zij – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 11 Results  www.amt.it
  Deens / Lingvopedia :: ...  
Han/hun er ikke tabt bag en vogn. Hij/zij is niet verloren achter een kar Hij/zij is niet zo dom.
Han/hun er ikke tabt bag en vogn. He/she is not lost behind a cart. He/she is not so stupid.
Han/hun er ikke tabt bag en vogn. Él/ ella no se perdió detrás de una carreta. No es tan tonto/a.
Han/hun er ikke tabt bag en vogn. Lui/lei non si perse dietro un carretto. Lui/lei non è così stupido/stupida.
Han/hun er ikke tabt bag en vogn. Той/тя не е изгубен(а) зад каруцата. Той/тя не е толкова глупав(а).
Han/hun er ikke tabt bag en vogn. On/ona nije izgubljen/a iza kola. On/ona nije tako blesav/a.
Han/hun er ikke tabt bag en vogn. Ta ei ole kadunud auto taha. Ta polegi nii rumal.
Han/hun er ikke tabt bag en vogn. Nem veszett el a kocsi mögött. Ő nem olyan buta.
Han/hun er ikke tabt bag en vogn. Jis/ji nepasimes už vežimo. Jis/ji nėra kvailas/a.
Han/hun er ikke tabt bag en vogn. Nie zgubił/a się za wozem. Nie jest głupi/a.
Han/hun er ikke tabt bag en vogn. Он/она не потеряется за повозкой. Он/она неглуп/а
Han/hun er ikke tabt bag en vogn. Viņš nav apmaldījies aiz kartes. Viņš nav tik dumjš.
Han/hun er ikke tabt bag en vogn. Níl sé/sí caillte taobh thiar de chairt. Níl sé/sí chomh dúr sin.
  Deens / Lingvopedia :: ...  
Han/hun er ikke tabt bag en vogn. Hij/zij is niet verloren achter een kar Hij/zij is niet zo dom.
Han/hun er ikke tabt bag en vogn. He/she is not lost behind a cart. He/she is not so stupid.
Han/hun er ikke tabt bag en vogn. Él/ ella no se perdió detrás de una carreta. No es tan tonto/a.
Han/hun er ikke tabt bag en vogn. Lui/lei non si perse dietro un carretto. Lui/lei non è così stupido/stupida.
Han/hun er ikke tabt bag en vogn. Той/тя не е изгубен(а) зад каруцата. Той/тя не е толкова глупав(а).
Han/hun er ikke tabt bag en vogn. On/ona nije izgubljen/a iza kola. On/ona nije tako blesav/a.
Han/hun er ikke tabt bag en vogn. Ta ei ole kadunud auto taha. Ta polegi nii rumal.
Han/hun er ikke tabt bag en vogn. Nem veszett el a kocsi mögött. Ő nem olyan buta.
Han/hun er ikke tabt bag en vogn. Jis/ji nepasimes už vežimo. Jis/ji nėra kvailas/a.
Han/hun er ikke tabt bag en vogn. Nie zgubił/a się za wozem. Nie jest głupi/a.
Han/hun er ikke tabt bag en vogn. Он/она не потеряется за повозкой. Он/она неглуп/а
Han/hun er ikke tabt bag en vogn. Viņš nav apmaldījies aiz kartes. Viņš nav tik dumjš.
Han/hun er ikke tabt bag en vogn. Níl sé/sí caillte taobh thiar de chairt. Níl sé/sí chomh dúr sin.
  Grieks / Lingvopedia ::...  
"zij beminnen", alternatieve uitgangen
“they love”, alternate endings
« ils aiment », terminaisons alternatives
"sie lieben", alternative Endung
"ellos/ellas aman", terminaciones alternativas
"loro amano", desinenze alternative
"Те обичат", различни окончания
"oni ljube", alternativni nastavci
"de elsker", varierende endelser
"nad armastavad", vahelduvad lõpud
"szeretnek", alternatív végződések
"jie myli", alternatyvios galūnės
„kochają”, różne końcówki osobowe
''ei iubesc'' , terminație alternativă
"они любят", альтернативные окончания
ľúbia; alternatívne zakončenia
"ljubijo", različne končnice
"mīl" (dsk. 3. pers.), atšķirīgas galotnes
"Tá grá acu", foircinn mhalartacha
  Taal en identiteit / Ba...  
De mens is een sociaal wezen. Hij of zij is verbonden met andere mensen door een emotionele binding, soms gezien als een vorm van vriendschap, affectie of liefde. Een groep bestaat uit tenminste twee mensens.
L’homme est un animal social. Il est connecté à d’autres personnes par un lien émotionnel parfois considéré comme une sorte d’amitié, d’affection ou d’amour. Un groupe comprend au moins deux personnes. Le premier groupe auquel une personne appartient à sa naissance est celui composé d’un bébé et de sa mère. La personne appartient par la suite à de plus en plus de groupes, d’abord réduits et ensuite plus grands.
Der Mensch ist ein soziales Wesen. Er oder sie ist durch emotionale Verbindungen mit anderen Menschen verbunden, die manchmal die Form von Freundschaft, Zuneigung oder Liebe annehmen. Eine Gruppe besteht aus mindestens zwei Menschen. Die erste Gruppe, zu der ein Mensch von Geburt an gehört, ist die Gruppe Mutter und Kind. Dann gehört ein Mensch immer mehr Gruppen an, zunächst kleineren und später größeren.
El Hombre es un ser social. El o ella está ligado a otras personas a través de una conexión emocional, vista como una forma de amistad, afección o amor. Un grupo consiste de un mínimo de dos personas. El primer grupo al que una persona pertenece desde su nacimiento es el grupo de la madre y el bebé. Más tarde una persona va perteneciendo cada vez a más grupos, al principio pequeños después más grandes.
L'uomo è un essere sociale legato ad altre persone attraverso una connessione emotiva, a volte vista come una forma di amicizia, affetto o amore. Un gruppo è costituito da almeno due persone. Il primo gruppo a cui una persona appartiene dalla nascita è il gruppo bambino-madre, in seguito apparterrà a gruppi via via sempre più grandi.
Човекът е социално същество. Той или тя са свързани с други хора чрез емоционална връзка, понякога разглеждана като форма на приятелство, привързаност или любов. Една група се състои от най-малко двама души. Първата група, към която човек принадлежи по рождение, е групата на бебето и майката. След това едно лице принадлежи към повече и повече групи, първо по-малки и след това по-големи.
Čovjek je društveno biće od rođenja. On /ona je vezan/a na druge ljude emocionalnim vezama. Skupinu čini najmanje dvoje ljudi. Prva skupina kojoj novorođeno dijete pripada je ono i njegova majka. Kasnije pripadamo stalno sve većem broju novih manjih i većih skupina.
Mennesket er et socialt væsen, der danner grupper ved at knytte sig til andre igennem følelsesmæssige forbindelser som venskab, sympati eller kærlighed. En gruppe består af mindst to personer. Den første gruppe, man indgår i, er moder-baby-gruppen. Så kommer der andre gruppedannelser til, først små, senere store.
Inimene on sotsiaalne olend. Ta on seotud teiste inimestega emotsionaalsete sidemetega, mida nähakse kui sõprust, kiindumust või armastust. Grupi moodustab vähemalt kaks inimest. Esimene grupp, kuhu inimene sünnist saadik kuulub, on lapse ja ema grupp. Seejärel kuulub ta üha enamatesse gruppidesse, algul väiksematesse ja seejärel suurematesse.
Az ember társas lény. Más emberekhez kötődik érzelmi szálakkal, amit néha barátságnak, szeretetnek vagy szerelemnek lehet nevezni. Egy csoport legalább két emberből áll. Az első csoport, amihez valaki tartozik a születésétől kezdve, a csecsemő és az anya csoportja. Utána mind több csoporthoz tartozik valaki, melyek először kisebbek, utána nagyobbak.
Žmogus - socialinis sutvėrimas. Jis arba ji visada yra susiję su kitais žmonėmis emociniais ryšiais - draugyste, aistra arba meile. Grupę sudaro mažiausiai du žmonės. Pirmoji grupė, kuriai priklauso ką tik gimęs žmogus - jis ir jo motina. Vėliau priklausomų vis didesnių ar mažesnių grupių skaičius išauga.
Człowiek jest istotą społeczną. Jest związany z innymi ludźmi poprzez więzi emocjonalne, niekiedy rozumiane jako pewna forma przyjaźni, sympatii czy miłości. Grupa ludzi składa się z co najmniej dwóch osób. Pierwsza grupą, do której należy człowiek od urodzenia, jest grupa składająca się z dziecka i matki. Następnie człowiek należy do coraz większej liczby grup, najpierw mniejszych, a z czasem większych.
Omul este o ființă socială. El este conectat cu alte persoane printr-o legătură emoțională uneori considerată ca un fel de prietenie, afecțiune sau dragoste. Un grup este alcătuit din minimum doi oameni. Primul grup căruia îi aparține un om de la naștere este grupul mamă şi copil. Apoi o persoană aparține din ce în ce mai multor grupuri, la început mai mici apoi mai mari.
Človek je spoločenská bytosť. Ľudia sú navzájom prepojení emocionálnymi väzbami, a to priateľstvom, náklonnosťou alebo láskou. Skupinu tvoria minimálne dvaja ľudia. Prvé spoločenstvo, do ktorého sa človek zaraďuje už od narodenia, je spoločenstvo dieťaťa so svojou matkou. Neskôr sa osoba stáva súčasťou mnohých ďalších skupín, spočiatku menších a neskôr aj väčších.
Človek je družbeno bitje. Z drugimi ljudmi je povezan s čustvenimi vezmi, ki lahko imajo obliko prijateljstva, naklonjenosti ali ljubezni. Skupino sestavljata vsaj dva človeka. Prva skupina, kateri človek pripada od rojstva naprej, je skupina mame in otroka. Kasneje človek pripada vse več skupinam, najprej manjšim in nato vse večjim.
Cilvēks ir sociāla būtne. Viņš vai viņa ar citiem cilvēkiem ir saistīta emocionālām saitēm, kuras dažkārt tiek uzskatītas par draudzības, pieķeršanās vai mīlestības formām. Grupa sastāv vismaz no diviem cilvēkiem. Pirmā grupa, kurai cilvēks pieder no dzimšanas, ir bērna un mātes grupa. Vēlāk cilvēks sāk piederēt pie grupām, kuru skaits ar laiku paliek lielāks.
Neach sóisialta is ea an duine. Bíonn sé nó sí nasctha le daoine eile trí nasc mothúchánach, a mheastar uaireanta mar chairdeas, gean nó grá. Bíonn beirt ar a laghad i ngrúpa. Is é an chéad grúpa a mbaineann duine ó bhreith leis grúpa an linbh agus a mháthair. Ansin baineann duine le níos mó grúpaí, ar dtús beaga agus ansin grúpaí níos mó.
  Taal en identiteit / Ba...  
De hoofdvereiste van een groep is een manier te vinden om leden van niet-leden te onderscheiden. Groepsleden leren een taal binnen de groep en alleen zij, die tot de groep behoren, kunnen die gebruiken op een hoog bekwaamheidsniveau.
Le principal prérequis d’un groupe est de trouver un moyen de distinguer les membres des non-membres. Les membres du groupe apprennent une langue dans le groupe et seuls ceux qui appartiennent aux groupes peuvent l’utiliser à un niveau de compétence élevé. Le langage est donc le principal facteur qui permet de déterminer si quelqu’un appartient à notre groupe ou non, et dans la plupart des cas il permet aussi de savoir à quel autre groupe cette personne appartient.
Die Grundvoraussetzung einer Gruppe ist es, eine Möglichkeit zu finden, Mitglieder und Nichtmitglieder zu unterscheiden. Gruppenmitglieder lernen eine Sprache innerhalb der Gruppe, und nur diejenigen, die zu dieser Gruppe gehören, können sie mit hoher Kompetenz benutzen. Dementsprechend ist Sprache der Hauptfaktor, durch den Menschen unterscheiden können, ob ein Fremder zu ihrer Gruppe gehört oder nicht, und in den meisten Fällen auch, zu welcher Gruppe dieser Person sonst noch gehört.
La principal exigencia de un grupo es encontrar la forma de distinguir a los miembros de los no miembros de dicho grupo. Los miembros de un grupo aprenden la lengua dentro del grupo y sólo los que pertenecen al grupo la utilizarán con un alto grado de competencia. Además la lengua es el principal factor a través del cual las personas distinguirán si un extraño pertenece a su grupo o no, y en la mayoría de los casos a qué otro grupo pertenece.
Il requisito principale di un gruppo è quello di trovare un modo per distinguere i membri dai non membri. I membri del gruppo imparano una lingua all'interno del gruppo e solo coloro che appartengono al gruppo arrivano ad avere una competenza linguistica elevata. Pertanto, il linguaggio è il principale fattore attraverso cui le persone possono distinguere se un estraneo appartenga o meno al loro gruppo e, in alcuni casi, anche a quale altro gruppo appartenga.
Основното изискване за група е да се намери начин да се разграничат членове от нечленове. Членовете на групата учат език в рамките на групата и само тези, които принадлежат към групата, го използват във висока степен на компетентност. Затова езикът е основният фактор, чрез които хората могат да различат дали непознат принадлежи към тяхната група или не, а в повечето случаи също и към която друга група принадлежи човек.
Glavni zahtjev skupine je naći način da svi u skupini razlikuju svoje članove od nesvojih. Jezik članovi uče unutar svoje skupine i samo pripadnici skupine mogu taj jezik upotrebljavati izvrsno. Zato je jezik najbitnije sredstvo pomoću kojega ljudi mogu razlikovati da li neki neznanac pripada njihovoj grupi ili ne te najčešće i kojoj grupi pripada.
Peamine nõue grupile on leida viis, kuidas eristada liikmeid mitteliikmetest. Grupiliikmed saavad keelt õppida grupisiseselt ja ainult gruppi kuulujad suudavad seda kasutada väga kompetentselt. Nii on keel peamine faktor, mille abil saavad inimesed eristada, kas võõras kuulub nende gruppi või mitte, ja enamasti saab selgeks ka see, millisesse teise gruppi ta kuulub.
Egy csoport fő követelménye, hogy meg tudja különböztetni a tagjait másoktól, a kívülállóktól. A csoport tagjai egy nyelvet beszélnek a csoporton belül, és csak azok használják ezt a nyelvet magas fokon, akik oda tartoznak. Így a nyelv a fő tényező, ami alapján meg lehet különböztetni, hogy valaki a csoporthoz tartozik vagy sem, a legtöbb esetben azt is, hogy milyen más csoporthoz tartozik még.
Pagrindinis grupės reikalavimas yra atskirti savo grupės narius nuo svetimų. Nariai išmoksta grupės kalbą, pagal ją ir vyksta narių identifikacija. Kalba yra pagrindinė grupės narių indentifikacijos priemonė, pagal ją nustatoma kas jai priklauso, o kas ne.
Głównym wymogiem grupy jest znalezienie sposobu, aby odróżnić członków od osób niebędących członkami. Członkowie grupy uczą się języka w obrębie grupy i tylko ci, którzy należą do grupy są w stanie osiągnąć wysoki stopień kompetencji w używaniu go. Dlatego język jest głównym czynnikiem, dzięki któremu ludzie mogą odróżnić, czy obcy należy do ich grupy, czy też nie, a także, w większości przypadków, do jakiej innej grupy należy dana osoba.
Condiția de bază a unui grup este să găsească o posibilitate de a diferenția membrii de nemembrii. Membrii unui grup învață o limbă în interiorul unui grup și numai aceia care aparțin acestui grup o pot folosi cu un grad ridicat de competență. Așadar, limbajul este factorul principal care permite să stabilească dacă cineva aparține grupului nostru sau nu, și în majoritatea cazurilor el permite, de asemenea, să știi, cărui alt grup aparține această persoană.
Jednotliví členovia si osvojujú jazyk v rámci svojho jazykového spoločenstva, z čoho vyplýva, že títo členovia môžu dosiahnuť úplnú jazykovú kompetenciu na všetkých komunikačných úrovniach. Jazyk sa preto považuje za jeden z hlavných znakov istého spoločenstva, na základe ktorého ľudia vedia rozpoznať, či ktorýkoľvek človek patrí do ich spoločenstva, a ak je nečlenom, dá sa vďaka jazyku vo väčšine prípadov zistiť aj to, do ktorej inej jazykovej skupiny daná osoba patrí.
Glavni pogoj skupine je, da najde način, kako razlikovati med člani in nečlani. Člani skupine se nekega jezika naučijo znotraj skupine in le oni so ga sposobni govoriti brezhibno. Zato je jezik osnovni faktor, ki ljudem omogoča presoditi ali tujec sodi v njihovo skupino ali ne in v mnogih primerih tudi, v katero drugo skupino sodi.
Galvenā grupas prasība ir atrast veidu, lai varētu atšķirt savus biedrus no visiem pārējiem. Grupas biedri mācās valodu grupā, un tikai tie, kas pieder pie grupas, var to izmantot augstā kompetences līmenī. Tāpēc valoda ir galvenais faktors, ar kura palīdzību cilvēki var atšķirt, vai svešinieks pieder pie viņu grupas, vai nē, un vairumā gadījumu arī to, kādai citai grupai viņš pieder.
Príomhriachtanas grúpa, sin slí a fháil chun baill a idirdhealú ó neamhbhaill. Foghlaimíonn baill an ghrúpa teanga laistigh den ghrúpa agus is féidir ach le baill an ghrúpa í a úsáid ag ardleibhéal inniúlachta. Dá bhrí sin tá an teanga ar an bpríomhthoisc trínar féidir le daoine a dhéanamh amach cé acu an mbaineann strainséir leis an ngrúpa nó ná baineann. agus i bhformhór na gcásanna freisin cén grúpa eile lena mbaineann an duine sin.
  Taalfilosofie / Babel ...  
Zulke vragen zijn ook van toepassing in specifieke communicatie-situaties. Terwijl bijvoorbeeld het Engels vereist dat de spreker de (on)bepaaldheid van een object uitdrukt (een hond of de hond), doet het Pools dat niet.
Cette question s’applique aussi à des situations de communication particulières. Le français, par exemple, oblige le locuteur à préciser si un objet est défini ou indéfini (un chien ou le chien), alors que ce n’est pas le cas en polonais. On peut dire jakiś pies (« un certain chien ») ou ten pies (« ce chien »), mais il est toujours possible de dire simplement pies (« chien »), une possibilité dont ne disposent pas les francophones. On peut alors se poser la question : quand il pense à un objet, le francophone doit-il explicitement l’imaginer comme défini ou indéfini ?
Ein ähnliches Problem haben wir auch in bestimmten Kommunikationssituationen. Englisch und Deutsch zum Beispiel verlangen, dass der Sprecher die Bestimmtheit/Unbestimmtheit einer Sache (a dog/ein Hund im Vergleich zu the dog/der Hund) zum Ausdruck bringt, während Polnisch das nicht verlangt. Es ist im Polnischen möglich, jakiś pies (ein Hund) oder ten pies (dieser Hund) zu sagen, aber es ist immer auch möglich, einfach zu sagen pies (Hund) - eine Option, die einem Englisch- oder Deutsch-Sprecher nicht zur Verfügung steht. Die Frage ist also: Müssen Englisch- und Deutsch-Sprecher, wenn sie an eine Sache denken, immer ausdrücklich von ihr als etwas Bestimmtes oder etwas Unbestimmtes denken?
Esta cuestión aparece también en situaciones específicas de comunicación. El inglés, por ejemplo, requiere que el hablante exprese si el objeto es determinado o indeterminado (a dog )un perro) versus the dog (el perro)) mientras que el polaco no lo necesita. Es posible decir tanto jakiś pies (algún perro) como ten pies (ese perro), pero también se puede decir simplemente pies (perro), lo cual no es posible en inglés. La cuestión aquí es si el hablante de inglés al pensar en un objeto lo piensa explícitamente como determinado o indeterminado.
Tale domanda appare anche in situazioni comunicative specifiche. L'inglese, per esempio, richiede che il parlante esprima la determinatezza/indeterminatezza di un oggetto (un cane contro cane) mentre il polacco no. È possibile dire jakiś pies "un cane" o ten pies "quel cane", ma è sempre possibile dire semplicemente pies "cane", un'opzione non disponibile per l'inglese. La domanda allora è: quando l'anglofono pensa a un oggetto, lo pensa esplicitamente come determinato o indeterminato?
Този въпрос възниква и в специфични комуникативни ситуации. Английският, например, изисква говорещият да изрази определеност/неопределеност на някакъв предмет (a dog срещу the dog), а полският не изисква. Възможно е да се каже, jakiś pies (някакво куче) или ten pies (кучето), но винаги е възможно просто да се каже pies (куче) - опция, недостъпна за англоговорящи. Въпросът тогава е дали англоговорящият, докато мисли за един обект, трябва изрично да мисли за него като за определен или неопределен?
Takva pitanja se odnose i na konkretne komunikacijske situacije, npr. dok engleski jezik zahtijeva od govornika da izrazi određenost ili neodređenost objekta (a dog ili the dog), poljski to ne traži. Na poljskom se može reći jakiś pies (neki pas), ten pies (ovaj pas) ili jednostavno pies (pas), što ne postoji za govornika engleskog. Da li dakle on ili ona misle obavezno na određenost ili neodređenost?
Sama küsimus käib ka kindlate suhtlemissituatsioonide kohta. Näiteks nõuab inglise keel, et kõneleja väljendaks objekti määratust või määramatust (a dog versus the dog - inglise keeles "see koer" versus "koer"), samal ajal poola keel seda ei nõua. On võimalik öelda jakiś pies (mingi koer) või ten pies (see koer), aga võib öelda ka lihtsalt pies (koer), inglise keele kõnelejatel selline võimalus puudub. Küsimus on, kas inglise keele rääkija peab millestki mõeldes mõtlema sellest kui määratust või määramatust?
Ilyenfajta kérdés vonatkozik speciális kommunikációs helyzetekre is. Az angol például megköveteli bizonyos dolgok határozottságának / határozatlanságának kifejezését, akárcsak a magyar: egy kutya vagy a kutya, míg a lengyel nem: lehet azt mondani jakiś pies (valamilyen kutya) vagy ten pies (az a kutya), vagy csak egyszerűen pies (kutya). Vajon azt jelenti ez, hogy az angol vagy magyar beszélőnek feltétlenül határozott vagy határozatlan kategóriákban kell gondolkoznia, amikor egy tárgyról beszél, míg a lengyel beszélőnek nem?
Panašūs klausimai iškyla specifinėse komunikacinėse situacijose. Anglų kalba, pavyzdžiui, reikalauja iš kalbančiojo išreikšti apibrėžtumą arba neapibrėžtumą, kai kurių objektų a dog palyginimui su the dog , o lenkų kalba to nereikalauja. Galima sakyti jakiś pies (kažkoks tai šuo) arba ten pies (tas šuo), bet visuomet galima pasakyti tiesiog pies (šuo). Kalbantys angliškai tokių galimybių neturi. Todėl iškyla klausimas, ar kalbantys angliškai, galvodami apie objektą, turi mąstyti apie jį kaip apie apibrėžtą ar neapibrėžtą?
Pytanie takie dotyczy także konkretnych sytuacji komunikacji. Na przykład język angielski zmusza nadawcę do wyrażania określoności/nieokreśloności jakiegoś obiektu (nieokreślone a dog, a określone the dog), a język polski nie (mogę powiedzieć jakiś pies lub ten pies, ale mogę także po prostu powiedzieć pies). Czy to oznacza, że nadawca wypowiedzi angielskiej musi, myśląc o tym obiekcie, wyraźnie myśleć o nim jako o określonym lub nieokreślonym, a nadawca polski nie?
O problemă asemănătoare o avem și în anumite situații de comunicare. Engleza și germana, de exemplu, cer ca vorbitorul să exprime dacă un obiect este definit/hotărât sau nedefinit/nehotărât(un câine sau câinele), ceea ce nu este cazul în polonă. În polonă este posibil să spui jakiś pies (un câine) sau ten pies (acest câine), dar este mereu, de asemenea, posibil să spui simplupies (câine) - o opțiune care nu este la dispoziția unui vorbitor de engleză sau germană. Întrebarea este, așadar: Trebuie vorbitorii de engleză și germană , dacă ei se gândesc la un obiect, mereu trebuie să-l imagineze explicit ca definit sau nedefinit?
Táto otázka sa tiež týka špecifických komunikačných situácií. Napr. v angličtine musí hovoriaci vyjadriť určitosť / neurčitosť objektu (nejaký pes verzus ten pes), v poľštine to nie je potrebné. Môžeme povedať jakiś pies (nejaký pes) alebo ten pies (ten pes), no dá sa povedať aj pies (pes), ale v angličtine to nie je možné. Otázkou je, či hovoriaci explicitne rozmýšľa o objekte ako o niečom určitom alebo neurčitom.
En sådan frågeställning kan även tillämpas i specifika kommunikationssituationer. Engelska, till exempel, kräver att talaren uttrycker bestämdhet/obestämdhet för ett givet föremål (en hund, alternativt hunden) medan polska inte gör det. Det är möjligt att säga jakiś pies (någon hund) eller ten pies (hunden), men det är alltid möjligt att helt enkelt säga pies (hund), en möjlighet som inte finns tillgänglig för engelsktalande. Frågan är då om en engelsktalande som tänker på ett objekt uttryckligen måste tänka på det som bestämt eller obestämt?
Šis jautājums attiecas arī uz konkrētām komunikācijas situācijām. Piemēram, angļu valodā ir nepieciešams runātājs, lai izteiktu kāda objekta noteiktību / nenoteiktību (a dog versus the dog), bet poļu valodā tas nav nepieciešams. Ir iespējams pateikt jakiś pies (kāds suns) vai ten pies (šis suns), bet vienmēr ir iespējams vienkārši pateikt pies (suns), šādas iespējas nav angļu valodā runājošiem. Tad jautājums ir, vai angļu valodā runājošai personai ir jādomā par objektu kā par noteiktu vai nenoteiktu?
Baineann a leithéid de cheist le hábhar freisin i gcásanna cumarsáide ar leith. Éilíonn an Béarla, mar shampla, ar an gcainteoir cinnteacht/éiginnteacht ruda éigin a chur in iúl ( a dog i gcomparáid le the dog ), ach ní éilíonn an Pholainnis é sin. Is féidir a rá jakiś pies (madra éigin) nó ten pies (an madra sin), ach is féidir i gcónaí a rá go simplí pies (madra), rogha ná fuil ar fáil do Bhéarlóirí. Is í an cheist ansin, agus an Béarlóír ag smaoineamh ar rud, an mór dó smaoineamh go sonrach air mar rud atá cinnte nó éiginnte?
  Taalfamilies / Babel :...  
Zij omvatten de Romaanse talen (Spaans, Italiaans, Frans ...), Germaanse talen (Engels, Duits, Zweeds ...), Baltische en Slavische talen (Russisch, Pools ...), Indo-Arische talen (Perzisch, Hindi, Koerdisch, Bengaals en veel talen die gesproken worden van Turkije tot Noord-India), evenals een aantal andere talen zoals het Grieks en Armeens.
More than 400 languages spoken by almost 3 billion people. They include the Romance languages (Spanish, Italian, French…), Germanic languages (English, German, Swedish…), Baltic and Slavic languages (Russian, Polish…), Indo-Aryan languages (Persian, Hindi, Kurdish, Bengali and many languages spoken from Turkey to Northern India) as well as some other languages such as Greek and Armenian.
Plus de 400 langues parlées par presque 3 milliards de personnes. Elles comprennent les langues romanes (espagnol, italien, français…), germaniques (anglais, allemand, suédois…), baltes, slaves (russe, polonais…), indo-aryennes (persan, hindi, kurde, bengali et beaucoup de langues parlées de la Turquie au nord de l’Inde) ainsi que quelques autres langues telles que le grec et l’arménien.
Über 400 Sprachen, die von fast 3 Milliarden Menschen gesprochen werden. Diese Sprachen umfassen die romanischen Sprachen (Spanisch, Italienisch, Französisch...), die germanischen Sprachen (Englisch, Deutsch, Schwedisch...), die keltischen Sprachen (Irisch, Walisisch...), die baltischen und slawischen Sprachen (Russisch, Polnisch...), die indo-arischen Sprachen (Persisch, Hindi, Kurdisch, Bengali und zahlreiche Sprachen, die von der Türkei bis Nordindien gesprochen werden) sowie einige weitere Sprachen wie Griechisch und Armenisch.
Más de 400 lenguas habladas por casi 3 billones de personas. Incluyen las lenguas romances (español, italiano, francés...), lenguas germánicas (inglés, alemán, sueco...), lenguas eslavas y bálticas (ruso, polaco...), lenguas indoarias (persa, hindi, kurdo, bengalí y otras muchas lenguas habladas desde Turquía hasta el norte de India) así como el griego y el armenio.
Più di 400 lingue parlate da quasi 3 miliardi di persone. Esse comprendono le lingue romanze (spagnolo, italiano, francese, ...), germaniche (inglese, tedesco, svedese, ...), baltiche e slave (russo, polacco, ...), lingue indoariane (persiano, hindi, curdo, bengalese e molte lingue parlate dalla Turchia al nord dell'India), così come greco e armeno.
Повече от 400 езика се говорят от почти 3 милиарда души. Те включват романските езици (испански, италиански, френски...), германски езици (английски, немски, шведски...), балтийските и славянските езици (руски, полски...), индо-арийски езици (персийски, хинди, кюрдски, бенгалски и много езици, говорени от Турция до Северна Индия), както и някои други езици като гръцки и арменски.
Više od 400 jezika govori gotovo 3 milijarde ljudi. Njima pripadaju između ostalih romanski jezici (španjolski, talijanski, francuski...), germanski jezici (engleski, njemački, švedski...) baltički, slavenski (ruski, poljski...), indoarijski (perzijski, hindu, kurdski, bengalski te mnogi jezici koji se govore od Turske do sjeverne Indije) te neki drugi jezici, na primjer grčki i armenski.
Mere end 400 sprog, talt af næsten 3 milliarder mennesker. Gruppen inkluderer de romanske sprog (spansk, italiensk, fransk ...), germanske sprog (engelsk, tysk, svensk ...), baltiske og slaviske sprog (russisk, polsk ...), indo-ariske sprog (persisk/farsi, hindi, kurdisk, bengali og mange sprog fra Tyrkiet til Nordindien), samt enkelte andre sprog såsom græsk og armensk.
Enam kui 400 keelt kõneleb ligikaudu 3 miljardit inimest. Sinna hulka kuuluvad romaani keeled (hispaania, itaalia, prantsuse...), germaani keeled (inglise, saksa, rootsi...), balti ja slaavi keeled (vene, poola...), indo-aaria keeled (pärsia, hindi, kurdi, bengali ja paljud Türgist Põhja-Indiani räägitavad keeled) ja samuti mõned muud keeled, näiteks kreeka ja armeenia.
Több mint 400 nyelvet beszél majdnem 3 milliárd ember Ezekhez tartoznak többek között az újlatin nyelvek (spanyol, olasz, francia), a germán nyelvek (angol, német, svéd...), a balti, a szláv nyelvek (orosz, lengyel...), indoárja nyelvek (perzsa, hindi, kurd, bengáli és még sok más, Törökországtól Észak-Indiáig beszélt nyelv), továbbá még néhány más nyelv, mint a görög és az örmény.
Daugiau nei 400 kalbų, kuriomis kalba beveik trys milijardai žmonių. Čia įeina romanų kalbos (ispanų, italų, prancūzų...), germanų (anglų, vokiečių, švedų...) baltų ir slavų (rusų, lenkų), indo-arijų (persų, hindi, kurdų, bengali ir daugelis kitų kalbų, kuriomis kalba nuo Turkijos iki Šiaurės Indijos), o taip pat, tokios kalbos kaip graikų ir armėnų.
Ponad 400 języków, którymi posługują się prawie 3 miliardy ludzi. Należą do nich: języki romańskie (hiszpański, włoski, francuski…), języki germańskie (angielski, niemiecki, szwedzki…), języki bałtyckie i słowiańskie (rosyjski, polski…), języki indoaryjskie (perski, hindi, kurdyjski, bengalski oraz wiele innych, używanych od Turcji aż po Indie Północne), jak również inne języki, takie jak grecki i ormiański.
Peste 400 de limbi care se vorbesc de aproape 3 miliarde de oameni. Aceste limbi cuprind limbile romanice (spaniola, italiana, franceza...), limbile germanice(engleza, germana, suedeza..), limbile celtice (irlandeza, galeză...), limbile baltice și slave(rusa, polona...), limbiile indoariene(persana, hindi, kurda, bengali și numeroase limbi care se vorbesc din Turcia până în nordul Indiei), ca și alte limbi, precum greaca și armeana.
Более 400 языков, на которых говорят почти 3 миллиарда человек. Сюда входят романские языки (испанский, итальянский, французский ...), германские (английский, немецкий, шведский...), балтийские и славянские (русский, польский...), индоарийские языки (персидский, хинди, курдский, бенгали и многие другие языки, на которых говорят на территории от Турции до Северной Индии), а также прочие, такие, как греческий и армянский.
Takmer 3 miliardy ľudí tejto jazykovej rodiny hovorí viac ako 400 rôznymi jazykmi. Medzi ne patria románske jazyky (španielčina, taliančina, francúzština...), germánske jazyky (angličtina, nemčina, švédčina...), baltské a slovanské jazyky (ruština, poľština...), indoárijské jazyky (perzština, hindčina, kurdčina, bengálčina a mnohé jazyky, ktorými sa hovorí od Turecka po severnú Indiu), a aj iné jazyky ako gréčtina a arménčina.
Več kot 400 jezikov, ki jih govori 3 milijarde ljudi. Obsegajo romanske jezike (španski, italijanski, francoski...), germaske jezike (angleški, nemški, švedski...), baltske in slovanske jezike (ruski, poljski...), indoarijske jezike (perzijski, hindijski, kurdski, bengalski in mnogi drugi jeziki, ki se govorijo od Turčije do Severne Indije), kakor tudi nekatere druge jezike, kot so grški in armenski.
Mer än 400 språk som talas av nästan 3 miljarder människor. De omfattar de romanska språken (spanska, italienska, franska ...), germanska språk (engelska, tyska, svenska ...), Baltiska och slaviska språk (ryska, polska ...), indo-ariska språk (persiska, hindi, kurdiska, bengali och många språk som talas från Turkiet till norra Indien) samt några andra språk som grekiska och armeniska.
Gandrīz 3 miljardi cilvēku runā vairāk nekā 400 valodās. Tajā starpā romāņu valodas (spāņu, itāļu, franču...), ģermāņu valodas (angļu, vācu, zviedru...), baltu un slāvu valodas (krievu, poļu...), indoāriešu valodas (persiešu, hindi, kurdu, bengāļu un citas daudzas valodas, kurās runā teritorijā no Turcijas līdz Ziemeļu Indijai), kā arī dažas citas valodas, tādas, kā grieķu un armēņu.
Breis is 400 teanga á labhairt ag beagnach 3 billiún duine. Ina measc tá na teangacha Rómánsacha (Spáinnis, Iodáilis, Fraincis ...), na teangacha Gearmánacha (Béarla, Gearmáinis, Sualainnis ...), na teangacha Ceilteacha (Gaeilge, Gaeilge na hAlban, Gaeilge Mhanann, Breatnais, Briotáinis, Cornais), na teangacha Baltacha agus Slavacha (Rúisis, Polainnis ...), na teangacha Ind-Airianacha (Peirsis, Hiondúis, Coirdis, Beangáilis agus go leor teangacha a labhraítear idir an Tuirc agus Tuaisceart na hIndia) chomh maith le roinnt teangacha eile ar nós na Gréigise agus na hAirméinise.
  Geschiedenis, etymologi...  
Voor talen die een lange geschreven geschiedenis hebben, gebruiken etymologen teksten om te begrijpen hoe woorden werden gebruikt in vroegere tijden en wanneer zij in een bepaalde taal hun intrede deden.
Etymology is the study of the history of words, their origin, and how their forms and meanings change over time. For languages that have a long written history, etymologists use texts to understand how words were used during earlier periods and when they entered a given language. Etymologists also use comparative linguistics to reconstruct information about languages when no direct information is available.
L’étymologie est l’étude de l’histoire des mots, de leur origine et de la manière dont leur forme et leur sens changent au cours du temps. Pour les langues ayant une longue tradition écrite, les étymologistes utilisent des textes pour comprendre comment les mots étaient employés dans le passé et à quel moment ils sont apparus dans une langue donnée. Les étymologistes utilisent aussi la linguistique comparée pour reconstruire des informations sur les langues quand aucune information directe n’est disponible.
Die Etymologie befasst sich mit der Geschichte von Wörtern, ihrem Ursprung und der Veränderung ihrer Form und Bedeutung im Laufe der Zeit. Für Sprachen mit einer langen schriftlichen Geschichte verwenden Etymologen texte, um zu verstehen, wie bestimmte Wörter in früheren Zeiten verwendet wurden und wann sie in eine bestimmte Sprache Eingang fanden. Wenn keine direkte Information verfügbar ist, greifen Etymologen auch auf die vergleichende Sprachwissenschaft (komparative Linguistik) zurück, um Informationen über Sprachen zu rekonstruieren.
La Etimología es el estudio de la historia de la palabras, de su origen y de cómo su forma y significado han ido cambiando con el paso del tiempo. En el caso de las lenguas que tienen una larga historia escrita, los etimólogos utilizan textos para comprender cómo fueron usadas las palabras en periodos anteriores y cuándo entraron a formar parte de una lengua dada. Los etimólogos utilizan también la Lingüística comparativa para reconstruir la información sobre una lengua cuando no se tiene acceso directo a dicha información.
L'etimologia studia la storia delle parole, la loro origine e come le loro forme e significati cambiano nel tempo. Per le lingue con una lunga storia scritta, gli etimologisti utilizzano i testi per capire come le parole siano state usate durante i periodi precedenti o per sapere quando entrarono in una determinata lingua. Gli etimologisti usano anche la linguistica comparata per ricostruire informazioni sulle lingue in assenza di testimonianze dirette.
Етимологията изучава историята на думите, техния произход и как техните форми и значения се променят с течение на времето. За езици, които имат дълга писмена история, етимолозите използват текстове, за да се разбере колко думи са били използвани по време на по-ранни периоди и кога са се появили в даден език. Етимолозите използват също и сравнителното езикознание за реконструиране на информацията за езиците, когато не разполат с пряка информация.
Etimologija je znanost o povijesti riječi, njihovu podrijetlu i promjenama njihovih oblika te značenja. Za jezike koji imaju dugu pisanu povijest, etimolozi koriste tekstove da bi razumijeli kako su te riječi bile korištene u ranijim epohama i kada su ušle u jezik. Etimolozi koriste i komparativnu jezičnu znanost da bi rekonstruirali informacije o jezicima kada nema nikakve direktne informacije o njima.
Etymologien er videnskaben om ordenes historie og oprindelse, og undersøger hvordan ords form og betydning ændrer sig over tid. For sprog med en lang skriftlig historie bruger etymologerne tekster til at finde ud af hvordan ord blev brugt i tidligere perioder, og hvornår de kom ind i et givent sprog. Etymologerne benytter sig også af komparativ (sammenlignende) lingvistik for at rekonstruere viden om sproget hvor der ikke findes direkter informationer fra tiden.
Etümoloogia uurib sõnade ajalugu, päritolu ja seda, kuidas nende vormid ja tähendused aja jooksul muutuvad. Pika kirjapandud ajalooga keelte puhul kasutavad etümoloogid tekste mõistmaks, kuidas sõnu varasematel perioodidel kasutati ja millal nad antud keelde jõudsid. Etümoloogid kasutavad ka võrdlevat keeleteadust, et rekonstrueerida andmeid, kui mõne keele kohta pole otsene teave kättesaadav.
Az etimológia a szavak eredetét, történetét, időbeli formai és jelentésbeli változásait tanulmányozza. Azon nyelvek esetén, melyeknek hosszú írott történelme van, az etimológusok írott szövegek alapján fejtik meg, hogyan használták a szavakat a korábbi korokban, és hogy mikor jelentek meg az adott nyelvben. Az összehasonlító nyelvészet segítségével megpróbálják rekonstruálni azokat a formákat, amelyekhez nincs közvetlenül hozzáférhető információ.
Etimologija tiria žodžių istoriją, jų kilmę, reikšmes ir formų kaitą, laikui bėgant. Kalbose, turinčiose seną raštiją, etimologai naudoja tekstus, kad suprastų, kaip jie buvo naudojami skirtinguose perioduose ir kaip pateko į duotąją kalbą. Etimologai taip pat naudoja kontrastinę lingvistiką informacijos rekonstrukcijai kalbose, kai neturi tiesioginės informacijos.
Etymologia to nauka o historii słów, ich pochodzeniu i zmianie ich formy oraz znaczenia w miarę upływu czasu. W przypadku języków, posiadających długą historię zapisu, etymolodzy posługują się tekstami, aby móc zrozumieć, jak słowa były używane w przeszłości i kiedy pojawiły się w danym języku. Etymolodzy korzystają również z metod porównawczych, żeby zrekonstruować informacje o językach, na temat których nie ma bezpośrednich danych.
Etimologia se ocupă cu istoria cuvintelor, originea acestora și modificarea formei și semnificației lor de-a lungul timpului. Pentru limbile cu o istorie scrisă lungă , etimologii utilizează texte pentru a înțelege cum erau folosite anumite cuvinte înainte, și cum intrau într-o anumită limbă. Dacă nu este disponibilă nicio informație directă, etimologii apelează la lingvistica comparativă pentru a reconstrui informații despre limbi.
Этимология изучает историю слов, их происхождение, изменение форм и значений слова с течением времени. В языках с богатой историей письменности этимологи используют тексты, чтобы понять, как слова использовались в различные предшествующие периоды, а также чтобы установить, когда слова вошли в данный язык. Этимологи также используют данные сравнительно-исторического языкознания для получения сведений о языках в случае отсутствия прямых данных.
Etymológia je veda, ktorá sa zaoberá históriou slov, ich pôvodom a tým, ako sa ich formy a významy v priebehu času menili. Pri jazykoch, ktoré majú dlhú písomnú históriu, etymológovia analyzujú texty, aby zistili, ako sa slová používali v skorších obdobiach a kedy vstúpili do daného jazyka. Etymológovia zároveň využívajú metódy komparatívnej lingvistiky, aby získali informácie o jazykoch, o ktorých nemáme žiadne priame informácie.
Etimologija je veda o zgodovini besed, njihovemu izvoru in spreminjanju njihove oblike in pomena tekom časa. Pri jezikih, ki imajo dolgo pisno zgodovino, etimologi uporabljajo besedila, da bi razumeli kako so bile besede uporabljane v prejšnjih obdobjih ali ko so vstopile v nek jezik. Etimologi prav tako uporabljajo primerjalno lingvistiko za rekonstrukcijo informacij o jezikih, kjer direktnih informacij ni na razpolago.
Etymologi är studiet av ordens historia, deras ursprung, och hur deras form och innebörd förändras över tid. För språk som har en lång historia som skriftspråk, kan etymologer använda texter för att förstå hur ord använts under tidigare perioder och när de kommit in i ett givet språk. Etymologer använder också jämförande lingvistik för att rekonstruera information om språk när direkta källor saknas.
Etimoloģija pētī vārdu vēsturi, izcelsmi un to, kā vārdu formas un nozīmes mainījās ar laiku. Pētot valodas ar ilgu rakstisku vēsturi, etimologi izmanto tekstus, lai saprastu, kā vārdi bija lietojami agrākos laikposmos un kad viņi ienāca noteiktajā valodā. Kad nav tiešas informācijas par valodu, un to nākas rekonstruēt, etimologi vēršas pie salīdzināmās valodniecības.
Is ionann sanasaíocht agus an staidéar a dhéantar ar stair na bhfocal, ar a mbunús, agus ar an tslí ina n-athraíonn a bhfoirmeacha agus a mbríonna le himeacht ama. Maidir le teangacha a bhfuil stair fhada i scríbhinn acu, úsáideann sanasaithe téacsanna le tuiscint a fháil ar an dóigh a úsáideadh focail i rith thréimhsí roimhe sin agus cathain a tháinig siad isteach i dteanga ar leith. Úsáideann sanasaithe teangeolaíocht chomparáideach freisin le heolas a athchruthú faoi theangacha ná fuil aon fhaisnéis ar fáil go díreach fúthu.
  Semantiek, lexicologie ...  
Een recente Franse sociaal-linguïstische complexiteit is de afschaffing van de aanspreekvorm voor een ongehuwde vrouw Mademoiselle (Juffrouw), waardoor er slechts twee vormen overblijven, Monsieur (Mijnheer) en Madame (Mevrouw). Natuurlijk, in Frankrijk waren veel vrouwen het beu te worden gedegradeerd tot wat zij ervoeren als een semantische eigenschappencombinatie van + oud, - sexy.
Finally, the selection of specific linguistic forms may be dictated by social constraints. Japanese, for instance, has many ways of saying I, for instance the formal watashi, the colloquial washi (male) and the cute atashi (female). A recent French social-linguistic complexity is the abolition of the unmarried female polite address form Mademoiselle (Miss, Ms), leaving only Monsieur (Mr) and Madame (Mrs). Of course, the country being France, many women were quite fed up with being degraded to what they perceived as a semantic feature bundle of +old, -sexy.
Enfin, la sélection de formes linguistiques particulières peut être imposée par des contraintes sociales. Le japonais, par exemple, dispose de plusiers manières de dire « je », par exemple watashi (formel), washi (familier et masculin) et atashi (mignon et féminin). Une complication socio-linguistique récente en français est due à l’abolition dans les documents officiels du terme « mademoiselle » servant à désigner les femmes célibataires, ce qui ne laisse que « monsieur » et « madame ». Et bien sûr, comme il s’agit de la France, de nombreuses femmes n’ont pas apprécié d’être reléguées à ce qu’elles perçoivent comme un ensemble de traits sémantiques +vieille, -attirante.
Schließlich kann die Auswahl spezifischer linguistischer Formen diktiert sein durch soziale Zwänge. Das Japanische zum Beispiel hat viele Weisen, Ich zu sagen, zum Beispiel das förmliche watashi, das umgangssprachliche washi (für Männer) und das niedliche atashi (für Frauen). Eine französische soziolinguistische Komplexität jüngeren Datums ist die Abschaffung der höflichen Anrede unverheirateter Frauen mit Mademoiselle (Fräulein), so dass nur noch Monsieur (mein Herr) und Madame (meine Dame) übriggeblieben sind. Verständlicherweise waren viele Frauen in Frankreich verärgert, abgewertet zu werden, wie sie es empfanden, mit diesem Bündel semantischer Eigenschaften: +alt, -sexy.
Finalmente, la elección de formas lingüísticas específicas debería venir dictada por las normas sociales. Los japoneses tienen muchas maneras de decir yo, la formal watashi, la coloquial washi (masculino) y atashi (bonito y femenino). Una reciente complicación sociolingüística en francés es la abolición de la forma Mademoiselle (señorita) que servía para designar a las mujeres solteras, quedando solo Monsier (señor) y Madame (señora). Tratándose de Francia, muchas mujeres no han apreciado en absoluto el haber sido relegadas a lo que ellas perciben como un conjunto de trazos semánticos: +vieja, -atractiva.
Infine, la selezione di specifiche forme linguistiche può essere dettata da vincoli sociali. Il giapponese, per esempio, ha molti modi di dire io: il formale watashi, il colloquiale washi (maschile) e atashi (femminile). Un recente complessità sociolinguistica francese è l'abolizione della forma Mademoiselle (signorina) che indicave le donne nubili, lasciando solo Monsieur (signor) e Madame (signora). In Francia molte donne non hanno affatto apprezzato l'esser state relegate a ciò che percepiscono come un congiunto di tratti semantici quali: + vecchia, -attraente.
Накрая, изборът на специфични езикови форми могат да се диктува от социални ограничения. На японски, например, има много начини да кажете аз, например официалната форма watashi, разговорно washi (за мъж) и мило atashi (за жена). Във френския се премахва учтивото обръщение към неомъжени жени Mademoiselle (Госпожица) и остава само Monsieur (Господин) и Madame (Госпожа). Разбира се, в страна като Франция много жени са се преситили от това да бъдат възприемани през призмата +стар, .-секси.
Na koncu izbor jedne ili druge lingvističke forme može ovisiti o društvenim pravilima. Japanski jezik, na primjer, ima mnogo načina da kaže ja, između ostalog formalni watashi, razgovorni washi (za muške) te slatki atashi (ženski). U zadnje vrijeme francuski društveno-lingvistički kompleks je ukinuo formalni oblik naslovljavanja neudanih žena Mademoiselle (gospodična) ostavivši samo dva oblika: Monsieur (gospodin) i Madame(gospođa). Naravno, budući da se radi o Francuskoj, mnoge žene to ne odobravaju jer ne žele biti svedene na niži stupanj vrijednosti shvativši to kao semantički naramak svojstava +stara, -privlačna.
Endeligt kan lingvistisk form også bære på social betydning. Japansk, for eksempel, har mange måder at sige jeg på, for eksempel det formelle watashi, det mere afslappede washi (mandlig) og det nuttede atashi (kvindelig). Et nyligt fransk sociolingvistisk tiltag er afskaffelsen af den høflige tiltaleform for ugifte kvinder, Mademoiselle (frøken), der forenklede paradigmet til Monsieur (hr) og Madame (fru). Hvad der i et land som Frankrig førte til at mange kvinder følte sig nedgraderet til hvad de opfattede som en semantisk træk-kombination af +gammel & -sexet.
Viimaks, sotsiaalsed piirangud võivad dikteerida spetsiifiliste lingvistiliste vormide valiku. Jaapanlastel näiteks on mitu varianti, kuidas öelda mina, nagu formaalne watashi, kõnekeelne washi (meessoost) ja õrn atashi (naissoost). Viimane Prantsuse sotsiaal-lingvistiline keerdküsimus on tühistada viisakas pöördumisvorm vallaliste naiste poole Mademoiselle (Miss, Ms), jättes alles üksnes Monsieur (Mr) and Madame (Mrs). Loomulikult olid sellisel maal nagu Prantsusmaa paljud naised üsna tüdinud sellisest alandamisest, mida nad tajusid kui "+vana, -seksikas" semantiliste tunnusjoonte pundart.
Végül, egy speciális nyelvi formát a társadalmi körülmények is befolyásolhatnak. A japán nyelvben például több lehetőség van az én kifejezésére: a formális watashi, a köznyelvi washi (férfire) és a kedves atashi (nőre). A legutóbbi francia társadalmi-nyelvi komplexitás a férjezetlen nők udvarias megszólításának (Mademoiselle kisasszony) a megszüntetése, így csak a Monsieur (uram) és Madame (hölgyem) maradt meg. Természetesen, Franciaországban, sok nőnek elege volt abból, hogy egy olyan kategóriába degradálták őket, amelyet úgy érzékeltek, mint +öreg és - vonzó.
Pasirinkti atskiras lingvistines formas gali versti socialinė aplinka. Pavyzdžiui, japonai turi daugybę būdų ištarti aš, yra formalus watashi, šnekamasis washi (vyrams) ir mielas atashi (moterims}. Paskutinis prancūzų socialinis-lingvistinis keitimas buvo atšaukimas mandagaus kreipinio į netekėjusią moterį Mademoiselle (madmuazel), liko tik monsieur (ponas) ir Madamers (ponia). Aišku, tokioje šalyje kaip Prancūzija dauguma moterų buvo nepatenkintos, kad jas vertina per semantinių charakteristikų +sena,-seksuali prizmę.
Na koniec, wybór określonych form językowych może być determinowany przez ograniczenia społeczne. Na przykład w języku japońskim istnieje wiele sposobów powiedzenia ja, np.: ja formalne watashi, kolokwialne washi (w przypadku mężczyzny) i „słodkie” atashi (w przypadku kobiety). Jedną z nowszych zmian społeczno-językowych w języku francuskim stanowi zanik użycia zwrotu grzecznościowego Mademoiselle (panna) odnoszącego się do niezamężnej kobiety, i pozostawienie jedynie form Monsieur (pan) oraz Madame (pani). Cóż, wiele kobiet (to przecież Francuzki) miało już całkowicie dosyć degradowania ich do czegoś, co postrzegały jako wiązkę cech semantycznych: +stara, –atrakcyjna.
În sfârșit, alegerea formelor lingvistice specifice poate fi dictată de constrângeri sociale. Japoneza , de exemplu are multe moduri de a spune Eu, de exemplu formalul watashi, colocvialul washi (pentru bărbați) și drăgălașul atashi (pentru femei). O complexitate sociolingvistică franceză de dată recentă este abrogarea adresării politicoase a femeilor necăsătorite cu Mademoiselle (Domnișoară), astfel încât au rămas Monsieur (Domnule) și Madame (Doamnă). E de înțeles că multe doamne au fost supărate, percepând ca o depreciere cu acest mănunchi de insușiri semantice : +bătrână, -sexy.
Наконец выбор определенных лингвистических форм может диктоваться социальными ограничениями. У японцев, например, есть множество способов сказать я, существует формальное watashi, разговорное washi (для мужчины) и милое atashi (для женщины). Последняя французская социально-лингвистическая сложность касалась отмены вежливого обращения к незамужней женщине Mademoiselle (мадемуазель), при этом осталось лишь Monsieur(г-н) и Madame (г-жа)). Конечно, в такой стране как Франция многие женщины были сыты по горло тем, что их воспринимают сквозь призму семантических характеристик +старая, -сексуальная.
Výber špecifických jazykových foriem môžu určovať spoločenské obmedzenia: napríklad v japončine je niekoľko možností, ako povedať slovo ja. Môžeme ho vyjadriť formálne (watashi), hovorovo (washi; v mužskom rode) a roztomilo (atashi; v ženskom rode). Novinkou vo francúzštine je zrušenie zdvorilého oslovenia slobodných žien výrazom Mademoiselle (slečna), pričom v súčasnosti sa používajú už len oslovenia Monsieur (pán) a Madame (pani). Tento sociolingvistický experiment vo Francúzsku vyvolal nevôľu u mnohých žien, ktoré si toto zrušenie oslovenia Mademoiselle spájajú s degradáciou mladých slobodných žien a nové oslovenie Madame má pre nich sémantické funkcie +stará, -sexy.
Za konec naj povemo še, da lahko izbor specifičnih lingvističnih oblik narekujejo tudi družbene omejitve. V japonskem jeziku obstaja na primer mnogo načinov, kako reči jaz, na primer uradni watashi, pogovorni washi (moški spol) in ljubki atashi (ženski spol). Eno izmed bolj nedavnih francoskih socio-lingvističnih dejanj pa je bila odprava vljudnostnega izraza za neporočeno žensko Mademoiselle (gospodična), tako da sta ostala le še Monsieur (gospod) in Madame (gospa). In ker gre pri tej državi za Francijo, je bilo mnogo žensk zelo jeznih, da so jih v njihovih očeh degradirali na semantični skupek +stara, -seksi.
Slutligen kan urvalet av specifika språkliga former dikteras av sociala omständigheter. Till exempel på japanska har man många sätt att säga jag, t.ex. det formella watashi det vardagliga washi (manligt) och det söta atashi (kvinnligt). En sentida fransk socio-lingvistisk komplikation är att man övergivit den ogifta hövliga kvinnliga tilltalsformen Mademoiselle (Fröken), så att endast Monsieur (Herr) and Madame (Fru) återstår. Inte minst eftersom det handlar om Frankrike, så var många kvinnor rätt trötta på att degraderas till vad de uppfattade som det semantiska egenskapsknippet +gammal, -sexig.
Un, beidzot, noteiktu lingvistisko formu izvēle var būt sociālo ierobežojumu ietekmēta. Piemēram, japāņu valodā ir daudz veidu pateikt es, tādi, kā: formāls watashi, sarunvalodas washi (vīrietim) un mīlīgs atashi (sievietei). Nesens franču socioligvistiskais sarežģījums ir neprecējušos sieviešu pieklājīgas uzrunas formas Mademoiselle (jaunkundze) likvidēšana, paliekot vienīgi Monsieur (kungs) un Madame (kundze). Protams, tādā valstī kā Francija daudzām sievietēm bija nepatīkams šis jaunievedums, kuru viņas uztvēra kā semantisko pazīmju +veca, -seksuāla saišķi.
Ar deireadh, uaireanta cinneann srianta sóisialta roghnú na bhfoirmeacha teanga ar leith. Sa tSeapáinis, mar shampla, tá go leor bealaí chun mé a rá. Mar shampla an watashi foirmeálta, an washi (fir) coitianta agus an {Atashi} (bean) gleoite. Tá castacht shóisialta teanga le déanaí sa Fhraincis nuair a díothaíodh an fhoirm mhúinte bhaineann neamhphósta Mademoiselle (Miss, Ms), rud ná fágann ach Monsieur (An tUasal) agus Madame (Bean). Ar ndóigh, ós í seo an Fhrainc, bhí go leor ban míshásta a bheith díghrádaithe chuig brí a measann siad a bheith +sean, -mealltach ó thaobh gnéis.
  Semantiek, lexicologie ...  
Aangezien woorden gemakkelijk herkenbare, discrete en kleine eenheden van de taal zijn, werd er veel energie gestoken in het definiëren van woorden, of, indien mogelijk, "voorschrijven" van betekenis etymologie (Isidorus van Sevilla).
Since words are easily accessible, discrete and small units of language, a lot of effort has gone into defining words, or, if possible, "prescribe" meaning etymologically (Isidore of Seville). Zillions of dictionaries, encyclopedias and classification schemes bear witness to this. A naive point of departure is to assign each word a referent in the real (non-linguistic) world, but this works only for proper nouns (names) and biological taxonomies, or - at a more abstract level - so-called deictic (pointing) words such as I, you, she, here, there, now, yesterday). Most words, however, correspond not to things or points in space-time, but to concepts. And since those reside in the mind, it is easy for two people to have slightly different ideas about the same word.
Comme les mots sont des petites unités de langage distinctes et facilement reconnaissables, beaucoup d’efforts ont été faits pour les définir voire, si possible, d’« imposer » leur sens de manière étymologique (Isidore de Séville). Des quantités énormes de dictionnaires, d’encyclopédies et de méthodes de classification en sont témoins. Un point de départ naïf consiste à assigner à chaque mot un référent dans le monde réel (non linguistique), mais cela ne marche que pour les noms propres et les taxons biologiques, ou, à un niveau plus abstrait, les mots déictiques tels que je, tu, elle, ici, là, maintenant, hier. Cependant, la plupart des mots ne correspondent pas à des choses où à des points de l’espace-temps, mais à des concepts. Et comme les concepts n’existent que dans les esprits, il arrive facilement que deux personnes comprennent le même mot de manière légèrement différente.
Da Wörter leicht zugängliche, unterscheidbare und kleine Spracheinheiten sind, wurde eine Menge Anstrengungen unternommen, Wörter zu definieren oder, wenn möglich, Bedeutung etymologisch zu "beschreiben" (Isidor von Sevilla). Unzählige Wörterbücher, Enzyklopädien und Klassifizierungs-Projekte bestätigen das. Es ist ein naiver Ausgangspunkt, jedem Wort eine Entsprechung in der realen (nichtsprachlichen) Welt zuzuordnen, aber das funktioniert nur für Eigennamen und biologische Taxonomien, oder - auf abstrakterer Ebene - sogenannte deiktische (hinweisende) Wörter wie ich, du, sie, hier, dort, jetzt, gestern. Die meisten Wörter aber beziehen sich nicht auf Gegenstände oder Orte in der Raum-Zeit, sondern auf Begriffe. Und da diese sich in der menschlichen Vorstellung befinden, passiert es schnell, dass zwei Menschen etwas unterschiedliche Vorstellungen von demselben Wort haben.
Como se puede acceder fácilmente a las palabras, pequeñas y discretas unidades de la lengua, se ha puesto mucho esfuerzo en definir las palabras o, podríamos decir, en "prescribir" su significado etimológicamente (Isidoro de Sevilla). Existen trillones de diccionarios, enciclopedias y esquemas clasificatorios que lo confirman. Un punto de partida bastante naif sería asignar a cada palabra un referente (no lingüístico) en el mundo real pero esto solo funciona en el caso de los nombres propios (nombres) y las taxonomías biológicas o, a un nivel más abstracto, la palabras llamadas deícticos tales como yo, tú, ella, aquí, allí, ahora, ayer. Sin embargo, la mayoría de las palabras no corresponden a cosas o puntos en el espacio-tiempo, sino a conceptos. Y como estos residen en la mente, resulta fácil que dos personas tengan diferentes ideas con respecto a la misma palabra.
Dal momento che le parole sono facilmente accessibili, discrete e piccole unità della lingua, è stato necessario un grande sforzo per definire le parole, o meglio, per prescrivere il loro significato etimologicamente (Isidoro di Siviglia). Trilioni di dizionari, enciclopedie e schemi di classificazione lo testimoniano. Un punto di partenza abbastanza naiïf sarebbe assegnare a ogni parola un referente (non-linguistico) nel mondo reale, ma questo funziona solo per i nomi propri (nomi) e tassonomie biologiche, o - ad un livello più astratto - per i cosiddetti deittici come io, tu, lei, qui, là, ora, ieri). Molte parole, tuttavia, non corrispondono a cose o punti nello spazio-tempo, ma a concetti e dal momento che essi risiedono nella mente, è facile che due persone abbiano idee differenti riguardo la medesima parola.
Тъй като думите са лесно видими, обособени и малки единици на езика, много усилия са отишли за дефиниране на думи, или, ако е възможно, "предписване" на значения от гледна точка на етимологията (Исидор Севилски). Безброй речници, енциклопедии и класификационни схеми свидетелстват за това. Наивна отправна точка е да се припише на всяка дума съответствие в реалния (неезиковия) свят, това работи само при съществителни собствени имена (имена) и биологични таксономии, или - на по-абстрактно ниво - при така наречените дейктически (указващи) думи като аз, ти, тя, тук, там, сега, вчера. Повечето думи обаче не се отнасят до неща или точки в пространството-времето, а до концепции. И тъй като те се намират в ума, е лесно двама души да имат малко по-различни идеи за една и съща дума.
Budući da riječi možemo lako prepoznavati kao "atome" - osnovne jedinice jezika, mnogo je upoprijebljeno energije da bi se definirale riječi, ili - ako je ikako moguće - da bi se propisalo značenje (etimologija) (Isidore of Seville). Beskrajan broj rječnika, enciklopedija i sistema klasifikacije to potvrđuju. Naivan je pristup pokušati vezati uz svaku riječ odgovarajuću referenciju u realnom (t.j. nelingvističkom) svijetu. No to će dobro funkcionirati samo za imena i biološke taksonomije ili - na apstraktnijem nivou - za deiktiku pokazne i osobne zamjenice te priloge kao ja, ti, ona, tamo, evo, sada, jučer. Najveći broj riječi ne odgovara stvarima ili točkama u prostor/vremenu već pojmovima. A budući da su oni smješteni u razumu, dve različite osobe mogu imati različite ideje o značenju iste riječi.
Fordi ord er de nemmest tilgængelige, små og klart afgrænsede enheder i sproget, er der i tidens løb gjort store anstrengelser for at definere ord, eller - hvor muligt - endda at "foreskrive" en bestemt betyding igennem etymologien (Isidore of Seville). Dette bevidnes af oceaner af ordbøger, encyklopædier og klassifikationssystemer. Et naivt udgangspunkt er bare at tildele hvert ord en såkaldt referent i den virkelige (ikke-lingvistiske) verden, men dette fungerer kun for egenavne og biologiske taksonomier, eller - på et mere abstrakt plan - for såkaldte deiktiske (pegende) ord som fx jeg, du, her, der, nu, i går. De fleste ord svarer imidlertid ikke til ting og punkter i tid og rum, men til koncepter. Og fordi koncepter kun eksisterer i hjernens eget univers, kan der være små forskelle på hvad to personer præcist mener med ét og samme ord.
Kuna sõnad on kättesaadavad, kindlad ja väikesed keele ühikud, on palju püütud sõnu defineerida, või, kui võimalik, tähendust etümoloogiliselt "määrata" (Isidore of Seville). Sellest annavad tunnistust mustmiljon sõnaraamatut, entsüklopeediat ja klassifikatsiooniskeemi. Naiivne lähtekoht on määrata iga sõna referent päris (mittelingvistilises) maailmas, aga see toimib vaid pärisnimede ja bioloogilise taksonoomia, sõi - abstraktsemal tasandil - nn deiktiliste (osutavate) sõnade puhul nagu mina, sina, tema, siin, seal, nüüd, eile. Enamik sõnu ei vasta siiski asjadele või kohtadele aegruumis, vaid kontseptsioonidele. Ja kuni need mõistuses püsivad, võib kahele inimesele üks ja sama sõna pisut erinevat asja tähendada.
Mivel a szavak a nyelv legkönnyebben elérhető, diszkrét és kis egységei, sok erőfeszítés arra irányult, hogy megadja, vagy ha lehet, "előírja" a szavak jelentését etimológiailag (Sevillai Szent Izidor). Sok-sok szótár, enciklopédia és osztályozási rendszer tanúskodik erről. Egy naiv kiindulás az, hogy minden szóhoz egy, a valóságos (nem nyelvi) világban létező referenciát rendelnek, de ez csak tulajdonnevek és biológiai rendszerezések esetében működik, vagy - még absztraktabb szinten - a mutató szavak (deiktikus kifejezések) esetében, mint pl. én, te ő, itt, ott, ebben, azzal, most, tegnap. A legtöbb szó viszont nem dolgoknak felel meg, vagy térben, időben mutat valamire, hanem fogalmaknak. S mivel ezek az elménkben vannak, gyakran előfordul, hogy két embernek kicsit más elképzelése van ugyanarról a szóról.
Kadangi žodžiai yra paviršiuje ir yra atskiri, nedideli kalbos vienetai, tai daug pastangų buvo įdėta į žodžių apibrėžimus, ir, jei tai įmanoma, nustatyti reikšmę etimologijos požiūriu (Izidorius Sevilietis). Milijardai žodynų, enciklopedijų ir klasifikacijos schemų yra tų pastangų liudininkai. Naivus požiūris, kad kiekvienam žodžiui galima būtų surasti atitikmenį realiame (nekalbiniame) pasaulyje, bet tai įmanoma tik su tikriniais daiktavardžiais ir biologiniais taksonimais, arba dar abstaktesniuose lygiuose - taip vadinamais deiktiniais (nukreipiančiais) žodžiais (pvz.: aš, tu, ji, čia, ten, dabar, vakar). Dauguma žodžių vis tik atitinka, ne daiktus ar laiko ir erdvės taškus, o sąvokas (konceptus). Ir kadangi paskutinieji - mąstymo proceso tvariniai, tai neturi būti nuostabu, kad du žmonės gali skirtingai suvokti vieną ir tą patį žodį.
Ponieważ wyrazy stanowią łatwe do uchwycenia, małe jednostki języka o wyraźnie zakreślonych granicach, włożono wiele wysiłku w ich definiowanie lub, jeżeli to możliwe, „wyznaczenie” dla nich znaczenia etymologicznego (Izydor z Sewilli). Świadectwem tego jest wielka liczba słowników, encyklopedii i schematów klasyfikacji. Najprostszy punkt wyjścia polega na przypisywaniu każdemu wyrazowi, jako znaczenia, odnośnika w realnym (niejęzykowym) świecie, lecz sprawdza się to jedynie dla rzeczowników własnych (nazw) i dla biologicznej systematyki, lub – na bardziej abstrakcyjnym poziomie – dla tak zwanych słów deiktycznych (wskazujących), takich jak: ja, ty, ona, tutaj, tam, teraz, wczoraj. Jednakże większość słów nie odnosi się do rzeczy czy punktów w czasoprzestrzeni, lecz jedynie do pojęć. A ponieważ istnieją one w naszych umysłach, łatwo o przypadek, gdy dwie osoby mają nieco inne pomysły na temat znaczenia tego samego wyrazu.
Pentru că cuvintele sunt unităţi mici de limbă uşor accesibile, distincte şi recognoscibile, au fost făcute multe eforturi pentru a le defini sau, dacă e posibil să "descrie" (Isidor von Sevilla) semnificaţia link}etimologic. Nenumărate dicţionare, enciclopedii şi proiecte de clasificare confirmă acest fapt. Este un punct de vedere naiv, să atribui fiecărui cuvânt o corespondenţă-referinţă în lumea reală(nonlingvistică), dar asta funcţionează numai pentru nume proprii şi taxonomii biologice, sau- la nivel abstract- aşa numitele cuvinte deictice (care sugerează, fac trimitere) ca eu, tu, ea, aici, acolo, acum, ieri. Cele mai multe cuvinte se referă nu la obiecte sau locuri în spaţiu-timp, ci la noţiuni.Şi pentru că acestea se găsesc în reprezentarea umană, se petrece repede ca doi oameni să aibă aproape reprezentări diferite ale aceluiaşi cuvânt.
Поскольку слова лежат на поверхности и являются обособленными, небольшими единицами языка, то много усилий было положено на определение слов, или, если это возможно, "установлению" значения с точки зрения этимологии (Исидор Севильский). Миллиарды словарей, энциклопедий и схем классификаций тому свидетели. Наивен подход, согласно которому, каждому слову можно найти соответствия в реальном (неязыковом) мире, но это работает только с именами собственными и в биологической таксономии, или же на более абстрактных уровнях - с так называемыми дейктическими (указывающими) словами такими как я, ты, она, здесь, там, сейчас, вчера). Большинство слов, все же соответствуют не вещам или точкам во времени и пространстве, а понятиям (концептам). А поскольку последние - порождение мышления, то нет ничего удивительного в том, что у двух людей будут разные понятия об одном и том же слове.
Nakoľko sú slová dostupné, diskrétne a základné jednotky jazyka, veľa úsilia sa venovalo definovaniu slov, resp. podľa možnosti aj etymologickému „predpísaniu“ ich významu (Izidor zo Sevilly). Toto nám potvrdzuje obrovské množstvo slovníkov, encyklopédií a klasifikačných systémov. Naivný prístup spočíva v priradení konkrétneho predmetu mimojazykovej skutočnosti ku každému slovu, ale to sa dá uplatniť nanajvýš pri vlastných menách (názvoch) a biologickom názvosloví, príp. na abstraktnejšej úrovni pri tzv. deixách (slovách odkazujúcich na istú realitu, napr. ja, ty, ona, tu, tam, teraz, včera). Väčšina slov však nekorešponduje s vecami alebo miestami v časopriestore, ale s konceptmi (pojmami). A nakoľko s týmito slovami pracujeme v mysli, je celkom bežné, že dvaja ľudia vnímajú význam toho istého slova trochu odlišne.
Ker so besede preprosto dostopne, samostojne in majhne enote jezika, je bilo vloženega mnogo truda v definiranje posameznih besed ali, če mogoče, v etimološko "pripisovanje" pomena (Isidore of Seville). Priča temu je nešteto slovarjev, enciklopedij in klasifikacijskih shem. Naivno izhodišče je, da vsaki besedi pripišemo referent v realnem (nelingvističnem) svetu, vendar to deluje le za lastna imena ter biološke taksonomije ali na bolj abstraktnem nivoju za tako imenovane deiktične (kazalne) besede, kot so jaz, ti, ona, tukaj, zdaj, včeraj. Vendar večina besed ne ustreza stvarem ali točkam v prostoru in času, temveč konceptom. In ker ti prebivajo v umu, je več kot mogoče, da imata dva človeka rahlo različne ideje o isti besedi.
Eftersom ord är lättillgängliga, avskiljda och små språkenheter, har mycket arbete lagts ned på att definiera ord, eller, om möjligt, ange betydelse etymologiskt (Isidore av Sevilla). Otaliga ordböcker, uppslagsverk och klassificeringssystem vittnar om detta. En naiv utgångspunkt är att tilldela varje ord en referent i den verkliga (icke-språkliga) världen, men det fungerar bara för egennamn och biologiska taxonomier, eller – på en mer abstrakt nivå – s.k. deiktiska (utpekande) ord som jag, du, hon, här, där, nu, igår). Emellertid motsvarar de flesta ord inte saker eller punkter i rumtiden, utan begrepp. Och eftersom dessa hör hemma i det mänskliga sinnet händer det lätt att två personer har lite olika uppfattning om betydelsen av ett och samma ord.
Kopš vārdi ir viegli pieejamas, diskrētas un mazas valodas vienības, cilvēki bija pielikuši daudz pūļu precīzi raksturot vārdus vai, ja ir iespējams, "aprakstīt" nozīmi etimoloģiski (Izidors no Seviljas). Vārdnīcu, enciklopēdiju un klasifikācijas shēmu kalni ir tam pierādījums. Naiva ir pieeja, piešķiroša katram vārdam referentu reālā (ne-valodas) pasaulē, jo tā ir veiksmīga tikai ar īpašvārdiem un bioloģiskām taksonomijām vai, abstraktākā līmenī, ar t. s. deiktiskiem (norādošiem) vārdiem, tādiem ka es, tu, viņa, šeit, tur, tagad, vakar. Tomēr daudzums vārdu norāda ne uz priekšmetiem vai vietu telpā un laikā, bet uz jēdzieniem. Un tā kā šie ir prāta radīti, divu cilvēku priekšstati par to pašu vārdu vienmēr būs drusku atšķirīgi.
Ó tharla go bhfuil focail sorochtana, scoite agus gur aonaid bheaga teanga iad, tá an-iarracht déanta chun focail a shainmhíniú, nó, más féidir sin, brí a fhorordú ó thaobh sanasaíochta (Isidore de Sevilla). Léiríonn an iliomad foclóirí, ciclipéidí agus scéimeanna rangaithe é sin. Is saonta an ní brí a shannadh ar gach focal trí thagairt sa domhan fíor (neamh-teanga), ach ní oibríonn sé sin ach amháin d'ainmfhocail dhílse (ainmneacha) agus tacsanomaíochtaí bitheolaíocha, nó - ag leibhéal níos teibí - focail dheicteacha ar nós mé, tú, sí, anseo, ansin, anois, inné ), mar a thugtar orthu. Ní fhreagraíonn fiormhór na bhfocal, ámh, do rudaí nó do phointí sa spás-am, ach do coincheapa. Agus ós rud é gur san aigne a bhíonn siadsan, is furasta d'aon bheirt nithe atá beagán difriúil a thuiscint leis an bhfocal céanna.
  Deens / Lingvopedia :: ...  
De meest speciale klank in het Deens is een glottisslag, zoals in het Arabisch, maar meestal alleen gerealiseerd als een soort krakende stem. De glottisslag komt overeen met een tonaal accent in het Zweeds en kan het enige kenmerk zijn dat twee woorden onderscheidt, zoals in hon ([hun], 'zij') en hund ([hun'], 'hond').
The Danish sound system has a strong bias towards vowels, with 17 consonants outnumbered by 15 short vowels, 12 long vowels and 25 diphthongs. A famous example is the sentence æ ø i æ å, meaning 'the island in the river' in Western dialects. Often, consonants are only used to modify vowel tone or length, and are not pronounced as such. Thus, 'g' is silent in kugle ([ku:le], 'globe'), and diphtong-creating in mig ([mai], 'me'). The most special sound in Danish is a glottal stop, as in Arabic, but usually realized only as a kind of creaky voice. The glottal stop corresponds to a tonal accent in Swedish and can be the only feature distinguishing two words, as in hun ([hun], 'she') and hund ([hun'], 'dog'). Because the glottal stop isn't marked in writing, it is hard to learn and a fairly safe "spy test" for native speakers. Another very special feature of Danish is the inspirational 'yes', pronounced while breathing in: ja. It's a supportive device used by the listener in a conversation, signaling attention, consent and sympathy. Women use it much more than men, and some even manage short sentences on an in-breath.
En el sistema fonológico danés hay mayoría de vocales, de lo que nos damos cuenta si comparamos las 17 consonantes con las 15 vocales breves, 12 largas y 25 diptongos. Un buen ejemplo es la famosa frase æ ø i æ å que en los dialectos occidentales significa "la isla en el río". Las consonantes se emplean a menudo con el objetivo de modificar el tono y la longitud de la vocal y no se llegan a pronunciar. Por todo ello, la 'g' es muda, por ejemplo: kugle [ku:le], "bola". En cambio en la palabra mig forma un diptongo ([mai], "a mí"). El sonido más peculiar en danés es la oclusiva glotal, como en árabe, que suena como un chirrido. La oclusiva glotal corresponde al acento tónico en sueco, lo que, a veces, permite distinguir entre sí las palabras, por ejemplo: hun ([hun] "ona") como también hund ([hun'], "perro"). Como las oclusivas no se indican de forma escrita, es difícil aprenderlas, lo cual constituye un verdadero test para detectar a un nativo. Otro rasgo característico de la lengua danesa es la forma aspirada de pronunciar "sí", ja. Esto permite al oyente, a lo largo de una conversación, expresar atención, conformidad o compasión. Las mujeres suelen emplearla mucho más a menudo que los hombres. Además, algunas saben incluso decir, en una sola aspiración, frases breves.
Il sistema fonologico danese è composto da 17 consonanti, 15 vocali brevi, 12 lunghe e 25 dittonghi. Un buon esempio è la celebre frase æ ø i æ å che nei dialetti occidentali significa "l'isola nel fiume". Le consonanti sono usate spesso con l'obiettivo di modificare il tono o la lunghezza vocalica e non si pronunciano. Per questo motivo, la "g" è muta, ad esempio: kugle ([ku:le], globo). In cambio, nella parola mig forma un dittongo ([mai], a me). Il suono danese più caratteristico è l'occlusiva glottidale, come in arabo, che suona come un cinguettio e corrisponde all'accento tonico svedese che a volte permetter la distinzione delle parole: hun ([hun] lei), hund ([hun'], cane). Dato che le occlusive non vengono indicate nello scritto, è difficile impararle e questo costituisce un vero test per identificare un madrelingua. Altro tratto caratteristico del danese è la forma aspirata nella pronuncia di si ja: questo permette all'ascoltatore durante una conversazione, di esprimere attenzione, accordo o simpatia; le donne la impiegano di più rispetto agli uomini e alcune sanno anche dire frasi brevi in una sola aspirazione.
Датската звукова система има силен уклон към гласни, 17 съгласни се превъзхождат числено от 15 кратки гласни, 12 дълги гласни и 25 дифтонга. Известен пример е изречението æ ø i æ å, което означава "остров в реката" в западните диалекти. Често съгласните се използват само за да модифицират тон или дължина на гласните и не се произнасят сами по себе си. Така например, "g" не се произнася в kugle ([ku:le], "глобус") и създава дифтонг mig ([mai], "мене"). Най-специфичният датски звук е глоталната пауза, както в арабския, която обикновено се реализира само като един вид скърцащ глас (ларингализация). Глоталната пауза съответства на тоналния акцент в шведския и може да бъде единствената особеност, разграничаваща две думи, както в hun ([hun], "тя") и hund ([hun'], "куче"). Доколкото глоталната пауза не се обозначава в писмен вид, тя е трудна за научаване и е сигурен тест за откриването на "шпиони" сред говорещите датски по рождение. Друга специфична особеност на датския език е произношението на "да" с придихание: ja. Това е инструмент за емпатия, използван от слушателя в един разговор като сигнал за внимание, съгласие и съчувствие. Жените го използват много повече от мъжете, а някои дори успяват да произнесат кратки изречения на вдишване.
Det danske lydsystem er domineret af vokaler, med 17 konsonanter der udkonkurreres af 15 korte vokaler, 12 lange vokaler og 25 diftonger. Et berømt eksempel er sætningen æ ø i æ å, der betyder 'øen i floden' i nogle vestlige dialekter. Ofte udtales konsonanterne slet ikke, og har udelukkende den funktion at modificere vokalers længde eller åbenhed/lukkethed. Således er g'et stum i kugle ([ku:le]), og diftong-skabende i mig ([mai]). Den mest specielle danske lyd er stødet, lidt som på arabisk, men med en meget svagere realisering. Stødet svarer til en svensk toneaccent og kan være det eneste træk der adskiller to ord i udtalen, som i hun og hund. Ikke mindst fordi stødet ikke markeres i skriften, er det vanskeligt at lære, og udgør en sikker "spiontest" for ikke-modersmålstalende. Et andet sådant træk i dansk er det inspiratoriske 'ja', udtalt mens man ånder ind: ja. Der er tale om et fatisk (her: samtaleunderstøttende) redskab brugt af den lyttende part i en samtale for at signalisere opmærksomhed, forståelse og sympati. Kvinder bruger det væsentlig mere end mænd, og nogle klarer endda korte sætninger på én indånding.
Taani häälikusüsteem on tugevalt kaldu vokaalide poole. Konsonante on 17, lühikesi vokaale 15, pikki 12 ja diftonge 25.. Kuulus näide on lause æ ø i æ å, mis tähendab läänemurdes "saar jões". Konsonante kasutatakse sageli üksnes vokaalide tooni või pikkuse muutmiseks ja neid ei hääldatagi. Seega on 'g' hääldamatu sõnas kugle ([ku:le], 'gloobus') ja moodustab diftongi sõnas mig ([mai], 'mina'). Kõige erilisem taani keele häälik on kõrisulghäälik, nagu araabia keeles, aga kuuldav enamasti vaid kui mingi kriiksuv heli. Kõrisulghäälik vastab rootsi keele tooniaktsendile ja võib olla ainus tunnus, mis eristab kaht sõna, näiteks hun ([hun], 'tema') ja hund ([hun'], 'koer'). Kõrisulghäälikut ei märgita kirjas, sellepärast on seda keerukas õppida ja selle järgi saab kergesti aru, kas taani keel on rääkija emakeel. Veel üks taani keele väga eriline tunnus on sõna "jah", mille hääldamisel hingatakse sisse: ja. Seda kasutab kuulaja vestluses kui toetavat sõna, et väljendada tähelepanu, nõusolekut ja kaastunnet. Naised kasutavad seda palju sagedamini kui mehed, ja vahel öeldakse sisse hingates isegi lühikesi lauseid.
A dán hangrendszerben erős súlyponteltolódás figyelhető meg a magánhangzók javára. A 17 mássalhangzó számbelileg alulmarad a 15 rövid magánhangzóval, a 12 hosszú magánhangzóval és a 25 kettős magánhangzóval szemben. Egy híres példa az æ ø i æ å mondat, amely a nyugati nyelvjárásokban azt jelenti, hogy "a folyóban lévő sziget". A mássalhangzók gyakran csak a magánhangzók tónusának vagy hosszának megváltozását jelölik, és nem is ejtik ki őket. Ily módon a g-t nem ejtik a kugle ([ku:le], 'gömb') szóban, valamint kettős magánhangzót jelöl a mig ([mai], 'engem') szóban. A dán nyelv legkülönlegesebb hangja a hangszalag-zárhang, amely például az arabban is létezik, de általában csak egyfajta nyikorgó hangként jelenik meg. A hangszalag-zárhang a svéd tonális hangsúlyhoz hasonlóan jelentésmegkülönböztető szereppel rendelkezik, mint például a hun ([hun], 'ő - nőnem') és a hund ([hun'], 'kutya') szavakban. Mivel a hangszalag-zárhangot írásban nem jelölik, ezért nehéz megtanulni, és kiváló "kémtesztként" szolgál az anyanyelvi beszélők számára. További nagyon érdekes különlegesség a dán nyelvben a belégzéses igen, amit belégzés közben mondanak: ja. Ez egy segítő eszköz, amit a párbeszéd közben a hallgató fél használ a figyelem, az egyetértés és az együttérzés kifejezésére. A nők sokkal gyakrabban használják, mint a férfiak, sőt néhányuknak még akár egy rövidebb mondatot is sikerül kimondaniuk belégzés közben.
Danų kalba yra vokalinio tipo, čia balsių kiekis viršija priebalsių kiekį. Prieš 17 priebalsių yra 15 trumpųjų balsių, 12 ilgųjų ir 25 dvibalsiai. Žinomas sakinio pavyzdys æ ø i æ å, reiškiantis "salą viduryje upės" vakariniuose dialektuose. Dažnai priebalsės naudojamos tik tono arba balsės ilgio modifikacijai, netariant jų pačių. Taip 'g' netariamas žodyje kuklesnis ([ku:le], "gaublys") ir sukuria dvigarsį mig ([mai], "mane"). Bene labiausiai specifiškas garsas danų kalboje yra kietas karto, panašus į arabišką, bet danų kalboje jis atliekamas tik gergždžiančiu balsu. Postūmį švedų kalboje atitinka tono kirtis, bet jis gali tarnauti tik dviejų žodžių atskyrimui, pavyzdžiui hun ([hun], "ji") ir hund ([hun'], "šuo"). Kadangi postūmis rašte neatsispindi, jis sukuria problemas studijuojant kalbą ir gali būti testu, norint išskirti šnipą tarp kalbos nešiotojų. Kita danų kalbos ypatybė yra tarimas 'taip' įkvepiant (su kvėpavimu): ja. Šis empatinis instrumentas yra naudojamas klausytojo pokalbio metu, patvirtinančiu dėmesį, sutikimą ir simpatiją. Moterys jį naudoja dažniau nei vyrai, ir kartais įsigudrina ištarti trumpus sakinius vienu įkvėpimu.
W systemie dźwiękowym duńskiego silnie przeważają samogłoski, przy 17 spółgłoskach w stosunku do 15 krótkich samogłosek, 12 długich i 25 dyftongów . Słynnym przykładem jest zdanie æ ø i æ å w zachodnich dialektach oznaczające „wyspa (określona) na rzece (określonej)”. Spółgłoski często używane są wyłącznie do modyfikacji tonu i długości samogłoski i nie są wymawiane. Dlatego też ‘g’ jest nieme w kugle ([ku:le], „kula”) a w mig tworzy dyftong ([mai], „mnie”). Najbardziej niezwykłym dźwiękiem w duńskim jest zwarcie krtaniowe (jak w arabskim), ale zwykle brzmi jak skrzeczenie. Zwarcie krtaniowe odpowiada akcentowi tonicznemu w szwedzkim i jest czasem jedyną cechą odróżniającą wyrazy, np. hun ([hun], „ona”) oraz hund ([hun'], „pies”). Ponieważ zwarcia nie oznacza się w piśmie, bardzo trudno jest się go nauczyć i jest to dobry „test szpiegowski” na bycie użytkownikiem rodzimym. Inną specyficzną cechą duńskiego jest wymawianie ‘tak’ na wdechu: ja. Używane jest przez słuchającego w rozmowie jako narzędzie wspierające, sygnalizujące uwagę, zgodę i współczucie. Kobiety używają go dużo częściej niż mężczyźni, a niektóre są nawet w stanie wypowiedzieć krótkie zdania na wdechu.
Датский - язык вокального типа, количество гласных в нем превышает число согласных. Над 17 согласными преобладают 15 кратких гласных, 12 долгих гласных и 25 дифтонгов. Широко известен пример - предложение æ ø i æ å, означающее "остров посреди реки" в западных диалектах. Часто согласные используются лишь для того, чтобы модифицировать тон или долготу гласной, и не произносятся сами по себе. Так 'g' не произносится в слове kugle ([ku:le], "глобус"), и создает дифтонг в mig ([mai], "меня"). Наиболее специфический датский звук – это гортанная смычка (твердый приступ), похожий на арабский, но в датском он называется толчком и в реальности производится только скрипучим голосом (ларингализацией). Толчку в шведском соответствует тональное ударение, он может иметь только смыслоразличительную функцию, например, в hun ([hun], "она") и hund ([hun'], "собака"). Поскольку толчок не обозначается на письме, он представляет собой трудность в обучении и является настоящим тестом на выявление шпона для носителей языка. Другой особенностью датского является произношение 'да' на вдохе (с придыханием): ja. Это инструмент эмпатии, используемый слушателем во время разговора, подтверждающий внимание, согласие и симпатию. Женщины используют его чаще мужчин, и иногда даже умудряются произносить короткие предложения на вдохе.
Dāņu valodas skaņu sistēmā ir stiprs patskaņu pārsvars, bez 17 līdzskaņu tajā ir 15 īsi un 12 gari patskaņi un 25 divskaņi. Zināms piemērs ir teikums æ ø i æ å, kurš nozīmē 'sala upē' rietumu dialektos. Bieži līdzskaņi ir lietojami tikai patskaņa toņa vai garuma modificēšanai un nav izrunājami kā tādi. Šādi, 'g' ir kluss vārdā kugle ([ku:le], 'zemeslode') un veidojošs divskani vārdā mig ([mai], 'mani'). Visīpašākā skaņa dāņu valodā ir glotāls slēdzenis, kā arābu valodā, taču parasti viņš ir izrunājams kā tāda čīkstoša skaņa. Glotāls slēdzenis atbilst zilbes intonācijai zviedru valodā un var būt vienīgā pazīme, pēc kuras var atšķirt divus vārdus, piemēram, hun ([hun], 'viņa') un hund ([hun'], 'suns'). Tā kā glotāls slēdzenis nav apzīmējams rakstiski, to ir grūti iemācīties, un šis ir pilnīgi drošs "spiega tests" cilvēkiem, kuriem dāņu valoda ir dzimtā. Cita ļoti īpaša dāņu valodas pazīme ir iedvesmojošs 'jā', izrunājams ievelkot gaisu: ja. Klausītāja lietojams sarunas laikā tas liecina par atbalstu, uzmanību, piekrišanu un simpātiju. Sievietes izmanto to biežāk nekā vīrieši, viņas pat spēj veidot īsus teikumus ieelpojot.
I gcóras fuaime na Danmhairgise tá claonadh láidir i dtreo gutaí, agus 17 gconsan os comhair 15 ghuta ghearra, 12 ghuta fhada agus 25 dhéfhoghar. Sampla cáiliúil is ea an abairt æ ø i æ å, a chiallaíonn 'an t-oileán san abhainn' i gcanúintí an Iarthair. Go minic, ní úsáidtear consain ach amháin chun ton nó fad na ngutaí a mhodhnú, agus ní fhuaimnítear iad. Mar sin, tá an 'g' balbh ii {kugle ([ku:le], "cruinneog"), agus cruthaíonn sé défhoghar i {mig ([mai], 'mise'). Is í an fhuaim is speisialta sa Danmhairgis an stop glotais, mar atá san Araibis. Freagraíonn an stop glotais don aiceann tonach sa tSualainnis, agus uaireanta níl ach an stop sin a idirdhealaíonn dhá fhocal, mar atá i {hun ([hun], 'sí') agus {Hund ([hun'], 'madra'). Toisc ná léirítear an stop glotais sa scríobh, bíonn sé deacair a fhoghlaim agus is "tástáil spiairí" mhaith é do chainteoirí dúchais. Gné eile an-speisialta sa Danmhairgis an 'tá' spreagthach, a fhuaimnítear agus duine ag análú isteach: ja. Is gléas tacúil í a úsáideann an t-éisteoir i gcomhrá, a léiríonn aird, toiliú agus comhbhrón. Is mó i bhfad a úsáideann mná ná fir í, agus éiríonn le roinnt acu fiú abairtí gearra a rá agus iad ag análú isteach.