zin – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 32 Results  ar2006.emcdda.europa.eu
  PateicÄ«bas  
EMCDDA valdes un zinātniskās komitejas locekļiem;
the Members of the Management Board and the Scientific Committee of the EMCDDA;
les membres du conseil d'administration et du comité scientifique de l'OEDT;
den Mitgliedern des Verwaltungsrates und des Wissenschaftlichen Beirats der EBDD;
los miembros del Consejo de Administración y del Comité científico del OEDT;
i membri del consiglio di amministrazione e del comitato scientifico dell’OEDT;
os membros do Conselho de Administração e do Comité Científico do OEDT;
τα μέλη του διοικητικού συμβουλίου και την Επιστημονική Επιτροπή του ΕΚΠΝΤ·
de leden van de raad van bestuur en het Wetenschappelijk Comité van het EWDD;
členům správní rady a vědeckého výboru EMCDDA,
medlemmerne af bestyrelsen og Det Videnskabelige Udvalg under EONN
EMCDDA haldusnõukogu ja teaduskomitee liikmeid;
EMCDDA:n hallintoneuvoston ja tieteellisen komitean jäsenet;
az EMCDDA igazgatási tanácsának és Tudományos Bizottságának tagjai;
medlemmene av EONNs styre og vitenskapelige komité,
członkom Zarządu i Komitetu Naukowego EMCDDA;
membrilor Comitetului de conducere şi Comitetului ştiinţific ale OEDT;
členom správnej rady a vedeckému výboru EMCDDA;
članom upravnega odbora in znanstvenega odbora Centra;
ledamöterna av ECNN:s styrelse och vetenskapliga kommitté,
EMCDDA Yönetim Kurulu ve Bilimsel Komitesi’nin Üyeleri;
  5. attÄ“ls  
Reitox valsts ziņojumi (2005. g.), iedzīvotāju aptauju, ziņojumu vai zinātnisku rakstu informācija.
Reitox national reports (2005), taken from population surveys, reports or scientific articles.
Rapports nationaux Reitox (2005), extraits d’enquêtes de population, de rapports ou d’articles scientifiques.
Nationale Reitox-Berichte (2005), auf der Grundlage von demografischen Erhebungen, Berichten oder wissenschaftlichen Artikeln.
Informes nacionales de la red Reitox (2005), extraídos de encuestas de población, informes y artículos científicos.
relazioni nazionali Reitox (2005), sulla base di indagini sulla popolazione, relazioni o articoli scientifici.
Relatórios Nacionais Reitox (2005), extraídos dos inquéritos à população, relatórios ou artigos científicos.
Εθνικές εκθέσεις δικτύου Reitox (2005), από έρευνες πληθυσμού, εκθέσεις ή επιστημονικά άρθρα.
Nationale Reitox-verslagen (2005), gebaseerd op enquêtes onder de bevolking, onderzoeksverslagen of wetenschappelijke artikelen.
Národní zprávy zemí zapojených do sítě Reitox (2005), převzato z průzkumů populace, zpráv nebo vědeckých článků.
Nationale Reitox-rapporter (2005), oplysninger hentet i befolkningsundersøgelser, rapporter eller videnskabelige artikler.
Reitoxi riikide aruanded (2005), koostatud elanikkonna uuringute, aruannete ja teadusartiklite põhjal.
Reitoxin kansalliset raportit (2005), tiedot on otettu väestötutkimuksista, raporteista tai tieteellisistä artikkeleista.
Reitox országjelentések (2005), amelyek lakossági felmérésekre, jelentésekre vagy tudományos cikkekre épülnek.
Nasjonale Reitox-rapporter (2005), hentet fra befolkningsundersøkelser, rapporter eller vitenskapelige artikler.
Sprawozdania krajowe Reitox (2005), informacje zebrane z badań ankietowych populacji, sprawozdań lub artykułów naukowych.
Rapoartele naţionale Reitox (2005), preluate din anchete asupra populaţiei, rapoarte şi articole ştiinţifice.
Národné správy Reitox (2005), prevzaté z prieskumov medzi obyvateľstvom, zo správ alebo z vedeckých článkov.
Nacionalna poročila Reitox (2005), sestavljena iz raziskav med prebivalstvom, poročil ali strokovnih člankov.
Nationella Reitoxrapporter (2005), uppgifter hämtade från befolkningsenkäter, rapporter eller vetenskapliga artiklar.
Nüfus anketleri, raporlar veya bilimsel makalelerden alınan Reitox ulusal raporları (2005).
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Par nāves gadījumiem, kas ir saistīti ar ekstazī lietošanu, Eiropā kļuva zināms 90. gados, kad šī narkotika ieguva popularitāti. Ekstazī nāves gadījumi rada lielas bažas, jo no ekstazī lietošanas bieži negaidīti mirst sociāli integrēti jaunieši.
Deaths related to ecstasy started to be reported in Europe during the 1990s as the drug became popular. Ecstasy deaths cause considerable concern as they often occur unexpectedly among socially integrated young people.
En Europe, les décès liés à l’ecstasy ont commencé à apparaître dans les rapports durant les années 1990, lorsque cette drogue s’est popularisée. Les décès liés à l’ecstasy sont très préoccupants, dans la mesure où ils surviennent souvent de manière inattendue chez des jeunes socialement intégrés.
Todesfälle in Verbindung mit Ecstasy werden aus den europäischen Ländern seit den 90er Jahren gemeldet, als sich der Konsum der Droge verbreitete. Diese Todesfälle sind besonders besorgniserregend, da häufig völlig unerwartet sozial integrierte junge Menschen betroffen sind.
Las muertes relacionadas con el éxtasis comenzaron a registrarse en Europa durante los años noventa, cuando esta droga empezó a ser conocida. Las muertes causadas por esta droga suelen ser motivo de una gran preocupación, ya que a menudo ocurren inesperadamente y entre jóvenes integrados en la sociedad.
I decessi correlati al consumo di ecstasy sono stati segnalati per la prima volta in Europa negli anni Novanta, in parallelo con l’accresciuta popolarità di questa sostanza. I decessi riconducibili al consumo di ecstasy sono fonte di enorme apprensione, poiché spesso avvengono in maniera del tutto inaspettata tra giovani socialmente integrati.
As mortes relacionadas com o consumo de ecstasy começaram a ser notificadas na Europa na década de 90, altura em que a esta droga se popularizou, e suscitam grande preocupação, pois muitas vezes ocorrem de forma inesperada entre jovens socialmente bem integrados.
Η αναφορά των θανάτων που συνδέονται με την έκσταση ξεκίνησε στην Ευρώπη κατά τη διάρκεια της δεκαετίας του 1990 καθώς αυξανόταν η διάδοση της ουσίας. Οι θάνατοι που οφείλονται στην έκσταση προκαλούν ιδιαίτερο προβληματισμό, καθώς συχνά επέρχονται απροσδόκητα σε ενταγμένους στην κοινωνία νέους.
De eerste sterfgevallen als gevolg van ecstasy in Europa werden gerapporteerd in de jaren negentig, naarmate de drug ingang vond. Sterfgevallen als gevolg van ecstasy geven aanleiding tot grote bezorgdheid, daar ze dikwijls onverwacht optreden onder sociaal geïntegreerde jongeren.
Úmrtí související s extází začala být v Evropě hlášena během 90. let 20. století, kdy tato droga získala popularitu. Úmrtí související s extází vyvolávají značné obavy, neboť k nim často nečekaně dochází u mladých lidí integrovaných do společnosti.
Ecstasyrelaterede dødsfald begyndte at blive indberettet i Europa i 1990'erne, efterhånden som stoffet blev populært. Ecstasydødsfald giver anledning til betydelig bekymring, da de ofte indtræffer uventet blandt socialt integrerede unge.
Euroopas hakati ecstasyga seotud surmadest teatama 1990ndatel aastatel, mil see uimasti populaarseks muutus. Ecstasyga seotud surmajuhtumid tekitavad tõsist muret, sest neid esineb sotsiaalselt integreeritud noorte inimeste hulgas sageli ootamatult.
Ekstaasikuolemia alettiin ilmoittaa Euroopassa 1990-luvulla, kun huumeen suosio alkoi kasvaa. Ekstaasikuolemat ovat erittäin huolestuttavia, koska ne tapahtuvat usein odottamatta yhteiskuntaan sopeutuneille nuorille ihmisille.
Az extasyval összefüggő halálesetekről Európában az 1990-es években, e drog népszerűvé válásakor kezdtek beszámolni. Az extasy okozta halálesetek komoly aggodalomra adnak okot, mivel gyakran váratlanul, társadalmilag integrált fiatalok között következnek be.
Etter hvert som ecstasy ble populært på 1990-tallet, begynte det å komme rapporter om dødsfall i Europa. Ecstasydødsfall skaper stor bekymring for de skjer ofte uten forvarsel blant sosialt integrerte unge mennesker.
Przypadki zgonów związanych z ekstazy zaczęto rejestrować w Europie w latach 90-tych, kiedy wzrosła popularność narkotyku. Zgony spowodowane przez ekstazy dają poważne powody do niepokoju, gdyż często występują niespodziewanie wśród młodych ludzi o wysokim stopniu integracji społecznej.
Decesele legate de consumul de ecstasy au început să fie raportate în Europa în anii 1990, când acest drog a ajuns să fie răspândit. Decesele legate de consumul de ecstasy constituie un motiv serios de îngrijorare, deoarece apar pe neaşteptate în rândul tinerilor integraţi social.
Úmrtia súvisiace s extázou sa začali uvádzať v Európe počas deväťdesiatych rokov minulého storočia, keď sa táto droga stala populárnou. Úmrtia súvisiace s extázou vyvolávajú značné obavy, pretože sa často vyskytujú neočakávane medzi sociálne integrovanými mladými ľuďmi.
O smrtnih primerih, povezanih z uživanjem ekstazija, so v Evropi začeli poročati v devetdesetih letih, ko je ta droga postala priljubljena. Smrtni primeri zaradi uživanja ekstazija povzročajo precejšnjo zaskrbljenost, saj se pojavljajo nepričakovano med socialno integriranimi mladimi ljudmi.
Ecstasyrelaterade dödsfall började rapporteras i Europa under 1990-talet när drogen blev populär. Ecstasyrelaterade dödsfall ger anledning till åtskillig oro eftersom de ofta inträffar oväntat bland socialt välintegrerade unga människor.
Avrupa’da ecstasy’e bağlı ölümler, uyuşturucunun yaygınlaşmaya başladığı 1990’larda rapor edilmeye başlanmıştır. Ecstasy ölümleri, sosyal açıdan entegre olmuş gençler arasında genellikle beklenmedik şekilde meydana geldiğinden, ciddi bir kaygı sebebidir.
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Saskaņā ar VKC sniegto informāciju, retāk sastopama nostāja ir individuāla risku novērtējuma sistemātiska iekļaušana ikdienas konsultāciju un terapijas darbā un grupu nodarbības, kurās narkotiku lietotāji apgūst zināšanas par riskiem un risinājumiem.
According to the NFPs, the approach of systematically integrating an individual risk assessment into counselling and treatment routines and organising group sessions on risk education and response for drug users is less common.
Selon les points focaux nationaux, l’approche consistant à intégrer systématiquement une évaluation individuelle des risques dans les routines de conseil et de traitement et à organiser des séances de groupe sur l’éducation aux risques et les réponses pour les usagers de drogue sont moins courantes.
Den Angaben der nationalen Knotenpunkte zufolge ist das Konzept einer systematischen Einbeziehung individueller Risikobewertungen in die Beratungs- und Behandlungsverfahren sowie der Risikoaufklärung und Vermittlung von Informationen über den Umgang mit den Risiken in Gruppensitzungen für Drogenkonsumenten weniger verbreitet.
De acuerdo con los puntos focales nacionales, las estrategias de integración sistemática de la evaluación del riesgo individual en las rutinas de tratamiento y asesoramiento, así como la organización de sesiones de grupo sobre educación y respuestas ante los riesgos para los consumidores de drogas son menos comunes.
Stando alle informazioni fornite dai punti focali nazionali è meno praticato l’approccio volto a integrare sistematicamente una valutazione individuale dei rischi nell’ambito dei servizi di consulenza e nelle routine terapeutiche nonché a organizzare incontri di gruppo sull’educazione ai rischi e nella reazione ai rischi destinati ai consumatori di stupefacenti.
Segundo os pontos focais nacionais, a integração sistemática de uma avaliação individual dos riscos nas rotinas de aconselhamento e tratamento e a organização de sessões de grupo, destinadas a consumidores de droga, sobre o modo de prevenir e responder aos riscos, constituem uma abordagem menos comum.
Σύμφωνα με τα εθνικά εστιακά σημεία, η προσέγγιση της συστηματικής ενσωμάτωσης της μεμονωμένης αξιολόγησης κινδύνων σε διαδικασίες προγραμματισμένης συμβουλευτικής και θεραπείας καθώς και της οργάνωσης ομαδικών συνεδριών για τους χρήστες ναρκωτικών σχετικά με την εκπαίδευση για τους κινδύνους και τους τρόπους αντιμετώπισης είναι λιγότερο διαδεδομένη.
Volgens de NFP’s wordt minder vaak gekozen voor een aanpak waarbij systematisch een individuele risicobeoordeling ingebouwd wordt in counseling- en behandelingsprocedures en waarbij groepssessies voor drugsgebruikers over risicovoorlichting en risicobeperkende maatregelen georganiseerd worden.
Podle národních kontaktních míst je méně běžný přístup, kdy je do postupů poradenství a léčby systematicky začleněno posouzení individuálních rizik a kdy jsou organizována skupinová sezení s osvětou o rizicích a opatřeních pro uživatele drog.
Ifølge de nationale knudepunkter er det mindre almindeligt at anvende den metode, hvor man systematisk integrerer en individuel risikovurdering i rådgivnings- og behandlingsrutiner og organiserer gruppesessioner i forbindelse med undervisning i risici og tiltag for stofbrugere.
Riiklike teabekeskuste andmetel ei ole individuaalse riskihindamise süstemaatiline integreerimine nõustamisse ja raviprogrammidesse ning uimastitarbijatele mõeldud riskiteadlikkust ja lahendusi käsitlevate infotundide korraldamine kuigi levinud.
Kansallisten seurantakeskusten mukaan yksilöllisen riskinarvioinnin järjestelmällinen sisällyttäminen neuvonta- ja hoitokäytäntöihin sekä riskejä ja niiden torjuntaa käsittelevien ryhmätilaisuuksien järjestäminen huumeidenkäyttäjille ovat harvinaisempia.
Az NFP-k szerint kevésbé elterjedt módszer az egyéni kockázatértékelés tanácsadási és kezelési gyakorlatba való szisztematikus beépítése, illetve a kockázati oktatásról és a kábítószer-használóknak adott válaszokról szóló csoportülések szervezése.
Ifølge de nasjonale kontaktpunktene er det mindre vanlig med tiltak der individuell risikovurdering systematisk integreres i veiledning og behandlingsrutiner, med organiserte gruppetimer for risikoreduksjon og tiltak for narkotikabrukere.
W opinii krajowych punktów kontaktowych mniej powszechne jest podejście polegające na systematycznym uwzględnianiu indywidualnej oceny ryzyka w doradztwie i programach leczenia oraz organizacja sesji grupowych poświęconych edukacji na temat zagrożeń i działaniom na rzecz osób zażywających narkotyki.
Potrivit punctelor focale naţionale, abordarea privind integrare sistematică a evaluării separate a riscurilor în programele de consiliere şi tratament şi organizarea unor sesiuni de grup privind educarea şi reacţia consumatorilor de droguri în ceea ce priveşte riscurile, este mai puţin obişnuită.
Podľa NFP prístup systematického integrovania hodnotenia individuálneho rizika do poradenstva a programov liečby a organizovania skupinových sedení pre vzdelávanie v oblasti rizík a odozvu pre užívateľov drog je menej bežný.
Po poročanju nacionalnih kontaktnih točk je pristop sistematičnega vključevanja posamične ocene tveganja v rutino svetovanja in zdravljenja ter organizacijo skupinskih sestankov zaradi izobraževanja o tveganju in odziva za uživalce drog manj običajen.
Enligt de nationella kontaktpunkterna är tillvägagångssätt där rutinmässig individuell riskbedömning integreras i rådgivning och behandling och där gruppmöten organiseras om riskutbildning och strategier för att bistå narkotikamissbrukare mindre vanliga.
UON’lere göre, tek başına bir risk değerlendirmesini sistematik olarak danışma veya tedavi rutinlerine entegre etmek ile uyuşturucu kullanıcıları için risk eğitimi ve tepki hakkında grup oturumları düzenlemek yaklaşımı daha az yaygındır.
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Informācija par mirstību problemātisko narkotiku lietotāju vidū Eiropā lielākoties attiecas uz opioīdu lietotājiem. Informācija par mirstību citu narkotiku lietošanas dēļ ir mazāk zināma, bet arī šie nāves gadījumi ir svarīga sabiedrības veselības problēma.
Most information on mortality among problem drug users in Europe refers to opioid users. Mortality related to other forms of drug use is less well known but remains an important public health issue.
La plupart des informations relatives à la mortalité chez les usagers de drogue à problème en Europe concernent les usagers d’opiacés. La mortalité liée à d’autres formes d’usage de drogue est moins connue, mais demeure un problème majeur de santé publique.
Die meisten Informationen über die Mortalität unter problematischen Drogenkonsumenten in Europa beziehen sich auf Opioidkonsumenten. Über die Mortalität im Zusammenhang mit anderen Formen des Drogenkonsums liegen weniger Informationen vor, sie stellt jedoch nach wie vor im Bereich der öffentlichen Gesundheit ein wichtiges Thema dar.
La mayor parte de la información sobre la mortalidad entre los consumidores problemáticos de drogas en Europa hace referencia a los consumidores de opiáceos. La mortalidad causada por el consumo de otros tipos de drogas es menos conocida, aunque continúa siendo un problema importante para la salud pública.
La stragrande maggioranza delle informazioni sulla mortalità tra i consumatori problematici di stupefacenti in Europa si riferisce ai consumatori di oppiacei. La mortalità correlata ad altre forme di consumo di stupefacenti è meno nota, ma rimane comunque un problema di salute pubblica meritevole di attenzione.
A maior parte das informações sobre a mortalidade entre os consumidores problemáticos de droga refere-se aos consumidores de opiáceos. A mortalidade relacionada com outras formas de consumo de droga é menos conhecida, mas continua a ser um importante problema de saúde pública.
Οι περισσότερες πληροφορίες για τη θνησιμότητα στους προβληματικούς χρήστες ναρκωτικών στην Ευρώπη αφορούν τους χρήστες οπιοειδών. Η θνησιμότητα που συνδέεται με άλλες μορφές χρήσης ναρκωτικών είναι λιγότερο γνωστή, αλλά παραμένει σημαντικό θέμα δημόσιας υγείας.
De meeste informatie over de sterfte onder problematische drugsgebruikers in Europa betreft gebruikers van opioïden. Over de sterfte ten gevolge van andere vormen van drugsgebruik is minder bekend, maar dit blijft een belangrijke volksgezondheidskwestie.
Většina informací o úmrtnosti problémových uživatelů drog v Evropě se týká uživatelů opiátů. Úmrtnost související s jinými formami užívání drog je mnohem méně známá, zůstává však důležitou otázkou veřejného zdraví.
De fleste oplysninger om dødelighed blandt problematiske stofbrugere i Europa vedrører opioidbrugere. Dødelighed i forbindelse med andre former for stofbrug er mindre velkendt, men er fortsat et vigtigt folkesundhedsspørgsmål.
Enamik andmeid probleemsete uimastitarbijate suremuse kohta Euroopas puudutab opioidide tarbijaid. Muude uimastite tarbimisega seotud suremuse kohta on andmeid vähem, kuid see teema on rahvatervise seisukohast endiselt oluline.
Huumeiden ongelmakäyttäjien kuolleisuustiedot koskevat Euroopassa useimmiten opioidien käyttäjiä. Muihin huumeidenkäytön muotoihin liittyvästä kuolleisuudesta ei ole yhtä paljon tietoa, mutta se on silti tärkeä kansanterveydellinen kysymys.
Európában a problémás kábítószer-használók körében tapasztalt halálozási arányról a legtöbb információ az opiáthasználókra vonatkozóan áll rendelkezésre. A kábítószer-használat egyéb formáival összefüggő halálozási arány kevésbé ismert, de ugyancsak fontos közegészségügyi kérdés.
Mesteparten av informasjonen om dødelighet blant problembrukere i Europa gjelder opioidbrukere. Dødelighet relatert til andre typer narkotika er mindre kjent, men er likevel et viktig i folkehelsesammenheng.
W Europie większość informacji na temat śmiertelności wśród osób problemowo zażywających narkotyki odnosi się do osób zażywających opiaty. Dane dotyczące śmiertelności związanej z innymi formami zażywania narkotyków są mniej znane, ale problem ten stanowi jedną z ważnych kwestii zdrowia publicznego.
Majoritatea informaţiilor privind mortalitatea în rândul consumatorilor problematici de droguri din Europa se referă la consumatorii de opiacee. Mortalitatea legată de alte forme de consum de droguri este mai puţin cunoscută dar rămâne o chestiune importantă de sănătate publică.
Väčšina informácií o úmrtnosti medzi problémovými užívateľmi drog v Európe sa vzťahuje na užívateľov opiátov. Úmrtnosť súvisiaca s inými formami užívania drog je menej známa, ale zostáva dôležitou otázkou verejného zdravia.
Večina informacij o smrtnosti med problematičnimi uživalci drog v Evropi se nanaša na uživalce opioidov. Smrtnost, povezana z drugimi oblikami uživanja drog, je manj poznana, vendar ostaja pomembno vprašanje javnega zdravja.
Större delen av den information som finns om problemmissbrukare i Europa avser opiatmissbrukare. Dödlighet relaterad till andra former av narkotikamissbruk är mindre väl känd men är inte desto mindre en viktig folkhälsofråga.
Avrupa’daki sorunlu uyuşturucu kullanıcıları arasındaki ölüm oranlarına dair bilgilerin bir çoğu opioid kullanıcıları için geçerlidir. Diğer uyuşturucu kullanımı şekillerine bağlı ölüm oranları daha az bilinmekte ama önemli bir kamu sağlığı konusu oluşturmaya devam etmektedir.
  4. nodaļa: AmfetamÄ«ni...  
Tomēr vienlaikus ziņojumā ir atzīmēts - lai gan pašlaik ir maz pierādījumu par mCPP sabiedrības veselības un sociālajiem riskiem, ņemot vērā, ka vispusīgs zinātnisks riska novērtējums nav veikts, šis jautājums paliek atklāts.
In a joint report, the EMCDDA and Europol recommended, in line with the provisions of the Council decision, that no formal risk assessment be carried out as there is evidence that mCPP is used in the manufacture of at least one medicinal product. However, it was also noted that, despite the fact that at present there is little evidence of significant public health or social risks related to mCPP, this question must remain open in the absence of a thorough scientific risk assessment.
Dans un rapport commun, l'OEDT et Europol ont recommandé que, conformément aux dispositions de la décision du Conseil, aucune évaluation formelle des risques ne soit réalisée dans la mesure où il est établi que la mCPP entre dans la fabrication d'au moins un médicament. Toutefois, le rapport relevait également qu'en dépit du fait qu'il existe actuellement peu de preuves de risques significatifs associés à la mCPP au plan social ou de la santé publique, cette question doit demeurer ouverte en l'absence d'une évaluation scientifique approfondie des risques.
In einem gemeinsamen Bericht empfahlen die EBDD und Europol im Einklang mit den Bestimmungen des Ratsbeschlusses, keine formale Risikobewertung durchzuführen, da es Belege dafür gibt, dass mCPP für die Herstellung mindestens eines Arzneimittels verwendet wird. Es wurde jedoch auch darauf hingewiesen, dass zwar derzeit im Zusammenhang mit mCPP kaum Belege für erhebliche Risiken für die öffentliche Gesundheit oder die Gesellschaft vorliegen, diese Frage jedoch ungeachtet dessen weiter verfolgt werden muss, solange keine gründliche wissenschaftliche Risikobewertung durchgeführt wurde.
En un informe conjunto, el OEDT y Europol recomendaban, conforme a las disposiciones de la Decisión del Consejo, no efectuar una evaluación de riesgos formal dado que existen pruebas de que la mCPP es utilizada en la fabricación de al menos un medicamento. No obstante, también se observó que, a pesar de que actualmente apenas se ha constatado la evidencia de importantes riesgos sociales o para la salud pública relacionados con el consumo de mCPP, esta cuestión debe permanecer abierta a falta de una rigurosa evaluación de riesgos científica.
In una relazione congiunta l’OEDT e l’Europol hanno raccomandato, in linea con le disposizioni della decisione del Consiglio, che non venga svolta una valutazione del rischio formale, poiché risulta che l’mCPP è usata nella produzione di almeno un prodotto medicinale. Tuttavia, si è osservato che, nonostante vi siano attualmente poche segnalazioni di rischio significativo per la salute pubblica o a livello sociale derivante dal consumo di mCPP, la questione deve rimanere aperta in assenza di un’approfondita valutazione scientifica del rischio.
Num relatório conjunto, o OEDT e a Europol recomendaram, de acordo com as disposições da decisão do Conselho, que não fosse realizada uma avaliação formal dos riscos, uma vez que existem provas de que a mCPP é utilizada no fabrico de, pelo menos, um medicamento. No entanto, também foi assinalado que, apesar de existirem poucos indícios de que a mCPP gere riscos significativos a nível social ou de saúde pública, esta questão deverá manter-se em aberto enquanto não se efectuar uma avaliação científica aprofundada dos riscos.
Σε κοινή έκθεση το ΕΚΠΝΤ και η Ευρωπόλ εισηγήθηκαν, σύμφωνα με τις διατάξεις της απόφασης του Συμβουλίου, τη μη πραγματοποίηση επίσημης αξιολόγησης κινδύνου, καθώς υπάρχουν στοιχεία ότι η mCPP χρησιμοποιείται στην παρασκευή τουλάχιστον ενός φαρμακευτικού προϊόντος. Ωστόσο, σημειώθηκε επίσης ότι, παρά το γεγονός ότι επί του παρόντος δεν υπάρχουν στοιχεία για την ύπαρξη σημαντικών κινδύνων για τη δημόσια υγεία ή κοινωνικών κινδύνων που να συνδέονται με τη mCPP, το ζήτημα αυτό πρέπει να παραμείνει ανοιχτό ελλείψει διεξοδικής επιστημονικής αξιολόγησης κινδύνου.
In een gezamenlijk verslag hebben het EWDD en Europol overeenkomstig de bepalingen van het besluit van de Raad aanbevolen om geen officiële risicobeoordeling uit te voeren, omdat er bewijzen zijn dat mCPP wordt gebruikt bij de vervaardiging van ten minste één geneesmiddel. In het verslag wordt echter ook gesteld dat, ondanks het feit dat momenteel niet is aangetoond dat mCPP belangrijke risico’s voor de openbare gezondheid of de samenleving inhoudt, deze kwestie moet worden opengelaten zo lang het risico wetenschappelijk niet grondig is onderzocht.
V souladu s rozhodnutím Rady vydaly EMCDDA a Europol ve společné zprávě doporučení neprovádět formální hodnocení rizik, jelikož existují důkazy, že se mCPP používá při výrobě alespoň jednoho léčivého přípravku. Zároveň však také konstatovaly, že ačkoli v současnosti existuje minimum důkazů o závažných zdravotních a sociálních rizicích souvisejících s mCPP, musí tato otázka zůstat otevřená vzhledem k neexistujícímu důkladnému vědeckému hodnocení rizik.
I en fælles rapport anbefalede EONN og Europol i overensstemmelse med bestemmelserne i Rådets afgørelse, at der ikke foretages en formel risikovurdering, da der er bevis for, at mCPP anvendes til fremstilling af mindst ét lægemiddel. Det blev imidlertid også bemærket, at selv om der på nuværende tidspunkt kun er få tegn på, at mCPP er forbundet med væsentlige sundhedsmæssige eller sociale risici, må dette spørgsmål stå åbent uden en grundig videnskabelig risikovurdering.
Kooskõlas nõukogu otsuse sätetega soovitasid EMCDDA ja Europol oma ühisaruandes ametlikku riskihindamist mitte teostada, kuna on tõendeid, et mCPPd kasutatakse vähemalt ühe ravimpreparaadi tootmisel. Siiski märgiti, et kuigi praeguseks on vähe tõendeid mCPPst tuleneva märkimisväärse rahvatervise ohu või sotsiaalsete riskide kohta, peab see teema põhjaliku teadusliku riskianalüüsi puudumisel lahtiseks jääma.
Yhteisessä raportissaan EMCDDA ja Europol suosittelivat neuvoston päätöksen mukaisesti, ettei virallista riskinarviointia suoritettaisi, koska mCPP:tä ilmeisesti käytetään ainakin yhden laillisen lääkevalmisteen tuotannossa. Samalla kuitenkin huomautettiin, että vaikka mCPP:hen ei tällä hetkellä näytä liittyvän mitään merkittäviä kansanterveydellisiä tai sosiaalisia riskejä, tähän kysymykseen on lopulta vaikea ottaa kantaa ilman perusteellista tieteellistä riskinarviointia.
Az EMCDDA és az Europol egy közös jelentésükben azt ajánlották, hogy – a tanácsi rendelet rendelkezéseivel összhangban – ne végezzenek hivatalos kockázatértékelést, mivel bizonyított, hogy az mCPP-t legalább egy gyógyszerkészítmény előállításában használják. Annak ellenére azonban, hogy az mCPP-hez kapcsolódó jelentős közegészségügyi vagy társadalmi kockázatokra egyelőre kevés a bizonyíték, a kérdést mindaddig nyitva kell hagyni, amíg nem készül alapos tudományos kockázatértékelés.
I tråd med rådsbeslutningen anbefaler EONN og Europol i en felles rapport at ingen formell risikovurdering skal finne sted, ettersom det er dokumentert at mCPP brukes i framstillingen av minst ett legemiddel. Derimot fant man at saken må holdes åpen i mangel av en grundig vitenskapelig risikovurdering, på tross av at det finnes lite bevis for at mCPP representerer noen signifikant folkehelse- eller sosial risiko.
We wspólnym sprawozdaniu, EMCDDA i Europol zaleciły, aby zgodnie z przepisami decyzji Rady nie dokonywać formalnej oceny ryzyka, gdyż istnieje dowód na stosowanie mCPP przy wytwarzaniu co najmniej jednego produktu leczniczego. Stwierdzono jednak, że chociaż obecnie istnieje niewiele dowodów istotnych zagrożeń stwarzanych przez mCPP w dziedzinie zdrowia publicznego czy też zagrożeń społecznych, kwestię tę należy pozostawić otwartą ze względu na brak rzetelnej, naukowej oceny ryzyka.
Într-un raport comun, OEDT şi Europol au recomandat, în conformitate cu dispoziţiile deciziei Consiliului, să nu se desfăşoare o evaluare formală a riscurilor deoarece există dovezi că mCPP se foloseşte în fabricarea cel puţin a unui produs medicinal. Cu toate acestea, s-a remarcat şi că, în ciuda faptului că în prezent nu prea există dovezi care să ateste importante riscuri sociale sau de sănătate publică legate de mCPP, această problemă trebuie să rămână deschisă în absenţa unei evaluări ştiinţifice riguroase a riscurilor implicate.
V spoločnej správe EMCDDA a Europol odporučili, v súlade s ustanoveniami rozhodnutia Rady, aby sa nevykonávalo žiadne formálne hodnotenie rizík, pretože existujú dôkazy, že mCPP sa používa pri výrobe prinajmenšom jedného liečiva. Uviedlo sa tiež, že napriek skutočnosti, že v súčasnosti existuje málo dôkazov o významných zdravotných alebo sociálnych rizikách súvisiacich s mCPP, táto otázka musí zostať otvorená, ak chýba dôkladné vedecké hodnotenie rizík.
Center in Europol sta v skupnem poročilu v skladu z določbami Sklepa Sveta priporočila, naj se uradna ocena tveganja ne opravi, ker so dokazi, da se mCPP uporablja pri proizvodnji vsaj enega medicinskega izdelka. Opozorila pa sta tudi, da je trenutno sicer na voljo malo dokazov za veliko tveganje za javno zdravje ali družbo, povezano z mCPP, a mora to vprašanje vseeno ostati odprto, ker ni na voljo temeljite znanstvene ocene tveganja.
I en gemensam rapport rekommenderar ECNN och Europol, i linje med bestämmelserna i rådets beslut, att inga formella riskbedömningar ska genomföras eftersom det finns belägg för att mCPP används i framställning av minst ett läkemedel. Man konstaterar samtidigt att trots det faktum att det för närvarande finns få bevis för att mCPP kan knytas till betydande risker för folkhälsan eller samhället, är detta en fråga som måste hållas öppen i avvaktan på en grundlig vetenskaplig bedömning.
EMCDDA ile Europol ortak bir raporda, Konsey kararının hükümlerine uygun olarak, mCPP’nin en az bir tıbbi ürünün imalatında kullanıldığına dair kanıt bulunduğundan hiç bir resmi risk değerlendirmesi yapılmamasını tavsiye etmiştir. Bununla birlikte, hali hazırda mCPP’ye bağlı önemli kamu sağlığı riskleri veya sosyal risklere dair az kanıt bulunması gerçeğine rağmen, derinlemesine bir bilimsel risk değerlendirmesinin yokluğunda bu sorunun açık bırakılması gerektiğine işaret edilmiştir.
  3. nodaļa: Kaņepes  
EMCDDA lēš, ka ES ir aptuveni 3 miljoni intensīvu kaņepju lietotāju (t.i., personu, kas kaņepes lieto katru dienu vai gandrīz katru dienu). Lai gan nav zināms, cik daudziem no viņiem ir vajadzīga palīdzība, ir skaidrs, ka ar kaņepju lietošanu saistīto ārstniecības pieprasījumu skaits salīdzinājumā ar kaņepju lietotāju skaitu ir neliels.
It also important to understand better the needs of cannabis users at the population level. The EMCDDA estimates there are around 3 million intensive cannabis users (defined as daily or almost daily cannabis use) in the EU. Although the number of these requiring interventions is unknown, the number of cannabis-related treatment demands is small in relation to this figure.
Il convient également de mieux comprendre les besoins des usagers de cannabis au niveau de la population. L'OEDT estime que l'UE compte quelque 3 millions d'usagers intensifs de cannabis (définis comme une consommation quotidienne ou quasi-quotidienne de cannabis). Bien que le nombre des personnes nécessitant une intervention ne soit pas connu, le nombre des demandes de traitement pour usage de cannabis est faible par rapport à ce chiffre.
Schätzungen der EBDD zufolge leben in der EU etwa 3 Millionen Menschen, die intensiv Cannabis konsumieren (definiert als täglicher oder fast täglicher Konsum). Zwar ist nicht bekannt, wie viele dieser Konsumenten einer Behandlung bedürfen, im Verhältnis zu dieser Zahl ist jedoch die Zahl der Behandlungsnachfragen im Zusammenhang mit Cannabisproblemen klein.
También es importante comprender mejor las necesidades de los consumidores de cannabis a nivel de la población. El OEDT estima que en la UE existen alrededor de 3 millones de consumidores intensivos de cannabis (consumo diario o casi diario). Aunque se desconoce cuántos de estos consumidores solicitan tratamiento, el número de solicitudes de tratamiento asociadas con el consumo de cannabis es ínfimo en relación con esta cifra.
Altrettanto importante è tentare di comprendere meglio le esigenze dei consumatori di cannabis a livello di popolazione. L’OEDT calcola che vi siano all’incirca 3 milioni di consumatori intensivi di cannabis (definiti come consumatori quotidiani o quasi quotidiani di cannabis) nell’Unione europea. Benché il numero dei soggetti che chiedono di sottoporsi a un trattamento non sia noto, rispetto a questa cifra il numero delle richieste di trattamento correlate alla cannabis è comunque basso.
Também é importante compreender melhor as necessidades dos consumidores de cannabis a nível da população. O OEDT estima que existem na UE cerca de 3 milhões de consumidores intensivos de cannabis (pessoas que consomem esta droga diária ou quase diariamente). Embora se desconheça quantos destes consumidores necessitam de uma intervenção, o número de pedidos de tratamento relacionados com o consumo de cannabis é pequeno relativamente à supramencionada estimativa.
Είναι επίσης σημαντικό να γίνουν καλύτερα κατανοητές οι ανάγκες των χρηστών κάνναβης σε επίπεδο γενικού πληθυσμού. Το ΕΚΠΝΤ υπολογίζει ότι υπάρχουν περίπου 3 εκατομμύρια άτομα που κάνουν εντατική χρήση κάνναβης (οριζόμενη ως καθημερινή ή σχεδόν καθημερινή χρήση κάνναβης) στην ΕΕ. Παρόλο που ο αριθμός των ατόμων που χρήζουν παρέμβασης δεν είναι γνωστός, ο αριθμός των αιτήσεων για θεραπεία που συνδέονται με τη χρήση κάνναβης είναι μικρός σε σχέση με τον αριθμό αυτό.
Ook is het belangrijk om meer inzicht te krijgen in de behoeften van cannabisgebruikers op bevolkingsniveau. Het EWDD schat dat er in de EU ongeveer 3 miljoen intensieve cannabisgebruikers zijn, dat wil zeggen mensen die (vrijwel) dagelijks cannabis gebruiken. Hoewel onbekend is in hoeveel gevallen behandeling noodzakelijk is, is het aantal aanvragen voor behandeling in verband met cannabis klein in verhouding tot dit cijfer.
Je rovněž důležité lépe porozumět potřebám uživatelů konopí na úrovni populace. Podle odhadů EMCDDA jsou v EU přibližně 3 miliony intenzivních uživatelů konopí (což je definováno jako každodenní nebo téměř každodenní užívání konopí). Ačkoli není známo, kolik z těchto osob by vyžadovalo intervenci, je počet žádostí o léčbu v souvislosti s konopím ve srovnání s tímto číselným údajem nízký.
Det er også vigtigt at forstå behovene blandt cannabisbrugere på befolkningsplan bedre. EONN skønner, at der er ca. 3 millioner intensive cannabisbrugere (defineret som daglig eller næsten daglig brug af cannabis) i EU. Selv om det er ukendt, hvor mange der kræver foranstaltninger, er antallet af cannabisrelaterede behandlingsanmodninger lille i forhold til dette tal.
Samuti on oluline paremini mõista kanepitarbijate vajadusi rahvastiku ulatuses. EMCDDA hinnangul on ELis umbes 3 miljonit inimest, kes tarbivad kanepit intensiivselt (see tähendab kanepi tarbimist iga päev või peaaegu iga päev). Kuigi ei ole teada, kui paljud neist vajavad abi, on kanepiga seotud ravitaotluste arv selle arvuga võrreldes väike.
Olisi myös osattava hahmottaa paremmin kannabiksen käyttäjien tarpeet suhteessa koko väestöön. EMCDDA:n arvion mukaan noin 3 miljoonaa henkilöä EU:ssa käyttää kannabista runsaasti (päivittäin tai lähes päivittäin). Vaikka hoitoa hakeneiden osuutta tästä määrästä ei tiedetä tarkasti, tähän lukuun verrattuna kannabikseen liittyvää hoitoa hakeneiden määrä on melko pieni.
Ugyancsak fontos, hogy jobban megértsük a kannabiszhasználók igényeit a lakosság szintjén. Az EMCDDA becslése szerint az EU-ban körülbelül 3 millió intenzív kannabiszhasználó él (aki napi vagy közel napi szinten használ kannabiszt). Bár a beavatkozást igénylők száma nem ismert, a kannabisszal kapcsolatos kezelési igények száma ehhez viszonyítva mindenképpen alacsony.
Det er også viktig å få en bedre forståelse av behovene blant cannabisbrukere på befolkningsnivå. EONN har anslått at det finnes rundt 3 millioner intensive cannabisbrukere (definert som daglige eller nesten daglige brukere) i EU. Hvor mange av disse som søker behandling er ikke kjent, men antallet cannabisrelaterte behandlingssøknader er lavt i forhold.
Istotne jest również lepsze zrozumienie potrzeb osób zażywających konopie indyjskie na poziomie populacji. Według szacunków EMCDDA w UE jest około trzech milionów osób intensywnie (czyli codziennie lub prawie codziennie) zażywających konopie indyjskie. Chociaż liczba osób wymagających działań interwencyjnych nie jest znana, w porównaniu z nią liczba wniosków o leczenie związanych z konopiami indyjskimi jest niewielka.
De asemenea, este important ca populaţia să înţeleagă mai bine nevoile consumatorilor de canabis. OEDT estimează un număr de 3 milioane de consumatori intensivi de canabis (definiţi drept consumatori zilnici sau aproape zilnici de canabis) în Uniunea Europeană. Deşi numărul celor care solicită intervenţii nu se cunoaşte, numărul cererilor de tratament legate de canabis este mic faţă de această cifră.
Je tiež dôležité lepšie pochopiť potreby užívateľov kanabisu na úrovni populácie. EMCDDA odhaduje, že v EÚ existujú asi 3 milióny intenzívnych užívateľov kanabisu (definovaných ako denné alebo takmer denné užívanie kanabisu). Hoci počet tých, ktorí si vyžadujú zásah, nie je známy, počet žiadostí o liečbu súvisiacu s kanabisom je malý v porovnaní s týmto číslom.
Pomembno je tudi bolje razumeti potrebe uživalcev konoplje na ravni prebivalstva. Center ocenjuje, da je v EU približno tri milijone intenzivnih uživalcev konoplje (opredeljeno kot vsakodnevno ali skoraj vsakodnevno uživanje konoplje). Čeprav število tistih, ki zahtevajo intervencije, ni znano, je število povpraševanj po zdravljenju zaradi konoplje majhno v primerjavi s to številko.
Det är också av vikt att bättre förstå cannabisanvändarnas behov på populationsnivå. ECNN uppskattar att det finns ungefär 3 miljoner intensiva cannabisanvändare (definierade som de som använder cannabis dagligen eller nästan dagligen) i EU. Även om man inte känner till hur många av dessa som kräver insatser, är antalet cannabisrelaterade efterfrågan på behandling liten i förhållande till denna siffra.
Ayrıca esrar kullanıcılarının nüfus düzeyinde ihtiyaçlarını daha iyi anlamak da önemlidir. EMCDDA, AB’de 3 milyon civarında (günlük veya neredeyse günlük esrar kullanımı olarak tanımlanan) yoğun esrar kullanıcısı olduğunu tahmin etmektedir. Bunlardan müdahale gerektirenlerin sayısı bilinmemekle beraber, esrarla ilgili tedavi taleplerinin sayısı bu rakama göre küçüktür.
  6. nodaļa: OpioÄ«du li...  
Dažās valstīs (Vācijā, Spānijā, Nīderlandē un Apvienotajā Karalistē) ir arī heroīna terapijas programmas, tomēr to pacientu skaits, kas saņem šo terapiju, salīdzinājumā ar citiem narkotiku aizvietotājterapijas veidiem, ir ļoti neliels (visticamāk tas nepārsniedz 1 % no kopējā pacientu skaita).
Some countries (Germany, Spain, the Netherlands and the United Kingdom) also have heroin prescription programmes, although the number of patients receiving this kind of treatment is very small compared with other forms of drug substitution (probably constituting less than 1 % of the total). This form of treatment remains controversial and is generally provided on a scientific trial basis for long-term users in whom other therapeutic options have failed.
Certains pays (Allemagne, Espagne, Pays‑Bas et Royaume-Uni) ont également des programmes avec prescription d'héroïne, bien que le nombre de patients suivant ce genre de traitement soit très réduit par rapport aux autres formes de traitement de substitution (probablement moins de 1 % du total). Cette forme de traitement demeure controversée et est généralement administrée dans le cadre d'expériences scientifiques sur des usagers de longue date chez lesquels les autres options thérapeutiques ont échoué.
In einigen Ländern (in Deutschland, Spanien, den Niederlanden und im Vereinigten Königreich) gibt es außerdem Heroinverschreibungsprogramme, wobei jedoch verglichen mit anderen Drogensubstitutionsbehandlungen nur wenige Patienten eine solche Therapie erhalten (vermutlich weniger als 1 % aller Patienten). Diese Therapieform wird weiterhin kontrovers diskutiert und wird in der Regel im Rahmen wissenschaftlicher Versuche für Langzeitkonsumenten angeboten, bei denen andere Behandlungsmaßnahmen gescheitert sind.
Algunos países (Alemania, España, Países Bajos y Reino Unido) también disponen de programas de prescripción de heroína, aunque el número de pacientes que recibe este tipo de tratamiento es bastante reducido comparado con los demás tipos de sustitución de drogas (probablemente, constituye menos de un 1 % del total). Este tipo de tratamiento sigue siendo controvertido y, normalmente, se ofrece en el marco de ensayos científicos a consumidores a largo plazo en cuyo caso han fracasado otras opciones terapéuticas.
Alcuni paesi (Germania, Spagna, Paesi Bassi e Regno Unito) dispongono anche di programmi di prescrizione dell’eroina, anche se il numero di pazienti sottoposti a questo tipo di trattamento è estremamente esiguo rispetto ad altre forme di terapia sostitutiva (pari probabilmente a meno dell’1% del totale). Questa forma di trattamento rimane controversa ed è generalmente avviata su base sperimentale scientifica nei consumatori cronici che non hanno risposto ad altre terapie.
Alguns países (Alemanha, Espanha, Países Baixos e Reino Unido) também têm programas de prescrição de heroína, embora o número de doentes que recebe este tipo de tratamento seja inferior ao das outras formas de substituição (provavelmente menos de 1% do total). Esta forma de tratamento continua a ser controversa e é, de um modo geral, praticada a título de experimentação científica, destinando-se a consumidores de longa data que não reagiram positivamente a outras opções terapêuticas.
Ορισμένες χώρες (Γερμανία, Ισπανία, Κάτω Χώρες και Ηνωμένο Βασίλειο) διαθέτουν επίσης προγράμματα συνταγογράφησης ηρωίνης, μολονότι ο αριθμός των ασθενών που λαμβάνουν αυτού του είδους τη θεραπεία είναι πολύ μικρός συγκριτικά με εκείνους που υποβάλλονται σε άλλες μορφές υποκατάστασης με ναρκωτικές ουσίες (πιθανόν λιγότερο από 1 % του συνόλου). Η συγκεκριμένη μορφή θεραπείας εξακολουθεί να είναι αμφιλεγόμενη και γενικά παρέχεται σε επιστημονική, δοκιμαστική βάση σε μακροχρόνιους χρήστες στους οποίους άλλες θεραπευτικές επιλογές έχουν αποτύχει.
Sommige landen (Duitsland, Spanje, Nederland en het Verenigd Koninkrijk) kennen programma’s waarbij heroïne wordt voorgeschreven, hoewel het aantal patiënten aan wie dit soort behandeling wordt gegeven, erg laag is in vergelijking met andere vormen van drugsubstitutie (waarschijnlijk minder dan 1% van het totaal). Deze behandelmethode is nog altijd controversieel en wordt in het algemeen bij wijze van wetenschappelijk experiment aangeboden aan langdurige gebruikers voor wie andere behandelmogelijkheden zijn mislukt.
Některé země (Německo, Španělsko, Nizozemsko a Spojené království) mají i programy podávání heroinu na předpis, i když počet takto léčených pacientů je velmi malý ve srovnání s ostatními formami substituční léčby (pravděpodobně představuje méně než 1 % celkového počtu). Tato forma léčby zůstává spornou a je obecně poskytována na základě vědeckého experimentu dlouhodobým uživatelům, u nichž ostatní terapeutické možnosti selhaly.
Nogle lande (Tyskland, Spanien, Nederlandene og Det Forenede Kongerige) har også heroinudleveringsprogrammer, selv om antallet af patienter, der modtager denne form for behandling, er meget lille i forhold til andre former for substitutionsbehandling (formentlig under 1 % af det samlede antal). Denne form for behandling er fortsat kontroversiel og tilbydes generelt på videnskabeligt forsøgsbasis til langtidsbrugere, hvor andre behandlingsmuligheder har slået fejl.
Mõnes riigis (Saksamaal, Hispaanias, Madalmaades ja Ühendkuningriigis) on kasutusel ka väljakirjutatud heroiiniga ravi programmid, kuid sellist ravi saavate patsientide arv on muude asendusravi vormidega võrreldes väga väike (tõenäoliselt vähem kui 1% koguarvust). See ravivorm tekitab jätkuvalt vaidlusi ning tavaliselt määratakse seda teadusuuringu raames kauaaegsetele uimastitarbijatele, kelle puhul muud ravivõimalused pole tulemust andnud.
Joissakin maissa (Saksassa, Espanjassa, Alankomaissa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa) on myös heroiinin valvotun määräämisen ohjelmia, mutta tällaista hoitoa saavien potilaiden määrä on hyvin pieni verrattuna muihin lääkekorvaushoidon muotoihin (todennäköisesti alle prosentti kokonaismäärästä). Tämä hoitomuoto on yhä kiistanalainen, ja sitä tarjotaan yleensä tieteellisten kokeiden osana pitkäaikaisille käyttäjille, joilla muut hoitovaihtoehdot ovat epäonnistuneet.
Néhány országban (Németország, Spanyolország, Hollandia és az Egyesült Királyság) a heroint receptre felíró programok is működnek, de az ilyen kezelésben részesülő páciensek száma a kábítószer helyettesítésének más formáihoz képest rendkívül alacsony (valószínűleg kevesebb, mint az összes páciens 1%-a). A kezelésnek ez a formája változatlanul ellentmondásos, és rendszerint tudományos kísérleti céllal biztosítják azoknak a hosszú távú használóknak, akiknél a többi terápiás lehetőség kudarcot vallott.
Noen land (Tyskland, Spania, Nederland og Storbritannia) har også tiltak der heroin gis på resept, selv om antallet pasienter som mottar denne typen behandling er veldig lavt i forhold til andre typer narkotikasubstitusjon (sannsynligvis mindre enn 1 % av totalen). Denne typen behandling er fremdeles kontroversiell og tilbys vanligvis på forsøksbasis for langtidsbrukere som ikke har lykkes med andre behandlingsalternativer.
W niektórych krajach (w Niemczech, Hiszpanii, Holandii i Wielkiej Brytanii) wprowadzono również programy przepisywania heroiny, ale liczba pacjentów poddanych takiemu leczeniu jest bardzo niska w porównaniu z innymi formami leczenia zastępczego (prawdopodobnie poniżej 1% przypadków). Ta forma terapii nadal wzbudza kontrowersje i zazwyczaj stosowana jest na zasadzie eksperymentu naukowego wobec osób zażywających narkotyk przez bardzo długi czas, gdy inne metody leczenia okazały się nieskuteczne.
Unele ţări (Germania, Spania, Ţările de Jos şi Regatul Unit) au, la rândul lor, programe de prescriere de heroină, deşi numărul pacienţilor care beneficiază de acest fel de tratament este foarte mic în comparaţie cu alte forme de substituţie de droguri (probabil constituie mai puţin de 1 % din numărul total). Această formă de tratament rămâne controversată şi este, în general, oferită pe baza folosirii experimentale ştiinţifice pentru consumatorii pe termen lung în cazul cărora au eşuat celelalte opţiuni terapeutice.
Niektoré krajiny (Nemecko, Španielsko, Holandsko a Spojené kráľovstvo) majú tiež programy na predpisovanie heroínu, hoci počet pacientov, ktorí dostávajú tento druh liečby, je veľmi malý v porovnaní s inými formami náhrady drog (pravdepodobne predstavuje menej ako 1 % z celkového počtu). Táto forma liečby zostáva kontroverznou a vo všeobecnosti sa poskytuje na základe vedeckého pokusu pre dlhodobých užívateľov, u ktorých zlyhali iné terapeutické možnosti.
Nekatere države (Nemčija, Španija, Nizozemska in Združeno kraljestvo) imajo tudi programe predpisovanja heroina na recept, čeprav je število pacientov, ki se zdravijo na ta način zelo majhno v primerjavi z drugimi oblikami nadomeščanja drog (verjetno jih je manj kot 1 % vseh). Ta oblika zdravljenja je še vedno sporna in se v glavnem izvaja na podlagi znanstvenega preskušanja za dolgotrajne uživalce, pri katerih druge terapevtske možnosti niso bile uspešne.
I några länder (Tyskland, Spanien, Nederländerna och Storbritannien) finns också program för heroinförskrivning, även om det fortfarande är ett mycket litet antal patienter som får denna typ av behandling jämfört med andra typer av läkemedelssubstitution (förmodligen utgör denna grupp mindre än 1 % av alla patienter). Denna behandlingsform är omtvistad och den erbjuds vanligen på vetenskaplig försöksbasis till klienter med ett långvarigt missbruk där andra behandlingsalternativ har misslyckats.
Bu gibi tedavi gören hastaların sayısı uyuşturucu ikamesinin diğer biçimlerine oranla çok küçük de olsa (muhtemelen toplamın % 1’ini oluşturur), bazı ülkeler (Almanya, İspanya, Hollanda ve Birleşik Krallık) ayrıca eroin reçete etme programlarına da sahiptir. Bu tedavi biçimine dair tartışmalar sürmekte olup genellikle tedaviye yönelik diğer seçeneklerin başarılı olmadığı uzun dönem kullanıcıları için bilimsel deney temelinde sağlanmaktadır.
  1. logs. Informācija p...  
Īrijā divos pētījumos, ko 1996. un 2000./2001. gadā policijai zināmu narkotiku lietotāju vidū izlases veidā ir veikusi Garda pētniecības nodaļa, ir aplēsts, ka narkotiku lietotāji 1996. gadā ir pastrādājuši 66 %, bet 2000./2001.
In Ireland, two studies carried out by the Garda Research Unit in 1996 and 2000/01 among a sample of drug users known to the police estimated that drug users were responsible for 66 % of detected indictable crimes in 1996 and 28 % in 2000/01 (Keogh, 1997; Furey and Browne, 2003, cited in the Irish national report). The 2000/01 survey found that opioid users were responsible for 23 % of detected larceny offences and 37 % of detected burglaries.
En Irlande, deux études conduites par la Garda Research Unit en 1996 et en 2000-2001 auprès d’un échantillon d’usagers de drogue connus des services de police ont estimé que les usagers de drogue étaient responsables de 66 % des actes criminels recensés en 1996 et de 28 % en 2000-2001 (Keogh, 1997; Furey et Browne, 2003, cités dans le rapport national irlandais). L’enquête de 2000-2001 a conclu que les usagers d’opiacés étaient responsables de 23 % des vols simples recensés et de 37 % des cambriolages.
In Irland wurde in zwei Studien, die 1996 und 2000/2001 von der Garda Research Unit anhand einer Stichprobe polizeibekannter Drogenkonsumenten durchgeführt wurden, festgestellt, dass im Jahr 1996 66 % und im Zeitraum 2000/2001 28 % der aufgedeckten Straftaten von Drogenkonsumenten verübt wurden (Keogh, 1997; Furey und Browne, 2003, zitiert im nationalen Bericht Irlands). Die Erhebung 2000/2001 führte ferner zu dem Ergebnis, dass 23 % der aufgedeckten Diebstähle und 37 % der aufgedeckten Einbruchsdiebstähle von Opioidkonsumenten begangen wurden.
En Irlanda, dos estudios realizados por la Unidad de Investigación de la Policía Irlandesa (Garda) en 1996 y 2000/2001 entre una muestra de consumidores de drogas conocidos por la policía estimaron que los consumidores eran responsables del 66 % de los delitos detectados en 1996 y del 28 % en 2000/2001 (Keogh, 1997; Furey y Browne, 2003, citado en el informe nacional de Irlanda). Según la encuesta realizada en 2000/2001, los consumidores de opiáceos eran responsables del 23 % de los hurtos y del 37 % de los robos con allanamiento de morada detectados.
In Irlanda due studi condotti dalla “Garda Research Unit” nel 1996 e nel 2000-2001 in un campione di consumatori di droga noti alla polizia hanno calcolato che i consumatori di stupefacenti erano responsabili del 66% dei delitti registrati nel 1996 e del 28% di quelli del 2000-2001 (Keogh, 1997; Furey e Browne, 2003, citati nella relazione nazionale irlandese). L’indagine del 2000-2001 ha portato a galla un ulteriore dato sul collegamento droga-criminalità, e cioè che i consumatori di oppiacei hanno compiuto il 23% dei furti e il 37% dei furti con scasso.
Na Irlanda, dois estudos realizados pela Unidade de Investigação da Garda, em 1996 e 2000/2001, entre uma amostra de consumidores de droga conhecidos pela polícia, estimaram que os consumidores de droga foram responsáveis por 66% dos crimes susceptíveis de acção judicial detectados em 1996 e por 28% em 2000/2001 (Keogh, 1997; Furey e Browne, 2003, citados no Relatório Nacional irlandês). O inquérito de 2000/2001 concluiu que os consumidores de opiáceos perpetraram 23% dos crimes de furto detectados e 37% dos assaltos detectados.
Στην Ιρλανδία δύο μελέτες που πραγματοποιήθηκαν από την ερευνητική μονάδα Garda το 1996 και το 2000/01 σε δείγμα σεσημασμένων χρηστών ναρκωτικών εκτίμησαν ότι οι χρήστες ναρκωτικών ευθύνονταν για 66 % των ποινικά διώξιμων εγκλημάτων που διερευνήθηκαν το 1996 και για 28 % το 2000/01 (Keogh, 1997· Furey και Browne, 2003, αναφορά στην εθνική έκθεση της Ιρλανδίας). Στη μελέτη του 2000/01 διαπιστώθηκε ότι οι χρήστες οπιοειδών ευθύνονταν για 23 % των διερευνηθέντων αδικημάτων που αφορούν κλοπές και 37 % που αφορούν διαρρήξεις.
In Ierland zijn in 1996 en 2000/2001 twee studies uitgevoerd door de onderzoekseenheid van de Garda onder een steekproef van bij de politie bekende drugsgebruikers. Hierin wordt geschat dat drugsgebruikers in 1996 verantwoordelijk waren voor 66% en in 2000/2001 voor 28% van de opgeloste delicten (Keogh, 1997; Furey en Browne, 2003, geciteerd in het Ierse nationaal verslag). Uit de studie van 2000/2001 bleek dat opioïdengebruikers verantwoordelijk waren voor 23% van de opgeloste diefstallen en 37% van de opgeloste inbraken.
V Irsku dvě studie, které v roce 1996 a v letech 2000–2001 provedla výzkumná jednotka Garda u vzorku uživatelů drog známých policii, odhadly, že uživatelé drog zodpovídali za 66 % zjištěných trestných činů v roce 1996 a 28 % v letech 2000–2001 (Keogh, 1997; Furey a Browne, 2003, citováno v irské národní zprávě). Průzkum v letech 2000–2001 zjistil, že uživatelé opiátů odpovídali za 23 % odhalených případů krádeže a 37 % odhalených případů vloupání.
I to undersøgelser gennemført af Garda Research Unit i 1996 og 2000/2001 i Irland blandt en stikprøve af stofbrugere, der var kendt af politiet, blev det anslået, at stofbrugere var ansvarlige for 66 % af de registrerede kriminelle forseelser i 1996 og 28 % i 2000/2001 (Keogh, 1997; Furey og Browne, 2003, omtalt i Irlands nationale rapport). Ifølge undersøgelsen fra 2000/2001 var opioidbrugere ansvarlige for 23 % af de registrerede simple tyverier og 37 % af de registrerede indbrudstyverier.
Iirimaal viis politsei uurimisüksus Garda Research Unit politseile teadaolevate uimastitarvitajate näidisgrupis läbi kaks uuringut, 1996. ja 2000.–2001. aastal ning leidis, et uimastitarvitajad olid vastutavad hinnanguliselt 66% karistatavate kuritegude puhul 1996. a ja 28% puhul aastatel 2000–2001 (Keogh, 1997; Furey, Browne, 2003, viide Iirimaa riiklikus aruandes). 2000.–2001. a uuringus nenditi, et opioidide kasutajad olid vastutavad 23% varguste ja 37% sissemurdmiste puhul.
Irlannissa kahdessa Gardan tutkimusyksikön vuosina 1996 ja 2000–2001 tekemässä tutkimuksessa, joissa oli otoksena poliisille tuttuja huumeidenkäyttäjiä, arvioitiin, että huumeidenkäyttäjät olivat tehneet paljastuneista syytteenalaisista rikoksista 66 prosenttia vuonna 1996 ja 28 prosenttia vuonna 2000–2001 (Keogh, 1997; Furey ja Browne, 2003, mainittu Irlannin kansallisessa raportissa). Vuoden 2000–2001 tutkimuksessa todettiin, että opioidien käyttäjät olivat tehneet paljastuneista syytteenalaisista rikoksista 23 prosenttia ja paljastuneista murroista 37 prosenttia.
Írországban a Garda kutatási osztálya által 1996-ban és 2000/01-ben a rendőrség számára ismert kábítószer-használók mintájában készített két vizsgálat becsült eredményei szerint 1996-ban a felderített, büntetőjogilag üldözhető bűncselekmények 66%-áért voltak felelősek a kábítószer-használók, 2000/01-ben pedig 28%-áért (Keogh, 1997; Furey és Browne, 2003, az ír országjelentés idézi). A 2000/01-es felmérés azt is megállapította, hogy az opiáthasználók a felderített lopási bűncselekmények 23%-áért és a felderített rablások 37%-áért feleltek.
To irske studier utført av Garda Research Unit i 1996 og 2000-01 blant et utvalg av narkotikabrukere som var kjent av politiet, anslo at narkotikabrukere sto ansvarlig for 66 % av etterforskede straffbare lovbrudd i 1996 og 28 % i 2000-01 (Keogh, 1997, Furey and Browne, 2003, sitert i Irlands nasjonale rapport). 2000/01-undersøkelsen viste at opioidbrukere sto ansvarlig for 23 % av alle tyverier og 37 % av innbrudd som ble etterforsket.
W Irlandii dwa badania przeprowadzone przez Garda Research Unit w 1996 r. i w 2000/2001 r. wśród wybranej grupy osób znanych policji zażywających narkotyki wykazały, że w 1996 r. osoby zażywające narkotyki ponosiły odpowiedzialność za 66% wykrytych, podlegających oskarżeniu przestępstw i za 28% takich przestępstw w latach 2000/2001. (Keogh, 1997; Furey i Browne, 2003, cytowani w sprawozdaniu krajowym Irlandii). W badaniu przeprowadzonym w latach 2000/2001 stwierdzono, że osoby zażywające opiaty ponosiły odpowiedzialność za 23% wykrytych przypadków kradzieży i 37% wykrytych przypadków włamań.
În Irlanda, două studii efectuate de către Garda Research Unit [Departamentul de Cercetare Garda] în 1996 şi 2000-2001 pe un eşantion de consumatori de droguri cunoscuţi de către poliţie, au estimat că în 1996, consumatorii de droguri erau răspunzători pentru 66 % din infracţiunile condamnabile depistate în timp ce în 2000-2001 proporţia era de 28 % (Keogh, 1997; Furey şi Browne, 2003, citat în raportul naţional al Irlandei). Sondajul din 2000-2001 a arătat că 23 % din cazurile de furt şi 37 % din spargerile depistate au fost comise de către consumatori de opiacee.
V Írsku dve štúdie vykonané Výskumnou jednotkou Garda v roku 1996 a 2000/2001 medzi štatistickou vzorkou užívateľov drog známych polícii odhadli, že užívatelia drog zodpovedali za 66 % zistených závažných trestných činov v roku 1996 a 28 % v roku 2000/2001 (Keogh, 1997; Furey a Browne, 2003, citované v írskej národnej správe). Prieskum v roku 2000/2001 zistil, že užívatelia opiátov zodpovedali za 23 % zistených krádeží a 37 % zistených vlámaní.
Na Irskem sta raziskavi, ki ju je leta 1996 in 2000/01 opravila raziskovalna enota Garda med vzorcem policiji znanih uživalcev drog, ocenila, da so bili uživalci drog odgovorni za 66 % odkritih kaznivih dejanj leta 1996 in za 28 % leta 2000/01 (Keogh, 1997; Furey in Browne, 2003, navedeno v irskem nacionalnem poročilu). Raziskava iz leta 2000/01 je razkrila, da so bili uživalci opioidov odgovorni za 23 % odkritih kaznivih dejanj tatvin in 37 % odkritih vlomov.
I Irland visar två studier genomförda av Garda Research Unit 1996 och 2000/01 på ett urval av narkotikamissbrukare som var kända av polisen att narkotikamissbrukare stod för 66 % av de upptäckta brotten 1996 och 28 % av de upptäckta brotten 2000/01 (Keogh, 1997; Furey and Browne, 2003, citeras i Irlands nationella rapport). Studien som gjordes 2000/01 visade att opiatanvändare hade begått 23 % av de upptäckta stölderna och 37 % av de upptäckta inbrotten.
İrlanda’da, Garda Araştırma Birimi tarafından 1996 ve 2000-01’de polisin bildiği uyuşturucu kullanıcılarından oluşan bir örnek arasında gerçekleştirilen iki çalışma, 1996’da tespit edilen ağır suçlardan % 66’sından ve 2000/01’de % 28’inden uyuşturucu kullanıcılarının sorumlu olduğunu öngörmüştür (Keogh, 1997; Furey ve Browne, 2003, İrlanda ulusal raporundan alınmıştır). 2000/01 araştırması, tespit edilmiş yankesicilik suçlarının % 23’ünden ve tespit edilmiş hırsızlıkların % 37’sinden opioid kullanıcılarının sorumlu olduğunu ortaya çıkarmıştır.
  15. logs. Vai Eiropā i...  
Narkotiku lietotāju injicēšanas biežumu, kā zināms, ietekmē daudzi faktori, tostarp lietošanas paradumi, atkarības līmenis un lietojamo narkotiku veids. Nesenā pētījumā, kurā ir analizēta saistība starp HIV izplatību un šļirču izplatīšanas pārklājumu, ir secināts, ka uzvedības faktori, piemēram, injicēšanas biežums un šļirču vairākkārtēja personiska izmantošana ievērojami iespaido HIV izplatības būtiskai samazināšanai vajadzīgo šļirču izplatīšanas apjomu (Vickerman u.c., 2006. g.).
Many factors are known to influence injecting frequency among those using drugs, including patterns of use, level of dependency and type of drug used. A recent study exploring the relationship between HIV prevalence and the coverage of syringe distribution suggested that behavioural factors, e.g. injecting frequency and personal re-use of syringes, strongly influence the level of syringe distribution required to achieve a substantial decrease in HIV prevalence (Vickerman et al., 2006).
Il est notoire que de nombreux facteurs influencent la fréquence d’injection chez les usagers de drogue, comme les habitudes de consommation, le degré de dépendance et le type de drogue consommée. Une étude récente portant sur la relation entre la prévalence du VIH et la couverture des programmes de distribution de seringues suggère que des facteurs comportementaux, par exemple la fréquence d’injection et la réutilisation personnelle de seringues, influencent fortement le niveau de distribution de seringues nécessaire pour parvenir à une diminution sensible de la prévalence du VIH (Vickerman et al., 2006).
Bekanntermaßen beeinflussen viele Faktoren die Injektionshäufigkeit der Drogenkonsumenten, darunter die Konsummuster, der Grad der Abhängigkeit und die Art der konsumierten Droge. Bei einer vor kurzem durchgeführten Studie über den Zusammenhang zwischen der HIV-Prävalenz und dem Versorgungsgrad der Spritzenverteilungsprogramme wurde festgestellt, dass bestimmte Verhaltensweisen, z. B. die Injektionshäufigkeit und die Wiederverwendung von Spritzen durch den Einzelnen, starken Einfluss darauf haben, welcher Versorgungsgrad erreicht werden muss, um einen substanziellen Rückgang der HIV-Prävalenz zu erzielen (Vickerman et al., 2006).
Es bien sabido que existe un gran número de factores que repercuten en la frecuencia de consumo por vía parenteral, como las pautas de consumo, el nivel de dependencia y el tipo de droga consumido. Un estudio reciente que analiza la relación entre la prevalencia de VIH y la cobertura de los programas de distribución de jeringuillas revela que determinados comportamientos, a saber, la frecuencia de consumo por vía parenteral y la reutilización personal de las jeringuillas, influyen de manera decisiva en el nivel de distribución de jeringuillas necesario para lograr un descenso sustancial en la prevalencia de VIH (Vickerman et al., 2006).
Sono numerosi i fattori noti per influenzare la frequenza delle iniezioni tra i tossicodipendenti, compresi tra questi i modelli di consumo, il grado di dipendenza e il tipo di sostanza utilizzata. Uno studio recente volto a esaminare il rapporto tra prevalenza dell’HIV e portata della distribuzione delle siringhe ha suggerito che i fattori comportamentali, vale a dire la frequenza delle iniezioni e il riuso personale delle siringhe, possono influenzare enormemente il livello di distribuzione delle siringhe necessario per ottenere una flessione significativa della prevalenza dell’HIV (Vickerman e altri, 2006).
Conhecem-se muitos factores que influenciam a frequência do consumo por via endovenosa entre os consumidores de drogas, incluindo os padrões de consumo, o nível de dependência e o tipo de droga consumido. Um estudo recente que investigou a relação entre a prevalência do VIH e a cobertura da distribuição de seringas sugeriu que factores comportamentais, designadamente a frequência e a reutilização pessoal das seringas, influencia fortemente o nível de distribuição de seringas necessário para obter uma diminuição substancial da prevalência do VIH (Vickerman et al., 2006).
Πολλοί παράγοντες είναι γνωστό ότι επηρεάζουν τη συχνότητα της ενέσιμης χρήσης στους χρήστες ναρκωτικών, όπως τα πρότυπα χρήσης, το επίπεδο της εξάρτησης και ο τύπος της ναρκωτικής ουσίας που χρησιμοποιείται. Σε πρόσφατη μελέτη που διερεύνησε τη σχέση μεταξύ του επιπολασμού του HIV και της κάλυψης της διανομής συρίγγων υποδηλώνεται ότι συμπεριφοριστικοί παράγοντες, όπως π.χ. η συχνότητα ενέσιμης χρήσης και η προσωπική επαναχρησιμοποίηση των συρίγγων, επηρεάζουν σημαντικά το επίπεδο διανομής συρίγγων που απαιτείται προκειμένου να επιτευχθεί ουσιαστική μείωση του επιπολασμού του HIV (Vickerman κ.ά., 2006).
Het is bekend dat er tal van factoren zijn die van invloed zijn op de frequentie waarmee drugsgebruikers injecteren, waaronder gebruikspatronen, het verslavingsniveau en het type drugs dat wordt gebruikt. Uit een recente studie naar de relatie tussen HIV-prevalentie en de dekking van omruilprogramma’s voor naalden en spuiten bleek dat gedragsfactoren, bijvoorbeeld de injectiefrequentie en het persoonlijk hergebruik van spuiten, sterk van invloed zijn op de toereikendheid van de dekking van omruilprogramma’s voor naalden en spuiten om een aanzienlijke afname in HIV-prevalentie te bewerkstelligen (Vickerman et al., 2006).
Je známo, že četnost injekčního užívání mezi uživateli drog ovlivňuje řada faktorů, včetně vzorců užívání, stupně závislosti a typu užívané drogy. Nedávná studie, která zkoumala vztah mezi prevalencí HIV a pokrytím programy distribuce injekčních stříkaček, naznačila, že behaviorální faktory, jako např. četnost injekčního užívání a osobní opakované používání stříkaček, výrazně ovlivňují počet distribuovaných stříkaček nutných k dosažení významného poklesu prevalence HIV (Vickermann a kol., 2006).
Mange faktorer vides at påvirke injektionshyppigheden blandt stofbrugere, herunder brugsmønstre, afhængighedsgrad og anvendt stoftype. Det fremgik af en nylig undersøgelse, hvor forholdet mellem hiv-prævalens og sprøjteudleveringens dækning blev analyseret, at adfærdsmæssige faktorer som f.eks. injektionshyppighed og personlig genbrug af sprøjter i vid udstrækning er bestemmende for, hvor stor en mængde sprøjter det er nødvendigt at udlevere for at opnå et betydeligt fald i hiv-prævalensen (Vickerman m.fl., 2006).
Teada on mitmeid tegureid, mis mõjutavad süstimise sagedust uimastitarvitajate seas, seejuures tarvitamise struktuuri, sõltuvuse taset ja kasutatavate uimastite tüüpi. Hiljutisest uuringust, milles uuriti HIV esinemissageduse ja süstlavahetusprogrammi hõlmavuse seoseid, selgus, et käitumuslikud tegurid, näiteks süstimise sagedus ja isiku tava kasutada süstlaid korduvalt, mõjutavad oluliselt seda, kui ulatuslikku süstlavahetust on vaja, et oluliselt vähendada HIV esinemissagedust (Vickerman et al., 2006).
Useiden tekijöiden tiedetään vaikuttavan injektiokäytön tiheyteen huumeidenkäyttäjien keskuudessa. Niitä ovat muun muassa käyttötavat, riippuvuusaste ja käytettävä huume. Hiv:n levinneisyyden ja ruiskujen jakeluohjelmien kattavuuden välisestä suhteesta hiljattain tehty tutkimus viittaa siihen, että käyttäytymistekijät, kuten injektiokäytön tiheys ja ruiskujen henkilökohtainen uudelleenkäyttö, vaikuttavat voimakkaasti siihen, kuinka paljon ruiskuja on jaettava, jotta hiv:n levinneisyysastetta voidaan laskea huomattavasti (Vickerman et al., 2006).
Az injekciózás gyakoriságát a kábítószer-használók körében köztudottan sok tényező befolyásolja, köztük a használati minták, a függőség típusa és a használt kábítószer típusa. A HIV előfordulása és a fecskendőosztás közötti összefüggést vizsgáló tanulmány a közelmúltban arra a következtetésre jutott, hogy a viselkedési tényezők, pl. az injekciózás gyakorisága és a saját fecskendők újbóli használata nagyban befolyásolják azt, hogy milyen mértékű fecskendőosztásra van szükség a HIV előfordulásának jelentős visszaszorításához (Vickerman és mások, 2006).
Mange faktorer er kjent for å påvirke injeksjonshyppigheten, inkludert bruksmønstre, grad av avhengighet og typen narkotika brukt. En nyere studie som ser på forholdet mellom HIV-prevalens og dekningen av sprøyteutdeling, tilsier at atferdsmessige faktorer, f.eks. injeksjonshyppighet og personlig gjenbruk av sprøyter, har stor betydning for hvor stort omfanget av sprøyteutdelingen må være for å oppnå en betydelig reduksjon i utbredelsen av HIV (Vickerman et al., 2006).
Znanych jest wiele czynników wpływających na częstotliwość dokonywania iniekcji przez osoby zażywające narkotyki, są to m.in. schematy zażywania, stopień uzależnienia i rodzaj zażywanego narkotyku. Najnowsze badanie zależności między rozpowszechnieniem wirusa HIV i zasięgiem dystrybucji strzykawek wskazuje, że czynniki behawioralne, np. częstotliwość wstrzykiwania i ponowne wykorzystywanie strzykawek, silnie wpływają na zakres dystrybucji strzykawek wymagany do osiągnięcia znacznego spadku rozpowszechnienia wirusa HIV (Vickerman et al., 2006).
Se ştie că există mulţi factori care influenţează frecvenţa injectării în rândul celor care consumă droguri, inclusiv modele de consum, nivelul dependenţei şi tipul de drog consumat. În urma unui studiu recent privind relaţia dintre prevalenţa HIV şi acoperirea distribuirii de seringi s-a arătat că factorii comportamentali, de ex. frecvenţa injectării şi refolosirea seringilor influenţează considerabil nivelul distribuirii de seringi necesare pentru scăderea substanţială a prevalenţei HIV (Vickerman et al., 2006).
Je známych mnoho faktorov, ktoré ovplyvňujú frekvenciu injekčného užívania medzi tými, ktorí užívajú drogy vrátane foriem užívania, úrovne závislosti a druhu užívaných drog. Nedávna štúdia, ktorá skúma vzťah medzi prevalenciou HIV a rozsahom distribúcie injekčných striekačiek, naznačila, že faktory správania, napr. frekvencia injekčného užívania a osobné opakované používanie injekčných striekačiek silno ovplyvňujú úroveň distribúcie injekčných striekačiek požadovanú na dosiahnutie podstatného zníženia prevalencie HIV (Vickerman a kol., 2006).
Znani so mnogi dejavniki, ki vplivajo na pogostost vbrizgavanja pri uživalcih drog, vključno z vzorci uživanja, stopnjo odvisnosti in vrsto uporabljene droge. Nedavna študija, ki je raziskovala odnos med razširjenostjo virusa HIV in razdeljevanjem brizg, kaže, da vedenjski dejavniki, npr. pogostost vbrizgavanja in osebna ponovna uporaba brizg, močno vplivajo na raven razdeljevanja brizg, ki je potrebna za dosego znatnega zmanjšanja razširjenosti virusa HIV (Vickerman et al., 2006).
Många faktorer påverkar hur ofta narkotikamissbrukare injicerar drogen, bland annat användningsmönster, beroendegrad och typ av drog som används. En ny studie som utforskar förhållandet mellan hiv-prevalens och sprututbytesprogrammens täckning, tyder på att beteenderelaterade faktorer, t.ex. hur ofta individen injicerar och egen återanvändning av sprutor, starkt påverkar vilken omfattning sprutdistributionen måste ha för att uppnå betydande minskning av hiv-prevalens (Vickerman et al., 2006).
  4. nodaļa: AmfetamÄ«ni...  
gadā konfiscētiem 9,5 miljoniem amfetamīna vienību. Lai gan ir bijušas zināmas svārstības, ES līmenī kopš 1999. gada ir audzis gan kopējais amfetamīna atsavināšanas gadījumu skaits (84), gan atsavinātais daudzums (85) un, pamatojoties uz ziņojumā aplūkotajās valstīs konstatētajiem faktiem, izskatās, ka šī pieaugošā tendence 2004.
In 2004, an estimated 33 000 seizures of amphetamine, amounting to 5.2 tonnes and 9.6 million units, were made in the EU. In terms of number of seizures and weight of amphetamine seized, the United Kingdom has consistently been the main amphetamine-seizing country in the EU (83). Turkey reported the interception of 9.5 million units of amphetamine in 2004. Despite some fluctuations, at EU level both the overall number of amphetamine seizures (84) and quantities seized (85) have increased since 1999 and, based on the findings from reporting countries, this upward trend seems to have continued in 2004.
En 2004, on estime que 33 000 saisies d'amphétamines, représentant 5,2 tonnes et 9,6 millions d'unités, ont été réalisées dans l'UE. En termes de nombre de saisies et de poids saisi, le Royaume-Uni est depuis longtemps le champion des saisies d'amphétamines dans l'UE (83). La Turquie a déclaré avoir intercepté 9,5 millions d'unités d'amphétamines en 2004. En dépit de quelques fluctuations, au niveau de l'UE, tant le nombre total de saisies d'amphétamines (84) que les quantités saisies (85) ont augmenté depuis 1999 et, sur la base des conclusions des pays déclarants, cette tendance à la hausse semble s'être poursuivie en 2004.
Im Jahr 2004 wurden in der EU bei schätzungsweise 33 000 Sicherstellungen 5,2 Tonnen bzw. 9,6 Mio. Einheiten Amphetamin beschlagnahmt. Innerhalb der EU steht das Vereinigte Königreich sowohl hinsichtlich der Zahl der Sicherstellungen von Amphetamin als auch bezüglich der beschlagnahmten Menge der Droge kontinuierlich an erster Stelle (83). Die Türkei meldete für 2004 die Sicherstellung von 9,5 Mio. Einheiten Amphetamin. Trotz einiger Schwankungen sind auf EU-Ebene sowohl die Gesamtzahl der Sicherstellungen von Amphetamin (84) als auch die beschlagnahmten Mengen (85) seit 1999 gestiegen, und den Erkenntnissen der Berichtsländer zufolge hat sich dieser Aufwärtstrend offenbar im Jahr 2004 fortgesetzt.
En 2004, se incautaron 5,2 toneladas de anfetamina y 9,6 millones de unidades en las 33 000 operaciones que se estima se llevaron a cabo en la UE. En términos de número de incautaciones y peso de la anfetamina aprehendida, destaca en primera posición el Reino Unido dentro de la UE (83). Turquía informa de la intercepción de 9,5 millones de unidades de anfetamina en 2004. A pesar de algunas fluctuaciones, en el ámbito de la UE, el número total de incautaciones de anfetamina (84) y de cantidades aprehendidas (85) se ha incrementado desde 1999 y, en base a los resultados de los países que han facilitado información, parece que esta tendencia al alza se mantuvo en 2004.
Si calcola che nel 2004 siano stati effettuati nell’Unione europea 33 000 sequestri di anfetamine, per un totale di 5,2 tonnellate e di 9,6 milioni di unità. In termini di numeri di sequestri e di peso delle anfetamine sequestrate, il Regno Unito è il paese che ha fatto registrare i valori più alti in tutta l’Unione europea (83). La Turchia ha riferito l’intercettazione di 9,5 milioni di unità di anfetamine nel 2004. Nonostante le oscillazioni dei dati, a livello europeo sono cresciuti a partire dal 1999 sia il numero complessivo di sequestri di anfetamine (84) sia i quantitativi (85) intercettati e, stando alle informazioni fornite dai vari paesi, questa tendenza all’aumento sembra sia continuata nel 2004.
Estima-se que em 2004 tenham sido efectuadas 33 000 apreensões de anfetaminas na UE, equivalentes a 5,2 toneladas e a 9,6 milhões de unidades. Em termos do número de apreensões e do peso das anfetaminas apreendidas, o Estado-Membro da UE que mais apreensões de anfetaminas tem efectuado, em permanência, é o Reino Unido (83). A Turquia notificou a apreensão de 9,5 milhões de unidades de anfetaminas em 2004. Não obstante algumas flutuações, a nível da UE o número global de apreensões de anfetaminas (84) e as quantidades (85) apreendidas aumentaram desde 1999 e, tendo em conta os resultados apresentados pelos países que forneceram dados, esta tendência crescente parece ter continuado em 2004.
Το 2004 στην ΕΕ υπολογίζεται ότι πραγματοποιήθηκαν 33 000 κατασχέσεις αμφεταμίνης που αντιστοιχούν σε ποσότητα 5,2 τόνων και 9,6 εκατομμυρίων χαπιών. Όσον αφορά τον αριθμό των κατασχέσεων και το βάρος της αμφεταμίνης που κατασχέθηκε, το Ηνωμένο Βασίλειο παραμένει σταθερά η χώρα με τις περισσότερες κατασχέσεις αμφεταμίνης στην Ευρώπη (83). Η Τουρκία ανέφερε την κατάσχεση 9,5 εκατομμυρίων χαπιών αμφεταμίνης το 2004. Παρά ορισμένες διακυμάνσεις, σε επίπεδο ΕΕ τόσο ο συνολικός αριθμός των κατασχέσεων αμφεταμινών (84) όσο και οι ποσότητες που κατασχέθηκαν (85) αυξάνονται από το 1999 και, βάσει των διαπιστώσεων από τις χώρες που υπέβαλαν εκθέσεις, προκύπτει ότι αυτή η ανοδική τάση διατηρήθηκε το 2004.
In 2004 zijn in de EU naar schatting 33 000 amfetaminevangsten gedaan, goed voor in totaal 5,2 ton en 9,6 miljoen eenheden. Wat betreft aantal en omvang van de inbeslagnemingen van amfetamine, voert het Verenigd Koninkrijk binnen de EU opnieuw de lijst aan. (83). Turkije meldt in 2004 9,5 miljoen eenheden amfetamine te hebben onderschept. Ondanks enkele schommelingen is sinds 1999 op EU-niveau zowel het totaalaantal van de amfetaminevangsten (84) als de omvang ervan (85) toegenomen, en volgens de bevindingen van rapporterende landen lijkt die trend zich in 2004 te hebben voortgezet.
Odhaduje se, že za rok 2004 bylo v EU provedeno 33 000 záchytů amfetaminu o celkovém objemu 5,2 tun a počtu 9,6 milionů jednotek. Z hlediska počtu záchytů a hmotnosti zadrženého amfetaminu je Spojené království delší dobu zemí, v níž jsou tyto hodnoty v rámci EU nejvyšší (83). Turecko za rok 2004 ohlásilo záchyt 9,5 milionů jednotek amfetaminu. I přes určité výkyvy se v EU hodnota jak celkového počtu záchytů amfetaminu (84), tak zadrženého množství (85) od roku 1999 zvýšila a podle zjištění sledovaných zemí patrně tento vzestupný trend pokračoval i v roce 2004.
I 2004 blev der i EU foretaget skønsmæssigt 33 000 beslaglæggelser af amfetamin, svarende til 5,2 tons og 9,6 millioner enheder. Med hensyn til antal beslaglæggelser og vægten af den beslaglagte amfetamin har Det Forenede Kongerige konstant været det land, der har beslaglagt mest amfetamin i EU (83). Tyrkiet meldte om, at der var beslaglagt 9,5 millioner enheder amfetamin i 2004. Trods visse udsving er både det samlede antal amfetaminbeslaglæggelser (84) og de beslaglagte mængder (85) steget siden 1999 på EU-plan, og på grundlag af resultaterne fra de indberettende lande synes denne stigende tendens at have fortsat i 2004.
2004. a konfiskeeriti ELis amfetamiini hinnanguliselt 33 000 korral, kokku 5,2 tonni ja 9,6 miljonit ühikut. Konfiskeerimiste arvu ja konfiskeeritud amfetamiini koguste poolest on Ühendkuningriik olnud pidevalt kõige rohkem amfetamiini konfiskeerinud riik ELis.(83) 2004. a teatas Türgi 9,5 miljoni amfetamiiniühiku tabamisest. Mõningastest kõikumistest hoolimata on nii amfetamiini konfiskeerimiste koguarv(84) kui ka konfiskeeritud kogused(85) EL ulatuses 1999. a alates suurenenud ning andmed esitanud riikide teabe alusel võib arvata, et see tõus jätkus 2004. aastal.
EU:ssa tehtiin vuonna 2004 arviolta 33 000 amfetamiinitakavarikkoa, joissa saatiin haltuun 5,2 tonnia ja 9,6 miljoonaa yksikköä amfetamiinia. Takavarikkojen lukumäärän ja takavarikoidun amfetamiinin painon perusteella eniten amfetamiinia takavarikoitiin jälleen Yhdistyneessä kuningaskunnassa (83). Turkki ilmoitti ottaneensa haltuun 9,5 miljoonaa amfetamiiniyksikköä vuonna 2004. EU:n tasolla sekä amfetamiinitakavarikkojen lukumäärä (84) että takavarikoidut määrät (85) ovat kasvaneet vuodesta 1999 lähtien lievistä vaihteluista huolimatta, ja tietoja toimittaneiden maiden havaintojen perusteella tämä noususuuntaus näyttää jatkuneen vuonna 2004.
2004-ben becslések szerint 33 000 amfetaminlefoglalás történt az EU-ban, és ezek összesen 5,2 tonnát, illetve 9,6 millió egységet tettek ki. Az Egyesült Királyság a lefoglalások számát és a lefoglalt amfetamin tömegét tekintve egyaránt tartja az EU elsőszámú amfetaminlefoglaló országaként megszerzett pozícióját83. Törökország 2004-re nézve 9,5 millió egység amfetamin lefoglalásáról számolt be. Bár volt némi ingadozás, az EU szintjén 1999 óta mind az amfetaminlefoglalások összesített száma84, mind a lefoglalt mennyiség85 nőtt, és a jelentéstevő országok megállapításai alapján úgy tűnik, hogy 2004-ben is ez a tendencia folytatódott.
I 2004 ble det gjort anslagsvis 33 000 beslag av amfetamin i EU, noe som utgjør 5,2 tonn og 9,5 millioner enheter. Når det gjelder antall beslag og vekten på amfetaminet som ble beslaglagt, har Storbritannia konsekvent gjort de fleste og største amfetaminbeslagene i EU (83). Tyrkia rapporterte å ha beslaglagt 9,5 millioner enheter amfetamin i 2004. Til tross for noen svingninger har både antallet amfetaminbeslag (84) og mengdene (85) økt i EU siden 1999. Basert på funn fra de rapporterende landene synes denne oppadgående trenden å ha fortsatt i 2004.
Szacuje się, że w 2004 r. w UE miało miejsce 33 000 przypadków konfiskaty amfetaminy, co odpowiada 5,2 t i 9,6 milionom jednostek narkotyku. Pod względem liczby przechwyceń i wagi skonfiskowanego narkotyku Wielka Brytania jest krajem UE, w którym konfiskuje się największe ilości amfetaminy (83). Turcja zgłosiła przechwycenie 9,5 miliona jednostek amfetaminy w 2004 r. Pomimo pewnych wahań w UE poziom zarówno łącznej liczby konfiskat amfetaminy (84), jak i skonfiskowanej ilości (85) wzrósł od 1999 r. Dane nadesłane przez kraje objęte niniejszym sprawozdaniem wskazują na utrzymywanie się tendencji zwyżkowej również w 2004 r.
În 2004, se estimează că s-au efectuat în Uniunea Europeană 33 000 de capturi de amfetamină, reprezentând 5,2 tone şi 9,6 milioane de unităţi. În ceea ce priveşte numărul de capturi şi cantitatea capturilor de amfetamină, Regatul Unit a fost în mod constant ţara care a realizat cele mai multe capturi de amfetamină din Uniunea Europeană (83). Turcia a raportat confiscarea a 9,5 milioane de unităţi de amfetamină în 2004. În ciuda unor fluctuaţii, la nivelul Uniunii Europene, atât numărul global de capturi de amfetamină (84), cât şi cantităţile capturate (85) au crescut din 1999 şi, pe baza concluziilor din rapoartele prezentate de fiecare ţară, se pare că această tendinţă ascendentă a continuat şi în 2004.
Odhaduje sa, že v roku 2004 sa v EÚ uskutočnilo 33 000 zachytení amfetamínu v množstve 5,2 tony a 9,6 milióna jednotiek. Z hľadiska počtu zachytení a hmotnosti zachyteného amfetamínu je Spojené kráľovstvo naďalej hlavnou krajinou v EÚ zachytávajúcou amfetamín EU (83). Turecko uvádzalo v roku 2004 zachytenie 9,5 milióna jednotiek amfetamínu. Napriek určitým výkyvom, na úrovni EÚ celkový počet zachytení amfetamínu (84) a zachytené množstvá (85) narastali od roku 1999 a na základe zistení z krajín, ktoré poskytli správy, sa zdá, že tento narastajúci trend pokračoval aj v roku 2004.
Leta 2004 je bilo v EU po ocenah opravljenih 33.000 zasegov amfetamina, kar je znašalo 5,2 tone in 9,6 milijona enot. Po številu zasegov in količini zaseženega amfetamina je bilo Združeno kraljestvo vedno država, kjer se je zaseglo največ amfetamina v EU (83). Turčija je poročala o 9,5 milijona zaseženih enot amfetamina leta 2004. Kljub nekaterim nihanjem se je na ravni EU po letu 1999 povečalo tako skupno število zasegov amfetamina (84) kot zasežena količina (85), na podlagi ugotovitev iz držav poročevalk pa je mogoče sklepati, da se je ta trend povečevanja leta 2004 nadaljeval.
År 2004 uppskattas antalet amfetaminbeslag i EU till 33 000 och motsvarar 5,2 ton och 9,6 enheter. De största amfetaminbeslagen i EU har genomgående ägt rum i Storbritannien både uttryckt som antal och mängd (83). Turkiet har rapporterat beslag av 9,5 miljoner enheter amfetamin 2004. Trots vissa fluktuationer har det totala antalet beslag (84) och mängder (85) i EU ökat sedan 1999 och, att döma av uppgifter från de rapporterande länderna, förefaller denna stigande trend att ha fortsatt under 2004.
2004 yılında, AB’de 5,2 ton ve 9,6 milyon birime denk gelen tahmini 33.000 amfetamin ele geçirme vakası olmuştur. Ele geçirme sayısı ile ele geçirilen amfetaminin ağırlığı bakımından, Birleşik Krallık sürekli olarak AB’de amfetamin ele geçiren başlıca ülke olmuştur (83). Türkiye 2004’te 9,5 milyon birim amfetamine el konduğunu rapor etmiştir. Bazı dalgalanmalara rağmen, AB düzeyinde hem toplam amfetamin ele geçirmelerinin sayısı (84) hem de ele geçirilen miktarlar (85) 1999’dan beri artmıştır ve bu yukarı doğru eğilim, rapor eden ülkelerin bulgularına dayanarak, 2004’te de artmaya devam etmiş gibi görünmektedir.
  8. nodaļa: Problemāti...  
Pieejamie dati nāk no narkotiku pārdozēšanas toksikoloģijas ziņojumiem un no ārstniecības pakalpojumu saņēmēju sniegtās personiskās informācijas. Šie avoti ļauj gūt zināmu priekšstatu par vairāku narkotiku lietošanu, tomēr pieejamā informācija nereti ir ierobežota un ir jāņem vērā, ka tā var nebūt pietiekami reprezentatīva.
The absence of available data limits reporting on many aspects of poly-drug use. Data are available from toxicological reports from drug overdoses and self-reports from those attending treatment services. While these sources allow some insights into poly-drug use, the information available is often limited and the representativeness of the data needs to be considered.
L’absence de données limite la portée des rapports sur de nombreux aspects de la polyconsommation de drogues. Des données provenant de rapports toxicologiques sur les surdoses de drogue et d’autodéclarations de personnes qui fréquentent les centres de traitement sont disponibles. Bien que ces sources donnent une idée de la polyconsommation de drogues, les informations disponibles sont souvent limitées et la représentativité des données doit être analysée.
Aufgrund des Mangels an verfügbaren Daten sind die Möglichkeiten einer Berichterstattung über viele Aspekte des polyvalenten Drogenkonsums beschränkt. Die verfügbaren Daten stammen aus toxikologischen Berichten über Überdosierungen und aus eigenen Angaben der Patienten von Behandlungsdiensten. Diese Quellen erlauben zwar gewisse Einblicke in den polyvalenten Drogenkonsum, die verfügbaren Informationen sind jedoch häufig begrenzt. Darüber hinaus stellt sich die Frage, ob die Daten repräsentativ sind.
La falta de información disponible limita las posibilidades de informar sobre muchos aspectos del policonsumo. Los datos disponibles provienen de los informes toxicológicos de sobredosis y de los informes personales de pacientes que reciben tratamiento. Si bien estas fuentes permiten comprender mejor el policonsumo, la información disponible suele ser limitada y, además, hay que tener en cuenta hasta qué punto los datos son representativos.
L’assenza di dati disponibili limita l’utilità delle segnalazioni della poliassunzione sotto molti punti di vista. I dati disponibili provengono dalle segnalazioni tossicologiche di overdosi di stupefacenti e dalle autodenunce dei soggetti che aderiscono a schemi terapeutici. Se queste fonti consentono di raccogliere informazioni sulla poliassunzione, spesso tali informazioni sono limitate ed è necessario prendere in considerazione la rappresentatività.
A ausência de dados disponíveis limita a comunicação de informações sobre muitos aspectos do policonsumo de droga. Os dados disponíveis provêm dos relatórios toxicológicos das overdoses de droga e das informações prestadas pelos próprios utentes dos serviços de tratamento. Muito embora estas fontes permitam conhecer melhor alguns aspectos do policonsumo de droga, as informações disponíveis são frequentemente limitadas e a representatividade dos dados tem de ser analisada.
Η απουσία διαθέσιμων στοιχείων περιορίζει τις δυνατότητες αναφοράς για πολλές πτυχές της πολλαπλής χρήσης ναρκωτικών. Τα στοιχεία προέρχονται από τοξικολογικές εκθέσεις από περιπτώσεις υπερβολικής δόσης και αυθόρμητες αναφορές ατόμων στα οποία παρέχονται θεραπευτικές υπηρεσίες. Μολονότι οι πηγές αυτές παρέχουν κάποιες πληροφορίες σχετικά με την πολλαπλή χρήση ναρκωτικών, οι διαθέσιμες πληροφορίες συχνά είναι περιορισμένες και η αντιπροσωπευτικότητα των στοιχείων χρήζει εξέτασης.
Het ontbreken van gegevens beperkt de rapportage over veel aspecten van polydrugsgebruik. Er zijn gegevens beschikbaar uit toxicologische verslagen van drugsoverdoses en zelfrapportages van mensen die in behandeling zijn. Deze bronnen bieden weliswaar enig inzicht in het polydrugsgebruik, maar de beschikbare informatie is dikwijls beperkt en er moet rekening gehouden worden met de representativiteit van de gegevens.
Hlášení o nejrůznějších aspektech užívání více drog omezuje nedostatek dostupných údajů. Údaje jsou dostupné z toxikologických zpráv, z údajů o případech předávkování drogami a vlastních vyjádření léčených klientů. I když tyto zdroje umožňují určitý vhled do problematiky užívání více drog, dostupné informace jsou často omezené a je třeba posoudit jejich reprezentativnost.
Manglen på tilgængelige data begrænser indberetningen i forbindelse med mange aspekter af blandingsbrug. Der foreligger data fra toksikologiske rapporter fra narkotikaoverdoser og selvrapporter fra personer i behandling. Selv om disse kilder giver mulighed for et vist indblik i blandingsbrug, er de foreliggende oplysninger ofte begrænsede, og repræsentativiteten af dataene skal tages i betragtning.
Kättesaadavate andmete puudumine raskendab aruandlust paljude mitme uimasti tarbimise aspektide kohta. Andmeid saadakse uimastite üleannustamiste toksikoloogilistest aruannetest ning ravil olevatelt uimastitarbijatelt endilt. Need allikad heidavad küll pisut valgust mitme uimasti tarbimisele, kuid kättesaadav informatsioon on sageli piiratud ja tuleb arvestada seda, et andmed ei ole täielikud.
Saatavilla olevien tietojen puutteellisuus rajoittaa raportointia huumeiden sekakäytön monista näkökohdista. Tietoja on saatavilla huumeiden yliannostusten toksikologisista raporteista ja hoitopalvelujen käyttäjien omista ilmoituksista. Nämä lähteet valaisevat jonkin verran huumeiden sekakäyttöä, mutta tiedot ovat usein vähäisiä ja niiden edustavuuteen on kiinnitettävä huomiota.
A rendelkezésre álló adatok hiánya a polidroghasználat több szempontjából is korlátozza a bejelentést. A meglévő adatok a kábítószer-túladagolásokról szóló toxikológiai jelentésekből és a kezeléseket felkereső személyek saját beszámolóiból származnak. Bár ezek a források némi betekintést adnak a polidroghasználatba, a rendelkezésre álló információk gyakran korlátozottak, és azt is mérlegelni kell, hogy az adatok mennyiben tekinthetők reprezentatívnak.
Mangelen på data begrenser rapporteringen om mange aspekter ved blandingsbruk. Data er hentet fra toksikologiske rapporter etter narkotikaoverdoser og fra egenrapporter fra behandlingsmottakere. Selv om disse kildene gir oss noe kunnskap om blandingsbruk, er den tilgjengelige informasjonen ofte begrenset, og representativiteten ved dataene må vurderes.
Brak danych nie pozwala zgłaszać wielu aspektów dotyczących zażywania więcej niż jednego narkotyku. Dostępne dane pochodzą z raportów toksykologicznych sporządzanych w przypadkach przedawkowania narkotyku oraz ze zgłoszeń własnych osób poddanych terapii. Źródła te umożliwiają pewien wgląd w kwestię zażywania więcej niż jednego narkotyku, ale dostępne informacje są często ograniczone, należy też rozważyć ich reprezentatywność.
Lipsa datelor disponibile limitează raportarea multor aspecte ale consumului de mai multe droguri. Datele sunt disponibile din rapoartele toxicologice întocmite în urma supradozelor şi din rapoartele personale întocmite de cei care beneficiază de servicii de tratament. Chiar dacă aceste surse oferă anumite informaţii cu privire la consumul de mai multe droguri, informaţiile disponibile sunt deseori limitate iar caracterul reprezentativ al acestor informaţii trebuie analizat.
Chýbanie dostupných údajov obmedzuje uvádzanie mnohých aspektov užívania viacerých drog. Údaje sú k dispozícii z toxikologických správ o predávkovaní drogami a vlastných správ od tých, ktorí sa zúčastňujú na službách liečenia. Hoci tieto zdroje umožňujú určité hĺbkové pohľady do užívania viacerých drog, dostupné informácie sú často obmedzené a je potrebné zvážiť reprezentatívnosť potrieb údajov.
Odsotnost razpoložljivih podatkov omejuje poročanje o mnogih vidikih hkratnega uživanja več drog. Podatki so na voljo iz toksikoloških poročil o primerih prevelikega odmerka drog in samoporočil tistih, ki se udeležijo zdravljenja. Ti viri sicer omogočajo nekaj vpogleda v hkratno uživanje več drog, vendar so razpoložljive informacije pogosto omejene, treba pa je upoštevati tudi reprezentativnost podatkov.
Bristen på tillgängliga uppgifter leder till att rapportering om många inslag i blandmissbruket blir begränsad. Uppgifter finns att hämta i toxikologiska rapporter från överdoser av narkotika och i berättelser från klienter som genomgår behandling. Samtidigt som dessa källor ger viss insikt i blandmissbruket, är den tillgängliga informationen ofta begränsad och uppgifternas representativitet kan ifrågasättas.
Mevcut veri eksikliği, çoklu uyuşturucu kullanımının pek çok yönü hakkında raporlamayı kısıtlamaktadır. Uyuşturucu doz aşımlarına dair toksikolojik raporlar ile tedavi hizmetlerine katılanlardan alınan kendileriyle ilgili raporınlardan veri elde edilebilmektedir. Bu kaynaklar, çoklu uyuşturucu kullanımına dair bir içgörü sağlarken, eldeki bilgiler genellikle sınırlı olup verilerin temsil değeri üzerinde düşünmek gerekmektedir.
  2. nodaļa: Pārskats p...  
Starp visiem Eiropas reģiona aizvietotājterapijas saņēmējiem ir pavisam maz jauno dalībvalstu un kandidātvalstu pacientu, ko daļēji var skaidrot ar faktu, ka šajās valstīs ir zemāks opioīdu lietošanas līmenis. Lai gan kopējais sniegtās aizvietotājterapijas līmenis šajās valstīs joprojām ir zems, par zināmu pieaugumu informē Igaunija, Lietuva un Bulgārija.
It is estimated that in the EU more than half a million opioid users received substitution treatment in 2003, which represents one-third of the currently estimated 1.5 million problem opioid users (EMCDDA, 2005a). The new Member States and candidate countries account for only a small fraction of the clients in substitution treatment in the European region, which can partly be explained by lower levels of opioid use in these countries. Although the overall provision of substitution treatment remains low in these countries, there are some indications of increases in Estonia, Lithuania and Bulgaria.
Selon les estimations, au sein de l'UE, plus d'un demi million d'usagers d'opiacés ont reçu un traitement de substitution en 2003, ce qui représente un tiers des usagers d'opiacés à problème, dont le nombre est actuellement estimé à 1,5 million de personnes (OEDT, 2005a). Les nouveaux États membres et les pays candidats ne représentent qu'un faible pourcentage des patients sous traitement de substitution en Europe, ce qui s'explique en partie par les niveaux plus bas de la consommation d'opiacés dans ces pays. Bien que la fourniture globale de traitement de substitution demeure basse dans ces pays, certains signes indiquent une augmentation en Estonie, Lituanie et Bulgarie.
Schätzungen zufolge haben im Jahr 2003 EU-weit über eine halbe Million Opioidkonsumenten eine Substitutionsbehandlung erhalten. Das entspricht einem Drittel der derzeit schätzungsweise 1,5 Millionen problematischen Opioidkonsumenten (EBDD, 2005a). Der geringe Anteil der neuen Mitgliedstaaten sowie der Kandidatenländer an der Gesamtzahl der Patienten in Substitutionsbehandlung in Europa ist zum Teil darauf zurückzuführen, dass der Opioidkonsum in diesen Ländern geringer ist. Zwar ist das Angebot von Substitutionsbehandlungen in diesen Ländern nach wie vor gering, jedoch gibt es in Estland, Litauen und Bulgarien einige Anzeichen für einen Aufwärtstrend.
Se estima que en el año 2003 recibieron un tratamiento de sustitución en la UE más de medio millón de consumidores de opiáceos, lo que corresponde a un tercio de los 1,5 millones de consumidores de opiáceos problemáticos que se estima existen en la actualidad (OEDT, 2005a). Los nuevos Estados miembros y los países candidatos sólo representan una pequeña fracción de los pacientes en tratamiento de sustitución en la zona europea, lo que se puede explicar en parte por los bajos niveles de consumo de opiáceos en esos países. Si bien la oferta de tratamientos de sustitución en esos países sigue siendo reducida, existen algunos indicios de una tendencia al alza en Estonia, Lituania y Bulgaria.
Si calcola che nell’Unione europea più di mezzo milione di consumatori di oppiacei si sono sottoposti nel 2003 a una terapia sostitutiva, pari a un terzo dei consumatori di oppiacei problematici attualmente calcolati (1,5 milioni; OEDT, 2005a). Nei nuovi Stati membri e nei paesi candidati all’adesione il numero di pazienti che ricevono una terapia sostitutiva rappresenta soltanto una frazione minima dei pazienti di tutta l’Europa; questo fatto si spiega in parte anche con i livelli bassi di consumo di oppiacei rilevati in questi paesi. Sebbene l'erogazione di servizi terapeutici sostitutivi sia complessivamente bassa in questi paesi, vi sono tuttavia segnali di una tendenza all’aumento in Estonia, Lituania e Bulgaria.
Estima-se que, na UE, mais de meio milhão de consumidores de opiáceos receberam tratamento de substituição em 2003, o que equivale a um terço do actual milhão e meio de consumidores problemáticos de opiáceos estimados (OEDT, 2005a). Os novos Estados‑Membros e países candidatos apenas são responsáveis por uma pequena fracção dos utentes do tratamento de substituição na região europeia, facto que pode ser em parte explicado pelos menores níveis de consumo de opiáceos que apresentam. Não obstante a oferta global de tratamento de substituição permanecer baixa nestes países, há indícios de estar a aumentar na Estónia, Lituânia e Bulgária.
Υπολογίζεται ότι στην ΕΕ περισσότεροι από πεντακόσιες χιλιάδες χρήστες οπιοειδών υποβλήθηκαν σε θεραπεία υποκατάστασης το 2003, αριθμός που αντιστοιχεί στο ένα τρίτο του 1,5 εκατομμυρίου προβληματικών χρηστών οπιοειδών (ΕΚΠΝΤ, 2005α). Τα νέα κράτη μέλη και οι υποψήφιες χώρες αντιπροσωπεύουν μικρό μόνο ποσοστό των ατόμων που υποβάλλονται σε θεραπεία υποκατάστασης στην Ευρώπη, γεγονός που εξηγείται εν μέρει από τα χαμηλότερα επίπεδα χρήσης οπιοειδών στις χώρες αυτές. Μολονότι η συνολική παροχή θεραπείας υποκατάστασης παραμένει χαμηλή στις εν λόγω χώρες, υπάρχουν ορισμένες ενδείξεις αύξησης στην Εσθονία, τη Λιθουανία και τη Βουλγαρία.
Geschat wordt dat in 2003 in de EU meer dan een half miljoen opioïdengebruikers een substitutiebehandeling hebben gevolgd, dat wil zeggen een derde van de naar schatting 1,5 miljoen problematische opioïdengebruikers die de EU op dit moment telt (EWDD, 2005a). De nieuwe lidstaten en de kandidaat-lidstaten nemen slechts een klein deel van het totaal aantal cliënten in Europa dat een substitutiebehandeling volgt voor hun rekening, hetgeen voor een deel te verklaren valt door de lagere gebruiksniveaus in deze landen als het gaat om opioïden. Het aanbod van substitutiebehandelingen blijft over het geheel genomen laag in deze landen, maar er zijn aanwijzingen dat het toeneemt in Estland, Litouwen en Bulgarije.
Odhaduje se, že v EU bylo v roce 2003 na substituční léčbě více než půl milionu uživatelů opiátů, což představuje jednu třetinu nyní odhadovaného počtu 1,5 milionu problémových uživatelů opiátů (EMCDDA, 2005a). Nové členské státy a kandidátské země představují pouze malý zlomek počtu klientů substituční léčby v evropském regionu, což lze částečně vysvětlit tím, že užívání opiátů v těchto zemích je méně rozšířené. Přestože rozsah poskytování substituční léčby v těchto zemích zůstává celkově malý, existují určité náznaky nárůstu v Estonsku, Litvě a Bulharsku.
Det skønnes, at over en halv million opioidbrugere var i substitutionsbehandling i EU i 2003, svarende til en tredjedel af de på nuværende tidspunkt skønnede 1,5 millioner problematiske opioidbrugere (EONN, 2005a). De nye medlemsstater og kandidatlande tegner sig kun for en lille del af klienterne i substitutionsbehandling i den europæiske region, hvilket til dels kan forklares ved en lavere udbredelse af opioidbrug i disse lande. Selv om substitutionsbehandling fortsat ikke er særlig udbredt i disse lande, er der visse tegn på stigninger i Estland, Litauen og Bulgarien.
2003. a sai Euroopa Liidus asendusravi hinnanguliselt pool miljonit opioidide tarvitajat, mis on üks kolmandik hinnanguliselt 1,5 miljonist probleemsest opioiditarvitajast (EMCDDA, 2005a). Uutes liikmesriikides ja kandidaatmaades on ainult väike osa Euroopa regioonis asendusravi saanud patsientidest; seda võib osaliselt seletada opioidide tarvitajate väiksema hulgaga nendes riikides. Kuigi üldiselt kasutatakse nendes riikides asendusravi vähe, on märke selle mõningasest kasvust Eestis, Leedus ja Bulgaarias.
Arvioiden mukaan yli puoli miljoonaa opioidien käyttäjää sai EU:ssa korvaushoitoa vuonna 2003. Määrä vastaa kolmannesta opioidien ongelmakäyttäjistä, joita nykyisin arvioidaan olevan 1,5 miljoonaa (EMCDDA, 2005a). Uusien jäsenvaltioiden ja ehdokasvaltioiden osuus Euroopan alueella korvaushoidossa olevista asiakkaista on hyvin pieni, mikä voi osittain johtua opioidien vähäisestä käytöstä näissä maissa. Vaikka näissä maissa on yleensä tarjolla vähän korvaushoitoa, Virossa, Liettuassa ja Bulgariassa on havaittavissa merkkejä noususuuntauksesta.
Becslések szerint az EU-ban félmilliónál is több opiáthasználó részesült helyettesítő kezelésben 2003-ban, ami a jelenleg 1,5 millióra becsült problémás opiáthasználók egyharmadát jelenti (EMCDDA, 2005a). Az európai régión belül a helyettesítő kezelésben részt vevő pácienseknek csak a töredékét adják az új tagállamok és a tagjelölt országok, ami részben az opiáthasználat alacsonyabb szintjével magyarázható ezekben az országokban. Bár a helyettesítő kezelés biztosítása összességében továbbra is alacsony az említett országokban, Észtországban, Litvániában és Bulgáriában a növekedés jelei tapasztalhatók.
Det anslås at over en halv million opioidbrukere i EU mottok substitusjonsbehandling i 2003, eller én tredel av EUs anslagsvis 1,5 millioner opioidbrukere (EONN, 2005a). De nye medlemsstatene og søkerlandene har bare en liten andel av alle Europas klienter i substitusjonsbehandling, noe som delvis kan skyldes det lave antallet opioidbrukere i disse landene. Selv om tilbudet av substitusjonsbehandling samlet sett er lite i disse landene, finnes det indikasjoner på økninger i Estland, Litauen og Bulgaria.
Ocenia się, że w 2003 r. w UE ponad pół miliona osób zażywających opiaty poddano leczeniu zastępczemu, co stanowi jedną trzecią liczby osób zażywających problemowo opiaty, szacowanej obecnie na 1,5 miliona (EMCDDA, 2005a). Na nowe państwa członkowskie i kraje kandydujące przypada jedynie niewielki odsetek pacjentów poddawanych w Europie leczeniu zastępczemu. Częściowym wyjaśnieniem tej sytuacji jest niższy poziom zażywania opiatów obserwowany w tych krajach. Pomimo ogólnie niewielkiego zasięgu leczenia zastępczego w tych krajach, w Estonii, na Litwie i w Bułgarii występują pewne oznaki jego rozszerzania.
Se estimează că în UE mai mult de o jumătate de milion de consumatori de opiacee au beneficiat de o terapie de substituţie în 2003, aceştia reprezentând o treime din numărul curent estimat de 1,5 milioane de consumatori problematici de opiacee (EMCDDA, 2005a). Noile state membre şi ţările candidate reprezintă doar o mică proporţie din beneficiarii terapiei de substituţie din regiunea europeană, fenomen care poate fi parţial explicat prin nivelurile scăzute de consum de opiacee din aceste ţări. Deşi, pe ansamblu, terapia de substituţie nu este oferită pe scară larg în aceste ţări, există indicii ale creşterii disponibilităţii terapiei în Estonia, Lituania şi Bulgaria.
Odhaduje sa, že v EÚ v roku 2003 viac ako pol milióna užívateľov opiátov dostávalo substitučnú liečbu, čo predstavuje jednu tretinu zo v súčasnosti odhadovaného počtu 1,5 milióna problémových užívateľov opiátov (EMCDDA, 2005a). Nové členské štáty a kandidátske krajiny predstavujú iba za malý zlomok klientov v európskom regióne, ktorí sú substitučne liečení, čo možno čiastočne vysvetliť nižšími úrovňami užívania opiátov v týchto krajinách. Hoci v týchto krajinách zostáva poskytovanie substitučnej liečby nízke, existujú určité náznaky zvýšenia v Estónsku, Litve a Bulharsku.
Ocenjuje se, da je leta 2003 v EU več kot pol milijona uživalcev opioidov prejemalo zdravljenje z nadomestno snovjo, kar po trenutnih ocenah pomeni eno tretjino od 1,5 milijona problematičnih uživalcev opioidov (EMCDDA, 2005a). Nove države članice in države kandidatke pomenijo v evropski regiji samo majhen delež uživalcev v nadomestnem zdravljenju, kar se deloma lahko pojasni z manjšim obsegom uživanja opioidov v teh državah. Čeprav je na splošno zagotavljanje zdravljenja z nadomestno snovjo v teh državah še vedno na nizki ravni, pa v Estoniji, Litvi in Bolgariji nekateri kazalci kažejo na njegovo povečanje.
Det uppskattas att över en halv miljon opiatmissbrukare i EU fick substitutionsbehandling 2003, vilket motsvarare en tredjedel av de 1,5 miljon människor som för närvarande bedöms vara problemmissbrukare av opiater (ECNN, 2005a). De nya medlemsstaterna och kandidatländerna står endast för en liten andel av patienter i substitutionsbehandling i Europa, vilket delvis kan förklaras av lägre förekomst av opiatmissbruk i dessa länder. Även om det totala utbudet av substitutionsbehandling är låg i dessa länder finns vissa indikationer på ökningar i Estland, Litauen och Bulgarien.
AB’de yarım milyondan fazla opioid kullanıcısının 2003’te ikame tedavisi gördüğü tahmin edilirken, bu rakam mevcut tahmini 1,5 milyon sorunlu opioid kullanıcısının üçte birini temsil etmektedir (EMCDDA, 2005a). Yeni Üye Devletler ile aday ülkeler, Avrupa bölgesinde ikame tedavisi gören hastaların yalnızca küçük bir kısmını oluşturmakta olup, bu durum kısmen bu ülkelerdeki opioid kullanımı seviyelerinin daha düşük olmasıyla açıklanabilir. Her ne kadar genel olarak ikame tedavisi bu ülkelerde daha az sunulsa da, Estonya, Litvanya ve Bulgaristan’da artış olduğuna dair bazı göstergeler vardır.
  6. nodaļa: OpioÄ«du li...  
Visā Eiropā to jauno opioīdu pacientu vidū, kas vēlas ārstēties ambulatorajos ārstniecības centros un kuru narkotiku administrēšanas veids ir zināms, narkotikas injicē tikai nedaudz vairāk nekā puse pacientu.
Across Europe, among new opioid clients seeking treatment in outpatient centres and for whom the route of administration is known, just over half are injecting the drug. In general, levels of injecting are higher among opioid users seeking treatment in the new Member States (above 60 %) than in the EU-15 Member States (below 60 %), with the exception of Italy and Finland, where the proportion of opioid injectors among clients is 74 % and 79.3 % respectively. The proportion of injectors among opioid clients is lowest in the Netherlands (13 %) and highest in Latvia (86 %) (182).
En Europe, parmi les nouveaux patients usagers d'opiacés en demande de traitement dans des structures de soins ambulatoires et dont on connaît le mode d'administration, un peu plus de la moitié s'injectent la drogue. En règle générale, les niveaux d'injection sont plus élevés chez les usagers d'opiacés en demande de traitement dans les nouveaux États membres (plus de 60 %) que dans les États membres de l'UE‑15 (moins de 60 %), à l'exception de l'Italie et de la Finlande, où la proportion d'injecteurs d'opiacés s'élève respectivement à 74 % et 79,3 %. Le pourcentage d'UDVI chez les patients usagers d'opiacés est le plus faible aux Pays‑Bas (13 %) et le plus élevé en Lettonie (86 %) (182).
Knapp über die Hälfte aller neuen Opioidpatienten, die europaweit eine Behandlung in ambulanten Einrichtungen in Anspruch nehmen und bei denen die Applikationsform bekannt ist, injiziert die Droge. Insgesamt sind die Anteile der injizierenden Konsumenten an den Opioidkonsumenten, die eine Behandlung beantragen, in den neuen Mitgliedstaaten (über 60 %) höher als in den EU-15-Mitgliedstaaten (unter 60 %). Eine Ausnahme bilden Italien und Finnland, wo der Anteil der injizierenden Opioidkonsumenten an den Opioidpatienten 74 % bzw. 79,3 % beträgt. Der niedrigste Anteil der injizierenden Opioidpatienten wird aus den Niederlanden gemeldet (13 %), während der höchste Anteil dieser Patienten in Lettland (86 %) festgestellt wurde (182).
En Europa, sólo algo más de la mitad de los nuevos pacientes de opiáceos que solicitan tratamiento en centros ambulatorios y, en cuyo caso se conoce el procedimiento de administración, se inyectan la droga. En general, los niveles de consumo por vía parenteral son más elevados entre los consumidores de opiáceos que solicitan tratamiento en los nuevos Estados miembros (más del 60 %) que entre los que lo hacen en los antiguos Estados miembros (menos del 60 %), a excepción de Italia y Finlandia, donde la proporción de pacientes que consumen opiáceos por vía parenteral alcanza un 74 % y un 79,3 % respectivamente. Los Países Bajos presentan el menor porcentaje de pacientes de opiáceos que se inyectan la droga (13 %), mientras que el porcentaje más elevado se registró en Letonia (86 %) (182).
In Europa, tra i nuovi pazienti in terapia nei centri che offrono un servizio ambulatoriale e per i quali la via di assunzione è nota, si inietta la sostanza poco più della metà. In generale, il tasso di consumo per via parenterale è più alto tra i consumatori di oppiacei che fanno richiesta di trattamento nei nuovi Stati membri (oltre il 60%) rispetto agli Stati membri dell’Europa a 15 (meno del 60%), con l’eccezione di Italia e Finlandia, dove la percentuale di tossicodipendenti che si inietta la sostanza ammonta, rispettivamente, al 74% e al 79,3%. La percentuale più bassa di consumatori di oppiacei per via parenterale tra i pazienti in cura per questa tossicodipendenza si registra nei Paesi Bassi (13%) e la più alta in Lettonia (86%) (182).
A nível europeu, pouco mais de metade dos novos utentes consumidores de opiáceos, que procuram tratamento em regime ambulatório e cuja via de administração é conhecida, consome a droga por via endovenosa. De um modo geral, esta via de consumo regista níveis mais elevados entre os consumidores de opiáceos que procuram tratamento nos novos Estados-Membros (acima de 60%) do que nos Estados-Membros da UE-15 (menos de 60%), com excepção da Itália e da Finlândia, onde a percentagem de utentes que injectam opiáceos é de 74% e 79,3%, respectivamente. A percentagem mais baixa de utentes consumidores de opiáceos por injecção é a dos Países Baixos (13%) e a mais elevada é a da Letónia (86%) (182).
Σε όλη την Ευρώπη, μεταξύ των ατόμων που ζητούν θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιοειδή για πρώτη φορά σε κέντρα θεραπείας εξωτερικής παραμονής και για τα οποία είναι γνωστός ο τρόπος χρήσης, ενέσιμη χρήση κάνει ποσοστό μόλις πάνω από 50 %. Γενικά, τα επίπεδα ενέσιμης χρήσης είναι υψηλότερα στους χρήστες οπιοειδών που προσφεύγουν σε θεραπεία στα νέα κράτη μέλη (άνω του 60 %) από ό,τι στα κράτη μέλη της ΕΕ των 15 (κάτω του 60 %), με εξαίρεση την Ιταλία και τη Φινλανδία, όπου το ποσοστό των χρηστών οπιοειδών που κάνουν ενέσιμη χρήση επί του συνόλου των ατόμων υπό θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιοειδή είναι 74 % και 79,3 % αντίστοιχα. Το χαμηλότερο ποσοστό ατόμων που κάνει ενέσιμη χρήση οπιοειδών επί του συνόλου των ατόμων υπό θεραπεία απεξάρτησης από τα οπιοειδή καταγράφεται στις Κάτω Χώρες (13 %) και το υψηλότερο στη Λεττονία (86 %) (182).
In heel Europa bestaat iets meer dan de helft van nieuwe opioïdencliënten die om extramurale behandeling vragen en voor wie de wijze van toediening bekend is, uit spuiters. In het algemeen ligt het percentage injecterende cliënten onder opioïdengebruikers die om behandeling vragen in de nieuwe lidstaten (meer dan 60%) hoger dan in de oude vijftien lidstaten (minder dan 60%). Uitzondering hierop zijn Italië en Finland, waar het percentage opioïdenspuiters onder de cliënten respectievelijk 74% en 79,3% bedraagt. Het percentage injecterende gebruikers onder opioïdencliënten is het laagst in Nederland (13%) en het hoogst in Letland (86%) (182).
V celé Evropě je mezi novými uživateli opiátů, kteří vyhledávají léčbu v ambulantních zařízeních a u nichž je znám způsob aplikace, těsně nadpoloviční většina těch, kteří drogu užívají injekčně. Celkově je injekční užívání rozšířenější mezi uživateli opiátů vyhledávajícími léčbu v nových členských státech (nad 60 %) než v členských státech evropské patnáctky (pod 60 %), s výjimkou Itálie a Finska, kde podíl injekčních uživatelů opiátů mezi klienty činí 74 % (Itálie) a 79,3 % (Finsko). Podíl injekčních uživatelů drog na celkovém počtu klientů užívajících opiáty je nejnižší v Nizozemsku (13 %) a nejvyšší v Lotyšsku (86 %) (182).
Blandt nye opioidklienter, der søger ambulant behandling, og som har kendskab til indtagelsesmåden, er det i Europa godt halvdelen, der injicerer stoffet. Generelt er den intravenøse brug højere blandt opioidbrugere, der søger behandling i de nye medlemsstater (over 60 %) end i EU-15-medlemsstaterne (under 60 %), med undtagelse af Italien og Finland, hvor andelen af intravenøse opioidbrugere er henholdsvis 74 og 79,3 %. Andelen af intravenøse brugere blandt opioidklienter er lavest i Nederlandene (13 %) og højest i Letland (86 %) (182).
Kogu Euroopas süstivad opioide pisut rohkem kui pooled uutest ambulatoorsetesse ravikeskustesse ravile pöördunud opioide tarbivatest patsientidest ja nendest, kelle kohta on teada, mil viisil nad uimasteid manustavad. Üldiselt on uutes liikmesriikides ravi taotlevate opioiditarbijate hulgas süstimise sagedus kõrgem (üle 60%) kui EL-15 riikides (alla 60%), erandiks on Itaalia ja Soome, kus opioide süstimise teel manustavate uimastitarbijate osakaal patsientide hulgas on vastavalt 74% ja 79,3%. Uimastisüstijate osakaal opioiditarbijate hulgas on kõige madalam Madalmaades (13%) ja kõige kõrgem Lätis (86%).(182)
Euroopan tasolla hieman yli puolet avohoitoon hakeutuvista uusista opioidiasiakkaista, joiden käyttötapa tunnetaan, käyttää huumetta suonensisäisesti. Injektiokäytön aste on yleisesti katsoen korkeampi niiden opioidien käyttäjien joukossa, jotka hakeutuvat hoitoon uusissa jäsenvaltioissa (yli 60 %) kuin EU-15-jäsenvaltioissa (alle 60 %), lukuun ottamatta Italiaa, jossa opioidien injektiokäyttäjien osuus asiakkaista on 74 prosenttia, ja Suomea, jossa heidän osuutensa on 79,3 prosenttia. Injektiokäyttäjien osuus opioidien käyttäjistä on alhaisin Alankomaissa (13 %) ja korkein Latviassa (86 %) (182).
Európa-szerte megfigyelhető, hogy az opiáthasználat miatt a járóbeteg-ellátó központokban kezelést kérő új páciensek között, illetve azok körében, akiknél a beadási mód ismert, csak körülbelül a páciensek fele használja injekció formájában a kábítószert. Az injekciós használat szintjei a kezelést kérő opiáthasználók körében általában véve magasabbak az új tagállamokban (60% fölött), mint az EU-15 tagállamaiban (60% alatt), Olaszország és Finnország kivételével, ahol az injekciós opiáthasználók aránya a páciensek között 74%, illetve 79,3%. Az opiátok miatt kezelt páciensek között az injekciós használók aránya Hollandiában a legalacsonyabb (13%) és Lettországban a legmagasabb (86%)182.
Blant nye opioidklienter som søker poliklinisk behandling, der inntaksmetoden er kjent, er litt over halvparten sprøytebrukere. Sprøytebruk er generelt mer utbredt blant opioidbrukere som søker behandling i de nye medlemsstatene (rundt 60 %) enn i det opprinnelige EU 15 (under 60 %), unntatt i Italia og Finland, hvor andelen sprøytebrukere blant opioidklienter er på henholdsvis 74 % og 79,3 %. Andelen sprøytebrukere blant opioidklientene er lavest i Nederland (13 %) og høyest i Latvia (86 %) (182).
W Europie wśród nowych pacjentów zażywających opiaty potrzebujących opieki ambulatoryjnej, w których przypadku znany jest sposób przyjmowania narkotyku, niewiele ponad połowa zażywa go dożylnie. Ogólnie w nowych państwach członkowskich odsetek osób zażywających narkotyki dożylnie wśród osób zgłaszających się na terapię z powodu opiatów jest wyższy (ponad 60%) niż w 15 „starych” państwach członkowskich UE (poniżej 60%), z wyjątkiem Włoch i Finlandii, w których odsetek osób zażywających opiaty dożylnie wśród ogółu pacjentów wynosi odpowiednio 74% i 79,3%. Odsetek osób przyjmujących opiaty dożylnie w grupie pacjentów je zażywających jest najniższy w Holandii (13%), a najwyższy na Łotwie (86%) (182).
În Europa, printre pacienţii noi care solicită tratament pentru dependenţa de opiacee în centre de tratament în ambulatoriu şi a căror rută de administrare este cunoscută, numai puţin peste jumătate îşi injectează drogul. În general, nivelurile de injectare sunt mai ridicate în rândul consumatorilor de opiacee care solicită tratament din noile state membre (peste 60 %) decât în statele membre ale UE-15 (sub 60 %) cu excepţia Italiei şi Finlandei, unde proporţia consumatorilor prin injectare în rândul pacienţilor este de 74 % respectiv de 79,3 %. Proporţia consumatorilor de droguri prin injectare în rândul pacienţilor care solicită tratament pentru dependenţa de opiacee este cea mai scăzută în Ţările de Jos (13 %) şi cea mai ridicată în Letonia (86 %) (182).
V Európe, medzi novými klientmi, ktorí užívajú opiáty a vyhľadávajú liečbu v ambulantných strediskách a ktorí poznajú administratívny postup, čosi viac ako polovica si drogu vstrekuje. Vo všeobecnosti sú úrovne injekčného užívania medzi užívateľmi opiátov, ktorí vyhľadávajú liečbu, v nových členských štátoch vyššie (nad 60 %) ako v členských štátoch EÚ-15 (pod 60 %), s výnimkou Talianska a Fínska, kde podiel osôb, ktoré injekčne užívajú opiáty, je medzi klientmi 74 % a 79.3 %. Podiel osôb, ktoré injekčne užívajú opiáty, je medzi klientmi najnižší v Holandsku (13 %) a najvyšší v Lotyšku (86 %) (182).
V Evropi si med novimi uživalci opiatov, ki se želijo zdraviti v izvenbolnišničnih centrih in za katere je znan način uživanja, malo več kot polovica drogo vbrizgava. Na splošno so ravni vbrizgavanja med uživalci opiatov, ki se želijo zdraviti, višje v novih državah članicah (več kot 60 %) kot v 15 starih državah članicah EU (manj kot 60 %), razen Italije in Finske, kjer je delež injicirajočih uživalcev opiatov 74 % oziroma 79,3 %. Delež injicirajočih uživalcev opiatov je najnižji na Nizozemskem (13 %), najvišji pa v Latviji (86 %) (182).
Bland nya klienter som söker behandling i öppenvården i Europa för sitt opiatmissbruk och där det är känt hur de använder drogen, beräknas drygt hälften injicera. I allmänhet förekommer injicering oftare bland opiatanvändare som söker behandling i de nya medlemsstaterna (över 60 %) än i EU-15 (under 60 %), med undantag av Italien och Finland där andelen som injektionsmissbrukare bland klienterna är 74 % respektive 79,3 %. Lägsta andelen opiatklienter som är injektionsmissbrukare finns i Nederländerna (13 %) och den högsta i Lettland (86 %) (182).
Avrupa’da, ayakta tedavi merkezlerinde tedavi görmek isteyen ve yönetime giden yolu bilen yeni opioid hastalarının yarısından yalnızca biraz fazlası uyuşturucuyu enjekte etmektedir. Genelde, enjekte etme seviyeleri yeni Üye Devletler’de tedavi görmek isteyen opioid hastaları arasında (% 60’ın yukarısında) AB-15 Üye Devletleri’nde olduğundan (% 60’ın altında) daha fazla olup, hastalar arasında opioid enjekte edenlerin oranının sırasıyla % 74 ve % 79,3 olduğu İtalya ve Finlandiya buna istisna oluşturmaktadır. Opioid hastaları arasında enjekte edenlerin oranı Hollanda’da en düşük (% 13) ve Letonya’da en yüksektir (% 86) (182).
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Ar narkotiku lietošanu saistīto nāves gadījumu tendences dažādās valstīs var sniegt zināmu priekštatu par attiecīgo valstu problemātiskās narkotiku lietošanas ieviržu attīstību, piemēram, par heroīna epidēmisko izplatību un augsta riska uzvedību (piemēram, injicēšanu), kā arī par ārstniecības iespējām un pat par heroīna pieejamības atšķirībām.
National trends in drug-related deaths can provide some insight into developments in patterns of problematic drug use in each country such as heroin epidemics and high-risk behaviours (e.g. injection), as well as treatment provision and even differences in heroin availability. They can also, of course, reflect the success of medical emergency services policies in preventing fatal overdoses (206).
Les tendances nationales des décès liés à la drogue peuvent donner un aperçu de l’évolution de l’usage problématique de drogue dans chaque pays, comme les comportements à haut risque (injection, par exemple) et les épidémies d’héroïne, ainsi que l’offre de traitement et même les différences dans la disponibilité de l’héroïne. Elles peuvent naturellement aussi mettre en évidence la réussite des politiques des services médicaux d’urgence dans la prévention de surdoses mortelles (206).
Aus den nationalen Tendenzen bei drogenbedingten Todesfällen können einige Rückschlüsse auf die Entwicklungen der Muster des problematischen Drogenkonsums in den einzelnen Ländern, beispielsweise im Hinblick auf Heroinepidemien und hochriskante Verhaltensweisen (z. B. injizierender Drogenkonsum), auf die Bereitstellung von Behandlungen und selbst auf die unterschiedliche Verfügbarkeit des Heroins gezogen werden. Diese Tendenzen können selbstverständlich auch auf erfolgreiche Verfahrensweisen der medizinischen Notfalldienste zur Verhinderung tödlicher Überdosierungen zurückzuführen sein (206).
Las tendencias nacionales de muertes relacionadas con las drogas pueden proporcionar una mejor percepción del desarrollo de las pautas de consumo problemático de drogas en cada país, como las epidemias de heroína y comportamientos de alto riesgo (como el consumo por vía parenteral), así como la oferta de tratamientos e incluso las variaciones en la disponibilidad de la heroína. También pueden ser un indicador del éxito de las políticas de los servicios médicos de urgencias para prevenir las sobredosis mortales (206).
L’andamento dei decessi correlati al consumo di stupefacenti registrato nei vari paesi può fornire indicazioni dettagliate sull’evoluzione dei modelli di consumo problematico di tale sostanza in ogni paese, tra cui il dilagare dell’eroina e i comportamenti ad alto rischio (per esempio, consumo per via parenterale) nonché l’erogazione di servizi terapeutici e persino le differenze in termini di reperibilità dell’eroina. Possono inoltre, ovviamente, riflettere il successo delle politiche relative ai servizi medici di emergenza nella prevenzione delle overdosi letali (206).
As tendências nacionais em matéria de mortes relacionadas com o consumo de drogas permitem entender melhor a evolução dos padrões de consumo problemático de droga em cada país, como as epidemias e os comportamentos de alto risco associados ao consumo de heroína (nomeadamente ao consumo por via endovenosa), bem como a oferta de tratamento e as diferenças quanto à disponibilidade de heroína. Além disso, é claro que também podem reflectir a eficácia das políticas aplicadas pelos serviços de emergência médica na prevenção de overdoses fatais (206).
Οι εθνικές τάσεις όσον αφορά τους θανάτους που συνδέονται με τα ναρκωτικά προσφέρουν αρκετές πληροφορίες για τις εξελίξεις στα πρότυπα της προβληματικής χρήσης ναρκωτικών σε κάθε χώρα, όπως οι επιδημίες της ηρωίνης και οι συμπεριφορές υψηλού κινδύνου (π.χ. ενέσιμη χρήση), καθώς και για την παροχή θεραπείας και τις διαφορές στη διαθεσιμότητα της ηρωίνης. Φυσικά, μπορεί επίσης να απηχούν την επιτυχία των πολιτικών που αφορούν τις ιατρικές υπηρεσίες έκτακτων περιστατικών στην πρόληψη θανάσιμων λήψεων υπερβολικής δόσης (206).
Nationale trends in sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik kunnen enig inzicht verschaffen in de manier waarop patronen in problematisch drugsgebruik zich in elk land ontwikkelen, zoals heroïne-epidemieën en risicovol gedrag (b.v. injectie), evenals het behandelaanbod en zelfs verschillen in de beschikbaarheid van heroïne. Bovendien kan aan deze trends worden afgelezen in hoeverre het eerstehulpbeleid erin slaagt dodelijke overdoses te voorkomen (206).
Národní trendy v úmrtích souvisejících s drogami mohou pomoci pochopit vývoj vzorců problémového užívání drog v každé zemi, jakými jsou například epidemie užívání heroinu a rizikové chování (např. injekční užívání drog). Zároveň jsou zdrojem informací o poskytované léčbě či dokonce o rozdílné dostupnosti heroinu. Rovněž mohou samozřejmě odrážet úspěšnost politiky služeb lékařské pohotovosti při prevenci smrtelných předávkování (206).
Nationale tendenser i de narkotikarelaterede dødsfald kan give et vist indblik i udviklingen i mønstrene i problematisk stofbrug i hvert land, f.eks. heroinepidemier og højrisikoadfærd (f.eks. intravenøs brug), samt behandlingstilbud og endog forskelle i tilgængeligheden af heroin. De kan selvfølgelig også være et udtryk for, i hvilket omfang det er lykkedes at forhindre dødelige overdoser som led i ordningerne for akut lægehjælp (206).
Üleriigilised suundumused uimastitega seotud surmade osas võivad heita valgust probleemse uimastitarbimise harjumuste kujunemisele eri riikides, mis hõlmab näiteks heroiiniepideemiaid ja kõrge riskiga käitumist (nagu näiteks süstimine), ning samuti raviteenuste pakkumist ja isegi erinevusi heroiini kättesaadavuses. Loomulikult kajastavad need ka seda, kui tõhusalt on korraldatud kiirabiteenuste osutamine surmaga lõppeva üleannustamise vältimiseks.(206)
Huumekuolemien kansalliset suuntaukset tarjoavat tietoa huumeiden ongelmakäytön kehittymisestä kussakin maassa, ne kertovat muun muassa heroiiniepidemioista ja riskikäyttäytymisestä (esim. injektiokäytöstä) sekä hoidon tarjonnasta ja jopa eroista heroiinin saatavuudessa. Ne voivat tietenkin myös heijastaa ensiapupalveluihin liittyvän politiikan onnistumista yliannostuskuolemien ehkäisyssä (206).
A kábítószerrel összefüggő halálesetek országonkénti alakulása némi betekintést adhat a problémás kábítószer-használati minták – amilyen a heroin járványos terjedése vagy a kockázatos viselkedési formák (pl. az injekciózás) –, a kezelés biztosítása vagy akár a heroin hozzáférhetőségének eltérései terén történt fejleményekbe az egyes országokban. Természetesen emellett a halálos kimenetelű túladagolások megelőzése terén a sürgősségi orvosi ellátásban követett politikák sikerességét is tükrözhetik206.
Nasjonale trender for narkotikarelaterte dødsfall kan bidra til kunnskap om endringer i mønstrene for problembruk av narkotika, som heroinepidemier, høyrisikoatferd (f.eks. sprøytebruk), behandlingstilbud og til og med forskjeller i tilgjengeligheten av heroin. De kan selvsagt også gjenspeile hvor gode retningslinjene for medisinske akuttiltak er når det gjelder forebygging av dødelige overdoser (206).
Tendencje krajowe dotyczące zgonów związanych z narkotykami mogą stanowić źródło informacji o rozwoju schematów problemowego zażywania narkotyków w poszczególnych krajach, takich jak masowe szerzenie się heroiny i zachowań wysokiego ryzyka (np. dożylnego przyjmowania narkotyków), jak również o warunkach leczenia, a nawet różnicach w dostępności heroiny. Oczywiście tendencje te mogą również świadczyć o skuteczności służb ratownictwa medycznego w zapobieganiu śmiertelnym przedawkowaniom (206).
Tendinţele naţionale privind decesele legate de consumul de droguri pot oferi informaţii privind evoluţiile modelelor de consum de droguri în fiecare ţară, cum ar fi răspândirea consumului de heroină şi comportamentele de risc (de ex. injectarea), precum şi asigurarea tratamentului şi chiar diferenţele în ceea ce priveşte disponibilitatea heroinei. Mai pot de asemenea indica succesul politicilor serviciilor medicale de urgenţă în prevenirea supradozelor fatale (206).
Národné trendy v úmrtiach súvisiacich s drogami môžu poskytnúť určitý hlboký pohľad na vývoj foriem problematického užívania drog v každej krajine, napríklad heroínové epidémie a vysoko rizikové správania (napr. injekčné užívanie drog), ako aj na poskytovanie liečby a dokonca rozdiely v dostupnosti heroínu. Môžu tiež, samozrejme, odrážať úspech politík lekárskych pohotovostných služieb pri prevencii smrteľných predávkovaní (206).
Nacionalni trendi z drogo povezanih smrtnih primerov lahko dajo nekaj vpogleda v razvoj vzorcev problematičnega uživanja drog v vsaki državi, kot so epidemija heroina in visoko tvegana vedenja (npr. vbrizgavanje), pa tudi v zagotavljanje zdravljenja in celo v razlike na področju razpoložljivosti heroina. Seveda pa lahko odrazijo tudi uspešnost politik zdravstvenih služb za nujno pomoč pri preprečevanju prevelikih odmerkov, ki povzročijo smrt (206).
Nationella trender för narkotikarelaterade dödsfall kan ge viss vägledning om utveckling av mönster för problematiskt narkotikamissbruk i de olika länderna. Exempel på detta är heroinepidemier och högriskbeteenden (t.ex. injicering) liksom tillhandahållande av behandling och kanske även skillnader i tillgång på heroin. De kan givetvis också spegla akutvårdens framgångar att förhindra överdoser (206).
Uyuşturucuya bağlı ölümlerdeki ulusal eğilimler, her ülkedeki eroin salgınları ve yüksek riskli davranışlar (örneğin enjeksiyon) gibi sorunlu uyuşturucu kullanımı şekillerindeki gelişmelerin yanı sıra tedavi hizmetleri ve hatta eroin bulunabilirliğindeki farklılıklara dair de bir öngörü sağlayabilir. Şüphesiz, aynı zamanda tıbbi acil durum hizmetleri politikalarının ölümcül aşırı dozları önlemedeki başarısını da yansıtabilirler (206).
  1. nodaļa: Politika un...  
Vācijas Narkotiku likums paredz, ka pie zināmiem nosacījumiem prokurors var izbeigt narkotiku turēšanas lietu izskatīšanu bez tiesas piekrišanas. Lai ir dažādi ieteikumi un pamatnostādnes, noteikumi dažādās federālajās zemēs ievērojami atšķiras.
The German Narcotic Drugs Act allows the prosecutor to discontinue proceedings for possession of drugs without court approval under certain circumstances. Despite recommendations and guidelines on these, regulations differ significantly between Länder. The above-mentioned study on these differences, carried out for the Ministry of Health, looked at the sentencing of over 1 800 cases in six different Länder (Schäfer and Paoli, 2006).
La loi allemande sur les stupéfiants autorise, dans certaines circonstances, le parquet à cesser les poursuites pour détention de drogue sans passer par le tribunal. Malgré les recommandations et les lignes directrices en la matière, les réglementations diffèrent considérablement selon les Länder. L'étude susvisée sur ces différences a été menée à la demande du ministère de la santé et a analysé les sanctions dans plus de 1 800 dossiers provenant de six Länder différents (Schäfer et Paoli, 2006).
Nach Maßgabe des deutschen Betäubungsmittelgesetzes hat die Staatsanwaltschaft unter bestimmten Bedingungen die Möglichkeit, bei Drogenbesitz ohne gerichtliche Zustimmung von der Strafverfolgung abzusehen. Obwohl hierzu Empfehlungen und Leitlinien vorliegen, gibt es zwischen den Vorschriften der einzelnen Bundesländer starke Diskrepanzen. Im Rahmen der oben genannten Studie über diese Unterschiede, die im Auftrag des Gesundheitsministeriums durchgeführt wurde, wurden über 1 800 Fälle in sechs Bundesländern untersucht (Schäfer und Paoli, 2006).
La Ley de estupefacientes alemana permite al fiscal suspender el procedimiento por posesión de drogas bajo ciertas circunstancias sin que sea necesaria la aprobación de un juez. Si bien existen recomendaciones y directrices al respecto, la normativa difiere de manera significativa en los distintos Länder. En el marco del anteriormente citado estudio sobre estas diferencias, realizado por encargo del Ministerio de Sanidad, se examinaron las sentencias de más de 1 800 casos en seis Länder (Schäfer y Paoli, 2006).
La legge tedesca sulle sostanze stupefacenti autorizza il pubblico ministero, in determinate circostanze, a interrompere l’azione penale per detenzione di stupefacenti senza l’approvazione della corte. Nonostante le raccomandazioni e i documenti orientativi pubblicati al riguardo, i regolamenti in materia differiscono notevolmente tra i vari Länder. Lo studio poc’anzi menzionato che si è occupato di queste differenze, condotto dal ministero della Salute, ha esaminato le condanne comminate in oltre 1 800 casi in sei diversi Länder (Schäfer e Paoli, 2006).
A Lei dos estupefacientes alemã permite que o procurador público abandone as acções penais por posse de droga sem a aprovação do tribunal, em determinadas circunstâncias. Apesar das recomendações e orientações a este respeito, as regulamentações diferem significativamente consoante os Länder. O supramencionado estudo sobre essas diferenças, encomendado pelo Ministério da Saúde, examinou as decisões judiciais relativas a mais de 1 800 processos de seis Länder diferentes (Schäfer e Paoli, 2006).
Ο γερμανικός νόμος για τα ναρκωτικά επιτρέπει στον εισαγγελέα να αναστέλλει τις διαδικασίες για κατοχή ναρκωτικών χωρίς δικαστική έγκριση υπό ορισμένες προϋποθέσεις. Παρά τις συστάσεις και τις κατευθυντήριες γραμμές για τα θέματα αυτά, οι κανονισμοί διαφοροποιούνται σημαντικά από κρατίδιο σε κρατίδιο. Η προαναφερθείσα μελέτη σχετικά με τις διαφοροποιήσεις αυτές, η οποία εκπονήθηκε από το Υπουργείο Υγείας, εξέτασε την επιβολή ποινών σε περισσότερες από 1 800 υποθέσεις σε έξι διαφορετικά κρατίδια (Schäfer και Paoli, 2006).
De Duitse Wet op de verdovende middelen biedt het openbaar ministerie de mogelijkheid de vervolging in verband met het bezit van drugs onder bepaalde omstandigheden stop te zetten zonder goedkeuring van de rechter. Ondanks aanbevelingen en richtsnoeren terzake lopen de regelingen in de verschillende deelstaten sterk uiteen. In de eerder genoemde studie betreffende deze verschillen, die is uitgevoerd in opdracht van het ministerie van Volksgezondheid, zijn de straffen onderzocht die zijn opgelegd in ruim 1 800 zaken in zes verschillende deelstaten (Schäfer en Paoli, 2006).
Německý zákon o omamných látkách umožňuje státnímu zástupci, aby bez souhlasu soudu za určitých okolností zastavil trestní stíhání pro držení drog. Bez ohledu na to, že existují doporučení a pokyny k nim, nařízení se mezi jednotlivými spolkovými zeměmi významně liší. Výše uvedená studie těchto rozdílů, vypracovaná ministerstvem zdravotnictví, sledovala tresty uložené ve více než 1 800 případech v šesti různých spolkových zemích (Schäfer a Paoli, 2006).
Den tyske lov om euforiserende stoffer giver under visse omstændigheder anklageren mulighed for at indstille retsforfølgningen for besiddelse af narkotika uden rettens godkendelse. Trods anbefalinger og vejledninger herom, er bestemmelserne meget forskellige delstaterne imellem. I den ovennævnte undersøgelse af disse forskelle, som blev udført for det tyske sundhedsministerium, analyseredes domsafsigelsen i over 1 800 sager i 6 forskellige delstater (Schäfer og Paoli, 2006).
Saksamaa narkootiliste ainete õigusakt võimaldab prokuröril teatud asjaolude ilmnemisel peatada uimastite omamise menetlus ilma kohtu heakskiiduta. Vaatamata soovitustele ja suunistele on eri liidumaadel selleteemalised õigusaktid väga erinevad. Tervishoiuministeeriumi eespool nimetatud uuringus erinevuste kohta analüüsiti rohkem kui 1800 juhtumi kohtuotsuseid kuuel liidumaal (Schäfer ja Paoli, 2006).
Saksan huumausainelain mukaan syyttäjä voi tietyissä olosuhteissa keskeyttää hallussapitorikosta koskevan oikeudenkäynnin ilman tuomioistuimen lupaa. Asiaa koskevista suosituksista ja ohjeista huolimatta määräykset vaihtelevat merkittävästi osavaltioiden välillä. Edellä mainitussa terveysministeriön näistä eroavaisuuksista teettämässä tutkimuksessa tarkasteltiin yli 1 800 rikosasian tuomitsemista kuudessa eri osavaltiossa (Schäfer ja Paoli, 2006).
A kábítószerekről szóló német törvény az ügyész számára bizonyos körülmények között megengedi a kábítószer birtoklásáért indított eljárás bírósági jóváhagyás nélküli megszüntetését. Az ilyen körülményekre vonatkozó ajánlások és iránymutatások ellenére a szövetségi államok rendeletei jelentősen eltérnek egymástól. A fentiekben említett, az egészségügyi minisztérium megbízásából a különbségek tekintetében elvégzett vizsgálat több mint 1800 esetben vizsgálta meg hat különböző állam ítélkezési gyakorlatát (Schäfer és Paoli, 2006).
Den tyske narkotikaloven gir under visse omstendigheter påtalemyndigheten anledning til å frafalle tiltale for narkotikabesittelse uten rettens kjennelse. Tross nasjonale anbefalinger og retningslinjer er det stor forskjell i forskriftene mellom delstatene. Forskjellene ble kartlagt i en studie gjennomført på oppdrag fra helseministeriet, som vurderte straffeutmålingen i over 1800 saker i seks delstater (Schäfer og Paoli, 2006).
Niemiecka ustawa o środkach odurzających w określonych okolicznościach pozwala prokuratorowi na przerwanie postępowania za posiadanie narkotyków bez uzyskania zgody sądu. Pomimo istniejących zaleceń i wytycznych w tym zakresie, występują znaczne różnice w przepisach stosowanych w poszczególnych landach. We wspomnianym wcześniej badaniu tych różnic, przeprowadzonym przez Ministerstwo Zdrowia, wzięto pod uwagę wymiar kary nałożonej w około 1800 przypadkach w sześciu różnych landach (Schäfer i Paoli, 2006).
Legea germană privind narcoticele permite procurorului să întrerupă procedurile judiciare pentru posesia de droguri fără aprobarea judecătorului, în anumite circumstanţe. În ciuda recomandărilor şi orientărilor în această privinţă, reglementările continuă să difere în mod semnificative de la un land la altul. Studiul menţionat anterior cu pricire la aceste diferenţe, realizat în beneficiul Ministerului Sănătăţii, a luat în considerare sentinţele pronunţate în peste 1 800 de cazuri din şase landuri diferite (Schäfer and Paoli, 2006).
Nemecký zákon o omamných látkach umožňuje prokurátorovi prerušiť za určitých okolností trestné konanie kvôli prechovávaniu drog bez súhlasu súdu. Napriek odporúčaniam a usmerneniam o predpisoch, tieto sa značne líšia medzi jednotlivými spolkovými krajinami. Vyššie spomenutá štúdia o týchto rozdieloch, ktorú vykonalo ministerstvo zdravotníctva, skúmala uloženie trestov vo viac ako 1 800 prípadoch v šiestich rôznych spolkových krajinách (Schäfer a Paoli, 2006).
Nemški Zakon o prepovedanih drogah tožilcu dovoljuje, da v določenih okoliščinah brez odobritve sodišča prekine postopek, sprožen zaradi posedovanja drog. Kljub priporočilom in smernicam o drogah se predpisi med deželami zelo razlikujejo. Zgoraj navedena študija o teh razlikah, ki je bila opravljena za ministrstvo za zdravje, je preučila kazni v več kot 1800 primerih v šestih različnih deželah (Schäfer in Paoli, 2006).
Den tyska lagen om narkotika ger åklagaren rätt att på vissa villkor avbryta domstolsförhandlingar avseende narkotikainnehav utan domstolens godkännande. Trots rekommendationer och riktlinjer, skiljer sig föreskrifterna betydligt mellan olika delstater. I den ovannämnda studien om dessa skillnader som genomförts på uppdrag av hälsovårdsministeriet, granskades domar i över 1 800 rättsfall i sex olika delstater (Schäfer and Paoli, 2006).
Alman Narkotik Uyuşturucular Kanunu, savcının, belirli koşullar altında, mahkemenin onayı olmaksızın uyuşturucu bulundurma davasından vazgeçmesine olanak tanımaktadır. Bunlar hakkındaki tavsiye kararları ile kılavuz ilkelere rağmen, Länder arasındaki tüzükler önemli ölçüde değişiklik göstermektedir. Sağlık Bakanlığı için yürütülen söz konusu değişiklikler hakkındaki yukarıda sözü geçen araştırma, altı farklı Länder’deki 1.800’ün üzerinde vakada verilen hükümleri ele alıyordu (Schäfer ve Paoli, 2006).
  1. nodaļa: Politika un...  
gadam Vācijas Maksa Planka institūts ir veicis Vācijas Narkotiku likuma 31. panta a) apakšpunkta novērtējumu; šis pants paredz, ka zināmos apstākļos par ,,neievērojama narkotiku daudzuma” turēšanu var neierosināt krimināllietu.
From 2002 to 2005, the Max Planck Institute in Germany carried out an evaluation of Section 31a of the German Narcotic Drugs Act, which permits the offence of possession of ‘insignificant quantities’ of drugs to be exempted from prosecution in certain circumstances. The evaluation found that, in practice, the implementation of Act §31a varies considerably in the 16 Länder of Germany, in part because of different interpretations of ‘insignificant’ (Schäfer and Paoli, 2006). In March 2005, the Länd Berlin passed a revision of its ‘Guideline on Cannabis’, according to which possession of up to 10 grams of cannabis is not prosecuted if certain criteria are fulfilled. This amount can be increased to 15 grams in individual cases.
Entre 2002 et 2005, l'Institut allemand Max Plancke a évalué l'article 31a de la loi allemande sur les stupéfiants, qui permet de supprimer les poursuites dans certaines circonstances pour le délit de possession de «quantités insignifiantes» de drogue. L'évaluation a conclu que, dans la pratique, la mise en oeuvre de l'article 31a de la loi varie sensiblement dans les 16 Länder allemands, en partie du fait des interprétations différentes données au terme «insignifiant» (Schäfer et Paoli, 2006). En mars 2005, le Land de Berlin a révisé ses «Lignes directrices sur le cannabis», selon lesquelles la possession de 10 grammes de cannabis au maximum n'entraîne pas de poursuites si certaines conditions sont remplies. Cette quantité peut passer à 15 grammes dans certains cas.
Zwischen 2002 und 2005 führte das Max-Planck-Institut in Deutschland eine Evaluierung von § 31 Buchstabe a des deutschen Betäubungsmittelgesetzes durch, der es erlaubt, bei Vergehen im Zusammenhang mit dem Besitz „geringer Menge(n)“ von Betäubungsmitteln von einer Strafverfolgung abzusehen. Die Evaluierung ergab, dass es in der Praxis bei der Durchführung von Artikel 31 Buchstabe a erhebliche Unterschiede zwischen den 16 Bundesländern gibt, was zum Teil auf die unterschiedlichen Auslegungen des Adjektivs „gering“ zurückzuführen ist (Schäfer und Paoli, 2006). Im März 2005 nahm das Land Berlin eine Änderung seiner „Cannabisrichtlinie“ vor, der zufolge nun der Besitz von bis zu 10 Gramm Cannabis unter bestimmten Voraussetzungen nicht mehr strafrechtlich verfolgt wird. In Einzelfällen kann diese Menge auf bis zu 15 Gramm erhöht werden.
De 2002 a 2005, el Instituto Max Planck de Alemania llevó a cabo una evaluación de la letra a) del artículo 31 de la Ley de estupefacientes alemana, que en determinadas circunstancias permite que no se persiga el delito de posesión de «cantidades insignificantes» de drogas. La evaluación reveló que, en la práctica, la aplicación de la letra a) del artículo 31 de la Ley de estupefacientes varía considerablemente en los 16 Länder alemanes, en parte debido a las diferentes interpretaciones de «insignificante» (Schäfer y Paoli, 2006). En marzo de 2005, el Land de Berlín revisó su «Directriz sobre el cannabis», según la cual la posesión de hasta 10 gramos de cannabis no constituye delito siempre y cuando se satisfagan ciertos criterios. Esta cantidad se puede incrementar a 15 gramos en casos específicos.
Dal 2002 al 2005 l’istituto Max Planck in Germania ha esaminato l’articolo 31, lettera a), della legge tedesca sulle sostanze stupefacenti, che consente che, in talune circostanze, sia riconosciuta al reato di detenzione di “quantità trascurabili” di sostanze stupefacenti l'esenzione da qualsiasi sanzione. Dalla valutazione è emerso che, nella pratica, l’applicazione dell’articolo 31, lettera a), della legge varia notevolmente nei 16 Länder tedeschi, in particolare per via delle diverse interpretazioni del termine “trascurabile” (Schäfer e Paoli, 2006). Nel marzo 2005 il Land Berlino ha approvato la revisione delle sue “Linee guida sulla cannabis”, in base alla quale la detenzione di una quantità di cannabis fino a 10 grammi non viene punita se vengono soddisfatti determinati criteri. A seconda dei casi, la quantità può raggiungere anche i 15 grammi.
Entre 2002 e 2005, o Instituto Max Planck, na Alemanha, realizou uma avaliação da Secção 31a da Lei dos Estupefacientes alemã, a qual permite que o delito de posse de “quantidades insignificantes” de droga não seja penalizado em determinadas circunstâncias. A avaliação concluiu que, na prática, a aplicação desta disposição apresenta grandes variações entre os 16 Länder alemães, em parte devido às diferentes interpretações do termo “insignificante” (Schäfer e Paoli, 2006). Em Março de 2005, o Land de Berlim aprovou uma revisão da sua “Orientação relativa à Cannabis”, segundo a qual a posse de uma quantidade igual ou inferior a 10 gramas de cannabis não é penalizada, desde que determinados critérios se encontrem preenchidos. Esta quantidade pode ser aumentada para 15 gramas em determinados casos.
Από το 2002 έως το 2005, το Ινστιτούτο Max Planck στη Γερμανία διεξήγαγε αξιολόγηση του άρθρου 31α του γερμανικού νόμου για τα ναρκωτικά, το οποίο επιτρέπει τη μη άσκηση δίωξης για το αδίκημα της κατοχής «ασήμαντων ποσοτήτων» ναρκωτικών σε ορισμένες περιπτώσεις. Από την αξιολόγηση προέκυψε ότι, στην πράξη, η εφαρμογή του άρθρου 31α ποικίλει σημαντικά στα 16 κρατίδια της Γερμανίας, εν μέρει λόγω των διαφορετικών ερμηνειών του όρου «ασήμαντες» (Schäfer και Paoli, 2006). Τον Μάρτιο του 2005, στο κρατίδιο του Βερολίνου ψηφίστηκε η αναθεώρηση της κατευθυντήριας γραμμής για την κάνναβη, βάσει της οποίας η κατοχή έως 10 γραμμαρίων κάνναβης δεν διώκεται εφόσον πληρούνται ορισμένα κριτήρια. Σε μεμονωμένες περιπτώσεις η εν λόγω ποσότητα μπορεί να αυξάνεται σε 15 γραμμάρια.
Tussen 2002 en 2005 heeft het Max Planck Instituut in Duitsland de toepassing van artikel 31 bis van de Duitse Wet op de verdovende middelen onderzocht. Dit artikel maakt het mogelijk bij het bezit van “geringe hoeveelheden” drugs in bepaalde omstandigheden af te zien van het instellen van strafvervolging. Uit de studie bleek dat de toepassing van deze bepaling aanzienlijk uiteenloopt in de zestien Duitse deelstaten, onder meer als gevolg van verschillende interpretaties van de term “gering” (Schäfer en Paoli, 2006). In maart 2005 is de deelstaat Berlijn overgegaan tot een herziening van zijn “Richtsnoer inzake cannabis”, waarin is bepaald dat voor het bezit van maximaal tien gram cannabis geen vervolging meer ingesteld wordt, mits aan een aantal criteria is voldaan. Deze hoeveelheid kan in individuele gevallen tot vijftien gram verhoogd worden.
V období 2002–2005 Institut Maxe Plancka v Německu prováděl hodnocení § 31 odst. a) německého zákona o omamných látkách, který umožňuje, aby v případě trestného činu držení „nevýznamného množství“ drog bylo za určitých okolností upuštěno od trestního stíhání. Hodnocení ukázalo, že v praxi se provádění § 31 odst. a) v šestnácti spolkových zemích Německa značně liší, částečně kvůli různému výkladu slova „nevýznamný“ (Schäfer a Paoli, 2006). V březnu 2005 spolková země Berlín uzákonila revizi svého „pokynu ke konopí“, podle kterého držení až 10 gramů konopí není trestně stíháno, jestliže jsou splněna určitá kritéria. Toto množství může být v individuálních případech zvýšeno až na 15 gramů.
I perioden 2002–2005 gennemførte Max Planck Instituttet i Tyskland en evaluering af § 31a i den tyske lov om euforiserende stoffer, hvorefter lovovertrædelsen besiddelse af "ubetydelige mængder" stoffer under visse omstændigheder kan fritages for retsforfølgning. Det fremgik af evalueringen, at gennemførelsen af §31a i praksis varierer betydeligt i de 16 tyske delstater, til dels på grund af forskellige fortolkninger af "ubetydelig" (Schäfer og Paoli, 2006). I marts 2005 vedtog delstaten Berlin en revision af sin "cannabisvejledning", hvorefter besiddelse af op til 10 gram cannabis ikke retsforfølges, hvis visse kriterier er opfyldt. Denne mængde kan i enkelttilfælde hæves til 15 gram.
Aastatel 2002–2005 koostas Saksamaa Max Plancki Instituut hinnangu Saksamaa narkootiliste ainete seaduse paragrahvile 31a, mis lubab tühiste koguste omamise korral teatud olukorras süüdistust mitte esitada. Hinnangus leiti, et 16 liidumaal rakendatakse seaduse § 31 märkimisväärsete erinevustega, osaliselt seetõttu, et väljendit „tühine kogus“ tõlgendatakse erinevalt (Schäfer, Paoli, 2006). 2005. a märtsis vaadati Berliini liidumaal läbi kanepi kohta välja antud juhend, mille järgi teatud tingimuste puhul ei esitata süüdistust kuni 10 grammi kanepi omamisel. Üksikutel juhtudel võib sel juhul kogus olla kuni 15 grammi.
Saksalainen Max Planck Institut suoritti vuosina 2002–2005 arvioinnin Saksan huumausainelain 31a §:stä, jonka mukaan”merkityksettömien huumausainemäärien” hallussapitorikoksesta voidaan tietyissä tapauksissa jättää syyttämättä. Arvioinnissa havaittiin lain 31a §:n soveltamiskäytäntöjen vaihtelevan huomattavasti Saksan 16 osavaltiossa. Tämä johtuu osittain siitä, että käsitettä ”merkityksetön” on tulkittu eri osavaltioissa eri tavalla (Schäfer ja Paoli, 2006). Maaliskuussa 2005 Berliinin osavaltio tarkisti aiemmin vahvistamaansa ”kannabiksen ohjearvoa”, jonka mukaan enintään 10 gramman kannabismäärän hallussapidosta ei nosteta syytettä, jos tietyt edellytykset täyttyvät. Rajaa voidaan yksittäistapauksissa nostaa 15 grammaan.
A németországi Max Planck Intézet 2002-től 2005-ig dolgozott a kábítószerekről szóló német törvény 31a. szakaszának értékelésén, amely bizonyos körülmények között lehetővé teszi a „jelentéktelen mennyiségű” kábítószer birtoklása bűncselekményének felmentését a vád alól. Az értékelés azt állapította meg, hogy a gyakorlatban a 31. cikk végrehajtásában jelentős különbségek fedezhetők fel a 16 német szövetségi állam között, részben a „jelentéktelen” kifejezés eltérő értelmezései miatt (Schäfer és Paoli, 2006). 2005. márciusban Berlin állam elfogadta az „Iránymutatás a kannabiszról” módosítását, miszerint legfeljebb 10 gramm kannabisz birtoklásáért nem emelnek vádat, amennyiben bizonyos kritériumok teljesülnek. Ez a mennyiség egyedi esetekben 15 grammra növelhető.
Fra 2002 til 2005 utførte Max Planck-instituttet i Tyskland en evaluering av paragraf 31a i den tyske narkotikaloven, som tillater at besittelse av ”ubetydelige mengder” narkotika i visse tilfeller ikke straffeforfølges. Evalueringen konkluderte med at det var store variasjoner i anvendelsen av lovens § 31a i Tysklands 16 delstater, til dels på grunn av forskjellige tolkninger av uttrykket ”ubetydelig” (Schäfer og Paoli, 2006). I mars 2005 vedtok delstaten Berlin en revisjon av sine ”Retningslinjer for cannabis”. Ifølge disse retningslinjene straffeforfølges ikke besittelse av inntil 10 gram cannabis dersom visse kriterier er oppfylt. Grensen kan i enkelte tilfeller heves til 15 gram.
W latach 2002–2005 w niemieckim Instytucie Maxa Plancka przeprowadzono ocenę art. 31a niemieckiej Ustawy o środkach odurzających, który dopuszczał posiadanie „nieznacznych ilości” narkotyków, przy czym w określonych okolicznościach przestępstwo to nie podlegało karze. Ocena ta wykazała, że w praktyce wystąpiły znaczne różnice we wdrażaniu art. 31a ustawy w 16 landach niemieckich, częściowo spowodowane różnymi interpretacjami określenia „nieznaczny” (Schäfer i Paoli, 2006). W marcu 2005 r. związek krajowy Berlin wydał poprawkę do „Wytycznych dotyczących konopi indyjskich”, zgodnie z którą posiadanie do 10 g pochodnych konopi indyjskich nie podlega ściganiu przy spełnieniu określonych warunków dodatkowych. W indywidualnych przypadkach ilość ta może zostać zwiększona do 15 g.
Din 2002 în 2005, Institutul Max Planck din Germania a efectuat o evaluare a secţiunii 31a din Legea germană privind narcoticele, care permite scutirea de urmărire penală, în anumite circumstanţe, a posesorilor de „cantităţi nesemnificative” de droguri. Evaluarea a stabilit că, în practică, aplicarea secţiunii 31a variază în mod considerabil în cele 16 landuri din Germania, în parte din cauza interpretării diferite date sintagmei „nesemnificative” (Schäfer and Paoli, 2006). În martie 2005, landul Berlin a adoptat o revizuire a „Orientărilor privind canabisul”, conform căreia nu se declanşează urmărire penală pentru posesia a până la 10 g de canabis, dacă se respectă anumite criterii. În anumite cazuri individuale, această cantitate poate creşte până la 15 grame.
V období od roku 2002 do roku 2005 hodnotil Inštitút Maxa Plancka v Nemecku článok 31a nemeckého zákona o narkotikách, ktorý umožňuje, aby prechovávanie „nevýznamných množstiev“ drog bolo za určitých okolností oslobodené od trestného stíhania. Toto hodnotenie zistilo, že v praxi sa implementácia článku 31a zákona v 16 spolkových krajinách Nemecka značne líši, čiastočne kvôli odlišným interpretáciám slova „nevýznamné“ (Schäfer a Paoli, 2006). V marci 2005, spolková krajina Berlín schválila revíziu svojho „usmernenia o kanabise“, podľa ktorého prechovávanie kanabisu do 10 gramov nie je trestne stíhané, ak sú splnené určité kritériá. Toto množstvo sa môže v individuálnych prípadoch zvýšiť na 15 gramov.
Od leta 2002 do 2005 so na inštitutu Maxa Plancka v Nemčiji opravili oceno razdelka 31a nemškega Zakona o prepovedanih drogah, ki v določenih okoliščinah omogoča, da se kaznivo dejanje posedovanja "neznatnih količin" drog oprosti kazenskega pregona. Ocena je pokazala, da se izvajanje razdelka 31a Zakona v praksi v 16 nemških deželah zelo razlikuje, tudi zaradi različnih razlag pojma "neznaten" (Schäfer in Paoli, 2006). Marca 2005 je dežela Berlin sprejela revizijo svojih "Smernic o konoplji", v skladu s katerimi se posedovanje do 10 gramov konoplje ne preganja kazensko, če so izpolnjeni določeni pogoji. Ta količina se lahko v posameznih primerih zviša do 15 gramov.
Max Planck Institutet i Tyskland har under perioden 2002-2005 genomfört en utvärdering av avsnitt 31a i den tyska lagen om narkotika, som i vissa fall medger åtalseftergift vid innehav av ”obetydlig mängd” narkotika. Utvärderingen visade att den praktiska tillämpningen av lagparagraf 31a varierar betydligt i Tysklands 16 delstater, något som delvis beror på olika tolkningar av ”obetydlig” (Schäfer and Paoli, 2006). I mars 2005 antog delstaten Berlin en ändring av sina ”riktlinjer beträffande cannabis” varigenom innehav av högst 10 gram av cannabis inte leder till åtal under förutsättning att vissa kriterier är uppfyllda. I enskilda fall kan mängden öka till 15 gram.
Almanya’daki Max Planck Enstitütüsü, Alman Narkotik Uyuşturucular Kanunu’nun ‘cüzi miktarlarda’ uyuşturucu bulundurmak suçunun belirli şartlarda kovuşturmadan muaf olmasını sağlayan 31a sayılı Kısmının 2002’den 2005’e kadar bir değerlendirmesini gerçekleştirmiştir. Değerlendirme sonucunda, Kanun §31a’nın uygulamasının, pratikte, kısmen ‘cüzi’nin farklı yorumlarından ötürü, Almanya’nın 16 Länder’inde (Eyalet) önemli ölçüde değişiklik gösterdiği görülmüştür (Schäfer ve Paoli, 2006). Mart 2005’te, Länd Berlin, 10 grama kadar esrar bulundurmanın belirli koşulların karşılanması halinde kovuşturmaya yol açmadığı ‘Esrar Kılavuzu’nun bir revizyonunu onaylamıştır. Bu miktar özel vakalarda 15 grama çıkarılabilmektedir.
  1. nodaļa: Politika un...  
gadam Vācijas Maksa Planka institūts ir veicis Vācijas Narkotiku likuma 31. panta a) apakšpunkta novērtējumu; šis pants paredz, ka zināmos apstākļos par ,,neievērojama narkotiku daudzuma” turēšanu var neierosināt krimināllietu.
From 2002 to 2005, the Max Planck Institute in Germany carried out an evaluation of Section 31a of the German Narcotic Drugs Act, which permits the offence of possession of ‘insignificant quantities’ of drugs to be exempted from prosecution in certain circumstances. The evaluation found that, in practice, the implementation of Act §31a varies considerably in the 16 Länder of Germany, in part because of different interpretations of ‘insignificant’ (Schäfer and Paoli, 2006). In March 2005, the Länd Berlin passed a revision of its ‘Guideline on Cannabis’, according to which possession of up to 10 grams of cannabis is not prosecuted if certain criteria are fulfilled. This amount can be increased to 15 grams in individual cases.
Entre 2002 et 2005, l'Institut allemand Max Plancke a évalué l'article 31a de la loi allemande sur les stupéfiants, qui permet de supprimer les poursuites dans certaines circonstances pour le délit de possession de «quantités insignifiantes» de drogue. L'évaluation a conclu que, dans la pratique, la mise en oeuvre de l'article 31a de la loi varie sensiblement dans les 16 Länder allemands, en partie du fait des interprétations différentes données au terme «insignifiant» (Schäfer et Paoli, 2006). En mars 2005, le Land de Berlin a révisé ses «Lignes directrices sur le cannabis», selon lesquelles la possession de 10 grammes de cannabis au maximum n'entraîne pas de poursuites si certaines conditions sont remplies. Cette quantité peut passer à 15 grammes dans certains cas.
Zwischen 2002 und 2005 führte das Max-Planck-Institut in Deutschland eine Evaluierung von § 31 Buchstabe a des deutschen Betäubungsmittelgesetzes durch, der es erlaubt, bei Vergehen im Zusammenhang mit dem Besitz „geringer Menge(n)“ von Betäubungsmitteln von einer Strafverfolgung abzusehen. Die Evaluierung ergab, dass es in der Praxis bei der Durchführung von Artikel 31 Buchstabe a erhebliche Unterschiede zwischen den 16 Bundesländern gibt, was zum Teil auf die unterschiedlichen Auslegungen des Adjektivs „gering“ zurückzuführen ist (Schäfer und Paoli, 2006). Im März 2005 nahm das Land Berlin eine Änderung seiner „Cannabisrichtlinie“ vor, der zufolge nun der Besitz von bis zu 10 Gramm Cannabis unter bestimmten Voraussetzungen nicht mehr strafrechtlich verfolgt wird. In Einzelfällen kann diese Menge auf bis zu 15 Gramm erhöht werden.
De 2002 a 2005, el Instituto Max Planck de Alemania llevó a cabo una evaluación de la letra a) del artículo 31 de la Ley de estupefacientes alemana, que en determinadas circunstancias permite que no se persiga el delito de posesión de «cantidades insignificantes» de drogas. La evaluación reveló que, en la práctica, la aplicación de la letra a) del artículo 31 de la Ley de estupefacientes varía considerablemente en los 16 Länder alemanes, en parte debido a las diferentes interpretaciones de «insignificante» (Schäfer y Paoli, 2006). En marzo de 2005, el Land de Berlín revisó su «Directriz sobre el cannabis», según la cual la posesión de hasta 10 gramos de cannabis no constituye delito siempre y cuando se satisfagan ciertos criterios. Esta cantidad se puede incrementar a 15 gramos en casos específicos.
Dal 2002 al 2005 l’istituto Max Planck in Germania ha esaminato l’articolo 31, lettera a), della legge tedesca sulle sostanze stupefacenti, che consente che, in talune circostanze, sia riconosciuta al reato di detenzione di “quantità trascurabili” di sostanze stupefacenti l'esenzione da qualsiasi sanzione. Dalla valutazione è emerso che, nella pratica, l’applicazione dell’articolo 31, lettera a), della legge varia notevolmente nei 16 Länder tedeschi, in particolare per via delle diverse interpretazioni del termine “trascurabile” (Schäfer e Paoli, 2006). Nel marzo 2005 il Land Berlino ha approvato la revisione delle sue “Linee guida sulla cannabis”, in base alla quale la detenzione di una quantità di cannabis fino a 10 grammi non viene punita se vengono soddisfatti determinati criteri. A seconda dei casi, la quantità può raggiungere anche i 15 grammi.
Entre 2002 e 2005, o Instituto Max Planck, na Alemanha, realizou uma avaliação da Secção 31a da Lei dos Estupefacientes alemã, a qual permite que o delito de posse de “quantidades insignificantes” de droga não seja penalizado em determinadas circunstâncias. A avaliação concluiu que, na prática, a aplicação desta disposição apresenta grandes variações entre os 16 Länder alemães, em parte devido às diferentes interpretações do termo “insignificante” (Schäfer e Paoli, 2006). Em Março de 2005, o Land de Berlim aprovou uma revisão da sua “Orientação relativa à Cannabis”, segundo a qual a posse de uma quantidade igual ou inferior a 10 gramas de cannabis não é penalizada, desde que determinados critérios se encontrem preenchidos. Esta quantidade pode ser aumentada para 15 gramas em determinados casos.
Από το 2002 έως το 2005, το Ινστιτούτο Max Planck στη Γερμανία διεξήγαγε αξιολόγηση του άρθρου 31α του γερμανικού νόμου για τα ναρκωτικά, το οποίο επιτρέπει τη μη άσκηση δίωξης για το αδίκημα της κατοχής «ασήμαντων ποσοτήτων» ναρκωτικών σε ορισμένες περιπτώσεις. Από την αξιολόγηση προέκυψε ότι, στην πράξη, η εφαρμογή του άρθρου 31α ποικίλει σημαντικά στα 16 κρατίδια της Γερμανίας, εν μέρει λόγω των διαφορετικών ερμηνειών του όρου «ασήμαντες» (Schäfer και Paoli, 2006). Τον Μάρτιο του 2005, στο κρατίδιο του Βερολίνου ψηφίστηκε η αναθεώρηση της κατευθυντήριας γραμμής για την κάνναβη, βάσει της οποίας η κατοχή έως 10 γραμμαρίων κάνναβης δεν διώκεται εφόσον πληρούνται ορισμένα κριτήρια. Σε μεμονωμένες περιπτώσεις η εν λόγω ποσότητα μπορεί να αυξάνεται σε 15 γραμμάρια.
Tussen 2002 en 2005 heeft het Max Planck Instituut in Duitsland de toepassing van artikel 31 bis van de Duitse Wet op de verdovende middelen onderzocht. Dit artikel maakt het mogelijk bij het bezit van “geringe hoeveelheden” drugs in bepaalde omstandigheden af te zien van het instellen van strafvervolging. Uit de studie bleek dat de toepassing van deze bepaling aanzienlijk uiteenloopt in de zestien Duitse deelstaten, onder meer als gevolg van verschillende interpretaties van de term “gering” (Schäfer en Paoli, 2006). In maart 2005 is de deelstaat Berlijn overgegaan tot een herziening van zijn “Richtsnoer inzake cannabis”, waarin is bepaald dat voor het bezit van maximaal tien gram cannabis geen vervolging meer ingesteld wordt, mits aan een aantal criteria is voldaan. Deze hoeveelheid kan in individuele gevallen tot vijftien gram verhoogd worden.
V období 2002–2005 Institut Maxe Plancka v Německu prováděl hodnocení § 31 odst. a) německého zákona o omamných látkách, který umožňuje, aby v případě trestného činu držení „nevýznamného množství“ drog bylo za určitých okolností upuštěno od trestního stíhání. Hodnocení ukázalo, že v praxi se provádění § 31 odst. a) v šestnácti spolkových zemích Německa značně liší, částečně kvůli různému výkladu slova „nevýznamný“ (Schäfer a Paoli, 2006). V březnu 2005 spolková země Berlín uzákonila revizi svého „pokynu ke konopí“, podle kterého držení až 10 gramů konopí není trestně stíháno, jestliže jsou splněna určitá kritéria. Toto množství může být v individuálních případech zvýšeno až na 15 gramů.
I perioden 2002–2005 gennemførte Max Planck Instituttet i Tyskland en evaluering af § 31a i den tyske lov om euforiserende stoffer, hvorefter lovovertrædelsen besiddelse af "ubetydelige mængder" stoffer under visse omstændigheder kan fritages for retsforfølgning. Det fremgik af evalueringen, at gennemførelsen af §31a i praksis varierer betydeligt i de 16 tyske delstater, til dels på grund af forskellige fortolkninger af "ubetydelig" (Schäfer og Paoli, 2006). I marts 2005 vedtog delstaten Berlin en revision af sin "cannabisvejledning", hvorefter besiddelse af op til 10 gram cannabis ikke retsforfølges, hvis visse kriterier er opfyldt. Denne mængde kan i enkelttilfælde hæves til 15 gram.
Aastatel 2002–2005 koostas Saksamaa Max Plancki Instituut hinnangu Saksamaa narkootiliste ainete seaduse paragrahvile 31a, mis lubab tühiste koguste omamise korral teatud olukorras süüdistust mitte esitada. Hinnangus leiti, et 16 liidumaal rakendatakse seaduse § 31 märkimisväärsete erinevustega, osaliselt seetõttu, et väljendit „tühine kogus“ tõlgendatakse erinevalt (Schäfer, Paoli, 2006). 2005. a märtsis vaadati Berliini liidumaal läbi kanepi kohta välja antud juhend, mille järgi teatud tingimuste puhul ei esitata süüdistust kuni 10 grammi kanepi omamisel. Üksikutel juhtudel võib sel juhul kogus olla kuni 15 grammi.
Saksalainen Max Planck Institut suoritti vuosina 2002–2005 arvioinnin Saksan huumausainelain 31a §:stä, jonka mukaan”merkityksettömien huumausainemäärien” hallussapitorikoksesta voidaan tietyissä tapauksissa jättää syyttämättä. Arvioinnissa havaittiin lain 31a §:n soveltamiskäytäntöjen vaihtelevan huomattavasti Saksan 16 osavaltiossa. Tämä johtuu osittain siitä, että käsitettä ”merkityksetön” on tulkittu eri osavaltioissa eri tavalla (Schäfer ja Paoli, 2006). Maaliskuussa 2005 Berliinin osavaltio tarkisti aiemmin vahvistamaansa ”kannabiksen ohjearvoa”, jonka mukaan enintään 10 gramman kannabismäärän hallussapidosta ei nosteta syytettä, jos tietyt edellytykset täyttyvät. Rajaa voidaan yksittäistapauksissa nostaa 15 grammaan.
A németországi Max Planck Intézet 2002-től 2005-ig dolgozott a kábítószerekről szóló német törvény 31a. szakaszának értékelésén, amely bizonyos körülmények között lehetővé teszi a „jelentéktelen mennyiségű” kábítószer birtoklása bűncselekményének felmentését a vád alól. Az értékelés azt állapította meg, hogy a gyakorlatban a 31. cikk végrehajtásában jelentős különbségek fedezhetők fel a 16 német szövetségi állam között, részben a „jelentéktelen” kifejezés eltérő értelmezései miatt (Schäfer és Paoli, 2006). 2005. márciusban Berlin állam elfogadta az „Iránymutatás a kannabiszról” módosítását, miszerint legfeljebb 10 gramm kannabisz birtoklásáért nem emelnek vádat, amennyiben bizonyos kritériumok teljesülnek. Ez a mennyiség egyedi esetekben 15 grammra növelhető.
Fra 2002 til 2005 utførte Max Planck-instituttet i Tyskland en evaluering av paragraf 31a i den tyske narkotikaloven, som tillater at besittelse av ”ubetydelige mengder” narkotika i visse tilfeller ikke straffeforfølges. Evalueringen konkluderte med at det var store variasjoner i anvendelsen av lovens § 31a i Tysklands 16 delstater, til dels på grunn av forskjellige tolkninger av uttrykket ”ubetydelig” (Schäfer og Paoli, 2006). I mars 2005 vedtok delstaten Berlin en revisjon av sine ”Retningslinjer for cannabis”. Ifølge disse retningslinjene straffeforfølges ikke besittelse av inntil 10 gram cannabis dersom visse kriterier er oppfylt. Grensen kan i enkelte tilfeller heves til 15 gram.
W latach 2002–2005 w niemieckim Instytucie Maxa Plancka przeprowadzono ocenę art. 31a niemieckiej Ustawy o środkach odurzających, który dopuszczał posiadanie „nieznacznych ilości” narkotyków, przy czym w określonych okolicznościach przestępstwo to nie podlegało karze. Ocena ta wykazała, że w praktyce wystąpiły znaczne różnice we wdrażaniu art. 31a ustawy w 16 landach niemieckich, częściowo spowodowane różnymi interpretacjami określenia „nieznaczny” (Schäfer i Paoli, 2006). W marcu 2005 r. związek krajowy Berlin wydał poprawkę do „Wytycznych dotyczących konopi indyjskich”, zgodnie z którą posiadanie do 10 g pochodnych konopi indyjskich nie podlega ściganiu przy spełnieniu określonych warunków dodatkowych. W indywidualnych przypadkach ilość ta może zostać zwiększona do 15 g.
Din 2002 în 2005, Institutul Max Planck din Germania a efectuat o evaluare a secţiunii 31a din Legea germană privind narcoticele, care permite scutirea de urmărire penală, în anumite circumstanţe, a posesorilor de „cantităţi nesemnificative” de droguri. Evaluarea a stabilit că, în practică, aplicarea secţiunii 31a variază în mod considerabil în cele 16 landuri din Germania, în parte din cauza interpretării diferite date sintagmei „nesemnificative” (Schäfer and Paoli, 2006). În martie 2005, landul Berlin a adoptat o revizuire a „Orientărilor privind canabisul”, conform căreia nu se declanşează urmărire penală pentru posesia a până la 10 g de canabis, dacă se respectă anumite criterii. În anumite cazuri individuale, această cantitate poate creşte până la 15 grame.
V období od roku 2002 do roku 2005 hodnotil Inštitút Maxa Plancka v Nemecku článok 31a nemeckého zákona o narkotikách, ktorý umožňuje, aby prechovávanie „nevýznamných množstiev“ drog bolo za určitých okolností oslobodené od trestného stíhania. Toto hodnotenie zistilo, že v praxi sa implementácia článku 31a zákona v 16 spolkových krajinách Nemecka značne líši, čiastočne kvôli odlišným interpretáciám slova „nevýznamné“ (Schäfer a Paoli, 2006). V marci 2005, spolková krajina Berlín schválila revíziu svojho „usmernenia o kanabise“, podľa ktorého prechovávanie kanabisu do 10 gramov nie je trestne stíhané, ak sú splnené určité kritériá. Toto množstvo sa môže v individuálnych prípadoch zvýšiť na 15 gramov.
Od leta 2002 do 2005 so na inštitutu Maxa Plancka v Nemčiji opravili oceno razdelka 31a nemškega Zakona o prepovedanih drogah, ki v določenih okoliščinah omogoča, da se kaznivo dejanje posedovanja "neznatnih količin" drog oprosti kazenskega pregona. Ocena je pokazala, da se izvajanje razdelka 31a Zakona v praksi v 16 nemških deželah zelo razlikuje, tudi zaradi različnih razlag pojma "neznaten" (Schäfer in Paoli, 2006). Marca 2005 je dežela Berlin sprejela revizijo svojih "Smernic o konoplji", v skladu s katerimi se posedovanje do 10 gramov konoplje ne preganja kazensko, če so izpolnjeni določeni pogoji. Ta količina se lahko v posameznih primerih zviša do 15 gramov.
Max Planck Institutet i Tyskland har under perioden 2002-2005 genomfört en utvärdering av avsnitt 31a i den tyska lagen om narkotika, som i vissa fall medger åtalseftergift vid innehav av ”obetydlig mängd” narkotika. Utvärderingen visade att den praktiska tillämpningen av lagparagraf 31a varierar betydligt i Tysklands 16 delstater, något som delvis beror på olika tolkningar av ”obetydlig” (Schäfer and Paoli, 2006). I mars 2005 antog delstaten Berlin en ändring av sina ”riktlinjer beträffande cannabis” varigenom innehav av högst 10 gram av cannabis inte leder till åtal under förutsättning att vissa kriterier är uppfyllda. I enskilda fall kan mängden öka till 15 gram.
Almanya’daki Max Planck Enstitütüsü, Alman Narkotik Uyuşturucular Kanunu’nun ‘cüzi miktarlarda’ uyuşturucu bulundurmak suçunun belirli şartlarda kovuşturmadan muaf olmasını sağlayan 31a sayılı Kısmının 2002’den 2005’e kadar bir değerlendirmesini gerçekleştirmiştir. Değerlendirme sonucunda, Kanun §31a’nın uygulamasının, pratikte, kısmen ‘cüzi’nin farklı yorumlarından ötürü, Almanya’nın 16 Länder’inde (Eyalet) önemli ölçüde değişiklik gösterdiği görülmüştür (Schäfer ve Paoli, 2006). Mart 2005’te, Länd Berlin, 10 grama kadar esrar bulundurmanın belirli koşulların karşılanması halinde kovuşturmaya yol açmadığı ‘Esrar Kılavuzu’nun bir revizyonunu onaylamıştır. Bu miktar özel vakalarda 15 grama çıkarılabilmektedir.
  3. nodaļa: Kaņepes  
Vācijas projekta ,,Stoned at School” [,,Narkotiku lietošana skolā”] mērķis ir apmācīt skolotājus agrīni atpazīt kaņepju lietotājus un agrīni iejaukties, novērst kaņepju lietošanu un nodibināt kontaktus starp skolām un narkotiku konsultāciju centriem. Tāpat kā līdzīgi projekti Austrijā, arī šis projekts ir 10 moduļu mācību programma ar mērķi vairot skolotāju zināšanas par kaņepju lietošanu un palīdzēt atpazīt riska grupas skolēnus.
The German project Stoned at School aims to train teachers in early detection and early intervention, prevention of cannabis consumption, and establishing contact between schools and drug counselling facilities. Like similar projects in Austria, it is a 10-module training scheme to increase teachers’ awareness of cannabis consumption and identify pupils at risk.
Le projet allemand Stoned at school (camé à l'école) a pour but de former à la détection et à l'intervention précoce, à la prévention de l'usage de cannabis et à l'établissement de contacts entre l'école et les structures de conseil sur la drogue. À l'instar de projets similaires menés en Autriche, le programme de formation compte 10 modules pour sensibiliser les enseignants à l'usage de cannabis et les aider à identifier les élèves à risques.
Im Rahmen des deutschen Projekts „Bekifft in der Schule – Hilfen zur Vorbeugung und Problemlösung“ sollen Lehrern die erforderlichen Fähigkeiten zur frühzeitigen Erkennung und Frühintervention, zur Prävention des Cannabiskonsums und zur Herstellung von Kontakten zwischen Schulen und Drogenberatungsstellen vermittelt werden. Ebenso wie ähnlich geartete Projekte in Österreich umfasst auch dieses Schulungsprogramm zehn Module, die darauf abzielen, Lehrer für den Cannabiskonsum zu sensibilisieren und in die Lage zu versetzen, gefährdete Schüler zu erkennen.
El proyecto alemán «Bekifft in der Schule» [fumado en la escuela] tiene por objeto formar a los profesores para que puedan detectar de forma precoz el consumo de cannabis y actuar en consecuencia, así como poner en contacto las escuelas con los centros de asesoramiento sobre drogas. Al igual que proyectos similares existentes en Austria, se trata de un plan de formación de diez módulos orientado a que los profesores tengan mayor conciencia sobre el consumo de cannabis y sepan identificar a los alumnos en riesgo.
Il progetto tedesco “Stoned at School” (“Drogati a scuola”) si prefigge di insegnare ai docenti a individuare precocemente i consumatori di cannabis, e quindi a intervenire tempestivamente per prevenire questa abitudine, stabilendo un contatto tra le scuole e le strutture di consulenza in materia di droga. Al pari di iniziative simili in Austria, questo progetto è articolato in 10 moduli di formazione volti ad accrescere la consapevolezza degli insegnanti verso il consumo di cannabis e a individuare i soggetti a rischio.
O projecto alemão “Pedrado na Escola” visa dar formação aos professores em matéria de detecção e intervenção rápidas, prevenção do consumo de cannabis e estabelecimento de contacto entre as escolas e os centros de aconselhamento neste domínio. Tal como outros projectos semelhantes na Áustria, trata-se de um projecto de formação em dez módulos que procura sensibilizar os professores para o consumo de cannabis e identificar os alunos em risco.
Στόχος του γερμανικού προγράμματος με τίτλο «Μαστουρωμένος στο σχολείο» είναι να εκπαιδεύσει τους εκπαιδευτικούς στον έγκαιρο εντοπισμό και την έγκαιρη παρέμβαση, την πρόληψη της κατανάλωσης κάνναβης και την ανάπτυξη επικοινωνίας μεταξύ των σχολείων και των κέντρων συμβουλευτικής για τα ναρκωτικά. Όπως και παρόμοια προγράμματα στην Αυστρία, είναι ένα εκπαιδευτικό πρόγραμμα 10 ενοτήτων για την αύξηση της ευαισθητοποίησης των εκπαιδευτικών στο θέμα της κατανάλωσης κάνναβης και στον εντοπισμό των μαθητών που διατρέχουν κίνδυνο.
Het Duitse project “Stoned op school” heeft tot doel leerkrachten te trainen in het vroegtijdig herkennen van en reageren op cannabisgebruik, het voorkomen ervan, en het leggen van contacten tussen scholen en instanties die drugscounseling verzorgen. Net als bij vergelijkbare projecten in Oostenrijk gebeurt dit in de vorm van een training die bestaat uit tien modulen waarmee de alertheid van leerkrachten met betrekking tot cannabisgebruik wordt vergroot en zij risicoleerlingen kunnen leren herkennen.
Cílem německého projektu „Zfetovaní ve škole“ je průprava učitelů v časném odhalení a časné intervenci, prevenci užívání konopí a navazování kontaktů mezi školami a protidrogovými poradnami. Stejně jako u obdobných projektů v Rakousku jde o vzdělávací schéma s deseti moduly, jehož cílem je zvýšit schopnost učitelů povšimnout si užívání konopí a vytipovat rizikové žáky.
Det tyske projekt "skæv i skolen” (Bekifft in der Schule) tager sigte på at uddanne lærere i tidlig påvisning og indsats, forebyggelse af cannabisbrug og etablering af kontakt mellem skoler og narkotikarådgivningstjenester. Ligesom lignende projekter i Østrig er det et uddannelsesforløb på 10 moduler, som skal øge læreres bevidsthed om cannabisbrug og identificere udsatte elever.
Saksa projekti Stoned at School („koolis pilves“) eesmärk on anda õpetajatele väljaõpet kanepitarbimise varase tuvastamise, varase sekkumise ja ennetamise osas, ning luua kontakt koolide ja uimastialase nõustamise keskuste vahel. Nagu sarnased projektid Austrias, on ka see kümneosaline väljaõppeprogramm mõeldud õpetajate kanepitarbimise alase teadlikkuse tõstmiseks ja ohus olevate õpilaste väljaselgitamiseks.
Saksalaisen Stoned at School -hankkeen tavoitteena on valmentaa opettajia huumeidenkäytön mahdollisimman varhaiseen havaitsemiseen ja pysäyttämiseen, ehkäistä kannabiksen käyttöä ja luoda yhteyksiä koulujen ja huumeneuvontakeskusten välille. Hanke on itävaltalaisen esikuvan mukaan rakennettu kymmenen moduulin koulutusohjelma, jossa lisätään opettajien tietoisuutta kannabiksen kulutuksesta ja koulutetaan heitä tunnistamaan riskiryhmään kuuluvat oppilaat.
A német „Beállva az iskolában” program a korai felismerésre és a korai beavatkozásra, a kannabiszfogyasztás megelőzésére, valamint az iskolák és a drogtanácsadó intézmények közötti kapcsolat kialakítására próbálja felkészíteni a tanárokat. Az Ausztriában zajló rokon programokhoz hasonlóan itt is egy 10 modulból álló képzési rendszerben segítik a tanárokat a kannabiszfogyasztással kapcsolatos tudatosság kialakításában és a veszélyeztetett tanulók felismerésében.
Det tyske prosjektet ”Stoned at School” (Ruset på skolen) har som mål å gi lærere opplæring i tidlig oppdaging og inngripen, forebygge cannabisbruk og etablere kontakt mellom skoler og narkotikarådgivningstjenester. Som lignende prosjekter i Østerrike er dette et opplæringsprogram på 10 moduler som skal øke lærernes bevissthet om cannabisbruk og identifisere elever i risikosonen.
Celem niemieckiego projektu „Stoned at School” jest przeszkolenie nauczycieli w zakresie wczesnego wykrywania problemów narkotykowych i podejmowania interwencji, zapobiegania zażywaniu konopi indyjskich oraz nawiązania kontaktów między szkołami i rozwoju doradztwa antynarkotykowego. Podobnie jak w zbliżonych projektach austriackich opracowano program szkolenia złożonego z 10 modułów, które podnosi świadomość nauczycieli w zakresie zażywania konopi indyjskich oraz identyfikowania zagrożonych uczniów.
Proiectul german „Drogat la şcoală” are în vedere instruirea profesorilor în depistarea şi prevenirea din timp a consumului de canabis, precum şi intervenţia oportună în acest sens, vizând şi stabilirea unei legături între şcoli şi serviciile de consiliere privind drogurile. Acest proiect, la fel ca cele de aceeaşi natură din Austria, este un proiect de instruire format din 10 module, având scopul de a conştientiza tot mai mult profesorii cu privire la consumul de canabis şi de a identifica elevii aflaţi în pericol.
Nemecký projekt Sfetovaný v škole sa zameriava na školenie učiteľov vo včasnom zistení a včasnom zásahu a prevencii konzumácie kanabisu a v nadväzovaní kontaktov medzi školami a protidrogovými poradenskými zariadeniami. Ako podobné projekty v Rakúsku, je 10-modulovým školiacim programom na zvýšenie povedomia učiteľov o konzumácii kanabisu a identifikovaní ohrozených žiakov.
Nemški projekt Stoned at School ('Zadet v šoli')je namenjen usposabljanju učiteljev za zgodnje odkrivanje in posredovanje, preprečevanje uživanja konoplje ter vzpostavitev stika med šolo in centri za svetovanje o drogah. Kot pri podobnih projektih v Avstriji gre za program usposabljanja, ki poteka v desetih modulih, njegov cilj pa je izboljšati poučenost učiteljev glede uživanja konoplje in jih usposobiti za prepoznavanje ogroženih učencev.
Det tyska projektet “hög i skolan” (Stoned at School) syftar till att utbilda lärare i tidig upptäckt och tidig intervention, förebygga cannabiskonsumtion och att upprätta kontakt mellan skolor och organ för narkotikarådgivning. I likhet med liknande projekt i Österrike är det ett utbildningssystem med tio moduler som syftar till att öka lärares medvetenhet om cannabiskonsumtion och identifiera elever i riskzonen.
Alman Projesi Stoned at School, öğretmenleri erken tespit ile erken müdahale, esrar tüketiminin önlenmesi ve okullar ile uyuşturucu danışma servisleri arasında iletişim kurmak konularında eğitmeyi amaçlamaktadır. Avusturya’daki benzer projeler gibi, öğretmenleri esrar tüketimi konusunda bilinçlendirecek ve risk altındaki öğrencileri saptayacak 10 modüllük bir eğitim programıdır.
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
gada daudzas ES valstis ziņo par narkotiku nāves gadījumu skaita samazināšanos, iespējams, tas ir saistīts ar plašāku terapijas pieejamību un plašākām kaitējuma mazināšanas iniciatīvām, lai gan svarīga loma var būt arī mazākai narkotiku lietošanas izplatībai.
Since 2000, many EU countries have reported decreases in the numbers of drug-related deaths, possibly related to increases in treatment availability and harm reduction initiatives, although declines in the prevalence of drug use may also be important. At European level, drug deaths fell by 6 % in by 2001, 13 % in 2002 and by 7 % in 2003. Despite these improvements, there were still almost 7 000 reported drug-related deaths in 2003 (data from Belgium, Spain and Ireland are missing). However, among countries reporting data in 2004 (19), there was a small increase of 3 %. Although inferences about 2004 should be made with caution, 13 out of the 19 countries that reported information recorded an increase of some degree.
Depuis 2000, bon nombre de pays de l’UE ont mentionné une réduction du nombre de décès liés à la drogue, qui est peut-être à mettre en rapport avec l’augmentation de la disponibilité des traitements et des initiatives de réduction des risques, même si la diminution de la prévalence de l’usage de drogue peut également jouer un rôle considérable. Au niveau européen, les décès liés à la drogue ont chuté de 6 % en 2001, de 13 % en 2002 et de 7 % en 2003. En dépit de cette amélioration de la situation, on comptait néanmoins toujours près de 7 000 cas déclarés de décès liés à la drogue en 2003 (les données relatives à la Belgique, à l’Espagne et à l’Irlande sont manquantes). Toutefois, parmi les pays ayant fourni des données en 2004 (19), on observait une petite hausse de 3 %. Même s’il convient d’interpréter avec prudence les données de 2004, 13 des 19 pays ont déclaré une augmentation de quelques pour-cent.
Seit 2000 berichten viele EU-Länder über einen Rückgang der Zahl der drogenbedingten Todesfälle, was möglicherweise auf die bessere Verfügbarkeit von Behandlungen und vermehrte Maßnahmen zur Schadensminimierung zurückzuführen ist, wobei jedoch auch die sinkende Prävalenz des Drogenkonsums eine wichtige Rolle spielen könnte. Auf europäischer Ebene ist die Zahl der drogenbedingten Todesfälle 2001 um 6 %, 2002 um 13 % und 2003 um 7 % gesunken. Trotz dieser Verbesserungen wurden 2003 noch immer fast 7 000 drogenbedingte Todesfälle gemeldet (aus Belgien, Spanien und Irland liegen keine Daten vor). In den 19 Ländern, die im Jahr 2004 Daten vorgelegt haben, wurde ein geringer Anstieg um 3 % ermittelt. Zwar sollten für das Jahr 2004 nur vorsichtige Rückschlüsse gezogen werden, jedoch weisen 13 der 19 Berichte auf einen gewissen Anstieg hin.
Desde el año 2000 un nutrido número de países de la UE han informado de un descenso en el número de muertes relacionadas con las drogas, posiblemente debido al aumento de la disponibilidad de tratamientos e iniciativas de reducción de daños, aunque el descenso en la prevalencia del consumo de drogas también podría ser relevante. A escala europea, las muertes causadas por drogas disminuyeron en un 6 % en 2001, un 13 % en 2002 y un 7 % en 2003. A pesar de estas mejoras, en 2003 se siguieron registrando cerca de 7 000 muertes relacionadas con las drogas (no hay datos disponibles de Bélgica, España ni Irlanda). No obstante, entre los países que aportaron información en 2004 (19), se registró un pequeño incremento del 3 %. Las conclusiones para el año 2004 deben extraerse con cautela; aun así, 13 de los 19 países que facilitaron datos registraron un cierto aumento de las cifras.
Dal 2000 molti paesi dell’Unione europea hanno riferito un calo nel numero dei decessi correlati al consumo di stupefacenti, probabilmente in conseguenza di una maggiore disponibilità delle cure e di iniziative di riduzione del danno, sebbene possa incidere in maniera significativa su questo dato anche la diminuzione della prevalenza del consumo di droga. A livello europeo le percentuali sui decessi per stupefacenti sono scese del 6% nel 2001, del 13% nel 2002 e del 7% nel 2003. Nonostante questi miglioramenti, nel 2003 sono stati segnalati ancora quasi 7 000 decessi correlati al consumo di stupefacenti (mancano i dati di Belgio, Spagna e Irlanda). Tuttavia, tra i paesi che forniscono informazioni nel 2004 (19) si osserva un leggero aumento del 3%. Nonostante sia possibile avanzare deduzioni sul 2004 soltanto con cautela, vale la pena notare che 13 paesi su 19 hanno riferito un aumento più o meno marcato.
A partir de 2000, muitos países da União comunicaram uma diminuição do número de mortes relacionadas com o consumo de droga, possivelmente graças ao aumento da disponibilidade de tratamento e das iniciativas de redução dos danos, embora a diminuição da prevalência do consumo também possa ter desempenhado um papel importante. A nível europeu, estas mortes diminuíram 6% em 2001, 13% em 2002 e 7% em 2003, mas, apesar destas melhorias, ainda se registaram, nesse ano, quase 7 000 mortes relacionadas com o consumo de droga (não há dados em relação à Bélgica, à Espanha e à Irlanda). Contudo, entre os países que forneceram dados em 2004 (19), verificou-se um pequeno aumento de 3%. Ainda que se aconselhe cautela na extracção de conclusões dos dados relativos a 2004, é possível inferir que 13 dos 19 países registaram algum aumento.
Από το 2000 πολλές χώρες της ΕΕ αναφέρουν μείωση στον αριθμό των συνδεόμενων με τα ναρκωτικά θανάτων, γεγονός που πιθανώς συνδέεται με την αύξηση της διαθεσιμότητας θεραπείας και τις πρωτοβουλίες για τον περιορισμό των επιβλαβών συνεπειών, μολονότι εξίσου σημαντική μπορεί να είναι επίσης η μείωση στην επικράτηση της χρήσης ναρκωτικών. Σε ευρωπαϊκό επίπεδο, οι θάνατοι που οφείλονται στα ναρκωτικά μειώθηκαν κατά 6 % το 2001, 13 % το 2002 και 7 % το 2003. Παρά τις βελτιώσεις αυτές, οι συνδεόμενοι με τα ναρκωτικά θάνατοι που αναφέρθηκαν το 2003 ανέρχονταν σε σχεδόν 7 000 (δεν υπάρχουν στοιχεία από το Βέλγιο, την Ισπανία και την Ιρλανδία). Ωστόσο, στις χώρες που ανέφεραν στοιχεία το 2004 (19), υπήρξε μικρή αύξηση 3 %. Μολονότι η εξαγωγή συμπερασμάτων για το 2004 πρέπει να γίνεται με προσοχή, στις 13 από τις 19 χώρες που ανέφεραν στοιχεία καταγράφηκε αύξηση σε κάποιο βαθμό.
Sinds 2000 wordt door veel EU-landen een daling gemeld in het aantal sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik. Dit zou verband kunnen houden met de toegenomen beschikbaarheid van behandeling en met schadebeperkingsinitiatieven, hoewel ook dalingen in de prevalentie van het drugsgebruik zouden kunnen meewegen. Op Europees niveau is het aantal drugsgerelateerde sterfgevallen in 2001 met 6%, in 2002 met 13% en in 2003 met 7% gedaald. Ondanks deze positieve trends werden er in 2003 nog altijd bijna 7 000 sterfgevallen ten gevolge van drugsgebruik gerapporteerd (gegevens uit België, Spanje en Ierland ontbreken). In de landen die gegevens over 2004 hebben verstrekt (19) was er echter sprake van een kleine stijging van 3%. Hoewel terughoudendheid geboden is bij het trekken van conclusies over 2004, kan gesteld worden dat 13 van de 19 rapporterende landen een zekere stijging registreerden.
Od roku 2000 uvádí mnoho členských států EU pokles počtu úmrtí souvisejících s drogami, což pravděpodobně souvisí se zvýšením dostupnosti léčby a rozšířením iniciativ zaměřených na minimalizaci škodlivých účinků drog, ačkoli poklesy prevalence užívání drog mohou být rovněž důležité. Na evropské úrovni poklesl počet úmrtí souvisejících s drogami o 6 % v roce 2001, o 13 % v roce 2002 a o 7 % v roce 2003. Navzdory těmto zlepšením bylo v roce 2003 hlášeno téměř 7 000 úmrtí souvisejících s drogami (scházejí údaje z Belgie, Španělska a Irska). U zemí uvádějících údaje za rok 2004 (19 zemí) byl však zaznamenán menší nárůst o 3 %. Ačkoli závěry pro rok 2004 je třeba činit s opatrností, 13 z 19 nahlášených informací dokládá určitý nárůst.
Siden 2000 har mange EU-lande meldt om fald i antallet af narkotikarelaterede dødsfald, muligvis som følge af en forbedret adgang til behandling og skadesreduktionsinitiativer, selv om fald i udbredelsen af stofbrug også kan være af betydning. På europæisk plan faldt antallet af narkotikadødsfald med 6 % i 2001, 13 % i 2002 og med 7 % i 2003. Trods disse forbedringer blev der stadig indberettet næsten 7 000 narkotikarelaterede dødsfald i 2003 (data fra Belgien, Spanien og Irland mangler). Blandt de lande, der har fremlagt oplysninger for 2004 (19), var der imidlertid en mindre stigning på 3 %. Selv om konklusioner vedrørende 2004 bør drages med forsigtighed, meldte 13 ud af de 19, der har fremlagt oplysninger, om en stigning af en vis størrelsesorden.
Alates 2000. a on paljud ELi riigid teatanud uimastitega seotud surmajuhtumite arvu vähenemisest, mis võib olla seotud ravi kättesaadavuse paranemise ja kahjude vähendamise algatuste arvu suurenemisega, kuid oluline võib olla ka uimastitarbimise levimuse vähenemine. Euroopa ulatuses vähenes uimastitega seotud surmade arv 6% 2001. a, 13% 2002. a ja 7% 2003. a. Nendele edusammudele vaatamata teatati 2003. a siiski peaaegu 7000 uimastitega seotud surmajuhtumist (Belgia, Hispaania ja Iirimaa andmed puuduvad). Kuid 2004. a leidis andmed esitanud riikides (19) siiski aset väike (3%) tõus. 2004. aasta kohta järeldusi tehes tuleks küll ettevaatlik olla, kuid 19-st andmed esitanud riigist 13-s registreeriti teatav tõus.
Vuoden 2000 jälkeen useat EU-maat ovat ilmoittaneet huumekuolemien vähentyneen, mikä saattaa johtua hoidon tarjonnan ja haittojen vähentämiseen liittyvien aloitteiden lisääntymisestä, mutta myös huumeidenkäytön levinneisyysasteen laskulla saattaa olla merkitystä. Huumekuolemien määrä väheni Euroopassa 6 prosenttia vuonna 2001, 13 prosenttia vuonna 2002 ja 7 prosenttia vuonna 2003. Näistä parannuksista huolimatta vuonna 2003 ilmoitettiin vielä lähes 7 000 huumekuolemaa (Belgian, Espanjan ja Irlannin tiedot puuttuvat). Tietoja vuonna 2004 toimittaneissa maissa (19 maassa) huumekuolemien kokonaismäärä kuitenkin kasvoi 3 prosenttia. Vaikka päätelmiä vuodesta 2004 onkin tehtävä varoen, 13 maata 19:stä ilmoitti jonkinasteisesta kasvusta.
2000 óta azonban az EU sok országából a kábítószerrel összefüggő halálesetek számának csökkenéséről számoltak be, feltehetőleg a kezelés jobb elérhetőségének és az ártalomcsökkentő intézkedéseknek köszönhetően, bár a kábítószer-használat előfordulásának visszaesése ugyancsak fontos tényezőként lehetett jelen. Európai szinten nézve a kábítószer miatti halálesetek száma 2001-ben 6%-kal, 2002-ben 13%-kal, 2003-ban pedig 7%-kal csökkent. E fejlemények ellenére 2003-ban még mindig közel 7000 kábítószerrel összefüggő halálesetet jelentettek (Belgiumból, Spanyolországból és Írországból nem volt adat). A 2004-re vonatkozóan adatot szolgáltató országok (19) körében viszont enyhe, 3%-os emelkedés volt tapasztalható. Bár a 2004-es évvel kapcsolatban csak óvatos következtetéseket szabad levonni, tény, hogy a 19 bejelentett információból 13 valamilyen mértékű emelkedésre vonatkozott.
Siden 2000 har mange EU-land rapportert om en nedgang i antallet narkotikarelaterte dødsfall. Dette kan skyldes økt tilgjengelighet av behandling og skadereduserende tiltak, men redusert narkotikabruk kan også ha betydning. På europeisk nivå falt antallet narkotikadødsfall med 6 % i 2001, 13 % i 2002 og 7 % i 2003. På tross av dette ble det rapportert om nærmere 7 000 narkotikarelaterte dødsfall i 2003 (data fra Belgia, Spania og Irland mangler). I de landene som rapporterte data i 2004 (19), var det imidlertid en liten økning på 3 %. Selv om en skal være forsiktig med å trekke slutninger om 2004, rapporterte 13 av 19 land om en viss økning.
Od 2000 r., w wielu krajach UE odnotowano spadek liczby zgonów związanych z narkotykami, prawdopodobnie spowodowany wzrostem dostępności leczenia i działaniami w zakresie ograniczania szkód zdrowotnych, chociaż spadek rozpowszechnienia narkotyków może również odgrywać istotną rolę. Na poziomie europejskim liczba zgonów związanych z narkotykami spadła o 6% w 2001 r., o 13% w 2002 r. i o 7% w 2003 r. Pomimo poprawy sytuacji w 2003 r. odnotowano prawie 7000 zgonów związanych z narkotykami (brakuje danych z Belgii, Hiszpanii i Irlandii). Jednakże w krajach, które zgłosiły dane za 2004 r. (19 krajów) odnotowano niewielki wzrost o 3%. Chociaż przy wyciąganiu wniosków w odniesieniu do 2004 r. wskazana jest ostrożność, w 13 spośród 19 sprawozdań podano informacje o wzroście.
Din anul 2000, multe ţări ale Uniunii Europene au raportat scăderea numărului de decese legate de consumul de droguri, probabil datorită creşterii disponibilităţii tratamentelor şi iniţiativelor de reducere a consecinţelor negative ale consumului de droguri, deşi scăderea prevalenţei consumului de droguri poate fi, de asemenea, importantă. La nivel european, numărul deceselor legate de consumul de droguri a scăzut cu 6 % în 2001, 13 % în 2002 şi cu 7 % în 2003. În ciuda acestor schimbări pozitive, au mai fost încă raportate aproape 7 000 de decese legate de consumul de droguri în 2003 (lipsesc datele din Belgia, Spania şi Irlanda). Cu toate acestea, pe baza datelor din ţările (19) care au prezentat rapoarte în 2004, rezultă o creştere uşoară de 3 %. Deşi concluziile privind anul 2004 trebuie trase cu precauţie, 13 din cele 19 informaţii raportate au înregistrat o oarecare creştere.
Od roku 2000 mnoho krajín EÚ uvádzalo zníženie počtu úmrtí súvisiacich s drogami, čo možno súviselo so zvýšením dostupnosti liečby a iniciatívami na znižovanie škôd súvisiacich s užívaním drog, hoci pokles v prevalencii užívania drog mohol byť tiež dôležitý. Na európskej úrovni poklesol počet úmrtí súvisiacich s drogami o 6 % v roku 2001, o 13 % v roku 2002 a o 7 % v roku 2003. Napriek týmto zlepšeniam sa v roku 2003 ešte stále uvádzalo takmer 7 000 úmrtí súvisiacich s drogami (údaje z Belgicka, Španielska a Írska chýbajú). Avšak v krajinách, ktoré poskytli údaje v roku 2004 (19), došlo k malému nárastu o 3 %. Hoci závery týkajúce sa roku 2004 by sa mali robiť s opatrnosťou, v 13 z 19 poskytnutých informácií sa uviedlo zvýšenie o určitý stupeň.
Od leta 2000 so mnoge države EU poročale o zmanjšanju števila z drogo povezanih smrtnih primerov, kar je morebiti povezano s povečano razpoložljivostjo zdravljenja in pobudami za zmanjševanje škode, čeprav je lahko pomembno tudi upadanje razširjenosti uživanja drog. Na evropski ravni se je število z drogo povezanih smrtnih primerov zmanjšalo za 6 % leta 2001, za 13 % leta 2002 in za 7 % leta 2003. Kljub tem izboljšanjem so leta 2003 še vedno poročali o skoraj 7000 z drogo povezanih smrtnih primerih (manjkajo podatki iz Belgije, Španije in Irske). V državah, ki so sporočile podatke za leto 2004 (19), je prišlo do manjšega, 3-odstotnega povečanja. Pri oblikovanju sklepov za leto 2004 je sicer potrebna previdnost, vendar pa so v 13 od 19 primerov sporočene informacije pokazale rahlo povečanje.
Sedan år 2000 har många EU-länder rapporterat att antalet narkotikarelaterade dödsfall minskar. Möjligtvis kan detta knytas till större tillgång på behandling och till insatser för att minska skadeverkningar, även om minskad prevalens av narkotikaanvändning också kan vara viktig. På europeisk nivå föll antalet narkotikarelaterade dödsfall med 6 % år 2001, 13 % under 2002 och med 7 % under 2003. Trots dessa förbättringar redovisades nästan 7 000 narkotikarelaterade dödsfall 2003 (uppgifter från Belgien, Spanien och Irland saknas). Bland de länder som rapporterat in uppgifter under 2004 (19) konstaterades en liten ökning på 3 %. Även om slutledningar om 2004 bör dras med försiktighet, redovisade 13 av de 19 rapporterande länderna någon grad av ökning.
2000 yılından beri pek çok AB ülkesi, olasılıkla tedavi bulunabilirliği ile hasar azaltma girişimlerindeki artışlara bağlı olarak, uyuşturucuya bağlı ölümlerin sayısında düşüşler rapor etmiş olmakla beraber uyuşturucu kullanımının yaygınlığındaki düşüşler de önemli olabilir. Avrupa düzeyinde, uyuşturucu ölümleri 2001 itibariyle % 6, 2002’de % 13 ve 2003’te % 7 oranında düşmüştür. Bu gelişmelere rağmen, 2003’te hala yaklaşık 7.000 rapor edilmiş uyuşturucuya bağlı ölüm meydana gelmiştir (Belçika, İspanya ve İrlanda verileri eksiktir). Bununla beraber, 2004’te veri bildiren ülkeler arasında (19) % 3’lük küçük bir artış olmuştur. 2004 hakkında çıkarım yaparken dikkatli olmak gerekmekle beraber, rapor edilen 19 bilgiden 13’ünde belli oranda bir artış kaydediliyordu.
  5. nodaļa: KokaÄ«ns un...  
Tādēļ, atzīstot, ka aizdomīgu darījumu atklāšanā un sūtījumu aizturēšanā ir gūti zināmi panākumi, INCB (2006b) vienlaikus ir mudinājusi valdības izstrādāt operatīvas procedūras, kas ļautu izsekot ar kokaīna laboratoriju likvidāciju saistīto informāciju un tādējādi atklāt ķimikāliju avotus, apzināt tranzītvalstis un izpētīt tirdzniecības uzņēmumus, lai neļautu nelegālajiem tirgoņiem tik viegli pārdislocēt savu darbību.
Traffickers appear to have found ways to avoid controls and monitoring mechanisms introduced under Operation Purple. Indeed, although the illicit manufacture of cocaine is not associated with Asia, there is growing concern that traffickers may be targeting the region for diverting potassium permanganate from licit trade. There is also concern that traffickers may be diverting potassium permanganate to the Andean sub-region through the Caribbean Islands. Thus, while acknowledging some success in identifying suspicious transactions and in stopping shipments, the INCB (2006b) has urged governments to develop operating procedures to backtrack information from cocaine laboratory seizures in order to trace the chemicals back to the source, identify transit countries and investigate trade companies, so that traffickers may experience more difficulties in relocating their activities.
Les trafiquants semblent avoir trouvé des solutions pour échapper aux contrôles et aux mécanismes de surveillance mis en place dans le cadre de l'opération Purple. En effet, bien que la fabrication illicite de cocaïne ne soit pas associée à l'Asie, les autorités craignent de plus en plus que les trafiquants ne se tournent vers cette région pour détourner du permanganate de potassium du commerce licite. Les mêmes préoccupations s'appliquent à la sous-région andine par l'intermédiaire des îles Caraïbes. Par conséquent, tout en reconnaissant certains succès dans l'identification de transactions douteuses et dans l'interception de certains lots, l'OICS (2006b) a lancé un appel aux gouvernements afin de mettre au point des procédures opérationnelles pour remonter les informations provenant des saisies dans les laboratoires de fabrication de cocaïne afin de retrouver la source des produits chimiques, d'identifier les pays de transit et d'enquêter sur les sociétés commerciales, de manière que les trafiquants aient de plus en plus de mal à déplacer leurs activités.
Offenbar haben die Drogenhändler Wege gefunden, um die im Rahmen der „Operation Purple“ eingeführten Kontrollen und Beobachtungsmechanismen zu umgehen. Tatsächlich wird zwar die illegale Herstellung von Kokain nicht mit Asien in Verbindung gebracht, jedoch wächst die Besorgnis, dass Drogenhändler bestrebt sind, die Region für die Abzweigung von Kaliumpermanganat aus dem legalen Handel zu nutzen. Darüber hinaus wird befürchtet, dass Drogenhändler über die Karibischen Inseln Kaliumpermanganat in die Anden-Region abzweigen könnten. Daher hat das INCB (2006b) ungeachtet der Anerkennung gewisser Erfolge bei der Ermittlung verdächtiger Transaktionen und dem Abfangen von Lieferungen die Regierungen dringend aufgefordert, Verfahrensweisen für die Rückverfolgung von Informationen aus Sicherstellungen in Kokainlabors zu entwickeln, um die Feststellung des Ursprungs der Substanzen zu ermöglichen, Transitländer zu ermitteln und Handelsunternehmen zu überprüfen, damit es für Drogenhändler schwieriger wird, sich neue Vertriebswege zu erschließen.
Los traficantes parecen haber encontrado formas de evitar los controles y mecanismos de seguimiento introducidos por la operación «Púrpura». De hecho, aunque la producción ilegal de cocaína no está vinculada con el continente asiático, existe una creciente preocupación ante la posibilidad de que los traficantes puedan centrarse en esta región para desviar el permanganato potásico del comercio legal. También se teme que puedan desviar esta sustancia a la región andina, a través de las islas del Caribe. La JIFE (2006b) reconoce que se han logrado algunos progresos en la identificación de transacciones sospechosas y la aprehensión de envíos. Sin embargo, ha instado a los gobiernos a crear procedimientos operativos para rastrear el origen de la información recabada en las incautaciones realizadas en laboratorios de cocaína con el fin de realizar un seguimiento de los productos químicos que permita llegar hasta la fuente, determinar los países de tránsito e investigar a las empresas que comercian con esta sustancia y, de esta manera, dificultar la reubicación de las actividades a los traficantes.
Pare che i trafficanti abbiano trovato il modo di evitare i controlli e i meccanismi di monitoraggio introdotti nell’ambito dell’operazione Porpora. Infatti, se l’Asia non è coinvolta nella produzione illecita di cocaina, crescono i timori che i trafficanti possano aver preso di mira questa regione per la diversione del permanganato di potassio dal commercio lecito. Si teme inoltre che i trafficanti possano aver scelto la sottoregione andina per la diversione del permanganato di potassio, attraverso i Caraibi. Di conseguenza, pur riconoscendo all’operazione un certo successo nell’individuazione delle transazioni sospette e nel blocco dei carichi, l’INCB (2006b) ha invitato i governi ad elaborare procedure operative atte a recuperare informazioni dai sequestri nei laboratori di cocaina, in modo da risalire alla fonte dei prodotti chimici, individuare i paesi di transito e indagare sulle società commerciali, rendendo più difficile per i trafficanti spostare le proprie attività.
Os traficantes parecem ter encontrado formas de evitar os controlos e mecanismos de monitorização introduzidos ao abrigo da operação “Purple”. Com efeito, apesar de a produção ilícita de cocaína não estar associada à Ásia, há um receio crescente de que os traficantes estejam a utilizar a região para desviar permanganato de potássio do comércio legal. Receia‑se igualmente que os traficantes possam estar a desviar permanganato de potássio para a sub-região andina através das Caraíbas. Deste modo, apesar de reconhecer que se obtiveram alguns êxitos na identificação de operações suspeitas e na intercepção de carregamentos, o INCB (2006b) tem instado os governos a desenvolverem procedimentos operacionais para estudar as informações relativas às apreensões em laboratórios de cocaína, a fim de conhecer a origem das substâncias químicas, identificar os países de trânsito e investigar as empresas comerciais, para que os traficantes tenham mais dificuldade em transferir as suas actividades.
Οι διακινητές φαίνεται ότι έχουν βρει τρόπους για να αποφεύγουν τους ελέγχους και τους μηχανισμούς παρακολούθησης στο πλαίσιο της επιχείρησης «Purple». Πράγματι, μολονότι η παράνομη παρασκευή κοκαΐνης δεν συνδέεται με την Ασία, εκφράζονται εντεινόμενες ανησυχίες ότι οι διακινητές ενδέχεται να επιλέγουν την περιοχή αυτή για την εκτροπή υπερμαγγανικού καλίου από το νόμιμο εμπόριο. Εκφράζονται επίσης ανησυχίες ότι οι διακινητές ενδέχεται να εκτρέπουν υπερμαγγανικό κάλιο στην υποπεριφέρεια των Άνδεων μέσω των νησιών της Καραϊβικής. Έτσι, το INCB (2006β), μολονότι αναγνωρίζει ότι υπήρξαν κάποιες επιτυχίες στον εντοπισμό παράνομων συναλλαγών και στο σταμάτημα αποστολών, καλεί τις κυβερνήσεις να αναπτύξουν επιχειρησιακές διαδικασίες για τη χρήση πληροφοριών από κατασχέσεις σε εργαστήρια κοκαΐνης με στόχο την ανακάλυψη της πηγής των χημικών ουσιών, τον προσδιορισμό των χωρών διαμετακόμισης και τη διερεύνηση εμπορικών εταιρειών, ούτως ώστε να μην είναι εύκολο στους διακινητές να μεταφέρουν τις δραστηριότητές τους σε άλλο μέρος.
Het lijkt erop dat smokkelaars manieren hebben gevonden om buiten het bereik te kunnen blijven van de in het kader van operatie Purple ingevoerde inspecties en controlemechanismen. Hoewel Azië geen rol speelt bij de illegale productie van cocaïne, groeit namelijk het vermoeden dat smokkelaars zich op dat continent richten om kaliumpermanganaat aan de legale handel te onttrekken. Bovendien groeit het vermoeden dat smokkelaars een route via de Caribische eilanden naar de Andes-subregio gebruiken. Hoewel het INCB (2006b) erkent dat er enig succes is geboekt in het opsporen van verdachte transacties en het onderscheppen van zendingen, heeft het regeringen dan ook aangespoord operationele procedures te ontwikkelen om aan de hand van informatie uit opgerolde cocaïnelaboratoria het spoor van chemicaliën tot de bron te volgen, na te gaan wat de doorvoerlanden zijn en onderzoek te verrichten bij handelsondernemingen, zodat het de smokkelaars lastiger gemaakt zou kunnen worden om hun activiteiten te verplaatsen.
Zdá se, že překupníci nalezli způsob, jak se vyhnout kontrolním a monitorovacím mechanismům zavedeným operací Purple. Ačkoli totiž nebývá nezákonná výroba kokainu spojována s Asií, stále více se objevují obavy, že překupníci se na tento region zaměřují při zneužívání manganistanu draselného původně určeného k legálnímu obchodu. Existuje také obava, že překupníci odklánějí manganistan draselný do andského subregionu přes ostrovy v Karibiku. I když INCB uznává jisté úspěchy při zjišťování podezřelých transakcí a zastavení dodávek, vydal (2006b) naléhavou výzvu vládám, aby rozvíjely operační postupy pro zpětné dohledání informací získaných ze záchytů v kokainových laboratořích tak, aby bylo možno vysledovat chemikálie až k původnímu zdroji, zjistit tranzitní země a prošetřit obchodní společnosti. Překupníci tak budou mít ztíženou situaci při přesunu svých aktivit.
Narkotikasmuglere synes at have fundet måder, hvorpå de kan undgå de kontrol- og overvågningsmekanismer, der er indført som led i Operation Purple. Selv om den illegale fremstilling af kokain ikke finder sted i Asien, er der en stigende bekymring over, at narkotikasmuglere kan anvende regionen til at omdirigere kaliumpermanganat fra den lovlige handel. Der er ligeledes bekymring over, at narkotikasmuglere kan omdirigere kaliumpermanganat til Andesområdet via De Caribiske Øer. Selv om det erkendes, at det i en vis grad er lykkedes at identificere mistænkelige transaktioner og opbringe forsendelser, har INCB (2006b) indtrængende henstillet til regeringerne om at udvikle operationelle procedurer til at udnytte oplysninger fra beslaglæggelser af kokainlaboratorier med henblik på at spore kemikalierne tilbage til kilden, identificere transitlande og undersøge handelsvirksomheder, således at narkotikasmuglerne kan få vanskeligere ved at flytte deres aktiviteter.
Tundub, et kaubitsejad on leidnud teid operatsiooni Purple raames kasutusele võetud kontrolli- ja järelevalvemehhanismide vältimiseks. Kuigi kokaiini ebaseaduslikku tootmist ei seostata Aasiaga, on tekkinud üha suuremaid kahtlusi, et kaubitsejad on võtnud selle piirkonna sihikule kui koha, kus kaaliumpermanganaati seaduslikult turult kõrvale juhtida. Samuti on tekkinud kahtlusi, et kaubitsejad toimetavad kaaliumpermanganaati Andide piirkonda Kariibi mere saarte kaudu. Seepärast tunnistades küll teatava edu saavutamist kahtlaste tehingute väljaselgitamisel ja partiide peatamisel, kutsub INCB (2006b) valitsusi üles arendama jooksvaid menetlusi, et uurida kokaiinilaboritest konfiskeerimiste käigus saadud andmeid eesmärgiga tuvastada kemikaalide päritolu, selgitada välja transiitriigid ning uurida kaubandusfirmasid, et kaubitsejatel oleks raskem oma tegevust mujal sisse seada.
Salakuljettajat näyttävät kehittäneen uusia keinoja kiertää operaatio Purplen puitteissa käyttöön otetut tarkastukset ja seurantajärjestelmät. Vaikka kokaiinin laitonta valmistusta ei yhdistetäkään Aasiaan, salakuljettajien arvellaan nyt olevan siirtymässä tälle alueelle ja pyrkimässä suuntaamaan kaliumpermanganaattia laillisesta kaupasta laittomaan käyttöön. Salakuljettajien on myös pelätty ryhtyvän kuljettamaan kaliumpermanganaattia Karibian kautta Andien alueelle. Vaikka epäilyttävien liiketoimien paljastaminen ja lähetysten pysäyttäminen ovatkin tuottaneet menestystä, INCB (2006b) on kehottanut hallituksia kehittämään toimintatapoja käyttää kokaiinilaboratorioissa tehtyjä takavarikoita koskevia tietoja siten, että voitaisiin jäljittää kemikaalien alkuperäinen lähde, saataisiin selville kauttakulkumaat ja voitaisiin aloittaa tutkimukset kauppaa harjoittavissa yrityksissä, jolloin salakuljettajien olisi vaikeampaa siirtää toimintaansa toiseen valtioon.
Úgy tűnik, hogy a kereskedők megtalálták a módját a Bíbor művelet szerint bevezetett ellenőrzések és megfigyelő mechanizmusok megkerülésének. Sőt, bár a kokain tiltott előállítása Ázsiához nem köthető, egyre határozottabb alakot ölt az az aggodalom, hogy a kereskedők ezt a régiót célozhatják meg a kálium-permanganát törvényes kereskedelemből való eltérítése érdekében. Az is felmerült, hogy a kereskedők esetleg a Karib-szigeteken keresztül az andoki alrégió felé téríthetik el a kálium-permanganátot. Ezért az INCB (2006b) – elismerve ugyan, hogy némi sikert értek el a gyanús tranzakciók felismerése és a szállítmányok feltartóztatása terén – szorgalmazta, hogy a kormányok operatív eljárásokat dolgozzanak ki a kokainlaboratóriumok lefoglalásaiból származó információk visszagöngyölítésére, hogy a vegyi anyagokat egészen a forrásig vissza lehessen nyomozni, a tranzitországok meghatározásával és a kereskedelmi vállalatok kinyomozásával, hogy így a kereskedőknek komolyabb akadályokkal kelljen szembesülniük a tevékenységek áthelyezésekor.
Smuglerne synes å ha funnet metoder for å unngå kontroll- og overvåkningsmekanismene innenfor Operation Purple. Selv om ulovlig framstilling av kokain ikke assosieres med Asia, er det økt bekymring for at smuglerne kan vende blikket mot denne regionen med sikte på å lede kaliumpermanganat bort fra lovlig virksomhet. Det er også bekymring for at smuglere kan overføre kaliumpermanganat til Andes-regionen via Karibia. INCB har hatt en viss suksess når det gjelder å identifisere mistenkelige transaksjoner og stoppe forsendelser, men likevel har INCB (2006b) oppfordret regjeringene om å utarbeide operasjonelle prosedyrer for tilbakesporing av informasjon fra beslag i kokainlaboratorier, for å spore kjemikaliene tilbake til kilden, identifisere transittland og undersøke handelsvirksomheter, slik at det blir vanskeligere for smuglerne å flytte aktivitetene sine et annet sted.
Wydaje się, że handlarze znaleźli sposoby unikania mechanizmów kontroli i monitorowania wprowadzonych w ramach operacji Fiolet. I rzeczywiście, pomimo tego, że nielegalnej produkcji kokainy nie łączy się z Azją, rosną obawy, że handlarze mogą skierować się w ten region w celu zmiany zastosowania nadmanganianu potasu pochodzącego z legalnego handlu. Kolejnym powodem do niepokoju jest możliwość przerzucania nadmanganianu potasu w region Andów przez Wyspy Karaibskie. Dlatego też, mimo uznania pewnych osiągnięć w identyfikacji podejrzanych transakcji i zatrzymania przesyłek, INCB (2006b) wezwał rządy państw do opracowania procedur operacyjnych umożliwiających wykorzystywanie informacji uzyskanych w wyniku zajęcia laboratoriów produkujących kokainę w celu wykrycia źródła pochodzenia substancji chemicznych, identyfikacji krajów tranzytowych i badania działalności przedsiębiorstw handlowych, co mogłoby utrudnić handlarzom przenoszenie procederu w inne miejsce.
Traficanţii par să fi găsit mijloacele de a evita controalele şi mecanismele de monitorizare introduse în cadrul Operation Purple [Operaţiunii Purpuriu]. Într-adevăr, deşi fabricarea ilicită de cocaină nu este asociată cu Asia, există o preocupare tot mai mare că traficanţii ar putea să vizeze această regiune în vederea deturnării permanganatului de potasiu de la comerţul licit. Există, de asemenea, preocuparea că traficanţii ar putea să deturneze permanganatul de potasiu către subregiunea Andină prin Insulele Caraibe. Astfel, în timp ce recunoaşte un oarecare succes în identificarea tranzacţiilor suspicioase şi în oprirea transporturilor, INCB a cerut guvernelor să dezvolte proceduri operative pentru investigarea informaţiilor în sensul invers al parcursului de la capturile de cocaină din laboratoare, pentru a merge pe urma substanţelor chimice înapoi la sursă, pentru a identifica ţările de tranzit şi pentru a investiga companiile comerciale, astfel încât traficanţii să se confrunte cu mai multe dificultăţi în transferarea activităţilor lor.
Zdá sa, že drogoví priekupníci našli cesty, ako sa vyhnúť kontrolám a mechanizmom monitorovania zavedeným operáciou Purple. Hoci nezákonná výroba kokaínu nesúvisí s Áziou, narastajú obavy, že drogoví priekupníci sa môžu zamerať na tento región kvôli zneužívaniu zákonného obchodovania s manganistanom draselným. Existuje aj obava, že drogoví priekupníci môžu odkláňať manganistan draselný do andského subregiónu cez Karibské ostrovy. Takže hoci INCB (2006b) potvrdzuje určitý úspech pri identifikovaní podozrivých transakcií a zastavení zásielok, nalieha na vlády, aby vypracovali operačné postupy na spätné sledovanie informácií zo zachytení kokaínových laboratórií, aby sa sledovali chemikálie späť k zdroju, identifikovali tranzitné krajiny a vyšetrovali obchodné spoločnosti, aby drogoví priekupníci pocítili väčšie ťažkosti pri premiestnení svojich činností.
Videti je, da so preprodajalci našli načine za izogibanje mehanizmom nadzora in spremljanja, ki so bili vzpostavljeni v okviru operacije Purple. Čeprav se prepovedana proizvodnja kokaina ne povezuje z Azijo, se povečuje bojazen, da preprodajalci zlorabljajo dovoljeno trgovino s kalijevim permanganatom na tem območju. Zaskrbljujoče je tudi, da preprodajalci morda preusmerjajo kalijev permanganat v andsko podobmočje prek Karibov. Zaradi tega je Mednarodni nadzorni svet za droge (2006b), kljub temu da je potrdil nekaj uspehov na področju ugotavljanja sumljivih transakcij in ustavljanja pošiljk, vlade pozval, naj razvijejo operativne postopke za sledenje informacijam iz zasegov laboratorijev za proizvodnjo kokaina, da bi kemikalijam sledili nazaj do virov, odkrili tranzitne države in preiskali trgovska podjetja, tako da bi imeli preprodajalci več težav s selitvijo svojih dejavnosti.
Smugglarna förefaller att ha hittat sätt att undvika de kontroller och övervakningsmekanismer som införts genom Operation Purple. Även om olaglig framställning av kokain inte har anknytning till Asien växer farhågorna för att smugglare inriktar sig på den regionen för att avleda kaliumpermanganat från den lagliga handeln. Man fruktar också att smugglare kan avleda kaliumpermanganat till den andiska subregionen via Karibien. Samtidigt som vissa framgångar har skördats när de gäller att identifiera misstänkta transaktioner och att stoppa leveranser, har INCB (2006b) manat regeringarna att utveckla operativa förfaranden för att kunna följa information bakåt från beslagtagna kokainlaboratorier för att spåra kemikalierna tillbaka till källan, identifiera transitländer och undersöka handelsföretag för att därmed försvåra för smugglarna att omlokalisera sina verksamheter.
Kaçakçılar Operasyon Mor kapsamında getirilen kontroller ile izleme mekanizmalarından kaçmanın yollarını bulmuş gibi görünmektedir. Gerçekten de, yasadışı kokain imalatı Asya’yla bağlantılı olmamasına rağmen, kaçakçıların potasyum permanganatı yasal ticaretten saptırmak amacıyla bu bölgeyi hedefliyor olabileceklerine dair kaygılar artmaktadır. Kaçakçıların potasyum permanganatı Karayip Adaları yoluyla And bölgesinde bir yere saptırıyor olabilmelerine dair de endişe duyulmaktadır. Dolayısıyla, kuşkulu işlemleri saptayarak sevkiyatları durdurmada belirli bir başarı edinildiğini kabul eden INCB (2006b), hükümetleri kaçakçıların faaliyetlerini başka yerlere taşımakta daha çok zorlanmaları için kimyasalların kaynaklarını bulmak, transit ülkeleri saptamak ve ticaret şirketlerini araştırmak amacıyla kokain laboratuvarı ele geçirmelerinden elde edilen bilgileri izleyecek çalışma prosedürleri geliştirmeye sevketmişir.
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Pie nopietnākajām nelegālo narkotiku lietošanas un jo īpaši narkotiku injicēšanas sekām pieder HIV un citu infekcijas slimību, sevišķi C un B hepatīta pārnešana. Ir labi zināms, ka pastāv saistība starp narkotiku injicēšanu un infekciju pārnešanu.
One of the more serious health consequences of the use of illicit drugs, and in particular of drug injection, is the transmission of HIV and other infectious diseases, notably hepatitis C and B. The relationship between drug injecting and the transmission of infection is well established. Reducing drug injecting and the sharing of injecting equipment has therefore become a primary goal of public health interventions in this area. Studies also point to a relationship between drug use and high-risk sexual activity; this suggests a growing importance in linking drug use interventions with public health strategies aimed at sexual health. In terms of monitoring at the European level, data on infectious disease are collected by regular notification sources, where drug injecting may be recorded as a risk factor, and during special studies of drug-using populations in different settings.
L’une des conséquences les plus graves pour la santé de la consommation de substances illicites, et en particulier de l’usage de drogue par voie intraveineuse, est la transmission du VIH et d’autres maladies infectieuses, notamment l’hépatite B et C. Le rapport entre l’injection de drogue et la transmission de l’infection est bien établi. La réduction de l’usage de drogue par voie intraveineuse et du partage du matériel d’injection est donc devenue l’objectif premier des actions de santé publique dans ce domaine. Les études mettent également en évidence un lien entre la consommation de drogue et une activité sexuelle à haut risque. Ceci suggère une importance croissante de l’établissement de liens entre les interventions antidrogue et les stratégies de santé publique portant sur la santé sexuelle. En termes de contrôle au niveau européen, les données relatives aux maladies infectieuses sont recueillies par des sources de notification régulières, où l’injection de drogue peut être enregistrée comme un facteur de risque, et dans le cadre d’études spéciales de populations consommatrices de drogue dans différents endroits.
Eine der besonders schwerwiegenden gesundheitlichen Folgen des Konsums illegaler Drogen und insbesondere des injizierenden Drogenkonsums ist die Übertragung von HIV und anderen Infektionskrankheiten, vor allem Hepatitis C und B. Der Zusammenhang zwischen injizierendem Drogenkonsum und der Übertragung von Infektionskrankheiten ist eindeutig belegt. Die Eindämmung des injizierenden Drogenkonsums und der gemeinsamen Nutzung von Spritzenbestecken ist daher mittlerweile ein primäres Ziel drogenorientierter Maßnahmen im Bereich der öffentlichen Gesundheit. Ferner weisen Studien auf einen Zusammenhang zwischen Drogenkonsum und hochriskanten sexuellen Verhaltensweisen hin. Daraus wird die zunehmende Notwendigkeit deutlich, Maßnahmen zur Bekämpfung des Drogenkonsums mit Strategien im Bereich der öffentlichen Gesundheit zu verknüpfen, die auf die Sexualgesundheit abzielen. Was die Beobachtung auf europäischer Ebene betrifft, so werden Daten über Infektionskrankheiten durch reguläre Meldequellen, wobei der injizierende Drogenkonsum als Risikofaktor erfasst werden kann, sowie im Zuge spezieller Studien über Drogenkonsumenten in unterschiedlichen Settings erhoben.
Una de las consecuencias más graves para la salud del consumo de drogas ilegales y, en particular, del consumo por vía parenteral, es la transmisión del VIH y otras enfermedades infecciosas, en particular, la hepatitis C y B. La relación entre el consumo de drogas por vía parenteral y la transmisión de la infección está bien fundada. Por este motivo, reducir el consumo de drogas inyectadas y evitar que se compartan los materiales de inyección se han convertido en los principales objetivos de las medidas de salud pública en este ámbito. Los estudios realizados también destacan la relación entre el consumo de droga y la actividad sexual de alto riesgo, factor que demuestra la creciente importancia de vincular las medidas destinadas a reducir el consumo de drogas con estrategias de salud pública que tienen como objeto la salud sexual. En cuanto a las actividades de seguimiento a escala europea, la información relativa a enfermedades infecciosas se obtiene tanto a través de fuentes de notificación regulares, donde el consumo de drogas por vía parenteral puede considerarse un factor de riesgo, como en el marco de estudios específicos sobre consumidores de droga en diferentes entornos.
Una delle conseguenze più gravi per la salute del consumo di sostanze illecite, soprattutto per via parenterale, è la trasmissione dell’HIV e di altre malattie infettive, tra cui in particolare l’epatite C e B. Il nesso tra consumo di droga per via parenterale e trasmissione delle infezioni è stato dimostrato con certezza. Ridurre questa forma di consumo e la condivisione degli strumenti per l’iniezione da parte dei tossicodipendenti è quindi diventato uno degli obiettivi principali degli interventi di salute pubblica in questo settore. Dagli studi condotti emerge anche un legame tra consumo di droga e attività sessuale ad alto rischio; da qui l’importanza sempre più riconosciuta di creare collegamenti tra gli interventi destinati ai tossicodipendenti e le strategie di salute pubblica mirate alla salute sessuale. In termini di monitoraggio a livello europeo, i dati sulle malattie infettive vengono raccolti da fonti che regolarmente ricevono segnalazioni e notifiche, dove il consumo di stupefacenti per via parenterale può essere registrato come fattore di rischio, e nell’ambito di studi speciali sulle popolazioni di consumatori di stupefacenti in contesti diversi.
Uma das consequências sanitárias mais graves do consumo de drogas ilegais e, em especial, do consumo por via endovenosa, é a transmissão do VIH e de outras doenças infecto‑contagiosas, nomeadamente da hepatite C e B. A relação entre o consumo de droga injectada e a transmissão dessas doenças está solidamente estabelecida. A redução do consumo de droga injectada e da partilha de equipamento de injecção tornou-se, por isso, num objectivo primordial das intervenções de saúde pública neste domínio. Os estudos também apontam para uma relação entre o consumo de droga e a actividade sexual de alto risco, sugerindo que é cada vez mais importante ligar as intervenções contra o consumo de droga às estratégias de saúde pública relativas à saúde sexual. No que se refere à monitorização a nível europeu, os dados sobre as doenças infecto-contagiosas são recolhidos por fontes de notificação regular, onde o consumo de droga injectada pode ser registado como um factor de risco, e no decurso de estudos especiais sobre as populações que consomem droga em diferentes contextos.
Μία από τις πιο σοβαρές επιπτώσεις της χρήσης παράνομων ναρκωτικών, και ιδιαίτερα της ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών, στην υγεία είναι η μετάδοση του ιού HIV και άλλων λοιμωδών νοσημάτων, κυρίως της ηπατίτιδας C και B. Η σχέση μεταξύ της ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών και της μετάδοσης λοιμώξεων είναι επαρκώς τεκμηριωμένη. Ο περιορισμός της ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών και της κοινής χρήσης συνέργων ενέσιμης χρήσης έχει ως εκ τούτου καταστεί πρωταρχικός στόχος των παρεμβάσεων της δημόσιας υγείας στον συγκεκριμένο τομέα. Μελέτες καταδεικνύουν επίσης την ύπαρξη σχέσης μεταξύ της χρήσης ναρκωτικών και της σεξουαλικής δραστηριότητας υψηλού κινδύνου, γεγονός που υποδηλώνει την αυξημένη σημασία της σύνδεσης των παρεμβάσεων κατά της χρήσης ναρκωτικών με τις στρατηγικές δημόσιας υγείας που έχουν στόχο τη σεξουαλική υγεία. Από την άποψη της παρακολούθησης σε ευρωπαϊκό επίπεδο, τα στοιχεία σχετικά με τα λοιμώδη νοσήματα συλλέγονται από πηγές συστηματικής κοινοποίησης, όπου η ενέσιμη χρήση ναρκωτικών μπορεί να καταγράφεται ως παράγοντας κινδύνου, και στο πλαίσιο ειδικών μελετών σε πληθυσμούς που χρησιμοποιούν ναρκωτικά σε διαφορετικά περιβάλλοντα.
Een van de ernstigere gezondheidsgevolgen van het gebruik van illegale drugs, en in het bijzonder van de injectie van drugs, is de overdracht van HIV en andere infectieziekten, met name hepatitis C en B. Het verband tussen drugsgebruik via injectie en infectieoverdracht is duidelijk vastgesteld. Terugdringing van het injecteren van drugs en van het delen van injectiemateriaal is dan ook een van de hoofddoelen geworden van de volksgezondheidsinterventies op dit terrein. Bovendien wijzen onderzoeken uit dat er een verband bestaat tussen drugsgebruik en risicovol seksueel gedrag, hetgeen reden is om een groter belang te hechten aan het combineren van interventies tegen drugsgebruik met volksgezondheidsstrategieën ten behoeve van de seksuele gezondheid. Als het gaat om de monitoring op Europees niveau worden gegevens over infectieziekten verzameld door de reguliere registratiebronnen, waarbij drugsinjectie als risicofactor kan worden geregistreerd, en tijdens speciale onderzoeken onder drugsgebruikende populaties in verschillende settings.
Jedním z vážnějších zdravotních důsledků (zejména injekčního) užívání nezákonných drog je přenos onemocnění HIV a dalších infekčních nemocí, zejména hepatitidy C a B. Souvislost mezi injekčním užíváním drog a přenosem nemocí je jasně prokázána. Hlavním cílem opatření v oblasti veřejného zdraví se tedy stalo snižování injekčního užívání drog a sdílení injekčního náčiní. Studie rovněž poukazují na souvislost mezi užíváním drog a vysoce rizikovým sexuálním chováním, z čehož vyplývá stále větší potřeba propojovat protidrogová opatření se strategiemi veřejného zdraví zaměřenými na sexuální zdraví. Monitorování na evropské úrovni probíhá tak, že jsou údaje o infekčních nemocech shromažďovány stálými informačními zdroji, kde může být injekční užívání drog uvedeno jako rizikový faktor. Dále jsou prováděny zvláštní studie zaměřené na populace uživatelů drog v různých prostředích.
En af de mere alvorlige sundhedsmæssige følger af brugen af illegale stoffer, og især af intravenøs stofbrug, er overførslen af hiv og andre smitsomme sygdomme, navnlig hepatitis C og B. Det ligger fast, at der er en sammenhæng mellem intravenøs brug og smitteoverførsel. Det er derfor blevet et primært mål for folkesundhedsindsatsen på dette område at begrænse omfanget af intravenøs stofbrug og deling af sprøjteudstyr. Undersøgelser peger også på, at der er en sammenhæng mellem stofbrug og seksuel højrisikoadfærd; dette viser, at det er af stigende betydning at knytte tiltag på narkotikaområdet sammen med folkesundhedsstrategier, som er målrettet mod seksuel sundhed. Med hensyn til overvågning på europæisk plan indsamles der data om smitsomme sygdomme gennem regelmæssig indberetning, hvor intravenøs stofbrug kan registreres som en risikofaktor, og i forbindelse med særlige undersøgelser af grupper af stofbrugere i forskellige sammenhænge.
Üks tõsisemaid tagajärgi tervisele, mida toob kaasa ebaseaduslike uimastite tarbimine, eelkõige süstimine, on nakatumine HIVi ning muudesse nakkushaigustesse, peamiselt C- ja B-hepatiiti. Seos uimastisüstimise ja nakatumise vahel on kindel. Seepärast on uimastisüstimise ja süstimistarvete omavahel jagamise vähendamine tervishoiualaste sekkumiste peamine eesmärk selles valdkonnas. Uuringud viitavad ka seosele uimastitarbimise ning kõrge riskiga seksuaalkäitumise vahel; see näitab, et üha olulisem on ühendada uimastitarbimise vastased sekkumised seksuaaltervishoidu käsitlevate strateegiatega. Järelevalve Euroopa tasandil hõlmab tavalistest allikatest andmete kogumist nakkushaiguste kohta, mille puhul võib riskiteguriks pidada uimastisüstimist ning uimastitarbijate hulgas erinevates keskkondades tehtavate eriuuringute kaudu.
Yksi huumeidenkäytön ja erityisesti huumeiden injektiokäytön vakavimmista terveysvaikutuksista on hiv:n ja muiden tartuntatautien, erityisesti C- ja B-hepatiitin leviäminen. Huumeiden injektiokäytön ja tartunnan saamisen välinen yhteys on osoitettu selkeästi. Huumeiden injektiokäytön ja injektiovälineiden jakamisen vähentämisestä onkin tullut kansanterveystoimien ensisijainen tavoite tällä alalla. Tutkimuksissa on myös ilmennyt, että huumeidenkäytön ja riskialttiin seksuaalisen toiminnan välillä on yhteys, joten on entistä tärkeämpää kytkeä toisiinsa huumeidenkäyttöön liittyvät toimet ja sukupuoliterveyttä koskevat kansanterveysstrategiat. Euroopan tason seurannassa tartuntatauteja koskevia tietoja kerätään tavallisista ilmoituslähteistä, joissa huumeidenkäyttö saatetaan kirjata riskitekijäksi, ja erityistutkimuksissa, jotka kohdistuvat erilaisiin huumeita käyttäviin väestöryhmiin.
A tiltott kábítószerek használatának, és különösen az injekciós droghasználatnak az egyik legsúlyosabb egészségügyi következménye a HIV és más fertőző betegségek, konkrétan a hepatitis B és C átadása. Az injekciós kábítószer-használat és a fertőzés átadása között bizonyított összefüggés van. Az injekciós kábítószer-használat és az injekciós felszerelések közös használatának visszaszorítása ezért elsődleges céllá lépett elő az e területen végzett közegészségügyi beavatkozásokban. A vizsgálatok a kábítószer-használat és a kockázatos szexuális aktivitás közötti összefüggésre is rámutattak; ez arra utal, hogy egyre fontosabb a kábítószer-használatot megcélzó beavatkozások összekapcsolása a szexuális egészségre irányuló közegészségügyi stratégiákkal. Az európai szintű megfigyelést illetően a fertőző betegségekre vonatkozó adatokat a rendszeres bejelentések forrásai gyűjtik össze, ahol az injekciós kábítószer-használatot nyilván lehet tartani kockázati tényezőként, de a különböző körülmények között élő, kábítószer-használó populációk különleges vizsgálatai útján is végeznek adatgyűjtést.
En av de mer alvorlige helsekonsekvensene av bruken av illegale rusmidler, og spesielt sprøytebruk, er overføring av HIV og andre smittsomme sykdommer, særlig hepatitt C og B. Forholdet mellom sprøytebruk og smitteoverføring er helt klar. Å få til en nedgang i sprøytebruken og i delingen av brukerutstyr har derfor blitt et hovedmål for folkehelsetiltak på området. Studier viser også at det er en forbindelse mellom narkotikabruk og seksuell høyrisikoatferd, noe som tilsier at det er viktig å etablere en kobling mellom narkotikatiltak og folkehelsestrategier relatert til seksualhelse. Når det gjelder kartlegging på europeisk plan, foretas all innsamling av data om infeksjonssykdommer av ordinære meldingsorganer, som kan registrere sprøytebruk som en risikofaktor, og via egne studier av narkotikabrukere i forskjellige miljøer.
Jedną z poważniejszych konsekwencji zdrowotnych zażywania nielegalnych narkotyków, zwłaszcza dożylnie, jest przenoszenie wirusa HIV i innych chorób zakaźnych, szczególnie wirusowego zapalenia wątroby typu C i B. Związek pomiędzy dożylnym przyjmowaniem narkotyku i przenoszeniem zakażenia jest dobrze udokumentowany. Dlatego ograniczenie dożylnego przyjmowania narkotyków i dzielenia się sprzętem do iniekcji są podstawowym celem działań interwencyjnych dla zdrowia publicznego w tej dziedzinie. Badania wskazują ponadto na zależność między zażywaniem narkotyków i wysoce ryzykownymi zachowaniami seksualnymi — rośnie zatem znaczenie łączenia antynarkotykowych działań interwencyjnych ze strategiami zdrowia publicznego dotyczącymi zdrowia seksualnego. Pod względem monitorowania na poziomie europejskim dane dotyczące chorób zakaźnych zbiera się poprzez system regularnych zgłoszeń, w których dożylne zażywanie narkotyku może zostać odnotowane jako czynnik ryzyka, jak również poprzez specjalne badania grup zażywających narkotyki w różnych okolicznościach.
Unul dintre efectele cele mai nocive pentru sănătate în urma consumului drogurilor ilicite, şi în special a drogurilor injectabile, este transmiterea infecţiei cu HIV şi a altor boli infecţioase, în special hepatita C şi B. Legătura dintre drogurile injectabile şi transmiterea infecţiei este bine stabilită. Reducerea consumului de droguri prin injectare şi a folosirii în comun a instrumentelor de injectare a devenit prin urmare un obiectiv esenţial al intervenţiilor serviciilor de sănătate publică în acest domeniu. Studiile demonstrează şi existenţa unei relaţii între consumul de droguri şi activitatea sexuală cu risc ridicat, sugerând importanţa crescândă a asocierii intervenţiilor în consumul de droguri cu strategiile de sănătate publică, având ca scop sănătatea sexuală. În ceea ce priveşte monitorizarea la nivel european, datele privind bolile infecţioase sunt colectate de către surse regulate de notificare, care înregistrează injectarea cu droguri ca factor de risc, şi în timpul unor studii speciale la nivelul populaţiilor consumatoare de droguri din diferite medii.
Jedným z najzávažnejších zdravotných dôsledkov užívania nezákonných drog a najmä injekčného užívania drog je prenos HIV a iných infekčných chorôb, najmä hepatitídy C a B. Vzťah medzi injekčným užívaním drog a prenosom infekcie je stanovený dobre. Znižovanie injekčného užívania drog a spoločného používania injekčnej výbavy sa preto stáva primárnym cieľom zásahov verejného zdravia v tejto oblasti. Štúdie tiež upozorňujú na vzťah medzi užívaním drog a vysoko rizikovou sexuálnou aktivitou; toto naznačuje čoraz väčšiu dôležitosť spájania zásahov do užívania drog so stratégiami verejného zdravia zameranými na sexuálne zdravie. Z hľadiska monitorovania na európskej úrovni sú údaje o infekčných chorobách zhromažďované stálymi informačnými zdrojmi, kde injekčné užívanie drog môže byť zaznamenávané ako rizikový faktor a počas špeciálnych štúdií populácií, ktoré užívajú drogy v rôznych zariadeniach.
Ena od bolj nevarnih posledic za zdravje pri uporabi prepovedanih drog in zlasti vbrizgavanju drog je prenos virusa HIV in drugih nalezljivih bolezni, predvsem hepatitisa C in B. Za povezavo med vbrizgavanjem drog in prenosom nalezljivih bolezni obstajajo trdni dokazi. Zmanjševanje vbrizgavanja drog in izmenjevanja pripomočkov za vbrizgavanje je zato postalo najpomembnejši cilj intervencij javnega zdravstva na tem področju. Študije kažejo tudi na povezavo med uporabo drog in zelo tveganim spolnim vedenjem, kar kaže na vedno večji pomen povezovanja intervencij na področju uporabe drog s strategijami javnega zdravstva, namenjenimi spolnemu zdravju. V smislu spremljanja na evropski ravni se podatki o nalezljivih boleznih redno zbirajo iz uradnih obvestil, pri čemer je lahko vbrizgavanje drog zabeleženo kot dejavnik tveganja, in med posebnimi študijami populacij uživalcev drog v različnih okoljih.
En av de mer allvarliga hälsoriskerna förenade med användning av olagliga droger, och i synnerhet med injektionsmissbruk, är överföring av hiv och andra smittsamma sjukdomar, bland annat hepatit C och B. Kopplingen mellan injektionsmissbruk och överföring av smitta är väl känd. Ett viktigt mål för folkhälsoåtgärderna på detta område är därför att minska injektionsmissbruket och vanan att dela sprutor och nålar. Studier visar också på ett samband mellan narkotikamissbruk och sexuell högriskaktivitet. Därmed blir det allt viktigare att knyta insatser för att bekämpa narkotikamissbruk till folkhälsostrategier inriktade på sexuell hälsa. Uppgifter om smittsamma sjukdomar på europeisk nivå samlas in genom regelbundna anmälningar, där injektionsmissbruk kan redovisas som en riskfaktor, och genom särskilda studier av missbrukspopulationer i olika miljöer.
Yasadışı uyuşturucuların kullanımı ve özellikle de uyuşturucu enjekte etmekten doğan daha ağır sağlık sorunlarından biri HIV ile diğer bulaşıcı hastalıkların, özellikle hepatit C ve B’nin geçmesidir. Uyuşturucu enjekte etmek ile hastalık bulaşması arasındaki ilişki iyi bilinmektedir. Dolayısıyla uyuşturucu enjekte etmeyi ve enjeksiyon aletlerinin paylaşımını azaltmak, bu alandaki kamu sağlığı müdahalelerinin öncelikli bir hedefi haline gelmiştir. Çalışmalar ayrıca uyuşturucu kullanımı ile yüksek riskli cinsel faaliyet arasında bir ilişkiye de işaret etmektedir; bu durum uyuşturucu kullanımı müdahalelerini cinsel sağlığı hedef alan kamu sağlığı stratejileriyle ilişkilendirmenin artan önemini göstermektedir. Avrupa düzeyinde izleme anlamında, bulaşıcı hastalıklar hakkındaki veriler, uyuşturucu enjekte etmenin bir risk faktörü olarak kaydedilebileceği düzenli bildirim kaynakları tarafından ve farklı ortamlarda uyuşturucu kullanan kişiler üzerinde yapılan özel çalışmalar esnasında toplanmaktadır.
  8. nodaļa: Problemāti...  
Visu izstrādāto aprēķina metožu pamatā ir pieņēmums, ka zināma daļa problemātisko narkotiku lietotāju, proti, tie, kas izmanto dažādus ārstniecības, juridiskos, neatliekamās palīdzības un sociālos pakalpojumus, ir ,,administratīvi redzami”, un no šīs redzamās mazākās daļas, zinot tās proporciju, ir iespējams izsecināt visa kontingenta apmērus.
The current PDU approach has proved extremely valuable in getting better estimates of the important group of drug users who represent the major consumers of drug treatment services in Europe. This approach has served to stimulate the development of a range of methods and statistical procedures to estimate the full size of this largely hidden population. In all these approaches measurement is grounded in the idea that a percentage of problem drug users are ‘administratively visible’ as they are in contact with a range of treatment, legal and emergency, and social services, and from this visible minority the size of the population can be estimated if the percentage is known. These kinds of indirect statistical methods complement population survey work, which, for a range of methodological and practical reasons, is less suitable for estimating the prevalence of drug use that is of low prevalence, stigmatised and largely hidden.
L’approche actuelle de l’UPD s’est révélée extrêmement précieuse pour mieux évaluer le groupe d’usagers de drogue qui constituent les principaux clients des services de traitement en Europe. Cette approche a servi à encourager le développement de diverses méthodes et procédures statistiques afin d’estimer la taille globale de cette population en grande partie cachée. Dans toutes ces approches, la mesure part du principe qu’un pourcentage d’usagers de drogue à problème est «administrativement visible», puisqu'ils sont en contact avec divers services sociaux, juridiques, d’urgence et de traitement, et que, à partir de cette minorité visible, il est possible d’estimer la taille de la population si le pourcentage est connu. Ces méthodes statistiques indirectes complètent les enquêtes de population qui, pour diverses raisons d’ordre pratique et méthodologique, se prêtent moins à l’estimation de la prévalence d'un usage de drogue faible, stigmatisé et, en grande partie, caché.
Das gegenwärtig verwendete Konzept des problematischen Drogenkonsums hat sich als äußerst wertvoll erwiesen, um bessere Schätzungen über die wichtige Gruppe der Drogenkonsumenten vorzunehmen, die den Großteil der Patienten der Drogenbehandlungsdienste in Europa ausmachen. So hat es zur Entwicklung einer Reihe von Methoden und statistischen Verfahren für die Einschätzung der tatsächlichen Größe dieser weitgehend verstecken Bevölkerungsgruppe beigetragen. In all diesen Konzepten beruht die Bemessung auf dem Gedanken, dass ein bestimmter Prozentsatz der problematischen Drogenkonsumenten „für die Behörden sichtbar“ ist, da diese Drogenkonsumenten mit einer Reihe regulärer Behandlungsdienste, Notfalldienste und Sozialdienste in Kontakt kommen, und dass ausgehend von dieser sichtbaren Minderheit eine Schätzung der tatsächlichen Größe der Gruppe der problematischen Drogenkonsumenten vorgenommen werden kann, sofern dieser Prozentsatz bekannt ist. Diese Form indirekter statistischer Verfahren ergänzt die demografischen Erhebungen, die aus zahlreichen methodischen und praktischen Gründen für die Schätzung der Prävalenz des Drogenkonsums weniger geeignet sind, sofern die Prävalenz gering ist, der Konsum stigmatisiert wird und weitgehend im Verborgenen stattfindet.
El enfoque actual del indicador de CPD ha demostrado ser extremadamente valioso para obtener unas estimaciones más exactas sobre el importante grupo de consumidores que representan el mayor número de pacientes de los servicios de tratamientos por drogadicción en Europa. Este enfoque ha permitido estimular el desarrollo de una serie de métodos y procedimientos estadísticos para calcular la dimensión total de esta población, mayoritariamente oculta. En todos estos enfoques el cálculo está basado en la idea de que una parte de los consumidores problemáticos de drogas son «visibles» para la Administración, ya que están en contacto con servicios de tratamiento, servicios legales y de emergencia u otros servicios sociales. Si se conoce el porcentaje, se puede calcular el total de la población a partir de esta minoría visible. Este tipo de métodos estadísticos indirectos complementan las encuestas de población que, por varias razones metodológicas y prácticas, son menos apropiadas para estimar la prevalencia de consumo de drogas, si la prevalencia es baja, si se estigmatiza el consumo y si éste se produce, en su mayor parte, de manera oculta.
L’attuale approccio PDU si è dimostrato estremamente valido nella produzione di stime migliori riferite all’importante gruppo dei consumatori di stupefacenti, che sono i principali utenti dei servizi di trattamento delle tossicodipendenze in Europa. L’approccio è servito a stimolare lo sviluppo di una gamma di metodi e procedure statistiche atti a valutare l’entità di questa popolazione perlopiù nascosta. In tutti questi approcci la misurazione è fondata sull’idea che una percentuale dei consumatori problematici di stupefacenti sia “amministrativamente visibile”, perché in contatto con una gamma di servizi di trattamento, giuridici e di emergenza, nonché di servizi sociali, e che da questa minoranza visibile sia possibile estrapolare l’entità della popolazione, se si conosce la percentuale. Questi tipi di metodi statistici indiretti completano le attività delle indagini nella popolazione che, per una serie di motivi metodologici e pratici, sono meno adatti a valutare la prevalenza del consumo di stupefacenti nei casi di prevalenza bassa, stigmatizzata e perlopiù nascosta.
A actual abordagem do consumo problemático de droga revelou-se extremamente útil na obtenção de melhores estimativas do importante grupo de consumidores de droga que mais recorrem aos serviços de tratamento da toxicodependência na Europa. Esta abordagem serviu para estimular o desenvolvimento de uma série de métodos e procedimentos estatísticos para calcular a real amplitude desta população, em grande medida oculta. Em todas estas abordagens, a medição assenta na ideia de que uma percentagem dos consumidores problemáticos de droga é “administrativamente visível” uma vez que está em contacto com uma série de serviços de tratamento, jurídicos, de emergência e sociais, podendo estimar-se a dimensão da população a partir desta minoria visível, se a percentagem for conhecida. Este tipo de métodos estatísticos indirectos complementa o trabalho de inquérito à população, que, por várias razões metodológicas e práticas, se adequa menos ao cálculo da prevalência de um consumo de droga de baixa prevalência, estigmatizado e em grande medida oculto.
Η τρέχουσα προσέγγιση του δείκτη PDU έχει αποδειχθεί ιδιαίτερα πολύτιμη στην πραγματοποίηση ακριβέστερων εκτιμήσεων όσον αφορά τη σημαντική ομάδα των χρηστών ναρκωτικών που αποτελούν τους βασικούς αποδέκτες των θεραπευτικών υπηρεσιών απεξάρτησης στην Ευρώπη. Η προσέγγιση αυτή έχει συμβάλει στην ανάπτυξη σειράς μεθόδων και στατιστικών διαδικασιών για τον υπολογισμό του ακριβούς μεγέθους αυτού του, σε μεγάλο βαθμό, κρυφού πληθυσμού. Σε όλες αυτές τις προσεγγίσεις η μέτρηση βασίζεται στην ιδέα ότι ένα ποσοστό των προβληματικών χρηστών ναρκωτικών είναι «ορατοί από διοικητική άποψη», καθώς βρίσκονται σε επαφή με ένα φάσμα θεραπευτικών, νομικών και κοινωνικών υπηρεσιών, καθώς και υπηρεσιών έκτακτων περιστατικών. Από το ποσοστό αυτό, εάν είναι γνωστό, μπορεί να υπολογιστεί το μέγεθος του πληθυσμού βάσει της εν λόγω ορατής μειονότητας. Αυτού του είδους οι έμμεσες στατιστικές μέθοδοι συμπληρώνουν το έργο των ερευνών στον πληθυσμό, οι οποίες, για διάφορους μεθοδολογικούς και πρακτικούς λόγους, δεν είναι εξίσου κατάλληλες για την εκτίμηση της επικράτησης της χρήσης ναρκωτικών σε περιπτώσεις που αυτή παρουσιάζει χαμηλή επικράτηση, είναι στιγματισμένη και, σε μεγάλο βαθμό, κρυφή.
De huidige indicator voor problematisch drugsgebruik is van buitengewone waarde gebleken om een beter beeld te krijgen van de belangrijke groep drugsgebruikers die het merendeel van de consumenten van drugsbehandelingen in Europa uitmaakt. Langs deze weg kon de ontwikkeling worden gestimuleerd van een reeks methoden en statistische procedures waarmee de volle omvang van deze voor een groot deel verborgen populatie kon worden geschat. Bij al deze benaderingen wordt bij het meten aangenomen dat een percentage van de problematische drugsgebruikers “administratief zichtbaar” is, daar zij contacten hebben met uiteenlopende diensten op het gebied van behandeling en noodhulp en op justitieel en sociaal gebied. Als dit percentage bekend is, kan op basis van deze zichtbare minderheid een schatting worden gemaakt van de omvang van de totale populatie. Dergelijke indirecte statistische methoden vormen een aanvulling op bevolkingsenquêtes, een methode die om uiteenlopende methodologische en praktische redenen minder geschikt is om de prevalentie te schatten van laag-prevalent, gestigmatiseerd en grotendeels verborgen drugsgebruik.
Současný přístup k problémovému užívání drog se ukázal jako mimořádně přínosný z hlediska lepších odhadů významné skupiny uživatelů drog, kteří představují hlavní klienty služeb léčby drogové závislosti v Evropě. Tento přístup podnítil vývoj metod a statistických postupů k odhadu této z valné části skryté populace. Ve všech těchto přístupech je měření založeno na úvaze, že určité procento problémových uživatelů drog je „administrativně viditelné“, protože je v kontaktu s řadou léčebných, právních, záchranných a sociálních služeb, a z této viditelné menšiny lze odhadnout velikost populace, jestliže je známo její procentuální zastoupení. Tyto nepřímé statistické metody doplňují průzkumy populace, které jsou z různých metodických a praktických důvodů méně vhodné pro odhadování prevalence užívání drog tam, kde je jeho prevalence nízká, kde je stigmatizované a do značné míry skryté.
Den nuværende tilgang til problematisk stofbrug har vist sig særdeles værdifuld med hensyn til at få bedre skøn over den vigtige gruppe af stofbrugere, som er de væsentligste brugere af narkotikabehandlingstjenester i Europa. Denne tilgang har haft til formål at stimulere udviklingen af en række metoder og statistiske procedurer til at anslå den fulde størrelse af denne i vidt omfang skjulte gruppe. I forbindelse med alle disse tilgange er målingen baseret på den forestilling, at en procentdel af de problematiske stofbrugere er "administrativt synlige", da de er i kontakt med en række behandlingstjenester, retlige og akutte, samt sociale tjenester, og på grundlag af denne synlige minoritet kan gruppens størrelse anslås, hvis procentdelen er kendt. Disse former for indirekte statistiske metoder supplerer befolkningsundersøgelser, som af en række metodemæssige og praktiske årsager er mindre egnede til at anslå udbredelsen af stofbrug, som har lav udbredelse, er stigmatiseret og i vidt omfang skjult.
Praegu kasutatav probleemse uimastitarbimise meede on osutunud äärmiselt kasulikuks uimastitarbijate selle olulise rühma paremaks hindamiseks, kes moodustavad Euroopa uimastiravi teenuste klientide enamiku. See meede on aidanud kaasa mitmete meetodite ja statistiliste protseduuride välja töötamisele, mis on mõeldud kõnealuse suuresti varjatud inimhulga suuruse hindamiseks. Kõikide taoliste meetmete puhul põhineb hindamine arvamusel, et üks osa probleemseid uimastitarbijaid on „administratiivselt nähtavad”, sest neil on olemas kokkupuude ravi-, õigus-, kiirabi- ja sotsiaalteenistustega, ning kui selle nähtava vähemuse protsent probleemsetest uimastitarbijatest on teada, siis on võimalik selle järgi välja arvutada nende koguhulk. Sellised kaudsed statistilised meetodid on täienduseks uuringutele, mis mitmetel metodoloogilistel ja praktilistel põhjustel on vähem sobiv madala levimusega, ühiskonnas põlu all oleva ja enamjaolt varjatud uimastitarbimise levimuse hindamiseks.
Huumeiden ongelmakäyttöön nykyisin sovellettava lähestymistapa on osoittautunut arvokkaaksi keinoksi saada tarkempia arvioita siitä huumeidenkäyttäjien tärkeästä ryhmästä, jota Euroopan huumehoitopalvelujen pääasialliset käyttäjät edustavat. Lähestymistapa on edistänyt monenlaisten toimintatapojen ja tilastomenetelmien kehittämistä tämän pitkälti näkymättömän väestöryhmän määrän arviointiin. Kaikissa lähestymistavoissa mittaus perustuu siihen lähtöajatukseen, että tietty osuus huumeiden ongelmakäyttäjistä on ”hallinnollisesti näkyvä”, sillä he ovat yhteydessä erilaisiin hoito-, oikeus-, hätä- ja sosiaalipalveluihin, ja jos tämän näkyvän vähemmistön osuus tiedetään, siitä voidaan päätellä koko ryhmän määrä. Tällaisilla epäsuorilla tilastomenetelmillä täydennetään väestötutkimustyötä, joka soveltuu useista metodologisista ja käytännön syistä huonosti huumeidenkäytön levinneisyyden arviointiin harvalukuisen, leimautuneen ja pitkälti näkymättömän väestöryhmän keskuudessa.
A jelenlegi PDU-szemlélet rendkívül hasznosnak bizonyult abban, hogy jobb becsléseket kapjunk az európai drogkezelő szolgálatok fő „fogyasztóit” kitevő kábítószer-használók számáról. Ez a módszer további módszerek és statisztikai eljárások széles körének kidolgozását is ösztönözte, hogy ennek a nagyrészt rejtett populációnak a teljes nagyságát fel lehessen becsülni. A mérés e módszerek mindegyikében azon a gondolaton alapul, hogy a problémás kábítószer-használók egy bizonyos százaléka adminisztratívan „látható” azáltal, hogy kapcsolatban állnak a különféle kezelésekkel, jogi, sürgősségi vagy szociális szolgálatokkal, így e látható kisebbség százalékos arányának az ismeretében következtetni lehetne az egész populáció méretére. Ezek az indirekt statisztikai módszerek kiegészítik a lakossági felmérések munkáját, amelyek különféle módszertani és gyakorlati okok folytán kevésbé alkalmasak az alacsony előfordulású, stigmatizált és nagy részben rejtett kábítószer-használat előfordulásának felbecsülésére.
Dagens PDU-tilnærming oppnår gode estimater av den gruppen narkotikabrukere som representerer de største forbrukerne av behandlingstilbud i Europa, og tilnærmingen har i så måte vist seg ekstremt nyttig. Tilnærmingen har bidratt til å stimulere utviklingen av en rekke metoder og statistiske prosedyrer for å estimere den totale størrelsen på denne overveiende skjulte gruppen. I alle disse metodene er målingene basert på tanken om at en viss prosentandel av problembrukerne er ”administrativt synlige” i kontakt med flere behandlingstilbud, med rettssystemet, med akuttmottak og med sosialtjenesten, og ut fra denne synlige minoriteten kan størrelsen på gruppen beregnes hvis prosentandelen er kjent. Denne typen indirekte statistiske metoder brukes som et supplement til befolkingsundersøkelsene, som av en rekke metodologiske og praktiske grunner er dårligere egnet til å beregne utbredelsen av narkotikabruk som har lav prevalens, er stigmatisert og overveiende skjult.
Obecna metoda wykorzystująca wskaźnik PDU okazała się wyjątkowo przydatna w uzyskaniu lepszych danych szacunkowych dotyczących dużej grupy osób zażywających narkotyki, stanowiącej większość pacjentów poddawanych w Europie leczeniu uzależnienia od narkotyków. Podejście to stanowiło bodziec do opracowania wielu metod i procedur statystycznych pozwalających na ocenę pełnych rozmiarów tej w dużej mierze ukrytej grupy. We wszystkich tych metodach pomiar opiera się na koncepcji, że pewna grupa osób zażywających problemowo narkotyki jest „widoczna administracyjnie” z uwagi na kontakty ze służbami medycznymi, prawnymi, ratunkowymi i społecznymi. Jeżeli zatem znana jest procentowa wielkość tej widocznej mniejszości, możliwe jest oszacowanie rozmiarów całej grupy. Tego rodzaju pośrednie metody statystyczne stanowią uzupełnienie badań ankietowych, które z różnych przyczyn natury metodologicznej i praktycznej są mniej przydatne do oszacowania rozpowszechnienia zażywania narkotyków — jest to bowiem zjawisko rzadkie w społeczeństwie, napiętnowane i w większości ukryte.
Noua abordare CPD s-a dovedit a fi extrem de valoroasă în obţinerea unor estimări mai bune în ceea ce priveşte grupul important de consumatori de droguri care reprezintă principalii pacienţi ai serviciilor de tratament pentru dependenţă de droguri din Europa. Această abordare a determinat dezvoltarea unor metode şi proceduri statistice prin care să se estimeze numărul total al acestei populaţii ascunse în mare măsură. În toate aceste abordări, măsurătoarea porneşte de la ideea că un anumit procentaj al consumatorilor problematici de droguri este „vizibil pe cale administrativă” având în vedere că au contact cu o serie de tratamente, servicii de asistenţă socială, legale şi de urgenţă, şi pe baza acestei minorităţi vizibile, se poate estima dimensiunea populaţiei în cazul în care procentajul este cunoscut. Aceste metode statistice indirecte completează anchetele asupra populaţiei care, din anumite motive metodologice şi practice, sunt mai puţin adecvate pentru estimarea prevalenţei consumului de droguri cu prevalenţă scăzută, stigmatizat şi ascuns în mare măsură.
Súčasný prístup k PDU sa osvedčil ako mimoriadne cenný pri získavaní lepších odhadov o dôležitej skupine užívateľov drog, ktorí predstavujú hlavných odberateľov služieb liečenia súvisiaceho s drogami v Európe. Tento prístup slúžil na podnietenie vývoja viacerých metód a štatistických postupov na odhadovanie skutočnej veľkosti tejto z veľkej časti skrytej populácie. Vo všetkých týchto prístupoch meranie spočíva na myšlienke, že nejaké percento problémových užívateľov drog je „administratívne viditeľné“, pretože sú v kontakte s viacerými liečebnými, právnymi, pohotovostnými a sociálnymi službami a na základe tejto viditeľnej menšiny sa môže odhadnúť veľkosť populácie, ak je známe percento. Tieto druhy nepriamych štatistických metód dopĺňajú prieskum medzi populáciou, ktorý je kvôli viacerým metodickým a praktickým dôvodom menej vhodný na odhadovanie prevalencie užívania drog, ktoré má nízku prevalenciu, je stigmatizované a z veľkej časti skryté.
Ta spreminjajoči se položaj je treba obravnavati glede na precej razširjeno ponudbo zdravljenja za ljudi, katerih problemi so povezani z opioidi, in boljše pokritosti poročil, ki jih zagotavljajo zdravstvene službe. Zlasti nadomestno zdravljenje z opioidi, ki ljudi vključi v dolgoročno nepretrgano oskrbo (kar ni prikazano v teh diagramih, saj prikazujejo le posameznike, ki so se začeli zdraviti v tekočem letu), poudarja vlogo opioidov v trenutnem obsegu zdravljenj v primerjavi s tistimi, ki se za zdravljenje odločijo na novo. V mnogih državah se zdi, da bo skupina tistih, ki se danes v Evropi začenjajo srečevati s problemom drog, vsaj glede snovi, ki jih uživajo, verjetno bolj raznolika kot v preteklosti.
Den nuvarande indikatorn för problemmissbruk har visat sig otroligt värdefull för att ta fram bättre skattningar av den stora grupp narkotikaanvändare som utgör de största konsumenterna av behandlingsvård i Europa. Detta tillvägagångssätt har stimulerat utveckling av en lång rad olika metoder och statistiska förfarande för att bedöma den totala omfattningen av denna till stor del dolda population. I samtliga dessa strategier baseras mätningarna på tanken att en viss procentandel av problemmissbrukarna är “administrativt synliga” eftersom de har kontakt med en rad olika tjänster, som läkarvård, rättstjänst och akutvård samt sociala tjänster och att man med utgångspunkt i denna synliga minoritet kan beräkna populationens storlek om procentandelen är känd. Dessa typer av indirekta statistiska metoder kompletterar populationsenkäter som av olika metodologiska och praktiska orsaker är mindre lämpade instrument för att bedöma prevalens för en typ av droganvändning som är lågprevalent, stigmatiserad och till stora delar dold.
Mevcut SUK yaklaşımı, Avrupa’daki uyuşturucu tedavi servislerinin başlıca tüketicilerini temsil eden önemli bir uyuşturucu kullanıcıları grubunun daha iyi değerlendirilmesinde son derece faydalı olmuştur. Bu yaklaşım, büyük ölçüde gizli olan bu nüfusun gerçek boyutunu öngörmeye yönelik bir dizi yöntem ve usulün geliştirilmesini canlandırmaya yaramıştır. Tüm bu yaklaşımlarda, ölçüm, sorunlu uyuşturucu kullanıcılarının bir yüzdesinin, bir dizi tedavi hizmeti, yasal ve acil durum hizmetleri ve sosyal hizmetlerle temasta olduklarından ‘yönetimsel açıdan görünür’ oldukları fikrine dayanmakta olup, yüzde bilindiği takdirde, bu görünür azınlıktan nüfusun büyüklüğünün öngörülebileceği fikrine dayanmaktadır. Bu türde dolaylı istatistiksel yöntemler, bir dizi yöntembilimsel ve pratik sebeple, düşük yaygınlıklı, damgalanmış ve büyük ölçüde gizli uyuşturucu kullanımının yaygınlığını tahmin etmek için daha az uygun olan nüfus araştırma çalışmalarını tamamlamaktadır.
  6. logs. Atsavināšana...  
Datus par narkotiku atsavināšanu parasti uzskata par attiecīgās valsts narkotiku piegāžu un pieejamības netiešiem rādītājiem, lai gan tie atspoguļo arī tiesībsargājošo iestāžu rīcībā esošos līdzekļus, prioritātes un stratēģijas, kā arī narkotiku tirgoņu nespēju izvairīties no valsts un starptautisko piegāžu mazināšanas pasākumiem un paziņošanas praksi.
Drug seizures in a country are usually considered an indirect indicator of the supply and availability of drugs, although they also reflect law enforcement resources, priorities and strategies, as well as the vulnerability of traffickers to national and international supply reduction activities, and reporting practices. Quantities seized may fluctuate widely from one year to the next, for example if in one year a few of the seizures are very large. For this reason, the number of seizures is sometimes a better indicator of trends. In all countries, the number of seizures includes a major proportion of small seizures at the retail (street) level. Where known, origin and destination of drugs seized may indicate trafficking routes and producing areas. The price and purity/potency of drugs at retail level are reported by most of the Member States. However, data come from a range of different sources, which are not always comparable, making accurate comparisons between countries difficult.
Le nombre de saisies de drogue réalisées dans un pays est généralement considéré comme un indicateur indirect de l’offre et de la disponibilité des drogues, bien qu’il reflète également les ressources, priorités et stratégies répressives, la vulnérabilité des trafiquants face aux actions nationales et internationales de réduction de l’offre et les pratiques en matière de notification. Les quantités saisies peuvent varier considérablement d’une année à l’autre, notamment si, au cours d’une année, quelques saisies de grosses quantités de drogue sont réalisées. C’est la raison pour laquelle le nombre de saisies est parfois un meilleur indicateur de tendance. Dans tous les pays, le nombre de saisies comprend un pourcentage élevé de petites saisies au niveau du détail (dans la rue). Lorsqu’elles sont connues, l’origine et la destination des drogues saisies peuvent donner des indications sur les routes qu’emprunte le trafic et sur les zones de production. Le prix et la pureté/puissance des drogues au détail sont communiqués par la plupart des États membres. Toutefois, les données proviennent de diverses sources, qui ne sont pas toujours comparables et rendent malaisées les comparaisons entre pays.
Die Zahl der Sicherstellungen in einem Land wird in der Regel als indirekter Indikator für das Angebot und die Verfügbarkeit von Drogen angesehen, spiegelt jedoch auch Strafverfolgungsressourcen, -prioritäten und -strategien, Meldeverfahren sowie die Wahrscheinlichkeit wider, dass sich nationale und internationale Maßnahmen zur Reduzierung des Angebots auf Drogenhändler auswirken. Die sichergestellten Mengen können von Jahr zu Jahr stark schwanken, etwa wenn in einem Jahr einige besonders umfangreiche Sicherstellungen erfolgt sind. Aus diesem Grund gilt die Zahl der Sicherstellungen zuweilen als der bessere Indikator für Tendenzen. In allen Ländern umfasst die Zahl der Sicherstellungen einen größeren Anteil kleinerer Sicherstellungen auf Kleinhandelsebene (im Straßenhandel). Sofern sie bekannt sind, können Ursprungs- und Zielort der sichergestellten Drogen Hinweise auf die Route des Drogenhandels und die Herstellungsgebiete liefern. Daten über Preis und Reinheit/Stärke der auf Kleinhandelsebene verkauften Drogen werden von den meisten Mitgliedstaaten bereitgestellt. Jedoch stammen die Daten aus einer Reihe verschiedener Quellen, die nicht immer vergleichbar sind, so dass es nur schwer möglich ist, genaue Vergleiche zwischen den Ländern anzustellen.
El número de incautaciones de drogas en un país suele considerarse un indicador indirecto de la oferta y disponibilidad de estas sustancias, aunque también refleja los recursos, prioridades y estrategias de las fuerzas de seguridad, así como la vulnerabilidad de los traficantes ante las actividades nacionales e internacionales destinadas a reducir la oferta y las prácticas de elaboración de informes. Las cantidades incautadas pueden variar en gran medida de un año a otro, por ejemplo si un año algunas incautaciones son especialmente grandes. Por esta razón, en ocasiones el número de incautaciones es un mejor indicador de las tendencias. En todos los países, la cifra total de incautaciones incluye un porcentaje muy elevado de pequeñas incautaciones en el ámbito minorista (a pie de calle). Cuando se conocen, el origen y el destino de las drogas incautadas pueden ser indicadores de rutas de tráfico y áreas de producción. La mayoría de Estados miembros comunica el precio y la pureza/potencia de las drogas vendidas en el ámbito minorista. No obstante, los datos proceden de una gran variedad de fuentes que no siempre son comparables, lo que hace difícil establecer una comparación exacta entre países.
Normalmente i sequestri di stupefacenti in un paese sono considerati un indicatore indiretto dell’offerta e della disponibilità di queste sostanze, sebbene dipenda anche dalle risorse, dalle priorità e dalle strategie delle forze dell’ordine, nonché dalla vulnerabilità  degli spacciatori nei confronti delle strategie nazionali e internazionali di riduzione dell’offerta, e dalle pratiche di segnalazione. I quantitativi sequestrati possono variare notevolmente da un anno all’altro, per esempio se in un anno alcuni dei sequestri interessano quantitativi ingenti. Per tale motivo il numero di intercettazioni è considerato talvolta un migliore indicatore di tendenza. In tutti i paesi, una grande percentuale del numero di sequestri avviene al livello dello spaccio al dettaglio (nelle strade). Quando si conoscono, l’origine e la destinazione delle sostanze sequestrate possono fornire indicazioni sulle vie del traffico e sulle aree di produzione. Il prezzo e la purezza degli stupefacenti a livello di spaccio al dettaglio vengono segnalati dalla maggior parte degli Stati membri. Tuttavia i dati provengono da fonti diverse e non sempre sono comparabili, il che rende difficile operare un confronto tra paesi.
As apreensões de droga ocorridas num país são normalmente consideradas como um indicador indirecto da oferta e disponibilidade de drogas, embora também reflictam os recursos, as prioridades e as estratégias dos serviços de aplicação da lei, bem como a vulnerabilidade dos traficantes às actividades nacionais e internacionais de redução da oferta, e também as práticas de notificação. As quantidades apreendidas podem variar muito de ano para ano, por exemplo, se num determinado ano se efectuarem apreensões muito volumosas. Por esta razão, o número de apreensões é, por vezes, um melhor indicador das tendências. Em todos os países, o número de apreensões inclui uma grande percentagem de pequenas apreensões a nível da venda a retalho (rua). Quando conhecidos, a origem e o destino das drogas apreendidas podem dar indicações sobre as rotas de tráfico e as zonas de produção. O preço e a pureza/potência das drogas a nível da venda a retalho são mencionados pela maioria dos Estados-Membros, mas os dados provêm de uma série de fontes diferentes, nem sempre comparáveis, o que dificulta a realização de comparações precisas.
Ο αριθμός των κατασχέσεων ναρκωτικών σε μια χώρα θεωρείται συνήθως έμμεσος δείκτης της προσφοράς και της διαθεσιμότητας ναρκωτικών, μολονότι απηχεί επίσης τους πόρους, τις προτεραιότητες και τις στρατηγικές της επιβολής του νόμου, την αδυναμία των διακινητών απέναντι στις εθνικές και διεθνείς στρατηγικές με στόχο τη μείωση της προσφοράς, καθώς και τις πρακτικές αναφοράς. Οι κατασχεθείσες ποσότητες είναι δυνατόν να ποικίλλουν σημαντικά από χρόνο σε χρόνο, για παράδειγμα εάν σε ένα έτος μερικές από τις κατασχέσεις αφορούσαν πολύ μεγάλες ποσότητες. Για τον λόγο αυτό, ο αριθμός των κατασχέσεων είναι μερικές φορές καλύτερος δείκτης τάσεων. Σε όλες τις χώρες ο αριθμός των κατασχέσεων περιλαμβάνει ένα μεγάλο ποσοστό κατασχέσεων μικρών ποσοτήτων σε επίπεδο λιανικής πώλησης. Όπου είναι γνωστά, η προέλευση και ο προορισμός των ναρκωτικών που κατάσχονται μπορούν να αποκαλύψουν τις οδούς διακίνησης και τις περιοχές παραγωγής. Η τιμή και η καθαρότητα των ναρκωτικών σε επίπεδο λιανικής πώλησης αναφέρονται από τα περισσότερα κράτη μέλη. Ωστόσο, τα στοιχεία προέρχονται από πολλές διαφορετικές πηγές, οι οποίες δεν είναι πάντοτε συγκρίσιμες, γεγονός που καθιστά δυσχερείς τις ακριβείς συγκρίσεις μεταξύ χωρών.
Drugsvangsten in een land worden meestal als een indirecte indicatie beschouwd van de aanvoer en beschikbaarheid van drugs. Zij zijn echter ook een weerspiegeling van de middelen, prioriteiten en strategieën van rechtshandhavingsinstanties, van de kwetsbaarheid van drugshandelaren voor nationale en internationale strategieën voor het terugdringen van het aanbod en van de rapportagepraktijken. De in beslag genomen hoeveelheden kunnen van jaar tot jaar sterk fluctueren, bijvoorbeeld als in een bepaald jaar een paar grote vangsten hebben plaatsgevonden. Daarom is het aantal inbeslagnames soms een betere indicatie voor trends. In alle landen bestaan de inbeslagnames voor een groot deel uit kleinere confiscaties op straathandelniveau. Indien bekend, kunnen de herkomst en bestemming van de in beslag genomen drugs een indicatie geven van de routes en productielocaties. De meeste landen melden de zuiverheid/sterkte van de drugs op straathandelniveau. De gegevens zijn echter afkomstig uit veel verschillende bronnen die niet altijd vergelijkbaar zijn, hetgeen een exacte vergelijking tussen landen bemoeilijkt.
Záchyty drog v zemi jsou obvykle považovány za nepřímý ukazatel nabídky a dostupnosti drog, i když odrážejí také prostředky na vynucování zákonů, priority a strategie, i to, do jaké míry jsou překupníci s drogami zasažitelní národními a mezinárodními aktivitami ke snižování nabídky drog, a také evidenční praxi. Zabavená množství mohou meziročně velmi kolísat, například jestliže v jednom roce jsou některé ze zachycených zásilek velmi velké. Z tohoto důvodu je někdy lepším ukazatelem trendu počet záchytů. Ve všech zemích mají na celkovém počtu záchytů velký podíl malé záchyty na spotřebitelské úrovni (ulice). Tam, kde je známo místo původu a místo určení zadržených drog, mohou tyto údaje ukazovat, o které obchodní cesty a oblasti produkce jde. Většina členských zemí nahlašuje i cenu a čistotu/potenci drog na spotřebitelské úrovni. Údaje však pocházejí z nejrůznějších pramenů, které nejsou vždy srovnatelné, takže přesné porovnání jednotlivých zemí je obtížné.
Narkotikabeslaglæggelser i et land betragtes sædvanligvis som en indirekte indikator for forsyning og tilgængelighed af narkotika, selv om de også afspejler retshåndhævelsesmyndighedernes ressourcer, prioriteringer og strategier samt den udstrækning, hvori omsætningsleddene er udsat for at blive omfattet af nationale og internationale udbudsbegrænsende strategier, samt indberetningsprocedurer. Mængderne, som beslaglægges, kan variere meget fra år til år, f.eks. hvis nogle af beslaglæggelserne et år er meget store. Af den grund er antallet af beslaglæggelser undertiden en bedre indikator for tendenser. I alle lande sker størstedelen af beslaglæggelserne i detailleddet (gadeplan). Beslaglagte stoffers oprindelse og destination kan, hvis disse kendes, give et pingerpeg om smuglerruter og produktionsområder. De fleste medlemsstater rapporterer om priser og renhed/styrke for stoffer i detailleddet. Oplysningerne kommer imidlertid fra en række forskellige kilder, som ikke altid er sammenlignelige, og dette gør det vanskeligt at foretage nøjagtige sammenligninger landene imellem.
Konfiskeeritud uimastite kogust peetakse tavaliselt nende pakkumise ja kättesaadavuse kaudseks indikaatoriks, kuigi see kajastab ka õiguskaitseorganite ressursse, prioriteete ja strateegiaid, aruandlust, samuti narkokaubitsejate tundlikkust selles suhtes, missugused on riiklikud ja rahvusvahelised jõupingutused kättesaadavuse vähendamiseks. Konfiskeeritud kogused võivad aastate lõikes väga erinevad olla, näiteks kui ühel aastal saadakse kätte mitu väga suurt kogust. Seetõttu näitab mõnikord konfiskeerimiste arv suundumusi paremini. Kõigis riikides sisaldab konfiskeerimiste arv suurt hulka väikesi konfiskeerimisi jae(tänava)müügis. Kui konfiskeeritud uimastite päritolu ja sihtkoht on teada, võib see anda teavet nende liikumisteede ja tootmispaikade kohta. Enamikust liikmesriikidest on teada antud ka uimastite hind ja puhtus/kangus tänavamüügis. Siiski pärinevad andmed mitmest eri allikast, mis ei ole alati võrreldavad, see teeb riikide kohta täpsete võrdluste koostamise keeruliseks.
Tietyssä maassa tehtyjä huumetakavarikkoja pidetään yleensä huumeiden tarjonnan ja saatavuuden epäsuorana indikaattorina, joskin ne kuvastavat myös lainvalvonnan resursseja, prioriteetteja ja strategioita, raportointikäytäntöjä sekä sitä, miten hyvin kansalliset ja kansainväliset tarjonnanvähentämistoimet tehoavat salakuljettajiin. Takavarikoidut määrät saattavat vaihdella voimakkaasti eri vuosina esimerkiksi siksi, että jonakin vuonna on tehty muutama hyvin suuri takavarikko. Tästä syystä takavarikkojen lukumäärä kertoo enemmän suuntauksista. Takavarikkojen lukumäärään sisältyy kaikissa maissa suuri osuus vähittäiskaupan tasolla tehtyjä pieniä takavarikkoja. Jos takavarikoitujen huumeiden alkuperä ja määränpää ovat tiedossa, ne saattavat kertoa salakuljetusreiteistä ja tuotantoalueista. Useimmat jäsenvaltiot ilmoittavat huumeiden puhtauden ja hinnan vähittäiskaupassa. Tiedot ovat kuitenkin peräisin useista erilaisista lähteistä, jotka eivät aina ole vertailukelpoisia, joten maiden välillä on vaikea tehdä tarkkoja vertailuja.
Az adott országon belüli kábítószer-lefoglalásokat a kábítószerek kínálata és elérhetősége szempontjából közvetett mutatónak tekintik, bár ugyancsak tükrözi a bűnüldöző szervek erőforrásait, prioritásait és stratégiáit, valamint a kereskedők sebezhetőségét a nemzeti és nemzetközi készletcsökkentő stratégiákkal szemben, illetve a beszámolási gyakorlatokat. A lefoglalt mennyiségek egyik évről a másikra nagyfokú ingadozást mutathatnak, ha például az adott évben a lefoglalások némelyike nagyon nagy. Emiatt a lefoglalások száma olykor pontosabb mutatót ad a tendenciákról. A lefoglalások száma minden országban nagy arányban tartalmaz kiskereskedelmi (utcai) szintű kis lefoglalásokat. Amennyiben ismert a lefoglalt kábítószerek származása és rendeltetési helye, ez jelezheti a kereskedelmi útvonalakat és termelőterületeket. A kiskereskedelmi szinten eladott kábítószerek tisztaságáról és áráról a legtöbb tagállam beszámol. Az adatok azonban számos különböző, nem mindig összehasonlítható vagy megbízható forrásból származnak, ami megnehezíti az országok közötti pontos összehasonlítást.
Narkotikabeslagene i et land betraktes gjerne som en indirekte indikator på tilgjengeligheten av narkotika og tilbudssituasjonen, selv om beslagene også gjenspeiler rapporteringsrutiner og politi- og tollmyndighetenes ressurser, prioriteringer og strategier, og likeledes i hvilken grad nasjonale og internasjonale tilbudsreduserende tiltak virker inn på omsetningsleddene. Mengdene som beslaglegges kan variere fra år til år, f.eks. hvis noen av beslagene et år er svært store. Derfor er antall beslag noen ganger en bedre indikator på trender. I alle land omfatter antallet beslag en stor del små beslag på detaljistnivå (gatenivå). Der dette er kjent, vil opprinnelse og destinasjon for beslaglagte stoffer gi en indikasjon på smuglerruter og produksjonsområder. Stoffenes pris og renhet/styrke på detaljistnivå rapporteres av de fleste medlemsstatene, men opplysningene kommer fra en rekke ulike kilder som ikke alltid er sammenlignbare, og dette gjør det vanskelig å foreta nøyaktige sammenligninger landene imellom.
Liczbę konfiskat narkotyków w danym kraju zwykle odbiera się jako pośredni wskaźnik wielkości podaży i dostępności narkotyków, ale odzwierciedla ona również sprawność organów ścigania, priorytety i strategie, jak również podatność handlarzy narkotyków na krajowe i międzynarodowe strategie ograniczania podaży oraz praktyki sprawozdawczości. Skonfiskowane ilości mogą znacznie różnić się z roku na rok, na przykład w sytuacji, gdy w danym roku kilka konfiskat dotyczyło bardzo dużych ilości. Z tego powodu liczba konfiskat jest czasem lepszym wskaźnikiem tendencji. We wszystkich krajach dane o liczbie konfiskat dotyczą w znacznej mierze drobnych konfiskat detalicznych (na poziomie ulicy). Pochodzenie i miejsce przeznaczenia narkotyków, o ile uda się je ustalić, może wskazywać na szlaki handlowe i regiony ich produkcji. Większość państw członkowskich przekazuje dane o cenie i czystości/sile działania narkotyków sprzedawanych w handlu detalicznym. Jednakże dane te pochodzą z różnorodnych źródeł, które nie zawsze są porównywalne, co utrudnia dokładne porównanie danych krajowych.
De obicei se consideră că numărul capturilor de droguri dintr-o ţară este un indicator indirect al ofertei şi disponibilităţii drogurilor, deşi reflectă de asemenea resursele, priorităţile şi strategiile de aplicare a legii, precum şi vulnerabilitatea traficanţilor faţă de activităţile naţionale şi internaţionale de reducere a ofertei de droguri şi faţă de practicile de raportare. Cantităţile capturate pot fluctua considerabil de la un an la altul, de exemplu dacă într-un an câteva capturi sunt de dimensiuni foarte mari. Din acest motiv, numărul capturilor este uneori un indicator mai bun al tendinţelor. În toate ţările, numărul capturilor include o proporţie ridicată de capturi mici la nivelul comerţului cu amănuntul (pe stradă). Acolo unde sunt cunoscute, originea şi destinaţia drogurilor capturate pot indica rutele de trafic şi zonele de producţie. Majoritatea statelor membre furnizează date privind preţul şi puritatea/puterea drogurilor vândute cu amănuntul. Cu toate acestea, datele provin dintr-o varietate de surse diferite, care nu pot fi comparate întotdeauna, ceea ce îngreunează comparaţiile corecte dintre ţări.
Zachytenia drog v krajine sa obvykle považujú za nepriamy ukazovateľ ponuky a dostupnosti drog, hoci odrážajú aj zdroje presadzovania práva, priority a stratégie, ako aj citlivosť priekupníkov na vnútroštátne a medzinárodné činnosti znižovania ponuky a postupy poskytovania správ. Zachytené množstvá môžu z roka na rok veľmi kolísať, napríklad ak v jednom roku je niekoľko zachytení veľmi veľkých. Z tohto dôvodu je niekedy počet zachytení lepším ukazovateľom trendov. Vo všetkých krajinách zahŕňa počet zachytení veľkú časť malých zachytení na maloobchodnej (pouličnej) úrovni. Tam, kde sú známe, pôvod a miesto určenia zachytených drog môžu udávať obchodné cesty a výrobné oblasti. Cenu a čistotu/potenciu drog na maloobchodnej úrovni uvádza väčšina členských štátov. Údaje však prichádzajú z viacerých odlišných zdrojov, ktoré nie sú vždy porovnateľné, čo sťažuje presné porovnania medzi krajinami.
Zasegi drog v državi običajno veljajo za posredni kazalec ponudbe in razpoložljivosti drog, čeprav odražajo tudi vire, prednostne naloge in strategije kazenskega pregona, občutljivost preprodajalcev za nacionalne in mednarodne dejavnosti za zmanjšanje ponudbe in prakse poročanja. Zasežene količine se lahko od enega do drugega leta precej razlikujejo, na primer, če je v enem letu nekaj zelo velikih zasegov. Zato je število zasegov včasih boljši kazalec trendov. V vseh državah vključuje število zasegov velik del majhnih zasegov na maloprodajni ravni (na cesti). Kjer sta izvor in namembni kraj zaseženih drog znana, lahko pokažeta preprodajalske poti in območja proizvodnje. Večina držav članic je sporočila ceno in čistost/moč drog na maloprodajni ravni. Vendar pa podatki prihajajo iz vrste različnih virov, ki niso vedno primerljivi, zaradi česar so natančne primerjave med državami otežene.
Narkotikabeslag i ett land anses vanligtvis vara en indirekt indikator på tillgången på narkotika och hur lätt det är att få tag på den, men speglar också kontrollorganens resurser, prioriteringar och strategier, samt i vilken mån de nationella och internationella strategierna för att minska tillgången kommer åt de personer som ägnar sig åt narkotikahandel, och slutligen vilka rapporteringsmetoder som används. De beslagtagna mängderna kan variera kraftigt från år till år, till exempel om några av beslagen under ett år är mycket stora. Av den anledningen anses det i många länder att antalet beslag är en bättre trendindikator. I alla länderna står små beslag i missbrukarledet (på gatan) för majoriteten av antalet beslag. Om man känner till var den beslagtagna narkotikan kommer ifrån och vart den ska, kan det ge en fingervisning om handelsvägar och produktionsområden, men denna information finns inte alltid tillgänglig. Renhetsgraden och priset på narkotikan i missbrukarledet rapporteras av de flesta medlemsländer. Men uppgifterna kommer från en rad olika källor, vilka inte alltid är jämförbara eller tillförlitliga och det blir därmed svårt att göra korrekta jämförelser mellan länderna.
Bir ülkedeki uyuşturucu ele geçirme vakaları, aynı zamanda kanun uygulayıcı kaynaklar, öncelikler ve stratejilerinin yanı sıra kaçakçıların ulusal ve uluslararası arz azaltma faaliyetlerinin zayıf yönleri ile raporlama faaliyetlerini de yansıtmakla beraber, genellikle uyuşturucu arzı ile bulunabilirliğinin dolaylı bir göstergesi olarak kabul edilir. Ele geçirilen miktarlar, örneğin bir yılda ele geçirilenlerin birkaçı çok büyükse, bir yıldan diğerine büyük farklar gösterebilir. Bu sebeple, ele geçirmelerin sayısı bazen eğilimlerin daha iyi bir göstergesidir. Tüm ülkelerde, ele geçirmelerin sayısı, perakende (sokak) düzeyindeki küçük ele geçirmelerin büyük bir oranını içerir. Ele geçirilen uyuşturucuların kaynağı ve hedefi biliniyorsa, kaçakçılık yolları ile üretim alanlarına işaret edebilir. Perakende düzeyindeki uyuşturucuların fiyatı ve saflığı/etkisi, Üye Devletler’in çoğu tarafından rapor edilmektedir. Bununla beraber, veriler, her daim karşılaştırılabilir olmayan bir dizi farklı kaynaktan geldiğinden, ülkeler arasında hassas karşılaştırmalar yapmak güçleşmektedir.
  Komentārs par situāci...  
Eiropā kokaīna lietošanas vēsturiskais līmenis ir augsts, un pētījumi liecina, ka parasti ar kādas narkotikas lietošanu saistīto problēmu pieaugums dažus gadus atpaliek no lietošanas izplatības pieauguma. Tā notiek tādēļ, ka ir jāpaiet zināmam laikam, lai izveidotos intensīvas un regulāras narkotiku lietošanas ievirzes un problēmas kļūtu pamanāmas.
It would be wrong to conclude that the signs of stabilisation in use of cocaine will necessarily result in a stabilisation in the extent of problems attributed to use of this drug. In Europe, cocaine use is at historically high levels, and studies suggest that it is a common pattern for increases in problems relating to a drug to lag some years behind increases in prevalence. This is because it takes time for intensive and regular patterns of drug use to develop and for problems to become visible. This may be beginning to happen in those Europe countries where cocaine use is now well established. In both the Netherlands and Spain, at least one in four treatment demands is now reported to be cocaine related, and overall in Europe new treatment demands for cocaine roughly doubled between 1999 and 2004. Although the use of crack cocaine remains very limited in Europe, reports of problems from some cities suggest that the situation may be deteriorating.
Il serait erroné de conclure que les signes de stabilisation de la consommation de cocaïne entraîneront nécessairement une stabilisation de l’étendue des problèmes attribués à la consommation de cette drogue. En Europe, la consommation de cocaïne se trouve à des niveaux historiquement élevés, et des études suggèrent qu’il est commun que les augmentations de problèmes liés à une drogue apparaissent quelques années après les augmentations de prévalence. Cela est dû au fait qu’il faut du temps pour que les habitudes de consommation intensive et régulière se développent et pour que les problèmes deviennent visibles. Ce phénomène commence peut-être à s’installer dans les pays européens où l’usage de cocaïne est aujourd’hui bien établi. Tant aux Pays-Bas qu’en Espagne, une demande de traitement sur quatre au moins est désormais liée à la cocaïne, et dans l’ensemble de l’Europe, les nouvelles demandes de traitement pour la cocaïne ont approximativement doublé entre 1999 et 2004. Bien que la consommation de crack reste très limitée en Europe, le nombre de problèmes signalés pour certaines villes laisse à penser que la situation se détériore peut-être.
Aus den Hinweisen auf einen stabilisierten Kokainkonsum zu schließen, dass sich auch das Ausmaß der Probleme stabilisieren wird, die mit dem Konsum dieser Droge verbunden sind, wäre falsch. In Europa hat der Kokainkonsum ein historisches Maximum erreicht, und Untersuchungen lassen ein übliches Muster erkennen, dass nämlich die Zunahme drogenbedingter Probleme der Zunahme der Prävalenz mit einigen Jahren Abstand folgt. Es dauert nämlich einige Zeit, biss sich intensive und regelmäßige Muster für den Drogenkonsum entwickelt haben und die Probleme sichtbar werden. Dies könnte jetzt in den europäischen Ländern beginnen, in denen Kokain inzwischen weit verbreitet ist. Sowohl die Niederlande als auch Spanien melden, dass mindestens eine von vier Behandlungsnachfragen in Zusammenhang mit Kokain steht, und in Gesamteuropa haben sich die kokainbezogenen Behandlungserstnachfragen von 1999 bis 2004 etwa verdoppelt. Auch wenn der Crackkonsum in Europa sehr begrenzt ist, deuten Problemberichte aus einigen Städten darauf hin, dass sich die Lage verschlechtern könnte.
Sería erróneo concluir que estos indicios de estabilización en el consumo de cocaína irán acompañados necesariamente de una estabilización de los problemas que se atribuyen a su consumo. Los niveles de consumo de cocaína en Europa son históricamente altos, y los estudios indican que el incremento de los problemas derivados del consumo de una droga suelen aparecer algunos años después del incremento de su prevalencia. Esto se debe a que los hábitos de consumo intenso y regular de drogas tardan cierto tiempo en desarrollarse, al igual que tardan en manifestarse los problemas. Esto es lo que puede estar sucediendo en aquellos países europeos en los que se ha afianzado el consumo de cocaína. Tanto en los Países Bajos como en España, al menos una de cada cuatro solicitudes de tratamiento está relacionada con la cocaína, y las nuevas solicitudes de tratamiento por parte de los consumidores de esta droga en Europa en general se duplicaron entre 1999 y 2004. Aunque el consumo de crack sigue siendo muy reducido en Europa, algunas ciudades señalan que la situación podría estar deteriorándose.
Sarebbe comunque un errore concludere che a questi segni di stabilizzazione del consumo di cocaina si affianca una stabilizzazione dell’entità dei problemi attribuiti al consumo di questa sostanza. In Europa, il consumo di cocaina è a livelli storicamente alti, e gli esperti suggeriscono che è normale che l’aumento dei problemi correlati al consumo di una sostanza stupefacente si verifichi soltanto a distanza di tempo rispetto all’aumento della prevalenza. Questo perchè è necessario del tempo perché i modelli di consumo intensivo e regolare di droga attecchiscano e i problemi correlati traspaiano. È questo quanto può iniziare ad accadere in quei paesi europei in cui il consumo di cocaina appare oggi consolidato. Sia Paesi Bassi che Spagna riferiscono che almeno una domanda di trattamento su quattro è legata al consumo di cocaina; in generale, il numero delle nuove domande di trattamento per tossicodipendenza da cocaina in Europa è quasi raddoppiato tra il 1999 e il 2004. Sebbene il consumo di cocaina crack rimanga molto limitato in Europa, le segnalazioni di problemi provenienti da alcune città fanno pensare che la situazione potrebbe peggiorare.
Seria incorrecto concluir que os sinais de estabilização do consumo de cocaína implicarão necessariamente uma estabilização dos muitos problemas a ele atribuídos. Na Europa, o consumo de cocaína atinge níveis historicamente elevados, e os estudos sugerem que, normalmente, os problemas associados a uma droga só se manifestam anos depois de a prevalência do seu consumo ter aumentado. Isto acontece porque é preciso tempo para os padrões de consumo intensivo e regular de uma droga se desenvolverem e os problemas se tornarem visíveis. É possível que essa situação já esteja a começar a verificar-se nos países europeus onde o consumo de cocaína se encontra bem implantado. Segundo os relatórios, nos Países Baixos e em Espanha, pelo menos um em cada quatro pedidos de tratamento está relacionado com o consumo de cocaína, e a nível europeu os novos pedidos de tratamento por consumo de cocaína quase duplicaram entre 1999 e 2004. Apesar de o consumo de cocaína crack continuar a ser muito limitado na Europa, as notícias de problemas em algumas cidades sugerem que a situação poderá estar a deteriorar-se.
Θα ήταν λάθος να συναχθεί το συμπέρασμα ότι οι ενδείξεις σταθεροποίησης στη χρήση κοκαΐνης θα οδηγήσουν κατ’ ανάγκη σε σταθεροποίηση της έκτασης των προβλημάτων που αποδίδονται στη χρήση αυτής της ναρκωτικής ουσίας. Η χρήση κοκαΐνης στην Ευρώπη βρισκόταν ανέκαθεν σε υψηλά επίπεδα και σύμφωνα με μελέτες φαίνεται ότι αποτελεί σύνηθες φαινόμενο να μεσολαβούν μερικά χρόνια από την αύξηση στην επικράτηση μιας ναρκωτικής ουσίας έως την αύξηση των προβλημάτων που συνδέονται με τη χρήση της. Αυτό συμβαίνει γιατί χρειάζεται χρόνος για να αναπτυχθούν πρότυπα εντατικής και συστηματικής χρήσης ναρκωτικών ουσιών και να γίνουν ορατά τα προβλήματα. Αυτό ενδεχομένως να έχει αρχίσει να συντελείται σε εκείνες τις ευρωπαϊκές χώρες όπου η χρήση της κοκαΐνης είναι καλά εδραιωμένη. Τόσο στις Κάτω Χώρες, όσο και στην Ισπανία, τουλάχιστον μία στις τέσσερις αιτήσεις για θεραπεία αναφέρεται τώρα ότι σχετίζεται με την κοκαΐνη και στο σύνολο της Ευρώπης ο αριθμός νέων αιτήσεων για θεραπεία απεξάρτησης από την κοκαΐνη σχεδόν διπλασιάστηκε από το 1999 έως το 2004. Αν και η χρήση κρακ παραμένει πολύ περιορισμένη στην Ευρώπη, τα προβλήματα που αναφέρονται από ορισμένες πόλεις υποδηλώνουν ότι η κατάσταση ενδεχομένως να επιδεινωθεί.
Het zou verkeerd zijn te concluderen dat de tekenen van stabilisatie van het cocaïnegebruik noodzakelijkerwijs zullen leiden tot stabilisatie van de problemen die aan het gebruik van deze drug worden toegeschreven. In Europa bevindt het cocaïnegebruik zich op een historisch hoog niveau, en volgens studies is het een gebruikelijk patroon dat de toename van drugsgerelateerde problemen een paar jaar achterblijft op de stijging van de prevalentie. Dat komt doordat er tijd overheen gaat voordat intensieve en regelmatige patronen van drugsgebruik tot ontwikkeling komen en voordat problemen zichtbaar worden. Mogelijkerwijs is dit proces nu gaande in de Europese landen waar cocaïnegebruik een vast verschijnsel is geworden. Volgens de rapportages is zowel in Nederland als in Spanje ten minste een op de vier aanvragen voor behandeling gerelateerd aan cocaïne, en overal in Europa is het aantal nieuwe aanvragen voor behandeling van cocaïneverslaving tussen 1999 en 2004 ruwweg verdubbeld. Ofschoon het gebruik van cocaïne-crack in Europa nog heel beperkt is, wijzen rapportages van problemen in sommige steden erop dat de situatie wellicht verslechtert.
Bylo by mylné dojít k závěru, že známky stabilizace užívání kokainu nutně povedou ke stabilizaci co do rozsahu problémů připisovaných užívání této drogy. V Evropě je užívání kokainu na historicky nejvyšší úrovni a studie naznačují, že nárůst problémů souvisejících s nějakou drogou bývá běžně o několik let pozadu za nárůstem prevalence. To je proto, že určitou dobu trvá, než se vytvoří vzorce intenzivního a pravidelného užívání drogy a než problémy začnou být viditelné. K tomu možná začíná docházet v těch zemích Evropy, kde užívání kokainu už pevně zakořenilo. Podle hlášení jak v Nizozemsku, tak ve Španělsku dnes nejméně každá čtvrtá žádost o léčbu souvisí s kokainem a celkově v Evropě počet žádostí o léčbu závislosti na kokainu v letech 1999–2004 vzrostl přibližně na dvojnásobek. Přestože užívání cracku zůstává v Evropě velmi omezené, zprávy o problémech z některých měst naznačují, že situace se možná zhoršuje.
Det ville være forkert at konkludere, at tegnene på en stabilisering af brugen af kokain nødvendigvis vil resultere i en stabilisering af omfanget af de problemer, der kan tilskrives brugen af dette stof. I Europa ligger brugen af kokain på et historisk højt niveau, og undersøgelser viser, at det er et normalt mønster, at stigningen i antallet af problemer, der er knyttet til et stof, kommer nogle år senere end stigningen i udbredelsen. Grunden hertil er, at det tager tid, inden der udvikles et intensivt og regelmæssigt stofbrug, og problemerne bliver synlige. Dette kan være ved at ske i de europæiske lande, hvor brugen af kokain nu er veletableret. I både Nederlandene og Spanien angives mindst en ud af fire behandlingsanmodninger nu at være kokainrelateret, og generelt i Europa steg antallet af nye anmodninger om behandling for kokainbrug ca. med det dobbelte mellem 1999 og 2004. Selv om brugen af crackkokain fortsat er meget begrænset i Europa, tyder meldinger om problemer fra nogle byer på, at situationen kan blive forværret.
Oleks ekslik järeldada, et märgid kokaiinitarbimise stabiliseerumisest tähendavad ka kokaiiniga seotud probleemide stabiliseerumist. Euroopas on kokaiinitarbimise tase kõrgem kui kunagi varem ning uuringud näitavad, et tavaliselt kasvavad uimastiga seotud probleemid levimuse suurenemisest paar aastat hiljem, kuna intensiivse ja regulaarse harjumuse väljakujunemine ning probleemide ilmnemine võtab aega. Nüüd võivad need hakata esile kerkima riikides, kus kokaiini tarbimine on saanud väljakujunenud harjumuseks. Nii Madalamaades kui ka Hispaanias on vähemalt neljandik ravitaotlustest seotud kokaiiniga ning 1999.–2004. aastail enam-vähem kahekordistus kokaiiniga seotud ravinõudlus kogu Euroopas. Kuigi crack-kokaiini tarbitakse Euroopas piiratud kogustes, tundub mõne linna probleemiteadete põhjal, et olukord võib olla muutumas tõsisemaks.
Olisi harhaanjohtavaa päätellä, että kokaiinin käytön tasaantuminen näkyisi välttämättä myös siihen liittyvien ongelmien tasaantumisena. Kokaiinin käyttö on Euroopassa yleisempää kuin koskaan, ja tutkimusten mukaan huumeeseen liittyvien ongelmien kasvu näkyy yleensä muutaman vuoden viiveellä käytön lisäännyttyä. Tämä johtuu siitä, että runsaan ja säännöllisen käytön kehittyminen ja ongelmien ilmaantuminen vievät oman aikansa. Näin saattaa olla tapahtumassa niissä Euroopan maissa, joissa kokaiinin käyttö on nyt vakiintunutta. Vähintään neljäsosa hoidontarpeesta Alankomaissa ja Espanjassa liittyy nykyisin kokaiinin käyttöön, ja kokaiinin takia hoitoon ensimmäisen kerran hakeutuneiden määrä suunnilleen kaksinkertaistui Euroopassa vuosina 1999–2004. Tiedot crack-kokaiinin käytöstä Euroopassa ovat edelleen hyvin niukkoja, mutta tiettyjen kaupunkien ongelmien perusteella tilanne saattaa olla huononemassa.
Téves lenne levonni a következtetést, hogy a kokainhasználat stabilizálódása mindenképpen a kábítószerrel összefüggő problémák mértékének stabilizálódásához vezet. Európában a kokainhasználat még soha nem volt ilyen nagy mértékű, és a tanulmányok rámutattak arra, hogy a kábítószerekkel összefüggő problémák növekedési mintázata általában néhány éves késéssel követi a prevalencia megnövekedését. Ennek az az oka, hogy eltart egy bizonyos ideig, amíg az intenzív és szabályos kábítószer-használati mintázatok kialakulnak és a problémák megjelennek. Ez a folyamat talán már megkezdődött azokban az európai országokban, ahol a kokainhasználat régebb óta jelen van. Hollandiában és Spanyolországban négy kezelési kérelemből legalább egy kokainnal függ össze, és Európa-szerte a kokainproblémákkal kapcsolatos, új kezelési igények száma közel a duplájára emelkedett 1999 és 2004 között. Bár a krekk kokain továbbra is csak nagyon korlátozottan van jelen Európában, egyes nagyvárosokra vonatkozó beszámolók szerint a helyzet súlyosbodhat.
Det ville være feil å slutte av dette at tegnene til en stabilisering av bruken av kokain nødvendigvis vil føre til en stabilisering av omfanget av problemene som følger av bruken av dette stoffet. Det brukes mer kokain i Europa enn noen gang, og studier tilsier at det er helt vanlig at økningen i problemene forbundet med et stoff kommer med noen års forsinkelse i forhold til økningen i utbredelse. Dette er fordi det tar tid før intensive og regelmessige bruksmønstre utvikler seg og problemene blir synlige. Det er dette som kan begynne å skje i de landene i Europa hvor kokainbruken nå er etablert. Både Nederland og Spania rapporterer nå at minst en av fire søknader om narkotikabehandling er kokainrelatert, og generelt hadde vi en fordobling i antallet nye søknader om behandling for kokainbruk i Europa fra 1999 til 2004. Selv om bruken av crack er svært begrenset i Europa, kan rapporter fra en del byer tyde på at situasjonen er i ferd med å forverres.
Błędne byłoby wyciąganie wniosku, że oznaki stabilizacji w zażywaniu kokainy muszą doprowadzić do stabilizacji w zakresie problemów przypisywanych przyjmowaniu tego narkotyku. W Europie zażywanie kokainy osiąga najwyższy w historii poziom, a badania sugerują, że zgodnie z powszechnym schematem nasilenie problemów związanych z narkotykiem wystąpi z opóźnieniem w stosunku do wzrostu wskaźnika jego rozpowszechnienia. Dzieje się tak, ponieważ na rozwinięcie się schematów intensywnego i regularnego zażywania narkotyku i na wystąpienie widocznych problemów potrzeba trochę czasu. Być może proces ten rozpoczyna się już w krajach europejskich, gdzie zażywanie kokainy jest od dawna rozpowszechnione. Zarówno w Holandii, jak i w Hiszpanii przynajmniej jedna czwarta zgłoszeń na leczenie jest związana z zażywaniem kokainy, a ogólnie w Europie liczba nowych wniosków o leczenie w związku z przyjmowaniem tego narkotyku w latach 1999–2004 prawie się podwoiła. Choć zażywanie kraku utrzymuje się w Europie na niskim poziomie, doniesienia o problemach występujących w niektórych miastach świadczą o tym, że sytuacja może się pogarszać.
Ar fi o greşeală să se tragă concluzia că semnele de stabilizare a consumului de cocaină vor conduce în mod necesar la o stabilizare a problemelor atribuite consumului acestui drog. În Europa, consumul de cocaină se situează la niveluri istorice ridicate, iar studiile întreprinse sugerează că, potrivit unui model obişnuit, problemele legate de un drog se amplifică cu un decalaj de câţiva ani de la creşterea prevalenţei. Aceasta deoarece numai după o perioadă de timp se poate dezvolta un model intensiv şi regulat de consum al unui drog, iar problemele devin vizibile. Acest lucru ar putea să înceapă să se întâmple în ţările europene în care consumul de cocaină este bine stabilit în prezent. Atât în Ţările de Jos, cât şi în Spania, cel puţin una din patru solicitări de tratament se înregistrează acum în legătură cu cocaina, iar pe ansamblul Europei noile solicitări de tratament pentru cocaină s-au dublat practic între 1999 şi 2004. Deşi consumul de cocaină crack rămâne foarte limitat în Europa, raportarea de probleme din unele oraşe sugerează că situaţia ar putea fi în curs de deteriorare.
Bolo by nesprávne konštatovať, že príznaky stabilizácie v užívaní kokaínu nevyhnutne povedú k stabilizácii rozsahu problémov pripisovaných užívaniu tejto drogy. V Európe je užívanie kokaínu na historicky vysokých úrovniach a štúdie naznačujú, že je bežné, že pre narastanie problémov súvisiacich s touto drogou zaostáva o niekoľko rokov za nárastom prevalencie. Je to kvôli tomu, že trvá určitú dobu, kým sa vyvinú intenzívne a pravidelné formy užívania drogy a kým sa problémy stanú viditeľnými. To sa možno začína diať v tých európskych krajinách, kde je teraz užívanie kokaínu dobre zavedené. V Holandsku aj Španielsku sa teraz uvádza, že prinajmenšom jedna zo štyroch žiadostí o liečbu súvisí s kokaínom a celkovo sa v Európe počet nových žiadostí o liečbu kvôli kokaínu zdvojnásobil v období medzi rokmi 1999 a 2004. Hoci užívanie kraku zostáva v Európe veľmi obmedzené, správy o problémoch z niektorých miest naznačujú, že situácia sa môže zhoršovať.
Napačno bi bilo sklepati, da se bo zaradi znakov umirjanja v uživanju kokaina nujno umiril tudi obseg problemov, povezanih z uživanjem te droge. V Evropi je bilo uživanje kokaina v preteklosti zelo razširjeno, študije pa kažejo, da je pogost vzorec za povečanje težav, povezanih z drogo, nekajletno zaostajanje za povečanjem razširjenosti. Vzrok za to je čas, ki mora preteči, preden se razvijejo intenzivni in redni vzorci uživanja droge in preden postanejo težave vidne. To se morda začenja dogajati v tistih evropskih državah, kjer je uživanje kokaina danes zelo razširjeno. Na Nizozemskem in v Španiji je po poročilih vsaj eno od štirih povpraševanj po zdravljenju povezano s kokainom, na splošno pa se je v Evropi število oseb, ki se želijo vključiti v zdravljenje zaradi uživanja kokaina, med letoma 1999 in 2004 skoraj podvojilo. Čeprav je v Evropi uživanje crack kokaina še vedno omejeno, kažejo poročila o težavah v nekaterih mestih na morebitno poslabšanje razmer.
Det vore fel att dra slutsatsen att tecknen på stabilisering av användningen av kokain automatiskt kommer att leda till en stabilisering av omfattningen av de problem som användning av denna drog orsakar. I Europa ligger kokainanvändningen på historiskt höga nivåer, och studier pekar på att ett vanligt mönster är att problem orsakade av en viss drog släpar efter och ökar först några år efter det att ökningar av prevalensen har konstaterats. Orsaken är att det tar tid innan mönster för intensiv och regelbunden narkotikaanvändning utvecklas och innan problemen blir synliga. Det kan börja ske i de europeiska länder där kokainanvändningen nu är väl etablerad. I såväl Nederländerna som Spanien rapporteras nu minst en av fyra ansökningar om behandling avse kokain och i hela Europa dubblerades grovt räknat antalet nya klienter som sökte behandling för kokainberoende mellan 1999 och 2004. Även om användning av crack-kokain fortfarande är mycket begränsad i Europa tyder rapporter om problem från vissa städer på att situationen kanske håller på att försämras.
Kokain kullanımında görülen dengelenme işaretlerinin kesin olarak bu uyuşturucunun kullanımına atfedilen sorunların kapsamında bir dengelenmeye yol açacağı sonucuna varmak yanlış olur. Avrupa’da, kokain kullanımı tarihsel olarak yüksek düzeylerdedir ve çalışmalar ortaya koymaktadır ki bir uyuşturucuya bağlı sorunlardaki artışlar genellikle yaygınlık artışlarını birkaç yıl geriden takip etmektedir. Bu durum, yoğun ve düzenli uyuşturucu kullanımı alışkanlıkları geliştirilmesinin ve sorunların belirgin hale gelmesinin zaman almasından ileri gelmektedir. Kokain kullanımın artık yerleşik bir hal aldığı Avrupa ülkelerinde meydana gelmeye başlayan durum da bu olabilir. Hollanda ve İspanya’da, hali hazırda dört tedavi talebinden en az birinin kokaine bağlı olduğu bildirilmektedir ve Avrupa genelinde ise, kokain için yeni tedavi talepleri 1999 ve 2004 arasında neredeyse iki kat artmıştır. Crack kokain kullanımı Avrupa’da oldukça sınırlı olmakla beraber, bazı ülkelerden rapor edilen sorunlar durumun kötüleşmekte olabileceğini ortaya koymaktadır.
  1. nodaļa: Politika un...  
Jo īpaši tā paredz, ka EMCDDA varēs ņemt vērā jaunās narkotiku lietošanas ievirzes un topošās vairāku narkotiku lietošanas tendences, tostarp atļautu un neatļautu psihoaktīvo vielu kombinētu lietošanu, izstrādāt dažādus rīkus un instrumentus, lai palīdzētu dalībvalstīm un ES pārraudzīt un novērtēt savu narkotiku politiku un stratēģijas, kā arī sadarboties ar valstīm, kas nav ES dalībvalstis, piemēram, ar ES kandidātvalstīm vai Rietumbalkānu valstīm. Regula paredz arī vairākas pārmaiņas zinātniskajā komitejā un valdē.
Finally, on 31 August 2005, the Commission adopted a new proposal for the recasting of the EMCDDA founding regulation. The new regulation is an important instrument to facilitate the work of the EMCDDA because of the new tasks it defines. In particular, it allows the EMCDDA to take account of new drug use patterns and emerging trends in polydrug use, including the combined use of licit and illicit psychoactive substances; to develop tools and instruments to help Member States and the EU to monitor and evaluate their drug policies and strategies; and to cooperate with non-EU countries such as the candidates for EU accession or the countries of the Western Balkans. It also contains several changes to the Scientific Committee and the Management Board. Based on Article 152 TEC, this text must now be adopted by the Council and the European Parliament according to the co-decision procedure.
Enfin, le 31 août 2005, la Commission a adopté une nouvelle proposition relative à la refonte du règlement fondateur de l’OEDT. Ce nouveau règlement est un instrument important qui facilitera le travail de l’OEDT en raison des nouvelles tâches qu’il définit. Il permet en particulier à l’OEDT de tenir compte des nouveaux modes de consommation de drogue et des tendances émergentes dans la polyconsommation de drogues, y compris l’usage combiné de substances psychoactives licites et illicites, de développer des outils et des instruments afin d’aider les États membres et l’UE à surveiller et à évaluer leurs politiques et leurs stratégies antidrogue, et de coopérer avec des pays tiers, comme les pays candidats à l’adhésion à l’UE ou les pays de l’ouest des Balkans. Il contient également plusieurs modifications relatives au comité scientifique et au conseil d’administration. Conformément à l’article 152 du traité, ce texte doit maintenant être adopté par le Conseil et le Parlement selon la procédure de codécision.
Schließlich nahm die Kommission am 31. August 2005 einen neuen Vorschlag für die Neufassung der EBDD-Gründungsverordnung an. Die neue Verordnung ist ein wichtiges Instrument, das die Arbeit der EBDD erleichtert, da darin neue Aufgaben festgelegt werden. Insbesondere gestattet sie der EBDD die Berücksichtigung neuer Praktiken beim Drogenkonsum und die Beobachtung sich abzeichnender Tendenzen beim Polykonsum, einschließlich des kombinierten Konsums legaler und illegaler psychoaktiver Substanzen, die Entwicklung von Instrumenten, die den Mitgliedstaaten und der Gemeinschaft das Follow-up und die Bewertung ihrer jeweiligen Drogenbekämpfungsmaßnahmen und -strategien erleichtern, und die Zusammenarbeit mit Drittländern wie beispielsweise den Kandidatenländern für einen EU-Beitritt oder den westlichen Balkanländern. Darüber hinaus sieht der Vorschlag mehrere Änderungen hinsichtlich des Wissenschaftlichen Ausschusses und des Verwaltungsrats vor. Rechtsgrundlage des Vorschlags ist Artikel 152 EG-Vertrag. Somit muss er nun vom Rat und vom Europäischen Parlament im Rahmen des Mitentscheidungsverfahrens angenommen werden.
Finalmente, el 31 de agosto de 2005, la Comisión adoptó una nueva propuesta para la refundición del Reglamento de base del OEDT. El nuevo Reglamento constituye un importante instrumento para facilitar el trabajo del OEDT gracias a los nuevos mandatos que se le otorgan. En particular, permite al OEDT tener cuenta las nuevas prácticas en el consumo de la droga y las nuevas tendencias al policonsumo, incluidos los consumos combinados de sustancias psicotrópicas legales y sustancias psicotrópicas ilegales; desarrollar herramientas e instrumentos que faciliten a los Estados miembros y a la UE el control y evaluación de sus políticas y estrategias en materia de droga; y cooperar con terceros países, como por ejemplo los países candidatos a la adhesión a la UE, o los países de los Balcanes Occidentales. Asimismo, incluye varios cambios en relación con el Comité científico y el Consejo de Administración. Basado en el artículo 152 del TCE, este texto debe ser ahora adoptado por el Consejo y por el Parlamento Europeo siguiendo el procedimiento de codecisión.
Finalmente, il 31 agosto 2005 la Commissione ha adottato una nuova proposta per la revisione del regolamento che istituisce l’OEDT. Il nuovo regolamento è uno strumento importante che, ridefinendo i compiti dell’OEDT, ne agevola l’operato. In particolare, consente all’OEDT di tener conto dei nuovi modelli di consumo della droga e delle tendenze emergenti della poliassunzione, compreso l’uso combinato di sostanze psicoattive lecite e illecite, di creare nuovi strumenti e mezzi per aiutare gli Stati membri e l’Unione europea a monitorare e valutare le proprie politiche e strategie in materia di droga e di collaborare con i paesi terzi, tra cui i paesi candidati all’adesione o i paesi dei Balcani occidentali. Contiene inoltre alcune modifiche che riguardano il comitato scientifico e il consiglio di amministrazione. Ai sensi dell'articolo 152 del TCE, il testo deve ora essere adottato dal Consiglio e dal Parlamento europeo in conformità con la procedura di codecisione.
Por último, em 31 de Agosto de 2005, a Comissão adoptou uma nova proposta de reformulação do regulamento que instituiu o OEDT. O novo regulamento é um instrumento importante para facilitar o trabalho do Observatório, devido às novas funções que para ele define. Permite, nomeadamente, que o OEDT tenha em conta os novos padrões de consumo de droga e as novas tendências em matéria de policonsumo, incluindo as que associam substâncias psicoactivas lícitas e ilícitas; que desenvolva ferramentas e instrumentos destinados a facilitar o acompanhamento e a avaliação, pelos Estados-Membros e pela Comunidade, das respectivas políticas e estratégias em matéria de droga; e que coopere com países terceiros como os candidatos à adesão à UE ou os países dos Balcãs Ocidentais. Contém também várias alterações relativas ao Comité Científico e ao Conselho de Administração. Baseado no artigo 152.º do TCE, este texto deverá ser agora aprovado pelo Conselho e o Parlamento Europeu, de acordo com o procedimento de co-decisão.
Τελικά, στις 31 Αυγούστου 2005, η Επιτροπή ενέκρινε νέα πρόταση για την αναδιατύπωση του ιδρυτικού κανονισμού του ΕΚΠΝΤ. Ο νέος κανονισμός αποτελεί μια σημαντική πράξη που διευκολύνει το έργο του ΕΚΠΝΤ λόγω των νέων καθηκόντων που καθορίζει. Ειδικότερα, επιτρέπει στο ΕΚΠΝΤ να λαμβάνει υπόψη τα νέα πρότυπα χρήσης ναρκωτικών και τις νέες τάσεις στην πολλαπλή χρήση ναρκωτικών, συμπεριλαμβανομένης της συνδυασμένης χρήσης νόμιμων και παράνομων ψυχοτρόπων ουσιών· να αναπτύσσει εργαλεία και μηχανισμούς που θα διευκολύνουν τα κράτη μέλη και την ΕΕ στην παρακολούθηση και στην αξιολόγηση των πολιτικών και στρατηγικών τους για τα ναρκωτικά· και να συνεργάζεται με χώρες εκτός ΕΕ όπως οι υποψήφιες για ένταξη στην ΕΕ χώρες ή οι χώρες των Δυτικών Βαλκανίων. Περιλαμβάνει επίσης αρκετές αλλαγές στην επιστημονική επιτροπή και το διοικητικό συμβούλιο. Βάσει του άρθρου 152 της Συνθήκης ΕΚ, το κείμενο αυτό πρέπει να λάβει τώρα την έγκριση του Συμβουλίου και του Ευρωπαϊκού Κοινοβουλίου σύμφωνα με τη διαδικασία της συναπόφασης.
Tot slot heeft de Commissie op 31 augustus 2005 een nieuw voorstel voor herschikking van de oprichtingsverordening van het EWDD aangenomen. Deze nieuwe verordening zal een belangrijk instrument zijn om het werk van het EWDD te vergemakkelijken dankzij de nieuwe taken die erin vastgelegd zijn. Van belang is vooral dat het EWDD de mogelijkheid geboden wordt voortaan ook: aandacht te besteden aan nieuwe patronen in het drugsgebruik en aan nieuwe trends in polydrugsgebruik, waaronder het gecombineerd gebruik van legale en illegale psychoactieve stoffen; middelen en instrumenten te ontwikkelen aan de hand waarvan de lidstaten en de EU gemakkelijker op hun drugsbeleid en drugsstrategieën kunnen toezien en deze gemakkelijker kunnen evalueren; en met niet-EU-landen zoals de toetredingslanden en de landen van de Westelijke Balkan samen te werken. Verder wordt met het voorstel een aantal wijzigingen doorgevoerd in het Wetenschappelijk Comité en de raad van bestuur. Rechtsgrondslag van dit voorstel is artikel 152 van het EG-Verdrag; derhalve moet de tekst overeenkomstig de medebeslissingsprocedure door de Raad en het Europees Parlement worden goedgekeurd.
V neposlední řadě Komise dne 31. srpna 2005 přijala nový návrh o přepracování zakládajícího nařízení EMCDDA. Nové nařízení je důležitým nástrojem umožňujícím práci EMCDDA z hlediska nových úkolů, které definuje. Zejména umožňuje EMCDDA zohlednit nové vzorce užívání drog a nové trendy v užívání více drog současně, včetně kombinovaného užívání dovolených a nedovolených psychoaktivních látek; vytvářet nástroje na pomoc členským státům a Evropské unii při monitorování a hodnocení jejich protidrogových politik a strategií; a spolupracovat se zeměmi mimo EU, jako jsou například kandidátské země EU nebo země západního Balkánu. Zahrnuje rovněž několik změn ve vědeckém výboru a správní radě EMCDDA. Na základě článku 152 Smlouvy o ES musí tento text nyní přijmout Rada a Evropský parlament podle postupu spolurozhodování.
Endelig vedtog Kommissionen den 31. august 2005 et nyt forslag til omarbejdning af EONN’s grundforordning. Den nye forordning er et vigtigt instrument til fremme af EONN's arbejde på grund af de nye opgaver, der fastlægges deri. Den gør det navnlig muligt for EONN at tage hensyn til nye mønstre i brugen af narkotika og nye tendenser inden for blandingsbrug, herunder kombineret brug af legale og illegale psykoaktive stoffer, at udvikle redskaber og instrumenter, som gør det lettere for medlemsstaterne og EU at overvåge og evaluere deres narkotikapolitikker og -strategier, og at samarbejde med tredjelande såsom kandidatlandene eller landene på Vestbalkan. Den indeholder også en række ændringer af det videnskabelige udvalg og bestyrelsen. I henhold til EF-traktatens artikel 152 skal denne tekst nu vedtages af Rådet og Europa-Parlamentet efter den fælles beslutningsprocedure.
Lõpuks, 31. augustil 2005. aastal kiitis Euroopa Komisjon heaks ettepaneku muuta Euroopa Narkootikumide ja Narkomaania Seirekeskuse asutamise määrust. Uus määrus on oluline dokument seirekeskuse töö hõlbustamiseks, kuna selles on sõnastatud uued ülesanded. Eelkõige võimaldab see keskusel arvesse võtta uimastite tarvitamise uusi suundi ja esilekerkinud kalduvust tarvitada korraga mitut uimastit, sealhulgas ka seaduslike ja ebaseaduslike psühhoaktiivsete ainete koostarvitamist; samuti välja töötada vahendid, mis aitavad Euroopa Liidul ja liikmesriikidel jälgida ja hinnata oma narkomaania vastu võitlemise poliitikat ja strateegiat ning teha koostööd Euroopa Liitu mitte kuuluvate riikidega, nagu näiteks kandidaatriigid või Lääne-Balkani riigid. Dokument sisaldab ka mitut muudatust seoses teaduskomitee ja juhatusega. Vastavalt Euroopa Ühenduse asutamislepingu artiklile 12 peavad määruse teksti nüüd kaasotsustusmenetluse käigus heaks kiitma Euroopa Parlament ja nõukogu.
Komissio hyväksyi 31. elokuuta 2005 uuden ehdotuksen Euroopan huumausaineiden ja niiden väärinkäytön seurantakeskuksesta annetun asetuksen laatimisesta uudelleen. Uusi asetus on tärkeä, sillä se helpottaa huomattavasti seurantakeskuksen työtä siinä määriteltyjen uusien tehtävien takia. Sen ansiosta EMCDDA voi ottaa huomioon huumausaineiden uudet käyttömuodot ja sekakäyttöön liittyvät suuntaukset, laillisten ja laittomien psykoaktiivisten aineiden sekakäyttö mukaan luettuna, kehittää uusia välineitä, joiden avulla jäsenvaltiot ja EU voivat paremmin seurata ja arvioida huumepolitiikkaansa ja -strategioitaan, ja tehdä yhteistyötä EU:n ulkopuolisten maiden, kuten ehdokasvaltioiden tai Länsi-Balkanin maiden kanssa. Asetus sisältää myös useita tiedekomiteaa ja hallintoneuvostoa koskevia muutoksia. Tämä EY:n perustamissopimuksen 152 artiklaan perustuva teksti toimitetaan seuraavaksi neuvoston ja Euroopan parlamentin hyväksyttäväväksi yhteispäätösmenettelyssä.
Végezetül a Bizottság 2005. augusztus 31-én új javaslatot fogadott el az EMCDDA-t létrehozó rendelet átdolgozásáról. Az új rendelet a benne meghatározott új feladatok miatt fontos eszközként szolgál az EMCDDA munkájának megkönnyítéséhez. Különösen lehetővé teszi, hogy az EMCDDA figyelembe vegye az új kábítószer-használati mintákat és a polidroghasználatban kialakuló tendenciákat, az engedélyezett és a tiltott pszichoaktív anyagok kombinált használatát is beleértve; hogy megfelelő eszközöket dolgozzon ki a tagállamok és az EU segítésére kábítószer-politikáik és stratégiáik követésében és értékelésében, illetve hogy együttműködjön az EU-ban tagsággal nem rendelező országokkal, például az EU-csatlakozásra jelölt országokkal vagy a Nyugat-Balkán országaival. A Tudományos Bizottság és az Irányító Testület tekintetében ugyancsak számos változást tartalmaz. Az EKSz. 152. cikke alapján ezt a szöveget most a Tanácsnak és az Európai Parlamentnek az együttdöntési eljárással összhangban kell elfogadnia.
Endelig vedtok Kommisjonen 31. august 2005 et nytt forslag til endring av EONNs grunnforordning. Den nye forordningen definerer nye oppgaver for EONN og er derfor viktig for EONNs arbeid. Særlig gjør forordningen det mulig for EONN å ta hensyn til nye bruksmønstre for narkotika og nye trender innen blandingsbruk, herunder den kombinerte bruken av lovlige og ulovlige psykoaktive stoffer. I tillegg kan EONN utvikle verktøy og virkemidler som vil være til hjelp for medlemsstatene og EU i kartleggingen og evalueringen av narkotikapolitikken og narkotikastrategiene og i samarbeidet med land utenfor EU, som søkerlandene til EU eller landene på Vest-Balkan. Forordningen inneholder også flere endringer som gjelder Den vitenskapelige komité og styret. Med utgangspunkt i artikkel 152 i EU-traktaten skal denne teksten nå vedtas av Rådet og Europaparlamentet i henhold til framgangsmåten for medbestemmelse.
Dnia 31 sierpnia 2005 r. Komisja przyjęła nowy wniosek zmiany rozporządzenia ustanawiającego EMCDDA. Nowe rozporządzenie jest ważnym instrumentem ułatwiającym pracę Centrum ze względu na nowe określone w nim zadania. W szczególności umożliwia ono EMCDDA uwzględnienie nowych schematów zażywania narkotyków oraz nowych tendencji w stosowaniu więcej niż jednego narkotyku, w tym połączonego zażywania legalnych i nielegalnych substancji psychoaktywnych; umożliwia także opracowanie narzędzi i instrumentów wspierania państw członkowskich i UE w monitorowaniu i ocenie polityki i strategii antynarkotykowych, jak również współpracę z krajami spoza UE, takimi jak kraje kandydujące lub kraje z regionu zachodnich Bałkanów. Ponadto wprowadzono w nim pewne zmiany w dotyczące Komitetu Naukowego i Zarządu. Na podstawie art. 152 Traktatu WE tekst rozporządzenia musi zostać przyjęty przez Radę i Parlament Europejski zgodnie z procedurą współdecydowania.
În sfârşit, la 31 august 2005, Comisia a adoptat o nouă propunere de modificare a regulamentului de înfiinţare a OEDT. Noul regulament este un instrument important de facilitare a activităţii OEDT, întrucât defineşte noi sarcini pentru acesta. În special, el permite OEDT să ţină seama de noile modele de consum al drogurilor şi de noile tendinţe de consum de mai multe droguri, inclusiv de combinarea substanţelor psihoactive licite cu cele ilicite, în elaborarea de instrumente care să ajute statele membre şi UE să monitorizeze şi să-şi evalueze politicile şi strategiile în domeniul drogurilor, precum şi să coopereze cu ţări care nu sunt membre ale UE, cum sunt ţările candidate sau ţările din Balcanii de Vest. Regulamentul cuprinde de asemenea modificări ale Comitetului ştiinţific şi ale Consiliului director. În conformitate cu articolul 152 TEC, acest text trebuie acum adoptat de către Consiliu şi Parlamentul European, conform procedurii de codecizie.
Nakoniec 31. augusta 2005 Komisia schválila nový návrh na prepracovanie zakladajúceho nariadenia EMCDDA. Nové nariadenie je dôležitým nástrojom na uľahčenie práce EMCDDA, pretože definuje nové úlohy. Umožňuje najmä, aby EMCDDA mohla brať do úvahy nové formy užívania drog a nové trendy v užívaní viacerých drog vrátane kombinovaného užívania zákonom povolených a nepovolených látok pôsobiacich na psychiku; vyvíjať nástroje a inštrumenty, ktoré pomôžu členským štátom a EÚ monitorovať a hodnotiť ich protidrogové stratégie a politiky; a spolupracovať s krajinami mimo EÚ, napríklad s kandidátskymi krajinami pre vstup do EÚ alebo krajinami západného Balkánu. Obsahuje aj viacero zmien vo vedeckom výbore a správnej rade. Na základe článku 152 TEC musí byť teraz tento text schválený Radou a Európskym parlamentom podľa postupu spolurozhodovania.
Komisija je 31. avgusta 2005 sprejela nov predlog za preoblikovanje Uredbe o ustanovitvi Centra. Nova uredba je zaradi novih nalog, ki jih opredeljuje, pomemben instrument za olajšanje dela Centra. Omogoča mu zlasti, da upošteva nove vzorce uživanja drog ter nastajajoče trende uživanja več drog, vključno s kombiniranim uživanjem dovoljenih in nedovoljenih pishoaktivnih snovi, da razvija orodja in instrumente, s katerimi bo državam članicam in EU pomagala pri spremljanju in ocenjevanju njihovih politik in strategij na področju drog, in da sodeluje z državami, ki niso članice EU, kot so kandidatke za pristop k EU ali države zahodnega Balkana. Vsebuje tudi več sprememb v zvezi z znanstvenim odborom in upravnim odborom. Na podlagi člena 152 PES morata to besedilo zdaj sprejeti Svet in Evropski parlament v skladu s postopkom soodločanja.
Den 31 augusti 2005 antog kommissionen slutligen ett nytt förslag till omarbetning av förordningen om ECNN:s inrättande. Genom de nya uppgifter som tillkommer blir den nya förordningen ett viktigt instrument för att underlätta ECNN:s arbete. I synnerhet får ECNN till uppgift att kartlägga nya trender när det gäller blandmissbruk, vilket även omfattar kombinerat missbruk av lagliga och olagliga psykoaktiva ämnen, ta fram verktyg och instrument som gör det lättare för medlemsstaterna och gemenskapen att övervaka och utvärdera sin narkotikapolitik och sina respektive narkotikastrategier samt att samarbeta med tredje länder, såsom kandidatländerna till Europeiska unionen eller länderna i västra Balkan. Förordningen innehåller också flera förändringar beträffande Vetenskapliga kommittén och styrelsen. Eftersom förordningen grundas på artikel 152 i EG-fördraget måste texten nu antas av rådet och Europaparlamentet i enlighet med medbeslutandeförfarandet.
Son olarak, Komisyon 31 Ağustos 2005’te, EMCDDA kurucu tüzüğünün yeniden yapılandırılması için yeni bir taslak kabul etmiştir. Yeni tüzük, tanımladığı yeni görevlerden ötürü, EMCDDA’nın işlerini kolaylaştıracak önemli bir araç teşkil etmektedir. Özellikle, EMCDDA’nın, yeni uyuşturucu kullanımı şekillerini ve, yasal ve yasadışı psikoaktif maddelerin birlikte kullanımı dahil, çoklu uyuşturucu kullanımındaki yeni eğilimleri göz önüne almasına; Üye Devletler ile AB’nin uyuşturucu politikaları ve stratejilerini izleyip değerlendirmelerine yardımcı olacak araç ve gereçler geliştirmesine ve AB’ye katılım adayları veya Batı Balkan ülkeleri gibi AB’ye dahil olmayan ülkelerle işbirliği yapmasına olanak tanımaktadır. Ayrıca, Bilimsel Komite ve Yönetim Kurulu’na dair bazı değişiklikler de içermektedir. Bu metin, Madde 152 TEC’e dayanarak, artık Konsey ve Avrupa Parlamentosu tarafından ortak karar usulüne göre kabul edilmelidir.
  8. nodaļa: Problemāti...  
Izmantojot intensīvas narkotiku lietošanas rādītājus tādu personu raksturošanai, kam visvairāk draud narkotiku atkarība vai ar narkotiku lietošanu saistītas problēmas, sarežģījumus rada zināma intensīvas narkotiku lietošanas jēdziena saistība ar konkrētām narkotikām.
A complication of identifying intensive use as an indicator of those who are likely to be most at risk of becoming dependent or experiencing problems is that the notion of what constitutes intensive use is to some extent drug specific. Although problem opioid use is strongly characterised by daily patterns of use, this is often not the case for stimulant drugs. With these drugs, binge consumption is often more common, use escalating for short periods and then decreasing, often with the users switching to other drugs or alcohol to alleviate the adverse consequences of abstaining. Both pharmacological and contextual factors may be important in influencing patterns of intensive drug use, but it is clear that behavioural measures of intensive use will need to be sensitive to different patterns of drug use associated with different types of drug.
La difficulté de prendre l’usage intensif de drogue comme un indicateur des personnes susceptibles d’être les plus exposées au risque de devenir dépendantes ou de connaître des problèmes réside dans le fait que la notion d’usage intensif est, dans une certaine mesure, spécifique à chaque drogue. Bien que l’usage problématique d’opiacés se caractérise clairement par une consommation quotidienne, souvent ce n’est pas le cas pour les stimulants. Dans le cas de ces substances, la consommation ponctuelle et excessive est souvent plus courante, c’est-à-dire un usage qui augmente fortement pendant de courtes périodes pour diminuer ensuite, les usagers prenant souvent d’autres substances ou de l’alcool pour atténuer les effets secondaires de l’abstinence. Des facteurs tant pharmacologiques que contextuels peuvent avoir une influence sur les habitudes d’usage intensif de drogue, mais il est clair que les mesures comportementales pour lutter contre l’usage intensif de drogue devront être adaptées aux différents modes de consommation de drogue associés aux divers types de drogue.
Die Definition des intensiven Konsums als Indikator dafür, welche Konsumenten wahrscheinlich am stärksten gefährdet sind, abhängig zu werden oder Probleme zu entwickeln, wird dadurch erschwert, dass der Begriff des intensiven Konsums bis zu einem gewissen Maße von der einzelnen Droge abhängig ist. Während der problematische Opioidkonsum in engem Zusammenhang mit täglichen Konsummustern steht, ist dies häufig bei Stimulanzien nicht der Fall. Bei diesen Drogen ist häufig der „Binge-Konsum“ stärker verbreitet, d. h. der kurzzeitige exzessive Konsum, der anschließend wieder zurückgeht, wobei die Konsumenten häufig zu anderen Drogen oder Alkohol greifen, um die unangenehmen Entzugserscheinungen zu mildern. Sowohl pharmakologische als auch kontextuelle Faktoren können großen Einfluss auf die Muster des intensiven Drogenkonsums haben, es steht jedoch fest, dass Messdaten zu den mit dem intensiven Drogenkonsum verbundenen Verhaltensweisen genau auf die unterschiedlichen Muster des Drogenkonsums im Zusammenhang mit unterschiedlichen Arten von Drogen abgestimmt sein müssen.
Una de las dificultades a la hora de determinar el consumo intensivo como indicador de los consumidores con mayor riesgo de caer en la dependencia o padecer problemas relacionados con las drogas es que el concepto de consumo intensivo depende en cierto modo de la droga que se consume. Por ejemplo, el consumo problemático de opiáceos se caracteriza en la mayoría de los casos por presentar pautas diarias de consumo, criterio que en el caso de las drogas estimulantes no suele aplicarse siempre. Con este tipo de drogas el consumo «juerguista» es más habitual, es decir el consumo excesivo durante períodos cortos seguido de una fase de bajo consumo. Además, los consumidores de este tipo de drogas consumen con frecuencia otras drogas o alcohol para aliviar las consecuencias desagradables de la abstinencia. Tanto los factores farmacológicos como los contextuales pueden ejercer una gran influencia en las pautas del consumo intensivo de drogas, pero queda patente que la medición de los comportamientos asociados al consumo intensivo de drogas deberá adaptarse a distintas patrones de consumo vinculados a distintos tipos de droga.
Una difficoltà incontrata nell’individuare il consumo intensivo come indicatore dei consumatori più a rischio di cadere nella dipendenza o di avere qualche genere di problema consiste nel fatto che la nozione di ciò che costituisce consumo intensivo dipende, in certa misura, dal tipo di sostanza consumata. Se il consumo problematico di oppiacei è fortemente caratterizzato da modelli di consumo quotidiano, lo stesso spesso non si può dire per le sostanze stimolanti. Con queste sostanze infatti è più frequente il consumo di un certo numero minimo di dosi, con un’escalation dei consumi per brevi periodi cui fanno seguito periodi di consumo ridotto, durante i quali gli oppiacei lasciano il posto ad altre sostanze o all’alcol per tamponare gli effetti avversi dell’astinenza. Possono influenzare in maniera incisiva i modelli del consumo intensivo di stupefacenti fattori di tipo sia farmacologico sia situazionale, ma è chiaro che gli interventi di natura comportamentale destinati ai consumatori intensivi non potranno ignorare i diversi modelli di consumo a seconda del tipo di sostanza implicata.
A noção de consumo intensivo é, até certo ponto, específica de cada droga, facto que dificulta a identificação do consumo intensivo como indicador dos indivíduos que poderão correr mais riscos de ficar dependentes ou de ter problemas. Apesar de o consumo problemático de opiáceos ser fortemente caracterizado por padrões de consumo diários, o mesmo não acontece, muitas vezes, no caso dos estimulantes. Com estas drogas, o consumo compulsivo é frequentemente mais comum, registando‑se uma escalada do consumo, durante curtos períodos, seguida de uma diminuição, e havendo muitos consumidores que mudam para outras drogas, ou para o álcool, a fim de atenuar os sintomas desagradáveis da abstinência. Podem existir importantes factores farmacológicos e contextuais que influenciam os padrões de consumo intensivo de droga, mas é evidente que as medidas comportamentais do consumo intensivo terão de ser sensíveis aos diferentes padrões de consumo associados aos diversos tipos de drogas.
Μια δυσκολία όσον αφορά τον προσδιορισμό της εντατικής χρήσης ως δείκτη για τα άτομα που ενδέχεται να διατρέχουν τον μεγαλύτερο κίνδυνο να γίνουν εξαρτημένα ή να αντιμετωπίσουν προβλήματα είναι ότι η έννοια της εντατικής χρήσης εξαρτάται σε κάποιον βαθμό από την εκάστοτε ναρκωτική ουσία. Ενώ η προβληματική χρήση οπιοειδών χαρακτηρίζεται σε μεγάλο βαθμό από πρότυπα καθημερινής χρήσης, συχνά δεν συμβαίνει το ίδιο με τις διεγερτικές ναρκωτικές ουσίες. Στην περίπτωση αυτών των ναρκωτικών ουσιών, περισσότερο διαδεδομένη είναι συχνά η ασυλλόγιστη χρήση («binge consumption»), η οποία σημαίνει ότι η χρήση κλιμακώνεται για σύντομα χρονικά διαστήματα και κατόπιν μειώνεται, με τους χρήστες συχνά να στρέφονται σε άλλες ναρκωτικές ουσίες ή στο αλκοόλ για να εξαλείψουν τις δυσμενείς συνέπειες της αποχής. Τα πρότυπα της εντατικής χρήσης ναρκωτικών ενδεχομένως επηρεάζονται σε σημαντικό βαθμό τόσο από φαρμακολογικούς όσο και από γενικότερους παράγοντες, ωστόσο είναι σαφές ότι οι συμπεριφοριστικές μετρήσεις της εντατικής χρήσης πρέπει να επιδεικνύουν ευαισθησία απέναντι στα διαφορετικά πρότυπα χρήσης ναρκωτικών που συνδέονται με διαφορετικά είδη ναρκωτικών
Een complicerende factor bij het vaststellen van intensief gebruik als indicator voor mensen die waarschijnlijk het hoogste risico lopen verslaafd te raken en problemen te ondervinden, is dat wat intensief gebruik inhoudt in zekere mate drugafhankelijk is. Zo wordt problematisch opioïdengebruik in hoge mate gekenmerkt door een dagelijks gebruikspatroon, maar dit geldt dikwijls niet voor stimulerende middelen. Bij deze drugs is een onregelmatig gebruikspatroon vaak meer gebruikelijk, met korte perioden van hoge consumptie, waarbij gebruikers in de tussentijd dikwijls overschakelen op andere drugs of alcohol om de bijwerkingen van onthouding te verlichten. Zowel farmacologische als omgevingsfactoren kunnen een belangrijke invloed hebben op de patronen van intensief drugsgebruik, maar het is duidelijk dat bij gedragsmetingen van intensief gebruik de verschillende gebruikspatronen van de verschillende soorten drugs in aanmerking genomen moeten kunnen worden.
Vymezení intenzivního užívání jako ukazatele u osob s největším rizikem vzniku závislosti nebo problémů komplikuje skutečnost, že to, co představuje intenzivní užívání, je do určité míry specifické podle drogy. Ačkoli problémové užívání opiátů je výrazně charakterizováno každodenním užíváním, o stimulantech to mnohdy neplatí. U těchto drog bývá mnohdy běžnější nárazové užívání, užívání eskalující po krátká období a poté klesající, přičemž uživatelé často přecházejí k jiným drogám nebo alkoholu, aby odvrátili nepříznivé důsledky abstinence. Vzorce intenzivního užívání drog mohou ovlivňovat jak farmakologické, tak kontextové faktory, ale je zřejmé, že behaviorální měření intenzivního užívání budou muset být citlivá k různým vzorcům užívání drog spojeným s různými typy drog.
Det gør det yderligere vanskeligt at identificere intensiv brug som en indikator for de personer, som sandsynligvis er mest udsatte for at blive afhængige eller få problemer, at det i en vis udstrækning er specifikt for det enkelte stof, hvad der udgør intensiv brug. Selv om problematisk opioidbrug i høj grad er karakteriseret ved daglige brugsmønstre, er dette ofte ikke tilfældet med stimulanser. Med disse stoffer er binge-forbrug ofte mere almindeligt, dvs. brug, der eskalerer i korte perioder og derefter falder, og hvor brugerne ofte skifter til andre stoffer eller alkohol for at afhjælpe de negative følger af afholdenhed. Både farmakologiske og kontekstuelle faktorer kan være vigtige med hensyn til at påvirke intensive stofbrugsmønstre, men det er klart, at adfærdsmålinger i forbindelse med intensiv brug vil skulle tage højde for de forskellige stofbrugsmønstre i forbindelse med de forskellige former for stoffer.
Intensiivse tarbimise kasutamine indikaatorina inimeste välja selgitamisel, kelle puhul esineb kõige suurem oht sõltuvusse sattuda või selleks, et neil tekib probleeme, on raskendatud seetõttu, et intensiivne tarbimine on teataval määral uimastispetsiifiline. Probleemset opioidide tarbimist iseloomustab küll selgelt igapäevane tarbimisharjumus, kuid stimulantide puhul see sageli nii ei ole. Nende uimastite puhul on tavalisem pummeldamise-laadne tarbimine, hoogne tarbimine lühikese aja vältel, mis seejärel väheneb ning tarbijad lähevad üle muudele uimastitele või alkoholile, et leevendada tarbimise lõpetamisel tekkivaid kõrvalnähtusid. Intensiivse uimastitarbimise harjumuste muutmise seisukohast võivad olla olulised nii farmakoloogilised kui ka taustategurid, kuid on selge, et intensiivse tarbimise käitumuslikul mõõtmisel tuleb arvesse võtta eri tüüpi uimastitega seotud erinevaid uimastite tarbimise harjumusi.
Vaikeutena runsaan käytön määrittelemisessä sellaisten henkilöiden indikaattoriksi, joilla on suurin riski kehittää riippuvuus tai kohdata ongelmia, on se, että runsaan käytön käsite on jossakin määrin huumekohtainen. Vaikka opioidien ongelmakäytölle on ominaista huumeen päivittäinen käyttö, sama ei usein koske piristeitä. Niitä käytetään yleensä paljon lyhyen ajan sisällä ja sen jälkeen vähemmän, ja niiden käyttäjät lievittävät usein vieroitusoireita muilla huumausaineilla tai alkoholilla. Sekä farmakologiset tekijät että ympäristötekijät saattavat vaikuttaa merkittävästi runsaan huumeidenkäytön muotoihin, mutta runsaan käytön käyttäytymisen mittareissa on selkeästi otettava huomioon erilaisiin huumeisiin liittyvät erilaiset käyttötavat.
Azt, hogy az intenzív használatot egyben úgy is tekintsük, mint a függőség vagy a problémák kialakulásától leginkább fenyegetettek mutatóját, bonyolítja, hogy az intenzív használat fogalmának jelentése némileg drogspecifikus. Miközben a problémás opiáthasználatra határozottan jellemzőek a napi használati minták, a serkentőszerek esetében gyakran nem ez a helyzet. Ezeknél a kábítószereknél a „kampányszerű” fogyasztás sokkal általánosabb, azaz a használat rövid időszakokra megnő, majd visszaesik, és a használók gyakran más kábítószerekre vagy alkoholra váltanak át, hogy kiegyensúlyozzák a szertől való tartózkodás kellemetlen következményeit. Az intenzív kábítószer-használat mintáit a gyógyszertani és a környezeti tényezők egyaránt képesek jelentősen befolyásolni, az azonban egyértelmű, hogy az intenzív használat viselkedési méréseinek is érzékenyeknek kell lenniük a kábítószerek különböző típusaihoz hozzárendelhető eltérő kábítószer-használati mintákra.
En vanskelighet ved å benytte intensiv bruk som indikator på de personene som antakelig er mest utsatt for å bli avhengige eller få problemer, er at oppfatningen av hva som utgjør intensiv bruk, til en viss grad er rusmiddelbetinget. Selv om problembruk av opioider i stor grad kjennetegnes av daglige bruksmønstre, er dette ofte ikke tilfellet for sentralstimulerende midler. Med disse stoffene er et overstadig forbruk vanligere, dvs. bruken øker i korte perioder for deretter å gå ned, og brukerne går ofte over til andre narkotiske stoffer eller alkohol for å dempe de negative konsekvensene av avhold. Både farmakologiske og kontekstuelle faktorer kan være viktige når det gjelder å påvirke mønstre av intensiv narkotikabruk, men det er klart at atferdsbaserte målinger av intensiv bruk må være følsomme overfor de ulike bruksmønstrene som er forbundet med de ulike stoffene.
Problem związany z określeniem intensywnego zażywania jako wskaźnika grupy osób najbardziej zagrożonych uzależnieniem lub problemami polega na tym, że pojęcie intensywnego zażywania zależy w pewnej mierze od rodzaju narkotyku. O ile problemowe zażywanie opiatów łączy się nierozerwalnie ze schematem codziennego ich zażywania, to w przypadku narkotyków pobudzających sytuacja często wygląda inaczej. Ciągi zażywania tych narkotyków występują częściej, spożywane ilości wzrastają krótkotrwale, aby znowu spaść, a osoby zażywające często przestawiają się na inne narkotyki lub alkohol w celu obniżenia negatywnych skutków abstynencji. Zarówno czynniki farmakologiczne, jak i sytuacyjne mogą mieć wpływ na schematy intensywnego zażywania narkotyków, ale nie ulega wątpliwości, że behawioralne mierniki intensywności zażywania powinny uwzględniać różne schematy zażywania narkotyków w powiązaniu z różnymi rodzajami narkotyków.
Identificând consumul intensiv ca indicator al celor expuşi probabil cel mai mult la riscul de a deveni dependenţi sau a avea probleme este o chestiune destul de complicată deoarece noţiunea de consum intensiv este în oarecare măsură specifică drogurilor. În timp ce consumul problematic de opiacee se caracterizează mult prin modele zilnice de consum, lucrurile stau de cele mai multe ori diferit în cazul drogurilor stimulatoare. În cazul acestor droguri, consumul periodic este mai des întâlnit, consum crescut pe perioade scurte de timp şi apoi consum scăzut, iar consumatorii respectivi consumă deseori alte droguri sau alcool pentru a atenua efectele secundare produse de abstinenţă. Este posibil ca atât factorii farmacologici, cât şi cei contextuali să joace un rol important în influenţarea modelelor de consum intensiv de droguri, dar este evident că măsurile comportamentale ale consumului intensiv trebuie să fie mai receptive la diferitele modele de consum de droguri asociat cu diferite tipuri de droguri.
Komplikáciou pri identifikovaní intenzívneho užívania ako ukazovateľa tých, ktorým pravdepodobne najviac hrozí, že sa stanú závislými alebo že sa stretnú s problémami je, že predstava o tom, čo znamená intenzívne užívanie, je do určitej miery špecifická podľa drogy. Hoci problémové užívanie opiátov je prísne charakterizované dennými formami užívania, toto často neplatí u stimulansov. U týchto drog je bežnejšia horúčkovitá konzumácia, eskalácia užívania počas krátkych období a potom pokles, pričom užívatelia často prechádzajú na iné drogy alebo alkohol, aby zmiernili nepriaznivé dôsledky abstinencie. Farmakologické aj kontextové faktory môžu byť dôležité pri ovplyvňovaní foriem intenzívneho užívania drog, ale je jasné, že merania súvisiace so správaním pri intenzívnom užívaní budú musieť byť citlivé na rôzne formy užívania drog súvisiace s rôznymi druhmi drog.
Nadaljnji korak v razvoju naše zmožnosti, da bi bolje razumeli evropski problem drog, je raziskati obseg, v katerem je intenzivno uživanje drog mogoče vključiti v spremljanje, ki ne sodi v spremljanje problematičnega uživanja drog. Obseg, v katerem je intenzivno uživanje drog, kakor koli je že opredeljeno, povezano z odvisnostjo, ravnmi in vrstami problemov, zahteva nadaljnjo razčlenitev. Kandel in Davis (1992) sta na primer ocenila, da bi v ZDA za približno tretjino vsakodnevnih uživalcev konoplje lahko rekli, da so odvisni. Nadaljnja pot na tem področju zahteva formalizacijo koncepta pogostega, intenzivnega uživanja konoplje in drugih prepovedanih drog kot specifičnega cilja spremljanja. Pogosto ali intenzivno uživanje je mogoče meriti s podatki raziskave, da se njegova ocena dopolni s posrednimi statističnimi metodami. Trenutno nudijo podatki raziskave koristen vpogled v različne vzorce uživanja konoplje, vendar gre večinoma za omejena merila vedenja in pogostosti uživanja. Podatki raziskave so verjetno pomembni, če želimo dobiti grobe ocene števila uživalcev drog, kot je konoplja, ki bi jih lahko opisali kot odvisne ali škodljive uživalce, vsaj sodeč po njihovih lastnih poročilih.
En svårighet när det gäller att identifiera intensiv användning som indikator för dem som sannolikt löper störst risk att bli beroende eller att uppleva problem är att uppfattningen av vad som utgör intensiv användning i viss utsträckning hänger ihop med vilken drog det rör sig om. Problematiskt opiatmissbruk är starkt knutet till användning varje dag, men detta är däremot inte alltid fallet för stimulantia. Omfattande konsumtion av dessa droger är vanlig. Användningen trappas upp under korta perioder för att därefter minska. Under denna fas byter användarna ofta till andra droger eller alkohol för att lindra de negativa konsekvenser som abstinensen ger. Både farmakologiska och kontextuella faktorer kan vara viktiga för att påverka mönster för intensiv droganvändning, men det är uppenbart att mätningar av intensiv användning förutsätter insikt om skillnader i användarbeteenden för olika droger.
Yoğun kullanımı, bağımlı olma veya sorun yaşama konusunda en fazla riski altında bulunan kişilerin bir göstergesi olarak belirlemenin yol açtığı bir zorluk da, yoğun kullanımı belirleyen şeyin nosyonunun bir dereceye kadar uyuşturucu tipine özel olmasıdır. Her ne kadar sorunlu opioid kullanımı önemli oranda günlük kullanım alışkanlıklarıyla belirlense de, bu durum uyarıcı uyuşturucular için çoğunlukla geçerli değildir. Söz konusu uyuşturucularda, eğlence amaçlı tüketim genellikle daha yaygın olup, kullanım kısa dönemler için artıp sonrasında düşmekte, kullanıcılar genellikle yoksunluğun olumsuz etkilerini hafifletmek için başka uyuşturuculara veya alkole yönelmektedir. Yoğun uyuşturucu kullanımı şekillerine etki etmekte hem farmakolojik hem de bağlamsal faktörler önemli olabilir ama yoğun kullanımın davranışsal ölçütlerinin farklı uyuşturucu tipleriyle ilgili farklı uyuşturucu kullanma şekillerine karşı hassas olması gerekecektir.
  Komentārs par situāci...  
Daudzās valstīs narkotiku injicēšana un heroīna lietošana ir gandrīz viens un tas pats, tomēr pastāv izņēmumi, proti, dažas ES valstis ziņo par ievērojamu stimulantu lietošanas izplatību, galvenokārt intensīvu amfetamīna lietotāju vidū. Zināmā mērā atspoguļojot heroīna lietošanas ainu, pieejamā informācija liecina, ka ilgtermiņā narkotiku injicēšana kopumā samazinās.
In many countries, drug injecting is almost synonymous with heroin use, but there are exceptions, with a few EU countries reporting significant levels of stimulant injecting, mostly among heavy users of amphetamines. Mirroring, to some extent, the picture for heroin, overall the information available suggests a general decrease in drug injection over the longer term. However, in many of the new Member States injecting rates remain high. An important caveat here is that the availability of national or subnational estimates of drug injecting is poor. Moreover, studies of injecting in some regions have even reported slight increases recently. The most comprehensive picture of this behaviour comes from monitoring heroin users in treatment, among whom the proportion of injectors has declined dramatically in some countries, but not in others. Notably, among the old Member States, Denmark, Greece, Spain, France, Italy and the United Kingdom all report declining rates of injecting among heroin users in treatment.
Dans bon nombre de pays, l’injection de drogues est quasi synonyme de consommation d’héroïne, mais il existe des exceptions, quelques pays de l’UE faisant état de niveaux significatifs d’injections de stimulants, principalement chez les gros consommateurs d’amphétamines. Dans l’ensemble et dans une certaine mesure, tout comme pour l’héroïne, les informations disponibles suggèrent une baisse générale des drogues injectables sur le plus long terme. Toutefois, dans beaucoup de nouveaux États membres, les niveaux de drogues injectables restent élevés. Il convient de souligner ici que la disponibilité d’estimations nationales ou régionales pour les drogues injectables reste médiocre. De plus, des études sur les drogues injectables dans certaines régions ont même fait état de légères hausses récemment. Une image plus globale de la situation pour ce comportement est obtenue grâce au suivi des héroïnomanes sous traitement, parmi lesquels la proportion des consommateurs par injection a chuté de manière spectaculaire dans certains pays, mais pas dans d’autres. Notamment, parmi les anciens États membres, le Danemark, la Grèce, l’Espagne, la France, l’Italie et le Royaume-Uni rapportent tous des baisses du nombre de consommateurs par injection chez les héroïnomanes sous traitement.
In vielen Ländern ist das Injizieren von Drogen nahezu gleichbedeutend mit Heroinkonsum. Es gibt aber auch Ausnahmen: einige EU-Länder melden ein signifikantes Ausmaß von injizierendem Stimulanzienkonsum, und zwar überwiegend bei schwer Amphetaminabhängigen. Nach den verfügbaren Daten scheint das Injizieren von Drogen aber langfristig in etwa den Verhältnissen beim Heroin zu folgen und insgesamt rückläufig zu sein. Allerdings bleiben die Raten des injizierenden Konsums in vielen neuen Mitgliedstaaten hoch. Wichtig ist hier aber der Vorbehalt, das nur wenige nationale oder subnationale Schätzungen zum injizierenden Drogenkonsum verfügbar sind. Außerdem haben jüngere Regionalstudien zum injizierenden Konsum eine leichte Zunahme festgestellt. Den umfassendsten Einblick in dieses Verhalten gewährt die Überwachung von Heroinkonsumenten bei ihrer Behandlung. Der injizierende Anteil in diesem Bereich ist in einigen Ländern dramatisch zurückgegangen, in anderen aber nicht. Von den alten Mitgliedstaaten melden insbesondere Dänemark, Griechenland, Spanien, Frankreich, Italien und das Vereinigte Königreich bei den behandelten injizierenden Heroinkonsumenten abnehmende Quoten.
En muchos países, el consumo de drogas por vía parenteral es casi sinónimo de consumo de heroína, pero existen algunas excepciones, ya que algunos Estados miembros de la Unión Europea señalan niveles importantes de consumo de estimulantes por esta vía, sobre todo entre los grandes consumidores de anfetaminas. La información disponible indica un descenso generalizado del consumo de drogas por vía parenteral a largo plazo, lo que refleja, hasta cierto punto, la situación del consumo de heroína. Sin embargo, las tasas de consumo por esta vía siguen siendo altas en muchos de los nuevos Estados miembros. Cabe advertir a este respecto que las estimaciones nacionales o subnacionales sobre consumo de drogas por vía parenteral son escasas. Además, algunos estudios recientes sobre el consumo por vía parenteral en algunas regiones indican incluso un ligero aumento. La panorámica más completa de esta conducta proviene del seguimiento de los consumidores de heroína en tratamiento, entre los que el porcentaje de consumidores que se inyectan ha descendido considerablemente en algunos países, aunque no en otros. En particular, entre los antiguos Estados miembros, Dinamarca, Grecia, España, Francia, Italia y el Reino Unido señalan que el porcentaje de consumidores por vía parenteral ha descendido entre los consumidores de heroína en tratamiento.
In molti paesi il consumo per via parenterale è quasi sinonimo di consumo di eroina. Le eccezioni a questa regola, tuttavia, non mancano: qualche paese riferisce infatti livelli significativi di consumo di stimolanti per via parenterale, soprattutto tra i consumatori pesanti di anfetamine. Le informazioni disponibili, che in certa misura riflettono il quadro tracciato per l’eroina, suggeriscono una diminuzione generale nel lungo termine del consumo di droga per via parenterale. Ciò nonostante, in molti dei nuovi Stati membri il tasso di consumo per via parenterale rimane alto. È importante notare a questo punto che le cifre sul consumo di droga per via parenterale disponibili a livello nazionale o regionale sono scarse. Inoltre, da studi svolti di recente al riguardo in alcune regioni sono addirittura emersi leggeri aumenti. Il quadro più esaustivo di questo comportamento proviene dal monitoraggio dei consumatori di eroina in terapia, tra i quali la percentuale di coloro che ne fa uso per via parenterale è drasticamente diminuita in alcuni paesi, ma non in altri. In particolare, tra i vecchi Stati membri Danimarca, Grecia, Spagna, Francia, Italia e Regno Unito hanno tutti riferito un calo del tasso di consumatori per via parenterale tra gli eroinomani in cura.
Em muitos países, o consumo de droga injectada é quase sinónimo de consumo de heroína; mas há excepções, e alguns Estados-Membros da UE registam níveis significativos de consumo de estimulantes por via endovenosa, sobretudo entre os consumidores intensivos de anfetaminas. Reflectindo, em certa medida, a situação da heroína, a informação globalmente disponível sugere uma diminuição geral do consumo de droga injectada a longo prazo. Porém, em muitos dos novos Estados-Membros, os índices de consumo por via endovenosa permanecem elevados, ainda que seja importante ressalvar que há poucas estimativas nacionais ou subnacionais disponíveis sobre o consumo de droga injectada. Além disso, os estudos sobre este consumo recentemente levados a cabo em algumas regiões chegaram a registar ligeiros aumentos. O panorama mais completo deste comportamento provém da monitorização dos consumidores de heroína em tratamento, entre os quais a percentagem de consumidores de droga injectada diminuiu drasticamente em alguns países, mas não em todos. Entre os antigos Estados-Membros, nomeadamente, a Dinamarca, a Grécia, a Espanha, a França, a Itália e o Reino Unido comunicam uma redução dos índices de consumo por via endovenosa entre os consumidores de heroína em tratamento.
Σε πολλές χώρες η ενέσιμη χρήση ναρκωτικών είναι σχεδόν συνώνυμη με τη χρήση ηρωίνης, με ορισμένες όμως εξαιρέσεις, καθώς ορισμένες χώρες της ΕΕ αναφέρουν σημαντικά επίπεδα ενέσιμης χρήσης διεγερτικών, κυρίως στους χρήστες αμφεταμίνης που κάνουν «βαριά» χρήση. Αντικατοπτρίζοντας σε κάποιο βαθμό την εικόνα για την ηρωίνη, οι διαθέσιμες πληροφορίες στο σύνολό τους υποδηλώνουν μια γενική μείωση στην ενέσιμη χρήση της ηρωίνης μακροπρόθεσμα. Ωστόσο, σε πολλά νέα κράτη μέλη τα ποσοστά ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών παραμένουν υψηλά. Ένας σημαντικός περιοριστικός παράγοντας στο σημείο αυτό είναι ο ανεπαρκής αριθμός διαθέσιμων εκτιμήσεων της ενέσιμης χρήσης ηρωίνης. Επιπλέον, σύμφωνα με μελέτες για την ενέσιμη χρήση, σε ορισμένες περιοχές παρουσιάζεται πρόσφατα ελαφριά αύξηση. Η πιο ολοκληρωμένη εικόνα αυτής της συμπεριφοράς παρέχεται από την παρακολούθηση των χρηστών ηρωίνης υπό θεραπεία, στους οποίους η αναλογία ενέσιμων χρηστών έχει μειωθεί δραματικά σε ορισμένες χώρες, ενώ σε άλλες όχι. Είναι αξιοσημείωτο ότι, από τα παλαιά κράτη μέλη, η Δανία η Ελλάδα, η Ισπανία, η Γαλλία, η Ιταλία και το Ηνωμένο Βασίλειο ανέφεραν μείωση των ποσοστών ενέσιμης χρήσης ναρκωτικών στους χρήστες ηρωίνης υπό θεραπεία.
In vele landen is het injecterend drugsgebruik vrijwel synoniem voor heroïnegebruik, maar er zijn uitzonderingen, met enkele EU-landen die aanzienlijke niveaus van injecterend gebruik van stimulerende middelen rapporteren, meest door zware amfetaminegebruikers. Net zoals bij heroïne enigszins het geval is, wijst de beschikbare informatie in grote lijnen op een algemene afname van het injecterend drugsgebruik op de lange termijn. In veel van de nieuwe lidstaten liggen de cijfers van injecterend gebruik nog steeds hoog. Een belangrijk voorbehoud is hierbij op zijn plaats omdat nationale of subnationale schattingen van injecterend drugsgebruik slechts in geringe mate beschikbaar zijn. Daarnaast hebben studies naar injecterend drugsgebruik in sommige regio’s onlangs zelfs lichte toenames gemeld. De meest volledige informatie over dit gedrag is verkregen door het monitoren van heroïnegebruikers die onder behandeling zijn, waarvan het aantal spuiters in sommige landen sterk gedaald is, maar in andere landen niet. Met name onder de oude lidstaten rapporteren Denemarken, Griekenland, Spanje, Frankrijk, Italië en het Verenigd Koninkrijk allemaal dat de percentages spuiters onder heroïnegebruikers die onder behandeling zijn, een dalende lijn vertonen.
V mnoha zemích je užívání drog téměř synonymem pro užívání heroinu, existují však výjimky: několik zemí EU uvádí významnou míru injekčního užívání stimulantů, většinou mezi těžkými uživateli amfetaminů. Dostupné všeobecné informace, které do určité míry odrážejí stejnou situaci u heroinu, naznačují v dlouhodobějším horizontu celkový pokles injekčního užívání drog. V mnoha nových členských státech však míra injekčního užívání drog zůstává vysoká. Významnou námitkou je zde to, že dostupnost národních a regionálních odhadů injekčního užívání drog je malá. Navíc studie injekčního užívání drog v některých oblastech dokonce uvádějí v poslední době mírný nárůst. Nejkomplexnější obrázek tohoto chování podává monitorování léčených uživatelů heroinu, mezi nimiž podíl injekčních uživatelů dramaticky poklesl, ovšem pouze v některých zemích. Ze starších členských států hlásí klesající výskyt injekčního užívání mezi léčenými uživateli heroinu zejména Dánsko, Řecko, Španělsko, Francie, Itálie a Spojené království.
I mange lande er intravenøs stofbrug næsten synonym med heroinbrug, men der er undtagelser, idet nogle få EU-lande har meldt om en betydelig intravenøs brug af stimulanser, hovedsagelig blandt storbrugere af amfetaminer. Tages der i et vist omfang udgangspunkt i billedet for heroin, tyder de foreliggende oplysninger overordnet set på et generelt fald i intravenøs stofbrug på længere sigt. I mange af de nye medlemsstater er tallene for intravenøs brug imidlertid fortsat høje. Det er et væsentligt forbehold i denne henseende, at der kun foreligger få nationale eller subnationale skøn over intravenøs storbrug. Desuden har undersøgelser af intravenøs stofbrug i nogle regioner endog vist mindre stigninger i den senere tid. Det mest omfattende billede af denne adfærd kommer fra overvågningen af heroinbrugere i behandling, hvor andelen af intravenøse brugere er faldet drastisk i nogle lande, men ikke i andre. Især blandt de gamle medlemsstater Danmark, Grækenland, Spanien, Frankrig, Italien og Det Forenede Kongerige er der meldt om faldende tal for intravenøs stofbrug blandt heroinbrugere i behandling.
Paljudes riikides on uimastite süstimine peaaegu et heroiinitarbimise sünonüüm, kuid on ka erandeid, sest paar ELi riiki on teatanud stimulantide süstimise kõrgest määrast, peamiselt raskete amfetamiinisõltlaste hulgas. Üldiselt aga lubavad olemasolevad tõendid oletada, et pikemas perspektiivis süstimine tõenäoliselt väheneb, kajastades mingil määral heroiinitarbimise olukorda. Sellegipoolest on süstijate arv mõnes liikmesriigis endiselt väga suur. Oluline hoiatusmärk on ka asjaolu, et liikmesriikide või piirkondlike hinnangute kättesaadavus uimastite süstimise kohta on halb. Lisaks näitab mõni piirkondlik süstimise uuring, et viimasel ajal on isegi pisut rohkem süstima hakatud. Kõige ülevaatlikuma pildi kõnealusest tendentsist saab jälgides ravi saavaid heroiinitarbijaid, kelle hulgas on süstijate osa mõnes riigis järsult vähenenud, teistes aga mitte. Vanadest liikmesriikidest on süstijate osa vähenemisest ravi saavate heroiinitarbijate hulgas teatanud Taani, Kreeka, Hispaania, Prantsusmaa, Itaalia ja Ühendkuningriik.
Monissa maissa huumeiden injektiokäytöllä tarkoitetaan lähes aina heroiinin käyttöä, mutta poikkeuksiakin on, sillä muutamassa EU-maassa piristeiden injektiokäyttö on ollut merkittävää lähinnä amfetamiineja runsaasti käyttävien keskuudessa. Saatujen tietojen mukaan huumeiden injektiokäyttö on yleisesti ottaen laskenut pitkällä aikavälillä, mikä heijastaa jossakin määrin heroiinin kohdalla tapahtunutta kehitystä. Injektiokäyttö on kuitenkin yleistä monissa uusissa jäsenvaltioissa. Tässä on toki muistettava, että injektiokäyttöä koskevien kansallisten tai alueellisten arvioiden saatavuus on heikko. Injektiokäytön on lisäksi havaittu lisääntyneen hieman viime aikoina tietyillä alueilla tehdyissä tutkimuksissa. Kattavin kuva injektiokäytöstä saadaan seuraamalla hoidossa olevia heroiininkäyttäjiä, joiden keskuudessa injektiokäyttäjien osuus on laskenut jyrkästi joissakin maissa muttei kaikissa. Vanhoista jäsenvaltioista Tanskassa, Kreikassa, Espanjassa, Ranskassa, Italiassa ja Yhdistyneessä kuningaskunnassa injektiokäyttö on laskenut hoidossa olevien heroiininkäyttäjien keskuudessa.
Bár sok országban az injekciós kábítószer-használat szinte egyet jelent a heroinhasználattal, vannak azért kivételek, hiszen néhány tagállam jelezte, hogy a stimulánsok injekciós használata – különösen a sok amfetamint használók körében – jelentős méreteket öltött. Ez többé-kevésbé tükrözi a heroinnal kapcsolatos helyzetet. Összességében az adatok arra utalnak, hogy hosszú távon csökkenőben van az injekciós kábítószer-használat, bár számos új tagállamban továbbra is jelentős ennek aránya. Figyelembe kell azonban venni, hogy az injekciós kábítószer-használatról szóló országos és regionális becslések száma nem kielégítő. Ezenkívül egyes régiók injekciós kábítószer-használatról szóló tanulmányai szerint újabban enyhe növekedés figyelhető meg. Ezt a viselkedésformát a legjobban a heroinfüggők kezelés közbeni megfigyelésével lehet feltérképezni. Közöttük az injekciós kábítószer-használók aránya ugyan néhány országban radikálisan csökkent, máshol nem ez történt. Az injekciós kábítószer-használat csökkenő arányáról számolt be a kezelésben részt vevő heroinfüggők esetében számos régi tagállam: Dánia, Görögország, Spanyolország, Franciaország, Olaszország és az Egyesült Királyság.
I mange land er sprøytebruk nærmest synonymt med heroinbruk, men der er unntak, for et par EU-land rapporterer faktisk om signifikante nivåer av injisering av sentralstimulerende midler, oftest blant tunge amfetaminbrukere. Situasjonen er til en viss grad den samme som for heroin, da tilgjengelig informasjon tyder på en generell nedgang i sprøytebruken på lengre sikt. Mange av EUs nye medlemsstater har imidlertid høye tall for sprøytebruk. Her må det imidlertid tas et stort forbehold ettersom det finnes få anslag på nasjonalt eller subnasjonalt nivå over utbredelsen av sprøytebruk. Videre har en del regionale undersøkelser av sprøytebruk avdekket en viss økning i den senere tid. Det mest komplette bildet av situasjonen på området har vi fra kartleggingen av heroinbrukere i behandling, hvor andelen sprøytebrukere har gått drastisk ned i noen land, i andre ikke. Av de gamle EU-medlemsstatene kan vi særlig merke oss at Danmark, Hellas, Spania, Frankrike, Italia og Storbritannia alle rapporterer en fallende tendens til sprøytebruk blant heroinbrukere i behandlingsapparatet.
W wielu krajach dożylne przyjmowanie narkotyków jest niemal jednoznaczne z zażywaniem heroiny, istnieją jednak wyjątki. Kilka krajów UE zanotowało duży stopień rozpowszechnienia dożylnego zażywania stymulantów, głównie wśród osób intensywnie zażywających amfetaminę. Według dostępnych informacji liczba przypadków dożylnego zażywania narkotyków maleje w perspektywie długookresowej, odzwierciedlając do pewnego stopnia sytuację dotyczącą heroiny. Jednakże odsetek osób zażywających narkotyki dożylnie w wielu nowych państwach członkowskich nadal pozostaje wysoki. Istotnym czynnikiem w tym przypadku jest niedostatek danych szacunkowych na temat dożylnego zażywania narkotyków na poziomie kraju lub regionu. Ponadto badania prowadzone w niektórych regionach wykazują niewielki wzrost przypadków wstrzykiwania narkotyków. Najpełniejszy obraz sytuacji zapewnia monitorowanie osób zażywających heroinę poddanych terapii, wśród których odsetek pacjentów przyjmujących narkotyk dożylnie drastycznie spadł w niektórych krajach, chociaż w innych takiego spadku nie odnotowano. Wskaźniki dożylnego przyjmowania narkotyków wśród poddanych leczeniu osób zażywających heroinę spadły przede wszystkim w „starych” państwach członkowskich — w Danii, Grecji, Hiszpanii, Francji, Włoszech i Wielkiej Brytanii.
În multe ţări, injectarea de droguri este aproape sinonimă cu consumul de heroină, dar există şi excepţii, unele ţări membre ale Uniunii Europene raportând niveluri ridicate de injectare a stimulantelor, în special printre marii consumatori de amfetamine. Oglindind, într-o oarecare măsură, situaţia heroinei, informaţiile globale disponibile sugerează o scădere generală pe termen lung a consumului de droguri prin injectare. În multe dintre noile stat membre, ratele de injectare rămân totuşi ridicate. Un semn serios de întrebare îl ridică aici faptul că estimările la nivel naţional şi subnaţional privind injectarea drogurilor sunt reduse. Mai mult chiar, în unele regiuni studiile privind injectarea au arătat recent tendinţe de uşoară creştere. Imaginea cea mai cuprinzătoare privind acest comportament provine de la monitorizarea consumatorilor de heroină sub tratament, în rândul cărora proporţia de consumatori prin injectare a scăzut substanţial în unele ţări, dar nu şi în altele. De remarcat că, dintre vechile state membre, au înregistrat scăderea ratelor de injectare în rândul consumatorilor de heroină sub tratament Danemarca, Grecia, Spania, Franţa, Italia şi Regatul Unit.
V mnohých krajinách je injekčné užívanie drog takmer synonymom užívania heroínu, ale niekoľko krajín EÚ uvádza významné úrovne injekčného užívania stimulansov, najmä medzi silnými užívateľmi amfetamínov. Celkové dostupné informácie, ktoré do určitej miery predstavujú obraz heroínu, naznačujú všeobecný dlhodobý pokles injekčného užívania drog. Avšak v mnohých členských štátoch zostávajú miery injekčného užívania vysoké. Dôležitou námietkou je tu skutočnosť, že dostupnosť národných alebo regionálnych odhadov injekčného užívania drog je slabá. Okrem toho štúdie injekčného užívania v niektorých regiónoch dokonca nedávno uvádzali mierny nárast. Najkomplexnejší obraz tohto správania pochádza z monitorovania užívateľov heroínu, ktorí sa liečia, medzi ktorými podiel injekčných užívateľov v niektorých krajinách dramaticky poklesol, ale nie vo všetkých. Najmä medzi starými členskými štátmi Dánsko, Grécko, Španielsko, Francúzsko, Taliansko a Spojené kráľovstvo uvádzajú klesajúce miery injekčného užívania medzi užívateľmi heroínu, ktorí sa liečia.
V mnogih državah je vbrizgavanje drog skoraj sinonim za uživanje heroina, vendar so tudi izjeme, saj nekaj držav članic EU poroča o velikih stopnjah vbrizgavanja stimulansov, predvsem med rednimi uživalci amfetaminov. V določeni meri zrcalijo sliko na področju uživanja heroina razpoložljivi podatki, ki dolgoročno kažejo na splošno zmanjšanje vbrizgavanja drog. Vendar je v mnogih novih državah članicah število tistih, ki si drogo vbrizgavajo, še vedno visoko. Pri tem je pomembno opozoriti, da je na voljo malo nacionalnih in subnacionalnih ocen o vbrizgavanju drog. Študije o vbrizgavanju drog v nekaterih regijah poročajo celo o manjšem povečanju v zadnjem času. Najcelovitejšo sliko o tovrstnem vedenju daje spremljanje uživalcev heroina, vključenih v zdravljenje, med katerimi se je delež injicirajočih uživalcev v nekaterih državah občutno znižal, vendar ne v vseh. Predvsem stare države članice, Danska, Grčija, Španija, Francija, Italija in Združeno kraljestvo, poročajo o da je med uživalci heroina, vključenimi v zdravljenje, na splošno manj vbrizgavanja.
I många länder är injektionsmissbruk närmast synonymt med heroinmissbruk. Men det finns undantag och ett fåtal medlemsstater rapporterar förekomst av injicering av stimulantia i betydande omfattning, främst bland tunga missbrukare av amfetaminer. Tillgängliga uppgifter, som i viss utsträckning speglar bilden för heroin, tyder allmänt på ett minskat injektionsmissbruk på lång sikt. I många av de nya medlemsstaterna ligger dock injektionsmissbruket kvar på en hög nivå. I detta sammanhang är det viktigt att framhålla att tillgången på nationella eller regionala skattningar av injektionsmissbruket är bristfällig. Rapporter från studier av injektionsmissbruk i vissa regioner har till och med visat små ökningar på senare tid. Övervakning av heroinmissbrukare som genomgår behandling ger den mest kompletta bilden av detta beteende. Andelen injektionsmissbrukare i denna grupp har minskat dramatiskt i vissa länder men inte i andra. Bland de gamla medlemsstaterna har i synnerhet Danmark, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien och Storbritannien redovisat en minskande andel intravenöst missbruk bland heroinmissbrukare som genomgår behandling.
Uyuşturucu enjekte etme pek çok ülkede eroin kullanımıyla neredeyse eş anlamlıdır ama özellikle ağır amfetamin kullanıcıları arasında önemli düzeylerde uyarıcı enjekte edildiğini rapor eden bir kaç AB ülkesiyle, bazı istisnalar bulunmaktadır. Eroin tablosunu bir dereceye kadar yansıtan eldeki bilgiler genel kapsamıyla, uyuşturucu enjekte edilmesinde uzun vadede genel bir düşüşe işaret etmektedir. Ancak, yeni Üye Devletler’in pek çoğunda enjekte etme oranları yüksektir. Burada dikkate alınması gereken bir nokta da uyuşturucu enjekte etmeye dair ulusal veya ulus altı tahminlerin yeterince bulunmadığıdır. Bunun yanı sıra, bazı bölgelerde enjekte etme üzerine yapılan çalışmalarda, yakın zamanlarda küçük artışlar dahi bildirilmiştir. Bu davranışa ilişkin en kapsamlı tablo, enjekte edenlerin oranının bazı ülkelerde önemli oranda düşmüş bazılarında düşmemiş olduğu tedavi altındaki eroin kullanıcılarının izlenmesinden elde edilmektedir. Özellikle eski Üye Devletler’den Danimarka, Yunanistan, İspanya, Fransa, İtalya ve Birleşik Krallık'ın tümü, tedavi altındaki eroin kullanıcıları arasında düşen enjekte etme oranları rapor etmektedir.
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
gada tā nepārprotami ir augusi; Vācija ziņo, ka ar ,,aizvietotājvielām” ir bijuši saistīti 345 gadījumi (2004. gadā 46 gadījumi ir bijuši saistīti tikai ar šīm vielām, bet 299 gadījumos ir konstatētas arī citas narkotikas), kopš 2002. gada šis skaits ir acīmredzami samazinājies; savukārt Apvienotā Karaliste ziņo par 216 gadījumiem, kuros ir ,,pieminēts” metadons (2003. gadā Anglijā un Velsā), kopš 2002.
Denmark reported that methadone was the cause of poisoning (alone or in combination) in 44 % of deaths (95 out of 214 in 2004), a similar proportion to 2003, but with a clear increase from 1997; Germany reported that 345 cases were attributed to ‘substitution substances’ (46 alone and 299 with other narcotics in 2004) with a clear decrease since 2002; and the United Kingdom reported 216 cases with ‘mention’ of methadone (England and Wales, in 2003), also with a clear decrease from 2002. Spain reported that there were few overdose cases involving methadone in isolation (2 %), but that it was frequently present in combination in opioid deaths (42 %) and cocaine deaths (20 %). Other countries did not report methadone deaths or the numbers reported were very small. It is unclear what factors lie behind these differences, and whether there is underreporting of cases in some countries (205).
Le Danemark a déclaré que la méthadone était à l’origine de l’empoisonnement (seule ou en combinaison avec d’autres substances) dans 44 % des décès (95 décès sur 214 déclarés en 2004), un chiffre similaire à celui de 2003, mais en forte progression depuis 1997. L’Allemagne a rapporté 345 décès attribués à des«substances de substitution» (46 dus à une seule substance et 299 en combinaison avec d’autres stupéfiants en 2004), avec une baisse sensible depuis 2002. Quant au Royaume-Uni, il a déclaré 216 cas qui «mentionnent» la présence de méthadone (Angleterre et Pays de Galles, 2003), soit également une diminution claire depuis 2002. L’Espagne a signalé quelques rares cas de surdoses liés à la seule méthadone (2 %), mais elle a indiqué que cette substance était souvent présente dans des décès liés aux opiacés (42 %) et à la cocaïne (20 %). D’autres pays n’ont pas fait état de décès liés à la méthadone ou n’ont rapporté que des nombres de cas très réduits. Les facteurs qui expliquent ces différences ne sont pas clairs et l’on ignore s’il y a sous-déclaration dans certains pays (205).
Dänemark berichtet, dass Methadon (alleine oder in Kombination mit anderen Substanzen) in 44 % der Todesfälle (95 von 214 Fällen im Jahr 2004) die Ursache der Vergiftung war, was ungefähr dem im Jahr 2003 festgestellten Anteil entspricht, jedoch einen deutlichen Anstieg seit 1997 darstellt. Deutschland gibt an, dass 345 Fälle mit „Substitutionsmitteln“ in Verbindung gebracht wurden (im Jahr 2004 wurden in 46 Fällen ausschließlich Substitutionsmittel und in 299 Fällen Substitutionsmittel in Kombination mit anderen Suchtstoffen nachgewiesen), was einem deutlichen Rückgang seit 2002 entspricht. Aus dem Vereinigten Königreich werden 216 Fälle gemeldet, bei denen Methadon „erwähnt“ wurde (England und Wales im Jahr 2003), was ebenfalls einen deutlichen Rückgang seit 2002 bedeutet. Spanien berichtet über wenige Fälle von Überdosierungen, die ausschließlich mit Methadon in Verbindung gebracht wurden (2 %), jedoch über zahlreiche opioidbedingte (42 %) und kokainbedingte (20 %) Todesfälle, in denen auch Methadon nachgewiesen wurde. Andere Länder meldeten keine oder nur sehr wenige Todesfälle im Zusammenhang mit Methadon. Es ist unklar, welche Faktoren für diese Unterschiede verantwortlich sind und ob in einigen Ländern nicht alle Fälle gemeldet werden (205).
Dinamarca ha informado de que la metadona (por sí sola o combinada con otras sustancias) fue la causa del envenenamiento en el 44 % de las muertes (95 de 214 casos en 2004), una proporción similar a la registrada en el año 2003, pero con un claro incremento respecto a 1997. Alemania ha declarado que 345 casos son imputables a «sustancias de sustitución» (46 sustancia sola y 299 en combinación con otros narcóticos en 2004), con un claro descenso respecto al año 2002. El Reino Unido ha informado de 216 casos con «mención» de metadona (Inglaterra y Gales en 2003), también con un claro descenso respecto a 2002. España ha señalado que se han registrado menos casos de sobredosis por metadona como única sustancia (2 %), pero que a menudo está presente en combinación con otras sustancias en las muertes causadas por opiáceos (42 %) y cocaína (20 %). En otros países no se han registrado muertes causadas por la metadona o bien las cifras mencionadas son ínfimas. Se desconocen los factores que causan estas diferencias y tampoco se sabe si en algunos países no se declaran todos los casos (205).
La Danimarca segnala la presenza di metadone (da solo o in associazione ad altre sostanze) nel 44% dei decessi per intossicazione (95 su 214 nel 2004), una percentuale simile al 2003, ma in netto aumento rispetto al 1997; la Germania riferisce 345 casi riconducibili a “sostanze sostitutive” (46 dovute unicamente a tali sostanze e 299 in associazione ad altri stupefacenti nel 2004), con una chiara tendenza decrescente rispetto al 2002; il Regno Unito riporta 216 casi in cui il metadone è stato “menzionato” (Inghilterra e Galles, 2003), anche in tal caso in calo rispetto al 2002. La Spagna denuncia meno casi di overdose correlati esclusivamente al consumo di metadone (2%), ma casi frequenti di decessi nei quali il metadone è stato usato in associazione a oppiacei (42%) e cocaina (20%). Altri paesi non hanno segnalato decessi per metadone oppure hanno riferito un numero di decessi esiguo. Non è chiaro quali siano i fattori soggiacenti a queste differenze né è chiaro se in alcuni paesi le stime siano sottovalutate (205).
A Dinamarca comunicou que a metadona (sozinha ou associada a outras substâncias) esteve na origem da intoxicação em 44% das mortes (95 de 214 em 2004), uma percentagem semelhante à de 2003, mas com um claro aumento relativamente a 1997; a Alemanha informou que, em 2004, 345 casos tinham sido atribuídos a “substâncias de substituição” (46 tomadas isoladamente e 299 associadas a outros estupefacientes,) com uma clara diminuição desde 2002; e o Reino Unido comunicou 216 casos em que a metadona era “mencionada” (Inglaterra e País de Gales, em 2003), também com uma clara diminuição a partir de 2002. A Espanha informou ter tido poucos casos de overdose que envolvessem a metadona de forma isolada (2%), mas que esta estava frequentemente presente em associação com outras drogas nas mortes por consumo de opiáceos (42%) e de cocaína (20%). Os restantes países não comunicaram mortes por consumo de metadona, ou os valores comunicados foram muito pequenos. Não se conhecem os factores subjacentes a estas diferenças, nem se há subnotificação dos casos em alguns países (205).
Η Δανία ανέφερε ότι η μεθαδόνη ήταν η αιτία της τοξίκωσης (μεμονωμένα είτε σε συνδυασμό) στο 44 % των θανάτων (95 από 214 το 2004), ποσοστό παρόμοιο με αυτό του 2003, που ωστόσο παρουσιάζει σαφή αύξηση σε σχέση με το 1997. Η Γερμανία ανέφερε ότι 345 περιπτώσεις οφείλονται σε «ουσίες υποκατάστασης» (46 μεμονωμένες και 299 σε συνδυασμό με άλλες ναρκωτικές ουσίες το 2004), παρουσιάζοντας σαφή μείωση από το 2002. Το Ηνωμένο Βασίλειο ανέφερε 216 περιπτώσεις με «αναφορά» μεθαδόνης (Αγγλία και Ουαλία το 2003), επίσης παρουσιάζοντας σαφή μείωση από το 2002. Η Ισπανία ανέφερε λίγες περιπτώσεις λήψης υπερβολικής δόσης αποκλειστικά μεθαδόνης (2 %), η οποία ωστόσο ήταν συχνά παρούσα σε συνδυασμό με άλλες ουσίες σε θανάτους που οφείλονται στα οπιοειδή (42 %) και στην κοκαΐνη (20 %). Άλλες χώρες δεν ανέφεραν θανάτους που οφείλονται στη μεθαδόνη ή οι αριθμοί που αναφέρθηκαν ήταν πολύ μικροί. Δεν είναι σαφές ποιοι παράγοντες βρίσκονται πίσω από τις διαφοροποιήσεις αυτές και εάν σε ορισμένες χώρες δεν αναφέρονται όλες οι περιπτώσεις (205).
Denemarken rapporteert dat in 44% van de sterfgevallen als gevolg van vergiftiging (95 op 214 in 2004) methadon de oorzaak was (gebruik van alleen methadon of gebruik van methadon in combinatie met andere middelen), een percentage dat ongeveer gelijk is aan dat voor 2003, maar dat duidelijk is gestegen sinds 1997. Duitsland rapporteert dat 345 sterfgevallen zijn toegeschreven aan “substitutiemiddelen” (in 46 gevallen als enige middel en in 299 gevallen in combinatie met andere verdovende middelen in 2004), met een duidelijke afname sinds 2002. Door het Verenigd Koninkrijk worden 216 gevallen gerapporteerd waarbij sprake was van “melding” van methadon (Engeland en Wales, in 2003), eveneens met een duidelijke afname ten opzichte van 2002. Spanje rapporteert dat in een aantal gevallen van overdoses alleen sprake was van methadon (2%), maar ook dat het middel dikwijls in combinatie met andere middelen aanwezig was in sterfgevallen als gevolg van het gebruik van opioïden (42%) en cocaïne (20%). Andere landen melden geen sterfgevallen als gevolg van methadon of slechts zeer kleine aantallen. Het is onduidelijk welke factoren aan deze verschillen ten grondslag liggen en of er in sommige landen sprake is van onderrapportage van sterfgevallen als gevolg van het gebruik van methadon (205).
Dánsko uvedlo, že metadon byl příčinou otravy (samostatně nebo v kombinaci s jinými narkotiky) ve 44 % úmrtí (v 95 z 214 úmrtí v roce 2004), což je podobný údaj jako v roce 2003, ale oproti roku 1997 představuje zřetelný nárůst. Německo uvedlo 345 případů přičítaných „substitučním látkám“ (v 46 případech samostatně a v 299 v kombinaci s jinými narkotiky v roce 2004), což oproti roku 2002 představuje zřetelný pokles. Spojené království uvedlo 216 případů se „zmínkou“ o metadonu (Anglie a Wales, 2003), což rovněž představuje zřetelný pokles oproti roku 2002. Španělsko uvedlo, že pouze málo případů předávkování zahrnovalo metadon jako jedinou příčinu (2 %), ale byl často přítomen v kombinaci s jinými narkotiky při úmrtích souvisejících s opiáty (42 %) a kokainem (20 %). Další země neuvedly žádná úmrtí související s metadonem nebo uvedly velmi nízké počty. Není zřejmé, jaké faktory vedou k těmto rozdílům a zda v některých zemích dochází k podhodnocování případů (205).
Danmark har angivet, at metadon var årsag til forgiftning (alene eller i kombination) i 44 % af dødsfaldene (95 ud af 214 tilfælde i 2004), en lignende andel som i 2003, men med en klar stigning fra 1997. Tyskland har angivet, at 345 tilfælde skyldtes "substitutionsstoffer" (46 alene og 299 sammen med andre narkotiske stoffer i 2004) med et klart fald siden 2002, og Det Forenede Kongerige har indberettet 216 tilfælde med "omtale" af metadon (England og Wales, i 2003), også med et klart fald fra 2002. Spanien har angivet, at der var nogle få tilfælde af overdoser med metadon alene (2 %), men at det hyppigt var til stede i kombination med andre stoffer i forbindelse med opioiddødsfald (42 %) og kokaindødsfald (20 %). Andre lande har ikke indberettet metadondødsfald, eller de indberettede antal var meget små. Det er uklart, hvilke faktorer der ligger bag disse forskelle, og om der er tale om underrapportering af tilfælde i nogle lande (205).
Taani teatas, et metadoon oli mürgistuse põhjustajaks (üksi või kombineerituna muude ainetega) 44% surmajuhtumite puhul (95 juhul 214-st 2004. a), 2003. a oli selle osakaal samaväärne, kuid 1997. aastaga võrreldes oli tegemist selge tõusuga; Saksamaa teatas, et 345 surmajuhtumit olid põhjustatud asendusainetest (2004. a esinesid need 46 juhtumi puhul üksi ja 299 juhtumi puhul koos muude uimastitega), 2002. aastaga võrreldes oli tegemist selge langusega; ning Ühendkuningriik teatas 216-st surmajuhtumist, mille puhul mainiti metadooni (2003. a Inglismaal ja Walesis), ka siin oli 2002. aastaga võrreldes tegemist selge langusega. Hispaania teatas, et mõne üleannustamise juhtumi puhul esines metadoon üksi (2%), kuid sageli esines seda kombineerituna opioididest põhjustatud surmade (42%) ja kokaiinist põhjustatud surmade (20%) puhul. Teised riigid metadooniga seotud surmajuhtumitest ei teatanud või siis olid esitatud näitajad väga madalad. Ei ole teada, millised tegurid selliseid erinevusi põhjustavad või kas mõnede riikide puhul võib olla tegemist mittetäielike andmete esitamisega.(205)
Tanska ilmoitti, että metadoni oli myrkytyksen syynä (yksin tai osaksi) 44 prosentissa kuolemista (95 tapauksessa 214:stä vuonna 2004). Osuus on suunnilleen sama kuin vuonna 2003 mutta huomattavasti suurempi kuin vuonna 1997. Saksa ilmoitti, että 345 tapaukseen liittyi ”korvaushoitolääkkeitä” (yksin 46 tapauksessa ja muiden huumausaineiden kanssa 299 tapauksessa vuonna 2004), mikä on selkeästi vähemmän kuin vuonna 2002. Yhdistynyt kuningaskunta taas ilmoitti 216 tapausta, joissa ”mainittiin” metadoni (Englannissa ja Walesissa vuonna 2003), mikä myös on selkeästi vähemmän kuin vuonna 2002. Espanja ilmoitti, että vain harvaan yliannostukseen liittyi yksinomaan metadonia (2 %:iin tapauksista) mutta sitä esiintyi usein opioidikuolemissa (42 %:ssa tapauksista) ja kokaiinikuolemissa. Muut maat eivät ole ilmoittaneet opioidikuolemia tai niiden ilmoittamat luvut ovat olleet hyvin alhaisia. Erojen taustalla olevat tekijät ovat epäselviä, eikä ole varmuutta siitäkään, kattavatko joidenkin maiden ilmoitukset kaikki tapaukset (205).
Dánia jelentése szerint a halálesetek 44%-ában (2004-ben 214 esetből 95-ben) volt a mérgezés oka a metadon (egymagában vagy más szerrel kombinálva), ami a 2003-ashoz hasonló arányt jelent, de 1997-hez képest egyértelmű növekedést; Németország azt jelentette, hogy 345 esetet tulajdonítottak „helyettesítő anyagnak” (2004-ben 46 esetet egymagában, 299-et más narkotikumokkal kombinálva), ami 2002 óta egyértelmű csökkenést mutat; az Egyesült Királyság pedig 216 olyan esetről számolt be, ahol a metadont „említik” (Anglia és Wales, 2003), ami 2002-höz képest ugyancsak nyilvánvaló csökkenést jelent. Spanyolország azt jelentette, hogy egymagában a metadonhoz köthető túladagolásos eset csak néhány volt (2%), más szerekkel kombinálva viszont a metadon az opiátok okozta halálesetekben (42%) és a kokain miatti halálesetekben (20%) rendszeresen jelen volt. Más országok nem számoltak be a metadon miatti halálesetekről, vagy csak nagyon kis számokat közöltek. Egyelőre nem világos, hogy a fenti különbségek hátterében milyen tényezők állnak, és hogy elképzelhető-e a ténylegesnél kevesebb eset bejelentése egyes országokban205.
Danmark rapporterte om metadonforgiftning (alene eller i kombinasjon) i 44 % av dødsfallene (95 av 214 i 2004), en lignende fordeling som i 2003, men med en klar økning i forhold til 1997. Tyskland rapporterte at 345 tilfeller skyldtes “substitusjonsstoffer” (46 alene og 299 med andre stoffer i 2004), med en klar nedgang siden 2002, og Storbritannia rapporterte 216 tilfeller der metadon ”nevnes” (England og Wales, i 2003), også med en klar nedgang fra 2002. Spania rapporterte at få overdosetilfeller skyldtes metadon alene (2 %), men at stoffet ofte var til stede i kombinasjon med andre stoffer i opioid-dødsfall (42 %) og kokaindødsfall (20 %). Andre land rapporterte ikke om metadondødsfall eller hadde et svært lave tall. Det er uklart hvilke faktorer som ligger bak disse forskjellene, og om det foregår underrapportering i enkelte land (205).
W Danii odnotowano, że metadon był przyczyną zatrucia (samodzielnie lub w połączeniu z inną substancją) w 44% przypadków zgonu (95 z 214 w 2004 r.). Jest to odsetek zbliżony do obserwowanego w 2003 r., ale znacznie wyższy niż w 1997 r. W Niemczech 345 przypadków przypisano „substancjom zastępczym” (w 2004 r. 46 przypadków, w których odnotowano tylko jedną substancję i 299, w których wykryto ich więcej), co stanowi wyraźny spadek w porównaniu z 2002 r. W Wielkiej Brytanii zgłoszono 216 przypadków ze wzmianką o metadonie (Anglia i Walia, 2003 r.), co również stanowi wyraźny spadek w porównaniu z 2002 r. W Hiszpanii stwierdzono kilka przypadków przedawkowania związanych z metadonem stosowanym pojedynczo (2%), ale obecny był także w połączeniu z innymi substancjami w przypadkach zgonów z powodu opiatów (42%), oraz kokainy (20%). Inne kraje nie zgłosiły przypadków zgonów związanych z metadonem lub zgłosiły jedynie niewielką ich liczbę. Nie ma pewności, jakie czynniki wpływają na te różnice, nie wiadomo też, czy w niektórych krajach zgłoszone zostały wszystkie przypadki (205).
Danemarca a raportat că metadona a fost prezentă în 44 % din cazurile de deces prin intoxicaţie (singură sau în combinaţie) (95 din 214 de cazuri în 2004), o proporţie similară cu anul 2003, dar înregistrând o creştere evidentă din 1997; Germania a raportat că 345 din cazuri s-au datorat „substanţelor de substituţie” (46 numai cu metadonă şi 299 cu alte narcotice în 2004) înregistrând o scădere evidentă din 2002; iar Regatul Unit a raportat 216 cazuri cu „menţionarea” metadonei (Anglia şi Ţara Galilor, în 2003), înregistrând de asemenea o scădere evidentă din 2002. Spania a raportat puţine decese provocate numai de metadonă (2 %), dar mult mai frecvente în combinaţie cu opiacee (42 %) şi cocaină (20 %). Alte ţări nu au raportat prezenţa metadonei în decese legate de consumul de droguri, sau numai în număr foarte redus. Nu se ştie exact care sunt factorii care determină aceste diferenţe şi dacă în anumite ţări au fost raportate toate cazurile (205).
Dánsko uviedlo, že metadón bol príčinou otravy (samotný alebo v kombinácii) v 44 % úmrtí (95 z 214 v roku 2004), čo je podobný podiel ako v roku 2003, ale s jasným zvýšením od roku 1997; Nemecko uviedlo, že 345 prípadov bolo pripísaných „substitučným látkam“ (46 samotným a 299 s ďalšími omamnými látkami v roku 2004) s jednoznačným poklesom od roku 2002; Spojené kráľovstvo uviedlo 216 prípadov so „zmienkou“ o metadóne (Anglicko a Wales v roku 2003), tiež s jednoznačným poklesom od roku 2002. Španielsko uviedlo, že bolo málo prípadov predávkovania, ktoré zahŕňali samotný metadón (2 %), ale metadón bol často prítomný v kombinácii pri úmrtiach súvisiacich s opiátmi (42 %) a úmrtiach súvisiacimi s kokaínom (20 %). Iné krajiny neuviedli úmrtia súvisiace s metadónom alebo uvádzané počty boli veľmi malé. Nie je jasné, ktoré faktory spôsobujú tieto rozdiely a či niektoré krajiny neposkytli v týchto prípadoch príliš nízke údaje (205).
Danska je poročala, da je bil metadon vzrok zastrupitve (sam ali v kombinaciji) pri 44 % smrtnih primerov (95 od 214 v letu 2004), kar je podobno deležu v letu 2003, vendar z očitnim povečanjem od leta 1997. Nemčija je poročala, da so 345 primerov pripisali "nadomestnim snovem" (46 izključno metadonu in 299 metadonu v kombinaciji z drugimi narkotičnimi drogami v letu 2004) z očitnim zmanjšanjem od leta 2002, Združeno kraljestvo pa je poročalo o 216 primerih z "omembo" metadona (Anglija in Wales, v letu 2003), tudi z očitnim zmanjšanjem od leta 2002. Španija je poročala, da so imeli malo smrtnih primerov zaradi prevelikega odmerka, ki so vključevali izključno metadon (2 %), v kombinaciji pa je bil metadon pogosto navzoč pri smrtnih primerih zaradi uživanja opioidov (42 %) in kokaina (20 %). Druge države niso poročale o smrtnih primerih zaradi uživanja metadona ali pa so bile sporočene številke zelo nizke. Ni jasno, kateri dejavniki so v ozadju teh razlik in ali so nekatere države o smrtnih primerih poročale pomanjkljivo (205).
Danmark rapporterade att metadon förekom vid 44 % (95 av 214 under 2004) av de dödsfall som orsakats av förgiftning (enbart eller i kombination), vilket är ungefär lika stor andel som 2003, men en tydlig ökning sedan 1997. Tyskland rapporterade att 345 fall tillskrivs ”substitutionsämnen” (46 enbart dessa ämnen och 299 tillsammans med annan narkotika under 2004) vilket är en tydlig minskning av antalet fall sedan 2002. Storbritannien redovisade 216 fall där metadon ”omnämns” (England och Wales, under 2003), vilket också är en tydlig nedgång jämfört med 2002. Spanien rapporterade att det förekommit få överdoseringar som orsakats av enbart metadon (2 %) men att metadon ofta förekom i kombination i opiatrelaterade dödsfall (42 %) och kokainrelaterade dödsfall (20 %). Andra länder har inte redovisat några metadonrelaterade dödsfall eller också var det rapporterade antalet mycket litet. Det är oklart vilka faktorer som ligger bakom dessa skillnader och om det föreligger underrapportering av fall i vissa länder(205).
Danimarka, ölümlerin % 44’ünde (2004’te 214 ölümden 95’inde) zehirlenme sebebinin metadon olduğunu (tek başına veya bir kombinasyon içerisinde) rapor etmiştir ve bu 2003’tekine benzer bir oran olmakla beraber 1997’dekine göre açık bir artış görülmektedir; Almanya, 2002’den beri net bir düşüşle 345 vakanın ‘ikame maddelerine’ bağlandığını (2004’te tek başına 46 ve diğer narkotiklerle beraber 299) rapor etmiştir ve Birleşik Krallık ise, yine 2002’den beri net bir düşüşle, metadon ‘bahsi geçen’ 216 vaka rapor etmiştir (2003’te İngiltere ve Galler). İspanya tek başına metadon içeren az sayıda aşırı doz vakası (% 2) olduğunu ama opioid ölümleri (% 42) ile kokain ölümlerinde (% 20) kombinasyon içerisinde sıklıkla mevcut olduğunu bildirmiştir. Diğer ülkeler metadon ölümü bildirmemiştir veya bildirilen sayılar çok küçüktür. Bu farkların ardında ne gibi faktörlerin yattığı ve bazı ülkelerde yetersiz raporlama olup olmadığı açıkça bilinmemektedir (205).
  7. nodaļa: Ar narkotik...  
Visaptverošas nostājas vispārēja atzīšana nenozīmē, ka visi šie pakalpojumu aspekti valsts līmenī tiek vienādi izstrādāti un atbalstīti. Tomēr šķiet, ir zināms pamats runāt par pieaugošu vienprātību. VKC aptaujā trīs no četriem aptaujātajiem ir atzinuši, ka adatu un šļirču programmas kombinācijā ar konsultācijām un padomiem tiek uzskatītas par prioritāti valsts politikā ar mērķi novērst infekcijas slimību izplatīšanos narkotiku injicētāju vidū (11. attēls).
A general commitment to a comprehensive approach does not mean that all these service elements are equally developed or supported at national level. However, some consensus appears to be emerging. In a survey among NFPs, three out of four respondents identified needle and syringe programmes combined with counselling and advice as a priority in the national policy that addresses the spread of infectious disease among drug injectors (Figure 11). That so many countries now explicitly recognise of role of providing clean injecting material as part of their HIV prevention strategy illustrates how this form of provision has become mainstream in most of Europe and is no longer regarded as a controversial issue in most countries. That is not to say that there is uniform agreement on the benefits of this kind of provision. Greece and Sweden, for example, did not rate it as a policy priority, although overall a relatively homogeneous picture emerges across the EU in terms of the implementation of interventions in this area (193), with all countries except Cyprus reporting the existence of programmes for the exchange or distribution of sterile needles and syringes (194).
Un engagement général en faveur d’une approche globale ne signifie pas que les différents services sont développés ou soutenus de la même manière au niveau national. Cependant, un certain consensus semble se dégager. Dans une enquête menée auprès des points focaux nationaux, trois personnes interrogées sur quatre jugeaient que les programmes d’échange de seringues combinés à des conseils et une orientation étaient une priorité de la politique nationale concernant la propagation des maladies infectieuses parmi les usagers de drogue par voie intraveineuse (Figure 11). La reconnaissance explicite par autant de pays du rôle joué par la fourniture de matériel d’injection propre dans le cadre de leurs stratégies de prévention du VIH illustre bien le fait que ce type de service est devenu essentiel dans la majeure partie de l’Europe et n’est plus considéré comme un sujet de polémique dans la plupart des pays. Cela ne signifie pas pour autant qu’il existe un consensus général sur les avantages de ce type de service. La Grèce et la Suède, par exemple, n’en ont pas fait une priorité politique, même si, dans l’ensemble, l’image qui se dégage en Europe en termes de mise en œuvre d’interventions dans ce domaine est relativement homogène (193), tous les pays, à l’exception de Chypre, ayant déclaré l’existence de programmes d’échange ou de distribution de matériel d'injection stérile (194).
Eine grundsätzliche Verpflichtung zu einem umfassenden Konzept impliziert nicht, dass alle diese Leistungen auf nationaler Ebene in gleichem Umfang entwickelt oder unterstützt werden. Jedoch zeichnet sich offenbar ein gewisser Konsens ab. In einer Erhebung unter den nationalen Knotenpunkten nannten drei von vier Befragten die Kombination von Nadel- und Spritzenaustauschprogrammen mit Information und Beratung als eine Priorität der nationalen Politik zur Bekämpfung der Verbreitung von Infektionskrankheiten unter injizierenden Drogenkonsumenten (Abbildung 11). Die Tatsache, dass gegenwärtig so viele Länder explizit die Bedeutung der Bereitstellung sauberer Spritzenbestecke als Teil ihrer HIV-Präventionsstrategie anerkennen, zeigt, dass sich diese Form von Leistungen in Europa erfolgreich durchgesetzt hat und nicht länger in den meisten Ländern kontrovers diskutiert wird. Das bedeutet jedoch nicht, dass ein einhelliger Konsens über die Vorteile dieser Angebote besteht. So wurden sie beispielsweise in Griechenland und Schweden nicht als politische Priorität eingestuft. Insgesamt zeichnet sich aber hinsichtlich der Durchführung von Maßnahmen in diesem Bereich EU-weit ein recht homogenes Bild ab (193): Alle Länder mit Ausnahme Zyperns berichten über die Existenz von Programmen für den Austausch von Spritzenbestecken oder die Ausgabe steriler Nadeln und Spritzen (194).
Un compromiso general hacia un enfoque integral no significa que todos estos elementos de servicio se desarrollen ni se respalden en la misma medida a escala nacional. Sin embargo, parece que se está alcanzando cierto nivel de consenso. En una encuesta realizada entre los puntos focales nacionales, tres de cada cuatro participantes señalaron los programas de intercambio de jeringuillas y agujas combinados con asesoramiento y orientación como prioridades en los programas nacionales que tienen como objeto combatir la transmisión de las enfermedades infecciosas entre los consumidores por vía parenteral (gráfico 11). El hecho de que tantos países reconozcan ahora explícitamente la importancia de proporcionar material de inyección limpio como parte de su estrategia de prevención del VIH demuestra que esta forma de servicio se ha convertido en la corriente principal en la mayor parte de Europa y que ya no se considera un tema polémico. De todas formas, esto no significa que exista un acuerdo unánime sobre los beneficios que comporta. Ni Grecia ni Suecia lo consideran una prioridad política, aunque, en general, en la UE se observa una tendencia relativamente homogénea sobre la puesta en práctica de medidas en este ámbito (193), y todos los países excepto Chipre han informado de la existencia de programas para el intercambio o distribución de agujas y jeringuillas esterilizadas (194).
Un impegno generale ad adottare un approccio omnicomprensivo non significa che tutte queste componenti del servizio vengono equamente sviluppate e supportate a livello nazionale. Tuttavia, sembra che il consenso stia crescendo. In un’indagine condotta tra i punti focali nazionali, tre intervistati su quattro indicavano come prioritaria per la politica nazionale volta a prevenire la diffusione delle malattie infettive tra i tossicodipendenti che si iniettano la droga l'introduzione di programmi di scambio di aghi e siringhe e, contemporaneamente, l’erogazione di servizi di consulenza (grafico 11). Il fatto che un numero così elevato di paesi riconosca esplicitamente validità alla fornitura di materiali sterili per l’iniezione, al punto da inserire questa misura nella propria strategia di prevenzione dell’infezione da HIV, è esemplificativo di come questo genere di servizio sia diffuso nella maggior parte del continente europeo, cessando di essere un argomento controverso nella maggioranza degli Stati membri. Ciò non significa che vi sia un consenso unanime in merito ai vantaggi di questo genere di servizio. Grecia e Svezia, per esempio, non lo inseriscono tra le priorità politiche, nonostante in generale emerga in tutta l’Unione europea un quadro relativamente omogeneo in termini di attuazione degli interventi in questo settore (193), con tutti i paesi, a eccezione di Cipro, che riferiscono l’esistenza di programmi per lo scambio o la distribuzione di aghi e siringhe sterili (194).
Um empenhamento geral numa abordagem global não significa que todos estes elementos dos serviços sejam identicamente desenvolvidos ou apoiados a nível nacional. Afigura-se, todavia, que está a gerar-se algum consenso. Num inquérito realizado entre os PFN, três em cada quatro inquiridos identificaram os programas de troca de agulhas e seringas, associados aos serviços de aconselhamento e consultoria, como uma prioridade da política nacional para travar a propagação de doenças infecto-contagiosas entre os CDI (Figura 11). O facto de um tão grande número de países já reconhecer explicitamente o papel do fornecimento de material de injecção limpo na sua estratégia de prevenção do VIH mostra como este se tornou comum na maior parte da Europa e deixou de suscitar controvérsia na maioria dos países. Isto não significa que todos estejam igualmente de acordo a respeito dos benefícios deste tipo de intervenção. A Grécia e a Suécia, por exemplo, não consideram que seja uma prioridade política, embora em termos globais esteja a emergir um panorama relativamente homogéneo na União Europeia quanto à execução de intervenções nesta área (193), mencionando todos os países, com excepção de Chipre, a existência de programas de troca ou distribuição de agulhas e seringas esterilizadas (194).
Η γενική δέσμευση έναντι μιας συνολικής προσέγγισης δεν σημαίνει ότι όλα αυτά τα στοιχεία αναπτύσσονται ή υποστηρίζονται εξίσου σε εθνικό επίπεδο. Ωστόσο, φαίνεται να αναδεικνύεται ένας βαθμός συναίνεσης. Στο πλαίσιο έρευνας που διενεργήθηκε μεταξύ εθνικών εστιακών σημείων, τρεις στους τέσσερις ερωτώμενους ανέφεραν τα προγράμματα ανταλλαγής βελόνων και συρίγγων σε συνδυασμό με τη συμβουλευτική ως προτεραιότητα της εθνικής πολιτικής που επιλαμβάνεται της εξάπλωσης των λοιμωδών νοσημάτων στους ΧΕΝ (Διάγραμμα 11). Το γεγονός ότι τόσο πολλές χώρες αναγνωρίζουν πλέον ξεκάθαρα τον ρόλο της χορήγησης καθαρών συνέργων ενέσιμης χρήσης στο πλαίσιο της στρατηγικής τους για την πρόληψη του HIV καταδεικνύει ότι αυτή η μορφή υπηρεσίας γενικεύτηκε στο μεγαλύτερο μέρος της Ευρώπης και δεν θεωρείται πλέον αμφιλεγόμενο ζήτημα στις περισσότερες χώρες. Αυτό βέβαια δεν σημαίνει ότι υπάρχει απόλυτη ομογνωμία όσον αφορά τα οφέλη αυτής της υπηρεσίας. Η Ελλάδα και η Σουηδία, για παράδειγμα, δεν την αξιολόγησαν ως προτεραιότητα της πολιτικής τους, μολονότι, συνολικά, η εικόνα στην Ευρώπη παρουσιάζεται σχετικά ομοιογενής όσον αφορά την εφαρμογή παρεμβάσεων στον τομέα αυτό (193), καθώς όλες οι χώρες εξαιρουμένης της Κύπρου αναφέρουν την ύπαρξη προγραμμάτων για την ανταλλαγή ή τη διανομή αποστειρωμένων βελόνων και συρίγγων (194).
Dat een alomvattende aanpak breed wordt gedragen betekent niet dat al deze dienstverleningselementen in gelijke mate op nationaal niveau ontwikkeld en ondersteund worden. Er lijkt wat dit betreft echter enige consensus tot stand te komen. In een enquête onder NFP’s gaven drie op de vier respondenten aan omruil- en distributieprogramma’s voor naalden en spuiten (OvN’s) in combinatie met counseling en advies als prioriteit te beschouwen voor het nationale beleid ten aanzien van de verspreiding van infectieziekten onder drugsspuiters (Figuur 11). Het feit dat zoveel landen nu een expliciete rol toekennen aan de verstrekking van schoon injectiemateriaal als onderdeel van hun HIV-preventiestrategie, geeft aan hoezeer dergelijke voorzieningen gemeengoed zijn geworden in het grootste deel van Europa en laat zien dat ze in de meeste landen niet langer als controversieel worden beschouwd. Dit betekent echter niet dat er algemene overeenstemming bestaat over de baten van dergelijke voorzieningen. Zo schaarden Griekenland en Zweden ze bijvoorbeeld niet onder hun beleidsspeerpunten. Over het algemeen echter levert de situatie in de EU als het gaat om de invoering van interventies op dit terrein een tamelijk homogeen beeld op (193), aangezien alle landen behalve Cyprus melding maken van het bestaan van OvN’s (194).
Všeobecné prosazování komplexního přístupu neznamená, že jsou všechny tyto služby na národní úrovni stejnoměrně rozvinuté nebo podporované. Určitá shoda se však objevuje. V průzkumu prováděném mezi národními kontaktními místy označili tři ze čtyř respondentů programy výměny injekčních jehel a stříkaček spojené s poradenstvím za prioritu národní politiky zabývající se šířením infekčních nemocí mezi injekčními uživateli drog (obr. 11). Skutečnost, že velké množství zemí nyní explicitně přiznává význam poskytování čistého injekčního materiálu v rámci své strategie prevence HIV, je důkazem toho, že se tato forma poskytování služeb stala hlavním trendem ve velké části Evropy a ve většině zemí již není vnímána jako kontroverzní. To ovšem neznamená, že panuje obecná shoda o přínosech těchto služeb. Například v Řecku a Švédsku nejsou považovány za politickou prioritu. Obecně však v rámci Evropské unie panuje v oblasti uplatňování těchto opatření poměrně obdobná situace (193) a všechny země, s výjimkou Kypru, hlásí, že u nich existují programy výměny nebo distribuce sterilních injekčních jehel a stříkaček (194).
Et generelt engagement i en overordnet strategi betyder ikke, at alle disse elementer udvikles eller støttes i samme grad på nationalt plan. Det ser imidlertid ud til, at der er ved at opstå en vis konsensus. I en undersøgelse blandt nationale knudepunkter identificerede 3 ud af 4 respondenter nåle- og sprøjteprogrammer kombineret med rådgivning og vejledning som et prioriteret område i den nationale politik til bekæmpelse af spredning af smitsomme sygdomme blandt intravenøse stofbrugere (figur 11). Det forhold, at så mange lande nu udtrykkeligt anerkender udlevering af rent injektionsudstyr som en del af deres strategi for forebyggelse af hiv, viser, hvordan denne form for tilbud er blevet almindelig i det meste af Europa og ikke længere betragtes som et kontroversielt emne i de fleste lande. Dermed ikke være sagt, at der er fuldstændig enighed om fordelene ved denne form for tilbud. F.eks. anså Grækenland og Sverige det ikke for at være en politisk prioritering, selv om der generelt fremkommer et forholdsvis homogent billede i EU med hensyn til gennemførelsen af foranstaltninger på dette område (193), idet alle lande undtagen Cypern har angivet, at de har programmer for bytning eller udlevering af sterile nåle og sprøjter (194).
Üldine osalus kõikehõlmavas lähenemises ei tähenda, et kõiki kõnealuseid teenuseid arendatakse välja või toetatakse võrdsel määral riiklikul tasandil. Siiski tundub, et jõutud on teatavale üksmeelele. Riikide teabekeskustes läbi viidud uuringus pidas kolm neljast küsitletud uimastisüstijast nakkushaiguste leviku tõkestamise siseriikliku strateegia prioriteediks nõela- ja süstlavahetusprogramme ühendatuna nõustamisega. (joonis 11). Asjaolu, et nii paljud riigid nimetavad puhaste süstimisvahendite kättesaadavaks tegemist osana oma HIV ennetamise strateegiast, näitab, et selle teenuse pakkumine on Euroopas üldiselt tavapäraseks muutunud ning enamikus riikides ei peeta seda enam vaidlusi tekitavaks teemaks. See ei tähenda aga, et vastava teenuse kasulikkuses ollakse kõikjal ühel meelel. Näiteks Kreeka ja Rootsi ei pidanud seda oma strateegia prioriteediks, kuid üldiselt on pilt selles valdkonnas rakendatavate sekkumismeetmete osas kogu Euroopas suhteliselt ühtlane(193) ning kõik riigid peale Küprose teatavad steriilsete nõelte ja süstalde vahetamise või jagamise programmidest.(194)
Yleinen sitoutuminen kattavaan lähestymistapaan ei tarkoita, että kaikkia näitä palveluja kehitettäisiin ja tuettaisiin samalla tavalla kansallisella tasolla. Niistä on kuitenkin muodostumassa jonkinasteinen yksimielisyys. Kansallisten seurantakeskusten parissa tehdyssä tutkimuksessa kolme neljäsosaa vastaajista ilmoitti, että neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmat yhdistettyinä neuvontaan ovat kansallisen politiikan painopistealueena pyrittäessä ehkäisemään tartuntatautien leviämistä injektiokäyttäjien keskuudessa (kaavio 11). Se, että niin monet maat ovat selkeästi tunnustaneet hiv:n ehkäisystrategioissaan, kuinka tärkeää on tarjota puhtaita injektiovälineitä, osoittaa, että tällainen palvelu on yleistynyt suurimmassa osassa Eurooppaa eikä sitä enää pidetä useimmissa maissa kiistanalaisena kysymyksenä. Tämä ei kuitenkaan tarkoita, että tällaisen palvelun eduista oltaisiin yksimielisiä. Esimerkiksi Kreikassa ja Ruotsissa se ei ole politiikan painopistealue, mutta yleisesti katsoen tämän alan interventioita toteutetaan EU:ssa melko yhdenmukaisella tavalla (193), ja Kyprosta lukuun ottamatta kaikki maat ovat ilmoittaneet toteuttavansa steriilien neulojen ja ruiskujen vaihto-ohjelmia (194).
Az átfogó szemlélet melletti általános elkötelezettség nem jelenti azt, hogy a szolgáltatások felsorolt elemei országos szinten mind egyformán fejlettek vagy támogatottak. Némi konszenzus azonban kialakulni látszik. Az NFP-k körében végzett felmérésben négy válaszadó közül három úgy nyilatkozott, hogy a tanácsadással ötvözött tű- és fecskendőcsere-programok prioritásként szerepelnek a fertőző betegségek injekciós kábítószer-használók közötti elterjedésének megállítását célzó nemzeti politikában (Figure 11). Az, hogy most már ilyen sok országban elismerik a tiszta injekciós felszerelés biztosításának fontosságát a HIV megelőzési stratégia szempontjából, jól tükrözi, hogy ez a fajta szolgáltatás Európa legnagyobb részében általánossá vált, és a legtöbb országban immár nem számít ellentmondásos kérdésnek. Ez nem jelenti azt, hogy teljes lenne az egyetértés e szolgáltatástípus előnyeit illetően. Görögország és Svédország például nem nevezte meg ezeket a politikai prioritások között, noha egyébként az EU egésze viszonylag homogén összképet mutat az e területen végrehajtott beavatkozások szempontjából193: Ciprus kivételével mindegyik ország beszámolt a steril tűk és fecskendők becserélésére vagy terjesztésére irányuló programok meglétéről194.
Selv om man forplikter seg til en helhetlig tilnærming, betyr ikke det at alle disse tjenesteelementene er like godt utbygget eller støttet på nasjonalt plan. En viss konsens synes imidlertid å bryte fram. I en undersøkelse blant de nasjonale kontaktpunktene definerte tre av fire respondenter en kombinasjon av sprøyteprogram og samtaleterapi/rådgivning som en prioritet i de nasjonale retningslinjene for smittevern blant sprøytebrukere (figur 11). Svært mange land innser nå hvor viktig det er å tilby rent injeksjonsutstyr som del av sin forebyggende strategi mot HIV. Dette illustrerer hvordan denne typen tilbud har blitt vanlig i mesteparten av Europa, og at de fleste landene ikke lenger vurderer dette som kontroversielt. Det vil likevel ikke si at det eksisterer allmenn enighet om nytten av denne typen tilbud. Hellas og Sverige anså for eksempel ikke dette som en prioritet. Likevel er det generelle bildet relativt ensartet i EU når det gjelder gjennomføringen av tiltak på området (193), og alle land utenom Kypros rapporterer å ha etablert for bytte eller distribusjon av sterile nåler og sprøyter (194).
Powszechne stosowanie wszechstronnego podejścia nie oznacza jednakowego rozwoju wszystkich elementów ani wspierania ich na poziomie krajowym. Jednak zaczyna się kształtować wspólne stanowisko w tej sprawie. W badaniu przeprowadzonym wśród krajowych punktów kontaktowych trzech spośród czterech respondentów uznało program dystrybucji igieł i strzykawek w połączeniu z poradnictwem za priorytetowy cel polityki krajowej dotyczącej rozprzestrzeniania się chorób zakaźnych wśród osób wstrzykujących narkotyki (wykres 11). Sytuacja, w której tak wiele krajów uznaje obecnie dostarczanie czystego sprzętu do iniekcji za element strategii zapobiegania zakażeniom HIV, świadczy o tym, że ta forma pomocy weszła w Europie w zakres głównego nurtu działań i w większości krajów nie uważa się jej już za kontrowersyjną. Nie oznacza to, że powszechnie uznaje się korzyści płynące z tego rodzaju świadczeń. Na przykład Grecja i Szwecja nie uznały takich działań za priorytet polityczny, chociaż ogólny obraz działań interwencyjnych w tej dziedzinie w UE jest dość jednolity (193) — we wszystkich krajach z wyjątkiem Cypru wprowadzono programy wymiany lub dystrybucji sterylnych igieł i strzykawek (194).
Angajamentul general pentru o abordare cuprinzătoare nu înseamnă că toate aceste servicii sunt dezvoltate şi sprijinite în mod egal la nivel naţional. Cu toate acestea, se pare că se profilează un consens. Într-o anchetă la nivelul punctelor focale naţionale, trei din patru respondenţi au considerat programele pentru ace şi seringi combinate cu serviciile de consiliere şi îndrumare ca reprezentând o prioritate a politicii naţionale consacrate răspândirii bolilor infecţioase în rândul consumatorilor de droguri injectabile (Figura 11). Faptul că în prezent multe ţări recunosc în mod explicit rolul asigurării de materiale sterile de injectare în cadrul strategiei de prevenire a infecţiei cu HIV demonstrează că acest tip de abordare a devenit esenţial în aproape toată Europa şi nu mai este considerat o chestiune controversată în majoritatea ţărilor. Acest lucru nu înseamnă că există un acord uniform cu privire la avantajele acestui tip de abordare. Grecia şi Suedia, de exemplu, nu au considerat-o ca o prioritate a politicii, deşi în ansamblu există un cadru relativ omogen în Europa în ceea ce priveşte punerea în aplicare a intervenţiilor specifice (193), toate ţările, în afară de Cipru, raportând existenţa unor programe pentru schimbul şi distribuirea acelor şi seringilor sterile (194).
Všeobecný záväzok na komplexný prístup neznamená, že všetky tieto prvky služieb sú rovnako rozvíjané a podporované na národnej úrovni. Zdá sa však, že sa objavuje určitá zhoda. V prieskume medzi NFP traja zo štyroch respondentov identifikovali programy pre injekčné ihly a striekačky kombinované s poradenstvom ako prioritu v národnej politike, ktorá rieši šírenie infekčných chorôb medzi injekčnými užívateľmi drog (obrázok 11). Skutočnosť, že tak veľa krajín teraz výslovne uznáva úlohu poskytovania čistého injekčného materiálu ako súčasť svojej stratégie prevencie HIV ilustruje, ako sa táto forma poskytovania stala hlavnou formou vo väčšine Európy a už sa vo väčšine krajín nepovažuje za kontroverznú otázku. To neznamená, že existuje jednotná zhoda o výhodách tohto druhu poskytovania. Napríklad Grécko a Švédsko ho nepovažujú za prioritu politiky, hoci v celej Európe sa objavuje celkový a relatívne homogénny obraz z hľadiska realizácie zásahov v tejto oblasti (193), pričom všetky krajiny s výnimkou Cypru uvádzajú existenciu programov na výmenu alebo distribúciu sterilných injekčných ihiel a striekačiek (194).
Splošno prizadevanje za celovit pristop ne pomeni, da so vse te storitve enako razvite ali podprte na nacionalni ravni. Vendar pa se zdi, da se uveljavlja nekakšno soglasje. V anketi med nacionalnimi kontaktnimi točkami so trije od štirih anketirancev opredelili programe injekcijskih igel in brizg v povezavi s svetovanjem kot prednostno nalogo nacionalne politike, ki preprečuje širjenje nalezljivih bolezni med injicirajočimi uživalci drog (prikaz 11). Dejstvo, da tako veliko držav zdaj jasno priznava vlogo zagotavljanja čistih pripomočkov za vbrizgavanje kot del svoje strategije preprečevanja širjenja virusa HIV, kaže, kako je ta vrsta ukrepa postala prevladujoča v večini Evrope in v večini držav ne velja več za sporno. To pa ne pomeni, da se vsi strinjajo o koristnosti tega ukrepa. Grčija in Švedska ga na primer nista uvrstili med prednostne naloge politike, vendar je v EU stanje vseeno precej enotno, kar zadeva izvajanje intervencij na tem področju (193), saj vse države razen Cipra poročajo o vzpostavljenih programih zamenjave ali razdeljevanja sterilnih injekcijskih igel in brizg (194).
Ett allmänt åtagande att genomföra en övergripande strategi innebär inte att samtliga dessa inslag är lika väl utvecklade eller understödda på nationell nivå. Viss samsyn förefaller dock växa fram. I en enkät bland nationella Reitox-kontaktpunkter svarade tre av fyra att program för nål- och sprututbyte kombinerade med rådgivning var en prioriterad politisk strategi i den nationella politik som inriktas på att förhindra spridning av infektionssjukdomar bland injektionsmissbrukare (Figur 11). Att så många länder nu uttryckligen erkänner den roll som tillhandahållande av rena nålar och sprutor spelar som en del av deras strategi för att förhindra spridning av hiv visar att denna typ av åtgärd har blivit allmänt förekommande i större delen av Europa och inte längre betraktas som en kontroversiell fråga i de flesta länder. Därmed inte sagt att det råder total enighet om fördelarna med denna typ av program. Grekland och Sverige nämner exempelvis inte nål- och sprututbyte som en politisk prioritet. Totalt sett framträder dock en relativt enhetlig bild i EU när det gäller genomförandet av insatser på detta område (193), där alla länder utom Cypern rapporterat att de har program för utbyte eller distribution av sterila nålar och sprutor (194).
Kapsamlı bir yaklaşımın genel olarak arzu edilmesi, tüm bu hizmet unsurlarının ulusal düzeyde eşit derecede gelişmiş olduğu veya desteklendiği anlamına gelmemektedir. Bununla beraber, bir fikir birliği oluşur gibi görünmektedir. UON’ler arasındaki bir araştırmada dört katılımcıdan üçü, rehberlik ve danışmayla birlikte sağlanan iğne ve şırınga programlarını, uyuşturucu enjekte edenler arasında bulaşıcı hastalıkların yayılmasını ele alan ulusal politikada bir öncelik olarak belirtmiştir (Şekil 11). Bu kadar çok sayıda ülkenin temiz enjeksiyon malzemesi temin etme rolünü artık açıkça HIV önleme stratejilerinin bir parçası olarak benimsemesi, bu hizmet türünün Avrupa’nın büyük kısmında nasıl ana akım haline geldiğini ve çoğu ülkede artık tartışmalı bir konu olarak görülmediğini göstermektedir. Ancak bu türde bir hizmetin yararlarına dair genel bir mutabakat bulunduğunu söylemek de doğru değildir. Bu alandaki müdahaleler anlamında, Kıbrıs dışındaki bütün ülkelerin steril iğne ve şırınga dağıtımı veya değişimi için programları bulunduğunu bildirdiği (193) AB genelinde her ne kadar nispeten homojen bir tablo ortaya çıksa da, örneğin Yunanistan ve İsveç bunu bir politika önceliği olarak değerlendirmemiştir (194).
1 2 Arrow