четири – -Translation – Keybot Dictionary

Spacer TTN Translation Network TTN TTN Login Deutsch Français Spacer Help
Source Languages Target Languages
Keybot 9 Results  www.amt.it
  За нас :: lingvo.info  
Екипът на проекта се състои от девет партньора от седем страни и е създаден около четири основни партньора, които редовно работят заедно за насърчаване на многоезичието в ЕС и развитието на свободни, многоезични сайтове за изучаване на езици.
L’équipe du projet, qui comporte neuf partenaires, a été constituée autour de quatre partenaires principaux qui collaborent régulièrement pour promouvoir le multilinguisme dans l’UE et développer des sites gratuits et multilingues pour apprendre les langues. Nous croyons tous que tout le monde devrait avoir accès à des ressources gratuites dans sa langue pour apprendre les langues, parce qu’apprendre plusieurs langues est nécessaire pour comprendre la valeur de la culture et du patrimoine de chacun. Il y a un besoin croissant dans l’UE de promouvoir l’apprentissage de langues autres que l’anglais, parce qu’elles perdent de plus en plus de terrain dans la plupart des systèmes d’éducation officiels.
Projektni tim koji se sastoji od devet partnera iz sedam država udružio se oko četiri centralna partnera koji redovito surađuju na promoviranju mnogojezičnosti u EU te razvijaju besplatne internetske stranice za učenje jezika. Vjerujemo da bi svi trebali imati pristup besplatnim materijalima za učenje stranih jezika na svom jeziku jer tek učenjem nekoliko jezika možemo naučiti vrednovati tuđe kulture i baštinu. Uočavamo kako raste potreba za promocijom učenja drugih stranih osim engleskog u EU čija pozicija se stalno smanjuje u većini sustava formalnog obrazovanja.
Projekti meeskond koosneb üheksast partnerist seitsmest riigist ja loodi tuumikpartnerite ümber, kes töötavad regulaarselt koos, edendades mitmekeelsust Euroopa Liidus ja arendades keelte õppimiseks tasuta mitmekeelseid veebilehti. Kõik me usume, et igaühel peaks olema ligipääs tasuta keeleõppematerjalile emakeeles, sest keelte õppimine on hädavajalik üksteise kultuuri ja pärandi mõistmiseks ning väärtustamiseks. Euroopa Liidus kasvab vajadus muude keelte kui inglise keele õppimise edendamise järele, sest viimane kaotab üha enam toetuspinda enamikus formaalsetes haridussüsteemides.
Projekta komanda, deviņi partneri no septiņām valstīm, apvienojās ap četriem galveniem partneriem, kuri pastāvīgi sadarbojas, veicinādami daudzvalodību ES un attīstīdami bezmaksas multilingvālas valodu apguves vietnes. Mēs visi ticam, ka ikkatram ir jābūt pieejamiem bezmaksas valodu mācību materiāliem dzimtajā valodā, ka valodu apguve ir nepieciešama savstarpējai saprašanai, kultūras un mantojuma vērtēšanai. ES pieaug vajadzība ne tikai pēc angļu, bet arī citu valodu veicināšanas un apguves, jo viņas arvien vairāk zaudē savas pozīcijas daudzumā formālo izglītības sistēmu.
Cruthaíodh an fhoireann 9 gcomhpháirtí ó 7 dtír thart ar 4 chomhpháirtí lárnacha, a bhíonn i gcomhar go rialta chun ilteangachas in AE a chur chun cinn agus suímh ghréasáin ilteangacha, saor in aisce, a fhorbairt chun teangacha a fhoghlaim. Creidimid uile gur chóir go mbeadh teacht ag cách ar ábhar foghlama teanga saor in aisce ina dteanga féin, mar is gá teangacha éagsúla a fhoghlaim chun luach an chultúir agus na hoidhreachta atá ag cách a thuiscint. Is mó i gcónaí an gá in AE chun tacú le teangacha eile seachas an Béarla a fhoghlaim toisc gur mó i gcónaí a thugtar céim síos dóibh i bhformhór na gcóras oideachais foirmiúil.
  гръцки / Лингвопедия ::...  
Има и друга превъзходна степен, понякога наричана абсолютна превъзходна степен, която се образува с наставка, съдържащ последователността –τατ- (-tat-). Като цяло това води до четири степени на сравнение.
There is also another superlative, sometimes called the absolute superlative formed with a suffix containing the sequence –τατ- (-tat-). Altogether this produces four degrees of comparison.
Il existe un autre superlatif, parfois appelé superlatif absolu, formé au moyen d’un suffixe contenant les lettres –τατ- (-tat-). Au total, il y a donc quatre degrés de comparaison.
Es gibt noch einen weiteren Superlativ, der manchmal absoluter Superlativ genannt und durch ein Suffix gebildet wird, das die Sequenz –τατ- (-tat-) enthält. Insgesamt führt das zu vier Vergleichsstufen.
También hay otro superlativo, a veces llamado superlativo absoluto, formado con un sufijo que contiene la secuencia –τατ- (-tat-). En total, existen, por tanto, cuatro grados de comparación.
Esiste anche un altro superlativo, chiamato superlativo assoluto, formato con un suffisso che contiene la sequenza –τατ- (-tat-). In totale quindi esistono quattro gradi di comparativo.
Er is ook nog een andere overtreffende trap, ook wel de absolute superlatief genaamd, die is gevormd met een achtervoegsel met de rij –τατ- (-tat-). Alles bij elkaar levert dit vier trappen van vergelijking.
Postoji i drugi tip superlativa koji ponekad zovu apsolutnim superlativom a tvori se sufiksom koji sadrži –τατ- (-tat-). Time dobijemo 4 usporedbena stupnja.
Der findes desuden en såkaldt absolut superlativ, der dannes med vha. suffikset –τατ- (-tat-). Alt i alt bliver det til 4 grader i adjektivers gradbøjning.
Eksisteerib veel üks ülivõrre, mida mõnikord nimetatakse absoluutseks superlatiiviks. See moodustatakse –τατ- (-tat-) sisaldava sufiksi abil. Kõik see annab kokku neli võrdlusastet.
Van egy másik felsőfok is, amit sokszor abszolút felsőfoknak hívnak, ezt a –τατ- képzővel lehet elérni. Így összesen a fokozás négy fokáról lehet beszélni.
Yra ir kita aukščiausiojo laipsnio forma, vadinamasis absoliutus aukščiausiasis laipsnis su priesaga –τατ- (-tat-). Taip susiformuoja keturių laipsnių būdvardžių lyginimo sistema.
Formę absolutną przymiotnika w stopniu najwyższym tworzy się przez dodanie do tematu sufiksu –τατ- (-tat-). W sumie w języku nowogreckim istnieją cztery stopnie porównania.
Există și un alt superlativ, care este numit uneori superlativul absolut și care se formează printr-un sufix, care conține secvența –τατ- (-tat-). În total, există așadar patru grade de comparație.
Существует и другая превосходная форма, часто называемая абсолютной превосходной формой с суффиксом, содержащим последовательность –τατ- (-tat-). В целом все они вместе образуют четыре степени сравнения прилагательных.
V gréčtine sa používa aj tzv. absolútny superlatív, ktorý sa tvorí pomocou prípony –τατ- (-tat-). Pri stupňovaní prídavných mien teda hovoríme o štyroch stupňoch.
Obstaja tudi druga vrsta presežnikov, ki se včasih imenujejo absolutni presežniki in se tvorijo s pripono, ki nosi sekvenco –τατ- (-tat-). Vse skupaj na ta način dobimo štiri stopnje primerjave.
Taču ir arī cita vispārākās pakāpes forma, saucama par absolūtu superlatīvu, veidojama ar piedēkli –τατ- (-tat-). Visas kopā viņas dod četras īpašības vārdu salīdzināmās pakāpes.
Tá sárchéim eile ann freisin, ar a dtugtar uaireanta an tsárchéim leithliseach, a dhéantar le hiarmhír ina bhfuil –τατ- (-tat-). San iomlán tá ceithre chéim comparáide ann.
  ирландски / Лингвопедия...  
Mura maith leat an aimsir, ní fada uait malairt aimsire. Ако не ти харесва времето, няма да ти се наложи дълго да чакаш друго време! Ирландското време е много променливо, не е необичайно да се изживеят четири сезона в един ден.
Mura maith leat an aimsir, ní fada uait malairt aimsire. If you do not like the weather, you will not have long to wait for different weather! Irish weather is very changeable, it is not uncommon to experience four seasons in one day.
Mura maith leat an aimsir, ní fada uait malairt aimsire. ¡Si no te gusta el tiempo, no tendrás que esperar mucho para que cambie! El clima irlandés es muy cambiante, no es raro experimentar cuatro estaciones del año en un sólo día.
Mura maith leat an aimsir, ní fada uait malairt aimsire. Se non ti piace il tempo, non dovrai aspettar molto prima che cambi! Il clima irlandese è davvero imprevedibile, non è insolito sperimentare le quattro stagioni in un solo giorno.
Mura maith leat an aimsir, ní fada uait malairt aimsire. Ako vam se ne sviđa vrijeme, nećete morati dugo čekati da se ono promijeni Irsko vrijeme je vrlo promjenjivo i nije neobično ako se u jednom danu dogode sva četiri godišnja doba .
Mura maith leat an aimsir, ní fada uait malairt aimsire. Kui sulle selline ilm ei meeldi, ei pea sa kaua ilmamuutust ootama! Iiri ilm on väga muutlik. Pole üldse ebatavaline, kui ühel päeval muutub ilm nelja aastaaja lõikes.
Mura maith leat an aimsir, ní fada uait malairt aimsire. Ha nem tetszik az időjárás, nem kell sokáig várnia, hogy más legyen! Az ír időjárás nagyon változékony, nem ritka, hogy mind a négy évszakot meg lehet tapasztalni egy nap.
Mura maith leat an aimsir, ní fada uait malairt aimsire. Jeigu jums nepatinka oras, neilgai teks laukti ir kito oro! Airijos orai yra labai permainingi, tad per vieną dieną galima patirti keturis sezonus išsyk.
Mura maith leat an aimsir, ní fada uait malairt aimsire. Dacă nu-ți place vremea, nu trebuie să aștepți până se schimbă. Vremea în Irlanda este foarte schimbătoare, nu este neobişnuit să trăiești într-o zi toate anotimpurile.
Mura maith leat an aimsir, ní fada uait malairt aimsire. Ja tev nepatīk laiks ārā, tev nebūs ilgi jāgaida citāds laiks! Laiks Īrijā ir ļoti mainīgs, nav nekas neparasts piedzīvot četrus gadalaikus vienā dienā.
  гръцки / Лингвопедия ::...  
Новогръцкият има едно сегашно, четири минали и три бъдещи времена. Разграничението между завършени и текущи действия е важно и в минало, и в бъдеще време, например έγραψα и έγραφα (égrapsa, "Аз написах") и έγραφα (égrafa, "Аз пишех").
Modern Greek has one present, four past and three future tenses. The distinction between finished and ongoing actions is important in both past and future tenses as in έγραψα (égrapsa, 'I wrote it (I'm finished)') and έγραφα (égrafa, 'I was writing it (and hadn't finished)').
Le grec moderne a un présent, quatre passés et trois futurs. La différence entre les actions terminées et les actions en cours est importante au passé et au futur, par exemple : έγραψα (égrapsa, « je l’ai écrit (j’ai terminé) ») et έγραφα (égrafa, « j’étais en train de l’écrire (et je n’avais pas terminé) »).
Modernes Griechisch hat ein Präsens, vier Vergangenheits- und drei Zukunftsformen. Die Unterscheidung zwischen abgeschlossener und fortdauernder Handlung ist sowohl in der Vergngenheit als auch in der Zukunft wichtig, wie in έγραψα (égrapsa, 'Ich habe es geschrieben (ich bin fertig)') und έγραφα (égrafa, 'ich habe daran geschrieben (und bin nicht fertig)').
En el griego moderno distinguimos los siguientes tiempos verbales: un presente, cuatro tiempos verbales pasados y tres de futuro. La distinción entre las acciones terminadas y en curso es importante tanto en los tiempos pasados ​​como en los futuros, véase en {sonido1} (égrapsa, 'lo escribí (he terminado)') y {soud2} (égrafa, 'lo estaba escribiendo (y no lo he terminado)').
Si distinguono i seguenti tempi verbali: presente, quattro tempi passati e tre futuri. La distinzione tra azioni finite e in corso è importante sia al passato che al futuro, ad esempio: {sonido1} (égrapsa, "lo scrissi") e {soud2} (égrafa, "lo stavo scrivendo").
Modern Grieks heeft één tegenwoordige, vier verleden en drie toekomende tijden. Het onderscheid tussen beëindigde en doorlopende acties zowel in verleden als toekomende tijd, zoals in έγραψα (égrapsa, 'ik heb het geschreven (ik heb gedaan)') en έγραφα (égrafa, 'ik was het aan het schrijven (en had nog niet gedaan)').
Moderni grčki ima dva sadašnja, četiri prošla i tri buduća vremena. Razlikovanje trajnih i svršenih glagola je važno kako u prošlim tako i u budućim vremenima kao u έγραψα (égrapsa: Napisao sam ga') i έγραφα (égrafa: Pisao sam ga (no nisam završio)').
Moderne græsk har én nutidskategori, fire datidskategorier og tre fremtidskategorier. Distinktionen mellem afsluttede og vedvarende handlinger og processer er vigtig i både datid og fremtid, som i fx έγραψα (égrapsa, 'jeg skrev det (færdigt)') and έγραφα (égrafa, 'jeg skrev på det (og var ikke færdig)').
Tänapäeva kreeka keeles on üks olevik, neli mineviku- ja kolm tulevikuaega. Nii mineviku- kui ka tulevikuaegades on oluline eristada lõpetatud ja lõpetamata tegevust, näiteks έγραψα (égrapsa, 'ma kirjutasin selle (valmis)') ja έγραφα (égrafa, 'ma kirjutasin seda (ega lõpetanud)').
A modern görögnek egy jelen, négy múlt és három jövő ideje van. A befejezett és folyamatos cselekvések megkülönböztetése mind a múlt, mind a fövő időben fontos mint a έγραψα-ban (égrapsa, 'megírtam') és έγραφα (égrafa, 'írtam (nem fejeztem be)').
Šiuo metu graikų kalboje yra vienas esamasis, keturi praėję ir trys būsimieji laikai. Skirtumas tarp veiksmažodžių įvykio veikslo ir eigos veikslo yra svarbus būtajame ir esamajame laike, pavyzdžiui, έγραψα (égrapsa, "aš parašiau" (užbaigtas veiksmas)) ir έγραφα (égrafa, "aš rašiau", (neužbaigtas proceso veiksmas)).
Czasowniki nowogreckie tworzą formy jednego czasu teraźniejszego, czterech czasów przeszłych i trzech czasów przyszłych. Zarówno w czasach przeszłych, jak i przyszłych istnieje zróżnicowanie form ze względu na aspekt czasownika (dokonany i niedokonany), np. έγραψα (égrapsa, „napisałem/am”) i έγραφα (égrafa, „pisałem/am”).
Greaca modernă are un prezent, patru forme de trecut și trei de viitor. Deosebirea între acțiunea încheiată și cea de durată este importantă atât la trecut, cât și la viitor, ca în έγραψα (égrapsa, 'Eu am scris (eu sunt gata)') și έγραφα (égrafa, 'Eu am scris la asta (și nu sunt gata)').
Сейчас в греческом языке одно настоящее, четыре прошлых и три будущих времени. Разница между глаголами совершенного и несовершенного вида важна в прошедшем и настоящем временах как в έγραψα (égrapsa, "я написал" (завершенность действия)) и έγραφα (égrafa, "я писал", (незавершенность)).
Moderná gréčtina má jeden prítomný, štyri minulé a tri budúce časy. Rozdiel medzi ukončeným a prebiehajúcim dejom je dôležitý v minulom aj v budúcom čase, ako napr. vo vete έγραψα (égrapsa, „napísal som to“, (a je to hotové)) a έγραφα (égrafa, „písal som to“ (a ešte som to nedokončil)).
Moderna grščina pozna en sedanjik, štiri preteklike in tri prihodnjike. Razlikovanje med končanimi in potekajočimi dejanji je pomembno tako v preteklih kot tudi v prihodnjih časih, na primer έγραψα (égrapsa, 'Napisal sem (končal sem)') in έγραφα (égrafa, 'pisal sem (in nisem končal)').
Jaungrieķu valodā ir viens tagadnes, četri pagātnes un trīs nākotnes laiki. Atšķirība starp izbeigtām un neizbeigtām darbībām ir svarīga kā pagātnes, tā nākotnes laikos, piemēram, έγραψα (égrapsa, 'es uzrakstīju') un έγραφα (égrafa, 'es rakstīju').
Sa Nua-Ghréigis tá aimsir láithreach amháin, ceithre aimsir chaite agus trí aimsir fháistineach. Baineann tábhacht leis an idirdhealú idir gníomhartha críochnaithe agus gníomhartha leanúnach san aimsir chaite agus san aimsir fháistineach araon mar atá i έγραψα (égrapsa, 'scríobhas é (Táim críochnaithe)') agus έγραφα (égrafa, 'Bhí mé á scríobh (agus ní raibh sé críochnaithe agam)').
  Социолингвистика / Вави...  
Други страни се опитват да защитават и насърчават регионалните и етническите езици. Някои страни избират многоезичен модел, като например Швейцария с нейните четири официални езици или Канада с френски и английски език.
Dans de nombreuses sociétés, on parle plus d’une langue ou variété linguistique. Ces sociétés sont multilingues et doivent faire des choix concernant leur politique linguistique, c’est-à-dire un ensemble de mesures pour favoriser ou décourager l’usage de langues particulières. Beaucoup de pays mettent en œuvre une politique linguistique visant à promouvoir une seule langue officielle en tant que langue nationale aux dépens des autres. D’autres pays s’efforcent de protéger et de promouvoir les langues régionales et ethniques. Certains pays choisissent un modèle multilingue. C’est par exemple le cas de la Suisse avec ses quatre langues officielles ou le Canada avec le français et l’anglais. Cette politique linguistique encourage le bilinguisme, à la fois au niveau institutionnel et au niveau individuel.
In vielen Gesellschaften wird mehr als eine Sprache oder Sprachvarietät gesprochen, Solche Gesellschaften sind mehrsprachig und müssen Entscheidungen zur Sprachpolitik treffen; darunter versteht man einen Maßnahmenkatalog mit dem Ziel, die Verwendung bestimmter Sprachen zu bevorzugen oder zu behindern. Viele Nationen versuchen, regionale und ethnische Sprachen zu schützen und zu fördern. Manche Länder wählen ein mehrsprachiges Modell, wie etwa die Schweiz mit ihren vier offiziellen Sprachen oder Kanada mit Französisch und Englisch. Diese Sprachpolitik fördert die Zweisprachigkeit sowohl auf institutioneller als auch auf individueller Ebene.
En muchas sociedades se habla de una lengua o existe una variedad de lenguas. Dichas sociedades son multilingües y deben tomar ciertas decisiones en relación con su política lingüística, que es un conjunto de medidas que promueven o contienen el uso de lenguas particulares. En muchas naciones la política lingüística consiste en promover una lengua oficial como la lengua nacional a expensas de otras lenguas existentes. Otros países intentan proteger y promover las lenguas regionales y étnicas. Algunos países eligen un modelo multilingüe como Suiza con sus cuatro lenguas oficiales o Canadá con el inglés y el francés. Esta política lingüística promueve el bilingüismo tanto a nivel institucional como individual.
In molte società si parlano una o {b/}diverse lingue. Tali società sono multilingue e devono prendere delle decisioni in materia di politica linguistica circa le misure che favoriscono o scoraggiano l'utilizzo di particolari lingue. Molte nazioni utilizzano la politica linguistica per promuovere una lingua ufficiale come la lingua nazionale a scapito di altre. Alcuni paesi cercano di tutelare e promuovere le lingue regionali ed etniche, altri scelgono un modello multilingue come la Svizzera con le sue quattro lingue ufficiali o il Canada con il francese e l'inglese. Questa politica incoraggia il bilinguismo a livello sia istituzionale che individuale.
In veel samenlevingen spreekt men meer dan één taal of taalvariante. Zulke samenlevingen zijn meertalig en moeten keuzes maken op gebied van taalbeleid, dat is een reeks maatregels die het gebruik van bepaalde talen bevoordelen of benadelen. Veel landen gebruiken taalbeleid om één officiële taal te vooruit te schuiven als nationale taal ten koste van andere. Andere landen proberen regionale en etnische talen te beschermen en te behouden. Sommige landen kiezen voor een meertalig model, zoals Zwitserland met zijn vier officiële talen{/ b} of Canada met het Frans en het Engels. Dergelijk taalbeleid begunstigt tweetaligheid zowel op institutioneel als op individueel niveau.
U mnogim se društvima govori više jezika ili se radi o jezičnim varijantama. Takva su društva višejezična i moraju izabrati neku jezičnu politiku, što znači donositi brojne odluke koje idu u prilog ili na štetu upotrebe pojedinih jezika. Mnoge zemlje svojom jezičnom politikom daju prednost jednom službenom jeziku kao nacionalnom jeziku, a na štetu drugih jezika. Druge zemlje nastoje zaštititi i poduprijeti regionalne i etničke jezike. Neke zemlje izabiru višejezični model, kao Švicarska sa svoja četiri službena jezika ili Kanada s francuskim i engleskim. Takva jezična politka daje prednost dvojezičnosti kako na institucionalnoj tako i na individualnoj razini.
Paljudes ühiskondades kõneldakse rohkem kui üht keelt või segakeeli. Sellised ühiskonnad on mitmekeelsed ja seisavad vastavalt keelepoliitikale valiku ees. Keelepoliitika on meetmete kogum, mis kas soodustavad või tõrjuvad mõne keele kasutamist. Paljud rahvused kasutavad keelepoliitikat, et edendada ühe ametliku keele kui rahvuskeele kasutamist teiste arvelt. Teised riigid üritavad kaitsta ja soodustada regionaalseid ja etnilisi keeli. Mõned riigid valivad mitmekeelsuse mudeli, nagu näiteks Šveits oma nelja ametliku keelega või Kanada prantsuse ja inglise keelega. See keelepoliitika soosib kakskeelsust nii institutsionaalsel kui ka individuaalsel tasandil.
Sok társadalomban több mint egy nyelvet vagy nyelvváltozatot beszélnek. Az ilyen társadalmak többnyelvűek és bizonyos nyelvpolitikai döntéseket kell hozniuk, azaz bizonyos intézkedéseket, melyek az egyes nyelvek használatát elősegítik vagy éppen visszaszorítják. Sok nemzet olyan nyelvpolitikát alkalmaz, mely egy hivatalos nyelvet tesz előtérbe mint nemzeti nyelvet a többiek rovására. Más országok pedig megpróbálják védeni és segíteni a regionális és kisebbségi nyelveket. Néhány ország többnyelvű modellt választ, mint pl. Svájc a négy hivatalos nyelvével vagy Kanada a franciával és az angollal. Ez a fajta nyelvpolitika mind intézményes, mind egyéni szinten bátorítja a többnyelvűséget.
W wielu społeczeństwach mówi się więcej niż jednym językiem lub używa się więcej niż jednej odmiany języka. Społeczeństwa takie mają charakter wielojęzyczny i muszą podejmować decyzje dotyczące polityki językowej. Polityka jezykowa to zbiór środków i działań wspierających lub hamujących użycie poszczególnych języków. Wiele narodów posługuje się polityką językową w celu promowania jednego języka oficjalnego jako języka narodowego, kosztem innych. Inne kraje starają się chronić i promować języki regionalne i etniczne. Niektóre państwa, jak np. Szwajcaria, która ma cztery języki oficjalne, lub Kanada z językami francuskim i angielskim, wybierają model wielojęzyczny. Taka polityka językowa wspiera dwujęzyczność zarówno na poziomie instytucjonalnym, jak i indywidualnym.
În multe societăți se vorbește mai mult de o limbă sau o varietate a limbii. Asemenea societăți sunt multilingve și trebuie să se ia decizii legate de politica lingvistică, adică un ansamblu de măsuri pentru a favoriza sau descuraja limbile particulare. Multe națiuni folosesc politicile lingvistice pentru a promova o limbă oficială ca limbă națională. Unele țări aleg un model multilingv, ca aproape Elveția cu cele 4 limbi oficiale ale ei sau Canada cu franceza și engleza. Această politică suține bilingvismul, atât la nivel instituțional, cât și individual.
V mnohých spoločnostiach sa hovorí viacerými jazykmi alebo jazykovými varietami. Takéto spoločnosti sú viacjazyčné a musia sa rozhodnúť pre nejakú jazykovú politiku. Mnohé krajiny využívajú jazykovú politiku na propagáciu jedného úradného jazyka ako štátneho jazyka na úkor iných jazykov. Mnohé národy sa na druhej strane snažia chrániť a propagovať regionálne jazyky a jazyky etník, ktoré sú ohrozené. Niektoré krajiny si vybrali model viacjazyčnosti, napr. Švajčiarsko, ktoré má štyri úradné jazyky, alebo Kanada, ktorá používa francúzštinu a angličtinu. Takýto typ jazykovej politiky podporuje bilingvizmus inštitucionálne aj individuálne.
Daudzās sabiedrībās pastāv lingvistiskā varietāte, t.i., runājamas vairāk, nekā vienā valodā. Šādām vairākvalodu sabiedrībām ir jāizvēlas attiecīga valodas politika, kura nozīmē pasākumu komplektu, atbalstošu vai ierobežojošu noteiktās valodas lietošanu. Daudzas tautas lieto valodas politiku nacionālās valodas, kā vienas oficiālās valodas, veicināšanai, neņēmot vērā citas valodas. Citas valstis cenšas aizsargāt un veicināt reģionālās un etniskās valodas. Dažas valstis izvēlas daudzvalodu modeli, kā, piemēram, Šveice ar viņas četrām oficiālām valodām vai Kanāda ar franču un angļu oficiālām valodām. Šāda valodas politika mudina divvalodību institucionālā un individuālā līmeņos.
Is iomaí sochaí ina labhraítear breis is teanga amháin nó cineál teanga . Tá sochaithe den sórt sin ilteangach agus bíonn orthu roghanna a dhéanamh maidir le beartas teanga , sin sraith beart i bhfabhar nó i gcoinne úsáid teangacha ar leith. Is iomaí tír a úsáideann beartais teanga chun teanga oifigiúil amháin a chur chun cinn mar an teanga náisiúnta , agus na teangacha eile a bhíonn thíos leis. Féachann tíortha eile le teangacha réigiúnacha agus eitneacha a chosaint agus a chur chun cinn. Roghnaíonn roinnt tíortha a múnla ilteangach {/ b}, amhail an Eilvéis agus a ceithre theanga oifigiúla nó Ceanada agus Fraincis agus Béarla aici. Spreagann an beartas teanga sin {dátheangachas ag an leibhéal institiúideach agus ag leibhéal an duine aonair araon.
  български / Лингвопедия...  
В прилагателно-съществителни фрази, само прилагателното приема определителен член. Има четири определителни члена за единствено число. Съществителните, които завършват на съгласна и са от мъжки род, се членуват с -ът/-ят, ако са подлог в изречението, и с -а/-я в другите случаи.
Definiteness is expressed by a definite article which is postfixed to the noun. In adjective-noun phrases, only the adjective takes a definite article ending. There are four singular definite articles. Nouns that end in a consonant and are masculine use –ът/–ят if they are grammatical subjects, and –а/–я elsewhere. Nouns that end in a consonant and are feminine, as well as nouns that end in –а/–я (most of which are feminine, too) use –та. Nouns that end in –е/–о use –то.
Il existe un article défini qui a la forme d’un suffixe ajouté au nom. Dans un groupe nominal comportant un adjectif, seul l’adjectif prend l’article défini. Il y a quatre versions de l’article au singulier : les noms masculins qui se terminent par une consonne prennent -ът/-ят quand ils jouent le rôle de sujet grammatical, -а/-я dans les autres cas. Les noms féminins qui se terminent par une consonne, ainsi que les noms en -а/-я (qui sont, pour la plupart, également féminins) prennent -та. Pour les noms en -е/-о, l’article est -то.
Bestimmtheit wird durch einen bestimmten Artikel ausgedrückt, der als Suffix an ein Substantiv angehängt wird. Wenn das Substantiv zusammen mit einem Adjektiv steht, erhält nur das Adjektiv die Endung des bestimmten Artikels. Es gibt vier bestimmte Artikel im Singular. Maskuline Substantive, die mit einem Konsonanten enden, erhalten das Suffix –ът/–ят, wenn sie das Subjekt im Satz darstellen, und sonst das Suffix –а/–я. Feminine Substantive, die mit einem Konsonanten enden, sowie Substantive, die auf –а/–я enden (die meisten davon sind auch feminin), verwenden das Suffix –та. Substantive, die auf –е/–о enden, erhalten das Suffix –то.
Existe un artículo definido que toma forma de un sufijo que se añade al sustantivo. En frases adjetivo-sustantivo, sólo el adjetivo tiene la terminación de un artículo definido. Hay cuatro artículos definidos en singular. Los sustantivos que terminan en una consonante y son de género masculino emplean -ът / -ят si son sujetos gramaticales, y -а / -я si ocupan otro lugar en la frase. Los sustantivos que terminan en una consonante y son de género femenino, así como los sustantivos que terminan en -а / -я (la mayoría de las cuales son también de género femenino) utilizan -та. Los sustantivos que terminan en -е / -о emplean -то.
Esiste un articolo definito che prende la forma di un suffisso che si aggiunge al sostantivo. In frasi aggettivo-sostantivo, solo l'aggettivo ha la desinenza di un articolo definito, Ci sono quattro articoli definiti al singolare. I sostantivi maschili che terminano in consonante usano -ът/-ят se sono soggetti grammaticali e -а/-я se svolgono altre funzioni. I sostantivi femminili che terminano in consonante come -а/-я usano -та. I sostantivi che terminano in -е/-о usano -то.
Bepaaldheid wordt uitgedrukt door een lidwoord dat aangehecht wordt achteraan het zelfstandig naamwoord. In bijvoeglijk-naamwoord zinnen, alleen het bijvoeglijk naamwoord is een lidwoord einde. Er zijn vier unieke lidwoorden. Zelfstandige naamwoorden, die eindigen op een medeklinker en mannelijk zijn, gebruiken -ът/-ят als ze grammaticaal onderwerp zijn, anders -а/-я. Zelfstandige naamwoorden die eindigen op een medeklinker en vrouwelijk zijn, maar ook zelfstandige naamwoorden die eindigen op -а/-я (waarvan de meeste vrouwelijk zijn, ook) gebruiken -та. Zelfstandige naamwoorden die eindigen op -е/-о gebruiken -то.
Određenost se izražava određenim članom koji se dodaje kao sufiks na imenice. U imeničkim grupama s pridjevom, određeni nastavak dobiva samo pridjev. Postoji četiri određena člana u jednini. Muške imenice koje završavaju na suglasnik dobivaju -ът/-ят kad su gramatički subjekti a -а/-я na drugim mjestima. Ženske imenice koje završavaju na suglasnik kao i imenice na -а/-я (koje su većinom ženskog roda) dobivaju -та. Kod imenica na -e/-o član je -то.
Bestemthed udtrykkes vha. en enklitisk (efterstillet) artikel. I adjektiv-substantiv-syntagmer er det kun adjektivet der får en artikel-endelse. Der findes fire entals-artikler. Hankøns-substantiver med konsonantendelse bruger –ът/–ят, hvis de fungerer som subjekt, og ellers –а/–я. Både normale –а/–я hunkønssubstantiver og hunkønssubstantiver med konsonantendelse bruger –та som artikel, og –е/–о substantiver tilføjer –то i bestemt ental.
Definiitsust väljendab definiitne artikkel nimisõna lõpus. Adjektiivi-nimisõna fraasis võtab määrava artikli lõpu üksnes adjektiiv. On neli ainsuse määravat artiklit. Konsonandiga lõppevate meessoost nimisõnade puhul kasutatakse –ът/–ят, kui nad on grammatilised subjektid, mujal –а/–я. Konsonandiga lõppevate naissoost nimisõnade puhul, samuti nimisõnade korral, mille lõpp on –а/–я (enamik neist on naissoost), kasutatakse –та. Nimisõnade puhul, mille lõpp on –е/–о, kasutatakse –то.
A határozottságot a főnév végén megjelenő határozott névelő jelöli. A melléknév+főnév szerkezetben csak a melléknév kap határozott névelői végződést. Az egyes számban négy alakja van a határozott névelőnek. A mássalhangzóra végződő hímnemű főnevek –ът/–ят végződést kapnak, ha ők a mondat alanyai, és –а/–я végződést minden más esetben. A mássalhangzóra végződő nőnemű főnevek, valamint az –а/–я végű főnevek (melyek nagy része szintén nőnemű) –та végződést kapnak. Az –е/–о végű főnevek –то végződést kapnak.
Apibrėžtumo idėja išreiškiama artikeliu, kuris daiktavardžiuose žymimas postfiksu galūnėje. Daiktavardžio-būdvardžio junginyje tik būdvardžių žodžio gale yra naudojamas postfiksas. Yra keturi artikeliai vienaskaitai. Vyriškos giminės daiktavardžiai, kurių galūnės baigiasi priebalse, naudoja –ът/–ят, jei tai - veiksnys, ir -a/-ja likusiais atvejais. Moteriškos giminės daiktavardžiai, besibaigiantys -a/-ja, naudoja -та. Bendrosios giminės daiktavardžiai, besibaigiantys -e/-o naudoja -то.
Określoność wyrażana jest przez dodanie rodzajnika określonego po rzeczowniku (jako przyrostek). We frazach przymiotnikowo-rzeczownikowych tylko przymiotnik przyjmuje końcówkę w postaci rodzajnika określonego. Istnieją cztery rodzajniki określone w liczbie pojedynczej. Rzeczowniki, które kończą się na spółgłoskę i są rodzaju męskiego wykorzystują -ът / -ят jeśli są podmiotem i -а / -я gdzie indziej. Rzeczowniki, które kończą się na spółgłoskę i są żeńskie, a także rzeczowniki kończące się -а / -я (z których większość jest także rodzaju żeńskiego) używają -та. Rzeczowniki kończące się na -е / -о przyjmują -то.
Există un articol definit/hotărât caer are forma unui sufx atașat de un substantiv. Dacă substantivul stă împreună cu un adjectiv, doar adjectivul primește terminația articolului hotărât. Există patru articole hotărâte la singular. Substantive masculine, care se termină cu o consoană, primesc sufixul –ът/–ят, când reprezintă subiectul în proppoziție, și numai sufixul –а/–я. Substantivele feminine , care se termină în –а/–я (cele mai multe dintre ele sunt de asemenea feminine), folosesc sufixul –та. Substantivele,care se terminî în –е/–о , primesc sufixul –то.
Идея определенности выражается определенным артиклем, который является постфиксом (окончанием) у существительных. В именной группе с прилагательным, только у прилагательных бывает определенное окончание-артикль. Имеется четыре определенных артикля для единственного числа. Существительные мужского рода, которые заканчиваются на согласный, используют –ът/–ят, если они являются подлежащими, и –а/–я во всех прочих случаях. Существительные женского рода, заканчивающиеся на согласный, также как и существительные, заканчивающиеся на –а/–я (в основном они тоже женского рода), используют –та. Существительные, оканчивающиеся на –е/–о используют –то.
Určitosť mien sa vyjadruje určitým členom, ktorý stojí za podstatným menom. V adjektívno-menných slovných spojeniach sa člen pridáva len k prídavnému menu. V singulári sa používajú štyri určité členy. K podstatným menám mužského rodu zakončeným na spoluhlásku sa pridáva člen -ът/-ят (ak ide o gramatické podmety), v ostatných prípadoch člen -а/-я. Podstatné mená ženského rodu zakončené na spoluhlásku a podstatné mená zakončené na -а/-я (z ktorých väčšina je ženského rodu) používajú člen -та. Podstatné mená zakončené na -е/-о používajú člen -то.
Določnost se izraža z določnim členom, ki se pripenja na samostalnik. V samostalniških skupinah s pridevnikom imajo samo pridevniki končnico za določni člen. V ednini obstajajo štiri oblike določnih glagolov. Samostalniki, ki se končujejo na soglasnik uporabljajo –ът/–ят, če so slovnični subjekti in –а/–я drugod. Samostalniki, ki se končujejo na samoglasnik in so ženskega spola ter samostalniki, ki se končujejo na –а/–я (in so večinoma prav tako ženskega spola) uporabljajo –та. Samostalniki, ki se končujejo na –е/–о uporabljajo –то.
Bestämdhet uttrycks genom att en ändelse läggs till substantivet. I substantivfraser tar bara adjektivet den bestämda artikeln. Det finns fyra bestämda artiklar. Substantiv som slutar på konsonant och är maskulina använder -ът/-ят om de är grammatiska subjekt, och -а/-я annars. Substantiv som slutar på en konsonant, liksom substantiv som slutar på -а/-я (av vilka de flesta också är feminina) använder -та. Substantiv som slutar på -е/-о använder -то.
Noteiktības kategoriju izsaka noteiktais artikuls, pievienojams lietvārda beigās. Ja lietvārds iet kopā ar īpašības vārdu, noteiktais artikuls ir tikai īpašības vārdam. Ir četri vienskaitļa noteiktie artikuli. Vīriešu dzimtes lietvārdiem, kuri beidzas ar līdzskani, ir artikuls -ът / -ят tad, kad viņi ir gramatiskie subjekti, un -а / -я visos citos gadījumos. Sieviešu dzimtes lietvārdiem, kuri beidzas ar līdzskani, kā arī lietvārdiem, kuri beidzas ar -а / -я (daudzums no kuriem arī ir sieviešu dzimtes), ir artikuls -та. Lietvārdiem, kuri beidzas ar -е / -о, ir pievienojams artikuls -то.
Cuirtear sonracht in iúl le halt sonrach a cheanglaítear leis an ainmfhocal. I bhfrásaí aidiacht-ainmfhocal, ní thógann ach an aidiacht foirceann an ailt shonraigh. Tá ceithre alt shonracha san uatha. Ainmfhocail a chríochnaíonn ar chonsan agus atá firinscneach, úsáideann siad -ът / -ят más ainmní iad, agus -а / -я in aon áit eile. Ainmfhocail a chríochnaíonn ar chonsan agus atá baininscneach, chomh maith le ainmfhocail a chríochnaíonn ar -а / -я (a bhformhór baininscneach, freisin), úsáideann siad -та. Ainmfhocail a chríochnaíonn ar -е / -о, úsáideann siad -то.
  Езикова класификация, т...  
Един от най-добре познатите примери е мандаринският китайски, който има четири тона.Напримей, sī (с висок тон) означава “мисъл”, sì (с низходящ тон) означава “четири” и sǐ (с нисък низходящ и възходящ тон) означава “смърт”.
Some languages use tone to distinguish words. One of the best-known examples is Mandarin Chinese, which has four tones. For example, sī (with a high tone) means “thought”, sì (with a falling tone) means “four” and sǐ (with a low falling and rising tone) means “death”. Tone languages are common in East Asia (other Chinese languages, Burmese, Thai and Vietnamese among others) but are also found in Africa (Yoruba) and the Americas (Navajo).
Certaines langues utilisent la hauteur de la voix pour distinguer les mots. L’un des exemples les plus connus est le mandarin, qui a quatre tons. Par exemple, sī (avec un ton haut) veut dire « pensée », sì (avec un ton descendant) veut dire « quatre » et sǐ (avec un ton descendant puis montant) « mort ». Les langues à tons sont répandues en Asie orientale (autres langues chinoises, birman, thaï et vietnamien, entre autres), mais on les trouve aussi en Afrique (yoruba) et en Amérique (navajo).
Manche Sprachen verwenden Töne, um Wörter voneinander zu unterscheiden. Eines der bekanntesten Beispiele ist Mandarin-Chinesisch, das vier Töne kennt. So bedeutet sī (mit hohem Ton) "Gedanke", sì (mit fallendem Ton) bedeutet "vier" und sǐ (mit einem tiefen fallenden und wieder ansteigenden Ton) bedeutet "Tod". Tonsprachen kommen häufig in Ostasien vor (unter anderem in anderen chinesischen Sprachen, Burmesisch, Thai und Vietnamesisch), finden sich aber auch in Afrika (Yoruba) und auf dem amerikanischen Doppelkontinent (Navajo).
Algunas lenguas utilizan los tonos para distinguir las palabras. Uno de los ejemplos más conocidos es el chino mandarín, que tiene cuatro tonos. Por ejemplo, sī (con un tono alto) significa "pensamiento", sì (con un tono que cae) significa "cuatro" y sǐ ( con un tono que empieza subiendo y termina bajando) significa "muerte". Las lenguas tonales son comunes en el este de Asia (otras lenguas chinas, el birmano, el thai y el vietnamita entre otras) pero también se encuentran en África (el yoruba) y en las Américas (el navajo).
Alcune lingue utilizzano i toni per distinguere le parole. Uno degli esempi più noti è il cinese mandarino, che ha quattro toni. Ad esempio, sī (con un tono alto) significa "pensiero", sì (con un tono discendente) significa "quattro" e sǐ (con un tono che inizia ascendente e termina discendente) significa "morte". Le lingue tonali sono comuni in Asia orientale (altre lingue cinesi, il birmano, il thailandese e il vietnamita, tra le altre), ma si trovano anche in Africa (yoruba) e nelle Americhe (navajo).
Sommige talen gebruiken tonen om woorden te onderscheiden. Een van de bekendste voorbeelden is het Mandarijn Chinees, dat vier tonen heeft. Bijvoorbeeld, sī (met een hoge toon) betekent "denken", sì (met een dalende toon) betekent "vier" en sǐ (met een lage dalende en stijgende toon) betekent "dood". Tonale talen komen vaak voor in Oost-Azië (andere Chinese talen, Birmaans, Thais en Vietnamees onder meer), maar worden ook gevonden in Afrika (Yoruba) en Amerika (Navajo).
Neki jezici koriste tonove da razlikuju riječi. Jedan od najpoznatijih primjera je mandarinski, koji ima četiri tona. Npr. sī (s visokim tonom) znači "misao", sì sa snižavajućim tonom znači "četiri" i sǐ (sa snižavanjem i ponovnim povisivanjem tona) znači "smrt". Tonski jezici su česti u istočnoj Aziji (među njima: drugi kineski jezici, burmanski, tajlandski i vjetnamski), no postoje i u Africi (joruba) te Americi (navaho).
Visse sprog benytter sig af toner for at skelne mellem ord. Et af de mest kendte eksempler er mandarin-kinesisk, der har 4 toner. sī (med en høj tone), for eksempel, betyder "tanke", sì (med en faldende tone) betyder "fire" og sǐ (med en lav, faldende og stigende tone) betyder "død". Tonesprog er almindelige i Østasien (andre kinesiske sprog, burmesisk, thai, vietnamesisk o.a.), men forekommer også i Afrika (yoruba) og Amerika (navajo).
Mõned keeled kasutavad tähenduse eristamiseks toone. Üheks parimaks näiteks on mandariini hiina keel, mis kasutab nelja helikõrgust. Näiteks sī (kõrge toon) tähendab "mõte", sì (langeva tooniga) "neli" ja sǐ (madalale langeva ja tõusva tooniga) tähendab "surm". Toone kasutavad paljud Ida-Aasia keeled (teised keeled Hiinas, birma, tai ja vietnami keel teiste seas), kuid seda leidub ka Aafrikas (joruba) ja Ameerikas (navajo).
Bizonyos nyelvek tónusokat használnak a szavak megkülönböztetésére. Az egyik legjobban ismert példa a mandarin kínai nyelv, melynek négy tónusa van. Például a sī (magas tónus) azt jelenti: "gondolat", sì (a ereszkedő tónus) azt jelenti: "négy" és sǐ (alacsonyan eső, majd emelkedő tónus) azt jelenti: "halál". Tonális nyelvek gyakoriak Kelet-Ázsiában (más kínai nyelvek, a burmai, thai és a vietnami többek között), de megtalálhatóak Afrikában is (joruba) és Amerikában (navahó).
Kai kurios kalbos naudoja toną (garso aukštį), kad atskirtų žodžius. Geriausiu pavyzdžiu gali būti Šiaurės Kinijos (mandarinų) kalba, kurioje yra keturi tonai. Pavyzdžiui, sī (aukštu tonu) reiškia "mintį", sì (besileidžiančiu tonu) reiškia "keturis", o sǐ (su žemu besileidžiančiu ir kylančiu tonu) reiškia mirtį. Toninės kalbos yra paplitęs reiškinys Rytų Azijoje (kitos Kinijos kalbos, birmos, tajų, vietnamiečių ir daugelis kitų), taip pat pasitaiko Afrikoje (joruba) ir abejose Amerikose (navahų kalba).
Niektóre języki do rozróżnienia wyrazów używają tonów. Jednym z najbardziej znanych przykładów jest mandaryński język chiński, który ma cztery tony. Na przykład sī (ton wysoki) znaczy „myśl”, sì (ton opadający) oznacza „cztery” and sǐ (ton opadająco-wznoszący) to „śmierć”. Języki tonalne są często spotykane we wschodniej Azji (inne przykłady to pozostałe języki chińskie, birmański, tajski, wietnamski itd.), ale występują one również w Afryce (joruba) i na terenie Ameryk (nawaho).
Unele limbi folosesc tonuri pentru a distinge unele cuvinte de altele. Unul dintre cele mai cunoscute exemple este mandarina-chineza, care cunoaște patru tonuri. Astfel înseamnă sī (cu ton ridicat) "gând", sì (cu ton scăzut) înseamnă "patru" și sǐ (cu un ton profund scăzut și apoi crescut) înseamnă "moarte". Limbile tonale apar adesea/frecvent în Asia de Est (printre altele, în alte limbi chinezești, burmeza, thai și vietnameza), se găsesc de asemenea în Africa(Yoruba) sau pe ambele continene americane(Navajo).
Некоторые языки используют тон (высоту звука), чтобы различать слова. Одним из лучших примеров этому будет северокитайский язык (мандаринский китайский), в котором есть четыре тона. Например, sī (с высоким тоном) значит “мысль”, sì (с нисходящим тоном) значит “четыре” и sǐ (с низким нисходящим и восходящим тоном) значит “смерть”. Тоновые языки распространенное явление в Восточной Азии (другие языки Китая, бирманский, тайский, вьетнамский и многие другие), они также встречаются в Африке (йоруба) и в обоих Америках (навахо).
V niektorých jazykoch výška tónu rozlišuje význam slov. Jedným z najznámejších príkladov je mandarínska čínština, ktorá využíva štyri typy tónov, kde napr. slovo sī (s vysokým tónom) znamená „myšlienka“, sì (s klesajúcim tónom) znamená „štyri“ a sǐ (s mierne klesajúcim a stúpajúcim tónom) znamená „smrť“. Tónové jazyky sa používajú hlavne vo východnej Ázii (ďalšie čínske jazyky, barmčina, thajčina, vietnamčina a iné), ale aj v Afrike (jorubčina) a Amerike (navajo).
Nekateri jeziki uporabljajo tone za razlikovanje med besedami. Eden od najbolj znanih primerov je mandarinska kitajščina, ki pozna štiri tone. Denimo sī (z visokim tonom) pomeni "misel", sì (s padajočim tonom) pomeni "štiri" in sǐ (z nizkim padajočim in naraščajočim tonom) pomeni "smrt". Tonalni jeziki so razširjeni v Vzhodni Aziji (med ostalimi tudi drugi kitajski jeziki, burmanski, tajski in vietnamski) vendar jih najdemo tudi v Afriki (Yourba) in Amerikah (Navajo).
En del språk använder toner för att särskilja ord. Ett av de mest kända exemplen är mandarin, som har fyra toner. Till exempel, sī (med en hög ton) betyder "tanke", sì (med en fallande ton) betyder "fyra" och sǐ (med en låg fallande och stigande ton) betyder "död". Tonspråk är vanliga i Östasien (t.ex. andra kinesiska språk, burmesiska, thailändska och vietnamesiska), men finns också i Afrika (yoruba) och Amerika (navajo).
Dažās valodās ar zilbes intonāciju ir atšķirami vārdi. Viens no vislabāk zināmajiem piemēriem ir ķīniešu mandarīns, kurā ir četras zilbes intonācijas. Piemēram, sī (ar kāpjošu intonāciju) nozīmē "doma", sì (ar krītošu intonāciju) nozīmē "četri" un sǐ (ar zemu krītošu un kāpjošu intonāciju) nozīmē "nāve". Tonālās valodas ir izplatītas Austrumāzijā (pārējās ķīniešu valodas, birmiešu, taju, vjetnamiešu un citas) un ir atrodamas Āfrikā (joruba) un Amerikā (navahu valoda).
Úsáideann roinnt teangacha an ton chun focail a idirdhealú óna chéile. Ar cheann de na samplaí is cáiliúla tá Mandairínis-Sínis, a bhfuil ceithre thon aici. Mar shampla, ciallaíonn sī (le ton ard) "smaoineamh", ciallaíonn sì (le ton atá ag titim) "ceithre" agus ciallaíonn sǐ (le ton íseal agus é ag titim agus ansin ag ardú) "bás". Tá teangacha ton coitianta in Oirthear na hÁise (teangacha Síneacha eile, Burmais, Téalainnis, Vítneaimis agus cinn eile) ach tá siad le fáil freisin san Afraic (Iarúibis) agus i Meiriceá (Navachóis).
  български / Лингвопедия...  
Те се спрягат за лице, число и понякога род. Те имат също лексикален вид (свършен и несвършен), залог, девет времена, три наклонения, четири модалности и шест несвършени форми. Тъй като подлогът може да се заключи от окончанието на глагола, той често се пропуска.
Bulgarian verbs are the most complicated part of Bulgarian grammar, especially when compared to other Slavic languages. They are inflected for person, number and sometimes gender. They also have lexical aspect (perfective and imperfective), voice, nine tenses, three moods, four evidentials and six non-finite verbal forms. Because the subject of the verb can be inferred from the verb ending, it is often omitted. As there is no infinitive in the contemporary Bulgarian language the basic form of a verb is its present simple tense first person singular form.
Les verbes sont la partie la plus compliquée de la grammaire bulgare, surtout en comparaison avec les autres langues slaves. Ils varient selon la personne, le nombre et parfois le genre. Ils ont aussi un aspect lexical (perfectif et imperfectif), une catégorie de voix, neuf temps, trois modes, quatre évidentiels et six formes impersonnelles. Comme le sujet du verbe peut être déduit de la terminaison, il est souvent omis. Le bulgare moderne n’a pas d’infinitif ; la forme de base des verbes est alors la première personne du singulier du présent.
Die bulgarischen Verben sind der komplizierteste Teil der bulgarischen Grammatik, vor allem im Vergleich zu anderen slawischen Sprachen. Sie werden nach Person, Numerus und manchmal nach dem grammatikalischen Geschlecht dekliniert. Außerdem haben sie auch Aktionsarten (Perfekt und Imperfekt), Handlungsrichtungen, neun Tempora, drei Modi, vier Evidentialitäten sowie sechs infinite Verbformen. Da sich das Subjekt des Verbes aus dessen Endung ableiten lässt, wird es häufig weggelassen. Im modernen Bulgarisch gibt es keinen Infinitiv, daher ist die Grundform eines Verbs die 1. Person Singular im Präsens.
Las verbos son la parte más complicada de la gramática búlgara, especialmente en comparación con otras lenguas eslavas. Se declinan por persona, número y a veces por género. También tienen aspecto léxico (perfectivo e imperfectivo), voz, nueve tiempos, tres modos, cuatro evidenciales y seis formas verbales no personales . El sujeto a menudo se omite debido a que el sujeto del verbo puede deducirse de su terminación. Como en la lengua búlgara contemporánea no existe infinitivo, la forma básica de un verbo es la primera persona singular del presente.
I verbi sono la parte più complessa della grammatica bulgara, specialmente se comparati alle altre lingue slave. Si coniugano a seconda della persona, del numero e a volte anche del genere. Possiedono anche un aspetto lessico (perfettivo e imperfettivo), voce, nove tempi, tre modi, quattro evidenziali e sei forme verbali non personali. Dato che nel bulgaro contemporaneo non esiste l'infinito, la forma basica di un verbo è la prima persona singolare del presente.
Bulgaarse werkwoorden zijn het ingewikkeldste deel van de Bulgaarse grammatica, vooral in vergelijking met andere Slavische talen. Ze worden vervoegd voor persoon, aantal en soms geslacht. Ze hebben ook een lexicaal aspect (voltooid en onvoltooid), stem, negen tijden, drie modi, vier evidentiëlen en zes onpersoonlijke vormen. Doordat het onderwerp van het werkwoord kan worden afgeleid van de werkwoorduitgang, wordt het vaak weggelaten. Aangezien er geen infinitief is in het hedendaagse Bulgaars is de basisvorm van een werkwoord de eerste persoon enkelvoud van de tegenwoordige tijd.
Glagoli su najkompliciraniji dio bugarske gramatike, naročito u usporedbi s drugim slavenskim jezicima. Oni se konjugiraju po licima, broju i poneki put po rodu. Imaju i aspekt (svršeni i trajni), glas, devet vremena, tri modusa, četiri modalnosti i šest nesvršenih oblika. Budući da je subjekt (ako je osobna zamjenica) odrediv na osnovi nastavka glagola, često ga se ne iskazuje posebno. Budući da na modernom bugarskom nema infinitiva, osnovni oblik glagola je glagol u prvom licu sadašnjeg vremena.
Den mest komplicerede del af den bulgarske grammatik er verbalsystemet, især hvis man sammenligner det med andre slaviske sprog. Verberne bøjes således i person, tal og nogle gange køn. Desuden er der aspektmarkering (perfektiv og imperfektiv), diatese, ni tider, tre verbalmåder, fire evidentialformer (kildeangivelse) og seks ikke-finitte verbalformer. Fordi subjektets grammatiske egenskaber kan afledes af verbalendelse, udelades det ofte i sætningen. Moderne bulgarsk har ingen infinitiv, og derfor bruges 1. person nutid ental som basisform.
Verbid on bulgaaria keele grammatika keerulisim osa, eriti kui võrrelda teiste slaavi keeltega. Nad pöörduvad vastavalt isikule, arvule ja mõnikord soole. Neil on ka leksikaalne aspekt (lõpetatud ja lõpetamata tegevus), tegumood, üheksa aega, kolm kõneviisi, neli modaalverbi ja kuus mittefiniitset verbivormi. Verbi subjekti saab järeldada pöördelõpust, seega jäetakse alus sageli välja. Et tänapäeva bulgaaria keeles ei ole infinitiivi, on verbi põhivorm lihtoleviku esimese isiku vorm ainsuses.
Az igék jelentik a bolgár nyelvtan legbonyolultabb részét, főleg, ha a többi szláv nyelvhez viszonyítjuk őket. Szám, személy és néha nyelvtani nem alapján ragozódnak. Rendelkeznek lexikális aspektussal (perfektív vagy imperfektív), igenemmel, kilenc igeidővel, három igemóddal, négy evidenciális és hat nem-finit igealakkal. Az ige alanya kikövetkeztethető az igéből, ezért gyakran elhagyják. Mivel a mai bolgár nyelvben az igének nincsen főnévi igenévi alakja, ezért az ige szótári alakja a egyszerű jelen idejű, egyes szám első személyű igealak.
Veiksmažodžiai bulgarų kalboje, ko gero, yra sudėtingiausia dalis ypač lyginant su kitomis slavų kalbomis. Jie - asmenuojami, turi vienaskaitą ir daugiskaitą, ir netgi kartais turi giminę. Taip pat jie yra skirstomi pagal užbaigtą ir neužbaigtą veiksmą, turi devynis laikus, tris nuosakas, keturias modalines ir šešias beasmenes veiksmažodines formas. Kadangi veiksnį galima nuspėti pagal veiksmažodžio galūnę, veiksnys yra dažnai praleidžiamas. Bulgarų kalboje nėra bendraties (infinityvo) formos, todėl žodynuose yra pateikiama veiksmažodžio esamojo laiko vienaskaitos pirmo asmens forma.
Bułgarskie czasowniki to najbardziej skomplikowana część bułgarskiej gramatyki, zwłaszcza w porównaniu do innych języków słowiańskich. Odmieniają się przez osoby, liczby i czasami rodzaje. Mają też aspekt (dokonany i niedokonany), stronę, dziewięć czasów, trzy tryby, cztery wyznaczniki ewidencjalności i sześć nieosobowych form czasownika. Ponieważ podmiot można wywnioskować z końcówki czasownika, jest on często pomijany. Jako że we współczesnym języku bułgarskim nie ma bezokolicznika, podstawową formą czasownika jest jego forma w czasie teraźniejszym w pierwszej osobie liczby pojedynczej.
Verbele bulgare sunt/reprezintă partea cea mai complicată a gramaticii bulgare, inainte de toate în comparație cu alte limbi slave. Ele se declină după persoană , număr și uneori după genul gramamtical. În afară de asta au și aspecte lexicale(perfectiv și imperfectiv), direcții de acțiune, nouă timpuri, trei moduri, patru verbe modale și șase forme verbale impersonale. Pentru că subiectul verbului poate fi dedus/derivă din terminație, adesea el este omis. Bulgara modernă nu are niciun infinitiv, prin urmare forma de bază a unui verb este persoana I singular, la prezent.
Глаголы в болгарском языке - наиболее сложная часть грамматики, особенно в сравнении с другими славянскими языками. Они спрягаются по лицам, числам и иногда по родам. У них также есть вид (совершенный и несовершенный), залог, девять времен, три наклонения, четыре модальных глагола и шесть безличных глагольных форм. Поскольку подлежащие можно предположить по окончанию глагола, оно часто опускается. В болгарском языке нет инфинитива (неопределенной формы), поэтому словарной формой глагола является форма 1 л. ед.ч. настоящего времени.
Bulharské slovesá predstavujú najzložitejšiu časť bulharskej gramatiky, a to najmä v porovnaní s inými slovanskými jazykmi. Pri slovesách sa uplatňuje kategória osoby, čísla a niekedy aj slovesného rodu. Takisto majú vid (dokonavý a nedokonavý), slovesný rod, 9 časov, 3 slovesné spôsoby, 4 druhy evidenciality a 6 neurčitých slovesných tvarov. Podmet vo vete je často zamlčaný, lebo ho možno určiť na základe tvaru slovesa. Súčasný bulharský jazyk nemá neurčitok, základný tvar slovesa je v prvej osobe jednotného čísla prítomného času.
Bolgarski glagoli so najbolj zapleten del bolgarske slovnice, predvsem v primerjavi z drugimi slovanskimi jeziki. Spregajo se glede na osebo, število in ponekod spol. Imajo glagolski vid (dovršni, nedovršni), glagolski način, devet časov, tri naklone, štiri modalnosti in šest nedovršnih glagolskih oblik. Ker je subjekt glagola razviden iz končnice glagola, je mnogokrat izpuščen. V sodobni bolgarščini ne obstajajo nedoločne oblike glagolov, zato se za osnovno obliko glagola smatra prve osebe ednine v sedanjiku.
Verben utgör den mest komplicerade delen av den bulgariska grammatiken, speciellt jämfört med andra slaviska språk. De böjs i person, numerus och ibland även genus. De böjs även utifrån aspekt (perfekt och imperfekt), huvudform, nio tempus, tre modus, fyra evidenstyper och sex icke-finita verbformer. Eftersom verbets subjekt ofta kan konstateras utifrån verbändelsen, utelämnas det ofta. Eftersom modern bulgariska saknar infinitiv, använder man istället presens enkel form första person singular som grundform.
Darbības vārdi ir vissarežģītāka bulgāru gramatikas daļa, it īpaši, kad salīdzina to ar citām slāvu valodām. Bulgāru darbības vārdiem ir personas, skaitļa, dažiem arī dzimtes kategorijas, kā arī veids (pabeigts un nepabeigts), kārta, deviņi laiki, trīs izteiksmes, četras evidenciālās modalitātes un sešas infinītas darbības vārdu formas. Tā kā darbības vārda subjekts var būt secinājams no darbības vārda galotnes, to bieži izlaiž. Mūsdienu bulgāru valodā nav nenoteiksmes, tāpēc darbības vārda pamatforma ir tagadnes pirmās personas vienskaitlis.
Is iad na briathra an chuid is casta de ghramadach na Bulgáirise, go háirithe nuair a chuirtear i gcomparáid le teangacha Slavacha eile iad. Infhilltear iad do phearsa, uimhir agus uaireanta inscne. Tá acu freisin gné foclóra (foirfeach agus neamhfhoirfeach), faí, naoi n-aimsir, trí mhodh, ceithre fhianaiseach agus sé fhoirm bhriathartha neamh-críochta. Toisc gur féidir ainmní an bhriathair a thuiscint as an bhfoirceann briathartha, fágtar ar lár go minic é. Toisc nach bhfuil aon infhinideach sa Nua-Bhulgáiris is í foirm bhunúsach an bhriathair an aimsir láithreach shimplí, an chéad phearsa uatha.
  Езикова класификация, т...  
Един от най-добре познатите примери е мандаринският китайски, който има четири тона.Напримей, sī (с висок тон) означава “мисъл”, sì (с низходящ тон) означава “четири” и sǐ (с нисък низходящ и възходящ тон) означава “смърт”.
Some languages use tone to distinguish words. One of the best-known examples is Mandarin Chinese, which has four tones. For example, sī (with a high tone) means “thought”, sì (with a falling tone) means “four” and sǐ (with a low falling and rising tone) means “death”. Tone languages are common in East Asia (other Chinese languages, Burmese, Thai and Vietnamese among others) but are also found in Africa (Yoruba) and the Americas (Navajo).
Certaines langues utilisent la hauteur de la voix pour distinguer les mots. L’un des exemples les plus connus est le mandarin, qui a quatre tons. Par exemple, sī (avec un ton haut) veut dire « pensée », sì (avec un ton descendant) veut dire « quatre » et sǐ (avec un ton descendant puis montant) « mort ». Les langues à tons sont répandues en Asie orientale (autres langues chinoises, birman, thaï et vietnamien, entre autres), mais on les trouve aussi en Afrique (yoruba) et en Amérique (navajo).
Manche Sprachen verwenden Töne, um Wörter voneinander zu unterscheiden. Eines der bekanntesten Beispiele ist Mandarin-Chinesisch, das vier Töne kennt. So bedeutet sī (mit hohem Ton) "Gedanke", sì (mit fallendem Ton) bedeutet "vier" und sǐ (mit einem tiefen fallenden und wieder ansteigenden Ton) bedeutet "Tod". Tonsprachen kommen häufig in Ostasien vor (unter anderem in anderen chinesischen Sprachen, Burmesisch, Thai und Vietnamesisch), finden sich aber auch in Afrika (Yoruba) und auf dem amerikanischen Doppelkontinent (Navajo).
Algunas lenguas utilizan los tonos para distinguir las palabras. Uno de los ejemplos más conocidos es el chino mandarín, que tiene cuatro tonos. Por ejemplo, sī (con un tono alto) significa "pensamiento", sì (con un tono que cae) significa "cuatro" y sǐ ( con un tono que empieza subiendo y termina bajando) significa "muerte". Las lenguas tonales son comunes en el este de Asia (otras lenguas chinas, el birmano, el thai y el vietnamita entre otras) pero también se encuentran en África (el yoruba) y en las Américas (el navajo).
Alcune lingue utilizzano i toni per distinguere le parole. Uno degli esempi più noti è il cinese mandarino, che ha quattro toni. Ad esempio, sī (con un tono alto) significa "pensiero", sì (con un tono discendente) significa "quattro" e sǐ (con un tono che inizia ascendente e termina discendente) significa "morte". Le lingue tonali sono comuni in Asia orientale (altre lingue cinesi, il birmano, il thailandese e il vietnamita, tra le altre), ma si trovano anche in Africa (yoruba) e nelle Americhe (navajo).
Sommige talen gebruiken tonen om woorden te onderscheiden. Een van de bekendste voorbeelden is het Mandarijn Chinees, dat vier tonen heeft. Bijvoorbeeld, sī (met een hoge toon) betekent "denken", sì (met een dalende toon) betekent "vier" en sǐ (met een lage dalende en stijgende toon) betekent "dood". Tonale talen komen vaak voor in Oost-Azië (andere Chinese talen, Birmaans, Thais en Vietnamees onder meer), maar worden ook gevonden in Afrika (Yoruba) en Amerika (Navajo).
Neki jezici koriste tonove da razlikuju riječi. Jedan od najpoznatijih primjera je mandarinski, koji ima četiri tona. Npr. sī (s visokim tonom) znači "misao", sì sa snižavajućim tonom znači "četiri" i sǐ (sa snižavanjem i ponovnim povisivanjem tona) znači "smrt". Tonski jezici su česti u istočnoj Aziji (među njima: drugi kineski jezici, burmanski, tajlandski i vjetnamski), no postoje i u Africi (joruba) te Americi (navaho).
Visse sprog benytter sig af toner for at skelne mellem ord. Et af de mest kendte eksempler er mandarin-kinesisk, der har 4 toner. sī (med en høj tone), for eksempel, betyder "tanke", sì (med en faldende tone) betyder "fire" og sǐ (med en lav, faldende og stigende tone) betyder "død". Tonesprog er almindelige i Østasien (andre kinesiske sprog, burmesisk, thai, vietnamesisk o.a.), men forekommer også i Afrika (yoruba) og Amerika (navajo).
Mõned keeled kasutavad tähenduse eristamiseks toone. Üheks parimaks näiteks on mandariini hiina keel, mis kasutab nelja helikõrgust. Näiteks sī (kõrge toon) tähendab "mõte", sì (langeva tooniga) "neli" ja sǐ (madalale langeva ja tõusva tooniga) tähendab "surm". Toone kasutavad paljud Ida-Aasia keeled (teised keeled Hiinas, birma, tai ja vietnami keel teiste seas), kuid seda leidub ka Aafrikas (joruba) ja Ameerikas (navajo).
Bizonyos nyelvek tónusokat használnak a szavak megkülönböztetésére. Az egyik legjobban ismert példa a mandarin kínai nyelv, melynek négy tónusa van. Például a sī (magas tónus) azt jelenti: "gondolat", sì (a ereszkedő tónus) azt jelenti: "négy" és sǐ (alacsonyan eső, majd emelkedő tónus) azt jelenti: "halál". Tonális nyelvek gyakoriak Kelet-Ázsiában (más kínai nyelvek, a burmai, thai és a vietnami többek között), de megtalálhatóak Afrikában is (joruba) és Amerikában (navahó).
Kai kurios kalbos naudoja toną (garso aukštį), kad atskirtų žodžius. Geriausiu pavyzdžiu gali būti Šiaurės Kinijos (mandarinų) kalba, kurioje yra keturi tonai. Pavyzdžiui, sī (aukštu tonu) reiškia "mintį", sì (besileidžiančiu tonu) reiškia "keturis", o sǐ (su žemu besileidžiančiu ir kylančiu tonu) reiškia mirtį. Toninės kalbos yra paplitęs reiškinys Rytų Azijoje (kitos Kinijos kalbos, birmos, tajų, vietnamiečių ir daugelis kitų), taip pat pasitaiko Afrikoje (joruba) ir abejose Amerikose (navahų kalba).
Niektóre języki do rozróżnienia wyrazów używają tonów. Jednym z najbardziej znanych przykładów jest mandaryński język chiński, który ma cztery tony. Na przykład sī (ton wysoki) znaczy „myśl”, sì (ton opadający) oznacza „cztery” and sǐ (ton opadająco-wznoszący) to „śmierć”. Języki tonalne są często spotykane we wschodniej Azji (inne przykłady to pozostałe języki chińskie, birmański, tajski, wietnamski itd.), ale występują one również w Afryce (joruba) i na terenie Ameryk (nawaho).
Unele limbi folosesc tonuri pentru a distinge unele cuvinte de altele. Unul dintre cele mai cunoscute exemple este mandarina-chineza, care cunoaște patru tonuri. Astfel înseamnă sī (cu ton ridicat) "gând", sì (cu ton scăzut) înseamnă "patru" și sǐ (cu un ton profund scăzut și apoi crescut) înseamnă "moarte". Limbile tonale apar adesea/frecvent în Asia de Est (printre altele, în alte limbi chinezești, burmeza, thai și vietnameza), se găsesc de asemenea în Africa(Yoruba) sau pe ambele continene americane(Navajo).
Некоторые языки используют тон (высоту звука), чтобы различать слова. Одним из лучших примеров этому будет северокитайский язык (мандаринский китайский), в котором есть четыре тона. Например, sī (с высоким тоном) значит “мысль”, sì (с нисходящим тоном) значит “четыре” и sǐ (с низким нисходящим и восходящим тоном) значит “смерть”. Тоновые языки распространенное явление в Восточной Азии (другие языки Китая, бирманский, тайский, вьетнамский и многие другие), они также встречаются в Африке (йоруба) и в обоих Америках (навахо).
V niektorých jazykoch výška tónu rozlišuje význam slov. Jedným z najznámejších príkladov je mandarínska čínština, ktorá využíva štyri typy tónov, kde napr. slovo sī (s vysokým tónom) znamená „myšlienka“, sì (s klesajúcim tónom) znamená „štyri“ a sǐ (s mierne klesajúcim a stúpajúcim tónom) znamená „smrť“. Tónové jazyky sa používajú hlavne vo východnej Ázii (ďalšie čínske jazyky, barmčina, thajčina, vietnamčina a iné), ale aj v Afrike (jorubčina) a Amerike (navajo).
Nekateri jeziki uporabljajo tone za razlikovanje med besedami. Eden od najbolj znanih primerov je mandarinska kitajščina, ki pozna štiri tone. Denimo sī (z visokim tonom) pomeni "misel", sì (s padajočim tonom) pomeni "štiri" in sǐ (z nizkim padajočim in naraščajočim tonom) pomeni "smrt". Tonalni jeziki so razširjeni v Vzhodni Aziji (med ostalimi tudi drugi kitajski jeziki, burmanski, tajski in vietnamski) vendar jih najdemo tudi v Afriki (Yourba) in Amerikah (Navajo).
En del språk använder toner för att särskilja ord. Ett av de mest kända exemplen är mandarin, som har fyra toner. Till exempel, sī (med en hög ton) betyder "tanke", sì (med en fallande ton) betyder "fyra" och sǐ (med en låg fallande och stigande ton) betyder "död". Tonspråk är vanliga i Östasien (t.ex. andra kinesiska språk, burmesiska, thailändska och vietnamesiska), men finns också i Afrika (yoruba) och Amerika (navajo).
Dažās valodās ar zilbes intonāciju ir atšķirami vārdi. Viens no vislabāk zināmajiem piemēriem ir ķīniešu mandarīns, kurā ir četras zilbes intonācijas. Piemēram, sī (ar kāpjošu intonāciju) nozīmē "doma", sì (ar krītošu intonāciju) nozīmē "četri" un sǐ (ar zemu krītošu un kāpjošu intonāciju) nozīmē "nāve". Tonālās valodas ir izplatītas Austrumāzijā (pārējās ķīniešu valodas, birmiešu, taju, vjetnamiešu un citas) un ir atrodamas Āfrikā (joruba) un Amerikā (navahu valoda).
Úsáideann roinnt teangacha an ton chun focail a idirdhealú óna chéile. Ar cheann de na samplaí is cáiliúla tá Mandairínis-Sínis, a bhfuil ceithre thon aici. Mar shampla, ciallaíonn sī (le ton ard) "smaoineamh", ciallaíonn sì (le ton atá ag titim) "ceithre" agus ciallaíonn sǐ (le ton íseal agus é ag titim agus ansin ag ardú) "bás". Tá teangacha ton coitianta in Oirthear na hÁise (teangacha Síneacha eile, Burmais, Téalainnis, Vítneaimis agus cinn eile) ach tá siad le fáil freisin san Afraic (Iarúibis) agus i Meiriceá (Navachóis).