zulks – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 9 Results  access2eufinance.ec.europa.eu
  SCADPlus: De instelling...  
De Europese Raad komt elk kwartaal bijeen op uitnodiging van de voorzitter (artikel I-20). Indien de situatie zulks vereist, kan de voorzitter een buitengewone bijeenkomst bijeenroepen.
The European Council meets quarterly, convened by its President (Article I-20). When the situation so requires, the President may convene a special meeting of the European Council.
Le Conseil européen se réunit chaque trimestre sur convocation de son président (article I-20). Si la situation l'exige, ce dernier peut convoquer une session extraordinaire.
El Consejo Europeo se reunirá trimestralmente por convocatoria de su Presidente (artículo I-20). Cuando la situación así lo exija, éste último podrá convocar una reunión extraordinaria.
Il Consiglio europeo si riunisce con cadenza trimestrale su convocazione del suo presidente (articolo I-20) il quale, se la situazione lo richiede, può convocare una riunione straordinaria.
O Conselho Europeu reúne-se uma vez por trimestre, por convocação do seu Presidente (artigo I-20.º). Sempre que a situação o exija, este último pode convocar uma sessão extraordinária.
Det Europæiske Råd træder sammen hver tredje måned efter indkaldelse fra sin formand. Når situationen kræver det, kan formanden indkalde til et ekstraordinært møde.
Eurooppa-neuvosto kokoontuu puheenjohtajansa koollekutsumana kullakin vuosineljänneksellä (I-20 artikla). Puheenjohtaja kutsuu koolle ylimääräisen kokouksen, jos tilanne sitä vaatii.
Europeiska rådet ska sammanträda var tredje månad efter kallelse av sin ordförande (artikel I-20). Om situationen kräver det ska ordföranden sammankalla ett extra möte.
  SCADPlus: De besluitvor...  
Een overbruggingsclausule schept de mogelijkheid om de stemming bij gekwalificeerde meerderheid uit te breiden tot andere gevallen indien de Raad zulks met eenparigheid van stemmen besluit.
A bridging clause creates the possibility of extending qualified majority voting to other cases, if the Council so decides unanimously.
Une clause passerelle crée la possibilité d'étendre le vote à la majorité qualifiée à d'autres cas supplémentaires, si le Conseil en décide à l'unanimité.
Eine Übergangsklausel schafft die Möglichkeit, die Abstimmung mit qualifizierter Mehrheit auf andere Fälle auszuweiten, wenn der Rat dies mit Einstimmigkeit beschließt.
Una cláusula pasarela permite extender el voto por mayoría cualificada a otros casos, si el Consejo así lo decide por unanimidad.
Una clausola passerella offre la possibilità di estendere il voto a maggioranza qualificata ad altri casi, se il Consiglio decide in tal senso all'unanimità.
Uma cláusula-ponte cria a possibilidade de alargar a votação por maioria qualificada a outros casos adicionais, caso o Conselho o decida por unanimidade.
En overgangsbestemmelse giver Rådet mulighed for med enstemmighed at beslutte også at gå over til kvalificeret flertal i andre tilfælde.
Menettelylausekkeella annetaan mahdollisuus ottaa enemmistöpäätösmenettely käyttöön muissakin tapauksissa, mikäli ministerineuvosto niin yksimielisesti päättää.
Genom en övergångsbestämmelse ges möjlighet att utöka tillämpningen av beslutsfattande med kvalificerad majoritet till ytterligare fall, om rådet med enhällighet beslutar detta.
  SCADPlus: De grondbegin...  
Hetzelfde geldt voor artikel I-38: de bestaande Verdragen worden gevolgd waar het gaat om de motivering van handelingen en de vrijheid van de instellingen om te bepalen welke soort handeling moet worden vastgesteld wanneer zulks in de teksten niet specifiek is bepaald.
The provisions relating to the signature, publication and entry into force of the Union's acts are identical to those of the EC Treaty (Article I-39). Likewise, Article I-38 is in line with the equivalent rules in the existing treaties as regards the grounds on which the acts are based and the freedom of the institutions to choose the type of act to adopt, when the texts do not specifically stipulate it.
Enfin, en ce qui concerne les actes utilisés dans le domaine des deuxième et troisième piliers, ils disparaissent avec la structure en piliers qui justifiait leur existence. En conséquence, seuls pourront être utilisés, y compris dans ces matières spécifiques, les six types d'actes mentionnés plus haut.
Die Bestimmungen bezüglich Unterzeichung, Veröffentlichung und Inkrafttreten von Rechtsakten der Union entsprechen jenen des EG-Vertrags (Artikel I-39). Auch Artikel I-38 ist gleichlautend mit den entsprechenden Bestimmungen in den bestehenden Verträgen hinsichtlichder Begründung von Rechtsakten und der Freiheit der Organe, die Art des zu erlassenden Rechtsaktes zu wählen, sofern sie in den Texten nicht ausdrücklich festgelegt ist.
Las disposiciones relativas a la firma, la publicación y la entrada en vigor de los actos de la Unión corresponden a las del Tratado CE (artículo I-39). Asimismo, el artículo I-38 es fiel a las disposiciones equivalentes de los Tratados existentes por lo que se refiere a la motivación de los actos y a la libertad de que disponen las instituciones para escoger el tipo de acto que van a aprobar, cuando los textos no lo estipulan específicamente.
Le disposizioni relative alla firma, pubblicazione ed entrata in vigore degli atti dell'Unione corrispondono a quelle del trattato CE (articolo I-39). Analogamente, l'articolo I-38 resta fedele alle disposizioni equivalenti dei trattati attualmente in vigore per quanto concerne la motivazione degli atti e la libertà di cui dispongono le istituzioni nella scelta del tipo di atti da adottare, qualora i testi non forniscano direttive precise.
Bestemmelserne om undertegnelse, offentliggørelse og ikrafttræden af EU's retsakter svarer til bestemmelserne i EF-traktaten (artikel I-39). Artikel I-38 er ligeledes tro mod de tilsvarende bestemmelser i de eksisterende traktater for så vidt angår begrundelse for retsakterne og institutionernes frihed til vælge, hvilken type retsakt der skal vedtages, når det ikke fremgår specifikt af forfatningen.
Perustuslain määräykset, jotka koskevat unionin säädösten allekirjoittamista, julkaisemista ja voimaantuloa vastaavat EY:n perustamissopimuksen määräyksiä (I-39 artikla). Samoin I-38 artikla vastaa tarkasti nykyisten perussopimusten vastaavia määräyksiä, jotka koskevat säädösten perustelemista ja toimielinten vapautta valita annettavan säädöksen laji tapauksissa, joissa siitä ei ole erityisesti määrätty.
I konstitutionen görs åtskillnad mellan å ena sidan genomförande av unionens rättsligt bindande akter (artikel I-37) och å andra sidan delegering till kommissionen av befogenhet att, under lagstiftarens kontroll, anta "delegerade europeiska förordningar" som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av lagstiftningsakter (artikel I-36).
  SCADPlus: Het beleid va...  
Artikel 12, lid 2, van de Grondwet bepaalt dat de Unie exclusief bevoegd is een internationale overeenkomst te sluiten indien een wetgevingshandeling van de Unie in die sluiting voorziet of indien zulks noodzakelijk is om de Unie in staat te stellen haar interne bevoegdheid uit te oefenen en indien zulks van invloed is op een interne handeling van de Unie.
The same applies to the case law of the Court with regard to exclusive powers. Article 12(2) of the Constitution provides that the Union shall have exclusive competence for the conclusion of an international agreement when its conclusion is provided for in a legislative act of the Union, which is necessary to enable it to exercise its internal competence, or affects an internal Union act.
Il en est de même de la jurisprudence de la Cour relative aux compétences exclusives par exercice. L'article 12 de la Constitution prévoit, en effet, au paragraphe 2, que l'Union dispose d'une compétence exclusive pour la conclusion d'un accord international lorsque cette conclusion est prévue par un acte législatif de l'Union, ou qu'elle est nécessaire pour permettre à l'Union d'exercer sa compétence au niveau interne, ou qu'elle affecte un acte interne de l'Union.
Gleiches gilt für die Rechtsprechung des Gerichtshofs in Bezug auf in der Ausübungspraxis erworbene ausschließliche Zuständigkeiten. So sieht Artikel 12 Absatz 2 des Verfassungsentwurfs vor, dass die Union die ausschließliche Zuständigkeit für den Abschluss internationaler Übereinkommen hat, wenn der Abschluss eines solchen Übereinkommens in einem Rechtsakt der Union vorgesehen ist, wenn er notwendig ist, damit sie ihre interne Zuständigkeit ausüben kann, oder wenn er einen internen Rechtsakt der Union berührt.
Lo mismo sucede con la jurisprudencia del Tribunal relativa a las competencias exclusivas. El artículo 12 de la Constitución prevé, en efecto, en su apartado 2, que la Unión dispondrá de competencia exclusiva para la celebración de un acuerdo internacional cuando dicha celebración esté prevista en un acto legislativo de la Unión, sea necesaria para permitirle ejercer su competencia interna o afecte a un acto interno de la Unión.
Lo stesso avviene per la giurisprudenza della Corte relativa alle competenze esclusive per esercizio. L'articolo 12 della Costituzione prevede in effetti, al paragrafo 2, che l'Unione abbia competenza esclusiva per la conclusione di accordi internazionali allorché tale conclusione sia prevista in un atto legislativo dell'Unione, o sia necessaria per consentirle di esercitare le sue competenze a livello interno, o incida su un atto interno dell'Unione.
O mesmo se aplica à jurisprudência do Tribunal relativa ao exercício das competências exclusivas. Com efeito, o n.º 2 do artigo 12.º da Constituição prevê que a União dispõe de competência exclusiva para celebrar acordos internacionais quando tal celebração esteja prevista num acto legislativo da União, quando for necessária para lhe dar a possibilidade de exercer a sua competência interna ou quando afecte um acto interno da União.
Det samme gælder Domstolens retspraksis vedrørende enekompetence i kraft af udøvelsen af kompetencer. I forfatningens artikel 12, stk. 2, fastsættes det nemlig, at EU har enekompetence til at indgå internationale aftaler, når indgåelsen er nævnt i en EU-retsakt, eller når den er nødvendig for at give EU mulighed for at udøve sin kompetence på internt plan, eller når den berører en intern EU-retsakt.
Edellä esitetty pätee myös yhteisöjen tuomioistuimen oikeuskäytäntöön, joka koskee viran puolesta harjoitettavaa yksinomaista toimivaltaa. Perustuslain 12 artiklan 2 kohdassa määrätään, että unionilla on yksinomainen toimivalta tehdä kansainvälinen sopimus, kun sopimuksen tekemisestä säädetään unionin säädöksessä tai kun se on välttämätöntä, jotta unioni voi käyttää sisäistä toimivaltaansa, tai kun se vaikuttaa unionin sisäiseen säädökseen.
Likaså regelfästs domstolens rättspraxis när det gäller unionens exklusiva genomförandebefogenheter. I artikel 12.2 i utkastet till konstitution föreskrivs att unionen ensam ska ha befogenhet att ingå ett internationellt avtal om ingåendet av avtalet fastställs i en unionsrättsakt eller om det är nödvändigt för att unionen ska kunna utöva sin befogenhet internt eller om det inverkar på en intern unionsakt.
  SCADPlus: Het beleid va...  
Artikel 12, lid 2, van de Grondwet bepaalt dat de Unie exclusief bevoegd is een internationale overeenkomst te sluiten indien een wetgevingshandeling van de Unie in die sluiting voorziet of indien zulks noodzakelijk is om de Unie in staat te stellen haar interne bevoegdheid uit te oefenen en indien zulks van invloed is op een interne handeling van de Unie.
The same applies to the case law of the Court with regard to exclusive powers. Article 12(2) of the Constitution provides that the Union shall have exclusive competence for the conclusion of an international agreement when its conclusion is provided for in a legislative act of the Union, which is necessary to enable it to exercise its internal competence, or affects an internal Union act.
Il en est de même de la jurisprudence de la Cour relative aux compétences exclusives par exercice. L'article 12 de la Constitution prévoit, en effet, au paragraphe 2, que l'Union dispose d'une compétence exclusive pour la conclusion d'un accord international lorsque cette conclusion est prévue par un acte législatif de l'Union, ou qu'elle est nécessaire pour permettre à l'Union d'exercer sa compétence au niveau interne, ou qu'elle affecte un acte interne de l'Union.
Gleiches gilt für die Rechtsprechung des Gerichtshofs in Bezug auf in der Ausübungspraxis erworbene ausschließliche Zuständigkeiten. So sieht Artikel 12 Absatz 2 des Verfassungsentwurfs vor, dass die Union die ausschließliche Zuständigkeit für den Abschluss internationaler Übereinkommen hat, wenn der Abschluss eines solchen Übereinkommens in einem Rechtsakt der Union vorgesehen ist, wenn er notwendig ist, damit sie ihre interne Zuständigkeit ausüben kann, oder wenn er einen internen Rechtsakt der Union berührt.
Lo mismo sucede con la jurisprudencia del Tribunal relativa a las competencias exclusivas. El artículo 12 de la Constitución prevé, en efecto, en su apartado 2, que la Unión dispondrá de competencia exclusiva para la celebración de un acuerdo internacional cuando dicha celebración esté prevista en un acto legislativo de la Unión, sea necesaria para permitirle ejercer su competencia interna o afecte a un acto interno de la Unión.
Lo stesso avviene per la giurisprudenza della Corte relativa alle competenze esclusive per esercizio. L'articolo 12 della Costituzione prevede in effetti, al paragrafo 2, che l'Unione abbia competenza esclusiva per la conclusione di accordi internazionali allorché tale conclusione sia prevista in un atto legislativo dell'Unione, o sia necessaria per consentirle di esercitare le sue competenze a livello interno, o incida su un atto interno dell'Unione.
O mesmo se aplica à jurisprudência do Tribunal relativa ao exercício das competências exclusivas. Com efeito, o n.º 2 do artigo 12.º da Constituição prevê que a União dispõe de competência exclusiva para celebrar acordos internacionais quando tal celebração esteja prevista num acto legislativo da União, quando for necessária para lhe dar a possibilidade de exercer a sua competência interna ou quando afecte um acto interno da União.
Det samme gælder Domstolens retspraksis vedrørende enekompetence i kraft af udøvelsen af kompetencer. I forfatningens artikel 12, stk. 2, fastsættes det nemlig, at EU har enekompetence til at indgå internationale aftaler, når indgåelsen er nævnt i en EU-retsakt, eller når den er nødvendig for at give EU mulighed for at udøve sin kompetence på internt plan, eller når den berører en intern EU-retsakt.
Edellä esitetty pätee myös yhteisöjen tuomioistuimen oikeuskäytäntöön, joka koskee viran puolesta harjoitettavaa yksinomaista toimivaltaa. Perustuslain 12 artiklan 2 kohdassa määrätään, että unionilla on yksinomainen toimivalta tehdä kansainvälinen sopimus, kun sopimuksen tekemisestä säädetään unionin säädöksessä tai kun se on välttämätöntä, jotta unioni voi käyttää sisäistä toimivaltaansa, tai kun se vaikuttaa unionin sisäiseen säädökseen.
Likaså regelfästs domstolens rättspraxis när det gäller unionens exklusiva genomförandebefogenheter. I artikel 12.2 i utkastet till konstitution föreskrivs att unionen ensam ska ha befogenhet att ingå ett internationellt avtal om ingåendet av avtalet fastställs i en unionsrättsakt eller om det är nödvändigt för att unionen ska kunna utöva sin befogenhet internt eller om det inverkar på en intern unionsakt.
  SCADPlus: Het beleid va...  
Zo kan de Unie internationale akkoorden sluiten wanneer de Grondwet daarin voorziet of wanneer het sluiten van een akkoord nodig is om een van de in de Grondwet bepaalde doelstellingen te verwezenlijken, en tevens wanneer daarin bij een bindende rechtshandeling van de Unie is voorzien of wanneer zulks van invloed is op een intern besluit van de Unie.
With respect to the power of the Union to conclude international agreements, Article III-225 of the draft constitution institutionalises the case law of the European Court of Justice on implied external powers . Thus, the Union may conclude agreements where the Constitution so provides or where the conclusion of an agreement is necessary in order to achieve one of the objectives set by the Constitution and where there is provision for it in a binding Union legislative act or where it affects one of the Union's internal acts.
En ce qui concerne la compétence de l'Union pour conclure des accords internationaux, l'article III-225 du projet de Constitution institutionnalise la jurisprudence de la Cour de justice sur les compétences externes implicites . Ainsi, l'Union peut conclure de tels accords lorsque la Constitution le prévoit ou lorsque la conclusion d'un accord est nécessaire pour réaliser l'un des objectifs fixés par la Constitution et, également, lorsque cette conclusion est prévue dans un acte juridique obligatoire de l'Union ou affecte un acte interne de l'Union.
Im Hinblick auf die Kompetenz der Union zum Abschluss internationaler Übereinkünfte wird mit Artikel III-225 des Verfassungsentwurfs die Rechtsprechung des Gerichtshof zur impliziten Außenkompetenz der Union festgeschrieben. Somit kann die Union solche Übereinkünfte schließen, sofern dies in der Verfassung vorgesehen ist oder wenn der Abschluss einer Übereinkunft im Rahmen der Politik der Union zur Verwirklichung eines der in der Verfassung festgesetzten Ziele erforderlich ist, in einem bindenden Rechtsakt der Union vorgesehen ist oder einen internen Rechtsakt der Union berührt.
Con respecto a la competencia de la Unión para celebrar acuerdos internacionales, el artículo III-225 del Proyecto de Constitución institucionaliza la jurisprudencia del Tribunal de Justicia sobre las competencias externas implícitas . Así, la Unión podrá celebrar tales acuerdos cuando la Constitución lo prevea o cuando la celebración de un acuerdo sea necesaria para alcanzar alguno de los objetivos establecidos por la Constitución, esté prevista en un acto jurídico vinculante de la Unión o afecte a un acto interno de la Unión.
In relazione alla competenza dell'Unione di concludere accordi internazionali, l'articolo III-225 del progetto di Costituzione istituzionalizza la giurisprudenza della Corte di giustizia sulle competenze esterne implicite . Di conseguenza, l'Unione può concludere tali accordi qualora la Costituzione lo preveda o qualora la loro conclusione sia necessaria per realizzare uno degli obiettivi fissati dalla Costituzione, o ancora quando sia prevista in un atto giuridico obbligatorio dell'Unione o incida su un atto interno dell'Unione.
Relativamente à competência da União para celebrar acordos internacionais, o artigo III-225.º do projecto de Constituição institucionaliza a jurisprudência do Tribunal de Justiça em relação às competências externas implícitas . Deste modo, a União pode celebrar esse tipo de acordos quando a Constituição o preveja, quando a celebração de um acordo seja necessária para alcançar um dos objectivos estabelecidos pela Constituição, ou ainda caso esta celebração esteja prevista num acto jurídico obrigatório da União ou afecte um acto interno da União.
Hvad angår EU's kompetence til at indgå internationale aftaler, institutionaliserer forfatningsudkastets artikel III-225 Domstolens retspraksis vedrørende de implicitte eksterne kompetenceområder . EU kan således indgå sådanne aftaler, når der i forfatningen er fastsat bestemmelser herom, eller når det er nødvendigt at indgå en aftale for at nå et af de mål, der er fastlagt i forfatningen, og ligeledes når en sådan indgåelse er foreskrevet i en bindende EU-retsakt eller berører en intern EU-retsakt.
Perustuslakiluonnoksen III-225 artiklassa vakiinnutetaan implisiittistä ulkoista toimivaltaa koskeva yhteisöjen tuomioistuimen oikeuskäytäntö, johon unionin toimivalta perustuu kansainvälisiä sopimuksia tehtäessä. Unioni voi näin ollen tehdä tällaisia sopimuksia, silloin kun perustuslaissa on asiasta määrätty tai kun sopimuksen tekeminen on välttämätöntä jonkin unionin politiikalle tässä perustuslaissa vahvistetun tavoitteen saavuttamiseksi, kun sopimuksen tekemisestä säädetään unionin velvoittavassa säädöksessä tai kun se vaikuttaa unionin sisäiseen säädökseen.
När det gäller unionens befogenhet att ingå internationella avtal regelfästs i artikel III-225 i utkastet till konstitution domstolens rättspraxis i fråga om underförstådda externa befogenheter . Unionen kan således ingå sådana avtal när konstitutionen föreskriver att ingåendet av ett avtal är nödvändigt för att uppnå ett av de mål som fastställs i konstitutionen, föreskrivs i en av unionens rättsligt bindande akter eller inverkar på en intern unionsakt.
  SCADPlus: Het beleid va...  
Zo kan de Unie internationale akkoorden sluiten wanneer de Grondwet daarin voorziet of wanneer het sluiten van een akkoord nodig is om een van de in de Grondwet bepaalde doelstellingen te verwezenlijken, en tevens wanneer daarin bij een bindende rechtshandeling van de Unie is voorzien of wanneer zulks van invloed is op een intern besluit van de Unie.
En ce qui concerne la compétence de l'Union pour conclure des accords internationaux, l'article III-323 de la Constitution institutionnalise la jurisprudence de la Cour de justice sur les compétences externes implicites. Ainsi, l'Union peut conclure de tels accords lorsque la Constitution le prévoit ou lorsque la conclusion d'un accord est nécessaire pour réaliser l'un des objectifs fixés par la Constitution et, également, lorsque cette conclusion est prévue dans un acte juridique obligatoire de l'Union ou est susceptible d'affecter des règles communes ou d'en altérer la portée. Il en est de même de la jurisprudence de la Cour relative aux compétences exclusives par exercice. L'article 13 de la Constitution prévoit, en effet, au paragraphe 2, que l'Union dispose d'une compétence exclusive pour la conclusion d'un accord international lorsque cette conclusion est prévue par un acte législatif de l'Union, ou qu'elle est nécessaire pour permettre à l'Union d'exercer sa compétence interne, ou qu'elle est susceptible d'affecter des règles communes ou d'en altérer la portée. S'agissant de la négociation des accords internationaux, une disposition unique, l'article III-325 de la Constitution, régit tous les accords conclus par l'Union à l'exception des accords dans le domaine monétaire. La Constitution délimite clairement la responsabilité de la Commission et celle du ministre des affaires étrangères en ce qui concerne l'ouverture de négociations. Elle précise, en effet, que le ministre des affaires étrangères est responsable de la négociation des accords portant exclusivement ou principalement sur la politique étrangère et de sécurité commune. En revanche, cet article ne désigne pas de négociateur de principe. Il laisse au Conseil, en fonction de la matière de l'accord à négocier, le pouvoir de désigner le négociateur ou le chef de file de l'équipe de négociation de l'Union.
Im Hinblick auf die Kompetenz der Union zum Abschluss internationaler Übereinkünfte wird mit Artikel III-323 der Verfassung die Rechtsprechung des Gerichtshof zur impliziten Außenkompetenz der Union festgeschrieben. Somit kann die Union solche Übereinkünfte schließen, wenn dies in der Verfassung vorgesehen ist, wenn der Abschluss einer Übereinkunft zur Verwirklichung eines der in der Verfassung festgesetzten Ziele erforderlich oder in einem verbindlichen Rechtsakt der Union vorgesehen ist oder aber wenn der Abschluss gemeinsame Regeln beeinträchtigen oder deren Tragweite verändern könnte. Gleiches gilt für die Rechtsprechung des Gerichtshofs in Bezug auf in der Ausübungspraxis erworbene ausschließliche Zuständigkeiten. So sieht Artikel 13 Absatz 2 der Verfassung vor, dass die Union die ausschließliche Zuständigkeit für den Abschluss internationaler Übereinkünfte hat, wenn der Abschluss einer solchen Übereinkunft in einem Rechtsakt der Union vorgesehen ist, wenn er notwendig ist, damit sie ihre interne Zuständigkeit ausüben kann, oder soweit er gemeinsame Regeln beeinträchtigen oder deren Tragweite verändern könnte. Die Aushandlung internationaler Übereinkünfte durch die Union ist in einem einzigen Artikel der Verfassung geregelt (Artikel III-325). Lediglich Übereinkünfte im Bereich der Währungspolitik sind hiervon ausgenommen. Die Zuständigkeiten der Kommission und des Außenministers in Bezug auf die Aufnahme von Verhandlungen werden in der Verfassung klar geregelt. So wird ausdrücklich darauf verwiesen, dass der Außenminister für die Aushandlung von Übereinkünften zuständig ist, die sich ausschließlich oder hauptsächlich auf die Gemeinsame Außen- und Sicherheitspolitik beziehen. Es ist jedoch nicht im Grundsatz festgelegt, wer die Verhandlungen führt. Vielmehr sieht der genannte Artikel vor, dass der Rat je nach dem Gegenstand der künftigen Übereinkunft den Verhandlungsführer oder den Leiter des Verhandlungsteams der Union benennt.
Per quanto riguarda la competenza dell'Unione a concludere accordi internazionali, l'articolo III-323 della costituzione istituzionalizza la giurisprudenza della Corte di giustizia in materia di competenze esterne implicite. L'Unione può infatti esercitare detta competenza se la conclusione di accordi è prevista dalla costituzione o necessaria a realizzare uno degli obiettivi fissati dalla costituzione, o ancora quando essa è contemplata da un atto giuridico obbligatorio dell'Unione o può incidere su norme comuni o alterarne la portata. Stesso dicasi per la giurisprudenza della Corte relativa alle competenze esclusive per esercizio. L'articolo 13, paragrafo 2, della costituzione contempla infatti la competenza esclusiva dell'Unione per la conclusione di accordi internazionali allorché tale conclusione è prevista in un atto legislativo dell'Unione o è necessaria per consentirle di esercitare le sue competenze a livello interno o nella misura in cui può incidere su norme comuni o alterarne la portata. In materia di negoziazione degli accordi internazionali, un'unica disposizione, l'articolo III-325 della costituzione, disciplina tutti gli accordi conclusi dall'Unione, ad eccezione degli accordi nel settore monetario. La costituzione delimita chiaramente le rispettive prerogative della Commissione e del ministro degli Affari esteri per quanto riguarda l'avvio di negoziati, precisando che è il primo a negoziare accordi che riguardano esclusivamente o principalmente la politica estera e di sicurezza comune. Lo stesso articolo non indica invece alcun negoziatore di principio, conferendo al Consiglio il potere di designare, in funzione della materia dell'accordo, il negoziatore o il capofila del pool di negoziatori dell'Unione.
Relativamente à competência da União para celebrar acordos internacionais, o artigo III-323.º da Constituição institucionaliza a jurisprudência do Tribunal de Justiça em relação às competências externas implícitas. Deste modo, a União pode celebrar esse tipo de acordos quando a Constituição o preveja, quando a celebração de um acordo seja necessária para alcançar um dos objectivos estabelecidos pela Constituição, ou ainda caso esta celebração esteja prevista num acto jurídico obrigatório da União ou seja susceptível de afectar as normas comuns ou alterar o seu alcance. O mesmo se aplica à jurisprudência do Tribunal relativa ao exercício das competências exclusivas. Com efeito, o n.º 2 do artigo 13.º da Constituição prevê que a União dispõe igualmente de competência exclusiva para celebrar acordos internacionais quando tal celebração esteja prevista num acto legislativo da União, seja necessária para lhe dar a possibilidade de exercer a sua competência interna, ou seja susceptível de afectar regras comuns ou de alterar o alcance das mesmas. No que respeita à negociação de acordos internacionais, o artigo III-325.º da Constituição é a única disposição que rege todos os acordos celebrados pela União, excepto os acordos no domínio monetário. A Constituição delimita claramente a responsabilidade da Comissão e do Ministro dos Negócios Estrangeiros da União no que se refere à abertura de negociações. Especifica, com efeito, que o Ministro dos Negócios Estrangeiros é responsável pela negociação dos acordos que incidam exclusiva ou principalmente sobre a Política Externa e de Segurança Comum.Em contrapartida, este artigo não designa um negociador de princípio. Deixa ao Conselho, em função da matéria a negociar, o poder de designar o negociador ou o chefe da equipa de negociação da União.
Vad beträffar unionens befogenhet att ingå internationella avtal stadfästs genom artikel III-323 i konstitutionen domstolens rättspraxis i fråga om implicit extern behörighet. Sålunda får unionen enligt konstitutionen ingå internationella avtal när konstitutionen föreskriver att sådana avtal ska ingås, eller när ingåendet av ett avtal antingen är nödvändigt för att inom ramen för unionens politik förverkliga ett av de mål som anges i konstitutionen, eller föreskrivs i en av unionens rättsligt bindande akter eller kan komma att inverka på gemensamma regler eller räckvidden för sådana regler. Detsamma gäller för domstolens rättspraxis i fråga om de exklusiva befogenheterna (inom de olika utövandeområdena). I artikel I-13.2 i konstitutionen anges nämligen att unionen ska ha exklusiv befogenhet att ingå ett internationellt avtal om ingåendet av avtalet föreskrivs i en unionslagstiftningsakt, eller om ingåendet är nödvändigt för att unionen ska kunna utöva sin befogenhet internt eller i den mån ingåendet kan påverka gemensamma regler eller ändra räckvidden för sådana regler. Alla internationella avtal (med undantag för avtal på det monetära området) ska enligt konstitutionen förhandlas fram och ingås i enlighet med bestämmelserna i artikel III-325 i konstitutionen. Kommissionens och utrikesministerns ansvar i fråga om inledande av förhandlingar avgränsas klart i artikel III-325: de ska lägga fram rekommendationer. Om det planerade avtalet uteslutande eller huvudsakligen gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är det utrikesministern som ska lägga fram rekommendationer om inledande av förhandlingar. Förhandlaren anges däremot inte i artikeln. Enligt artikel III-325 är det rådet som, med hänsyn till vad det planerade avtalet gäller, ska utse förhandlaren eller unionens förhandlingschef.
  SCADPlus: Het beleid va...  
Zo kan de Unie internationale akkoorden sluiten wanneer de Grondwet daarin voorziet of wanneer het sluiten van een akkoord nodig is om een van de in de Grondwet bepaalde doelstellingen te verwezenlijken, en tevens wanneer daarin bij een bindende rechtshandeling van de Unie is voorzien of wanneer zulks van invloed is op een intern besluit van de Unie.
En ce qui concerne la compétence de l'Union pour conclure des accords internationaux, l'article III-323 de la Constitution institutionnalise la jurisprudence de la Cour de justice sur les compétences externes implicites. Ainsi, l'Union peut conclure de tels accords lorsque la Constitution le prévoit ou lorsque la conclusion d'un accord est nécessaire pour réaliser l'un des objectifs fixés par la Constitution et, également, lorsque cette conclusion est prévue dans un acte juridique obligatoire de l'Union ou est susceptible d'affecter des règles communes ou d'en altérer la portée. Il en est de même de la jurisprudence de la Cour relative aux compétences exclusives par exercice. L'article 13 de la Constitution prévoit, en effet, au paragraphe 2, que l'Union dispose d'une compétence exclusive pour la conclusion d'un accord international lorsque cette conclusion est prévue par un acte législatif de l'Union, ou qu'elle est nécessaire pour permettre à l'Union d'exercer sa compétence interne, ou qu'elle est susceptible d'affecter des règles communes ou d'en altérer la portée. S'agissant de la négociation des accords internationaux, une disposition unique, l'article III-325 de la Constitution, régit tous les accords conclus par l'Union à l'exception des accords dans le domaine monétaire. La Constitution délimite clairement la responsabilité de la Commission et celle du ministre des affaires étrangères en ce qui concerne l'ouverture de négociations. Elle précise, en effet, que le ministre des affaires étrangères est responsable de la négociation des accords portant exclusivement ou principalement sur la politique étrangère et de sécurité commune. En revanche, cet article ne désigne pas de négociateur de principe. Il laisse au Conseil, en fonction de la matière de l'accord à négocier, le pouvoir de désigner le négociateur ou le chef de file de l'équipe de négociation de l'Union.
Im Hinblick auf die Kompetenz der Union zum Abschluss internationaler Übereinkünfte wird mit Artikel III-323 der Verfassung die Rechtsprechung des Gerichtshof zur impliziten Außenkompetenz der Union festgeschrieben. Somit kann die Union solche Übereinkünfte schließen, wenn dies in der Verfassung vorgesehen ist, wenn der Abschluss einer Übereinkunft zur Verwirklichung eines der in der Verfassung festgesetzten Ziele erforderlich oder in einem verbindlichen Rechtsakt der Union vorgesehen ist oder aber wenn der Abschluss gemeinsame Regeln beeinträchtigen oder deren Tragweite verändern könnte. Gleiches gilt für die Rechtsprechung des Gerichtshofs in Bezug auf in der Ausübungspraxis erworbene ausschließliche Zuständigkeiten. So sieht Artikel 13 Absatz 2 der Verfassung vor, dass die Union die ausschließliche Zuständigkeit für den Abschluss internationaler Übereinkünfte hat, wenn der Abschluss einer solchen Übereinkunft in einem Rechtsakt der Union vorgesehen ist, wenn er notwendig ist, damit sie ihre interne Zuständigkeit ausüben kann, oder soweit er gemeinsame Regeln beeinträchtigen oder deren Tragweite verändern könnte. Die Aushandlung internationaler Übereinkünfte durch die Union ist in einem einzigen Artikel der Verfassung geregelt (Artikel III-325). Lediglich Übereinkünfte im Bereich der Währungspolitik sind hiervon ausgenommen. Die Zuständigkeiten der Kommission und des Außenministers in Bezug auf die Aufnahme von Verhandlungen werden in der Verfassung klar geregelt. So wird ausdrücklich darauf verwiesen, dass der Außenminister für die Aushandlung von Übereinkünften zuständig ist, die sich ausschließlich oder hauptsächlich auf die Gemeinsame Außen- und Sicherheitspolitik beziehen. Es ist jedoch nicht im Grundsatz festgelegt, wer die Verhandlungen führt. Vielmehr sieht der genannte Artikel vor, dass der Rat je nach dem Gegenstand der künftigen Übereinkunft den Verhandlungsführer oder den Leiter des Verhandlungsteams der Union benennt.
Per quanto riguarda la competenza dell'Unione a concludere accordi internazionali, l'articolo III-323 della costituzione istituzionalizza la giurisprudenza della Corte di giustizia in materia di competenze esterne implicite. L'Unione può infatti esercitare detta competenza se la conclusione di accordi è prevista dalla costituzione o necessaria a realizzare uno degli obiettivi fissati dalla costituzione, o ancora quando essa è contemplata da un atto giuridico obbligatorio dell'Unione o può incidere su norme comuni o alterarne la portata. Stesso dicasi per la giurisprudenza della Corte relativa alle competenze esclusive per esercizio. L'articolo 13, paragrafo 2, della costituzione contempla infatti la competenza esclusiva dell'Unione per la conclusione di accordi internazionali allorché tale conclusione è prevista in un atto legislativo dell'Unione o è necessaria per consentirle di esercitare le sue competenze a livello interno o nella misura in cui può incidere su norme comuni o alterarne la portata. In materia di negoziazione degli accordi internazionali, un'unica disposizione, l'articolo III-325 della costituzione, disciplina tutti gli accordi conclusi dall'Unione, ad eccezione degli accordi nel settore monetario. La costituzione delimita chiaramente le rispettive prerogative della Commissione e del ministro degli Affari esteri per quanto riguarda l'avvio di negoziati, precisando che è il primo a negoziare accordi che riguardano esclusivamente o principalmente la politica estera e di sicurezza comune. Lo stesso articolo non indica invece alcun negoziatore di principio, conferendo al Consiglio il potere di designare, in funzione della materia dell'accordo, il negoziatore o il capofila del pool di negoziatori dell'Unione.
Relativamente à competência da União para celebrar acordos internacionais, o artigo III-323.º da Constituição institucionaliza a jurisprudência do Tribunal de Justiça em relação às competências externas implícitas. Deste modo, a União pode celebrar esse tipo de acordos quando a Constituição o preveja, quando a celebração de um acordo seja necessária para alcançar um dos objectivos estabelecidos pela Constituição, ou ainda caso esta celebração esteja prevista num acto jurídico obrigatório da União ou seja susceptível de afectar as normas comuns ou alterar o seu alcance. O mesmo se aplica à jurisprudência do Tribunal relativa ao exercício das competências exclusivas. Com efeito, o n.º 2 do artigo 13.º da Constituição prevê que a União dispõe igualmente de competência exclusiva para celebrar acordos internacionais quando tal celebração esteja prevista num acto legislativo da União, seja necessária para lhe dar a possibilidade de exercer a sua competência interna, ou seja susceptível de afectar regras comuns ou de alterar o alcance das mesmas. No que respeita à negociação de acordos internacionais, o artigo III-325.º da Constituição é a única disposição que rege todos os acordos celebrados pela União, excepto os acordos no domínio monetário. A Constituição delimita claramente a responsabilidade da Comissão e do Ministro dos Negócios Estrangeiros da União no que se refere à abertura de negociações. Especifica, com efeito, que o Ministro dos Negócios Estrangeiros é responsável pela negociação dos acordos que incidam exclusiva ou principalmente sobre a Política Externa e de Segurança Comum.Em contrapartida, este artigo não designa um negociador de princípio. Deixa ao Conselho, em função da matéria a negociar, o poder de designar o negociador ou o chefe da equipa de negociação da União.
Vad beträffar unionens befogenhet att ingå internationella avtal stadfästs genom artikel III-323 i konstitutionen domstolens rättspraxis i fråga om implicit extern behörighet. Sålunda får unionen enligt konstitutionen ingå internationella avtal när konstitutionen föreskriver att sådana avtal ska ingås, eller när ingåendet av ett avtal antingen är nödvändigt för att inom ramen för unionens politik förverkliga ett av de mål som anges i konstitutionen, eller föreskrivs i en av unionens rättsligt bindande akter eller kan komma att inverka på gemensamma regler eller räckvidden för sådana regler. Detsamma gäller för domstolens rättspraxis i fråga om de exklusiva befogenheterna (inom de olika utövandeområdena). I artikel I-13.2 i konstitutionen anges nämligen att unionen ska ha exklusiv befogenhet att ingå ett internationellt avtal om ingåendet av avtalet föreskrivs i en unionslagstiftningsakt, eller om ingåendet är nödvändigt för att unionen ska kunna utöva sin befogenhet internt eller i den mån ingåendet kan påverka gemensamma regler eller ändra räckvidden för sådana regler. Alla internationella avtal (med undantag för avtal på det monetära området) ska enligt konstitutionen förhandlas fram och ingås i enlighet med bestämmelserna i artikel III-325 i konstitutionen. Kommissionens och utrikesministerns ansvar i fråga om inledande av förhandlingar avgränsas klart i artikel III-325: de ska lägga fram rekommendationer. Om det planerade avtalet uteslutande eller huvudsakligen gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är det utrikesministern som ska lägga fram rekommendationer om inledande av förhandlingar. Förhandlaren anges däremot inte i artikeln. Enligt artikel III-325 är det rådet som, med hänsyn till vad det planerade avtalet gäller, ska utse förhandlaren eller unionens förhandlingschef.
  SCADPlus: Het beleid va...  
Zo kan de Unie internationale akkoorden sluiten wanneer de Grondwet daarin voorziet of wanneer het sluiten van een akkoord nodig is om een van de in de Grondwet bepaalde doelstellingen te verwezenlijken, en tevens wanneer daarin bij een bindende rechtshandeling van de Unie is voorzien of wanneer zulks van invloed is op een intern besluit van de Unie.
En ce qui concerne la compétence de l'Union pour conclure des accords internationaux, l'article III-323 de la Constitution institutionnalise la jurisprudence de la Cour de justice sur les compétences externes implicites. Ainsi, l'Union peut conclure de tels accords lorsque la Constitution le prévoit ou lorsque la conclusion d'un accord est nécessaire pour réaliser l'un des objectifs fixés par la Constitution et, également, lorsque cette conclusion est prévue dans un acte juridique obligatoire de l'Union ou est susceptible d'affecter des règles communes ou d'en altérer la portée. Il en est de même de la jurisprudence de la Cour relative aux compétences exclusives par exercice. L'article 13 de la Constitution prévoit, en effet, au paragraphe 2, que l'Union dispose d'une compétence exclusive pour la conclusion d'un accord international lorsque cette conclusion est prévue par un acte législatif de l'Union, ou qu'elle est nécessaire pour permettre à l'Union d'exercer sa compétence interne, ou qu'elle est susceptible d'affecter des règles communes ou d'en altérer la portée. S'agissant de la négociation des accords internationaux, une disposition unique, l'article III-325 de la Constitution, régit tous les accords conclus par l'Union à l'exception des accords dans le domaine monétaire. La Constitution délimite clairement la responsabilité de la Commission et celle du ministre des affaires étrangères en ce qui concerne l'ouverture de négociations. Elle précise, en effet, que le ministre des affaires étrangères est responsable de la négociation des accords portant exclusivement ou principalement sur la politique étrangère et de sécurité commune. En revanche, cet article ne désigne pas de négociateur de principe. Il laisse au Conseil, en fonction de la matière de l'accord à négocier, le pouvoir de désigner le négociateur ou le chef de file de l'équipe de négociation de l'Union.
Im Hinblick auf die Kompetenz der Union zum Abschluss internationaler Übereinkünfte wird mit Artikel III-323 der Verfassung die Rechtsprechung des Gerichtshof zur impliziten Außenkompetenz der Union festgeschrieben. Somit kann die Union solche Übereinkünfte schließen, wenn dies in der Verfassung vorgesehen ist, wenn der Abschluss einer Übereinkunft zur Verwirklichung eines der in der Verfassung festgesetzten Ziele erforderlich oder in einem verbindlichen Rechtsakt der Union vorgesehen ist oder aber wenn der Abschluss gemeinsame Regeln beeinträchtigen oder deren Tragweite verändern könnte. Gleiches gilt für die Rechtsprechung des Gerichtshofs in Bezug auf in der Ausübungspraxis erworbene ausschließliche Zuständigkeiten. So sieht Artikel 13 Absatz 2 der Verfassung vor, dass die Union die ausschließliche Zuständigkeit für den Abschluss internationaler Übereinkünfte hat, wenn der Abschluss einer solchen Übereinkunft in einem Rechtsakt der Union vorgesehen ist, wenn er notwendig ist, damit sie ihre interne Zuständigkeit ausüben kann, oder soweit er gemeinsame Regeln beeinträchtigen oder deren Tragweite verändern könnte. Die Aushandlung internationaler Übereinkünfte durch die Union ist in einem einzigen Artikel der Verfassung geregelt (Artikel III-325). Lediglich Übereinkünfte im Bereich der Währungspolitik sind hiervon ausgenommen. Die Zuständigkeiten der Kommission und des Außenministers in Bezug auf die Aufnahme von Verhandlungen werden in der Verfassung klar geregelt. So wird ausdrücklich darauf verwiesen, dass der Außenminister für die Aushandlung von Übereinkünften zuständig ist, die sich ausschließlich oder hauptsächlich auf die Gemeinsame Außen- und Sicherheitspolitik beziehen. Es ist jedoch nicht im Grundsatz festgelegt, wer die Verhandlungen führt. Vielmehr sieht der genannte Artikel vor, dass der Rat je nach dem Gegenstand der künftigen Übereinkunft den Verhandlungsführer oder den Leiter des Verhandlungsteams der Union benennt.
Per quanto riguarda la competenza dell'Unione a concludere accordi internazionali, l'articolo III-323 della costituzione istituzionalizza la giurisprudenza della Corte di giustizia in materia di competenze esterne implicite. L'Unione può infatti esercitare detta competenza se la conclusione di accordi è prevista dalla costituzione o necessaria a realizzare uno degli obiettivi fissati dalla costituzione, o ancora quando essa è contemplata da un atto giuridico obbligatorio dell'Unione o può incidere su norme comuni o alterarne la portata. Stesso dicasi per la giurisprudenza della Corte relativa alle competenze esclusive per esercizio. L'articolo 13, paragrafo 2, della costituzione contempla infatti la competenza esclusiva dell'Unione per la conclusione di accordi internazionali allorché tale conclusione è prevista in un atto legislativo dell'Unione o è necessaria per consentirle di esercitare le sue competenze a livello interno o nella misura in cui può incidere su norme comuni o alterarne la portata. In materia di negoziazione degli accordi internazionali, un'unica disposizione, l'articolo III-325 della costituzione, disciplina tutti gli accordi conclusi dall'Unione, ad eccezione degli accordi nel settore monetario. La costituzione delimita chiaramente le rispettive prerogative della Commissione e del ministro degli Affari esteri per quanto riguarda l'avvio di negoziati, precisando che è il primo a negoziare accordi che riguardano esclusivamente o principalmente la politica estera e di sicurezza comune. Lo stesso articolo non indica invece alcun negoziatore di principio, conferendo al Consiglio il potere di designare, in funzione della materia dell'accordo, il negoziatore o il capofila del pool di negoziatori dell'Unione.
Relativamente à competência da União para celebrar acordos internacionais, o artigo III-323.º da Constituição institucionaliza a jurisprudência do Tribunal de Justiça em relação às competências externas implícitas. Deste modo, a União pode celebrar esse tipo de acordos quando a Constituição o preveja, quando a celebração de um acordo seja necessária para alcançar um dos objectivos estabelecidos pela Constituição, ou ainda caso esta celebração esteja prevista num acto jurídico obrigatório da União ou seja susceptível de afectar as normas comuns ou alterar o seu alcance. O mesmo se aplica à jurisprudência do Tribunal relativa ao exercício das competências exclusivas. Com efeito, o n.º 2 do artigo 13.º da Constituição prevê que a União dispõe igualmente de competência exclusiva para celebrar acordos internacionais quando tal celebração esteja prevista num acto legislativo da União, seja necessária para lhe dar a possibilidade de exercer a sua competência interna, ou seja susceptível de afectar regras comuns ou de alterar o alcance das mesmas. No que respeita à negociação de acordos internacionais, o artigo III-325.º da Constituição é a única disposição que rege todos os acordos celebrados pela União, excepto os acordos no domínio monetário. A Constituição delimita claramente a responsabilidade da Comissão e do Ministro dos Negócios Estrangeiros da União no que se refere à abertura de negociações. Especifica, com efeito, que o Ministro dos Negócios Estrangeiros é responsável pela negociação dos acordos que incidam exclusiva ou principalmente sobre a Política Externa e de Segurança Comum.Em contrapartida, este artigo não designa um negociador de princípio. Deixa ao Conselho, em função da matéria a negociar, o poder de designar o negociador ou o chefe da equipa de negociação da União.
Vad beträffar unionens befogenhet att ingå internationella avtal stadfästs genom artikel III-323 i konstitutionen domstolens rättspraxis i fråga om implicit extern behörighet. Sålunda får unionen enligt konstitutionen ingå internationella avtal när konstitutionen föreskriver att sådana avtal ska ingås, eller när ingåendet av ett avtal antingen är nödvändigt för att inom ramen för unionens politik förverkliga ett av de mål som anges i konstitutionen, eller föreskrivs i en av unionens rättsligt bindande akter eller kan komma att inverka på gemensamma regler eller räckvidden för sådana regler. Detsamma gäller för domstolens rättspraxis i fråga om de exklusiva befogenheterna (inom de olika utövandeområdena). I artikel I-13.2 i konstitutionen anges nämligen att unionen ska ha exklusiv befogenhet att ingå ett internationellt avtal om ingåendet av avtalet föreskrivs i en unionslagstiftningsakt, eller om ingåendet är nödvändigt för att unionen ska kunna utöva sin befogenhet internt eller i den mån ingåendet kan påverka gemensamma regler eller ändra räckvidden för sådana regler. Alla internationella avtal (med undantag för avtal på det monetära området) ska enligt konstitutionen förhandlas fram och ingås i enlighet med bestämmelserna i artikel III-325 i konstitutionen. Kommissionens och utrikesministerns ansvar i fråga om inledande av förhandlingar avgränsas klart i artikel III-325: de ska lägga fram rekommendationer. Om det planerade avtalet uteslutande eller huvudsakligen gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är det utrikesministern som ska lägga fram rekommendationer om inledande av förhandlingar. Förhandlaren anges däremot inte i artikeln. Enligt artikel III-325 är det rådet som, med hänsyn till vad det planerade avtalet gäller, ska utse förhandlaren eller unionens förhandlingschef.