste fenomene într-un concept de tip umbrelă, precum şi de a transforma reducerea incidenţei acestora în obiectiv al strategiei naţionale privind drogurile.
Verejné pohoršenie je nový problém v politickej diskusii o drogách tak na národnej, ako aj európskej úrovni. Správanie a aktivity, na ktoré sa „verejné pohoršenie súvisiace s drogami“ vzťahuje, existujú vo väčšine členských štátov, kandidátskych krajín a v Nórsku dávno. Nedívame sa teda na nové javy, ale skôr na novú snahu, zrejmú prinajmenšom v protidrogovej politike niektorých členských štátov, kategorizovať a zhromaždiť tieto javy v rámci jedného zastrešujúceho pojmu a ako cieľ národnej protidrogovej stratégie znížiť ich výskyt.
Motenje javnega reda in miru je naraščajoča skrb v razpravah o politiki drog na nacionalni in evropski ravni. Vedenja in dejavnosti, ki so po navadi zajeti z izrazom "motenje javnega reda in miru zaradi drog", že dolgo obstajajo v večini držav članic, držav kandidatk in na Norveškem. Tako se sedaj ne srečujemo z novim pojavom, ampak z novo težnjo na področju politike drog, ki se je pojavila vsaj v nekaterih državah članicah, da bi te pojave razvrstili in zbrali v okvir krovnega koncepta ter zmanjšanje njihovega pojavljanja postavili kot cilj v nacionalni strategiji boja proti drogam.
Inom den politiska debatten om narkotika på både nationell och europeisk nivå har den olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten i allt högre grad kommit att bli en fråga som ger upphov till oro. Beteenden och aktiviteter som oftast omfattas av termen ”olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten” har länge funnits i de flesta medlemsstater, kandidatländer och Norge. Det handlar alltså inte om något nytt fenomen, utan snarare om en ny tendens inom narkotikapolitiken, som är tydlig i åtminstone några medlemsstater, och som går ut på att kategorisera och samla dessa fenomen under ett paraplykoncept och att ha som mål att minska deras förekomst.
  Okienko 2  
Zachowania i działania obejmowane zwyczajowo terminem „naruszanie porządku publicznego związane z narkotykami” od dawna obserwowane są w większości Państw Członkowskich, państw kandydujących i w Norwegii.
Public nuisance is an emerging concern within drug policy debate, at both national and European level. Behaviours and activities usually covered by the term ‘drug-related public nuisance’ have long existed in most of the Member States, candidate countries and Norway. Hence, we are looking not at new phenomena, but rather at a new tendency in drug policy, apparent in at least some Member States, to categorise and collate these phenomena under an umbrella concept, and to set the reduction in their occurrence as an objective of national drug strategy.
Les nuisances publiques constituent une préoccupation nouvelle dans le débat politique sur la drogue au plan national et européen. Les comportements et activités généralement couverts par l'expression «nuisances publiques liées à la drogue» existent depuis longtemps dans la plupart des États membres, les pays candidats et la Norvège. Il ne s'agit donc pas d'un phénomène nouveau, mais plutôt d'une nouvelle tendance de la politique antidrogue, qui émerge dans quelques États membres, à classer et à regrouper ces phénomènes sous un concept générique et à considérer la réduction de leur fréquence comme un objectif de la stratégie nationale antidrogue.
Die Störung der öffentlichen Ordnung ist sowohl auf nationaler als auch auf europäischer Ebene in zunehmendem Maße Gegenstand der politischen Drogendebatte. Die Verhaltensweisen und Aktivitäten, die gewöhnlich unter dem Begriff „drogenbedingte Störung der öffentlichen Ordnung“ zusammengefasst werden, sind in den meisten Mitgliedstaaten, den Beitritts- bzw. Kandidatenländern und in Norwegen bereits seit langer Zeit zu beobachten. Es geht hier also nicht um ein neues Phänomen, sondern vielmehr um die neue, zumindest in einigen Mitgliedstaaten zu beobachtende Tendenz in der Drogenpolitik, diese Erscheinungen unter einem Oberbegriff einzustufen und zusammenzuführen und ihre Reduzierung als Ziel in der nationalen Drogenstrategie zu verankern.
Las alteraciones del orden público constituyen una nueva preocupación en el debate sobre la política en materia de drogas, tanto a nivel nacional como europeo. Los comportamientos y actividades comprendidas normalmente bajo el término «alteraciones del orden público relacionadas con las drogas» existen desde hace mucho tiempo en la mayoría de Estados miembros, los países candidatos y Noruega. Por lo tanto, no se trata de un fenómeno nuevo, sino de una nueva tendencia en la política antidroga -evidente por lo menos en algunos Estados miembros- a clasificar y comparar estos conceptos englobándolos en una misma categoría, y a convertir en objetivo de la estrategia nacional en materia de drogas la reducción de su incidencia.
I reati contro l’ordine pubblico rappresentano un problema emergente nel dibattito sulle politiche in materia di droga a livello tanto nazionale quanto europeo. I comportamenti e le azioni solitamente compresi nella definizione di “reati contro l’ordine pubblico connessi alla droga” si osservano da tempo nella maggior parte degli Stati membri, dei paesi candidati all’adesione e in Norvegia. Non si sta quindi prendendo atto di nuovi fenomeni, bensì si osserva una nuova tendenza della strategia in materia di droga, perlomeno in alcuni Stati membri, a classificare e a raggruppare tali fenomeni sotto un’unica definizione e a fissare tra gli obiettivi della strategia nazionale in materia di droga la riduzione di tali fenomeni.
A perturbação da ordem pública é uma preocupação emergente no debate sobre a política em matéria de droga, tanto a nível nacional como a nível europeu. Os comportamentos e actividades normalmente abrangidos pelo termo “perturbação da ordem pública relacionada com a droga” já existem há muito na maioria dos Estados-Membros, nos países candidatos e na Noruega. Não estamos, portanto, perante um fenómeno novo, mas sim face a uma nova tendência nesta política, visível pelo menos em alguns Estados-Membros, para classificar e compilar estes fenómenos sob um conceito central e para integrar a redução da sua ocorrência entre os objectivos da estratégia nacional de luta contra a droga.
Η όχληση του κοινού είναι ένα πρόβλημα που αναφέρεται ολοένα και περισσότερο στις συζητήσεις σχετικά με την πολιτική για τα ναρκωτικά, τόσο σε εθνικό όσο και σε ευρωπαϊκό επίπεδο. Οι συμπεριφορές και οι δραστηριότητες που καλύπτονται συνήθως από τον όρο «όχληση του κοινού συνδεόμενη με τα ναρκωτικά» υπάρχουν εδώ και καιρό στα περισσότερα κράτη μέλη, στις υποψήφιες χώρες και στη Νορβηγία. Επομένως, δεν πρόκειται για νέα φαινόμενα, αλλά μάλλον για μια νέα τάση στην πολιτική για τα ναρκωτικά, εμφανή σε ορισμένα τουλάχιστον κράτη μέλη, με στόχο την ταξινόμηση σε κατηγορίες και τη συγκέντρωση των φαινομένων αυτών κάτω από μια συνολική έννοια, και τη συμπερίληψη της μείωσης της εμφάνισής τους στους στόχους της εθνικής στρατηγικής για την καταπολέμηση των ναρκωτικών.
Op zowel nationaal als Europees niveau speelt de problematiek van de publieke overlast een steeds grotere rol in het debat over het drugsbeleid. De meeste lidstaten, kandidaat-lidstaten en Noorwegen rangschikken al geruime tijd bepaalde gedragingen en activiteiten onder het begrip “drugsgerelateerde publieke overlast”. Het gaat dan ook niet om nieuwe verschijnselen, maar meer om een nieuwe tendens in het drugsbeleid, die zich in ieder geval in een aantal lidstaten voordoet, om deze verschijnselen onder een parapluconcept samen te brengen en om het terugdringen ervan als een van de doelstellingen van de nationale drugsstrategie op te nemen.
Rušení veřejného pořádku je otázka, která se stává předmětem debat v rámci protidrogové politiky na národní i evropské úrovni. Chování a aktivity, jež lze obvykle zahrnout pod pojem „rušení veřejného pořádku související s drogami“, již dlouho existují ve většině členských států, kandidátských zemí a v Norsku. Proto před námi nestojí nové jevy, ale spíše nová tendence v protidrogové politice, která je patrná alespoň v některých členských státech. Jedná se o trend kategorizovat a shrnout tyto jevy pod určitou zastřešující koncepci a stanovit omezení jejich výskytu jako cíl národní protidrogové strategie.
Forstyrrelse af den offentlige orden giver anledning til stigende bekymring i den narkotikapolitiske debat på både nationalt og europæisk plan. De adfærdsmønstre og aktiviteter, der normalt er omfattet af udtrykket 'narkotikarelateret forstyrrelse af den offentlige orden', har længe eksisteret i hovedparten af medlemsstaterne, kandidatlandene og Norge. Der er således ikke tale om nye fænomener, men snarere om en ny tendens i forbindelse med narkotikapolitikken, som har gjort sig gældende i det mindste i nogle medlemsstater, hvor disse fænomener henføres og samles under et paraplybegreb, og en nedbringelse af forekomsten heraf opstilles som et mål for den nationale narkotikastrategi.
Üldust häiriv tegevus on üha suurenev mure uimastipoliitika alastes aruteludes nii riiklikul kui Euroopa tasandil. „Uimastitega seotud üldust häiriva tegevuse” mõiste all käsitletav käitumine ja tegevused on enamikus liikmesriikides, kandidaatriikides ja Norras kaua eksisteerinud. Seega ei ole tegemist uue nähtusega, küll aga uue, vähemalt mõnedes liikmesriikides täheldatava suundumusega uimastipoliitikas, liigitada ja koondada need nähtused ühe ja sama mõiste alla ja seada nende esinemise vähendamine riikliku uimastistrateegia eesmärgiks.
Yleinen haitta on kasvava huolenaihe huumepolitiikasta sekä kansallisella että Euroopan tasolla käytävissä keskusteluissa. "Huumeisiin liittyvällä yleisellä haitalla" tavallisesti tarkoitettua käyttäytymistä ja toimintaa on esiintynyt useimmissa jäsenvaltioissa, ehdokasvaltioissa ja Norjassa jo pitkään. Ilmiö ei siis ole uusi, mutta ainakin joissakin maissa on huumepolitiikan alalla ilmaantunut uusi suuntaus tämän ilmiön luokittelemiseksi ja yhdistämiseksi yleisen käsitteen alle ja sen esiintymisen vähentämisen asettamiseksi kansallisen huumestrategian tavoitteeksi.
A drogpolitikáról folyó vitán belül a közrend megzavarása mind országos, mind európai szinten egyre nagyobb figyelmet kap. A „kábítószerrel összefüggő közrendzavarás” kifejezéshez tartozó viselkedések és tevékenységek régóta léteznek a tagállamokban, tagjelölt országokban és Norvégiában. Nem új jelenséggel van tehát dolgunk, inkább csak egy új tendenciával a drogpolitikán belül – legalábbis néhány tagállamban –, amely arra irányul, hogy egy gyűjtőfogalomhoz sorolják és összevessék ezeket a jelenségeket, előfordulásuk csökkentését pedig a nemzeti drogstratégia egyik célkitűzésévé emeljék.
Ordensforstyrrelse er et tema som stadig oftere dukker opp i den narkotikapolitiske debatten på nasjonalt og europeisk plan. De fleste medlemsstatene, søkerlandene og Norge har lenge opplevd atferd og aktiviteter som vanligvis omfattes av begrepet “narkotikarelatert ordensforstyrrelse”. Det er altså ikke snakk om et nytt fenomen, men heller en ny tendens innen narkotikapolitikken – som i hvert fall kan sees i noen medlemsstater – til å kategorisere og kollatere disse fenomenene under et paraplybegrep og sette reduksjon av forekomsten av disse opp som et mål for den nasjonale narkotikastrategien.
Tulburarea ordinii publice constituie o preocupare tot mai importantă în cadrul dezbaterii asupra politicilor privind drogurile atât la nivel naţional cât şi la nivel european. Comportamentele şi activităţile definite de obicei de termenul „tulburarea ordinii publice legată de droguri” există de mult timp în statele membre, în ţările candidate şi în Norvegia. Prin urmare, nu este vorba de un fenomen nou, ci mai degrabă de o nouă tendinţă în cadrul politicilor privind drogurile, care a devenit evidentă cel puţin în câteva state membre, de a clasifica şi reuni aceste fenomene într-un concept de tip umbrelă, precum şi de a transforma reducerea incidenţei acestora în obiectiv al strategiei naţionale privind drogurile.
Verejné pohoršenie je nový problém v politickej diskusii o drogách tak na národnej, ako aj európskej úrovni. Správanie a aktivity, na ktoré sa „verejné pohoršenie súvisiace s drogami“ vzťahuje, existujú vo väčšine členských štátov, kandidátskych krajín a v Nórsku dávno. Nedívame sa teda na nové javy, ale skôr na novú snahu, zrejmú prinajmenšom v protidrogovej politike niektorých členských štátov, kategorizovať a zhromaždiť tieto javy v rámci jedného zastrešujúceho pojmu a ako cieľ národnej protidrogovej stratégie znížiť ich výskyt.
Motenje javnega reda in miru je naraščajoča skrb v razpravah o politiki drog na nacionalni in evropski ravni. Vedenja in dejavnosti, ki so po navadi zajeti z izrazom "motenje javnega reda in miru zaradi drog", že dolgo obstajajo v večini držav članic, držav kandidatk in na Norveškem. Tako se sedaj ne srečujemo z novim pojavom, ampak z novo težnjo na področju politike drog, ki se je pojavila vsaj v nekaterih državah članicah, da bi te pojave razvrstili in zbrali v okvir krovnega koncepta ter zmanjšanje njihovega pojavljanja postavili kot cilj v nacionalni strategiji boja proti drogam.
Inom den politiska debatten om narkotika på både nationell och europeisk nivå har den olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten i allt högre grad kommit att bli en fråga som ger upphov till oro. Beteenden och aktiviteter som oftast omfattas av termen ”olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten” har länge funnits i de flesta medlemsstater, kandidatländer och Norge. Det handlar alltså inte om något nytt fenomen, utan snarare om en ny tendens inom narkotikapolitiken, som är tydlig i åtminstone några medlemsstater, och som går ut på att kategorisera och samla dessa fenomen under ett paraplykoncept och att ha som mål att minska deras förekomst.
  Integracja spoÅ‚eczna  
Powtórna integracja społeczna jest mniej ugruntowaną reakcją na problemowe zażywanie narkotyków niż leczenie i w rezultacie monitorowanie oraz raportowanie w tej dziedzinie jest również bardziej niejednolite. Niektóre państwa informują o ocenach jakościowych swoich wysiłków w dziedzinie powtórnej integracji społecznej, żadne jednak nie informuje o dobrym zasięgu.
Social reintegration is a less well-established response to problem drug use than is treatment and, consequently, monitoring and reporting in this field are more patchy. Some countries report qualitative assessments of their efforts in the field of social reintegration; however, none reports good coverage. The countries reporting (Estonia, Ireland, Malta, the Netherlands, Romania, Sweden and Norway) all identify deficiencies in their social reintegration services and/or programmes. One exception to the rule is Greece, where there is both a relatively wide fan of social reintegration programmes and reliable data on the number of clients they reach.
La réinsertion sociale est une réponse à l'usage problématique de drogue moins bien établie que le traitement et, par conséquent, le suivi et les rapports dans ce domaine sont plus fragmentaires. Certains pays indiquent que des évaluations qualitatives de leurs efforts en matière de réinsertion sociale ont lieu; cependant, aucun ne mentionne une bonne couverture. Les pays qui fournissent des informations (Estonie, Irlande, Malte, Pays-Bas, Roumanie, Suède et Norvège) épinglent tous des lacunes dans leurs services et/ou programmes de réinsertion sociale. La Grèce constitue une exception à la règle; en effet, ce pays possède un éventail relativement large de programmes de réinsertion sociale et dispose également de données fiables sur le nombre de patients couverts.
Die soziale Reintegration ist im Vergleich zur Behandlung eine weniger stark verbreitete Maßnahme zur Bekämpfung des problematischen Drogenkonsums, und daher sind die Beobachtungen und die Berichterstattung in diesem Bereich lückenhafter. Aus einigen Ländern gibt es Berichte über die qualitative Bewertung ihrer Bemühungen im Bereich der sozialen Reintegration, jedoch wird in keinem Land ein zufriedenstellender Erfassungsgrad verzeichnet. Die Länder, die Informationen bereitstellen (Estland, Irland, Malta, die Niederlande, Rumänien, Schweden und Norwegen), melden sämtlich Defizite bei den sozialen Reintegrationsdiensten und/oder -programmen. Eine Ausnahme bildet hier Griechenland, wo es ein relativ breit gefächertes Angebot sozialer Reintegrationsprogramme gibt und verlässliche Daten über die Zahl der von diesen erreichten Patienten vorliegen.
La reintegración social es una respuesta al problema de las drogas que no está tan extendida como el tratamiento y, por consiguiente, el control y la información en este campo son más desiguales. Algunos países realizan evaluaciones cualitativas de sus esfuerzos en el ámbito de la reintegración social, aunque ninguno presenta una buena cobertura. Todos los países que han facilitado información (Estonia, Irlanda, Malta, Países Bajos, Rumanía, Suecia y Noruega) señalan deficiencias en sus servicios o programas de reintegración social. La excepción a esta regla es Grecia, donde existe un abanico relativamente amplio de programas de reintegración social y datos fiables del número de pacientes al que llegan.
Il reinserimento sociale è una risposta meno consolidata al consumo problematico di stupefacenti di quanto non sia la terapia e, di conseguenza, il monitoraggio e la stesura di relazioni in questo ambito sono più lacunosi. Alcuni paesi conducono valutazioni qualitative dei propri interventi nel campo del reinserimento sociale; nessuno , tuttavia, fornisce informazioni di ampia portata. I paesi in cui vengono redatte relazioni (Estonia, Irlanda, Malta, Paesi Bassi, Romania, Svezia e Norvegia) individuano carenze nei servizi e/o nei programmi di reinserimento sociale. Costituisce un’eccezione alla regola la Grecia, dove esistono sia un ventaglio relativamente ampio di programmi di reinserimento sociale sia dati affidabili sul numero di pazienti interessati da tali programmi.
A reintegração social é uma resposta menos enraizada ao consumo problemático de droga do que o tratamento e, por conseguinte, o acompanhamento e a comunicação de dados neste campo são também menos coerentes. Alguns países mencionam a realização de avaliações qualitativas dos seus esforços no domínio da reintegração social; no entanto, nenhum deles apresenta uma boa cobertura. Todos os países que comunicam informações (Estónia, Irlanda, Malta, Países Baixos, Roménia, Suécia e Noruega) identificam deficiências nos seus serviços e/ou programas de reintegração social. A Grécia constitui uma excepção à regra, possuindo um leque relativamente vasto de programas de reintegração social e dados fiáveis sobre o número de utentes que eles abrangem.
Η κοινωνική επανένταξη αποτελεί λιγότερο καθιερωμένη μέθοδο αντιμετώπισης της προβληματικής χρήσης ναρκωτικών από την προσέγγιση της θεραπείας και κατά συνέπεια είναι πιο αποσπασματική η παρακολούθηση και η υποβολή εκθέσεων στον τομέα αυτό. Ορισμένες χώρες αναφέρουν ποιοτικές αξιολογήσεις των προσπαθειών τους στον τομέα της κοινωνικής επανένταξης· ωστόσο, καμία δεν αναφέρει καλή κάλυψη. Όλες οι χώρες που υποβάλλουν εκθέσεις (Εσθονία, Ιρλανδία, Μάλτα, Κάτω Χώρες, Ρουμανία, Σουηδία και Νορβηγία) εντοπίζουν αδυναμίες στις υπηρεσίες ή/και τα προγράμματα κοινωνικής επανένταξης που διαθέτουν. Εξαίρεση στον κανόνα αποτελεί η Ελλάδα, όπου υπάρχει ένα σχετικά ευρύ φάσμα προγραμμάτων κοινωνικής επανένταξης αλλά και αξιόπιστα στοιχεία σχετικά με τον αριθμό των ανθρώπων που προσεγγίζουν.
Sociale integratie wordt in het kader van het terugdringen van problematisch drugsgebruik veel minder toegepast dan drugsbehandelingen en dat betekent dat het overzicht en de rapportage op dit gebied ook veel gefragmenteerder is. Sommige landen maken weliswaar melding van kwalitatieve evaluaties van hun activiteiten op het gebied van de sociale reïntegratie, maar geen van die landen rapporteert op dit vlak een goede dekking. Alle rapporterende landen (Estland, Ierland, Malta, Nederland, Roemenië, Zweden en Noorwegen) constateren tekortkomingen in hun diensten en/of programma’s die op sociale reïntegratie zijn gericht. Griekenland is de uitzondering op de regel, aangezien er in dit land zowel sprake is van een relatief breed scala aan programma’s voor sociale reïntegratie als van betrouwbare gegevens over het aantal cliënten dat hierdoor wordt bereikt.
Sociální reintegrace je méně dobře zavedenou odezvou na problémové užívání drog než léčba. V důsledku toho je sledování a poskytování informací na tomto úseku méně rovnoměrné. Některé země uvádějí kvalitativní vyhodnocení svého úsilí na úseku sociální reintegrace, žádná však v dostatečném rozsahu. Všechny země poskytující informace (Estonsko, Irsko, Malta, Nizozemsko, Rumunsko, Švédsko a Norsko) uvádějí nedostatky ve svých službách nebo programech sociální reintegrace. Jedinou výjimkou z tohoto pravidla je Řecko, kde existuje jak relativně široká paleta programů sociální reintegrace, tak spolehlivé údaje o počtu klientů, pro které jsou určeny.
Social reintegration anvendes sjældnere som løsning på et stofbrugsproblem end behandling, hvorfor overvågningen og rapporteringen på dette område er mere mangelfuld. Nogle lande indberetter kvalitative vurderinger af deres indsats inden for social reintegration; der er imidlertid ingen, der rapporterer om en god dækning. De lande, der foretager indberetning (Estland, Irland, Malta, Nederlandene, Rumænien, Sverige og Norge), peger alle på mangler i deres sociale reintegrationstjenester og/eller -programmer. En enkelt undtagelse udgør Grækenland, hvor der både findes en forholdsvis bred vifte af sociale reintegrationsprogrammer og pålidelige data om antallet af klienter, de når ud til.
Sotsiaalne reintegratsioon on raviga võrreldes vähem juurutatud probleemse uimastitarbimise vastumeede ja seetõttu on seire ja aruandlus selles vallas ebaühtlasem. Mõned riigid teatavad sotsiaalse reintegratsiooni ala tehtavate jõupingutuste kvalitatiivsest hindamisest, siiski ei teata ükski riik piisavast ulatusest. Kõik aruande esitanud riigid (Eesti, Iirimaa, Malta, Madalmaad, Rumeenia, Rootsi ja Norra) tunnistavad puudujääke oma sotsiaalse reintegratsiooni teenustes ja/või programmides. Sellele reeglile on üks erand – Kreeka, kus on olemas nii suhteliselt lai valik sotsiaalse reintegratsiooni programme kui ka usaldusväärseid andmeid klientide arvu kohta, keda nendesse programmidesse kaasatakse.
Sosiaalinen kuntoutus ei ole huumeiden ongelmakäytön yhteydessä yhtä vakiintunut toimenpide kuin hoito, joten tämänkin alan seurannassa ja raportoinnissa on puutteita. Jotkin maat ovat raportoineet sosiaalisen kuntoutuksen alalla tehdyn työn laadullisesta arvioinnista, mutta yhdessäkään näistä maista kattavuus ei ole riittävä. Kaikki tietoja toimittaneet maat (Viro, Irlanti, Malta, Alankomaat, Romania, Ruotsi ja Norja) ovat tunnistaneet puutteita sosiaalisen kuntoutuksen palveluissaan ja/tai ohjelmissaan. Ainoana poikkeuksena on Kreikka, jossa on sekä melko laaja valikoima sosiaalisen kuntoutuksen ohjelmia että luotettavaa tietoa niihin osallistuvien asiakkaiden määrästä.
A szociális visszailleszkedés kevésbé régi alapokkal rendelkező válasz a problematikus kábítószer-használatra, mint a kezelés, ennek megfelelően a megfigyelés és jelentéskészítés ezen a területen szórványosabb. Néhány ország a szociális visszailleszkedés terén tett erőfeszítéseiről minőségi értékelést is készített; jó lefedettségről azonban sehonnan nem számoltak be. A jelentést tevő országok (Észtország, Írország, Málta, Hollandia, Románia, Svédország és Norvégia) egyöntetűen hiányosságokat találtak szociális visszailleszkedési szolgáltatásaik és/vagy programjaik terén. Ez alól az egyetlen kivétel Görögország, ahol egyrészt a szociális visszailleszkedési programok elterjedtsége viszonylag nagy, másrészt az általuk elért páciensek számáról is megbízható adatok állnak rendelkezésre.
Sosial reintegrasjon har vært mindre påaktet enn behandling som tiltak i forhold til problematisk bruk av narkotika, og derfor er kartleggingen og rapporteringen på dette området langt mer usammenhengende. Noen land rapporterer om kvalitative vurderinger av sin innsats på området sosial reintegrasjon, men ingen rapporterer om god dekning. Alle landene som rapporterer (Estland, Irland, Malta, Nederland, Romania, Sverige og Norge), identifiserer mangler i sine tjenester og/eller programmer i forbindelse med sosial reintegrasjon. Ett unntak her er Hellas, som har et relativt bredt spekter av programmer for sosial reintegrasjon og pålitelige data om antallet klienter de når ut til.
Reinserţia socială este un mod de reacţie la problema consumului de droguri mai slab conturat decât tratamentul şi, prin urmare, activităţile de monitorizare şi raportare în acest domeniu sunt mai inconsecvente. Unele ţări raportează evaluări calitative ale eforturilor lor în domeniul reinserţiei sociale; cu toate acestea, nici un stat nu raportează o bună acoperire în acest sens. Toate ţările care au raportat date în această privinţă (Estonia, Irlanda, Malta, Ţările de Jos, România, Suedia şi Norvegia) au subliniat deficienţele serviciilor şi/sau programelor lor de reinserţie socială. Grecia reprezintă excepţia de la regulă, având o gamă relativ bogată de programe de reinserţie socială şi date fiabile privind numărul de clienţi cuprinşi în acestea.
Resocializácia je menej dobre zavedenou reakciou na problémové užívanie drog než liečba a z tohto dôvodu je aj sledovanie a vykazovanie v tejto oblasti menej systematické. Niektoré krajiny uviedli kvalitatívne posúdenie svojich snáh v oblasti resocializácie, ale žiadna v dostatočnom rozsahu. Všetky krajiny, ktoré poskytli informácie (Estónsko, Írsko, Malta, Holandsko, Rumunsko, Švédsko a Nórsko), konštatujú nedostatky vo svojich resocializačných službách alebo programoch. Výnimkou z pravidla je Grécko, kde je jednak relatívne široká paleta resocializačných programov, jednak spoľahlivé údaje o počte klientov, ktorí sa na nich zúčastnili.
Socialna reintegracija je v primerjavi z zdravljenjem manj uveljavljen odziv na problematično uživanje drog in zato sta spremljanje in poročanje na tem področju še neenotna. Nekatere države članice poročajo o kvalitativnih presojah svojih prizadevanj na področju socialne reintegracije, vendar nobena ne poroča o dobri pokritosti. Države, ki so poročale (Estonija, Irska, Malta, Nizozemska, Romunija, Švedska in Norveška), so vse odkrile pomanjkljivosti s svojih službah in/ali programih za socialno reintegracijo. Izjema je le Grčija, kjer obstajajo relativno široka paleta programov za socialno reintegracijo ter zanesljivi podatki o številu oseb, ki jih dosežejo.
Återintegrering i samhället är en mindre väletablerad motåtgärd mot problemmissbruk än vad behandling är, och följaktligen är övervakningen och rapporteringen mer ofullständig. Vissa länder redovisar kvalitativa bedömningar av sina insatser på området återintegrering i samhället. Inget land redovisar dock god täckning. De länder som redovisar detta (Estland, Irland, Malta, Nederländerna, Rumänien, Sverige och Norge) har alla upptäckt bristfälligheter i sina tjänster och/eller program för återintegrering i samhället. Ett undantag är Grekland där det både är ett ganska brett urval program för återintegrering i samhället och tillförlitliga uppgifter om antalet klienter som nås.
Sociālā reintegrācija ir mazāk izstrādāta atbildes reakcija uz problemātisko narkotiku lietošanu nekā ārstēšana, un līdz ar to uzraudzības un atskaites dati šajā jomā ir nepilnīgi. Dažas valstis ziņo par savu centienu sociālās reintegrācijas jomā kvalitatīvo novērtējumu, taču neviena no tām neinformē par pietiekamu segumu. Valstis, kuras sniedz ziņojumus (Igaunija, Īrija, Malta, Nīderlande, Rumānija, Zviedrija un Norvēģija), norāda uz trūkumiem savās sociālās reintegrācijas programmās un/vai dienestos. Viens izņēmums ir Grieķija, kur pastāv gan relatīvi plašas sociālās reintegrācijas programmas, gan arī ticami dati par cilvēku skaitu, kurus tajās iesaista.
  Nowe osiÄ…gniÄ™cia doty...  
W przypadku jednej grupy państw (Niemcy, Grecja, Hiszpania, Francja, Cypr, Luksemburg, Holandia, Polska, Słowenia, Wielka Brytania) leczenie niefarmakologiczne osób problemowo zażywających opiaty prowadzi się głównie pozaszpitalnie, gdy tymczasem mniejsza grupa państw donosi o przewadze stosowania leczenia hospitalizacyjnego (Irlandia, Włochy, Austria), a inne państwa nie wykazują wyraźnej przewagi w stosowaniu którejś z metod (Szwecja, Norwegia).
The setting in which drug-free treatment is provided varies considerably. In one group of countries (Germany, Greece, Spain, France, Cyprus, Luxembourg, Netherlands, Poland, Slovenia, the United Kingdom) drug-free treatment of problem opiate users takes place predominantly in outpatient settings, whereas a smaller group of countries report predominant use of inpatient settings (Ireland, Italy, Austria) and others show no clear predominance (Sweden, Norway).
La structure dans laquelle l'abstinence sans traitement de substitution est appliquée varie considérablement d’un pays à l’autre. Dans un groupe de pays (Allemagne, Grèce, Espagne, France, Chypre, Luxembourg, Pays-Bas, Pologne, Slovénie, Royaume‑Uni), l'abstinence sans traitement de substitution destinée aux usagers d'opiacés à problème se déroule essentiellement dans des centres de soins ambulatoires, tandis qu'un groupe plus restreint de pays indiquent que ce type de traitement se passe principalement dans des centres de soins résidentiels (Irlande, Italie, Autriche) et d'autres ne mentionnent pas de prédominance claire (Suède, Norvège).
Hinsichtlich der Art der Einrichtungen, in denen drogenfreie Behandlungen angeboten werden, gibt es erhebliche Unterschiede. In zahlreichen Ländern (in Deutschland, Griechenland, Spanien, Frankreich, Zypern, Luxemburg, den Niederlanden, Polen, Slowenien und dem Vereinigten Königreich) findet die drogenfreie Behandlung problematischer Drogenkonsumenten überwiegend in ambulanten Einrichtungen statt, während sie in einer kleineren Gruppe von Ländern vor allem stationär erbracht wird (Irland, Italien und Österreich) und in wieder anderen (Schweden, Norwegen) nicht eindeutig festgestellt werden kann, welche Form von Behandlungseinrichtungen überwiegt.
El entorno donde se aplica el tratamiento sin droga varía de forma considerable. En un grupo de países (Alemania, Grecia, España, Francia, Chipre, Luxemburgo, Países Bajos, Polonia, Eslovenia y Reino Unido), el tratamiento sin droga del consumo problemático de opiáceos se realiza sobre todo en entornos ambulatorios, mientras que otro grupo más pequeño de países (Irlanda, Italia y Austria) lo realiza en un entorno hospitalario, y en un tercer grupo (Suecia y Noruega) no se observa un predominio claro.
L’ambiente in cui il trattamento in situazione di astinenza viene erogato varia notevolmente. In un gruppo di paesi (Germania, Grecia, Spagna, Francia, Cipro, Lussemburgo, Paesi Bassi, Polonia, Slovenia, Regno Unito) il trattamento in situazione di astinenza dei consumatori problematici di oppiacei avviene prevalentemente in regime ambulatoriale, mentre un gruppo più ristretto di paesi riferisce un uso predominante in regime di ricovero ospedaliero (Irlanda, Italia, Austria) e altri non riferiscono una netta prevalenza per l’uno o per l'altro regime (Svezia, Norvegia).
O contexto em que o tratamento sem droga é oferecido varia consideravelmente. Num grupo de países (Alemanha, Grécia, Espanha, França, Chipre, Luxemburgo, Países Baixos, Polónia, Eslovénia, Reino Unido) o tratamento sem droga dos consumidores problemáticos de opiáceos tem predominantemente lugar em regime ambulatório, enquanto um grupo menor de países comunicam um recurso predominante ao tratamento em regime de internamento (Irlanda, Itália, Áustria) e outros não revelam uma predominância clara (Suécia, Noruega).
Οι χώροι στους οποίους παρέχεται θεραπεία χωρίς τη χορήγηση ναρκωτικών ουσιών διαφέρουν σημαντικά. Σε μια ομάδα χωρών (Γερμανία, Ελλάδα, Ισπανία, Γαλλία, Κύπρος, Λουξεμβούργο, Κάτω Χώρες, Πολωνία, Σλοβενία, Ηνωμένο Βασίλειο), η θεραπεία χωρίς τη χορήγηση ναρκωτικών ουσιών των προβληματικών χρηστών οπιούχων πραγματοποιείται κυρίως σε κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής, ενώ μια μικρότερη ομάδα χωρών αναφέρει ότι χρησιμοποιούνται κυρίως κέντρα εσωτερικής παραμονής (Ιρλανδία, Ιταλία, Αυστρία), και άλλες χώρες δεν εμφανίζουν σαφή προτίμηση (Σουηδία, Νορβηγία).
De settings waarin drugsvrije behandelingen worden uitgevoerd lopen aanzienlijk uiteen. In sommige landen vindt de drugsvrije behandeling van problematische opiatengebruikers voornamelijk via extramurale settings plaats (Duitsland, Griekenland, Spanje, Frankrijk, Cyprus, Luxemburg, Nederland, Polen, Slovenië en het Verenigd Koninkrijk), een kleinere groep landen geeft aan dat dit voornamelijk via intramurale behandelcentra gebeurt (Ierland, Italië en Oostenrijk), terwijl er in sommige andere landen geen duidelijke voorkeur lijkt te bestaan (Zweden en Noorwegen).
Prostředí, ve kterém se abstinenčně orientovaná léčba poskytuje, se značně liší. V jedné skupině zemí (Německo, Řecko, Španělsko, Francie, Kypr, Lucembursko, Nizozemsko, Polsko, Slovinsko, Spojené království) probíhá abstinenčně orientovaná léčba problémových uživatelů opiátů převážně v ambulantním prostředí, zatímco menší skupina zemí uvádí převládající využívání ústavního prostředí (Irsko, Itálie, Rakousko) a jiné země nevykazují žádné zásadní preference (Švédsko, Norsko).
Der er stor forskel på, hvor den stoffrie behandling finder sted. I én gruppe lande (Tyskland, Grækenland, Spanien, Frankrig, Cypern, Luxembourg, Nederlandene, Polen, Slovenien, Det Forenede Kongerige) foregår den stoffrie behandling af problematiske opiatbrugere hovedsagelig ambulant, mens en mindre gruppe lande har angivet, at behandlingen hovedsagelig foregår under indlæggelse (Irland, Italien, Østrig), og der i andre lande ikke er nogen klar overvægt (Sverige, Norge).
Ravimivaba ravi pakutakse väga erinevates tingimustes. Mõnedes riikides (Saksamaal, Kreekas, Hispaanias, Prantsusmaal, Küprosel, Luksemburgis, Madalmaades, Poolas, Sloveenias, Ühendkuningriigis) toimub probleemsete opiaaditarbijate ravimivaba ravi valdavalt ambulatoorsetes tingimustes, samal ajal kui väike osa riike teatab valdavalt statsionaarse ravi kasutamisest (Iirimaa, Itaalia, Austria) ning ülejäänud ei esita selget eelistust (Rootsi, Norra).
Lääkkeetöntä hoitoa annetaan hyvin erilaisissa ympäristöissä. Joissakin maissa (Saksa, Kreikka, Espanja, Ranska, Kypros, Luxemburg, Alankomaat, Puola, Slovenia, Yhdistynyt kuningaskunta) opiaattien ongelmakäyttäjille tarjotaan lääkkeetöntä hoitoa pääasiallisesti avohoidossa, kun taas pienemmässä ryhmässä maita (Irlanti, Italia, Itävalta) suositaan laitoshoitoa ja joissakin muissa maissa (Ruotsi, Norja) kumpikaan hoitomuoto ei ole selkeästi hallitseva.
A gyógyszermentes kezelés megvalósításának körülményei igen változatosak. Az országok egyik csoportjában (Németország, Görögország, Spanyolország, Franciaország, Ciprus, Luxemburg, Hollandia, Lengyelország, Szlovénia, az Egyesült Királyság) a problematikus opiáthasználók gyógyszermentes kezelése elsősorban járóbeteg-ellátásban történik, míg az országok kisebb része elsősorban a fekvőbeteg-gyógykezelésről számolt be (Írország, Olaszország, Ausztria), más országok esetében pedig nem volt egyértelmű dominancia (Svédország, Norvégia).
Miljøet behandlingen tilbys i, er svært varierende. I en gruppe land (Tyskland, Hellas, Spania, Frankrike, Kypros, Luxemburg, Nederland, Polen, Slovenia, Storbritannia) skjer medikamentfri behandling av problematiske opiatbrukere hovedsakelig poliklinisk, mens en mindre gruppe land hovedsakelig bruker innleggelse (Irland, Italia, Østerrike) og atter andre ikke har noen preferanse (Sverige, Norge).
Cadrul în care se asigură terapia prin abstinenţă variază considerabil. În unele ţări (Germania, Grecia, Spania, Franţa, Cipru, Luxemburg, Ţările de Jos, Polonia, Slovenia, Regatul Unit), terapia prin abstinenţă a consumatorilor problematici de opiacee se desfăşoară predominant în servicii de ambulatoriu, în timp ce într-un număr limitat de ţări se recurge predominant la internarea pacienţilor (Irlanda, Italia, Austria), iar în alte ţări nu există o predominanţă clară (Suedia, Norvegia).
Prostredie, v ktorom sa bezdrogová liečba zabezpečuje, je veľmi rozmanité. V jednej skupine štátov (Nemecko, Grécko, Španielsko, Francúzsko, Cyprus, Luxembursko, Holandsko, Poľsko, Slovinsko, Spojené kráľovstvo) sa bezdrogová liečba problémových užívateľov opiátov uskutočňuje prevažne v ambulantnom prostredí, kým menšia skupina krajín uvádza prevažné využívanie lôžkových zariadení (Írsko, Taliansko, Rakúsko) a inde nehovoria o prevahe (Švédsko, Nórsko).
Okolje, v katerem je na voljo zdravljenje brez drog, se zelo razlikuje. V eni skupini držav (Nemčija, Grčija, Španija, Francija, Ciper, Luksemburg, Nizozemska, Poljska, Slovenija, Združeno kraljestvo) zdravljenje brez drog problematičnih uživalcev opiatov po navadi poteka v izvenbolnišničnih prostorih, medtem ko manjša skupina držav poroča o prevladujoči uporabi bolnišničnih okolij (Irska, Italija, Avstrija), druge pa ne kažejo nobene prevlade (Švedska, Norveška).
De miljöer där drogfri behandling erbjuds är sinsemellan mycket olika. I en grupp länder (Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Cypern, Luxemburg, Nederländerna, Polen, Slovenien, Storbritannien) sker drogfri behandling av problemmissbrukare av opiater främst inom öppenvården, medan en mindre grupp länder rapporterar att slutenvård är vanligast (Irland, Italien, Österrike). I vissa andra länder är inte någon av dessa vårdtyper vanligare än någon annan (Sverige, Norge).
Apstākļi, kādos tiek nodrošināta ārstēšana no atkarības, būtiski atšķiras. Vienā valstu grupā (Vācija, Grieķija, Spānija, Francija, Kipra, Luksemburga, Nīderlande, Polija, Slovēnija un Apvienotā Karaliste) problemātisko opiātu lietotāju ārstēšana bez zālēm notiek galvenokārt ambulatori, taču mazāka valstu grupa ziņo par ārstēšanu stacionārā (Īrija, Itālija, Austrija) un citās valstīs nav izteikta pārsvara (Zviedrija, Norvēģija).
  Leczenie niefarmakologi...  
W odróżnieniu od leczenia farmakologicznego, w przypadku którego w wielu Państwach Członkowskich prowadzone są centralne rejestry krajowe, rejestry leczenia niefarmakologicznego należą do rzadkości, a wiarygodne, jasne dane ilościowe dla tych metod leczenia są skąpe.
Unlike MAT, for which centralised national registers exist in many Member States, registers of drug-free treatment are rare, and reliable, clear, quantitative data for this method of treatment are scarce. Although it is not possible to make an accurate comparison with MAT, reports from Member States indicate that MAT is the principal form of treatment for problem opiate users in the majority of EU Member States and at an aggregated EU level. However, some countries report a general preference for drug-free treatment rather than MAT (Estonia, Cyprus, Lithuania, Poland and Finland). In a number of countries, notably Greece, Spain and Norway, levels of MAT and drug-free treatment appear to be similar.
À la différence du traitement médicalement assisté, pour lequel il existe des registres nationaux centralisés dans de nombreux États membres, les registres des traitements par abstinence sans substitution sont rares, tout comme les données fiables, claires et quantitatives sur ce mode de traitement. Bien qu'il soit impossible de procéder à une comparaison précise avec les traitements médicalement assistés, les rapports des États membres indiquent que ces derniers sont la principale forme de traitement des usagers d'opiacés à problème dans la majorité des États membres de l'UE et au niveau communautaire agrégé. Cependant, certains pays affichent une préférence générale pour l'abstinence sans traitement de substitution plutôt que pour les TMA (Estonie, Chypre, Lituanie, Pologne et Finlande). Dans quelques pays, notamment la Grèce, l'Espagne et la Norvège, les chiffres relatifs aux TMA et à l'abstinence sans traitement de substitution semblent similaires.
Während für die medikamentengestützte Behandlung in vielen Mitgliedstaaten zentrale nationale Register existieren, gibt es nur vereinzelt Register für die drogenfreie Behandlung, und auch verlässliche, eindeutige und quantitative Daten für diese Behandlungsmethode stehen nur in geringem Maße zur Verfügung. Es ist zwar nicht möglich, einen präzisen Vergleich mit der medikamentengestützten Behandlung durchzuführen, die Berichte aus den Mitgliedstaaten deuten jedoch darauf hin, dass die medikamentengestützte Behandlung in den meisten EU-Mitgliedstaaten und auf EU-Ebene insgesamt die häufigste Therapieform für problematische Opiatkonsumenten darstellt. Einige Länder berichten jedoch, dass der drogenfreien Behandlung gegenüber der medikamentengestützten Therapie insgesamt der Vorzug gegeben wird (Estland, Zypern, Litauen, Polen und Finnland). In einigen Ländern, vor allem in Griechenland, Spanien und Norwegen, werden offenbar medikamentengestützte und drogenfreie Therapien in nahezu gleichem Maße durchgeführt.
A diferencia del tratamiento con asistencia médica, para el cual existen registros nacionales centralizados en muchos de los Estados miembros, los registros del tratamiento sin droga son raros, y apenas se dispone de datos fiables, claros y cuantitativos sobre este método. Aunque no es posible realizar una comparación exacta con el TAM, los informes de los Estados miembros indican que esta es la principal forma de tratamiento para los consumidores de opiáceos en la mayoría de Estados miembros de la UE y en el conjunto de la UE. No obstante, algunos países registran una preferencia general por el tratamiento sin droga frente al tratamiento con asistencia médica (Estonia, Chipre, Lituania, Polonia y Finlandia). Los niveles de ambos tipos de tratamiento parecen ser similares en algunos países, especialmente en Grecia, España y Noruega.
A differenza del trattamento medicalmente assistito, per il quale esistono registri nazionali centralizzati in molti Stati membri, i registri per il trattamento in situazione di astinenza sono rari; scarsi inoltre sono i dati affidabili, chiari e quantitativi per questo metodo terapeutico. Pur essendo impossibile fare un confronto accurato con il trattamento medicalmente assistito, le relazioni provenienti dagli Stati membri individuano in quest’ultimo la forma principale di trattamento per i consumatori problematici di oppiacei nella maggior parte di essi nonché a livello comunitario. Taluni Stati riportano peraltro una tendenza a prediligere il trattamento in situazione di astinenza rispetto al trattamento medicalmente assistito (Estonia, Cipro, Lituania, Polonia e Finlandia). In altri Stati, vale a dire Grecia, Spagna e Norvegia, il numero dei trattamenti medicalmente assistiti e quello dei trattamenti in situazione di astinenza sembrano equivalersi.
Ao contrário do tratamento medicamente assistido, relativamente ao qual existem registos nacionais centralizados em muitos Estados-Membros, os registos do tratamento sem droga são raros, e escasseiam os dados quantitativos fiáveis e claros para este método de tratamento. Embora não seja possível fazer uma comparação precisa com o tratamento medicamente assistido, os relatórios dos Estados-Membros indicam que este último constitui a principal forma de tratamento para os consumidores problemáticos de opiáceos na maioria dos Estados-Membros da UE e a um nível agregado da União. Contudo, alguns países comunicam uma preferência generalizada pelo tratamento sem droga relativamente ao tratamento medicamente assistido (Estónia, Chipre, Lituânia, Polónia e Finlândia). Em vários países, nomeadamente a Grécia, Espanha e Noruega, os níveis de tratamento medicamente assistido e de tratamento sem droga parecem ser semelhantes.
Σε αντίθεση με τη θεραπεία με ιατρική υποστήριξη, για την οποία υπάρχουν κεντρικά εθνικά αρχεία σε πολλά κράτη μέλη, τα αρχεία για τα στεγνά θεραπευτικά προγράμματα είναι σπάνια, όπως επίσης σπανίζουν τα αξιόπιστα, σαφή, ποσοτικά στοιχεία σχετικά με αυτή τη μέθοδο θεραπείας. Μολονότι δεν είναι δυνατόν να γίνει ακριβής σύγκριση με τη θεραπεία με ιατρική υποστήριξη, οι αναφορές από τα κράτη μέλη δείχνουν ότι η θεραπεία με ιατρική υποστήριξη είναι η κύρια μορφή θεραπείας για τους προβληματικούς χρήστες οπιούχων στην πλειονότητα των κρατών μελών της ΕΕ και συνολικά σε επίπεδο ΕΕ. Ωστόσο, ορισμένες χώρες αναφέρουν μια γενική προτίμηση για τα στεγνά θεραπευτικά προγράμματα σε σχέση με τη θεραπεία με ιατρική υποστήριξη (Εσθονία, Κύπρος, Λιθουανία, Πολωνία και Φινλανδία). Σε ορισμένες χώρες, και συγκεκριμένα στην Ελλάδα, την Ισπανία και τη Νορβηγία, τα επίπεδα θεραπείας με ιατρική υποστήριξη και θεραπείας χωρίς τη χορήγηση ναρκωτικών ουσιών φαίνεται να είναι παρόμοια.
De meeste lidstaten gebruiken centrale nationale registers voor behandelingen met behulp van medicatie, maar voor drugsvrije therapieën gebeurt dat zelden, en betrouwbare, duidelijke, kwantitatieve gegevens voor deze behandelmethode zijn dan ook schaars. Hoewel een nauwkeurige vergelijking met behandelingen met behulp van medicatie niet mogelijk is, blijkt uit de verslagen van een aantal lidstaten dat een behandeling met medicatie in de meerderheid van de lidstaten van de EU (en ook op communautair niveau als geheel) de belangrijkste behandelmethode voor problematische opiatengebruikers is. In sommige landen wordt echter in het algemeen de voorkeur gegeven aan drugsvrije behandelingen (Estland, Cyprus, Litouwen, Polen en Finland) in plaats van behandelingen met behulp van medicatie. In een aantal andere landen, met name Griekenland, Spanje en Noorwegen, lijken beide behandelmethoden ongeveer even vaak toegepast te worden.
Na rozdíl od léčby s farmakologickou podporou, pro kterou v mnoha členských státech existují centralizované národní rejstříky, jsou rejstříky abstinenčně orientované léčby vzácné. Spolehlivé, jasné a kvantitativní údaje o této metodě léčby jsou zřídkakdy k dispozici. Ačkoli není možné provést přesné srovnání s léčbou s farmakologickou podporou, zprávy z členských států svědčí o tom, že léčba s farmakologickou podporou je hlavní formou léčby pro problémové uživatele opiátů jak na úrovni jednotlivých členských států EU, tak v EU celkově. Některé země však uvádějí obecnou preferenci abstinenčně orientované léčby v porovnání s léčbou s farmakologickou podporou (Estonsko, Kypr, Litva, Polsko a Finsko). V řadě zemí, zejména v Řecku, Španělsku a Norsku, se zdají úrovně léčby s farmakologickou podporou a abstinenčně orientované léčby být obdobné.
I modsætning til den medicinsk støttede behandling, hvor der findes centraliserede nationale registre i mange medlemsstater, findes der sjældent registre over stoffri behandling, og der foreligger meget få pålidelige, klare, kvantitative data for denne behandlingsmetode. Selv om det ikke er muligt at foretage en nøjagtig sammenligning med den medicinsk støttede behandling, fremgår det af indberetninger fra medlemsstaterne, at den medicinsk støttede behandling er den primære behandlingsform i forbindelse med problematiske opiatbrugere i de fleste EU-medlemsstater og på EU-plan som helhed. Nogle lande har imidlertid angivet, at de generelt foretrækker stoffri behandling frem for medicinsk støttet behandling (Estland, Cypern, Litauen, Polen og Finland). I en række lande, navnlig Grækenland, Spanien og Norge, synes antallet af personer i medicinsk støttet behandling og stoffri behandling stort set at være det samme.
Erinevalt ravimitega ravist, mille kohta on kesksed riiklikud registrid paljudes liikmesmaades, leidub registreid ravimivaba ravi kohta harva ning usaldusväärseid, selgeid, kvantitatiivseid andmeid on selle meetodi kohta napilt. Kuigi täpne võrdlus ravimitega raviga ei ole võimalik, näitavad liikmesriikide aruanded, et ravimitega ravi on probleemsete opiaaditarvitajate peamine ravivorm enamikus ELi liikmesriikides ja Euroopa Liidu tasandil üldiselt. Mõned riigid siiski teatavad ravimivaba ravi üldisest eelistamisest ravimitega ravile (Eesti, Küpros, Leedu, Poola ja Soome). Mõnedes riikides, eriti Kreekas, Hispaanias ja Norras, on ravimitega ravi ja ravimivaba ravi tase võrdne.
Lääkehoidon alalla on monissa jäsenvaltioissa keskitetyt kansalliset rekisterit, mutta lääkkeettömän hoidon rekisterit ovat harvinaisia, ja tästä menetelmästä on vain vähän luotettavaa, selkeää määrällistä tietoa. Vaikka lääkkeettömän hoidon ja lääkehoidon välillä on mahdotonta tehdä täsmällisiä vertailuja, jäsenvaltioiden raporteista voidaan todeta, että lääkehoito on opiaattien ongelmakäyttäjien pääasiallinen hoitomuoto useimmissa EU:n jäsenvaltioissa ja EU:n tasolla yleisesti. Joissakin maissa suositaan kuitenkin lääkkeetöntä hoitoa lääkehoidon sijaan (Viro, Kypros, Liettua, Puola ja Suomi). Useissa maissa, etenkin Kreikassa, Espanjassa ja Norjassa, lääkehoito ja lääkkeetön hoito vaikuttavat olevan jokseenkin yhtä yleisiä.
A gyógyszeresen támogatott gyógykezeléstől eltérően – amelyről számos tagállamban központi nyilvántartást vezetnek –, a gyógyszermentes gyógykezelésre vonatkozó nyilvántartás ritka, és csak elvétve fordul elő megbízható, egyértelmű, számszerűsített adat erről a kezelési módról. Bár a gyógyszeresen támogatott kezeléssel pontosan nem összehasonlítható, a tagállamoktól érkező jelentések azt jelzik, hogy a tagállamok többségében, illetve EU-szintű összesítésben is a gyógyszeresen támogatott kezelés a problematikus opiáthasználók kezelésének elsődleges formája. Ugyanakkor néhány ország (Észtország, Ciprus, Litvánia, Lengyelország és Finnország) a gyógyszermentes kezelés preferenciájáról számolt be a gyógyszeresen támogatott kezeléssel szemben. A gyógyszeresen támogatott kezelés és a gyógyszermentes kezelés szintje több országban, nevezetesen Görögországban, Spanyolországban és Norvégiában, hasonlónak tűnik.
I motsetning til legemiddelassistert rehabilitering, der mange medlemsstater har sentraliserte nasjonale registre, er det få som har noe register over den medikamentfrie behandlingen, og pålitelige, utvetydige kvantitative data for denne behandlingsformen er mangelvare. Selv om en nøyaktig sammenligning med LAR ikke er mulig, tyder rapporter fra medlemsstatene på at LAR i hovedsak er den mest utbredte behandlingen for problematiske narkotikabrukere i flertallet av EUs medlemsstater og aggregert i EU. Imidlertid rapporterer enkelte land om en generell preferanse for medikamentfri behandling framfor legemiddelassistert rehabilitering (Estland, Kypros, Litauen, Polen og Finland). I en rekke land, særlig Hellas, Spania og Norge, synes legemiddelassistert og medikamentfri behandling å være like utbredt.
Spre deosebire de TSM, pentru care există registre naţionale centralizate în multe state membre, registrele privind terapia prin abstinenţă sunt rare, la fel ca şi datele cantitative clare şi fiabile privind această metodă de tratament. Deşi nu se poate realiza o comparaţie corectă cu TSM, rapoartele înaintate de statele membre indică faptul că TSM este principala formă de tratament pentru consumatorii problematici de opiacee în majoritatea statelor membre ale Uniunii Europene, precum şi la nivel european global. Cu toate acestea, unele ţări indică o preferinţă generală pentru terapia prin abstinenţă faţă de TSM (Estonia, Cipru, Lituania, Polonia şi Finlanda). Într-o serie de ţări, mai ales în Grecia, Spania şi Norvegia, TSM şi terapia prin abstinenţă se situează la niveluri similare.
Na rozdiel od MAT, pri ktorej v mnohých členských štátoch existujú centralizované celoštátne registre, registre bezdrogovej liečby sú zriedkavé a spoľahlivé, zrozumiteľné kvantitatívne údaje o tomto spôsobe liečby sú vzácnosťou. Aj keď nie je možné robiť presné porovnanie s MAT, správy z členských štátov naznačujú, že MAT je hlavnou formou liečby problémových užívateľov opiátov vo väčšine členských štátov EÚ aj na súhrnnej úrovni EÚ. Niektoré krajiny (Estónsko, Cyprus, Litva, Poľsko a Fínsko) však uviedli, že všeobecne uprednostňujú bezdrogovú liečbu pred MAT. Vo viacerých krajinách, najmä v Grécku, Španielsku a Nórsku sú MAT a bezdrogová liečba zdanlivo na rovnakej úrovni.
V nasprotju z zdravljenjem, podprtem z zdravili, za katero v mnogih državah članicah obstajajo centralizirani nacionalni registri, so registri zdravljenja brez drog redki in zanesljivi, jasni, kvantitativni podatki za to vrsto metode zdravljenja so pičli. Čeprav ni mogoče narediti natančne primerjave z zdravljenjem, podprtim z zdravili, poročila iz držav članic kažejo, da je z zdravili podprto zdravljenje glavna oblika zdravljenja za problematične uživalce drog v večini držav članic EU in na skupni ravni EU. Vendar nekatere države poročajo o splošni večji priljubljenosti zdravljenja brez drog v primerjavi z zdravljenjem, podprtim z zdravili (Estonija, Ciper, Litva, Poljska in Finska). V številnih državah, zlasti Grčiji, Španiji in na Norveškem, so ravni z zdravili podprtega zdravljenja in zdravljenja brez drog podobne.
Till skillnad från behandling med läkemedel, där det finns centrala nationella register i många medlemsstater, är register över drogfribehandling sällsynta och därför är det ont om tillförlitliga, tydliga och kvantitativa uppgifter om denna behandlingsmetod. Även om det inte går att göra en korrekt jämförelse med behandling med läkemedel tyder rapporter från medlemsstaterna på att behandling med läkemedel är den vanligaste behandlingsformen för problemmissbrukare av opiater i majoriteten av EU:s medlemsstater och på samlad EU-nivå. I vissa länder rapporteras det dock att drogfribehandling i allmänhet föredras framför behandling med läkemedel (Estland, Cypern, Litauen, Polen och Finland). I flera länder, framför allt Grekland, Spanien och Norge, tycks nivåerna för behandling med läkemedel och drogfri behandling vara lika höga.
  Ekstazy  
Stwierdzono, że w roku 2003 większość sprzedawanych nielegalnie tabletek, które przeszły analizę, zawierała jako składniki psychoaktywne wyłącznie ekstazy (MDMA, substancja czynna) i substancje pochodne ekstazy (MDEA, MDA). Tak było w przypadku Danii, Hiszpanii, Węgier, Holandii, Słowacji i Norwegii, gdzie ponad 95% poddanych analizie tabletek zawierało właśnie te substancje.
In 2003, most tablets sold as illicit drugs were found, when analysed, to contain only ecstasy (MDMA, the active substance) and ecstasy-like substances (MDEA, MDA) as the psychoactive ingredients. This was the case in Denmark, Spain, Hungary, the Netherlands, Slovakia and Norway, where more than 95 % of tablets analysed contained these substances. However, two countries, Estonia and Lithuania, reported that a high percentage (94 % and 76 % respectively) of tablets analysed contained amphetamine and/or methamphetamine as the only psychoactive substances. The MDMA content of ecstasy tablets varies greatly from batch to batch (even among those with the same logo) both between and within countries. In 2003, the average MDMA content of ecstasy tablets ranged from 54 to 78 mg (81). Other psychoactive substances found in tablets sold as ecstasy in 2003 included MDA, MDE, PMA, PMMA, DOB, 5-MeO-DIPT, 4-MTA and 1-PEA (Reitox national reports, 2004).
En 2003, après analyse, la plupart des comprimés vendus comme drogues illicites ne contenaient que de l'ecstasy (MDMA, le principe actif) et des substances proches de l'ecstasy (MDEA, MDA), comme principes psychoactifs. C'était le cas du Danemark, de l'Espagne, de la Hongrie, des Pays-Bas, de la Slovaquie et de la Norvège, où plus de 95 % des comprimés analysés contenaient ces substances. Cependant, deux pays (Estonie et Lituanie) ont rapporté qu'un pourcentage élevé des comprimés analysés (94 % et 76 %, respectivement) contenait de l'amphétamine et/ou de la métamphétamine comme seules substances psychoactives. La teneur en MDMA des comprimés d'ecstasy varie considérablement entre les lots (même entre ceux qui portent le même logo), à l'intérieur des pays et entre eux. En 2003, la teneur moyenne en MDMA des comprimés d'ecstasy se situait entre 54 et 78 mg (81). Parmi les autres substances psychoactives trouvées dans les comprimés vendus comme ecstasy en 2003, figuraient les substances suivantes: MDA, MDE, PMA, PMMA, DOB, 5-MeO-DIPT, 4-MTA et 1-PEA (rapports nationaux Reitox, 2004).
Im Jahr 2003 wurden in den meisten als illegale Droge verkauften Tabletten bei der Analyse Ecstasy (der Wirkstoff MDMA) und Ecstasy-ähnliche Substanzen (MDEA, MDA) als die einzigen psychoaktiven Substanzen nachgewiesen. Dies war in Dänemark, Spanien, Ungarn, den Niederlanden, der Slowakei und Norwegen der Fall, wo über 95 % der analysierten Tabletten diese Substanzen enthielten. Aus zwei Ländern, Estland und Litauen, wurde jedoch ein hoher Anteil (94 % bzw. 76 %) von analysierten Tabletten gemeldet, in denen Amphetamin und/oder Methamphetamin als einzige psychoaktive Substanz nachgewiesen wurden. Der MDMA-Gehalt von Ecstasy-Tabletten variiert sowohl innerhalb der Länder als auch zwischen ihnen von Charge zu Charge (auch wenn sie das gleiche Logo tragen). Im Jahr 2003 lag der durchschnittliche MDMA-Gehalt von Ecstasy-Tabletten zwischen 54 mg und 78 mg (81). Zu den sonstigen psychoaktiven Substanzen, die 2003 in als Ecstasy verkauften Tabletten gefunden wurden, gehörten MDA, MDE, PMA, PMMA, DOB, 5-MeO-DIPT, 4-MTA und 1-PEA (Nationale Reitox-Berichte, 2004).
En 2003, la mayoría de pastillas vendidas como drogas ilegales que fueron analizadas contenían únicamente éxtasis (MDMA, el principio activo) y sustancias parecidas (MDEA, MDA) como ingredientes psicoactivos. Este fue el caso de Dinamarca, España, Hungría, los Países Bajos, Eslovaquia y Noruega, donde más del 95 % de las pastillas analizadas contenían estas sustancias. Sin embargo, dos países, Estonia y Lituania, informan que un elevado porcentaje de las pastillas analizadas (94 % y 76 %, respectivamente) contenían anfetamina o metanfetamina como únicas sustancias psicoactivas. El contenido de MDMA de las pastillas de éxtasis varía considerablemente según las partidas (incluso entre las que llevan el mismo logotipo), tanto dentro como fuera de un mismo país. En 2003, el contenido medio de MDMA de las pastillas de éxtasis era de 54 a 78 mg (81). Otras sustancias psicoactivas halladas en las pastillas vendidas como éxtasis en 2003 son MDA, MDE, PMA, PMMA, DOB, 5-MeO-DIPT, 4-MTA y 1-PEA (Informes nacionales de la red Reitox, 2004).
Nel 2003 si è scoperto che la maggior parte delle pasticche vendute come droghe illecite, una volta analizzate, contenevano tra gli ingredienti psicoattivi soltanto ecstasy (MDMA, la sostanza attiva) e sostanze simili all’ecstasy (MDEA, MDA). In particolare nel caso di Danimarca, Spagna, Ungheria, Paesi Bassi, Slovacchia e Norvegia oltre il 95% delle pasticche analizzate conteneva queste sostanze. Per contro Estonia e Lituania hanno riferito che un’alta percentuale (94% e 76% rispettivamente) di pasticche analizzate conteneva anfetamina e/o metanfetamina come uniche sostanze psicoattive. Il contenuto in termini di MDMA delle pasticche di ecstasy varia notevolmente tra un lotto e l’altro (anche tra quelli con lo stesso logotipo), all’interno di ciascun paese e tra un paese e l’altro. Nel 2003 il contenuto medio di MDMA nelle pasticche di ecstasy andava da 54 a 78 mg (81). Altre sostanze psicoattive riscontrate nelle pasticche vendute come ecstasy nel 2003 contenevano MDA, MDE, PMA, PMMA, DOB, 5-MeO-DIPT, 4-MTA e 1-PEA (relazioni nazionali Reitox, 2004).
Το 2003, διαπιστώθηκε κατά την ανάλυσή τους ότι τα περισσότερα χάπια που πωλούνται ως παράνομα ναρκωτικά περιέχουν μόνον έκσταση (MDMA, η δραστική ουσία) και ουσίες παρόμοιες με την έκσταση (MDEA, MDA) ως ψυχοδιεγερτικά συστατικά. Αυτό παρατηρήθηκε στη Δανία, την Ισπανία, την Ουγγαρία, τις Κάτω Χώρες, τη Σλοβακία και τη Νορβηγία, όπου περισσότερο από 95 % των χαπιών που αναλύθηκαν περιείχαν τις ουσίες αυτές. Ωστόσο, δύο χώρες, η Εσθονία και η Λιθουανία, ανέφεραν ότι υψηλό ποσοστό (94 % και 76 % αντίστοιχα) των χαπιών που αναλύθηκαν περιείχε αμφεταμίνη ή/και μεθαμφεταμίνη ως μοναδική ψυχοδραστική ουσία. Η περιεκτικότητα σε MDMA των χαπιών έκστασης διαφέρει σημαντικά από παρτίδα σε παρτίδα (ακόμη και μεταξύ αυτών με το ίδιο λογότυπο), εντός της ίδιας χώρας και μεταξύ των χωρών. Το 2003, η μέση περιεκτικότητα των χαπιών έκστασης σε MDMA κυμαινόταν από 54 έως 78 mg (81). Άλλες ψυχοδραστικές ουσίες που εντοπίσθηκαν σε χάπια που πωλούνταν ως έκσταση το 2003 ήταν οι εξής: MDA, MDE, PMA, PMMA, DOB, 5-MeO-DIPT, 4-MTA και 1-PEA (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2004).
Uit een analyse van pillen die in 2003 als illegale drug zijn verkocht, blijkt dat de meeste als psychoactieve stof uitsluitend ecstasy (MDMA, de actieve stof) of ecstasyachtige stoffen (MDEA, MDA) bevatten. Dit was het geval in Denemarken, Spanje, Hongarije, Nederland, Slowakije en Noorwegen. In meer dan 95% van de pillen die in deze landen zijn geanalyseerd, zijn deze stoffen aangetroffen. Estland en Litouwen maken echter melding van geanalyseerde pillen met een hoog percentage (94 respectievelijk 76%) amfetamine en/of metamfetamine als de enige psychoactieve stoffen. Binnen en tussen de landen loopt de MDMA-hoeveelheid die in partijen pillen wordt aangetroffen, sterk uiteen (zelfs als het pillen met hetzelfde logo betreft). In 2003 varieerde de gemiddelde MDMA-hoeveelheid per pil van 54 tot 78 mg (81). Andere psychoactieve stoffen die in 2003 in ecstasy-pillen zijn aangetroffen, zijn onder meer MDA, MDE, PMA, PMMA, DOB, 5-MeO-DIPT, 4-MTA en 1-PEA (nationale Reitox-verslagen, 2004).
V roce 2003 bylo při rozboru zjištěno, že většina tablet prodávaných jako nelegální drogy obsahuje jako psychoaktivní složky pouze extázi (MDMA, aktivní látka) a látky podobné extázi (MDEA, MDA) jako psychoaktivní složky. Tak tomu bylo v Dánsku, Španělsku, Maďarsku, Nizozemsku, na Slovensku a v Norsku, kde více než 95 % analyzovaných tablet obsahovalo uvedené látky. Avšak dvě země, Estonsko a Litva, uváděly, že vyšší procento analyzovaných tablet (94 % v Estonsku a 76 % v Litvě) obsahovalo jako jediné psychoaktivní látky amfetamin anebo metamfetamin. Obsah MDMA v tabletách extáze se značně liší v závislosti na šarži (i mezi tabletami se stejným logem), a to jak mezi jednotlivými zeměmi, tak na vnitrostátní úrovni. V roce 2003 se pohyboval průměrný obsah MDMA tablet extáze od 54 do 78 mg (81). Další psychoaktivní látky zjištěné v tabletách prodávaných jako extáze v roce 2003 zahrnovaly MDA, MDE, PMA, PMMA, DOB, 5-MeO-DIPT, 4-MTA a 1-PEA (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2004).
I 2003 indeholdt de fleste analyserede tabletter solgt som illegale stoffer kun ecstasy (MDMA, det aktive stof) og ecstasylignende stoffer (MDEA, MDA) som de psykoaktive stoffer. Dette var tilfældet i Danmark, Spanien, Ungarn, Nederlandene, Slovakiet og Norge, hvor over 95 % af de analyserede tabletter indeholdt disse stoffer. To lande, Estland og Litauen, angav imidlertid, at en høj procentdel (henholdsvis 94 % og 76 %) af de analyserede tabletter indeholdt amfetamin og/eller metamfetamin som de eneste psykoaktive stoffer. MDMA-indholdet i ecstasytabletter varierer meget fra parti til parti (også selv om partierne bærer det samme logo), såvel landene imellem som inden for de enkelte lande. I 2003 lå det gennemsnitlige MDMA-indhold i ecstasytabletter mellem 54 og 78 mg (81). Andre psykoaktive stoffer, der i 2003 blev fundet i tabletter solgt som ecstasy, var MDA, MDE, PMA, PMMA, DOB, 5-MeO-DIPT, 4-MTA og 1-PEA (nationale Reitox-rapporter, 2004).
Vuonna 2003 useimpien laittomina huumeina myytyjen tablettien todettiin analyyseissä sisältäneen psykoaktiivisina aineina ainoastaan ekstaasia (MDMA tehoaineena) ja ekstaasin kaltaisia aineita (MDEA, MDA). Tanskassa, Espanjassa, Unkarissa, Alankomaissa, Slovakiassa ja Norjassa näitä aineita sisälsi yli 95 prosenttia analysoiduista tableteista. Kaksi maata, Viro ja Liettua, ilmoittivat kuitenkin, että suuri osa (Virossa 94 % ja Liettuassa 76 %) analysoiduista tableteista sisälsi amfetamiinia ja/tai metamfetamiinia ainoina psykoaktiivisina aineina. Ekstaasitablettien MDMA-pitoisuus vaihtelee voimakkaasti erissä (jopa samalla logolla varustetuissa tableteissa) maiden sisällä ja välillä. Vuonna 2003 ekstaasitablettien keskimääräinen MDMA-pitoisuus oli 54–78 mg (81). Muita ekstaasina myydyistä tableteista vuonna 2003 löydettyjä psykoaktiivisia aineita olivat MDA, MDE, PMA, PMMA, DOB, 5-MeO-DIPT, 4-MTA ja 1-PEA (Reitoxin kansalliset raportit, 2004).
2003-ban a legtöbb tiltott kábítószerként árult tabletta elemzésekor pszichoaktív anyagként kizárólag az extasyt (MDMA, a hatóanyag) és az extasyszerű anyagokat (MDEA, MDA) találtak. Dániában, Spanyolországban, Magyarországon, Hollandiában, Szlovákiában és Norvégiában az elemzett ilyen tabletták több mint 95%-a tartalmazta ezeket az anyagokat. Két ország viszont, Észtország és Litvánia nagyobb arányban (94%, illetve 76%) számolt be arról, hogy az elemzett tabletták kizárólagos pszichoaktív anyagként amfetamint vagy metamfetamint tartalmaztak. Az extasy tabletták MDMA-tartalma nagyon változik mintánként (még az azonos logójú tablettáknál is), országokon belül és országok között egyaránt. 2003-ban a tablettánkénti átlagos hatóanyag-tartalom (MDMA) 54 és 78 mg között volt(81). 2003-ban az extasyként árult tablettákban talált más pszichoaktív anyagok között szerepelt az MDA, MDE, PMA, PMMA, DOB, 5-MeO-DIPT, 4-MTA és 1-PEA (Reitox országjelentések, 2004).
I 2003 viste analyser av de fleste tablettene som ble solgt på det illegale markedet, at de av psykoaktive ingredienser kun inneholdt ecstasy (virkestoffet MDMA) og ecstasylignende stoffer (MDEA, MDA). Dette var tilfellet for Danmark, Spania, Ungarn, Nederland, Slovakia og Norge, der mer enn 95 % av de analyserte tablettene inneholdt disse stoffene. Imidlertid oppga to land, Estland og Litauen, at en høy prosentandel (hhv. 94 % og 76 %) av de analyserte tablettene inneholdt amfetamin og/eller metamfetamin som eneste psykoaktive stoff. MDMA-innholdet i ecstasytabletter varierer meget fra parti til parti (selv mellom forskjellige partier med samme logo) både innenfor hvert land og landene imellom. I 2003 varierte gjennomsnittlig MDMA-innhold i ecstasytabletter fra 54 mg til 78 mg (81). Blant andre psykoaktive stoffer som ble funnet i tabletter solgt som ecstasy i 2003, var MDA, MDE, PMA, PMMA, DOB, 5MeO-DIPT, 4-MTA og 1-PEA (nasjonale Reitox-rapporter, 2004).
În 2003, analizele au arătat că majoritatea tabletelor vândute ca droguri ilicite conţineau numai Ecstasy (MDMA, substanţă activă) şi substanţe de tipul Ecstasy (MDEA, MDA) ca ingrediente psihoactive. Această situaţie s-a înregistrat în Danemarca, Spania, Ungaria, Ţările de Jos, Slovacia şi Norvegia, unde peste 95 % dintre tabletele supuse analizelor conţineau aceste substanţe. Totuşi, două ţări, Estonia şi Lituania, au raportat că un procent mai mare (94 % şi respectiv 76 %) dintre tabletele supuse analizelor conţineau numai amfetamină şi/sau metamfetamină ca substanţe psihoactive. Conţinutul de MDMA al tabletelor de Ecstasy variază mult de la un lot la altul (chiar şi în cazul celor marcate cu aceeaşi pictogramă) atât de la o ţară la alta cât şi în interiorul aceleiaşi ţări. În 2003, conţinutul mediu de MDMA al tabletelor de Ecstasy a variat între 54 şi 78 mg (81). Printre alte substanţe psihoactive identificate în tabletele vândute ca Ecstasy în 2003 s-au numărat MDA, MDE, PMA, PMMA, DOB, 5-MeO-DIPT, 4-MTA şi 1-PEA (Rapoartele naţionale Reitox, 2004).
Väčšina tabliet, predávaných ako nezákonné drogy v roku 2003, obsahovala len extázu (s aktívnou látkou MDMA) a látky podobné extáze (MDEA, MDA) ako psychoaktívne prísady. Tieto látky obsahovalo viac ako 95 % analyzovaných tabliet v Dánsku, Španielsku, Maďarsku, Holandsku, na Slovensku a v Nórsku. Dve krajiny, Estónsko a Litva však uviedli, že vysoké percento (94 % v Estónsku a 76 % v Litve) analyzovaných tabliet obsahovalo ako jedinú psychoaktívnu látku buď amfetamín, alebo metamfetamín. Obsah MDMA v tabletkách extázy značne kolíše v závislosti od výrobnej šarže (dokonca aj pri tabletkách s rovnakým logom) tak v jednotlivých krajinách, ako aj medzi nimi. Priemerný obsah MDMA v tabletách extázy sa v roku 2003 pohyboval od 54 do 78 mg (81). Inými psychoaktívnymi látkami zistenými v tabletách predávaných v roku 2003 ako extáza boli MDA, MDE, PMA, PMMA, DOB, 5-MeO-DIPT, 4-MTA a 1-PEA (národné správy Reitox 2004).
Leta 2003 so bile ekstazi (MDMA, aktivna snov) in ekstaziju podobne snovi (MDEA, MDA) edine psihoaktivne snovi, ugotovljene v večini analiziranih tablet, prodanih kot prepovedana droga. Tako je bilo na Danskem, v Španiji, na Madžarskem, Nizozemskem, Slovaškem in Norveškem, kjer je te snovi vsebovalo več kot 95 % vseh analiziranih tablet. Vendar sta dve državi, Estonija in Litva, poročali, da je velik delež (94 % in 76 %) analiziranih tablet vseboval amfetamin in/ali metamfetamin kot edini psihoaktivni snovi. Vsebnost MDMA v tabletah ekstazija se po državah med serijami precej razlikuje (celo med tistimi z enakim logotipom). Leta 2003 je povprečna vsebnost aktivne snovi (MDMA) v tabletah ekstazija znašala od 54 do 78 mg (81). Druge ugotovljene psihoaktivne snovi v tabletah, prodanih kot ekstazi leta 2003, so bile MDA, MDE, PMA, PMMA, DOB, 5-MeO-DIPT, 4-MTA in 1-PEA (nacionalna poročila Reitox, 2004).
Under 2003 visade analyser att de flesta tabletter som såldes som narkotika endast innehöll ecstasy (MDMA, det aktiva ämnet) och ecstasyliknande ämnen (MDEA, MDA) som psykoaktiva beståndsdelar. Så var fallet i Danmark, Spanien, Ungern, Nederländerna, Slovakien och Norge, där mer än 95 % av de analyserade tabletterna innehöll dessa ämnen. Två länder, Estland och Litauen, rapporterade dock att en stor andel (94 % respektive 74 %) av de analyserade tabletterna innehöll amfetamin och/eller metamfetamin som de enda psykoaktiva ämnena. MDMA-halten i ecstasytabletter varierar avsevärt mellan olika partier (och även mellan tabletter som bär samma symbol), både mellan och inom länder. År 2003 var den genomsnittliga halten av MDMA i ecstasytabletter mellan 54 och 78 mg(81). Andra psykoaktiva ämnen som påträffades i tabletter som såldes som ecstasy 2003 var MDA, MDE, PMA, PMMA, DOB, 5 MeO-DIPT, 4-MTA och 1-PEA (Nationella Reitox-rapporter, 2004.
  Konfiskaty oraz dane ry...  
W roku 2003 Azja (56%) oraz Europa (34%) nadal miały największy udział w ilości heroiny przychwytywanej na całym świecie. Udział Europy wzrasta, zwłaszcza ze względu na wzrost przejęć heroiny we wschodnich i południowo-wschodnich państwach europejskich (CND, 2005).
In volume terms, in 2003, Asia (56 %) and Europe (34 %) continued to account for most of the heroin seized worldwide. Europe’s share is on the increase, in particular because of increased heroin seizures in eastern and south-eastern European countries (CND, 2005). Since 1998, the EU country accounting for the greatest number of seizures and quantity of heroin seized has been the United Kingdom, followed by Spain in terms of number of seizures and Italy in terms of quantities intercepted (165). In 2002, the United Kingdom was responsible for about 30 % of both heroin seizures and the total amount of heroin seized in the EU.
En termes de volume, en 2003, l'Asie (56 %) et l'Europe (34 %) continuent à représenter la majeure partie de l'héroïne saisie dans le monde. Les saisies européennes continuent à augmenter, en particulier grâce aux saisies accrues d'héroïne dans les pays de l'est et du sud-est de l'Europe (CND, 2005). Depuis 1998, le pays de l'UE ayant réalisé le plus grand nombre de saisies et ayant saisi la plus grande quantité d'héroïne est le Royaume‑Uni, devant l'Espagne, pour le nombre de saisies, et l'Italie, pour la quantité saisie (165). En 2002, le Royaume‑Uni représentait environ 30 % des saisies d'héroïne et de la quantité totale d'héroïne saisie dans l'UE.
Was die Menge betrifft, so wurde auch im Jahr 2003 weltweit das meiste Heroin in Asien (56 %) und Europa (34 %) sichergestellt. Der Anteil Europas steigt, was insbesondere auf die zunehmenden Heroinsicherstellungen in den ost- und südosteuropäischen Ländern zurückzuführen ist (CND, 2005). Seit 1998 ist das Vereinigte Königreich das EU-Land mit der größten Zahl und Menge an Heroinsicherstellungen. An zweiter Stelle folgen Spanien (zahlenmäßig) bzw. Italien (mengenmäßig) (165). Im Jahr 2002 entfielen auf das Vereinigte Königreich 30 % sowohl der Heroinsicherstellungen als auch der insgesamt in der EU beschlagnahmten Heroinmenge.
En términos de volumen, Asia (56 %) y Europa (34 %) continuaron siendo las zonas del mundo donde se incautó más heroína en 2003. La cuota europea va en aumento, sobre todo debido al incremento de las incautaciones de heroína en los países de Europa del Este y sudoriental (CDE, 2005). Desde 1998, el país de la UE con mayor número de incautaciones y mayor cantidad de heroína incautada es el Reino Unido, seguido de España por número de incautaciones y de Italia por cantidades interceptadas (165). En 2002, el Reino Unido fue el responsable del 30 % de las incautaciones de heroína y de la cantidad total de heroína aprehendida en la UE.
In termini di volumi sequestrati, Asia (56%) ed Europa (34%) hanno continuato a essere nel 2003 il principale teatro delle intercettazioni. La percentuale dell’Europa è in crescita, in particolare dopo l’aumento dei sequestri di eroina nei paesi dell’Europa orientale e sudorientale (CND, 2005). Dal 1998 il paese europeo che registra il sia il maggior numero di sequestri che di quantità sequestrate è il Regno Unito, seguito da Spagna per numero di sequestri e Italia per quantità intercettata (165). Nel 2002 il Regno Unito era responsabile di circa il 30% dei sequestri di eroina e dei quantitativi complessivi di eroina intercettata nell’UE.
Em termos de volume, em 2003, a Ásia (56%) e a Europa (34%) continuaram a ser responsáveis pela maior parte das apreensões de heroína efectuadas em todo o mundo. A percentagem da Europa está a aumentar, sobretudo devido ao acréscimo das apreensões heroína nos países do leste e do sudeste da Europa (CND, 2005). Desde 1998, que o país da UE responsável pelo maior número de apreensões de heroína e de quantidades apreendidas desta droga é o Reino Unido, seguido da Espanha em termos do número de apreensões e da Itália em termos de quantidades apreendidas (165). Em 2002, o Reino Unido foi responsável por cerca de 30% das apreensões de heroína e da quantidade total de heroína apreendida na UE.
Από άποψη όγκου, το 2003, η Ασία (56 %) και η Ευρώπη (34 %) εξακολούθησαν να αντιπροσωπεύουν το μεγαλύτερο μέρος της ηρωίνης που κατασχέθηκε παγκοσμίως. Το ποσοστό της Ευρώπης εμφάνισε αύξηση, ιδίως λόγω των αυξημένων κατασχέσεων ηρωίνης στις χώρες της ανατολικής και νοτιοανατολικής Ευρώπης (CND, 2005). Από το 1998, το Ηνωμένο Βασίλειο είναι η χώρα της ΕΕ με τον μεγαλύτερο αριθμό και τη μεγαλύτερη ποσότητα κατασχέσεων ηρωίνης, ακολουθούμενο από την Ισπανία όσον αφορά τον αριθμό των κατασχέσεων και την Ιταλία όσον αφορά τις κατασχεθείσες ποσότητες (165). Το 2002, το Ηνωμένο Βασίλειο πραγματοποίησε περίπου 30 % του συνολικού αριθμού κατασχέσεων ηρωίνης και των συνολικών κατασχεθεισών ποσοτήτων ηρωίνης στην ΕΕ.
Wat de hoeveelheid betreft, is wereldwijd de meeste heroïne ook in 2003 in Azië (56%) en in Europa (34%) in beslag genomen. De rol van Europa wordt hierbij steeds groter, met name door het gestegen aantal heroïnevangsten in Oost- en Zuidoost-Europese landen (CND, 2005). Sinds 1998 vinden de meeste heroïnevangsten (ook wat de in beslag genomen hoeveelheden betreft) in het Verenigd Koninkrijk plaats, gevolgd door Spanje wat het aantal heroïnevangsten, en Italië wat de in beslag genomen hoeveelheden betreft (165). In 2002 was het Verenigd Koninkrijk goed voor ongeveer 30% van zowel het totale aantal heroïnevangsten als de hoeveelheid in beslag genomen heroïne in de EU.
Pokud jde o objem, v roce 2003 se Asie (56 %) a Evropa (34 %) nadále podílely na většině heroinu zachyceného po celém světě. Podíl Evropy je na vzestupu, zejména kvůli zvýšeným záchytům v zemích východní a jihovýchodní Evropy (CND, 2005). Počínaje rokem 1998 bylo zemí EU s největším počtem záchytů a množstvím zachyceného heroinu Spojené království, následované Španělskem v počtu záchytů a Itálií v zachyceném množství (165). V roce 2002 bylo ve Spojeném království provedeno téměř 30 % záchytů heroinu a bylo zde zachyceno i téměř 30 % z celkového množství heroinu zachyceného v EU.
Mængdemæssigt tegnede Asien (56 %) og Europa (34 %) sig i 2003 fortsat for størstedelen af heroinbeslaglæggelserne i verden. Europas andel er stigende, navnlig på grund af det øgede antal heroinbeslaglæggelser i de øst- og sydøsteuropæiske lande (CND, 2005). Siden 1998 har det EU-land, der har tegnet sig for det største antal heroinbeslaglæggelser og den største mængde beslaglagt heroin, været Det Forenede Kongerige, efterfulgt af Spanien med hensyn til antallet af beslaglæggelser og Italien med hensyn til de beslaglagte mængder (165). I 2002 var Det Forenede Kongerige ansvarligt for ca. 30 % af både heroinbeslaglæggelserne og den samlede mængde beslaglagt heroin i EU.
Mahu osas konfiskeeriti 2003. aastal maailma peamised heroiinikogused jätkuvalt Aasias (56%) ja Euroopas (34%). Euroopa osakaal tõuseb eriti tänu Ida- ja Kagu-Euroopa riikides suurenenud heroiini konfiskeerimistele (CND, 2005). Euroopa Liidu riikidest konfiskeeriti alates 1998. aastast suurimal arvul ja suurimates kogustes heroiini Ühendkuningriigis, konfiskeerimiste arvult järgnes Hispaania ja kinni peetud koguste poolest Itaalia (165). Ühendkuningriigi arvele langes 2002. aastal umbes 30% Euroopa Liidus toimunud heroiini konfiskeerimiste üldarvust ning samuti konfiskeeritud üldkogusest.
Vuonna 2003 suurin osa maailmassa takavarikoidusta heroiinista takavarikoitiin edelleen Aasiassa (56 %) ja Euroopassa (34 %). Euroopan osuus on kasvamassa erityisesti Itä- ja Kaakkois-Euroopan maissa tehtyjen heroiinitakavarikkojen lisääntymisen johdosta (CND, 2005). EU:ssa heroiinitakavarikkojen ja takavarikoidun heroiinin määrä on vuodesta 1998 lähtien ollut suurin Yhdistyneessä kuningaskunnassa, takavarikkoja on tehty toiseksi eniten Espanjassa ja takavarikoitu määrä on ollut toiseksi suurin Italiassa (165). Vuonna 2002 Yhdistyneen kuningaskunnan osuus sekä kaikista heroiinitakavarikoista että takavarikoidun heroiinin kokonaismäärästä EU:ssa oli noin 30 prosenttia.
Volumen tekintetében 2003-ban a világszerte lefoglalt heroin legnagyobb részét változatlanul Ázsia (56%) és Európa (34%) könyvelte el. Európa részesedése növekedést mutat, különösen a kelet- és délkelet-európai országokban megszaporodott heroinlefoglalások miatt (CND, 2005). 1998 óta a legnagyobb számú és mennyiségű heroinlefoglalások az Európai Unió országai közül az Egyesült Királyságban voltak, akit a lefoglalások számát tekintve Spanyolország, az elkobzott mennyiség szerint pedig Olaszország követ a sorban(165). 2002-ben az Egyesült Királyságban volt az Európai Unió összes heroinlefoglalásának körülbelül 30%-a, mind a lefoglalások számát, mind a lefoglalt mennyiséget tekintve.
Regnet i volum sto fortsatt Asia (56 %) og Europa (34 %) for mesteparten av heroinen som ble beslaglagt i verden i 2003. Europas andel øker, noe vi særlig på ser av de økte heroinbeslagene i land i Øst- og Sørøst-Europa (CND, 2005). Etter 1998 har Storbritannia vært det EU-landet som har stått for det største antallet beslag og de største beslaglagte kvantaene av heroin, etterfulgt av Spania når det gjelder antall beslag og Italia når det gjelder beslaglagte kvanta (165). I 2002 tok Storbritannia om lag 30 % av alle heroinbeslag og av den totale mengden heroin som ble beslaglagt i EU.
În termeni cantitativi, în 2003, Asia (56 %) şi Europa (34 %) au continuat să înregistreze majoritatea capturilor de heroină la nivel mondial. Proporţia reprezentată de Europa este în creştere, mai ales datorită capturilor mai mari de heroină din ţările est şi sud-est europene (CND, 2005). Începând din 1998, Regatul Unit a fost statul membru al Uniunii Europene cu cel mai mare număr de capturi şi cu cea mai mare cantitate de heroină capturată, fiind urmat de Spania în ceea ce priveşte numărul de capturi şi, respectiv, de Italia din punctul de vedere al cantităţilor interceptate (165). În 2002, Regatul Unit a înregistrat aproximativ 30 % atât din numărul capturilor de heroină cât şi din cantitatea de heroină capturată în Uniunea Europeană.
Pokiaľ ide o množstvá, aj v roku 2003 sa najviac heroínu na svete zachytilo v Ázii (56 %) a Európe (34 %). Podiel Európy sa zvyšuje, najmä heroínom zachyteným v krajinách východnej a juhovýchodnej Európy (CND 2005). V EÚ je od roku 1998 najväčší počet zachytení aj najväčšie množstvá zachyteného heroínu v Spojenom kráľovstve, po ktorom v počte zachytení nasleduje Španielsko a v zachytenom množstve Taliansko (165). V roku 2002 bolo v Spojenom kráľovstve okolo 30 % zachytení heroínu aj 30 % celkového množstva heroínu zachyteného v EÚ.
Količinsko gledano je leta 2003 še vedno veljalo, da se največ heroina na svetu zaseže v Aziji (56 %) in Evropi (34 %). Delež Evrope se povečuje, zlasti zaradi večjih zasegov heroina v vzhodnih in jugovzhodnih evropskih državah (CND, 2005). Od leta 1998 je bilo po številu in količini zasegov heroina na prvem mestu Združeno kraljestvo, temu pa je sledila Španija z vidika števila zasegov in Italija z vidika zaseženih količin (165). Leta 2002 je bilo za okoli 30 % števila zasegov heroina in celotne količine zaseženega heroina v EU odgovorno Združeno kraljestvo.
I fråga om beslagtagna mängder var det även 2003 i Asien (56 %) och Europa (34 %) som den största delen av heroinbeslagen i världen skedde. Europas andel ökar, framför allt eftersom heroinbeslagen ökar i östra och sydöstra Europa (CND, 2005). Sedan 1998 har Storbritannien varit ledande bland EU-länderna när det gäller både antalet heroinbeslag och beslagtagna heroinmängder, med Spanien på andra plats när det gäller antalet beslag och Italien på andra plats när det gäller beslagtagna mängder(165). 2002 låg Storbritannien bakom omkring 30 % av både heroinbeslagen och den totala mängden beslagtaget heroin inom EU.
  Okienko 2  
Do jakiego stopnia tendencja ta podzielana jest przez państwa europejskie? Czy istnieje zgodna definicja tej koncepcji? W jaki sposób oceniać charakter i rozmiar zjawisk? Jaki cel mają osiągnąć polityki i jakiego rodzaju interwencje są wdrażane, niezależnie od tego, czy są one konkretnie i wyraźnie przygotowane dla ograniczania zakłócania porządku publicznego związanego z narkotykami?
To what extent is this tendency shared by European countries? Is there a consensual definition for this concept? How are the nature and the extent of the phenomena to be assessed? What are the policies aiming to achieve and what types of interventions are being implemented, regardless of whether or not they are specifically and explicitly designed to reduce drug-related public nuisance? Are any evaluation results already available and are quality standards for intervention established? All these are among the core questions that this selected issue aims to address.
Dans quelle mesure cette tendance est-elle répandue dans les pays européens? Existe-t-il un consensus sur la définition de ce concept? Comment évaluer la nature et l'ampleur de ce phénomène? Quelles sont les politiques qui ont pour but de réduire les nuisances publiques liées à la drogue et quels types d'interventions sont mises en œuvre, indépendamment du fait qu'elles soient spécifiquement et explicitement conçues dans ce but? Existe-t-il déjà des résultats d'évaluation, et des normes de qualité ont-elles été définies pour les interventions? Voilà quelques-unes des principales questions auxquelles ce dossier s'efforce de répondre.
In welchem Maße ist diese Tendenz in den europäischen Ländern verbreitet? Gibt es eine einvernehmliche Definition dieses Begriffs? Wie sind Art und Ausmaß des Phänomens zu bewerten? Was bezwecken die politischen Maßnahmen und welche Arten von Interventionen werden durchgeführt – unabhängig davon, ob sie speziell und ausdrücklich konzipiert wurden, um die drogenbedingte Störung der öffentlichen Ordnung einzudämmen? Liegen bereits Evaluierungsergebnisse vor und wurden Qualitätsstandards für Interventionen geschaffen? All diese Fragen gehören zu den Schlüsselthemen, die in diesem ausgewählten Thema behandelt werden sollen.
¿Hasta qué punto comparten esta tendencia los países europeos? ¿Existe una definición consensuada para este concepto? ¿Cómo deben valorarse la naturaleza y la extensión de este fenómeno? ¿Qué pretenden alcanzar las políticas y qué tipo de intervenciones se aplican, se hayan diseñado o no específica y expresamente para reducir las alteraciones del orden público relacionadas con las drogas? ¿Se dispone ya de algunos resultados de la evaluación y se han establecido normas de calidad para la intervención? Todos estos interrogantes esenciales se tratan en este apartado de cuestiones particulares.
In proposito ci si domanda fino a che punto i paesi europei condividono questa posizione; se esiste una definizione concordata del concetto; come vanno valutate la natura e la portata di tali fenomeni; quali traguardi si prefiggono queste politiche e quali tipi di interventi vengono messi a punto, indipendentemente dal fatto che essi siano o non siano specificatamente ed esplicitamente concepiti per contrastare i reati contro l’ordine pubblico connessi alla droga; se siano già a disposizione i risultati delle valutazioni e se gli standard qualitativi per gli interventi siano già stati fissati. Si tratta di alcuni degli interrogativi chiave cui tale questione intende trovare una risposta.
Até que ponto é esta tendência partilhada pelos países europeus? Existirá uma definição consensual para este conceito? Como se deverá avaliar a natureza e a dimensão deste fenómeno? Que objectivos pretendem as políticas atingir e que tipos de intervenção estão a ser implementados, independentemente de visarem ou não reduzir, específica e explicitamente, a perturbação da ordem pública relacionada com a droga? Já existem resultados de avaliações disponíveis e estabeleceram-se normas de qualidade para as intervenções? Estas são algumas das perguntas fundamentais que este tema específico pretende abordar.
Σε ποιο βαθμό η τάση αυτή είναι κοινή στις ευρωπαϊκές χώρες; Υπάρχει συναινετικός ορισμός της έννοιας; Πώς πρέπει να εκτιμηθούν η φύση και η έκταση των φαινομένων; Ποιες είναι οι πολιτικές για την επίτευξη του στόχου αυτού και τι είδους παρεμβάσεις υλοποιούνται, ανεξάρτητα από το κατά πόσον έχουν σχεδιασθεί ειδικά και ρητά για τη μείωση της όχλησης του κοινού που συνδέεται με τα ναρκωτικά; Υπάρχουν διαθέσιμα αποτελέσματα αξιολόγησης και έχουν θεσπισθεί πρότυπα ποιότητας για τις παρεμβάσεις; Αυτά είναι μερικά από τα καίρια ερωτήματα που επιχειρεί να δώσει απάντηση αυτό το επιλεγμένο θέμα.
In welke mate is dit een gemeenschappelijke tendens in de Europese landen? Bestaat er overeenstemming over een definitie van dit concept? Hoe dient de aard en de omvang van de verschijnselen geëvalueerd te worden? Wat zijn de beleidsdoelstellingen en welk soort interventies worden er ten uitvoer gelegd, los van de vraag of zij al dan niet specifiek en expliciet bedoeld zijn om de drugsgerelateerde publieke overlast te verminderen? Zijn er al resultaten van evaluaties bekend of kwaliteitsnormen voor interventies vastgelegd? Dit zijn allemaal wezenlijke vragen die in deze speciale kwestie worden behandeld.
Do jaké míry tuto tendenci sdílejí evropské země? Existuje konsensuální definice této koncepce? Jaký je charakter a rozsah tohoto jevu, jež má být předmětem hodnocení? Jaké jsou politiky, jichž má být dosaženo, a jaké typy intervencí jsou zaváděny bez ohledu na to, zda jsou či nejsou konkrétně a výslovně navrženy tak, aby omezovaly rušení veřejného pořádku souvisejícího s drogami? Jsou již k dispozici nějaké výsledky hodnocení a byly již vytvořeny standardy kvality zásahu? Toto vše jsou základní otázky, na jejichž řešení se toto vybrané téma zaměřuje.
I hvilken udstrækning gør denne tendens sig gældende i de forskellige europæiske lande? Findes der en fælles definition af dette begreb? Hvilken karakter og hvilket omfang har de fænomener, der skal vurderes? Hvad sigter politikkerne mod at opnå, og hvilke former for tiltag gennemføres, uanset om de specifikt og udtrykkeligt er rettet mod at reducere den narkotikarelaterede forstyrrelse af den offentlige orden? Foreligger der allerede evalueringsresultater, og er der fastsat kvalitetsstandarder for indsatsen? Alle disse spørgsmål indgår blandt de centrale spørgsmål, som dette udvalgte tema tager sigte på at besvare.
Millises ulatuses on see suundumus levinud teistes Euroopa riikides? Kas seda kontseptsiooni mõistetakse ühtemoodi? Kuidas hinnata antud nähtuse olemust ja ulatust? Mida soovitakse selle poliitikaga saavutada ja milliseid meetmeid kavandatakse sekkumiseks rakendada, olgu need siis spetsiaalselt ja otseselt uimastitega seotud üldsust häirivat tegevuse vähendamiseks loodud või mitte? Kas hindamistulemused on juba kättesaadavad ja kas on kehtestatud sekkumise edukust mõõtvad standardid? Ülaltoodud küsimused on peamised teemad, mida antud valikteemas käsitletakse.
Kuinka yleinen tämä suuntaus on Euroopan maissa? Onko tälle käsitteelle olemassa yksimielinen määritelmä? Miten ilmiön luonnetta ja laajuutta tulisi arvioida? Mihin politiikoilla tähdätään, ja millaisia toimia toteutetaan riippumatta siitä, pyritäänkö niillä erityisesti ja ainoastaan vähentämään huumeisiin liittyvää yleistä haittaa? Onko arvioista vielä saatavilla mitään tuloksia, ja onko toimille vahvistettu laatuvaatimukset? Nämä ovat kaikki keskeisiä kysymyksiä, joihin tässä erityiskysymyksessä pyritään vastaamaan.
Mennyiben közös ez a tendencia az európai országokban? Létezik-e a fogalomnak kölcsönösen elfogadott meghatározása? Hogyan lehet értékelni a jelenségek jellegét és mértékét? Milyen politikák irányulnak a kábítószerrel összefüggő közrendzavarás csökkentésére – függetlenül attól, hogy külön és kifejezetten erre tervezték-e –, és milyen típusú beavatkozásokat hajtanak végre? Van-e már bármilyen elérhető értékelési eredmény? Kialakultak-e a beavatkozás minőségi szabványai? Többek között ezek azok az alapkérdések, amelyekkel ez a kiválasztott téma foglalkozni kíván.
I hvilken grad er denne tendensen felles for landene i Europa? Finnes det noen konsensusdefinisjon for dette begrepet? Hvordan arter fenomenet seg, og hvor omfattende er det? Hva slags retningslinjer finnes, og hva slags intervensjoner gjennomføres, uten hensyn til hvorvidt de er spesifikt eller uttrykkelig utformet for å redusere narkotikarelaterte ordensforstyrrelser? Finnes det allerede evalueringsresultater og er det etablert kvalitetsstandarder for intervensjonene? Alt dette er blant kjernespørsmålene som tas opp i dette utvalgte aspektet.
În ce măsură împărtăşesc statele europene această tendinţă? Există un consens privind definiţia acestui concept? Cum urmează să se evalueze natura şi amploarea acestor fenomene? Care sunt obiectivele urmărite de politici şi ce tipuri de intervenţii sunt puse în aplicare, indiferent dacă acestea sunt sau nu concepute, în mod specific şi explicit, pentru a reduce tulburarea ordinii publice legată de consumul de droguri? Există deja rezultate ale vreunei evaluări şi s-au stabilit standardele de calitate pentru intervenţii? Toate acestea se numără printre întrebările esenţiale la care prezentul extras încearcă să răspundă.
Do akej miery je táto snaha spoločná európskym krajinám? Existuje konsenzuálne vymedzenie tohto pojmu? Aký je charakter a rozsah javov, ktoré sa majú posúdiť? Aká je politika zameraná na dosiahnutie zníženia verejného pohoršenia súvisiaceho s drogami a aké druhy opatrení sa uskutočňujú, bez ohľadu na ich osobitné a výslovné určenie? Sú už k dispozícii dajaké výsledky hodnotenia a sú vytvorené štandardy kvality zákroku? Toto všetko sú hlavné otázky, ktoré sa v rámci týchto vybraných otázok majú zodpovedať.
V kakšnem obsegu si evropske države delijo to težnjo? Ali obstaja sporazumna opredelitev za ta koncept? Kako se bosta obravnavala narava in obseg pojavov? Katere želijo politike doseči in kakšne vrste posredovanj se izvajajo, ne glede na to, ali so posebej in izrecno namenjene zmanjševanju motenja javnega reda in miru, povezanega z drogami? Ali so na voljo kakšni rezultati vrednotenja in ali so vzpostavljeni standardi kakovosti za posredovanje? Vse to so osrednja vprašanja, ki se jim želi posvetiti to izbrano vprašanje.
I vilken utsträckning är denna tendens gemensam för de europeiska länderna? Finns det en gemensam definition för det här konceptet? Hur ska fenomenets karaktär och omfattning bedömas? Vilka åtgärder strävar man efter att uppnå och vilka slags insatser genomförs, oavsett om de är specifikt och uttalat utformade för att minska den olägenhet som narkotikamissbruk innebär för allmänheten eller ej? Finns det redan nu tillgängliga utvärderingsresultat och har kvalitetsnormer för insatser inrättats? Dessa är några av de centrala frågor som behandlas i det här temakapitlet.
  Nowe osiÄ…gniÄ™cia doty...  
W przypadku jednej grupy państw (Niemcy, Grecja, Hiszpania, Francja, Cypr, Luksemburg, Holandia, Polska, Słowenia, Wielka Brytania) leczenie niefarmakologiczne osób problemowo zażywających opiaty prowadzi się głównie pozaszpitalnie, gdy tymczasem mniejsza grupa państw donosi o przewadze stosowania leczenia hospitalizacyjnego (Irlandia, Włochy, Austria), a inne państwa nie wykazują wyraźnej przewagi w stosowaniu którejś z metod (Szwecja, Norwegia).
The setting in which drug-free treatment is provided varies considerably. In one group of countries (Germany, Greece, Spain, France, Cyprus, Luxembourg, Netherlands, Poland, Slovenia, the United Kingdom) drug-free treatment of problem opiate users takes place predominantly in outpatient settings, whereas a smaller group of countries report predominant use of inpatient settings (Ireland, Italy, Austria) and others show no clear predominance (Sweden, Norway).
La structure dans laquelle l'abstinence sans traitement de substitution est appliquée varie considérablement d’un pays à l’autre. Dans un groupe de pays (Allemagne, Grèce, Espagne, France, Chypre, Luxembourg, Pays-Bas, Pologne, Slovénie, Royaume‑Uni), l'abstinence sans traitement de substitution destinée aux usagers d'opiacés à problème se déroule essentiellement dans des centres de soins ambulatoires, tandis qu'un groupe plus restreint de pays indiquent que ce type de traitement se passe principalement dans des centres de soins résidentiels (Irlande, Italie, Autriche) et d'autres ne mentionnent pas de prédominance claire (Suède, Norvège).
Hinsichtlich der Art der Einrichtungen, in denen drogenfreie Behandlungen angeboten werden, gibt es erhebliche Unterschiede. In zahlreichen Ländern (in Deutschland, Griechenland, Spanien, Frankreich, Zypern, Luxemburg, den Niederlanden, Polen, Slowenien und dem Vereinigten Königreich) findet die drogenfreie Behandlung problematischer Drogenkonsumenten überwiegend in ambulanten Einrichtungen statt, während sie in einer kleineren Gruppe von Ländern vor allem stationär erbracht wird (Irland, Italien und Österreich) und in wieder anderen (Schweden, Norwegen) nicht eindeutig festgestellt werden kann, welche Form von Behandlungseinrichtungen überwiegt.
El entorno donde se aplica el tratamiento sin droga varía de forma considerable. En un grupo de países (Alemania, Grecia, España, Francia, Chipre, Luxemburgo, Países Bajos, Polonia, Eslovenia y Reino Unido), el tratamiento sin droga del consumo problemático de opiáceos se realiza sobre todo en entornos ambulatorios, mientras que otro grupo más pequeño de países (Irlanda, Italia y Austria) lo realiza en un entorno hospitalario, y en un tercer grupo (Suecia y Noruega) no se observa un predominio claro.
L’ambiente in cui il trattamento in situazione di astinenza viene erogato varia notevolmente. In un gruppo di paesi (Germania, Grecia, Spagna, Francia, Cipro, Lussemburgo, Paesi Bassi, Polonia, Slovenia, Regno Unito) il trattamento in situazione di astinenza dei consumatori problematici di oppiacei avviene prevalentemente in regime ambulatoriale, mentre un gruppo più ristretto di paesi riferisce un uso predominante in regime di ricovero ospedaliero (Irlanda, Italia, Austria) e altri non riferiscono una netta prevalenza per l’uno o per l'altro regime (Svezia, Norvegia).
O contexto em que o tratamento sem droga é oferecido varia consideravelmente. Num grupo de países (Alemanha, Grécia, Espanha, França, Chipre, Luxemburgo, Países Baixos, Polónia, Eslovénia, Reino Unido) o tratamento sem droga dos consumidores problemáticos de opiáceos tem predominantemente lugar em regime ambulatório, enquanto um grupo menor de países comunicam um recurso predominante ao tratamento em regime de internamento (Irlanda, Itália, Áustria) e outros não revelam uma predominância clara (Suécia, Noruega).
Οι χώροι στους οποίους παρέχεται θεραπεία χωρίς τη χορήγηση ναρκωτικών ουσιών διαφέρουν σημαντικά. Σε μια ομάδα χωρών (Γερμανία, Ελλάδα, Ισπανία, Γαλλία, Κύπρος, Λουξεμβούργο, Κάτω Χώρες, Πολωνία, Σλοβενία, Ηνωμένο Βασίλειο), η θεραπεία χωρίς τη χορήγηση ναρκωτικών ουσιών των προβληματικών χρηστών οπιούχων πραγματοποιείται κυρίως σε κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής, ενώ μια μικρότερη ομάδα χωρών αναφέρει ότι χρησιμοποιούνται κυρίως κέντρα εσωτερικής παραμονής (Ιρλανδία, Ιταλία, Αυστρία), και άλλες χώρες δεν εμφανίζουν σαφή προτίμηση (Σουηδία, Νορβηγία).
De settings waarin drugsvrije behandelingen worden uitgevoerd lopen aanzienlijk uiteen. In sommige landen vindt de drugsvrije behandeling van problematische opiatengebruikers voornamelijk via extramurale settings plaats (Duitsland, Griekenland, Spanje, Frankrijk, Cyprus, Luxemburg, Nederland, Polen, Slovenië en het Verenigd Koninkrijk), een kleinere groep landen geeft aan dat dit voornamelijk via intramurale behandelcentra gebeurt (Ierland, Italië en Oostenrijk), terwijl er in sommige andere landen geen duidelijke voorkeur lijkt te bestaan (Zweden en Noorwegen).
Prostředí, ve kterém se abstinenčně orientovaná léčba poskytuje, se značně liší. V jedné skupině zemí (Německo, Řecko, Španělsko, Francie, Kypr, Lucembursko, Nizozemsko, Polsko, Slovinsko, Spojené království) probíhá abstinenčně orientovaná léčba problémových uživatelů opiátů převážně v ambulantním prostředí, zatímco menší skupina zemí uvádí převládající využívání ústavního prostředí (Irsko, Itálie, Rakousko) a jiné země nevykazují žádné zásadní preference (Švédsko, Norsko).
Der er stor forskel på, hvor den stoffrie behandling finder sted. I én gruppe lande (Tyskland, Grækenland, Spanien, Frankrig, Cypern, Luxembourg, Nederlandene, Polen, Slovenien, Det Forenede Kongerige) foregår den stoffrie behandling af problematiske opiatbrugere hovedsagelig ambulant, mens en mindre gruppe lande har angivet, at behandlingen hovedsagelig foregår under indlæggelse (Irland, Italien, Østrig), og der i andre lande ikke er nogen klar overvægt (Sverige, Norge).
Ravimivaba ravi pakutakse väga erinevates tingimustes. Mõnedes riikides (Saksamaal, Kreekas, Hispaanias, Prantsusmaal, Küprosel, Luksemburgis, Madalmaades, Poolas, Sloveenias, Ühendkuningriigis) toimub probleemsete opiaaditarbijate ravimivaba ravi valdavalt ambulatoorsetes tingimustes, samal ajal kui väike osa riike teatab valdavalt statsionaarse ravi kasutamisest (Iirimaa, Itaalia, Austria) ning ülejäänud ei esita selget eelistust (Rootsi, Norra).
Lääkkeetöntä hoitoa annetaan hyvin erilaisissa ympäristöissä. Joissakin maissa (Saksa, Kreikka, Espanja, Ranska, Kypros, Luxemburg, Alankomaat, Puola, Slovenia, Yhdistynyt kuningaskunta) opiaattien ongelmakäyttäjille tarjotaan lääkkeetöntä hoitoa pääasiallisesti avohoidossa, kun taas pienemmässä ryhmässä maita (Irlanti, Italia, Itävalta) suositaan laitoshoitoa ja joissakin muissa maissa (Ruotsi, Norja) kumpikaan hoitomuoto ei ole selkeästi hallitseva.
A gyógyszermentes kezelés megvalósításának körülményei igen változatosak. Az országok egyik csoportjában (Németország, Görögország, Spanyolország, Franciaország, Ciprus, Luxemburg, Hollandia, Lengyelország, Szlovénia, az Egyesült Királyság) a problematikus opiáthasználók gyógyszermentes kezelése elsősorban járóbeteg-ellátásban történik, míg az országok kisebb része elsősorban a fekvőbeteg-gyógykezelésről számolt be (Írország, Olaszország, Ausztria), más országok esetében pedig nem volt egyértelmű dominancia (Svédország, Norvégia).
Miljøet behandlingen tilbys i, er svært varierende. I en gruppe land (Tyskland, Hellas, Spania, Frankrike, Kypros, Luxemburg, Nederland, Polen, Slovenia, Storbritannia) skjer medikamentfri behandling av problematiske opiatbrukere hovedsakelig poliklinisk, mens en mindre gruppe land hovedsakelig bruker innleggelse (Irland, Italia, Østerrike) og atter andre ikke har noen preferanse (Sverige, Norge).
Cadrul în care se asigură terapia prin abstinenţă variază considerabil. În unele ţări (Germania, Grecia, Spania, Franţa, Cipru, Luxemburg, Ţările de Jos, Polonia, Slovenia, Regatul Unit), terapia prin abstinenţă a consumatorilor problematici de opiacee se desfăşoară predominant în servicii de ambulatoriu, în timp ce într-un număr limitat de ţări se recurge predominant la internarea pacienţilor (Irlanda, Italia, Austria), iar în alte ţări nu există o predominanţă clară (Suedia, Norvegia).
Prostredie, v ktorom sa bezdrogová liečba zabezpečuje, je veľmi rozmanité. V jednej skupine štátov (Nemecko, Grécko, Španielsko, Francúzsko, Cyprus, Luxembursko, Holandsko, Poľsko, Slovinsko, Spojené kráľovstvo) sa bezdrogová liečba problémových užívateľov opiátov uskutočňuje prevažne v ambulantnom prostredí, kým menšia skupina krajín uvádza prevažné využívanie lôžkových zariadení (Írsko, Taliansko, Rakúsko) a inde nehovoria o prevahe (Švédsko, Nórsko).
Okolje, v katerem je na voljo zdravljenje brez drog, se zelo razlikuje. V eni skupini držav (Nemčija, Grčija, Španija, Francija, Ciper, Luksemburg, Nizozemska, Poljska, Slovenija, Združeno kraljestvo) zdravljenje brez drog problematičnih uživalcev opiatov po navadi poteka v izvenbolnišničnih prostorih, medtem ko manjša skupina držav poroča o prevladujoči uporabi bolnišničnih okolij (Irska, Italija, Avstrija), druge pa ne kažejo nobene prevlade (Švedska, Norveška).
De miljöer där drogfri behandling erbjuds är sinsemellan mycket olika. I en grupp länder (Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Cypern, Luxemburg, Nederländerna, Polen, Slovenien, Storbritannien) sker drogfri behandling av problemmissbrukare av opiater främst inom öppenvården, medan en mindre grupp länder rapporterar att slutenvård är vanligast (Irland, Italien, Österrike). I vissa andra länder är inte någon av dessa vårdtyper vanligare än någon annan (Sverige, Norge).
Apstākļi, kādos tiek nodrošināta ārstēšana no atkarības, būtiski atšķiras. Vienā valstu grupā (Vācija, Grieķija, Spānija, Francija, Kipra, Luksemburga, Nīderlande, Polija, Slovēnija un Apvienotā Karaliste) problemātisko opiātu lietotāju ārstēšana bez zālēm notiek galvenokārt ambulatori, taču mazāka valstu grupa ziņo par ārstēšanu stacionārā (Īrija, Itālija, Austrija) un citās valstīs nav izteikta pārsvara (Zviedrija, Norvēģija).
  Zgony zwiÄ…zane z zaży...  
W ostatnich latach państwa bałtyckie doniosły o kilku zgonach, których jako przyczynę badania toksykologiczne podały fentanyl, często towarzyszący heroinie. W swoim Sprawozdaniu krajowym Szwecja przekazała informację o13 zgonach związanych z fentanylem w grupie osób zażywających narkotyki dożylnie w roku 2003, w porównaniu z jedynie sporadycznymi przypadkami występującymi rok wcześniej.
In recent years, the Baltic countries have reported some deaths in which fentanyl was found in the toxicological investigation, frequently concomitantly with heroin. In its national report, Sweden reported 13 deaths related to fentanyl among IDUs in 2003, compared with only occasional cases in previous years. For information about the role of buprenorphine in drug-related deaths, see the selected issue on buprenorphine.
Ces dernières années, les pays baltes ont déclaré plusieurs décès dans lesquels l'examen toxicologique avait mis en évidence la présence de fentanyl, souvent en association avec de l'héroïne. Dans son rapport national, la Suède a déclaré 13 décès liés au fentanyl chez les UDVI en 2003, alors qu'elle ne rapportait que des cas occasionnels les années précédentes. Pour plus d'informations sur le rôle de la buprénorphine dans les décès liés à la drogue, voir la question particulière consacrée à la buprénorphine.
In den letzten Jahren berichteten die baltischen Länder über einige Todesfälle, bei denen in der toxikologischen Analyse Fentanyl, oft in Verbindung mit Heroin, nachgewiesen wurde. In seinem nationalen Bericht meldet Schweden 13 Todesfälle für das Jahr 2003 im Zusammenhang mit Fentanyl unter IDU, während in den Vorjahren nur vereinzelte Fälle festgestellt wurden. Informationen über drogenbedingte Todesfälle im Zusammenhang mit Buprenorphin sind dem ausgewählten Thema über Buprenorphin zu entnehmen.
En los últimos años, los países bálticos han registrado varias muertes con detección de fentanilo en los análisis toxicológicos, frecuentemente combinado con heroína. En su informe nacional de 2003, Suecia registra 13 casos de muertes relacionadas con fentanilo entre los consumidores de drogas por vía parenteral, mientras que en años anteriores esto sólo había ocurrido de forma ocasional. Para más información sobre el papel de la buprenorfina en las muertes relacionadas con las drogas, véase la cuestión particular sobre la buprenorfina.
Negli ultimi anni, i paesi baltici hanno segnalato taluni decessi in cui dall’indagine tossicologica era emerso fentanil spesso in combinazione con eroina. Nella sua relazione nazionale la Svezia parla di 13 decessi nel 2003 imputabili al fentanil tra i consumatori di stupefacenti per via parenterale, rispetto a un unico caso occasionale registrato negli anni precedenti. Per maggiori informazioni sul ruolo della buprenorfina nei decessi correlati al consumo di stupefacenti si rimanda alla questione specifica sulla buprenorfina.
Nos últimos anos, os Estados bálticos têm comunicado algumas mortes em que o fentanil foi detectado na investigação toxicológica, muitas vezes de forma concomitante com a heroína. No seu relatório nacional, a Suécia comunicou 13 mortes relacionadas com o fentanil entre os consumidores de droga injectada, em 2003, quando nos anos anteriores esses casos eram meramente ocasionais. Para as informações sobre o papel da buprenorfina nas mortes relacionadas com a droga, ver o tema específico relativo à buprenorfina.
Τα τελευταία χρόνια, οι χώρες της Βαλτικής ανέφεραν ορισμένους θανάτους στους οποίους εντοπίσθηκε φαιντανύλη κατά την τοξικολογική εξέταση, συχνά ταυτόχρονα με ηρωίνη. Στην εθνική έκθεσή της, η Σουηδία ανέφερε 13 θανάτους συνδεόμενους με φαιντανύλη στους ΧΕΝ το 2003, σε σύγκριση με περιστασιακούς μόνον θανάτους τα προηγούμενα χρόνια. Για πληροφορίες σχετικά με τον ρόλο της βουπρενορφίνης σε θανάτους που συνδέονται με τα ναρκωτικά, βλέπε επιλεγμένο θέμα για τη βουπρενορφίνη.
In de afgelopen jaren hebben de Baltische landen enkele sterfgevallen gemeld waarbij in de toxicologische analyse fentanyl is aangetroffen, vaak samen met heroïne. In het Zweedse nationale verslag wordt voor 2003 melding gemaakt van dertien sterfgevallen onder ID’s waarbij fentanyl is betrokken, terwijl dergelijke sterfgevallen de jaren daarvoor slechts sporadisch voorkwamen. Voor nadere informatie over de rol van buprenorfine in drugsgerelateerde sterfgevallen wordt verwezen naar de speciale kwestie over buprenorfine.
Severské země v posledních letech uvedly několik úmrtí, ve kterých byl v toxikologickém šetření zjištěn fentanyl, často společně s heroinem. Ve své národní zprávě Švédsko uvedlo 13 úmrtí souvisejících s fentanylem mezi injekčními uživateli drog v roce 2003 ve srovnání s pouze příležitostnými případy v letech předchozích. Informace o úloze buprenorfinu v úmrtích souvisejících s drogami viz vybrané téma o buprenorfinu.
I de senere år har de baltiske lande indberettet dødsfald, hvor der var påvist fentanyl i forbindelse med den toksikologiske undersøgelse, hyppigt samtidig med heroin. I sin nationale rapport rapporterede Sverige om 13 dødsfald i forbindelse med fentanyl blandt intravenøse stofbrugere i 2003 i forhold til kun lejlighedsvise tilfælde i tidligere år. Flere oplysninger om buprenorphins rolle i forbindelse med narkotikarelaterede dødsfald findes i forbindelse med det udvalgte tema om buprenorphin.
Viimastel aastatel on Balti riigid teatanud mõnedest surmajuhtumitest, mille puhul leiti toksikoloogilisel uurimisel fentanüüli, sageli koos heroiiniga. Rootsi teatas oma riiklikus aruandes fentanüüliga seotud 13 surmajuhtumist süstivate narkomaanide hulgas 2003. aastal, võrreldes üksnes harvade juhtumitega varasematel aastatel. Teabe saamiseks buprenorfiini rolli kohta narkootikumidega seotud surmades tutvu valikteemaga buprenorfiini kohta.
Baltian maat ovat viime vuosina ilmoittaneet joitakin kuolemantapauksia, joissa toksikologisessa tutkimuksessa on löydetty fentanyyliä, usein yhdessä heroiinin kanssa. Ruotsi ilmoitti kansallisessa raportissaan, että vuonna 2003 injektiokäyttäjien kuolemista 13:een liittyi fentanyyliä, kun edellisinä vuosina näitä tapauksia oli todettu vain satunnaisesti. Buprenorfiinin osuutta huumekuolemissa käsitellään buprenorfiinia koskevassa erityiskysymyksessä.
Az elmúlt években a balti országokból jelentettek néhány olyan halálesetet, amelyekben a toxikológiai vizsgálat fentanilt talált, gyakran heroin kíséretében. Svédország országjelentésében 2003-ban 13, fentanillal összefüggő halálesetről tett jelentést az injekciós kábítószer-használók körében, míg a korábbi években ez csak elvétve fordult elő. Bővebb információért a buprenorfin szerepéről a kábítószerrel összefüggő halálesetekben lásd a buprenorfinról szóló kiválasztott témát.
I de senere år har landene i Baltikum rapportert en del dødsfall der fentanyl er påvist i de toksikologiske undersøkelsene, ofte sammen med heroin. Sverige rapporterte i sin nasjonale rapport 13 dødsfall relatert til fentanyl blant sprøytebrukere i 2003, sammenlignet med bare sporadiske tilfeller i de foregående årene. For informasjon om buprenorfins rolle i narkotikarelaterte dødsfall, se det utvalgte aspektet buprenorfin.
În ultimii ani, ţările baltice au raportat o serie de decese în cazul cărora examenul toxicologic a identificat prezenţa fentanilului, de multe ori concomitent cu heroină. În raportul său naţional, Suedia a raportat 13 decese legate de consumul de fentanil în rândul CDI în 2003, faţă de doar câteva cazuri ocazionale în anii precedenţi. Pentru informaţii privind rolul buprenorfinei în decesele legate de consumul de droguri, vezi extrasul privind buprenorfina.
V ostatných rokov informovali pobaltské štáty o niekoľkých úmrtiach, pri ktorých bol v toxikologickom náleze fentanyl, často v sprievode heroínu. Vo svojej národnej správe v roku 2003 uviedlo Švédsko 13 úmrtí súvisiacich s fentanylom medzi IDU, pričom v predchádzajúcich rokoch išlo len o občasné prípady. Informácie o role buprenorfínu pri úmrtiach súvisiacich s drogami pozri vo vybranej otázke o buprenorfíne.
V zadnjih letih so baltske države poročale o nekaterih smrtnih primerih, v katerih je bil s toksikološko preiskavo najden fentanil, pogosto v povezavi s heroinom. Švedska je v svojem nacionalnem poročilu leta 2003 poročala o 13 smrtnih žrtvah, povezanih s fentanilom, med injicirajočimi uživalci drog, v primerjavi z redkimi primeri v prejšnjih letih. Več informacij o vlogi buprenorfina v smrtnih primerih, povezanih z drogo, najdete v izbranem poglavju o buprenorfinu.
De senaste åren har Östersjöländerna redovisat några dödsfall där fentanyl förekommit och upptäckts i den toxikologiska undersökningen, ofta i kombination med heroin. I Sveriges nationella rapport redovisade landet 13 fentanylrelaterade dödsfall bland injektionsmissbrukare år 2003, att jämföra med endast ett fåtal fall tidigare år. Information om buprenorfinets roll vid narkotikarelaterade dödsfall finns i temakapitlet om buprenorfin.
Pēdējo gadu laikā Baltijas valstis ir ziņojušas par atsevišķiem nāves gadījumiem, kad toksikoloģijas analīzēs tika atklāts fentanīls, bieži kopā ar heroīnu. Savā nacionālajā ziņojumā Zviedrija ir minējusi 13 nāves gadījumus, kas saistīti ar fentanilu injicējamo narkotiku lietotāju vidū 2003. gadā, salīdzinājumā ar tikai nedaudziem atsevišķiem gadījumiem iepriekšējos gados. Informāciju par buprenorfīna ietekmi uz narkotikām saistītajiem nāves gadījumiem skatīt atsevišķajā tēmā par buprenorfīnu.
  Ekstazy  
Handel ekstazy nadal silnie koncentruje się w Europie Zachodniej, jednakże, tak jak ma to miejsce w przypadku produkcji, również handel rozpowszechnił się w ostatnich latach na całym świecie (UNODC, 2003a).
Ecstasy trafficking is still strongly concentrated in western Europe, although, like production, trafficking has spread throughout the world in recent years (UNODC, 2003a). In terms of quantities seized, in 2003 western and central Europe accounted for 58 %, followed by Oceania with 23 % (CND, 2005). In 2002, the Netherlands, for the first time, overtook the United Kingdom as the EU country seizing most ecstasy (77).
Le trafic d'ecstasy est toujours fortement concentré en Europe occidentale, bien que, à l'instar de la production, il se soit développé dans le monde entier ces dernières années (ONUDC, 2003a). En termes de quantités saisies, en 2003, l'Europe centrale et occidentale représentait 58 % des saisies, devant l'Océanie avec 23 % (CND, 2005). En 2002, les Pays-Bas ont pour la première fois dépassé le Royaume-Uni au niveau des saisies d'ecstasy (77).
Der Ecstasy-Handel ist immer noch stark auf Westeuropa konzentriert, obwohl er sich, wie auch die Herstellung, in den letzten Jahren auf den gesamten Globus ausgeweitet hat (UNODC, 2003a). Im Jahr 2003 entfielen 58 % der sichergestellten Mengen auf West- und Mitteleuropa, gefolgt von Ozeanien mit 23 % (CND, 2005). Die Niederlande haben 2002 erstmals das Vereinigte Königreich als das EU-Land mit der größten sichergestellten Menge abgelöst (77).
El tráfico de éxtasis sigue concentrándose fundamentalmente en Europa Occidental, si bien, al igual que la producción, se ha extendido al resto del mundo en los últimos años (ONUDD, 2003a). El 58 % de las cantidades incautadas en 2003 corresponde a Europa Central y Occidental, seguida de Oceanía con un 23 % (CDE, 2005). En 2002, los Países Bajos superaron por primera vez al Reino Unido como país de la UE con mayores incautaciones de éxtasis (77).
Il traffico di ecstasy è tuttora fortemente concentrato nell’Europa occidentale, anche se, al pari della produzione, in questi ultimi anni si è andato diffondendo in tutto il mondo (UNODC, 2003a). In termini di quantità di sostanza sequestrata nel 2003, l’Europa occidentale e centrale ha contribuito per il 58% e l’Oceania per il 23% (CND, 2005). Nel 2002 i Paesi Bassi hanno superato per la prima volta il Regno Unito come paese in cui è stata sequestrata la più massiccia quantità di ecstasy (77).
Η διακίνηση έκστασης παραμένει συγκεντρωμένη σε πολύ μεγάλο βαθμό στη Δυτική Ευρώπη, μολονότι, όπως και η παρασκευή της, τα τελευταία χρόνια έχει εξαπλωθεί σε όλο τον κόσμο (UNODC, 2003α). Από την άποψη των ποσοτήτων που κατασχέθηκαν, το 2003 η Δυτική και η Κεντρική Ευρώπη αντιπροσώπευαν 58 % του συνόλου, ακολουθούμενες από την Ωκεανία με 23 % (CND, 2005). Το 2002, οι Κάτω Χώρες ξεπέρασαν, για πρώτη φορά, το Ηνωμένο Βασίλειο ως η χώρα της ΕΕ με τις μεγαλύτερες κατασχεθείσες ποσότητες έκστασης (77).
De ecstasyhandel vindt nog steeds voor het grootste gedeelte in West-Europa plaats, hoewel de handel zich, net als de productie, in de afgelopen jaren ook meer over andere delen van de wereld heeft verspreid (UNODC, 2003a). Wat de in beslag genomen hoeveelheden betreft, waren West- en Midden-Europa in 2003 goed voor 58% van de totale omvang, gevolgd door Oceanië met 23% (CND, 2005). In 2002 is het de eerste keer dat niet in het Verenigd Koninkrijk de meeste ecstasy in beslag is genomen, maar in Nederland (77).
Nezákonné obchodování s extází je stále silně soustředěno v západní Evropě, ačkoli podobně jako výroba se v posledních letech rozšířilo po celém světě (UNODC, 2003a). Pokud jde o zachycená množství, západní a střední Evropa se na nich v roce 2003 podílela 58 %, následovaná Oceánií s 23 % (CND, 2005). V roce 2002 Nizozemsko poprvé předstihlo Spojené království jako země EU, kde bylo zachyceno nejvíce extáze (77).
Ulovlig handel med ecstasy finder fortsat primært sted i Vesteuropa, men i de senere år har den ulovlige handel i lighed med produktionen bredt sig til resten af verden (UNODC, 2003a). Med hensyn til beslaglagte mængder tegnede Vest- og Centraleuropa sig i for 58 %, efterfulgt af Oceanien med 23 % (CND, 2005). I 2002 overhalede Nederlandene for første gang Det Forenede Kongerige som det EU-land, der beslaglagde mest ecstasy (77).
Ekstaasin kauppa keskittyy edelleen vahvasti Länsi-Eurooppaan, mutta se on tuotannon tavoin levinnyt viime vuosina kaikkialle maailmaan (UNODC, 2003a). Vuonna 2003 takavarikoiduista määristä Länsi- ja Keski-Euroopan osuus oli 58 prosenttia ja Oseanian osuus oli 23 prosenttia (CND, 2005). Alankomaat ohitti Yhdistyneen kuningaskunnan ensimmäisen kerran vuonna 2002 ekstaasia eniten takavarikoineena EU-maana (77).
Az extasy-kereskedelem még mindig erősen Nyugat-Európában koncentrálódik, bár akárcsak a termelés, az elmúlt néhány évben ez is az egész világon elterjedt (UNODC, 2003a). A 2003-ban lefoglalt mennyiségekből Nyugat- és Közép-Európában 58%-ot, Óceániában pedig 23%-ot találtak (CND, 2005). 2002-ben Hollandia először előzte meg az Egyesült Királyságot az EU-n belül lefoglalt legtöbb extasy tekintetében(77).
Omsetningen av ecstasy er fortsatt konsentrert til Vest-Europa, men i likhet med produksjonen har omsetningen i de senere år spredt seg videre utover i verden (UNODC, 2003a). Når det gjelder beslaglagte kvanta, sto land i Vest- og Sentral-Europa i 2003 for 58 %, etterfulgt av Oseania med 23 % (CND, 2005). I 2002 overgikk Nederland for første gang Storbritannia som det landet i EU som beslaglegger mest ecstasy (77).
Traficul cu Ecstasy este încă puternic concentrat în Europa de vest deşi, ca şi producţia, s-a extins în întreaga lume în ultimii ani (UNODC, 2003a). Din punctul de vedere al cantităţilor confiscate, în 2003 Europa centrală şi de vest a contribuit cu 58 %, urmată de Oceania cu 23 % (CND, 2005). În 2002, Ţările de Jos au depăşit pentru prima dată Regatul Unit, devenind ţara din Uniunea Europeană cu cele mai mari capturi de Ecstasy (77).
Obchodovanie s extázou sa ešte stále vo veľkej miere sústreďuje v západnej Európe aj napriek tomu, že sa rovnako ako výroba v ostatných rokoch rozšírilo po celom svete (UNODC 2003a). Pokiaľ ide o množstvá zachytené v roku 2003, až 58 % bolo zachytených v západnej a strednej Európe, Oceánia s 23 % bola na druhom mieste (CND 2005). V roku 2002 predbehlo Holandsko prvýkrát Spojené kráľovstvo ako štát EÚ, kde zachytili najviac extázy (77).
Trgovanje z ekstazijem je še vedno močno osredotočeno na zahodno Evropo, čeprav se je, podobno kot proizvodnja, v zadnjih letih razširilo po vsem svetu (UNODC, 2003a). K zaseženi količini sta leta 2003 zahodna in osrednja Evropa prispevali 58 %, Oceanija pa 23 % (CND, 2005). Leta 2002 je Nizozemska prvič prehitela Združeno kraljestvo kot država, v kateri je bilo zaseženega največ ekstazija (77).
Ecstasyhandeln är fortfarande starkt koncentrerad till Västeuropa, även om den i likhet med framställningen på senare år har spridit sig över världen (UNODC, 2003a). När det gäller beslagtagna mängder svarade västra och centrala Europa år 2003 för 58 % och Nordamerika för 23 % (CND, 2005). År 2002 gick Nederländerna för första gången om Storbritannien som det EU-land som gör störst beslag av ecstasy(77).
  Cena i siÅ‚a dziaÅ‚ania  
W 2003 roku w państwach, w których dane są dostępne, żywica konopna w obrocie detalicznym miała średnią zawartość THC od poniżej 1% (Polska) do 25% (Słowacja), a siła działania marihuany wynosiła od 1% (Węgry, Finlandia) do 20% (domowe uprawy w Holandii) (56).
The potency of cannabis products is determined by their content of tetrahydrocannabinol (THC), the primary active constituent. In 2003, in countries from which data are available, cannabis resin at retail level was reported to have an average THC content that varied from less than 1 % (Poland) to 25 % (Slovakia), while herbal cannabis potency ranged from 1 % (Hungary, Finland) to 20 % (home-grown produced in the Netherlands) (56).
La puissance des produits à base de cannabis est déterminée par leur teneur en tétrahydrocannabinol (THC), son principal élément actif. En 2003, selon les pays pour lesquels des données sont disponibles, la résine de cannabis vendue au détail avait une teneur moyenne en THC allant de moins de 1 % (Pologne) à 25 % (Slovaquie), tandis que la puissance de l'herbe de cannabis variait de 1 % (Hongrie, Finlande) à 20 % (cannabis produit aux Pays-Bas) (56).
Die Stärke der Cannabisprodukte richtet sich nach ihrem Gehalt an Tetrahydrocannabinol (THC), dem wichtigsten psychoaktiven Wirkstoff von Cannabis. Die Länder, für die Daten vorlagen, meldeten im Jahr 2003 einen durchschnittlichen THC-Gehalt des gehandelten Cannabisharzes zwischen unter 1 % (Polen) und 25 % (Slowakei), während die Stärke des Cannabiskrauts zwischen 1 % (Ungarn, Finnland) und 20 % (Innenanbau in den Niederlanden) lag (56).
La potencia de los productos del cannabis viene determinada por su contenido en tetrahidrocannabinol (THC), la principal sustancia psicoactiva. En 2003, en los países que han facilitado datos, el contenido medio de THC de la resina de cannabis vendida al por menor oscilaba entre menos del 1 % (Polonia) y el 25 % (Eslovaquia), mientras que la potencia de la hierba de cannabis fue del 1 % (Hungría y Finlandia) al 20 % (cultivo casero en los Países Bajos) (56).
La potenza dei prodotti di cannabis è determinata dal loro contenuto in tetraidrocannabinolo (THC), il principale principio attivo. Nel 2003, nei paesi di cui si dispongono, la resina di cannabis al dettaglio aveva un contenuto medio di THC compreso tra meno dell’1% (Polonia) e il 18% (Paesi Bassi), mentre la potenza delle foglie di cannabis variava dall’1% (Ungheria e Finlandia) al 20% (foglie prodotte nei Paesi Bassi) (56).
Η δραστικότητα των προϊόντων κάνναβης καθορίζεται από την περιεκτικότητά τους σε τετραϋδροκανναβινόλη (THC) που είναι το κύριο δραστικό συστατικό της. Το 2003, οι χώρες στις οποίες υπάρχουν σχετικά στοιχεία ανέφεραν ότι η ρητίνη κάνναβης σε επίπεδο λιανικής διακίνησης είχε μέση περιεκτικότητα σε THC από λιγότερο από 1 % (Πολωνία) έως 25 % (Σλοβακία), ενώ η δραστικότητα της φυτικής κάνναβης κυμαινόταν μεταξύ 1 % (Ουγγαρία, Φινλανδία) και 20 % («κατ’ οίκον» καλλιέργεια στις Κάτω Χώρες) (56).
De sterkte van cannabisproducten wordt bepaald aan de hand van de hoeveelheid tetrahydrocannabinol (THC), het primaire actieve bestanddeel. In landen waarvoor gegevens beschikbaar zijn, had de cannabishars op straathandelsniveau een gemiddeld THC-percentage van minder dan 1% (Polen) tot 25% (Slowakije), terwijl de sterkte van de cannabisbladeren varieerde tussen 1% (Hongarije, Finland) tot 20% in Nederland (“nederwiet”) (56).
Potence konopných produktů je určena obsahem jejich primární účinné složky, tetrahydrocannabinolu (THC). V roce 2003 se v zemích, z nichž máme dostupné údaje, pohyboval hlášený průměrný obsah THC v konopné pryskyřici na úrovni prodeje v malém v rozmezí od necelého 1 % (Polsko) až po 25 % (Slovensko), zatímco potence rostlin konopí se pohybovala v rozpětí 1 % (Maďarsko, Finsko) až po 20 % (domácky vypěstované v Nizozemsku) (56).
Cannabisprodukternes styrke bestemmes ud fra deres indhold af den primære aktive ingrediens tetrahydrocannabinol (THC). I 2003 er der i de lande, for hvilke der foreligger data, meldt om cannabisharpiks i detailleddet med et gennemsnitligt indhold af THC fra under 1 % (Polen) til 25 % (Slovakiet), mens styrken i cannabisblade varierede fra 1 % (Ungarn, Finland) til 20 % (lokalt dyrket cannabis i Nederlandene) (56).
Kanepitoote kangus sõltub tetrahüdrokannabinooli (THK), selle põhilise toimeaine sisaldusest. 2003. aastal ulatus nendes riikides, mille kohta on andmed kättesaadavad, jaemüüki läinud kanepivaigu keskmine THK-sisaldus vähem kui 1%-st (Poolas) kuni 25%ni (Slovakkias), samas kui kanepiürdi kangus ulatus 1%-st (Ungaris, Soomes) kuni 20%-ni (Madalmaades kasvatatud toode) (56).
Kannabistuotteiden teho määräytyy tetrahydrokannabinolin (THC), niiden tärkeimmän tehoaineen, pitoisuuden mukaan. Vuonna 2003 niissä maissa, joista saatiin tietoja, kannabishartsin keskimääräinen THC-pitoisuus vaihteli vähittäiskaupassa 1 prosentista (Puola) 25 prosenttiin (Slovakia), ja kannabisruohon teho vaihteli 1 prosentista (Unkari, Suomi) 20 prosenttiin (Alankomaissa tuotettu kannabisruoho) (56).
A kannabisztermékek hatását az elsődleges hatóanyag, a tetrahidro-kannabinol (THC) tartalma határozza meg. Az adatokkal rendelkező országokban 2003-ban a kannabiszgyanta átlagos THC-tartalma kiskereskedelmi szinten 1%-nál kevesebbtől (Lengyelország) 25%-ig(Szlovákia) változott, míg a kannabisznövény hatása 1% (Magyarország, Finnország) és 20% (házi termesztésű, Hollandiában) között mozgott(56).
Styrken på cannabisproduktene avhenger av innholdet av tetrahydrocannabinol (THC), som er det viktigste virkestoffet. I 2003 ble cannabisharpiksen på detaljistnivå i land som har tilgjengelige data, oppgitt til å ha et gjennomsnittlig THC-innhold fra under 1 % (Polen) til 25 % (Slovakia), mens styrken på cannabisplanten varierte fra 1 % (Ungarn, Finland) til 20 % (hjemmedyrket i Nederland) (56).
Tăria produselor din canabis este determinată de conţinutul lor de tetrahidrocanabinol (THC), constituentul activ principal. În 2003, rapoartele au arătat că în ţările pentru care există date, răşina de canabis vândută cu amănuntul avea un conţinut mediu de THC care varia de la sub 1 % (Polonia) la 18 % (Slovacia), în timp ce tăria plantelor de canabis varia de la 1 % (Ungaria, Finlanda) la 20 % (pentru cele crescute în gospodărie în Ţările de Jos) (56).
Potencia kanabisových výrobkov sa určuje podľa obsahu ich hlavnej aktívnej zložky – tetrahydrokanabinolu (THC). V krajinách, ktoré poskytli údaje, bola v roku 2003 v maloobchodnom predaji kanabisová živica s priemerným obsahom THC od menej ako 1 % (Poľsko) do 18 % (Slovensko) a potencia trávového kanabisu sa pohybovala od 1 % (Maďarsko, Fínsko) do 20 % (domácky pestovaného v Holandsku) (56).
Moč proizvodov iz konoplje je določena glede na njihovo vsebnost tetrahidrokanabinola (THC), ki je glavna aktivna snov. Leta 2003 je bila povprečna vsebnost THC v hašišu na ravni prodaje na drobno v državah, za katere so na voljo podatki, od manj kot 1 % (Poljska) do 25 % (Slovaška), medtem ko je bila moč marihuane od 1 % (Madžarska, Finska) do 20 % (doma pridelana na Nizozemskem) (56).
En cannabisprodukts styrka beror på halten av tetrahydrocannabinol (THC), som är den viktigaste verksamma beståndsdelen. År 2003 uppgavs halten tetrahydrocannabinol i hasch i missbrukarledet i genomsnitt vara mellan under 1 % (Polen) och  % (Slovakien), medan styrkan i marijuana var mellan 1 % (Ungern, Finland) och 20 % (hemmaodlad i Nederländerna)(56).
Kaņepju produktu iedarbību nosaka pēc tetrahidrokanabiola (THC) sastāva, kas ir primārā aktīvā sastāvdaļa. 2003. gadā valstīs, par kurām ir pieejami dati, kaņepju sveķos mazumtirdzniecības līmenī vidējais THC saturs bija sākot no mazāka par 1% (Polijā) līdz 25% (Slovākija) un augu kaņepju potenciāls bija no 1% (Ungārija, Somija) līdz 20% (mājās audzēti ražojumi Nīderlandē) (56).
  Konfiskaty oraz dane ry...  
Produkcja ta ogranicza się głównie do domowego wyrobu produktów z maku lekarskiego (np. słoma makowa, koncentrat makowy z łodyg lub główek) w wielu wschodnich państwach UE takich jak Estonia, Łotwa i Litwa (Sprawozdania krajowe Reitox, 2004).
In addition to imported heroin, some opiate drugs are produced within the EU. This is mainly confined to the limited production of home-made poppy products (e.g. poppy straw, poppy concentrate from crushed poppy stalks or heads) in a number of eastern EU countries such as Estonia, Latvia and Lithuania (Reitox national reports, 2004). In particular, such products seem to have regained popularity in 2003 in Estonia.
Outre l'héroïne importée, certaines drogues opiacées sont produites à l'intérieur de l'UE. Il s'agit principalement de la production en quantités limitées de produits de fabrication «maison» à base de pavot (par exemple, de la paille de pavot, du concentré de pavot à partir de tiges ou de têtes de pavot broyées) dans un certain nombre de pays de l'Est de l'UE, tels que l'Estonie, la Lettonie et la Lituanie (rapports nationaux Reitox, 2004). Ces produits semblent avoir gagné en popularité en Estonie en 2003.
Zusätzlich zum importierten Heroin werden einige Opiate innerhalb der EU hergestellt. Dies ist hauptsächlich auf Herstellung von Produkten aus selbst angebautem Mohn (z. B. Mohnstroh, Mohnkonzentrat aus zerstoßenen Mohnstielen und -blüten) in einigen östlichen EU-Ländern wie Estland, Lettland und Litauen beschränkt (Nationale Reitox-Berichte, 2004). Diese Erzeugnisse sind offenbar im Jahr 2003 besonders in Estland immer beliebter geworden.
Además de la heroína importada, en la UE se producen otros opiáceos. Esta producción se limita principalmente a productos caseros elaborados con adormidera (por ejemplo, paja de adormidera, concentrado de tallos o cabezas de adormidera molidos) en varios países del este de la UE, como Estonia, Letonia y Lituania (Informes nacionales de la red Reitox, 2004). En particular, este tipo de productos parecen haber vuelto a adquirir popularidad en Estonia en 2003.
Oltre all’eroina importata, una parte degli oppiacei viene prodotta all’interno dell’UE. Questa produzione è principalmente confinata alla limitata produzione di derivati domestici del papavero (per esempio, paglia di papavero, concentrato di papavero derivante da steli e infiorescenze di papavero pressati) in alcuni paesi dell’Europa orientale, come Estonia, Lettonia e Lituania (relazioni nazionali Reitox, 2004). In particolare, questi prodotti sembrano aver riacquistato popolarità nel 2003 in Estonia.
Para além da heroína importada, existem drogas opiáceas produzidas na UE. Esta produção está essencialmente limitada a uma pequena produção de produtos caseiros obtidos a partir da papoila (como a palha da papoila e o concentrado de papoila, obtido por trituração de caules e cabeças desta planta) em alguns países do leste da UE, como a Estónia, Letónia e Lituânia (Relatórios Nacionais Reitox, 2004). Em 2003 esses produtos parecem ter recuperado a popularidade sobretudo na Estónia.
Εκτός από την εισαγόμενη ηρωίνη, ορισμένες οπιούχοι ουσίες παράγονται στην ΕΕ. Πρόκειται κυρίως για περιορισμένη παρασκευή προϊόντων παπαρούνας «κατ’ οίκον» (π.χ. συμπυκνώματα παπαρούνας από το άλεσμα μίσχων και ανθέων παπαρούνας) σε ορισμένες ανατολικές χώρες της ΕΕ, όπως η Εσθονία, η Λεττονία και η Λιθουανία (εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox, 2004). Ειδικότερα, τα προϊόντα του είδους αυτού φαίνεται να έγιναν και πάλι δημοφιλή το 2003 στην Εσθονία.
Naast de invoer van heroïne, worden er ook opiaten in de EU zelf geproduceerd. Die productie is voornamelijk beperkt tot “home-made” papaverproducten (zoals papaverconcentraten van fijngemalen papaverkronen of -stengels) in een aantal oostelijke EU-landen zoals Estland, Letland en Litouwen (nationale Reitox-verslagen, 2004). Dergelijke producten lijken in 2003 met name in Estland aan populariteit gewonnen te hebben.
Kromě dováženého heroinu se některé opiátové drogy vyrábějí v rámci EU. To se zejména týká omezené produkce doma vyráběných makových produktů (např. makové slámy, makového koncentrátu z rozdrcených makových stébel nebo hlaviček) v řadě východních zemí EU, např. v Estonsku, Lotyšsku a Litvě (národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox, 2004). Zdá se, že takové produkty získaly oblibu zejména v Estonsku v roce 2003.
Ud over den importerede heroin fremstilles der også en række opiater i EU. Denne produktion begrænser sig især til en mindre produktion af hjemmelavede valmueprodukter (f.eks. valmuestrå, valmuekoncentrat fremstillet af knuste valmuestængler eller –hoveder) i en række østlige EU-lande som f.eks. Estland, Letland og Litauen (nationale Reitox-rapporter, 2004). Sådanne produkter synes navnlig at være blevet populære igen i Estland i 2003.
Lisaks imporditud heroiinile toodetakse teatavaid opiaatideks liigitatavaid uimasteid ka Euroopa Liidus. See piirdub peamiselt kodusel teel valmistatud unimagunatoodete (näiteks unimaguna purustatud vartest või kupardest valmistatud kontsentraat) piiratud valmistamisega terves reas Euroopa Liidu idapoolsetes riikides, nagu Eesti, Läti ja Leedu (Narkootikumide ja Narkomaania Euroopa teabevõrgu riikide teabekeskuste aruanded, 2004). Eriti on sellised tooted uuesti populaarsust võitnud 2003. aastal Eestis.
Tuontiheroiinin lisäksi EU:ssa tuotetaan joitakin opiaatteja. Tuotanto rajoittuu pääasiassa suppeaan kotitekoisten unikkotuotteiden (kuten oopiumunikon, murskatuista unikon varsista tai mykeröistä tehdyn unikkotiivisteen) tuotantoon joissakin itäisissä EU-maissa, kuten Virossa, Latviassa ja Liettuassa (Reitoxin kansalliset raportit, 2004). Tällaisten tuotteiden suosia vaikuttaa kasvaneen vuonna 2003 erityisesti Virossa.
Az importált heroinon kívül néhány opiát kábítószert az Európai Unióban készítenek. Ez főleg házi mákkészítményekre (pl. mákszalma, mákkoncentrátum az őrölt mákfejekből vagy mákszárakból) korlátozódik számos keleti EU-országban, pl. Észtországban, Lettországban és Litvániában (Reitox országjelentések, 2004). Ezek a termékek 2003-ban a jelek szerint különösen Észtországban váltak ismét népszerűvé.
I tillegg til den heroinen som importeres, produseres en del opiater i EU. Denne produksjonen omfatter for det meste en begrenset hjemmeproduksjon av valmueprodukter (f.eks. konsentrater av knuste stengler eller frøkapsler) i en del av de østlige EU-landene som Estland, Latvia og Litauen (nasjonale Reitox-rapporter, 2004). Særlig synes slike produkter å ha blitt populære i Estland i 2003.
Pe lângă heroina importată, unele droguri pe bază de opiacee sunt produse în Uniunea Europeană. Acestea sunt în esenţă limitate la preparatele „de casă” din mac opiaceu (ex. tulpini de mac opiaceu, concentrat de mac opiaceu din tulpini sau teci zdrobite de mac) într-o serie de state din estul Uniunii Europene, cum ar fi Estonia, Letonia şi Lituania (rapoartele naţionale Reitox, 2004). Astfel de produse par să îşi fi recâştigat popularitatea în special în Estonia, în 2003.
Popri dovážanom heroíne sa niektoré opiátové drogy vyrábajú aj v EÚ. Ide hlavne o obmedzenú domácku výrobu výrobkov z maku siateho (napr. makovej slamy, makového koncentrátu z rozdrvených stoniek alebo makovíc) vo viacerých východoeurópskych členských štátoch EÚ ako sú Estónsko, Lotyšsko a Litva (národné správy Reitox 2004). Zdá sa, že tieto výrobky znovu získali obľubu v roku 2003 najmä v Estónsku.
Poleg uvoženega heroina se znotraj EU pridelujejo tudi nekatere droge v obliki opiatov. Pridelavo teh predstavljajo omejene količine domačih izdelkov iz vrtnega maka (npr. koncentrat vrtnega maka iz zdrobljenih makovih stebel ali glavic) v številnih vzhodnih državah EU, kot so Estonija, Latvija in Litva (nacionalna poročila Reitox, 2004). Zdi se, da so ti izdelki leta 2003 ponovno postali priljubljeni zlasti v Estoniji.
Vid sidan av det importerade heroinet finns det en inhemsk produktion av vissa opiatdroger i EU. Det rör sig främst om den begränsade produktionen av hemmagjorda vallmoprodukter (t.ex. ”poppy straw”, vallmokoncentrat framställt av krossade stjälkar eller frukter av vallmo) i ett antal östliga EU-länder, bl.a. Estland, Lettland och Litauen.(Nationella Reitox-rapporter, 2004). Framför allt dessa produkter tycks ha återfått sin popularitet i Estland under år 2003.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Arrow