тясно – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 3 Results  www.amt.it
  Интерлингвистика / Вави...  
В тесен смисъл, интерлингвистиката изучава историята, структурата, създаването и използването на плановите езици. Тя е тясно свързана с области като философия на езика и езиково планиране и моделиране.
In a narrow sense, interlinguistics studies the history, structure, creation and use of planned languages. It is closely related to fields such as philosophy of language and language planning and modeling.
Dans un sens plus restreint, l’interlinguistique étudie l’histoire, la structure, la création et l’usage des langues construites pour la communication internationale. Elle est étroitement liée à des domaines tels que la philosophie du langage, la normalisation linguistique et la modélisation linguistique.
Im engeren Sinne befasst sich die Interlinguistik mit der Geschichte, Struktur, Entstehung und Anwendung von Plansprachen. Sie ist eng verwandt mit Fachgebieten wie der Sprachphilosophie, Sprachplanung und -modellierung.
En un sentido estricto, la Interlinguística estudia la historia, estructura, creación y uso de las lenguas planificadas. Está intimamente relacionada con campos como la filosofía del lenguaje , la planificación linguística y los modelos de lenguaje
In senso stretto, l'interlinguistica studia la storia, la struttura, la creazione e l'uso delle lingue pianificate. Essa è strettamente legata a settori quali filosofia del linguaggio, la pianificazione e modellazione linguistica.
In enge zin bestudeert interlinguïstiek de geschiedenis, structuur, creatie en het gebruik van plantalen. Het vak is nauw verwant met vakken als taalfilosofie en taalplanning en modellering.
I en mere snæver forstand undersøger interlingvistikken historien, skabelsen og anvendelsen af plansprog. Der er en tæt forbindelse til forskningsfelter som sprogfilosofi, sprogplanlægning og sprogmodellering.
Kitsamas mõttes uurib interlingvistika plaankeelte ajalugu struktuuri, loomist ja kasutamist. See on lähedalt seotud keelefilosoofia ning keele planeerimise ja kujundamisega.
Szűkebb értelemben, az interlingvisztika a tervezett nyelvek történetét, szerkezetét, létrehozását és használatát tanulmányozza. Közel áll a nyelvfilozófiához és a nyelvi tervezéshez és modellálásához.
Plačiąja prasme interlingvistika tiria istoriją, sukūrimą ir panaudojimą planinių kalbų. Tai glaudžiai susiję su tokia sritimi kaip filosofinė kalba, jos planavimas ir moderavimas.
Natomiast przedmiotem interlingwistyki w węższym znaczeniu tego terminu jest przede wszystkim historia, struktura, tworzenie i stosowanie języków sztucznych. Jest to więc nauka ściśle związana z takimi dziedzinami, jak filozofia języka oraz planowanie i modelowanie języka.
Într-un sens strict, lingvistica se ocupă cu istoria, structura, apariția și utilizarea limbilor planificate. Ea este strâns înrudită cu domeniile de specialitate precum filosofia limbajului, modelarea și planificarea lingvistică.
Интерлингвистика в узком значении этого термина изучает историю, структуру, создание и использование искусственных языков. Это тесно связано с такими областями, как философия языка, планирование и моделирование языка.
V užšom zmysle slova sa interlingvistika zaoberá históriou, štruktúrou, vytváraním a používaním plánovaných jazykov. Je úzko spätá s filozofiou jazyka, jazykovým plánovaním a modelovaním jazyka.
V ožjem smislu interlingvistika preučuje zgodovino, strukturo in uporabo načrtovanih jezikov. Sorodna je s področji lingvistike kot so filozofija jezikov ter načrtovanje in modeliranje jezikov.
Šaurā nozīmē interlingvistika pēta mākslīgo valodu vēsturi, struktūru, veidošanu un lietojumu. Viņa ir cieši saistīta ar tādām nozarēm kā valodas filozofija un valodas plānošana un modelēšana.
Sa chiall chúng, staidéir interlinguistics an stair, struchtúr, a chruthú agus a úsáid teangacha atá beartaithe. Tá sé a bhaineann go dlúth le réimsí ar nós . fealsúnacht teanga agus pleanáil agus samhaltú teanga.
  Морфология / Вавилон ::...  
В повечето европейски езици прилагателни са по-тясно свързани със съществителните, и като резултат на това те изразяват същите категории като съществителни (като число, род и падеж). В някои езици, като японския, те са подклас на глаголите и те изразяват категории, типични за глаголите, като време.
In most European languages, adjectives are more closely related to nouns, and as a result they express the same categories as nouns (like number and gender and case). In some languages, like Japanese, they are a sub-class of verbs and they express categories typical of verbs such as tense.
Dans la plupart des langues européennes, les adjectifs sont plus proches des noms, et pour cette raison ils expriment les mêmes catégories que les noms (comme le nombre, le genre ou le cas). Dans certaines langues comme le japonais, les adjectifs sont une sous-catégorie des verbes et ils expriment des catégories typiques des verbes telles que le temps.
In den meisten europäischen Sprachen sind Adjektive enger verwandt mit den Substantiven und zeigen daher dieselben Kategorien wie diese (wie Zahl, Fall und Geschlecht). In anderen Sprachen wie dem Japanischen sind sie eine Untergruppe der Verben und drücken verbtypische Kategorien wie die Zeitform aus.
En la mayoría de las lenguas europeas, los adjetivos están estrechamente relacionados con los sustantivos y expresan las mismas categorías que estos (como el número, el género y el caso). En algunas lenguas. como el japonés, los adjetivos son subclases de verbos y expresan las categorías típicas de los verbos como el tiempo.
Nella maggior parte delle lingue europee, gli aggettivi sono strettamente correlati ai sostantivi, e di conseguenza esprimono le loro stesse categorie (numero, genere e caso). In alcune lingue, come il giapponese, sono una sottoclasse di verbi ed esprimono categorie tipiche del verbo come il tempo.
In de meeste Euroese talen zijn adjectieven meer verwant met zelfstandige naamwoorden en drukken als resultaat dezelfde categorieën uit als zelfstandige naamwoorden (aantal, geslacht en naamval). In andere talen, zoals het Japans, zijn ze ondersoorten van werkwoorden en drukken ze categorieën uit die typisch zijn voor werkwoorden, zoals de tijd.
U većini europskih jezika pridjevi su u bliskom odnosu s imenicama i kao rezultat izražavaju iste kategorije kao imenice (imaju broj, rod i padež). Na drugim jezicima kao japanskom su podvrste glagola i izražavaju kategorije koje su karakteristične za glagole kao na pr. vrijeme.
I de fleste europæiske sprog knytter adjektiver sig til substantiver, og har som konsekvens kongruens med disse, dvs. de deler substantivets numerus (tal), genus (køn) og kasus (fald). I nogle sprog, såsom japansk, betragtes adjektiver som en underkategori af verber, og udtrykker typiske verbums-kategorier, som fx tid.
Enamikus Euroopa keeltes on adjektiivid tihedalt seotud nimisõnadega ja selle tulemusel väljendavad samu kategooriaid kui nimisõnad (nagu näiteks arv, sugu ja kääne). Mõnes, näiteks jaapani keeles, on nad verbide alaliik ja väljendavad verbidele omaseid kategooriaid, näiteks aega.
A legtöbb európai nyelvben, a melléknevek a főnevekhez kapcsolódnak szorosabban, s ezért ugyanazokat a kategóriákat fejezik ki (szám, eset és nem). Néhány nyelvben, mint a japánban, az ige alcsoportját alkotják, s így az igére jellemző kategóriákat fejeznek ki, mint az idő.
Daugumoje Europos kalbų būdvardis eina greta daiktavardžių, todėl žymi tas pačias kategorijas (skaičius, giminė ir linksnis). Kai kuriose kalbose, pavyzdžiui, japonų, būdvardis yra veiksmažodžių poklasis ir išreiškia tokią veiksmažodžiui būdingą kategoriją kaip laikas.
W większości języków europejskich są one ściślej związane z rzeczownikami, w wyniku czego wyrażają te same kategorie, co rzeczowniki (np. liczbę, rodzaj i przypadek). Jednak w niektórych językach, takich jak japoński, przymiotniki stanowią podklasę czasowników i wyrażają typowe dla tej klasy kategorie, takie jak czas.
În cele mai multe limbi europene adjectivele sunt strâns înrudite cu substantivele și prezintă aceleași categorii ca acestea (ca număr, caz și gen). În alte limbi, ca japoneza ele sunt o subgrupă a verbelor și exprimă categorii tipice verbului ca forma temporală.
В большинстве европейских языков прилагательные тесно связаны с существительными и поэтому выражают те же категории, как и существительные (такие как число, род и падеж). В некоторых языках, например, в японском они являются подклассом глаголов и выражают такую типичную для глагола категорию, как время.
Prídavné mená vo väčšine európskych jazykov (vrátane slovenčiny) úzko súvisia s podstatnými menami, ktoré rozvíjajú, preto majú rovnaké gramatické kategórie: rod, číslo a pád. V niektorých jazykoch, napr. v japončine, sa prídavné mená chápu ako podtrieda slovies a sú nositeľmi slovesných kategórií, napr. kategórie času.
V večini evropskih jezikov so pridevniki bolj sorodni s samostalniki in zato izražajo iste kategorije kot samostalniki (denimo število in spol in sklon). V nekaterih jezikih, denimo v japonskem, so pridevniki podskupina glagolov in izražajo kategorije, ki so značilne za glagole, kot je denimo čas.
I de flesta europeiska språk, är adjektiv närmare besläktade med substantiv, och som ett resultat uttrycker de samma former som substantiv (t.ex. numerus och genus och kasus). I vissa språk, som japanska, är de är en underkategori till verb och de böjs i former typiska för verb såsom tempus.
Vairākumā Eiropas valodu īpašības vārdi vistuvāk ir saistīti ar lietvārdiem, tāpēc viņiem piemīt tās pašas gramatiskās kategorijas (skaitļa, dzimtes un locījuma). Dažās valodās, piemēram, japāņu, īpašības vārdi ir darbības vārdu apakšklases ar tipiskām darbības vārdu kategorijām, tādām, kā laika kategorija.
I bhformhór na dteangacha Eorpacha, is gaire gaol na n-aidiachtaí le hainmfhocail, agus mar thoradh air sin cuireann siad in iúl na catagóirí céanna le hainmfhocail (amhail uimhir agus inscne agus tuiseal). I roinnt teangacha, ar nós na Seapáinise, is fo-aicme de na briathra iad agus léiríonn siad gnáthchatagóirí na mbriathra, amhail aimsir.
  Фонетика, звуков инвент...  
Границата между фонемната и фонетичната транскрипция невинаги е ясна - тясно фонетичната транскрипция улавя повече варианти в звуците, докато широко фонетичната транскрипция улавя само най-забележимите черти и се прелива във фонемна транскрипция.
The phone is the basic unit of sound for human speech; the phoneme is the basic unit of sound for specific languages. A phoneme is an abstract unit for a given language and will include a number of different phones. This is reflected in different levels of transcription. The purpose of phonetic transcription (usually in square brackets) is to transcribe sounds (phones) so that the exact articulation is recorded, whereas phonemic transcription (usually in slashes) transcribes the words in terms of how sounds are categorized in a given language. The border between phonemic and phonetic transcription is not always clear – narrow phonetic transcription captures more variations in sounds while broad phonetic transcription captures only the most noticeable features and blends into phonemic transcription.
Le phone est l’unité de base pour les sons de la parole humaine ; le phonème est l’unité de base pour les sons des langues individuelles. Un phonème est une unité abstraite pour une langue donnée et peut inclure plusieurs phones différents. Cette différence est reflétée par plusieurs niveaux de transcription. Le but d’une transcription phonétique (habituellement entre crochets) est de transcrire des sons (phones) de manière à noter l’articulation exacte, alors qu’une transcription phonémique (en général entre barres obliques) transcrit les sons selon la manière dont ils sont classés dans une langue donnée. La limite entre transcription phonémique et transcription phonétique n’est pas toujours claire : une transcription phonétique étroite permet de saisir plus de variations dans les sons alors qu’une transcription phonétique large ne note que les caractéristiques phonétiques les plus saillantes et se rapproche d’une transcription phonémique.
El fono es la unidad básica del sonido para el habla humana; el fonema es la unidad básica del sonido para lenguas específicas. Un fonema es una unidad abstracta para una lengua dada e incluirá un número diferente de fonos. Esto se refleja en los diferentes niveles de transcripción. El propósito de la transcripción fonética )(normalmente entre corchetes) es transcribir sonidos (fonos) para establecer su articulación exacta, mientras que la transcripción fonológica (normalmente entre paréntesis) transcribe las palabras según estén categorizados en una lengua dada. Los límites entre transcripción fonética y fonológica no están siempre muy claros - una transcripción fonética estricta capturará más variaciones en los sonidos mientras que una transcripción fonética amplia capturará solo los rasgos más visibles y se mezclará con la transcripción fonológica.
Il fono è l'unità di base del suono per il linguaggio umano; il fonema è l'unità di base del suono per lingue specifiche. Un fonema è un'unità astratta per una data lingua e può comprendere più foni. Ciò si riflette in diversi livelli di trascrizione. Lo scopo della trascrizione fonetica (di solito tra parentesi quadre) è di trascrivere suoni (foni), di modo che ne venga registrata l'articolazione esatta, mentre la trascrizione fonemica (di solito tra due barre, /x/) trascrive le parole a seconda di come sono in termini di come i suoni sono classificati in una determinata lingua. Il confine tra trascrizione fonemica e fonetica non è sempre chiaro - una stretta trascrizione fonetica cattura più variazioni nei suoni, mentre un'ampia trascrizione fonetica cattura solo le caratteristiche più evidenti e si fonde con la trascrizione fonemica.
De foon is de grondeenheid van geluid voor menselijke spraak; het foneem is de basiseenheid van geluid voor specifieke talen. Een foneem is een abstracte eenheid voor een bepaalde taal en omvat een aantal verschillende fonen. Dit blijkt uit verschillende niveaus van transcriptie. Het doel van fonetische transcriptie (meestal in vierkante haken) is geluiden (fonen) op te tekenen, zodat de exacte articulatie wordt opgenomen, terwijl fonemische transcriptie (meestal tussen deelstrepen) de woorden optekent in termen van hoe geluiden zijn gecategoriseerd in een bepaalde taal. De grens tussen fonologische en fonetische transcriptie is niet altijd duidelijk — smalle fonetische transcriptie vangt meer variaties in geluiden op, terwijl brede fonetische transcriptie alleen de meest opvallende kenmerken opneemt en combineert met fonemische transcriptie.
Fon je osnovna jedinica ljudskog govora; fonem je osnovna glasovna jedinica u određenom jeziku. Za konkretni jezik je fonem apstraktna jedinica koja uključuje više različitih fonova. To se ogleda na različitim razinama transkripcije. Svrha fonetske transkripcije (obično između četvrtastih zagrada) je da transkribira zvukove (fonove) tako da se može dobiti točna artikulacija dok fonemska transkripcija (obično između kosih crta) transkribira riječi po tome kako su zvukovi kategorizirani u pojedinim jezicima. Granice između fonetske i fonemske transkripcije nisu uvijek jasne: - strogi fonetski prijepis obuhvaća više varijacija u zvukovima, dok široki fonetski prijepis obuhvaća samo najvažnije karakteristike i prenosi ih u fonemsku transkripciju.
Fonet er den grundlæggende (rent beskrivende) lydenhed i menneskeligt sprog, mens fonemet er den grundlæggende kontrastive (betydningsadskillende) lydenhed i et konkret sprog. Et fonem er en abstrakt enhed, karakteristisk for et bestemt sprog, og vil som regel dække over et antal forskellige foner. Dette afspejler sig igennem forskellige niveauer af transskription. Formålet med fonetisk transskription (normalt i kantede paranteser) er at transskribere den eksakte udtale af lydene (fonerne), mens en fonemisk transskription (som regel mellem skråstreger) gengiver ordet som en række (betydningsadskillende) lydkategorier der er karakteristiske for et givent sprog.
Foon ehk kõnehäälik on põhiline inimkeele kõlaüksus; foneem on kindla keele põhiline kõlaüksus. Foneem on antud keele abstraktne ühik ja võib sisaldada palju erinevaid foone. Seda näitab erineval tasemel transkriptsioon. Foneetilise transkriptsiooni eesmärk (enamasti nurksulgudes) on kirjeldada hääldamist (foone) vastavalt täpsele artikulatsioonile, fonoloogiline transkriptsioon (enamasti kaldkriipsude vahel) seevastu transkribeerib sõnu häälikute kategooriate järgi antud keeles. Fonoloogilise ja foneetilise transkriptsiooni piir ei ole alati selge - detailne foneetiline transkriptsioon hõlmab rohkem häälikute variatsioone, samal ajal kui üldine foneetiline transkriptsioon hõlmab vaid enim märgatavaid tunnuseid ja seguneb fonoloogilise transkriptsiooniga.
A beszédhang egy alapvető egység az emberi beszédben, a fonéma viszont absztrakt egység egy adott nyelvben és beszédhangokat képvisel. A fonetikai átírás segítségével a beszédhangokat jelölni lehet (rendszerint szögletes zárójelben), utalva az artikulációjukra. A fonéma szerinti átírás (/ / jelek között) pedig az adott nyelv fonémáival írja át a szavakat. A fonetikai és fonéma szerinti átírás közötti határ nem éles. Míg a pontosságra törekvő fonetikai átírás kisebb artikulációs különbségeket is megragad, az általánosabb fonetikai átírás csak a lényegesebb jellemzőket jelöli, s így közel áll a fonéma szerinti átíráshoz.
Fonas (fona) yra kalbos (šnekos) srauto bazinis vienetas; fonema - atskiros kalbos šnekos bazinis vienetas. Fonema yra duotos kalbos abstraktus vienetas ir ją sudaro eilė skirtingų fonų. Tai atsispindi įvairiuose transkripcijos lygiuose. Fonetinės transkripcijos tikslas (paprastai kvadratiniuose skliaustuose) yra garsų (fonų) transkripcija tikslios artikuliacijos užfiksavimui, tuo tarpu foneminė transkripcija (įprastai atskiriami "/") užfiksuoja žodį duotosios kalbos garsinėmis kategorijomis. Riba tarp fonetinės ir foneminės transkripcijos ne visada yra aiški - specializuota fonetinė transkripcija užfiksuoja platesnę garsinę gamą, tuo tarpu universali fonetinė transkripcija apčiuopia tik pačias ryškiausias charakteristikas ir užfiksuoja jas foneminėje transkripcijoje.
Fon to podstawowa jednostka dźwięku mowy ludzkiej, a fonem to podstawowa jednostka dźwięku konkretnego języka. Fonem w danym języku jest jednostką abstrakcyjną, zawierającą różne fony. Jest to odzwierciedlane w różnych poziomach transkrypcji. Celem transkrypcji fonetycznej (zwykle w nawiasach kwadratowych) jest zapisanie dźwięku (fonu) z uwzględnieniem dokładnego sposobu artykulacji, natomiast transkrypcja fonemiczna (zazwyczaj w ukośnikach) to zapis słowa uwzględniający sposób, w jaki dźwięki są klasyfikowane w danym języku. Granica między transkrypcją fonemiczną a fonetyczną nie zawsze jest wyraźna – wąska transkrypcja fonetyczna dokładniej pokazuje zróżnicowanie między dźwiękami, podczas gdy szeroka wskazuje jedynie najwyraźniejsze cechy i zbliża się do transkrypcji fonemicznej.
Fóna alebo hláska je základnou jednotkou ľudskej reči; fonéma je základnou dištinktívnou jednotkou zvukového systému jazyka. Fonéma je abstraktnejšia jednotka, zvyčajne v sebe zahŕňa (v danom jazyku) viacero rôznych fón, čo sa odráža na rôznych úrovniach transkripcie. Cieľom fonetickej transkripcie (zvyčajne v hranatých zátvorkách) je zapísať zvuky (fóny), čiže presne zachytiť konkrétne artikulované zvuky, zatiaľ čo fonematická transkripcia (zapísaná obvykle medzi dvoma znakmi lomené) zaznamenáva slová s prihliadaním na to, ako sa v jednotlivých jazykoch kategorizujú zvuky. Hranica medzi fonematickou a fonetickou transkripciou nie je vždy jednoznačná – podrobná fonetická transkripcia zachytáva viac variantov zvukov, zatiaľ čo zjednodušená fonetická transkripcia zaznamenáva iba najnápadnejšie vlastnosti zvukov a približuje sa tak fonematickej transkripcii.
Alofon je osnovna enota zvoka za človeški jezik; fonem je osnovna enota zvoka za določene jezike. Fonem je abstraktna enota danega jezika in lahko vsebuje več različnih alofonov. To se odraža v različnih stopnjah prepisa. Namen fonetičnega prepisa (običajno v oglatih oklepajih) je prepisovanje zvokov (alofonov), na način, da je zapisana natančna izgovorjava, medtem ko fonemološki prepis (običajno v poševnicah) prepisuje besede po načelu, kako so zvoki v določenem jeziku kategorizirani. Meja med fonetičnim in fonološkim prepisom ni vedno jasna - ozki fonetični prepis zajema več variacij in zvokov medtem ko širši fonetični zapis zajame zgolj najbolj očitne elemente in prehaja v fonološki prepis.
Foner är det mänskliga talets grundläggande ljudenheter; fonem är den grundläggande ljudenheten för specifika språk. Ett fonem är en abstrakt enhet för ett givet språk och omfattar ett antal olika foner. Detta avspeglas i olika nivåer av transkription. Syftet med fonetisk transkription (oftast inom hakparentes) är att transkribera ljud (foner), så att den exakta artikulationen registreras, medan fonematisk transkription (vanligtvis avgränsad med snedstreck) transkriberar ord utifrån hur de kategoriseras i ett givet språk. Gränsen mellan fonematisk och fonetisk transkription är inte alltid tydlig – finfonetisk transkription fångar fler ljudvariationer, medan grov fonetisk transkription fångar bara de mest märkbara funktionerna och överlappar med fonematisk transkription.
Fons ir cilvēciskās runas skanējuma pamatvienība; fonēma ir noteiktas valodas skanējuma pamatvienība. Fonēma ir noteiktas valodas abstraktā vienība, kurā ietilpst vairāki atšķirīgi foni. To atspoguļo dažādi transkripcijas līmeņi. Fonētiskas transkripcijas (parasti kvadrātiekavās) mērķis ir transkribēt skaņas (fonus), lai uzrakstītu precīzu artikulāciju, turpretī fonēmu transkripcija (parasti slīpājās iekavās) transkribē vārdus tā, kā ir apzīmētas skaņas dotajā valodā. Robeža starp fonētisko un fonēmu transkripciju bieži nav skaidra — šaura fonētiskā transkripcija iekļauj vairāk skaņu variantu, bet plaša fonētiskā transkripcija iekļauj tikai ievērīgākas skaņu pazīmes un saplūst ar fonēmu transkripciju.
Is é an {foghar bunaonad fuaime chaint an duine; Is í an {fhóinéim an bunaonad fuaime do theangacha ar leith. Aonad teibí do theanga ar leith is ea fóinéim agus bíonn roinnt foghar éagsúil inti. Léirítear é sin i leibhéil éagsúla trascríofa. Is é is cuspóir do thrascríobh foghraíochta (de ghnáth i lúibíní cearnacha) fuaimeanna (foghair) a thrascríobh ionas go dtaifeadtar an urlabhairt go beacht. Trascríobhann an trascríobh fóinéimeach (de ghnáth i slaiseanna) na focail maidir le conas a dhéantar na fuaimeanna a chatagóiriú i dteanga ar leith. Ní bhíonn an teorainn idir trascríobh fóinéimeach agus trascríobh foghraíochta soiléir i gcónaí - gabhann trascríobh foghraíochta cúng níos mó éagsúlachtaí i bhfuaimeanna agus ní ghabhann trascríobh foghraíochta leathan ach na gnéithe is suntasaí agus cumascann sé leis an trascríobh fóinéimeach.